__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

Siv Strรถmquist

Skrivboken SKRIVPROCESS, SKRIVRร…D OCH SKRIVSTRATEGIER

8 UPPL.


Innehåll Några inledande ord till läsaren 7

Den fascinerande skrivprocessen 9 1 Skrivboken – en bok om konsten att skriva 11 Att skriva – så mycket mer än att skriva 12 Varför skriver man? 13 Sammanfattning 16

2 Det handlar om kommunikation 17 Kommunikationsprocessen – komplex och ömsesidig 17 Den skriftliga kommunikationen 19 Se upp med risken för störningar! 20 Tänk på läsaren! 24 Sammanfattning 25

3 Skrivprocessen 27 Konsten att skapa text – ett arv från retoriken 28 Den omfattande arbetsprocessen 31 Skrivandet som mental process 34 Sammanfattning 37

Skrivstrategier 39 4 Skrivarbetet steg för steg – en introduktion 41 Analys 42 Insamling och bearbetning av materialet 43 Strukturering 43 Komma igång 44 Formulering 45 Bearbetning 46 Sammanfattning 46

5 Vad är det för sorts text jag ska skriva? 47 Syfte 48 Mottagare 48 Kanal 49 Texttyp 50 Sammanfattning 50


6 Vad har jag att skriva om? 51 Research 52 Bearbetning av materialet 60 Den viktiga inkubationstiden 65 Sammanfattning 66

  7 Hur ska jag strukturera mitt material? 67 Preliminär planering 67 Dispositionsstrategier 68 Strukturering – för läsarnas skull 74 Sammanfattning 75

  8 Dags att skriva – hur kommer jag igång? 77 Komma igång-strategier 78 Sammanfattning 81

  9 Hur ska jag skriva? 83 Skriv personligt och varierat 84 Skriv enkelt – men skriv inte som du talar 86 Tänk på klarhet, överskådlighet och precision! 91 Markera textens delar! 102 Glöm inte textbindningen! 112 Skriv på svenska! 118 Välj genusneutralt! 121 Utnyttja hjälpmedel! 121 Sammanfattning 126

10 Det är inte färdigt än – hur bearbetar jag? 127 Bearbeta – för läsarnas skull! 128 Stycke för stycke 130 Mening för mening och ord för ord 132 Tecken för tecken 139 Verktyg för bearbetning 142 Formens betydelse för innehållet 150 Sammanfattning 151

Brev och andra textmönster 153 11 Textmönster 155 Recension 156 Referat 157 Pm 158 Sammanfattning 159

12 Standardiserade texter 161 Brev – allmänt 162 Det formella brevet 167 Med det formella brevet som mönster 170 Sammanträdets texter 184 Sammanfattning 188


Den vetenskapliga texten 189 13 Struktur 191 Den vetenskapliga textens tredelning – standardstruktur 191 Huvuddelen – standardiserad disposition 193 De inledande och avslutande delarna 196

14 Källförteckning och källhänvisningar 201 Källförteckningen 201 Källhänvisningar i texten 206

15 Citatteknik och andra teknikaliteter 213 Citatteknik 213 Noter 217 Förkortningar 218 Specialtext 219

Skrivregler och typografi 223 16 Några skrivtekniska detaljer 225 Förkortningar 225 Avstavning 228 Siffror eller bokstäver? 230 Stor eller liten bokstav? 232 Hur markerar man titlar? 233 Hur skriver man repliker? 234 Tankar och allmän anföring 236

17 Skriftspråkets tecken 237 Skiljetecken 237 Vad betyder tecknen? 238 Vilka regler gäller? 239 Skrivtecken 248 Specialtecken på datorn 255

18 Typografi och layout 257 Typsnitt och grad 257 Sidans utformning – och textens 259 Bilder och andra illustrationer 263

Det känns bra att ha skrivit – och att skriva om 265

Litteratur, bilaga, register 267 Litteratur 269 Litteraturtips 271

Bilaga 276 Dokumentmall för brev 276

Register 277


”

När författaren […] påstår sig ha arbetat utan att tänka på reglerna för arbetsprocessen, betyder detta endast att han arbetat utan att veta att han kan reglerna.” UMBERTO ECO

1

Skrivboken – en bok om konsten att skriva När jag har planerat och skrivit den här boken har jag dels arbetat utifrån övertygelsen att skrivandet är en arbets- och problemlösningsprocess, dels utgått från två påståenden: • alla måste kunna skriva • alla kan lära sig att skriva. Att alla måste kunna skriva är i dag en självklarhet. Det kan vara svårare att instämma i att alla kan lära sig att skriva. Men så är det faktiskt. Alla kan vi bli bättre på att uttrycka oss i skrift. Det är vanligt att folk går omkring och tror att förmågan att skriva är något nedärvt, att skrivandet är en konst som det bara är ett fåtal för­ unnat att kunna utöva. Man tror att skrivförmåga är en slags gudagåva som man antingen har fått eller inte fått, och själv har man definitivt inte fått den. Den här inställningen bäddar för ytterligare en missuppfattning om skrivandet. Man tror att allt skrivande sker genom inspiration. Visst är det underbart att känna sig inspirerad och visst är det många gånger en konst att skriva. Men sanningen är den att man inte sällan måste skriva utan att vara det minsta inspirerad. Och konsten att skriva kan vi alla lära oss, låt vara att vi lyckas mer eller mindre bra. Alla kan vi inte bli en ny Jonas Hassen Khemiri eller en ny Sara Stridsberg. Men lära oss att skriva så att vi kan motsvara egna och samhällets krav, det kan vi. Skrivförmåga är inte någon exklusiv egenskap, förunnad ett fåtal, utan skrivandet är ett hantverk som kan läras in och utvecklas genom övning. 11


Den fascinerande skrivprocessen Lika väl som vi kan lära oss att snickra ett bord eller sy en kjol – om bara någon talar om för oss hur vi ska göra och sedan hjälper oss om vi kör fast – lika väl kan vi lära oss att skriva. Och precis som i fråga om andra hantverk räcker det inte med att man känner till vilka verktyg man ska använda, vilket material som lämpar sig bäst eller vilka handgrepp man ska utföra. Det krävs också att man tränar, att man övar upp sin förmåga. Det ryms mycken visdom i uttrycket att ”man lär sig att skriva genom att skriva”.

Att skriva – så mycket mer än att skriva Skrivarbetet som sådant är oftast både omfattande och tidskrävande. Att skriva är så mycket mer än att skriva. Det är att förbereda sig på olika sätt, inte minst mentalt. Det är att gå omkring och tänka på skrivuppgiften i alla möjliga – och omöjliga – sammanhang. Det är att samla material och bearbeta Att skriva är att vända sig mot världen det, det vill säga sovra, fokusera, orgaoch bort från den på samma gång. nisera och strukturera. Det är att for KAROLINA RAMQVIST mulera sig, att översätta sina tankar och idéer till ord, och det är sist men inte minst att skriva om och skriva om och skriva om, det vill säga bearbeta. Skrivandet utgör en arbetsprocess med många olika faser, och alla kräver engagemang och förmåga att lösa problem. Den förmågan kan övas upp och fungerar naturligtvis bättre om man känner till förutsättningarna för problemlösningen. Jag vill därför i det följande ge kunskap om skrivprocessen. Jag vill ge tips på övergripande strategier, men jag vill också lyfta fram enskilda regler som kan vara bra att känna till för den som vill meddela sig med andra i skrift. Framför allt vill jag belysa sådant som jag vet kan vara problematiskt på olika sätt. Och sist men inte minst vill jag visa på texttypsmönster som kan vara bra att ha aktuella, när olika skrivuppgifter ska utföras. Huvudsyftet med boken blir helt enkelt att försöka besvara frågorna: • Hur gör man? • Vilka regler gäller? Nu måste man ha klart för sig att ingen handbok i världen kan ersätta ditt eget engagemang, din vilja att skriva. Inte heller kan en handbok ersätta den viktiga träningen. Skrivandets hantverk kräver förebilder och kunska12


1 Skrivboken – en bok om konsten att skriva per. Man måste veta vad man gör. Men det kräver också tillämpning – man lär sig att skriva allt bättre genom att helt enkelt skriva – och genom att läsa. Så ge skrivandet en chans. Läs – och skriv!

Varför skriver man? Skälen till att man skriver kan vara Det spelar ingen roll vad jag säger, många. Ett skäl är skriftens stora fördel jag kommer aldrig att förstå varför framför det muntliga samtalet – varakman skriver och hur man gör för att tigheten. inte skriva. Den skrivna texten finns där, om MARGUERITE DURAS inte för evigt så dock längre än för stunden. Den skrivna texten kan man ta del av när det passar; den kan man också återvända till. Man kan läsa den om och om igen. Detta är en klar fördel framför allt om det som ska förmedlas är komplicerat och svårtillgängligt. Jag kan som mottagare/läsare välja lästillfälle, anpassa lästiden och jag kan dessutom föra anteckningar under läsandets gång. Även för den som ska lämna informationen ger skrivandet fördelar. Jag har avsevärt längre tid på mig när jag ska formulera mig i skrift än när jag ska uttrycka något muntligt. Planeringstiden för skrivande är mycket längre än för tal. Jag kan som skribent således ge mig tid att tänka igenom mitt yttrande ordentligt och lägga mig vinn om att uttrycka mig så exakt och så tydligt som möjligt. Och det är klart att detta betyder att jag i vissa situationer borde välja att uttrycka mig i skrift i stället för tal, till exempel när det jag har att säga är mycket viktigt – eller så komplicerat att jag verkligen måste bemöda mig för att uttrycka mig klart och begripligt. Man kan också resonera om varför vi skriver från litet andra utgångspunkter. Ibland skriver vi ju faktiskt utan yttre tvång, utan att lärare, arbets­givare eller myndigheter kräver det av oss. Vilka inre drivkrafter är det då som får oss att fatta pennan eller sätta oss framför datorn? Om man gör ett försök att sammanfatta och därmed förenkla en mångfasetterad verklighet skulle man kunna svara att skrivandet har många olika funktioner. Ibland skriver vi för nöjes skull, ibland kanske snarare för tankens skull och oftast skriver vi helt enkelt därför att vi av olika skäl har behov av att meddela oss med andra. Vi söker kontakt, eller vi vill ha eller ge information. 13


Skrivstrategier en associativ textstruktur. Det ena ämnesområdet leder över till det andra och läsaren förutsätts följa med i skribentens tankebanor. Det säger sig självt att den här typen av textdisposition inte lämpar sig för utredande eller analyserande prosa med dess krav på logisk klarhet och överskådlighet.

Den kontrastiva modellen Ibland kan det kännas rätt att bygga upp texten i en tvådelad struktur. De båda delarna ställs mot varandra, och den här modellen passar särskilt bra för argumenterande texter. Om för- och motargumenten förs samman i block som kontrasterar mot varandra får vi nämligen en tvådelad textstruktur (version 1 i fig.13). Den kontrastiva modellen kan också förekomma i flerdelade versioner. Då ställs argumenten mot varandra i tur och ordning i stället för block mot block (version 2 i fig.13).

1

TEXT

2

TEXT FÖR

FÖR

EMOT

FÖR EMOT

EMOT

FÖR EMOT

Figur 13 Kontrastiv dispositionsmodell i två varianter.

72


7 Hur ska jag strukturera mitt material?

Kombination av olika modeller Texters helhetsstruktur följer i allmänhet en enda dispositionsprincip. Skribenten väljer – utifrån skrivsituationens olika faktorer – att bygga upp sin text i enlighet med någon av de dispositionsprinciper som jag här redogjort för, och texten i sin helhet blir till exempel antingen berättande eller logiskt analyserande. Det är emellertid fullt möjligt att kombinera de olika modellerna. Många gånger är detta faktiskt den allra bästa dispositionsstrategin. En kombination av olika principer rekommenderades i själva verket i handböckerna i retorik. Den antike talaren/textskaparen, som byggde sin text i avsikt att övertyga mottagarna/åhörarna, borde följa ett visst mönster för att åstadkomma ett så övertygande tal som möjligt. Detta mönster innebar i allmänhet att han skulle inleda med dels en del som gjorde mottagarna intresserade och välvilligt inställda, dels en del som angav ämnet. Sedan kom turen till en del som benämndes narratio vars primära uppgift var att ge mottagaren bakgrundsinformation, och den var, precis som namnet antyder, av ”berättande” natur. I själva verket var den här delen snarare utredande, resonerande. Fakta lades fram och sakförhållanden reddes ut, men – det berättades också. Talaren kunde nämligen föra in tänkvärda aspekter på sitt problem genom att berätta om något konkret – en självupplevd episod eller en känd händelse till exempel – som på något sätt belyste det han ville föra fram (se avsnittet Metoder att utveckla stoffet i kap. 6). Denna teknik, att genom exemplum så att säga bereda marken för argumentationen, var vanlig och på så sätt kunde en del av texten få en renodlat berättande karaktär. Efter detta följde själva den argumenterande framställningen, och den var naturligtvis logiskt disponerad – och också samtidigt ofta uppbyggd enligt den kontrasterande modellen. I en inledande del försvarade talaren sin uppfattning för att sedan övergå till att vederlägga någon annans mening. Avslutningsvis kunde talaren sedan sammanfatta det hela genom att åter betona sin ståndpunkt och kortfattat återge argumenten. Texten i sin helhet var alltså uppbyggd av delar som var och en följde något olika dispositionsprinciper. Även för nutida textskapare kan det vara en ändamålsenlig strategi att utnyttja olika principer i en och samma text. I en utredande text kan berättande avsnitt faktiskt ha sin givna plats. Jag tänker på arbetsbeskrivningar till exempel. Och visst kan det vara på sin plats att i den analyserande texten foga in kontrastiva avsnitt? 73


Skrivstrategier

Strukturering – för läsarnas skull Medvetna skribenter planerar alltså sin framställning. De gör det för att underlätta sitt eget skrivarbete, men också för läsarnas skull. KERSTIN EKMAN En välplanerad text med överskådlig och klar underliggande (dvs. innehållslig) struktur är en viktig förutsättning för lyckad kommunikation. I själva verket kan det vara en förutsättning för att en text verkligen ska bli läst. Läsaren uppskattar en klar och redig struktur och förväntar sig också att texten ska vara skriven med tanke på mottagaren. Den ska vara läsarorienterad. Detta innebär att skribenten bör försöka inta läsarens perspektiv vid planeringen. Under analysen har skribentens behov och önskemål delvis stått i centrum. Vad är mitt syfte? Vad vill jag åstadkomma med min text? Vid planeringen måste i stället mottagarens behov och förutsättningar – så som de har uppfattats vid analysen – fokuseras. Nu bör skribenten försöka se sitt ämne ur mottagarnas synvinkel och sätta sig in i deras situation och behov i stället. Vad vill läsarna veta? Hur ska jag lägga fram mitt ämne? Hur ska jag formulera mig? – För att jag ska nå mina läsare och därmed syftet med min text. Valet av textstruktur är viktigt. Att berätta rakt upp och ned lämpar sig för att återge händelser eller historier, men för övrigt är oftast en annan struktur lämpligare. Den som till exempel återger sitt eget utredningsarbete i kronologisk ordning, eller från början till slut berättar om en utförd undersökning, åsidosätter mottagarens berättigade krav på effektiv och informativ prosa. Läsaren vill ha bearbetade fakta och relevant information, inte noggrant förda dagboksanteckningar över utfört arbete, eller information i någon slags uppradad form. Det gäller att i stället hitta en funktionell struktur. Det läsarorienterade skrivandet innebär också att skribenten bemödar sig om att göra strukturen så synlig som möjligt. Det är viktigt att utnyttja alla de textstrukturella signaler som står till buds och med hjälp av dem ge läsarna besked om textens uppbyggnad, ge dem instruktioner för hur texten ska läsas. Den plan som skribenten slutligen följt vid textskapandet ska i princip vara synlig för läsaren. Detta kan åstadkommas med hjälp av signaler som Jag tycker att det är väldigt bra att ha strukturen konkret framför mig, men det tar lång tid att komma dit.

74


7 Hur ska jag strukturera mitt material? rubriker och underrubriker. Rubrikerna kan också rangordnas antingen explicit med till exempel sifferbeteckningar eller mer implicit genom variation av grad eller stilsort. Grafiska signaler som stycketecken eller blankrader mellan avsnitt hjälper också läsaren att uppfatta strukturen, och det gör även rent verbala signaler som ”för det första”, ”för det andra”, upprepningar eller uttryck som ”inledningsvis” och ”avslutningsvis”. Sådana verbala signaler är särskilt vanliga i vetenskaplig text, där resonemangen ofta är mer komplicerade än i många andra texter. Genom ord – och meningar – som visar hur texten ska läsas leder skribenten läsaren genom texten. Signaler av detta slag kallas med en språkvetenskaplig term för metatext. Skribenten kan i förväg också ge läsaren instruktioner om strukturen i form av en innehållsförteckning. För vissa texttyper är detta obligatoriskt, i andra fall kan det vara klokt att överväga. Återigen andra texttyper, brev till exempel, måste fungera utan separat beskrivning av strukturen. Oavsett om texten har innehållsförteckning eller ej bör den vara utformad så att den fungerar som en lättläst karta, där de textstrukturella signalerna utgör lätt igenkännbara tecken. För läsarens skull låter skribenten textstrukturen framträda klart och tydligt. Långa texter som publiceras på internet är extra svåra att överblicka. Den som ska publicera något sådant kan med fördel synliggöra strukturen med klickbara mellanrubriker som hjälper läsaren att få överblick och förflytta sig i texten.

Sammanfattning Det är viktigt att planera sitt skrivande, men man måste komma ihåg att planen/dispositionen bara kan vara preliminär. Det finns olika strategier att utgå ifrån när man planerar en text. Man kan utnyttja en dispositionsprincip eller kombination av flera. Oavsett vilken strategi man följer bör textplaneringen vara läsarorienterad. Strukturen bör vara • innehållsligt välordnad och innehålla • textstrukturella signaler.

75


Skrivstrategier

Stycke för stycke Det är klokt att vid bearbetningen fästa största vikt vid textens klarhet och preA sentence is not emotional a cision. Det ovan nämnda dispositionsparagraph is. knepet, det vill säga att i efterhand göra GERTRUDE STEIN en översikt över textens helhetsstruktur, syftar till en kontroll av dessa aspekter på helhetsnivå. En sådan översikt kan kompletteras med en genomgång av de enskilda styckena i de olika avsnitten. Du får då en kontroll av klarhet och precision på styckenivå. Genom att dela in din text i stycken underlättar du för läsaren – en text med stycketecken, det vill säga indrags- eller blankradsmarkeringar, är lättare att läsa än en utan – men genom styckeindelningen styr du också läsaren i läsprocessen. Placeringen av stycketecken talar om hur du vill att texten ska läsas. Du bör alltså dela in din text i stycken. Grundprincipen för placering av stycketecken är att nytt stycke markerar ny tanke. Varje stycke omfattar en innehållslig enhet, och detta innebär att vi i allmänhet bör markera nytt stycke när vi går över till att behandla något nytt. Ny tid, nytt rum, nya personer, nya aspekter, nya argument etc. kräver markering av nytt stycke.

Huvudtanke Varje stycke bör innehålla en huvudtanke. Ofta inleds stycket med denna tanke, men ingenting hindrar att den dyker upp som sista mening eller kanske till och med mitt i stycket. Innehållet i stycken som inleds med huvudtanken är lättare att komma ihåg än om stycket är utformat på annat sätt. Oftast blir sådana stycken också lättare att läsa, men det behöver inte vara så, och varje skribent har full valfrihet när det gäller styckets utformning. Kom ihåg att variation är ett honnörsord i skrivsammanhang. Det man emellertid måste se upp med är att stycket verkligen innehåller en huvudtanke. Risken att så inte är fallet är särskilt stor om man skriver mycket korta stycken eller om man inte är så noga med placeringen av stycketecknen. 130


10 Det är inte färdigt än – hur bearbetar jag? Genom att sammanfatta varje stycke i ett eller ett par kärnord och sedan sätta upp dessa ord framför sig på ett papper, kan man se, dels om varje stycke verkligen har en huvudtanke som kan återges med en nyckelfras (innehållskärnan), dels om styckenas kärninnehåll verkligen är relaterat till textens tema, dels om styckena logiskt följer på varandra. Denna genomgång visar om texten så att säga hänger ihop, och du kan också få en uppfattning om huruvida din styckeindelning är funktionell eller inte. Du kan se om du placerat stycketecknen så att de verkligen markerar dina egna tankeenheter. Om de gör det är förutsättningarna stora för att läsaren ska uppfatta dem som vägledande signaler. Om du däremot styckat så att sammanhanget blivit lidande, så att dina tankegångar brutits, då har du däremot bäddat för kommunikationsstörningar. Oskickligt eller obetänksamt utplacerade stycketecken vilseleder och uppfattas ofta enbart som irritationsmoment.

Övergångar Innan du lämnar textens styckenivå bör du utföra ytterligare några kontroller. För det första bör du förvissa dig om att styckena inte bara logiskt följer på varandra utan att de också verkligen – genom din försorg – hänger ihop. Det gäller att göra övergångarna mellan styckena så smidiga och naturliga som möjligt. En text där varje stycke upplevs som en isolerad ö utan förbindelse med styckena före och efter är tröttsam att läsa. Försök alltså att knyta ihop din text. Du bör i det här sammanhanget kontrollera att dina stycken inte inleds med pronomen eller andra syftningsord. Ett stycke ska helst vara självständigt så till vida att det ska kunna överföra ett innehåll utan att man läser de omgivande styckena. Skriv: Direktör Karlsson hoppas på bättre tider i stället för: Han hoppas på bättre tider, om meningen inleder ett nytt stycke. I dagstidningar, som har mycket korta stycken beroende på spaltsättningen, kan man av förklarliga skäl inte alltid följa den här principen, men i annan bruksprosa gör man i allmänhet klokt i att tänka på den.

Styckelängd För det andra bör du fundera över om varje stycke är tillräckligt utförligt. Det finns visserligen ingenting som säger att stycken ska vara av någon viss längd, men om du vet med dig att du i allmänhet skriver mycket korta 131


Skrivstrategier stycken kan det vara klokt att kontrollera att varje stycke verkligen har sitt berättigande. Kanske är orsaken till det korta stycket helt enkelt att tanken eller idén som förs fram inte är viktig nog att förtjäna ett eget stycke. Kanske hör det som du säger i ett kort stycke ihop med stycket som kommer före eller efter. I så fall bör du föra samman styckena till ett längre som klart för fram dina tankar. Kanske är stycket så kort därför att du inte utvecklat din tankegång så som du borde ha gjort. Tänk då till – och skriv till. Din textbearbetning på styckenivå måste emellertid inte nödvändigtvis syfta till att utplåna alla korta stycken. Tvärtom! Valfriheten för styckeutformning är stor och ett stycke kan faktiskt se ut nästan hur som helst – förutsatt att det är funktionellt. Ett stycke kan vara mycket långt, men det kan också bestå av ett enda ord. Styckeindelningens funktion är kommunikativ. Utplaceringen av stycke­ tecken har, som jag har nämnt, till syfte att vägleda läsaren. Ibland kan det vara ändamålsenligt att bryta av med ett mycket kort stycke – om man vill åstadkomma eftertryck (emfas) till exempel. En annan gång kan det korta stycket fungera som förbindelselänk (bro) mellan olika delar i texten (ex. på s. 115). Ibland är det lämpligt att genomgående arbeta med kortare stycken – så gör man i dagstidningar och andra trycksaker där texten sätts i spalter – och ibland kan korta stycken ge ett alldeles speciellt, lugnt och eftertänksamt tempo åt framställningen. Men man måste vara medveten om vad man gör. Idel korta stycken – speciellt sådana som beror på korta tankar eller obetänksam styckning – ger en monoton och hackig, stackatobetonad, effekt på texten. Kvällstidningarnas texter är inte sällan styckade på det sättet. Se alltså till – för läsarens skull – att den text du bearbetar är indelad i stycken och att styckeindelningen inte medför att sammanhanget blir lidande.

Mening för mening och ord för ord Jag får huvudvärk av att läsa texter med korta bisatser skilda från var­ andra med punkter. RICHARD SCHWARTZ

132

På samma noggranna sätt som du granskat struktur och styckeindelning bör du också granska texten på meningsoch ordnivå. Kontrollera de enskilda meningarna med avseende på uppbyggnad och längd.


10 Det är inte färdigt än – hur bearbetar jag?

Meningslängd Det kan vara bra att vara på sin vakt mot alltför långa meningar. Ju längre meningar man skriver desto större är risken för att man ska trassla in sig i svårbemästrade konstruktioner – och därmed åstadkomma svårlästa eller oklara passager. Se emellertid också upp så att du inte blivit ett offer för myten om fördelen med genomgående korta meningar. Här finns risker för en stackatobetonad och stötig text. Än en gång – kom ihåg valfriheten! Anpassa formen till innehållet. Utnyttja variationen. En god bearbetningsstrategi på meningsnivå är att utgå från att den slutgiltiga versionen av en text inte får innehålla oklarheter som förorsakas av till exempel syftningsfadäser eller tankeluckor. I kapitel 9 Hur ska jag skriva? tar jag upp dessa båda aspekter och också en hel del annat, på menings- och ordnivå, som kan påverka textens klarhet och precision. Allt som tas upp i det avsnittet bör bli föremål för särskilt intresse vid textbearbetningen. Här skulle jag emellertid vilja passa på att slå ett slag för en företeelse som inte behandlas i det kapitlet, och som har med språket på meningsnivå att göra: symmetri.

Symmetri Symmetri i skrivsammanhang innebär att ord och uttryck får samma form till exempel vid uppräkningar. Om någon skriver till exempel att Detta gäller bl a grafikerna, apotekstjänstemännen, journalister och handelstjänstemännen utgör alltså ”journalister” ett brott mot symmetriregeln. Den regeln gäller också vid punktning (punktuppställning). Om jag ställer upp ett antal punkter under varandra, bör jag se till att de har samma form. I sammanfattningen av det här kapitlet har jag valt att rikta upp­maningar till mina läsare; i sammanfattningen av kapitlet om skriv­processen (kap. 3) utgörs den första punktningen av verb i presensform. Den andra består av substantiv, och den tredje punktningen är adjektiv. Här har jag medvetet valt olika former för punktningarna sinsemellan för att förtydliga att det rör sig om tre olika grupperingar. Principen är alltså den att man väljer en form för den första punkten, och sedan gäller det att vara konsekvent och utforma de följande punkterna på samma sätt: 133


Skrivboken

ÅTTONDE UPPLAGAN

Skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier Siv Strömquist

Hur ska man skriva? Hur planerar, formulerar och bearbetar man? Hur kom­ mer man igång? Vilka regler gäller? Kort sagt, hur gör man? I SKRIVBOKEN finns svaren. Här får läsaren konkreta råd för att komma framåt i sitt skrivande. Här diskuteras strategier för skrivprocessens olika moment och här presenteras inte bara regler och mönstertexter utan också använd­ bara övningar. Den åttonde upplagan av SKRIVBOKEN är grundligt genomarbetad och anpas­ sad till de senaste årens utveckling på språkets och skrivandets område. I synnerhet är avsnitten om språkriktighet och interpunktion uppdaterade och utökade. Här ges till exempel klara och tydliga regler för hur semikolon ska användas. Och i ett nytillkommet avsnitt tas frågan om adjektivets böjning (a­ eller e­form?) upp. vänder sig till alla som skriver, oavsett vad: artiklar, vetenskap­ liga uppsatser, rapporter, säljbrev, ansökningar, brev eller bloggar. Den vän­ der sig till alla som vill lära sig mer om hantverket. Till alla som vill skriva bra – och bättre. SKRIVBOKEN

Siv Strömquist, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet, har i forsk­ ning och undervisning ägnat särskilt intresse åt skrivande och språkriktighet. Under åren 1994–2012 svarade hon regelbundet på läsarnas språkfrågor i Svenska Dagbladet.

ISBN 9789151102504

9 789151 102504

Profile for Smakprov Media AB

9789151102504  

9789151102504  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded