9789151102351

Pedagogisk utredning och kartläggning Petra Runström Nilsson 4 UPPL.

ATT ANALYSERA OCH BEDÖMA ELEVERS BEHOV AV SÄRSKILT STÖD

Innehåll

1. Inledning 11 Bokens disposition 13

2. Skolans ansvar 15 Skolans ansvar för elever i behov av stöd 16 Åtgärdsprogram 20

3. Vem äger problemet? 23 Två perspektiv 24 Kategoriseringar 26

4. God lärandemiljö 29 Förväntningar, förhållningssätt och beteende 30 Attityder, normer och miljö 31

5. Läsa, skriva, räkna – ­bedömning och kartläggning 33 Den tidiga inlärningens betydelse för framtiden 33 Den tidiga upptäcktens vikt för rätt stöd 35 Lagtexten och garantins innehåll 35 Nationellt kartläggningsmaterial i förskoleklass och särskild bedömning i årskurs 1 och 3 37 Särskild bedömning 38

6. Extra anpassningar eller särskilt stöd? 41 Vad är extra anpassningar? 43 Vad är särskilt stöd? 44 Elevhälsans roll 45

7. Särskilt stöd och gymnasieskolan 47 Särskilt stöd 48 Pedagogisk utredning och gymnasieskolan 50 Ämneskartläggning 51

8. Pedagogisk utredning 53 Verktyg för att nå målen för utbildningen 54 Vad innebär en kartläggning av elevens skolsituation? 56 Kartläggningen – insamling av material 58 När ska en pedagogisk utredning göras? 59 Praktiska råd inför en pedagogisk utredning 62 Att starta processen 62 Ansvarig 62 Deltagare 63 Dokumentera 64 Lämna ut resultat 64 Arkivera 65 Sekretess 65 En modell för en pedagogisk utredning 65 Försättsblad/presentation av eleven 66 Syfte med den pedagogiska utredningen 67 Annat modersmål än svenska 67 Uppföljning 68 Del A Kartläggning av elevens skolsituation 68 Skolnivå 69 Gruppnivå 74 Individnivå 77 Del B Måluppfyllelse 83

Del C Samtal med elev och vårdnadshavare 84 Samarbete mellan hem och skola 85 Frågor till eleven 89 Del D Analys 94 De viktiga skyddsfaktorerna 95 Del E Åtgärdsförslag 95 Åtgärdsförslag på skolnivå 97 Åtgärdsförslag på gruppnivå 97 Åtgärdsförslag på individnivå 98 Del F Pedagogisk bedömning 98

9. Exempel på pedagogiska utredningar 101 Pedagogisk kartläggning Kim 102 Del A Kartläggning av elevens skolsituation 102 Del C Samtal med elev och vårdnadshavare 106 Möte med barnhabiliteringen 107 Del D Analys 108 Del E Åtgärdsförslag 109 Pedagogisk kartläggning Adrian 111 Del A Kartläggning av elevens skolsituation 112 Del D Analys 117 Del E Åtgärdsförslag 118 Pedagogisk utredning Maya 120 Frågeställning/Bakgrund 120 Elevens bildårdnadshavarens bild 121 Skolans bild 122 Sammanfattning av elevens behov 124 ammanfattande analys av möjligheter och hinder 125 Åtgärdsförslag 126 Pedagogisk utredning Johan 127 Bakgrund till frågeställningen 128 Elevens bild 128 Vårdnadshavarens bild 130 Skolans bild 131 Analys och åtgärdsförslag 138 Utredning av en elevs behov av särskilt stöd 143

10. Pedagogiska utredningar i ett europeiskt perspektiv 153 Referenser 157

1. Inledning Vi föds alla som unika varelser med en alldeles egen genuppsättning och vitt skilda uppväxtvillkor. Några av oss har en trygg uppväxt, vi går i klasser som för det mesta fungerar väl, vi har kompisar och en stimulerande fritid och när vi avslutar skolgången har vi kunskaper som rustar oss för framtiden. Vi läser vidare, får jobb och skaffar egen familj. Men för alla går inte livet som på räls. Några av oss växer upp i hem där det förekommer missbruk, psykisk sjukdom eller övergrepp.

En del av oss går i klasser där arbetsron lyser med sin frånvaro, några av oss blir utsatta för kränkande behandling, blir trakasserade eller utfrysta. En del av oss har svårigheter att kommunicera med det talade språket, andra har svårt att ta till sig det skrivna språket. Några av oss förstår inte de matematiska symbolerna och några av oss har koncentrationssvårigheter.

Hur livet kommer att arta sig för var och en kan vi inte veta i förväg.

Det enda vi med säkerhet vet är att vi ska gå i skolan, de flesta av oss i tolv år. I dag börjar alla barn i förskoleklass, går i grundskolan och många går sedan direkt vidare till gymnasiet. För de allra flesta är det en rolig och stimulerande tid. År när vi får möta utmaningar och nya vänner, år då vi formas för framtiden. Tolv år i skolan är en lång tid och för många har de en stor påverkan på vilka jobb vi kan söka, vilka vi umgås med och vilken tro vi har på oss själva som unga vuxna.

Oavsett vilken bakgrund eller vilka förutsättningar ett barn har så har skolan ett ansvar att ge varje barn förutsättningar att utvecklas på bästa sätt, såväl kunskapsmässigt som socialt. För att det ska vara möjligt behöver skolan kunskaper om barns olikheter och redskap för att möta deras olika förutsättningar. Den här boken handlar om den pe11

pedagogisk utredning och kartläggning dagogiska utredning som görs för att kartlägga, analysera och bedöma elevers skolsituation och behov av särskilt stöd. Den pedagogiska utredningen är ett redskap för att optimera skolans organisation och arbetssätt, ge fler elever det stöd de behöver och därmed möjliggöra att de lämnar skolan med godkända betyg. Pedagogiska utredningar är också utmärkta redskap i skolans dokumentationsprocess och ett stöd i elevhälsans arbete.

Flera undersökningar från Skolverket och från oberoende forskare har pekat på att skolor i Sverige i dag ofta upptäcker att elever är i behov av särskilt stöd. Däremot är det tyvärr många skolor som inte klarar av att sätta in lämpliga åtgärder, dokumentera åtgärderna eller utvärdera de åtgärder som satts in. Det finns också forskning som visar att de åtgärder som sätts in ofta speglar skolans tradition kring särskilt stöd i stället för att utgå från individens behov. I de flesta fall saknas också en utredning av elevens behov på skol-, grupp- och individnivå. Med andra ord saknas det en analys av elevens svårigheter i relation till den miljö där eleven vistas. I skollagen (SFS 2010:800, 3 kap. 7 §) och i Skolverkets allmänna råd för arbete med åtgärdsprogram (Skolverket 2014, s. 13) understryks det att skolan är skyldig att göra en utredning av elevens svårigheter om det framkommer att eleven inte når eller riskerar att inte nå målen för utbildningen, trots att extra anpassningar har gjorts. Utredningen ska göras på skol-, grupp- och individnivå.

För många verksamma i skolan är det förvirrande att begreppen utredning (som återfinns i skollagen) och begreppet kartläggning är så lika. Ibland används begreppen synonymt och ibland används de med olika innebörd. Begreppet pedagogisk kartläggning används av många och är också det jag har använt i tidigare upplagor av denna bok. För att vara i linje med de formuleringar som används i skollagen har jag i denna fjärde upplaga av boken valt att använda begreppet pedagogisk utredning i stället för pedagogisk kartläggning när jag syftar på hela den utredning som behöver göras för att bedöma elevers behov av särskilt stöd. Som en del i den pedagogiska utredningen görs en kartläggning där information om elevens hela skolsituation samlas in. Dessutom görs en analys och pedagogisk bedömning som mynnar ut i åtgärdsförslag om eventuella extra anpassningar eller särskilt stöd för eleven.

12

1. Inledning

Bokens disposition I den här boken presenteras en sammanfattning av hur åtgärder för elever i behov av särskilt stöd ser ut på många skolor i dag och de lagar och förordningar som är av vikt för arbetet med det särskilda stödet.

Jag för i kapitel 2, 3 och 4 ett resonemang om huruvida det är eleven som har svårigheter i skolan eller om det är skolan som har svårigheter med eleven, och vad som inryms i begreppet god lärande­miljö.

I denna fjärde upplaga av boken finns ett nytt avsnitt, kapitel 5, om den nya läsa-skriva-räkna-garantin, det nationella kartläggningsmaterialet i förskoleklass och bedömningsstödet i årskurs 1 och 3 som blir obligatoriskt från 1 juli 2019.

Kapitel 6 beskriver skillnaden mellan extra anpassningar och särskilt stöd, och kapitel 7 handlar om det särskilda stöd som ska ges i gym­ nasie­skolan.

Därefter följer kapitel 8 som beskriver en modell för pedagogiska utredningar med praktiska råd om vad som är viktigt att tänka på. I kapitlet beskrivs också vilka vinsterna är med att göra pedagogiska utredningar, vad skolan kan använda dem till och när de bör göras.

I kapitel 9 följer fem elevexempel med kommentarer. Ett av dessa är nytt för den här fjärde upplagan av boken. Avslutningsvis innehåller kapitel 10 en en utblick mot Europa i form av en sammanfattning av ett projekt som 23 europeiska länder deltog i 2005–2007 om inkludering av elever i behov av särskilt stöd i ordinarie skolor.

Jag hoppas att boken ska väcka tankar om skolans arbete med särskilt stöd och att den ska fungera som hjälp och inspirationskälla för att utveckla arbetet med detta. Boken kan användas av såväl blivande som verksamma lärare, speciallärare och specialpedagoger, samt rektorer som vill lära sig mer om pedagogiska kartläggningar och som är intresserade av att utveckla det särskilda stödet på skolan.

13

3. Vem äger problemet?

Tänk dig att du sitter i en bil och åker igenom en för dig ny stad i Sverige. Om du ser dig omkring kommer du med allra största säkerhet att få syn på en skolbyggnad. Kanske är det ett nybyggt, ultramodernt gymnasium eller en gammal byskola som funnits på samma plats i hundra år. Oavsett vilket, så vet du genom att titta på utsidan att det är en skola du åker förbi. Tänk dig att du parkerar bilen och går in genom en av dörrarna. Vad kommer du att mötas av? De allra flesta av oss kommer nog att ge ganska liknande svar på den frågan, och det beror ju på att vi alla har en liknande bild av hur skolan är utformad och vad den används till.

Det är först när vi börjar granska människorna som finns i skolbyggnaden som vi kommer att upptäcka vilka stora olikheter som ryms i en skola. En skola befolkas av lärare i olika åldrar, med olika utbildning och med olika syn på vad som är viktig kunskap och hur den ska läras ut. Eleverna på skolan må vara i ungefär samma ålder, men de kommer från olika hemmiljöer och har vårdnadshavare med olika utbildningsnivåer och olika yrken. Eleverna har olika intressen och olika lätt eller svårt för att lära sig nya saker. Dagligen möts skolans invånare, och i dessa möten ska kunskapsutbyte och lärande ske. Målet för all undervisningen är att elever så småningom ska delta som fullvärdiga medlemmar i ett demokratiskt samhälle, med förståelse för sina rättigheter, skyldigheter och valmöjligheter.

Grundskolan kritiseras för att den inte förmår möta alla barn och att det finns tendenser som visar på en minskad tolerans för det som ses som avvikande. En diskussion om hur grundskolan ska utformas för att alla barn ska kunna ta del av den behövs. Våra grundläggande 23

pedagogisk utredning och kartläggning värderingar och hur vi ser på samhörighet och olikheter utvecklas i skolan. För att skolan ska kunna ge alla människor en likvärdig utbildning med en gemensam värdegrund behöver barn och ungdomar med olika bakgrund mötas. Skolan måste därför sträva efter att undervisa alla elever, oavsett förutsättningar. Men det ställer krav på genomtänkta strategier för organisation, undervisning, resurser och kompetens inom personalgruppen (SOU 2004:98).

Två perspektiv Elevers svårigheter i skolan kan i stora drag ses från två håll. Det ena är att sätta individens egenskaper i fokus. Orsaken till svårigheterna söks hos eleven genom diagnoser som till exempel adhd, autism eller dyslexi. Detta perspektiv kategoriserar eleverna och bristerna söks hos eleven. Stödet ges av speciellt utbildade och målet är att rätta till elevens brist.

Utifrån det andra perspektivet betraktar man elevens svårigheter i relation till omgivningen. Många forskare menar att det är mötet mellan elevens förutsättningar och skolans miljö som skapar svårigheterna.

Elevers svårigheter uppstår av olika anledningar och i olika situationer, de är med andra ord inte statiska. Eleverna får stöd så långt det går inom ordinarie undervisning, och stödet fokuseras på att individualisera undervisningsinnehållet. Detta perspektiv synliggör elevers olikheter och ser dessa olikheter som en tillgång och förutsättning för skolans arbete (Hellblom-Thibblin 2004; Nilholm, Persson, Hjerm & Runesson 2007).

Före 1990-talet lyckades den svenska skolan ganska väl med att erbjuda alla barn en likvärdig utbildning och Sverige låg i topp i flera internationella mätningar. Idag är likvärdigheten i den svenska skolan sämre och barn och unga erbjuds ojämlika undervisningsförutsättningar vilket dels syns i elevernas lägre skolresultat, dels i att skillnaderna mellan elevers resultat ökar (Nielsen 2013).

Elevens svårigheter framträder mer eller mindre tydligt i olika sammanhang. Till exempel blir dyslexi ett hinder när eleven ställs inför en läsuppgift, men kanske inte när hon deltar i praktiska uppgifter. Det 24

3. Vem äger problemet? kan också vara så att en elev på ett utmärkt sätt klarar av att följa med i matematikundervisningen när undervisningen är lärarledd och tydligt strukturerad. Samma elev får svårigheter när undervisningen bygger på stort eget ansvar och arbetsscheman. En annan elev når målen i samhällskunskap när texten i boken anpassas till elevens språkförmåga eller eleven får studiehandledning på sitt modersmål. Hade eleven varit tvungen att delta i undervisningen på samma villkor som övriga i klassen skulle eleven inte nå målen (Skolverket 2002).

Det har länge hävdats att skolan ska ge elever med skolsvårigheter möjlighet och förutsättningar att vara delaktiga i undervisningen på samma villkor som elever utan svårigheter, men i praktiken har det sett annorlunda ut. Under hela skolans historia har det funnits olika idéer om vad som varit bäst för de elever som bedömts som ”annorlunda” eller ”avvikande”. Skolan har organiserat specialklasser, läs­ klasser, observationskliniker och så vidare. Så är det även i dag. Det är vanligt att elever som har skolsvårigheter skiljs från ordinarie klassverksamhet hela eller delar av skoldagen i till exempel liten grupp, enskild undervisning eller annan skolform. Dessa lösningar är uttryck för att skolan ser eleven som bärare av sina svårigheter, och synen på elever med skolsvårigheter är motsägelsefull. I den offentliga debatten har det länge talats om en ”skola för alla”, samtidigt sker en sällan skådad ökning av diagnostiseringar och sortering av elever (Tideman 1998).

Det är viktigt att vara medveten om att diagnoser och problemställningar varierar över tid, även i skolan. Med hjälp av dessa påvisas var resurser behöver sättas in. Men problemen upptäcks med skolans miljö som referensram. Skolans sätt att fungera kan därmed skapa problem och i förlängningen diagnoser (Börjesson 1998). Ett tydligt exempel på detta är diagnosen adhd. Det har i alla tider funnits elever som har svårt att sitta still och som inte följer de regler som vuxna satt upp. I skolan skapar dessa egenskaper problem, då elever i skolan förväntas just sitta still och följa ett uppsatt regelsystem. I en annan miljö än skolans kan dock egenskaperna vara en tillgång. Studier har visat att barn med dessa egenskaper, som exempelvis lämnats att klara sig själv när deras föräldrar dött i krig, klarar sig bättre och oftare 25

pedagogisk utredning och kartläggning överlever än barn som saknar dessa egenskaper (Bremberg 2004). Alla som arbetar i skolan måste fråga sig om diagnoser ställs utifrån skolans arbetssätt och medför att skolan lägger ”skulden” för elevens tillkorta­ kommande på eleven själv. Är det barnet som har problem i skolan eller är det skolan som har problem med barnet? (Tideman 1998, s. 110)

Kategoriseringar Lisa Asp-Onsjö skrev i sin doktorsavhandling från Göteborgs universitet att när de pedagoger som ingick i studien talade om elever i behov av särskilt stöd, nämnde de ofta samtidigt den problematik som ­eleven uppfattas ha. Eleven kategoriserades exempelvis som en elev med läsoch skrivsvårigheter eller utagerande. Det var inte ovanligt att tillskriva den enskilda eleven de problem som uppstår i stället för att se problemen som något som uppkommer i ett visst sammanhang och under vissa förhållanden (Asp-Onsjö 2006).

Yvonne Karlsson, numera universitetslektor vid Göteborgs universitet, kom i sin doktorsavhandling fram till att pedagogerna i den särskilda undervisningsgrupp som hon studerat hela tiden beskriver elevernas skolsvårigheter utifrån ett typiskt skolperspektiv. Elevernas problem definieras i relation till skolans uppdrag och förväntningar på hur elever bör bete sig och vad de bör prestera. Många studier lyfter fram det faktum att de flesta institutioner, såsom skola, sjukhus och olika myndigheter, använder sig av beskrivningar och kategoriseringar av elever för att finna lösningar på problem och vidta åtgärder kring dessa. Skolans personal använder vissa beskrivningar och kategoriseringar när den pratar om det som rör elevers prestationer, beteende, bakgrund och kön (Karlsson 2007).

Skolan är en arena för kommunikation och de ord vi använder får stor betydelse. Det sätt vi talar om ett barn på speglar våra attityder gentemot barnet och påverkar vilka åtgärder skolan sätter in när svårigheter uppstår. Man behöver vara uppmärksam på sitt språkbruk när man talar om elever i behov av särskilt stöd, då det finns en risk att 26

3. Vem äger problemet? generaliseringar inte säger något om barnets individuella drag Det finns också en risk att med ord kategorisera eleverna efter olika egenskaper och särdrag, då det kan leda till att skolan förbiser de olikheter som finns mellan människor, förenklar svårigheter och glömmer att det är pedagogiken som ska stå i fokus i skolan. Vi måste också komma ihåg att det som idag ses som en svårighet i skolan kanske inte alls ses som en svårighet i ett annat sammanhang eller i en annan tid. I och med att samhället förändras så förändras också kraven på individen (Hellblom-Thibblin 2004).

Att kategorisera barn är ett sätt att lösa problemet med att det finns barn som inte passar in i en skola för alla. En undersökning av elevhälsoarbetet i Sverige visar att det på vissa skolor finns samtalskulturer som legitimerar kategorisering av barns svårigheter i skolan och att det finns en stark tendens att individualisera elevernas svårigheter. De kategorier som används är i huvudsak negativa och vissa med inne­ börden att eleven inte har förutsättningar att klara skolarbetet, och då är skolan fri från ansvar (Hjörne & Säljö 2008).

Det finns en tendens i skolan att söka förklaringar till elevers svårigheter utanför den pedagogiska arenan. En samhällstrend verkar vara att söka medicinska förklaringar på elevers svårigheter genom till exem­pel kategoriseringar och diagnoser. Hellblom-Thibblin menar att det är viktigt att det finns en förståelse för att kategoriseringar är generella samtidigt som de beskriver unika individer och unika behov i lärmiljöer (Hellblom-Thibblin 2004 & 2017). Elever i behov av särskilt stöd kan inte ses som en homogen grupp som definieras av kategorier, utan dessa elever behöver ses som individer med ett brett spektrum av behov och förutsättningar (Bruggink, Goei och Koot 2013).

Varken inom forskningen eller i regeringens och Skolverkets utredningar finns det klart definierat hur elever i behov av särskilt stöd ska beskrivas eller hur åtgärder för denna elevgrupp ska utformas på bästa möjliga sätt. Begreppet ”elever i behov av särskilt stöd” omfattar såväl elever med funktionshinder som elever utan funktionshinder men med andra skolsvårigheter. Hur dessa elever ska upptäckas, hanteras och hjälpas på bästa möjliga sätt i skolan är en pågående diskussion. Vi vet att det finns ett stort behov av insatser, samtidigt som det råder oklar27

pedagogisk utredning och kartläggning heter och delade meningar om vilka dessa elever egentligen är, hur många de är och vilka åtgärder som är bäst för dem (Karlsson 2007).

Det är inte en helt enkel uppgift för skolan att å ena sidan se, erkänna och bejaka elevers olikheter och å andra sidan upptäcka, benämna och hjälpa eleverna när de stöter på svårigheter i skolan (Hellblom-Thibblin 2004).

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det finns elever i skolan som inte klarar det skolan kräver av dem. Dessa elever beskrivs som ”elever i behov av särskilt stöd”, ett stort och omfattande begrepp utan klara definitioner i vare sig skollag eller läroplan. Hur skolan ser på eleverna och deras svårigheter har varierat i skolhistorien och även i dag finns olika synsätt. Det är viktigt att uppmärksamma hur skolan talar om denna grupp elever. Det språk som skolan använder har betydelse för vilka attityder och vilket förhållningssätt skolan har i sitt arbete, och detta får konsekvenser för vilket stöd eleverna får.

28

8. Pedagogisk utredning Alla barn i Sverige har skolplikt, vilket medför att alla barn i Sverige finns i skolan. Det finns ingen annan verksamhet i samhället som träffar barnet och dess vårdnadshavare under så lång tid. Det ger skolan unika möjligheter att upptäcka om barnet har stödbehov i sin inlärning eller far illa. Stödbehoven är av olika art och varierar över tid. Vissa elever kräver mindre insatser, andra elever har behov av insatser under hela sin skoltid. För att dessa behov ska kunna identifieras behöver skolan kompetens och redskap. Det är av stor vikt att skolan identifierar problem och sätter in tidiga och adekvata åtgärder, vilket betyder att oavsett när skolan upptäcker svårigheter ska åtgärder vidtas (SOU 2010:95).

Skolinspektionen har kritiserat skolan för bland annat bristande systematik i insatserna kring elever i behov av särskilt stöd. Arbetet med det särskilda stödet är utformat olika på olika skolor i Sverige, och det är ett faktum att skolor bara delvis granskar hela skolans arbetssätt när elever får svårigheter i skolarbetet. Det elevvårdande arbetet i Sverige saknar många gånger diskussioner om mål och utvärderingar av tidigare försök att hjälpa elever i skolsvårigheter, och ofta individualiseras problemen. Sällan finns ett kontinuerligt arbete där det resoneras kring pedagogiska konsekvenser av arbetet med barn i behov av särskilt stöd, och inte heller går det att urskilja ett barn­perspektiv på det arbete som görs. Det saknas nästan helt analyser av lärarens roll när svårigheter uppstår. Sällan eller aldrig diskuteras upplägget av undervisningen, lärarens bemötande av eleven och kraven som ställs i undervisningen. Dessutom finns det brister i uppföljningen av det särskilda stödet som ges (SOU 2000:19; Hjörne & Säljö 2008).

På de skolor där uppföljningar görs finns en uttalat ansvarig för det, 53

pedagogisk utredning och kartläggning och det finns dokumentation att utvärdera. Det är tydligt att dokumentation av elevhälsoarbetet på skolorna spelar en underordnad roll. Just dokumentation av verksamhetens nuläge, arbetsgång och resultat är en förutsättning för att det överhuvudtaget ska gå att göra uppföljningar och utvärderingar av verksamheten och därmed av det särskilda stöd som ges. Jämfört med till exempel sjukvården har skolan en svag tradition av att dokumentera och utvärdera sitt arbete, inte heller analyseras åtgärder som vidtagits eller de resultat som uppnåtts. Skolan är en skriftspråkligt orienterad verksamhet, och det är då en intressant paradox att skolan inte använder sig av dokumentation i känsliga och svåra processer. Också ur rättssäkerhetssynpunkt kan man ha betänkligheter mot att analyser av barns problem, åtgärder och annat som rör elev­ hälsan inte dokumenteras. När det finns brister i dokumentationen blir det svårt att i efterhand utvärdera om det som gjorts varit rätt och tillräckligt. Många gånger väljer personalen att dokumentera så lite som möjligt för att inte riskera att kränka en individs integritet eller göra något som strider mot sekretesslagstiftningen. Det kan också vara så att den dagliga verksamheten tar över och att tid helt enkelt saknas för att göra systematiska dokumentationer samt att diskutera och reflektera över arbetssätt, vilka prioriteringar som görs och vilka resultat som uppnås (SOU 2000:19; Hjörne & Säljö 2008).

Verktyg för att nå målen för utbildningen I Lgr 11 står det tydligt att undervisningen i skolan ska anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov, och att skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av någon anledning har svårigheter att nå målen för utbildningen. Till sin hjälp har lärare ett antal verktyg såsom läroplan, kursplaner, skriftliga omdömen, betyg, skriftliga individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. I läroplan och kursplaner finns de mål som alla elever ska nå. De skriftliga omdömena och betygen kan förenklat sägas vara ett kvitto på vilka mål eleven nått.

Varje elev ska sedan ha en skriftlig individuell utvecklingsplan. I den fastställs vilka mål eleven ska sikta mot och hur arbetet för att nå målen ska ske. Här ska det också stå om eleven har behov av extra anpass54

8. Pedagogisk utredning ningar och i så fall vilka. Trots att skolan sätter in extra anpassningar kommer det att finnas elever som behöver ännu mer stöd för att nå kunskapskraven, elever i behov av särskilt stöd. För dessa elever ska det upprättas åtgärdsprogram. Det finns också elever som har så stora svårigheter i skolan att skolan och hemmet behöver anlita expertis från annat håll för att hjälpa eleven vidare. Sådan expertis kan vara special­ pedagog eller psykolog från kommunens centrala stödenhet, logoped, talpedagog, barn- och ungdomspsykologisk klinik, neuropsykologisk klinik, habilitering med mera.

När skola, hem eller i vissa fall eleven själv uppmärksammar att det finns risk att målen inte kommer att nås, eleven har stor frånvaro, vantrivs i skolan eller har svårigheter att fungera i klassen/gruppen så ska skolan ta detta på största allvar. Många undersökningar de senaste åren har visat att ”vänta och se, det går nog över”-metoden är helt förkastlig, och i många fall riskerar skolsvårigheterna att förvärras eller rent av permanentas.

Finns det risk att eleven kommer att möta svårigheter på sin väg genom skolan, våga se det och våga ta tag i det. Oavsett om eleven är 7 år eller 15 år!

Ett första steg är att samtala med elev och vårdnadshavare. Därefter bör svårigheterna nogsamt utredas och analyseras, och det är här den pedagogiska utredningen kommer in och i den ingår en kartläggning av elevens hela skolsituation.

Det finns en poäng i att hålla en pedagogisk utredning skild från åtgärdsprogrammet. Dels för att åtgärdsprogrammet då kan skrivas på ett enkelt och tydligt sätt med konkreta åtgärder och mål. Dels för att det ibland förekommer känslig information i utredningen som helt eller delvis kan sekretessbeläggas, och informationen behöver då inte finnas med i åtgärdsprogrammet (Asp-Onsjö 2008).

Skolans arbetssätt kan många gånger beskrivas som problemorienterat. Frågor som Vad är problemet?, Vad fungerar inte?, Varför fungerar det inte? och Finns det andra problem? är vanliga. Detta ensidiga fokus på problem leder sällan till ett konstruktivt arbete framåt. Olsson och Olsson vill i stället framhålla ett mer lösningsorienterat arbetssätt, där tidigare framsteg och det som visat sig fungera är av stor vikt. Konkreta mål formuleras och analyser av vilka mål som uppnåtts och 55

pedagogisk utredning och kartläggning varför de har lyckats är viktiga. Ett lösningsorienterat arbetssätt uppmärksammar styrkor och resurser hos individer och organisationer och leder oftare till ett konstruktivt pedagogiskt arbete. Det ger dessutom eleven motivation att fortsätta arbeta mot nya mål (Olsson & Olsson 2007). Att arbeta med pedagogiska utredningar är ett sätt att arbeta lösningsorienterat. Utredningen ger en bild av nuläget, vad som fungerar och vilka styrkor en individ har. Det är också ett sätt att systematiskt analysera och dokumentera en elevs hela skolsituation, vilket i förlängningen gör det lättare att upprätta åtgärdsprogram samt följa upp och utvärdera de insatser som genomförs.

I modellen för en pedagogisk utredning som presenteras i den här boken är kartläggning av elevens skolsituation en viktig del. Den fungerar oberoende av om utredningen görs inför det första åtgärdsprogrammet, inför en utredning av till exempel adhd eller för att på ett bättre sätt fördela skolans resurser.

Vad innebär en kartläggning av elevens skolsituation?

Kartläggningen är ett redskap för att samla information om och därefter göra en analys av en elevs skolsituation på ett strukturerat och tydligt sätt. En kartläggning av elevens skolsituation är en del av den pedagogiska utredning som visar hur elevens svårigheter yttrar sig i skolan, vad som orsakar svårigheterna och vilka åtgärder skolan ska vidta. I Skolverkets Allmänna råd för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram (2014), står: När rektor har fått information om att en elev på skolenheten kan vara i behov av särskilt stöd är det enligt skollagen hans eller hennes ansvar att se till att en utredning påbörjas skyndsamt. Den utredning som görs syftar till att ge skolan ett tillräckligt underlag för att förstå varför eleven har svårigheter i skolsituationen och vilka elevens behov av stöd är. (s. 13–14)

Det finns en hel del funderingar kring vad som är en kartläggning och vad som är en utredning.

Kartläggningen är den största delen av utredningen, och när den 56

8. Pedagogisk utredning Allmän information: namn, skola, årskurs

Vilka har deltagit? Elev, vårdnadshavare, elevhälsa?

Tidigare utredning? Finns ett åtgärdsprogram för särskilt stöd?

Utredning

Information från externa parter, t.ex. logoped

Utredningens syfte

Kartläggning av elevens skolsituation

Analys av kartläggningen

Åtgärdsförslag

Pedagogisk bedömning Extra anpassningar? Särskilt stöd?

Figur 8.1 Den pedagogiska utredningens innehåll. sammanförs med allmän information, analys, åtgärdsförslag och en pedagogisk bedömning brukar hela detta arbete kallas för en pedagogisk utredning, det vill säga det som lagtexten benämner utredning (se figur 8.1). Kartläggningen är med andra ord bara en del av det som i skollagen benämns som utredning.

I kartläggningsfasen duger det inte att bara leta brister. Nog så viktigt är att också ta reda på vad som fungerar för eleven i skolan.

57

pedagogisk utredning och kartläggning Syftet med en väl genomförd kartläggning ska alltid vara att skapa en så komplett bild av elevens skolsituation som möjligt.

För att kartläggningen och därmed den pedagogiska utredningen ska ge resultat bör skolan ha utarbetat tydliga riktlinjer för hur den ska genomföras. Viktigt att tänka på då är: • vem som har ansvar för att samla in information och dokumentera den • från vilka information ska inhämtas • hur den pedagogiska utredningen ska dokumenteras • hur analysen av kartläggningen ska ske • vilka som ska ta del av resultatet av den pedagogiska utredningen • hur den färdiga utredningen ska arkiveras.

En kartläggning ska alltid göras på skol-, grupp- och individnivå. Varje enskild elev är hela skolans ansvar och en elevs svårigheter får aldrig läggas på eleven själv. Skolans organisation och arbetsformer påverkar alla elever, speciellt elever i behov av stöd (Skolverket 2001).

Information om eleven kan behöva kompletteras med information från skolhälsovård eller instanser utanför skolan, till exempel habilitering eller socialtjänst. Många gånger är den här informationen viktig för att arbetet i skolan ska kunna anpassas till elevens förutsättningar och om möjligt bör skolan inhämta den. Vårdnadshavaren ska ge sitt tillstånd till att informationen inhämtas och det råder särskilda sekretess­bestämmelser. Den här boken kommer inte närmare att gå in på sekretesslagstiftningen.

Kartläggningen – insamling av material Syftet med den kartläggning av elevens skolsituation, som görs som en del av den pedagogiska utredningen, är att öka förståelsen för elevens starka sidor, kunskaper och behov samt att se eleven i relation till skolans organisation och den grupp eleven tillhör. Kartläggningen ska göras på skol-, grupp- och individnivå.

På skolnivå ska skolan bland annat kartlägga vilka resurser som finns 58

8. Pedagogisk utredning runt eleven och vilka arbetsformer som används. På gruppnivå ska skolan titta på hur gruppens sammansättning och klimat är samt se till hur eleven bemöts av andra elever och lärare. På individnivå ska elevens utveckling och måluppfyllelse kartläggas. Likaså är elevens skolhistoria och intressen viktiga. I en kartläggning är det viktigt att såväl lärare som vårdnadshavare och eleven själv får komma till tals (Olsson & Olsson 2007).

Tidigare forskning visar att flera faktorer på skol- och gruppnivå påverkar huruvida en elev utvecklar skolsvårigheter eller ej. Ett av skolans viktigaste uppdrag är att arbeta för att minska sannolikheten att problem uppstår. Men för att kunna förebygga svårigheter måste skolan definiera problemen och då blir frågan: Formuleras problematiken i termer av att vissa elever inte når godkänt i vissa ämnen? Eller formuleras den i termer av att undervisningen inte är anpassad för att möta elever med olika förutsättningar? (Eriksson Gustavsson, Göransson & Nilholm 2011 s. 34)

Under kartläggningen är det vanligt att skolan upptäcker att fler utredningar måste till för att materialet ska bli heltäckande. Det kan till exempel handla om att göra observationer av eleven på lektioner eller raster, titta närmare på klassrumsmiljöer, skolgården, matsal med mera, eller att koppla in skolhälsovården för en kompletterande utredning.

Det kan vara bra att skriva in detta i åtgärdsförslagen. En del av ovanstående kan göras under tiden som kartläggningen görs, och då kan sammanfattning följa med i den pedagogiska utredningen. Skolhälsovården lyder under andra sekretessbestämmelser än övriga skolan, men med bra samarbete med vårdnadshavare och ett välfungerande elevhälsoarbete finns det sällan hinder för att koppla in skolhälsovården.

När ska en pedagogisk utredning göras?

En pedagogisk utredning ska alltid göras när skolan under en tid har arbetat med extra anpassningar och eleven trots det inte utvecklas i riktning mot kunskapsmålen eller mot de kunskapskrav som minst ska uppnås. Den har, väl genomförd, många användningsområden. Den kan 59

pedagogisk utredning och kartläggning användas för att analysera en enskild elevs skolsituation, den kan utgöra förarbetet till ett åtgärdsprogram och underlag inför en elevvårdskonferens. En pedagogisk utredning kan bifogas en anmälan till socialtjänsten om skolan befarar att elevens skolsvårigheter är ett uttryck för att eleven far illa i hemmet. När en elev ska utredas vidare för till exempel språkstörning, dyslexi, adhd eller autismspektrumtillstånd krävs nästan alltid en pedagogisk utredning. Den behövs också i en utredning om en elev är i behov av annan skolform, till exempel särskola.

En pedagogisk utredning kan också vara till stöd när skolan behöver involvera vårdnadshavare och/eller tydliggöra deras ansvar samt för att motivera eleven i skolarbetet. Den är även ett bra underlag vid diskussioner om hur skolans resurser används. Dessutom är den ett bra redskap när skolan har kört fast i sitt arbete och behöver komma vidare. Utredningen kan visa att en elev inte är i behov av särskilt stöd utan att skolan i stället kan skapa en bättre lärmiljö genom att förändra de pedagogiska metoderna, omfördela resurser eller göra förändringar i organisationen omkring eleven. I dessa fall behöver inte ett åtgärdsprogram upprättas, men de extra anpassningar som görs dokumenteras i elevens skriftliga individuella utvecklingsplan.

När skolan uppmärksammar att en elev har svårigheter att nå kunskapskraven ska skolan påbörja ett arbete med extra anpassningar. Om det är så att dessa anpassningar inte har avsedd verkan på elevens skolsituation och kunskapsutveckling ska en pedagogisk utredning göras.

Så här ser processen för en pedagogisk utredning ut: 1. Det uppmärksammas att en elev kan vara i behov av särskilt stöd.

Rektor initierar en utredning.

2. Kartläggningen genomförs.

3. Analysen av kartläggningen görs.

4. Analysen leder till att ett antal åtgärdsförslag kan presenteras och diskuteras.

5. Den pedagogiska bedömningen görs, det fattas alltså ett beslut om vilka åtgärder som ska sättas in. Detta kan vara i form av extra anpassningar eller i form av särskilt stöd. Beslutas det att eleven är i behov av särskilt stöd ska åtgärdsprogram upprättas.

60

8. Pedagogisk utredning 6. Uppföljning och utvärdering av extra anpassningar och/eller åtgärdsprogram görs, vilket leder till något av följande: – Ny kartläggning görs.

– Nytt åtgärdsprogram upprättas.

– Beslut fattas om att eleven ej längre är i behov av särskilt stöd.

Pedagoger

1. Uppmärksamma Utredning initieras

Elev

2. Kartläggning

Vårdnadshavare

Extern kompetens

Beslut om att eleven ej längre är i behov av särskilt stöd

3. Analys

6. Uppföljning Utvärdering

5. Pedagogisk bedömning Extra anpassningar eller särskilt stöd

Pedagoger

Elev

4. Åtgärdsförslag

Vårdnadshavare

Rektor Elevhälsoteam

Figur 8.2 Process för den pedagogiska utredningen.

61

Pedagogisk utredning och kartläggning

FJÄRDE UPPLAGAN

Att analysera och bedöma elevers behov av särskilt stöd Petra Runström Nilsson Skolans ansvar är att ge varje barn förutsättningar att utvecklas på bästa sätt, såväl kunskapsmässigt som socialt, oavsett bakgrund eller förutsättningar. Om en elev riskerar att inte nå, eller inte når, målen för utbildningen är skolan skyldig att göra en utredning av elevens svårigheter. Många skolor klarar dock inte av att sätta in adekvata åtgärder, dokumentera åtgärderna eller utvärdera de åtgärder som satts in.

Den här boken ger en modell för, och exempel på, pedagogisk utredning och kartläggning av elevers skolsituation. Med detta redskap kan skolan optimera sin organisation och sitt arbetssätt, så att fler elever får det stöd de behöver och därmed kan lämna skolan med godkända betyg. Pedagogisk utredning är också ett stöd i skolans dokumentationsprocess och i det elevvårdande arbetet.

Den fjärde upplagan av boken har fått en ny titel. Den hette tidigare Pedagogisk kartläggning. Boken är grundligt reviderad och uppdaterad utifrån den senaste lagstiftningen. Bland annat finns ett nytt kapitel om den nya läsa-skriva-räknagarantin, det nationella kartläggningsmaterialet i förskoleklass och bedömningsstödet i årskurs 1 och 3 som blir obligatoriskt från 1 juli 2019. Ett nytt elevexempel om särskilt stöd finns också med.

Petra Runström Nilsson är grundskollärare, specialpedagog och universitetsadjunkt i specialpedagogik med många års erfarenhet av undervisning från förskoleklass till årskurs 9, samt högskola och universitet.

ISBN 9789151102351

9 789151 102351