9789151102269

Marcus Agnafors & Magnus Levinsson

Att tänka uppsats DET VETENSKAPLIGA ARBETETS GRUNDSTRUKTUR

Innehåll

Inledning 11 Tänket bakom Några centrala begrepp Övning krävs Hur kan den här boken läsas?

Bokens upplägg

11 12 13 14 14

1. Vad är en vetenskaplig uppsats?

17

Vad gör man när man sysslar med vetenskap?

En systematisk och kollektiv verksamhet Uppsatsen som argumentation Argumentation utmynnar i slutsats

2. Uppsatsens början Vad är problemet?

Varför ska man forska om problemet?

Måste problemformuleringen vara först i uppsatsen?

Tillbaka till intresse Det här med syfte …

Avgränsningar – en del av syftesformuleringen Frågeställningar Hypoteser Definitioner

17 19 20 23

27 27 30 33 33 35 36 38 41 45

3. Tidigare kunskap Den tidigare forskningens funktion Kunskapen i huvudrollen Vilken sorts forskning ska tas med?

Tumregler är bra, men kvaliteten avgör!

4. Teorier och teori i teorin Vad är teori? Var ska den vara?

Typ, funktion och konsekvens Tre exempel på teorianvändning

5. Om metod – eller ”hur ­gjorde jag egentligen?”

Om metodavsnittets funktion Kvalitativ eller kvantitativ? ”Validitets- och reliabilitetsträsket” Det här med generaliserbarhet

49 49 51 53 54

57 57 58 61

65 65 68 69 70

6. Etik

73

7. Det man funnit

77

Var presenteras materialet?

Måste materialet tolkas?

8. Diskutera, diskutera, diskutera Vad diskussion (inte) är Var diskuterar man i en uppsats?

Att tänka argumentation

9. Konsekvenser för yrkesutövning

78 78

83 83 85 89

95

10. Formalia Referenssystem och bibliografi SprĂĽkets stora och lilla betydelse

97 97 100

Inledning Det finns tonvis med böcker om hur man skriver uppsats och hur man lägger upp vetenskapliga studier. De flesta är alldeles utmärkta, men de lämnar oftast en lucka som gör att många studenter – trots att de nagelfarit handböckerna – ändå har svårt att prestera en god uppsats.

Ingen av böckerna handlar nämligen så värst mycket om hur man ska tänka kring uppsatsen.

Tänket bakom Det här är därför ingen vanlig uppsatshandbok. Tänk dig att du ska sätta ihop en avancerad maskin; allt från den första skruven till färdig produkt. Eftersom du aldrig har gjort något liknande förut, skaffar du dig en instruktionsbok som beskriver materialen och hur verktygen ska användas. Sådant är nyttigt att känna till, men det lär inte hjälpa dig speciellt mycket eftersom du av förklarliga skäl vill veta var muttrarna och borrhålen ska sitta för att allt ska hålla ihop i just den här maskinen.

Då måste du veta något om dess syfte och funktion: Vad är det egentligen du försöker bygga? Det är sådant som vi försöker beskriva i den här boken. Den är, för att följa analogin, inte en katalog över olika muttrar och byggnadsmaterial, och den är inte heller en lektion i hur man borrar och hamrar. I stället är det en bok om hur man får allt att passa ihop till en fungerande maskin.

Att förstå vitsen med uppsatsen och dess delar är med andra ord nyckeln till att kunna skriva en bra uppsats. En del kan säkert få till det ändå bara genom att gå på känsla eller helt enkelt härma vetenskapliga texter så gott det går, men de allra flesta gör inte det. Resultatet som uppstår när studenter inte förstår själva idén med uppsatsen, varför den 11

Att tänka uppsats ska ha ett visst innehåll och vad som är viktigast med uppsatsen, brukar vara texter som visserligen följer alla handboksmallar rörande hur en uppsats ska se ut, men som ändå inte innehåller någon intressant forskning. Om man däremot har en klar bild av vad det är för sorts text man förväntas producera upptäcker man snart att det finns en naturlig struktur att följa. Den här skriften är tänkt att dels förklara för läsaren vad det är för typ av alster som en vetenskaplig uppsats är (eller borde vara), dels förklara hur den vetenskapliga uppsatsens struktur följer naturligt av just förståelsen av vad vetenskap är.

Några centrala begrepp Inledningsvis kan det vara på sin plats att klargöra vad vi menar med vissa begrepp som vi kommer att använda och vilka avgränsningar vi har gjort. Med ”uppsats” tänker vi främst på en skriftlig produkt.

Det finns en mängd konstnärliga utbildningar i Sverige, där examens­ arbetet utgörs av design eller formgivning av något, snarare än ett stycke ren text. Andra utbildningar avslutas med att studenten ska framställa någon form av teknisk produkt. Sådana utbildningar och examens­arbeten står inte i fokus i vår bok, även om studenter som läser sådana utbildningar också skulle ha nytta av att läsa den här boken.

Vi tänker oss också att det handlar om en uppsats på som lägst kandidatnivå, det vill säga ett förhållandevis omfattande projekt, vanligen mellan 15 och 30 högskolepoäng.

Man kan även skilja mellan studien och uppsatsen – åtminstone i teorin. Studien är själva utförandet, själva ”forskandet”, medan uppsatsen blir den skriftliga presentationen av detsamma. Forskning sker så gott som alltid integrerat med skrivandet; metoden utvecklas ofta i skriven form och slutsatserna och diskussionen sker nästan alltid i skrift.

En annan skillnad är mellan det vetenskapliga och det pedagogiska – en skillnad vi kommer att ha anledning att påpeka vid ett flertal tillfällen i boken. En uppsats innehåller både vetenskapliga element och pedagogiska element, och det är viktigt att hålla isär vad som är vad. Vetenskapligt innehåll är det innehåll som utgör argumentationen 12

(eller en del av argumentationen) i texten. Det pedagogiska elementet utgör de delar och de formuleringar som ska hjälpa läsaren att ta till sig det vetenskapliga inne­hållet. Ett bra pedagogiskt skrivsätt maximerar läsarens chanser att förstå den vetenskapliga argumentationen och slutsatserna. De vetenskapliga elementen är helt centrala, medan de pedagogiska elementen är en ”service” till läsaren. En sådan service är viktig, men tänk på att en uppsats kan vara vetenskapligt excellent samtidigt som den är pedagogiskt medioker. För läsaren gäller det då att hålla tungan rätt i munnen och fokusera på rätt saker – vilket inte alltid är lätt. Samma sak gäller för en examinator – en dålig peda­ gogisk framställning ger ett sämre intryck, vilket ställer högre krav på examinatorns bedömningsförmåga. I riktigt allvarliga fall är den pedagogiska framställningen så undermålig att uppsatsen inte alls är begriplig och därmed inte kan bedömas överhuvudtaget – sådana fall återkommer vi till när vi diskuterar språkets betydelse för uppsatsen.

Den pedagogiska utformningen kommer vi emellertid inte att behandla i boken, annat än i enstaka fall och då tämligen ytligt. Det ska dock påpekas att den vetenskapliga strukturen tenderar att överlappa den pedagogiska. Avviker man alltför mycket från den goda vetenskapliga strukturen i en uppsats, kommer texten att tappa i begriplighet; likaså kommer den goda vetenskapliga strukturen också att ge pedagogiska fördelar.

Övning krävs Även om boken har ett tydligt uppsatsfokus betyder det inte att den bara är aktuell det sista året på utbildningen. Tvärtom är det bra att försöka greppa vad som är kärnan i det vetenskapliga skrivandet och tänkandet redan tidigt i utbildningen. Det är nämligen något man måste tillägna sig genom övning. Att läsa den här boken först i samband med den sista uppsatskursen är därför ingen bra idé – risken är att det då är för sent. Du behöver tid för att förstå själva grunden och träna upp din förmåga att arbeta med vetenskapliga texter.

Som student har du stor nytta av att lära dig det vetenskapliga tänkandet tidigt, eftersom det också gör det lättare att läsa och förstå 13

1. Vad är en vetenskaplig uppsats?

I det här kapitlet ska vi förklara vad vetenskaplig verksamhet går ut på. Ett fundament för allt uppsatsskrivande är att både handledaren och studenten vet vad hela poängen med att skriva uppsats är och att studenten ska producera ett självständigt vetenskapligt arbete av viss kvalitet. Eftersom målet med skrivandet är att få fram ett veten­ skapligt arbete blir det viktigt att förstå vad vetenskap är och hur ett vetenskapligt alster är uppbyggt. Då kommer uppsatsens struktur att kännas naturlig. Har man inte greppat tänket bakom uppsatsen finns det en risk att man klänger sig fast vid de många uppsatsmallar som används flitigt. De kan vara bra att ha, men är inget substitut för att verkligen förstå vad som kännetecknar ett vetenskapligt arbete.

Vad gör man när man sysslar med vetenskap?

För att förstå vad en vetenskaplig uppsats är måste man först förstå vad vetenskap är. Grundidén i all vetenskap är att den producerar pålitliga resultat. Ett påstående som har stöd av goda argument brukar antas vara pålitligt och närmare sanningen än ett påstående som helt saknar argument, eller som rent av åberopas med hjälp av bristfälliga argument.

På mer vardaglig svenska säger vi att man måste ange skäl för det man påstår. Om någon exempelvis påstår att invandring är skadligt för Sverige, eller att Lady Gaga är världens bästa sångerska, vill vi oftast ha ett svar på frågan ”Hur vet du det?”. Det som vi då efterfrågar är just skälen bakom hens övertygelser. Vetenskap fungerar på samma sätt, om än i mer systematiska och kollektiva former. Man producerar 17

Att tänka uppsats påståenden som får stöd av så goda grunder att påståendena rimligen måste ses som pålitliga – det vill säga säker kunskap.

Det här är helt okontroversiellt (eller borde så vara). Däremot är det i praktiken inte glasklart vad som utgör en vetenskaplig argumentation. Låt säga att du åker till djungeln och råkar upptäcka en ny insektsart. Att du upptäckter en okänd insekt är inte vetenskap – det är en upptäckt. Om du däremot påstår att insekten ifråga finns (vilket ingen har påstått tidigare), och därtill anför som grund för påståendet att du har observerat den, då har vi plötsligt en argumentation eftersom du ger skäl för ditt påstående. Du har då närmat dig vetenskaplig verksamhet. Men du kan fortfarande inte sägas ha bedrivit vetenskap.

Det räcker nämligen inte med vilka skäl som helst: Om din vän Filip hävdar att han kommer att vinna på Stryktipset i dag (ett påstående) eftersom han just har läst det i dagens horoskop (ett argument), så skulle du helt säkert inte säga att Filip har ägnat sig åt någon form av vetenskap. Anledningen är naturligtvis att horoskop inte är speciellt tillförlitliga. Filips argumentation är alltså undermålig.

Vetenskap kräver goda skäl, inte bara argument i största allmänhet.

Om Filip i stället för att hänvisa till veckans horoskop påstår att han har pålitlig insider-information (låt oss anta att vi vet att Filips åtta bröder samtliga arbetar i spelbranschen). Det verkar nu onekligen som att Filip faktiskt kan ha tillgång till pålitlig information. Handlar det om en vetenskaplig argumentation nu då? Det korta svaret är nej. ­Exakt vad som räknas som goda skäl är inte helt lätt att förklara och det är en fråga som sorterar under området argumentationsteori – vilket vi inte beskriver mer ingående här.1 För att kort illustrera vilken typ av resonemang som brukar anses utgöra goda skäl i en vetenskaplig argumentation ska vi ta ytterligare ett exempel. Professor Fiona har upptäckt en tidigare okänd partikel, som vi kan kalla P. Fiona har presenterat ett påstående (P finns) och har backat upp det med ett argument (Fiona har observerat P). Även 1 En bra introduktion till argumentation och argumentationsanalys är Argu­mentationsanalys: färdigheter för kritiskt tänkande (Stockholm: Natur & Kultur 2009), av Gunnar Björnsson, Ulrik Kihlbom och Anders Ullholm.

18

1. Vad är en vetenskaplig uppsats? om Fiona är en trovärdig person är det hela fortfarande inte vetenskap.

Men eftersom Fiona är en god forskare har hon gjort observationen av partikeln efter vetenskapens alla regler: hon har vägt och mätt med hjälp av metoder som tidigare etablerats som trovärdiga inom fysiken, och hon har jämfört sina resultat med andra och tidigare studier. Hon har kontrollerat sina resultat flera gånger och både via liknande och andra metoder lyckats observera P. Allt detta har hon sedan presenterat öppet i en vetenskaplig tidskrift. Här närmar vi oss vetenskap! Till skillnad från upptäckten av insekten i djungeln och Filips stryktipsförutsägelse har Fiona genomfört en systematisk studie med tidigare kunskap som utgångspunkt. Hon har dessutom gjort sina slutsatser tillgängliga för forskarkollektivet.

För att sammanfatta så här långt: Vetenskap är ett sökande efter säker kunskap. Säker kunskap är påståenden som antas vara sanna eller pålitliga därför att de åtnjuter goda skäl. Om något är ett gott skäl eller inte hänger på om det är ett övertygande argument i en argumentation för det som påstås.

En systematisk och kollektiv verksamhet Som framgick av det tidigare exemplet med Fiona, kännetecknas en vetenskaplig argumentation av att den sker systematiskt utifrån ett visst kollektivt sammanhang. Det hjälper till att avgöra om de anförda skälen är pålitliga eller inte. I teorin kan man börja en argumentation genom att hitta på några argument som kanske är någorlunda hållbara, eller ge sig ut i samhället och börja titta på hur saker och ting förhåller sig. Då börjar man från noll, som till exempel de första ”vetenskapsmännen”. Citattecknen kring ordet vetenskapsmän använder vi av en anledning – det är nämligen inte alls säkert att de första vetenskapsmännen verkligen sysslade med vetenskap. I stället utmärktes de första vetenskapsmännen av deras systematiska till­väga­gångs­sätt. Den grekiska filosofen Aristoteles och vår egen Carl von Linné kan kanske inte sägas vara vetenskapsmän i modern bemärkelse, men både två hade det gemensamt att de försökte kategorisera och systematisera det de studerade. Aristoteles och Linné skapade system över vad de funnit.

19

Att tänka uppsats

Frågeställningar Ofta fortsätter förvirringen när man kommer till det som kallas frågeställningar. De studenter som har skaffat sig vanan att läsa vetenskapliga artiklar vet att det är ganska sällan som man där träffar på just frågeställningar. En liten varningsklocka bör därför börja ringa om man som student uppmanas att ha ”minst tre frågeställningar” – oftast listade i punktform utan vare sig närmare förklaring eller utläggning.

Vi ska därför klargöra vad frågeställningar är och vad som är vitsen med dem.

När studenten frågar vad en frågeställning är, blir svaret inte så sällan att det är ”en fråga som man ställer till materialet”. Det är inte alls dumt uttryckt, om än lite kortfattat. Tanken är att frågeställningen ska hjälpa till att besvara den problemformulering man har ställt upp.

Kortfattat kan man säga att man försöker uppfylla syftet (som ju är att lösa forskningsproblemet) genom att besvara några precisa frågor.

I exemplet ovan (figur 2.2) skulle tänkbara frågeställningar kunna vara följande: a) Finns det klargöranden av Y i förarbetena till läroplanen? b) Vilka tolkningar har upphovsmännen till Y gjort av Y i efterhand? c) Hur relaterar tidigare policyer och offentliga utredningar till Y? En oerfaren student skulle kanske tycka att det borde räcka med en helt annan fråga: d) ”Vad anger upphovsmännen till Y som den avsedda tolkningen av Y?” Det är lockande, och fångas delvis av b ovan. Problemet är att människor tenderar att ändra sig, minnas fel, inte vill kännas vid sina tidigare tankegångar och så vidare. Ur en rent juridisk synvinkel kanske det heller inte är intressant att titta på vad upphovsmännen anger som sin tolkning av Y vid dess tillkomst; man vill veta vad som var den avsedda tolkningen vid tidpunkten för dess införande. Att bara luta sig mot d kan då vara en ganska riskabel strategi. Det är då bättre att närma sig en lösning på forskningsproblemet från flera olika håll – och det är där som frågeställningarna kommer in. Frågeställningar är alltså verktyg för att i slutändan nå fram till ett pålitligt resultat.

38

2. Uppsatsens början Eftersom frågeställningar är värdefulla ingångar till forskningsproblemet gäller det också att vara noga med att välja ut och motivera varför man har valt just de frågeställningar man har valt. Frågeställningar får inte vara något som man plockat fram på måfå, eller för att de ”verkar passa” (lika lite som en snickare väljer sina verktyg beroende på hur fräcka de är eller vilken färg de har). Att presentera en punktlista med tre punkter under rubriken ”frågeställningar” är därför högst otillfredsställande. Det bästa är om varje frågeställning föregås eller följs av en tydlig motivering av varför man har valt just den frågeställningen.

Hela avsnittet bör avslutas med en förklaring av hur frågeställningarna hänger ihop och kompletterar varandra i förhållande till syftet.

Fundera nu på varför det är viktigt att frågeställningarna kompletterar varandra. De ska hänga ihop på så sätt att de tillsammans ger forskaren tillräckligt med information – både på djupet och på bredden – för att denne ska kunna uppfylla syftet, det vill säga lösa det problem man har ställt upp. Frågeställningar, precis som snickarens verktyg, måste vara funktionella. En smula schematiskt och förenklat kan man tänka sig två olika huvudtyper av sätt att använda frågeställningar (figur 2.3 och 2.4). Frågeställningarna kan vara av samma slag (utnyttja samma teori eller metod) men relatera till olika delområden inom forskningsproblemet (lapptäckesmodellen). En annan typ av frågeställning kan bygga på att uppsatsen använder olika teorier eller metoder, för att på så sätt få fram en mer nyanserad och komplex bild av samma fenomen (lager-på-lager-modellen):

Fråga 1

Fråga 2

Fråga 3 Figur 2.3 ”Lapptäckesmodellen”.

39

Att tänka uppsats Fråga 1

Fråga 2

Fråga 3

Figur 2.4 ”Lager-på-lager-modellen”.

Låt oss ta ett exempel. Anta att vi ska besvara (det påhittade) forskningsproblemet om vilka dolda strukturer man kan skönja i de läroplaner som svenska politiker ändrar så snart de tror att de har förstått någonting om den svenska skolans problem. En forskare som använder lapptäckesmodellen kan till exempel närma sig forskningsproblemet genom följande tre frågeställningar: 1) Vilka rasistiska strukturer finns i texterna?

2) Vilka genusstrukturer finns i texterna?

3) Vilka medborgerliga ideal finns i texterna?

Frågeställningarna bör i möjligaste mån undvika att flyta in i var­andra, men i många fall går det inte att undvika. I fallet ovan kommer föreställningar om både etnicitet och genus att också få genomslag rörande medborgerliga ideal. Notera även att skillnaderna mellan frågorna rör just område och fokus, inte teori eller metod. Vissa teorier kommer av naturliga skäl att refereras till rörande rasistiska strukturer och andra teorier kommer att hänvisas till rörande genusstrukturer, men någon avgörande skillnad i typ av teori är det inte frågan om.

En forskare som väljer att använda lager-på-lager-modellen kommer att ha helt andra frågeställningar, där fokus inte ligger på variationen mellan frågeställningarna utan av den teoretiska ansatsen eller metoden. Motsvarande tre frågor skulle kunna se ut så här:

40

2. Uppsatsens början 1) Vilka strukturer framträder när vi anlägger ett marxistiskt perspektiv?

2) Vilka strukturer kan skönjas när vi angriper läroplanerna med hjälp av kvantitativ textanalys?

3) Vilka strukturer blottläggs när texterna läses ur ett postkolonialt perspektiv? Även här griper de olika frågeställningarna in i varandra, men utgångspunkten är i grund och botten teoribildningar (marxism och postkolonialism) och metod (kvantitativ textanalys). Samma fenomen angrips på olika sätt (illustrerat i figur 2.4 av den större, yttersta c­ irkeln). Exemp­len ovan är enkla och en smula artificiella. I verkligheten beskrivs inte alltid frågeställningarna tydligt i uppsatser eller andra vetenskapliga texter, utan de återfinns i bakgrunden. Det gäller i synnerhet studier som har ett enkelt och rättframt syfte, och där man närmar sig problemet genom olika teorier eller metoder. Icke desto mindre kan man ofta formulera sådana outtalade frågeställningar utifrån vad som sägs när teori och metod diskuteras.

Vitsen med att använda sig av frågeställningar är alltså att välja ut sätt att närma sig och lösa forskningsproblemet. Vilka sätt man väljer beror på syftet med studien. Det ska då tilläggas att valet av fråge­ställningar därmed också är viktigt eftersom det påverkar de resultat man får fram. Illa valda frågeställningar betyder inte bara att studiens syfte inte nås, utan man kan då också riskera att besvara helt andra frågor.

Hypoteser Alla sätt att närma sig forskningsproblemet utgörs inte av frågeställningar. En annan variant är att använda sig av hypoteser. Faktum är att hypoteser är att föredra, om man överhuvudtaget har en aning om vad man letar efter eller tror sig kunna finna. En hypotes är, kort uttryckt, ett påstående om hur saker och ting förhåller sig som är rimligt men inte bevisat. Att säga att man har en hypotes betyder att man har en föreställning om hur det ligger till och som man accepterar som om den vore sann till dess att motsatsen förefaller rimligare. Ibland är ett 41

Att tänka uppsats Det vetenskapliga arbetets grundstruktur Marcus Agnafors & Magnus Levinsson

Det här är ingen vanlig uppsatshandbok. ATT TÄNKA UPPSATS stannar inte vid en genomgång av uppsatsens olika delar, utan ger läsaren en förståelse för kärnan i det vetenskapliga skrivandet och tänkandet. Med kunskap om det vetenskapliga arbetets grundstruktur – tänket bakom – är det lättare att förstå vilken roll de olika delarna i en uppsats spelar, och att bygga upp en uppsats av god vetenskaplig kvalitet.

Genom att ta till sig det vetenskapliga tänket tidigt i utbildningen blir det möjligt att träna upp förmågan att arbeta med vetenskapliga texter redan innan det är dags för själva uppsatsskrivandet. För den som är bekant med hur vetenskapliga alster är uppbyggda är det lättare att kritiskt förhålla sig till befintlig vetenskaplig forskning, liksom till ovetenskapliga påståenden. Detta ger i sin tur också bättre förutsättningar att bli en skarp opponent och seminariedeltagare.

ATT TÄNKA UPPSATS hämtar exempel från framför allt det samhällsvetenskapliga området, men tänket bakom uppsatsskrivandet är tillämpbart på de flesta utbildningar.

Magnus Levinsson är lektor i pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås med inriktning mot frågor som rör evidensbaserad praktik och vetenskaplig metod.

Marcus Agnafors är docent i filosofi och lektor i pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås med inriktning mot etiska frågor och handledning av studenter i uppsatsskrivande.

ISBN 9789151102269

9 789151 102269