9789151101620

Magnus Dahlstedt & Sabine Gruber (red.)

Metoder fรถr forskning i socialt arbete

Författarpresentation Magnus Dahlstedt (red.) är professor i socialt arbete vid Linköpings universitet.

Hans forskning rör frågor om välfärd och medborgarskapande, med särskilt fokus på unga, inkludering och exkludering i migrationens tid.

Sabine Gruber (red.) är universitetslektor och docent i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hennes forskning är inriktad mot frågor som rör välfärdsinstitutioners vardagliga praktik och organisering, med särskilt fokus på etniska relationer och hur etnicitet samspelar med bland annat kön, klass och ålder i olika ojämlikhetsproducerande processer.

Kamila Biszczanik är doktorand i socialt arbete vid Linköpings universitet.

Hennes avhandlingsprojekt rör tvångsvård av unga, med särskilt intresse för tvångsvårdens vardag och utmaningar.

David Ekholm är universitetslektor i socialt arbete vid Linköpings universitet.

Hans forskning rör bland annat idrott som ett medel för att åstadkomma social förändring och de nya former av socialt arbete som framträder i samverkan mellan offentlig sektor och civilsamhälle.

Jenny Gillingsjö är doktorand i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hennes forskning handlar om HBTQ-frågor inom socialt arbete och mer specifikt intresserar hon sig för HBTQ-äldre och frågor som rör inklusion och erkännande för minoritetsgrupper.

Marie Gustavsson är universitetslektor i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hennes forskning rör hur det är att leva med funktionsnedsättningar utifrån ett vardagslivsperspektiv, med fokus på exempelvis familjeliv, föräldraskap och fritid.

Sofi Jansson-Keshavarz är doktorand i välfärdsrätt vid Linköpings universitet.

Hennes forskning handlar om kopplingar mellan migrationsrätt och välfärdsrätt på nationell och lokal nivå, med fokus på barn och unga som sökt asyl i Sverige.

Kerstin Johansson var biträdande professor i socialt arbete och verksam vid Centrum för kommunstrategiska studier, Linköpings universitet. Hon forskade bland annat om välfärd, samverkan och prevention.

Susanne Kelfve är universitetslektor i socialt arbete vid Linköpings universitet.

Hennes forskning handlar om människors olika levnadsvillkor och social ojämlikhet under den senare delen av livet.

Anna Lundberg är professor i välfärdsrätt vid Linköpings universitet. Hennes forskning rör frågor om rättighetsanspråk och välfärd, med särskilt fokus på migration, migrationsrätt och rättstillämpning.

Dimitris Michailakis är professor i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hans forskning är inriktad mot exkluderingsmekanismer i det moderna samhället och politisk styrning, med fokus bland annat på prioriteringar inom hälso- och sjukvården, sjukskrivning, funktionshinder och motstridiga rationaliteter i utformningen av socialpolitik.

Elin Nilsson är postdoktor i socialt arbete vid Uppsala universitet. Hennes forskning rör samtal med och inom par som lever med demenssjukdom, med ett analytiskt fokus på hantering av känsliga ämnen och kunskapsanspråk.

Hedvig Obenius är doktorand i välfärdsrätt vid Linköpings universitet. I sin forskning undersöker hon rättvisebegreppet inom process- och migrationsrätten ur ett rättskartografiskt perspektiv.

Anna Olaison är universitetslektor och docent i socialt arbete vid Uppsala universitet. Hennes forskning rör samspelet mellan välfärdsstaten och medborgare vid ansökningar om omsorgstjänster samt betydelsen av socialpolitiska reformer för tjänster riktade till äldre personer.

Karin Osvaldsson Cromdal är biträdande professor i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hennes forskning rör samtal och social interaktion i institutionella sammanhang, med ett särskilt intresse för barn, unga och socialt arbete.

Gunilla Petersson är universitetslektor i socialt arbete vid Linköpings universitet.

Hennes forskning rör barnavårdsärenden och utsatta familjer.

Jessica Sjögren är filosofie doktor i socialt arbete och postdoktor vid Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet. Hennes forskning handlar om socialt arbete i socialtjänsten samt professionsfrågor med särskilt fokus på socionomer.

Stefan Sjöström är professor i socialt arbete vid Uppsala universitet. Hans forskning berör bland annat psykisk ohälsa, tvångsvård, sexualiserat våld och rättsfrågor.

Viktor Vesterberg är postdoktor i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hans forskning handlar i första hand om lärande, utbildning och arbetsliv i relation till inkludering och exkludering.

Ulrika Wernesjö är universitetslektor i socialt arbete vid Linköpings universitet.

Hennes forskning handlar framför allt om tillhörighet, migration, socialt arbete med barn och unga och sociala rättigheter.

Innehåll 1. Inledning

11

Magnus Dahlstedt & Sabine Gruber DEL 1: KL ASSISK A METODVAL

2. Praktiknära forskning

23

Jessica Sjögren & Kerstin Johansson

3. En kontrasterande ansats

41

Stefan Sjöström & Magnus Dahlstedt

4. Kvantitativ datainsamling

57

Susanne Kelfve & Dimitris Michailakis DEL 2: GESTALTNING OCH DOKUMENTATION

5. Fotobaserad metod

79

Ulrika Wernesjö, Marie Gustavsson & Magnus Dahlstedt

6. Att dokumentera fält

97

Kamila Biszczanik & Sabine Gruber DEL 3: TAL OCH SKRIFT

7. Samtalsanalys

113

Elin Nilsson & Anna Olaison

8. Tolkande innehållsanalys Dimitris Michailakis, Jenny Gillingsjö & Anna Olaison

129

9. Narrativ analys

143

Gunilla Petersson & Karin Osvaldsson Cromdal

10. Diskursanalys

157

David Ekholm & Viktor Vesterberg DEL 4: KRITIK OCH FÖRÄNDRING

11. Kritisk diskursanalys

177

Magnus Dahlstedt & Viktor Vesterberg

12. Rättskartografisk metod

193

Sofi Jansson-Keshavarz, Anna Lundberg & Hedvig Obenius

13. Aktivistisk forskning Sabine Gruber & Anna Lundberg

209

1 Inledning Magnus Dahlstedt & Sabine Gruber

Bokens syfte Ämnet socialt arbete präglas av en stor mångfald, både när det gäller vetenskapliga discipliner, teorier och metoder. Ämnet är tvärvetenskapligt såtillvida att forskare under lång tid har hämtat teorier från en rad olika discipliner och forskningsområden, såsom sociologi, psykologi, statsvetenskap, juridik och pedagogik. Detta innebär att det inte finns ett sätt att närma sig olika samhälls­ fenomen och att formulera vetenskapliga frågeställningar, utan en mängd.

Det var just detta som var utgångspunkten för en tidigare antologi, Gränsöver­ skridande socialt arbete (Dahlstedt 2018). Detsamma gäller forskningsmetoder: det har aldrig funnits en metod för att undersöka socialt arbete. I dag är det också alldeles uppenbart att det både finns och krävs en mängd olika metoder för att närma sig och förstå socialt arbete.

Den här antologin samlar forskare som har bred erfarenhet av att bedriva både forskning och undervisning inom socialt arbete. Vi som medverkar i anto­ login har länge erfarit att det finns ett stort behov av litteratur för studenter på grundnivå som inte bara introducerar olika forskningsmetoder inom socialt arbete utan även inbjuder till en mer kvalificerad reflektion kring forsknings­ metoder: Vilka forskningsmetoder är egentligen användbara inom ämnet?

Vilken typ av empiriska material är lämpliga och tillgängliga? Vilka arenor eller sektorer i samhället är relevanta att undersöka? Sådana frågor är viktiga att lyfta och att diskutera inom undervisningen för att få till stånd en mer fördjupad forskningsanknytning.

Boken är skriven som en inspirationskälla, som bland annat är användbar i samband med uppsatsskrivande på både kandidat- och masternivå. Boken är varken i sin helhet eller dess enskilda kapitel tänkt att vara uttömmande eller heltäckande. Den gör inte anspråk på att täcka alla befintliga metoder.

Kapitlen gör inte heller anspråk på att göra någon total inventering av alla de överväganden som varje enskild metod ger upphov till. Bokens kapitel ger snarare korta, konkreta exempel på hur olika metoder kan användas inom specifika empiriska fält inom det sociala arbetet. Varje kapitel lyfter fram några 11

Magnus Dahlstedt & Sabine Gruber av de möjligheter och utmaningar som metoden ifråga innebär och några av de etiska och praktiska överväganden som kan aktualiseras. Vi vill med denna bok erbjuda en bred palett av metoder och empiriska material – där vi har valt att fördjupa oss både i metoder som hör till de mer konventionella och väletablerade inom socialt arbete och i sådana som ännu inte fått något bredare genomslag inom ämnet.

För att vi ska kunna undersöka och skapa kunskap om socialt arbete krävs en bredd av forskningsmetoder. Dessa olika metoder gör olika slags sociala arbeten synliga. Socialt arbete har nämligen inte en form, utan en mångfald former. Beroende på vilka metoder vi använder, vilka material vi skapar genom att använda dessa metoder och vart vi riktar blicken får vi syn på olika sociala arbeten. Ingen enskild forskningsmetod är bättre än någon annan. Ingen enskild metod utesluter heller någon annan. De bidrar var för sig med unik och värdefull kunskap, och är fullt möjliga att komplettera varandra för att på så vis skapa en mer fördjupad kunskap om det vi vill undersöka.

I vart och ett av kapitlen synliggörs olika former av socialt arbete, som äger rum på olika arenor och sektorer i samhället. Tillsammans bidrar kapitlen till att skapa en bred förståelse för vad det sociala arbetet är och kan vara – och hur socialt arbete kan studeras. I den meningen är boken ett bidrag inte bara till fortsatt metodreflektion i undervisning i socialt arbete, utan även till en fortsatt diskussion om vad det sociala arbetet kan vara, inom såväl forskning som praktik.

Metod – vad handlar det om?

Förenklat handlar forskningsmetod om att observera, lyssna, tolka, ställa frågor, dokumentera, läsa och skriva texter. Grunden för alla dessa aktiviteter är ett forskningsproblem som vi själva definierar. Detsamma gäller alla forskningsmetoder som används inom samhällsvetenskaplig forskning, däribland socialt arbete. Forskningsmetoder är uppenbart väsentliga inom socialt arbete, som både forsknings- och verksamhetsområde. Till skillnad från många andra samhällsvetenskapliga discipliner så är kopplingen mellan forskning och profession, teori och praktik, stark inom socialt arbete och sätter därmed en tydlig prägel på ämnet. Att bedriva forskning inom socialt arbete handlar just om att observera, lyssna, tolka, ställa frågor, dokumentera, läsa och skriva texter. Samma aktiviteter är centrala också i det sociala arbetets praktik. Men medan praktikens metoder först och främst går ut på att med olika medel skapa förändring – på individuell såväl som strukturell nivå – så går forskningens metoder i högre grad ut på att skapa kunskap om världen (Bergmark & Lundström 2016).

Dessa kunskaper kan visserligen bidra till förändring, men inte nödvändigtvis.

De ömsesidiga relationerna mellan det sociala arbetets forskning och praktik 12

1. Inledning är en av de frågor som är föremål för ständig diskussion inom ämnet, och den kommer också att beröras i flera av bokens kapitel.

Det finns en uppsjö av olika forskningsmetoder som tillämpas inom socialt arbete. Vissa är vanligt förekommande och har mer eller mindre blivit del av en slags kanon inom ämnet, medan andra används mer sällan. Alla dessa metoder är del av skilda vetenskapliga traditioner, som vuxit fram under olika tidsperioder och i olika sammanhang, och de används på de mest varierande sätt. Val av metod är inte på något sätt givet på förhand, utan hänger samman med en rad olika överväganden och omständigheter. Som de olika kapitlen i boken visar så kan valet av metod exempelvis formas av det intresse och den kompetens vi har, de resurser och den tid vi förfogar över, och de möjligheter som finns att närma sig specifika fält.

Metoder används och formas inte minst utifrån det forskningsintresse vi har och de forskningsfrågor vi ställer. Forskningsfrågorna hänger i sin tur samman med den vetenskapsteoretiska grundsyn vi har. Det handlar dels om ontologi, vår syn på hur världen är beskaffad, och dels om epistemologi, vår syn på hur vi kan skapa kunskap om världen. Valet av metod och dess tillämpning måste därtill alltid anpassas till det specifika fält eller de empiriska sammanhang som undersöks – och de konkreta förutsättningar som finns i dessa sammanhang. Vi kan ha väl uttänkta planer för hur vi ska gå tillväga i ett visst forskningsprojekt, men dessa planer kan snart visa sig mer eller mindre omöjliga att genomföra när vi väl kommer ut på fältet och möter de konkreta förutsättningar som finns där (se t.ex. Andersson 2014).

Metoder måste alltså användas på ett flexibelt sätt. Vårt val av metod formas därtill av den teoretiska ingång och ansats som vi har. Förenklat kan vi tala om tre huvudsakliga ansatser för hur vi kan lägga upp och genomföra en empirisk undersökning: En induktiv ansats drivs av ett grundläggande empiriskt intresse.

Forskning handlar här om att i hög grad låta det empiriska materialet styra forskningsprocessen och vägleda arbetet genom hela processen. Stor tonvikt läggs här vid forskningens empiriska bidrag. En deduktiv ansats drivs av ett huvudsakligen teoretiskt intresse. Forskning tar här avstamp i på förhand givna teoretiska ansatser, premisser eller hypoteser. Det är dessa avstamp som i hög grad styr vilket empiriskt material som samlas in och hur det analyseras. I denna typ av forskning finns inte sällan en teoriutvecklande ambition. En medelväg mellan dessa båda ansatser är den abduktiva. Här pendlar forskaren i forskningsprocessen fram och åter mellan teori och empiri, för att på så vis skapa en fördjupad förståelse av den verklighet som undersöks. En stor del av den samhällsvetenskapliga forskningen tillämpar i någon mening en sådan ansats.

Det finns alltså många olika forskningsmetoder inom socialt arbete, som hänger samman med vilka utgångspunkter, intressen och förutsättningar som finns för forskningen.

13

Magnus Dahlstedt & Sabine Gruber

Forskningsmetod – grunden för det vetenskapliga arbetssättet Vad ska vi då med metoderna till? Det enkla svaret är att vi behöver metoder i forskning därför att de är del av det vetenskapliga arbetssättet. Vi behöver också använda vissa metoder i forskning för att forskningens resultat ska vara trovärdiga, möjliga för andra att följa och kontrollera. En viktig fråga i detta sammanhang är transparens, krav på att forskaren på ett tydligt sätt redovisar hur forskningsprocessen konkret har gått till, inte minst vad gäller hur material har samlats in, hur det har bearbetats och hur tolkningar har gjorts. I bokens kapitel ges konkreta exempel på betydelsen av transparens och hur den kan hanteras. Ytterst handlar det om att de som tar del av forskningens resultat ska kunna bedöma om resultaten är tillförlitliga och de tolkningar som görs är rimliga. Därför är användande av forskningsmetoder en förutsättning för skapande av forskningsbaserad kunskap, inom socialt arbete liksom inom andra discipliner.

Samtidigt är forskningsarbetet ingen mekanisk procedur som är möjlig att styra och kontrollera i detalj, från början till slut. I forskning finns alltid ett visst mått av oförutsägbarhet. Det gäller inte minst samhällsvetenskaplig forskning. Samhället är inget laboratorium där forskaren med självklarhet befinner sig vid sidan av det som undersöks, med möjlighet att kontrollera alla de omständigheter som är av betydelse för det som studeras. Tvärtom är ju den som genomför en undersökning alltid del av det sammanhang i sam­hället som undersöks. Samhället är dessutom i konstant förändring. Det innebär – återigen – att de metoder som används måste följa och anpassas till fältets föränderliga förutsättningar.

Just därför menar vi att det är viktigt att vi närmar oss denna oförutsägbarhet med nyfikenhet och fantasi, snarare än som ett metodproblem som kan kontrolleras, städas undan eller undvikas. Nyfikenhet och en vilja att ständigt bli överraskad, att inte låsa fast sig vid fastslagna förväntningar och principer, är något av en förutsättning för forskning i socialt arbete, liksom inom andra samhällsvetenskapliga discipliner. Av lika stor vikt i forskningen är fantasi och öppenhet för nya, alternativa, ja rentav vågade tolkningar. Det handlar helt enkelt om att inte gå de enklaste vägarna, som att till exempel förhålla sig till forskningsdeltagares utsagor som om de avhandlat fel saker – sådant som vi inte förväntat oss och letat efter, eller genom att stanna vid de tolkningar som först kommer till oss. Nyfikenhet och fantasi är viktigt för att vi ska kunna skapa ny kunskap, inte minst genom att synliggöra sådant som tidigare varit osynligt eller gjorts osynligt (Mills 1971).

Forskning rymmer alltså alltid en spänning mellan å ena sidan en strävan efter kontroll och systematik och å andra sidan en oundviklig oförutsägbarhet som endast kan mötas med nyfikenhet och fantasi. Alla som söker forsknings­baserad 14

1. Inledning kunskap, kanske i synnerhet inom socialt arbete, behöver navigera i detta spänningsfält. Hur det ska gå till finns det inga givna regler eller recept för, det är snarare en utmaning som var och en ställs inför.

Distans eller närhet i forskningsprocessen?

En annan omdiskuterad spänning som återfinns i empiriskt grundad samhällsvetenskaplig forskning är den mellan distans och närhet. Den ena polen av detta spänningsfält, distans, utgår ifrån en idé om att det är möjligt att betrakta världen från en position utifrån, distanserad i förhållande till det som betraktas. Det betraktade framträder här som ett objekt för forskningen. Den andra polen, närhet, tar avstamp i en tanke om att de som genomför en undersökning på ett eller annat sätt är del av det fält som undersöks, vilket gör det mer eller mindre omöjligt att stå vid sidan av som neutral betraktare. Det som undersöks framträder därmed inte som objekt för forskningen, utan snarare som subjekt, det vill säga det finns en relation till det som studeras. Spänningen mellan dessa båda poler är relevant i de allra flesta forskningssammanhang, men är särskilt framträdande i kvalitativ forskning. I synnerhet i den typ av forskning som äger rum i interaktion med människor (Lalander 2016).

Beroende på hur vi navigerar mellan distans och närhet så kommer det att resultera i olika slags empiriskt underlag, vilket i sin tur öppnar upp för olika tolkningsmöjligheter. Spänningen är aktuell inte bara i forskning som genomförs i interaktion med människor, den är också relevant i relation till forskning som exempelvis undersöker olika textmaterial, om än på ett annat sätt. Även i sådan forskning är det nämligen fråga om en interaktion mellan forskaren och omvärlden, nämligen i relation till de texter vars innebörder tolkas. I båda fallen krävs reflexiv medvetenhet om de utmaningar som distans och närhet skapar i förhållande till det som undersöks. I forskning som ägnar sig åt att undersöka textmaterial är det centralt att noggrant tänka igenom bland annat hur tolkningar görs, hur forskaren förhåller sig till de beskrivningar och kategoriseringar som görs – och att redogöra för de avvägningar som gjorts (se t.ex. Bacchi 2009). Betydelsen av sådan reflexiv medvetenhet gäller hela forskningsprocessen, från planering till uppstart och genomförande, vidare till bearbetning, tolkning och slutligen sammanställning av forskningsresultat.

Här aktualiseras en klassisk fråga: Hur nära kan vi nå i redogörelser om hur vi har gått tillväga och hur vi har tänkt kring de val vi har gjort i forskningsprocessen? Det handlar till exempel om hur vi sammanställer våra forskningsresultat med ambitionen att berätta om det sociala liv som vi har undersökt.

Ibland finns det en förhoppning om att det är möjligt att redovisa alla dessa avvägningar i en sammanställning av forskningsresultat. Men oavsett vilka ambitioner vi har är det inte möjligt att ge en helt autentisk återgivning av det 15

Magnus Dahlstedt & Sabine Gruber som har skett i forskningsprocessen, eller för den delen den sociala verklighet som vi har undersökt (se t.ex. Skeggs 1999). Att genomföra en undersökning innebär i någon mening att inta en maktposition. Det är i regel forskarens privilegium att bestämma vad det är som ska undersökas, hur det ska undersökas och vad som följaktligen inte kommer att undersökas. Dessutom är det forskaren som har privilegiet att tolka det empiriska material som samlas in (Mulinari 1999). Samtidigt har det utvecklats en rad sätt att möta de utmaningar som dessa maktrelationer innebär i forskningsprocessen, varav ett flertal diskuteras i bokens kapitel.

Ytterst hänger spänningen mellan distans och närhet samman med olika slags kunskapssyn: å ena sidan att det är möjligt att skapa objektiv kunskap genom att inta en neutral position som forskare, och å andra sidan att kunskap aldrig fullt ut kan vara objektiv, därför att forskaren har en relation till det som utforskas.

Bokens innehåll I denna bok ska vi dels introducera några av de forskningsmetoder som är til�lämpliga och användbara inom socialt arbete, dels illustrera hur dessa metoder kan användas inom olika delar av det sociala arbetets breda verksamhetsområden. Författarna är verksamma i socialt arbete, vid Linköpings universitet och Uppsala universitet, och de har olika ämnesmässig bakgrund och erfarenhet av att arbeta med olika vetenskapliga metoder och arbetssätt. Förutom en bakgrund i socialt arbete har författarna arbetat inom discipliner som statsvetenskap, psykologi, socialantropologi, genusvetenskap, etnicitet och migration, kommunikationsvetenskap samt sociologi, vilket sammantaget ger boken en bredd som återspeglar den disciplinära och metodologiska spännvidd som finns inom ämnet socialt arbete.

Boken är indelad i fyra block: Klassiska metodval, Gestaltning och dokumentation, Tal och skrift samt Kritik och förändring.

Det första blocket består av tre kapitel som behandlar några av de klassiska metoder som förekommer inom socialt arbete.

Det första av dessa kapitel behandlar den klassiska relationen mellan teori och praktik, forskning och profession. Här diskuterar Jessica Sjögren och Kerstin Johansson en deltagarorienterad ansats inom socialt arbete, benämnd Practice Research, samt dess förtjänster och utmaningar. Med exempel hämtade från studier genomförda i socialtjänstens kontext visar de på hur forskning och praktik följer olika logiker för kunskapsproduktion. Utifrån dessa exempel resonerar de kring några utmaningar som kan uppstå när dessa logiker möts och hur de kan hanteras (i samverkan) för att på så vis generera kunskap som är tillämpbar i det sociala arbetets praktik och för kunskapsutveckling.

16

1. Inledning Därefter resonerar Stefan Sjöström och Magnus Dahlstedt kring en återkommande metodfråga inom socialt arbete, nämligen hur olika fenomen kan sättas i kontrast till varandra som ett sätt att skapa kunskap. Utifrån en översikt över svensk socialvetenskaplig forskning presenteras några av de mest förekommande sätten att ställa olika saker i relation till varandra: tidsperioder, kategorier, insatser, verksamhetsområden och platser. I kapitlet lyfts en särskild typ av kontrasterande ansats fram, som används i syfte att säga något om vad som är speciellt med ett visst fall som undersöks närmare i förhållande till liknande fall. En sådan ansats illustreras med en studie av införandet av öppen psykiatrisk tvångsvård i Sverige.

I det tredje kapitlet i detta block presenterar Susanne Kelfve och Dimitris Michailakis en annan vanlig metod inom socialt arbete som bygger på kvantitativ datainsamling. I kapitlet ges en introduktion till kvantitativ metod och dess grundläggande antaganden med en särskild tonvikt vid genomförande av enkätstudier. Här introduceras de inledande stegen i utformandet av en enkät, med konkreta exempel på bland annat vilken typ av frågor som kan ställas, hur sådana frågor bör ställas, hur man bör tänka kring urval och population, och hur resultat kan mätas i relation till de olika faktorer som kan vara av betydelse för det som undersöks.

Det andra blocket består av två kapitel som ger olika exempel på metoder som använder sig av dokumentation.

I det första av dessa diskuterar Ulrika Wernesjö, Marie Gustavsson och Magnus Dahlstedt en typ av metod som på senare tid fått allt större genomslag inom socialt arbete, nämligen fotobaserade metoder. I användandet av sådana metoder uppmanas forskningsdeltagare att med hjälp av fotografier dokumentera någonting specifikt i sin vardag. Sådan dokumentation kan ligga till grund för fortsatta samtal och skapande av fördjupad kunskap, inte minst genom att fotografier kan synliggöra sådant som annars är svårt att få syn på.

Ett annat sätt att dokumentera verkligheten presenteras i nästa kapitel, där Kamila Biszczanik och Sabine Gruber resonerar kring en traditionell form av fältdokumentation i kvalitativ forskning – fältanteckningar. En återkommande fråga är hur sådan dokumentation egentligen går eller bör gå till. Fältanteckningar är ett viktigt redskap i kvalitativa fältstudier, eftersom det utgör en väsentlig del av det empiriska underlag som ligger till grund för de tolkningar som sedan görs. En av de frågor som diskuteras är vad som egentligen ryms och kan rymmas i en anteckning.

Bokens tredje block består av fyra kapitel som presenterar olika metoder för att undersöka olika slags tal och skrift.

Blocket inleds av ett kapitel där Elin Nilsson och Anna Olaison diskuterar en sådan metod, nämligen samtalsanalys. Med exempel hämtade från intervjuer med äldre par som lever med demenssjukdom resonerar de bland annat om 17

Magnus Dahlstedt & Sabine Gruber hur samtal kan undersökas och vilken slags kunskap vi kan skapa genom att undersöka samtal, som dokumenteras i både ljud och film. De visar hur olika sätt att dokumentera samtal genererar olika material, där videodokumentation skapar ett mer rikt empiriskt underlag än ljudinspelningar.

I nästa kapitel presenterar Dimitris Michailakis, Jenny Gillingsjö och Anna Olaison en metod för att analysera texters innehåll: tolkande innehållsanalys.

I kapitlet redogör de för en modell för hur en sådan analys kan göras, i sex olika steg. Utifrån ett empiriskt material baserat på intervjuer med äldre HBTQpersoner tillämpas därefter denna modell, steg för steg. I den tolkning som en sådan ansats möjliggör är det inte bara innehållets manifesta dimension som analyseras utan kanske framför allt dess latenta dimension, det som inte alltid kommer till uttryck explicit.

En annan metod för att undersöka samtal och andra slags empiriska material behandlas i följande kapitel, av Gunilla Petersson och Karin Osvaldsson Cromdal: narrativ analys. I denna metod riktas fokus mot hur människor skapar mening om sig själva, sitt liv och om samhället genom berättelser. I kapitlet illustreras, med hjälp av olika typer av textmaterial, hur en sådan analys kan användas för att undersöka ett klassiskt narrativ inom socialt arbete – det sociala arvet – tanken om att sociala villkor förs över mellan generationer.

I det följande kapitlet behandlar David Ekholm och Viktor Vesterberg en av de metoder för att analysera tal och skrift som på senare tid fått allt större spridning inom socialt arbete, nämligen diskursanalys. Denna slags analys sätter fokus på språket och dess betydelse för hur vi förstår och i någon mening skapar världen. Med exempel hämtade från EU-policy som rör inkludering av migranter används en diskursanalytisk ansats för att undersöka hur migranter skapas som sociala problem och i behov av särskilda socialpolitiska insatser.

Bokens fjärde block består av tre kapitel som behandlar metoder som på olika vis tar avstamp i kritiska perspektiv, med uttalade ambitioner om att skapa social förändring.

I det första av dessa kapitel presenterar Magnus Dahlstedt och Viktor Vesterberg en sådan metod, kritisk diskursanalys. I kapitlet analyseras innebörder i en slags text som består av flera lager av betydelsebärande element, i form av tvserien Sveriges bästa arbetsförmedling. I fyra analytiska steg undersöks olika sätt på vilka språket i tv-serien används för att återskapa och legitimera maktrelationer. I denna analys synliggörs samtida normer om arbete och arbetslöshet, där arbete framstår som norm och det huvudsakliga ansvaret för att hitta ett jobb är individens eget.

I nästa kapitel diskuterar Sofi Jansson-Keshavarz, Anna Lundberg och Hedvig Obenius en annan kritisk ansats, rättskartografisk metod. Denna metod kan användas för att närmare undersöka det sociala arbetets rättsliga regleringar.

Här används kartan som metafor för hur rätten fungerar, dels horisontellt, hur 18

1. Inledning olika rättsområden växelverkar med varandra, och dels vertikalt, hur rätten på olika nivåer förhåller sig till varandra. Med exempel som rör nödbistånd för papperslösa barnfamiljer illustreras hur en rättskartografisk ansats kan användas för att undersöka maktrelationer inbäddade i rätten, som resulterar i att människor inte är lika inför lagen, även om de formellt sett borde vara just det.

I blockets och bokens avslutande kapitel diskuterar Sabine Gruber och Anna Lundberg tillämpande av en kritisk, deltagarorienterad ansats inom socialt arbete. Med avstamp i en bredare tradition av aktionsforskning i samhällsvetenskap mejslar de fram något som de benämner en aktivistisk forskningsansats.

Med exempel hämtade från pågående forskning om konsekvenserna av senare års dramatiska förändringar i svensk asyllagstiftning resonerar de kring hur en sådan ansats, genomförd i nära samarbete med människor som befinner sig i utsatta positioner, kan ta form och hur den kan bidra till social förändring.

Referenser Andersson, Ruben (2014). Illegality, inc. Clandestine Migration and the Business of Bordering Europe. Berkeley: University of California Press.

Bacchi, Carol (2009). Analysing Policy: What’s the Problem Represented to be? Frenchs Forest: N.S.W. Pearson.

Bergmark, Åke & Lundström, Tommy (2016). Metoder i socialt arbete – vad är det? I: Anna Meeuwisse m.fl. (red.), Socialt arbete – en grundbok. Stockholm: Natur & Kultur.

Dahlstedt, Magnus (red.) (2018). Gränsöverskridande socialt arbete. Lund: Gleerups.

Lalander, Philip (2016). Människor behöver människor – att lyssna till de misstänkliggjorda.

Stockholm: Liber.

Mills, C. Wright (1971). Den sociologiska visionen. Stockholm: Prisma.

Mulinari, Diana (1999). Vi tar väl kvalitativ metod – det är så lätt. I: Katarina Sjöberg (red.), Mer än kalla fakta. Lund: Studentlitteratur.

Skeggs, Beverley (1999). Att bli respektabel: Konstruktioner av klass och kön. Göteborg: Daidalos.

19

6 Att dokumentera fält Kamila Biszczanik & Sabine Gruber

Inledning Oavsett vilka forskningsmetoder vi arbetar med i socialt arbete förutsätter de någon form av dokumentation av empirin. Vetenskapliga studier kräver, kort sagt, en sammanställning av det material som ligger till grund för analysen.

Dokumentationen kan göras på många olika sätt, med hjälp av ljud- och videoinspelningar eller med bilder och foton, men vid sidan om dessa mer moderna dokumentationsformer finns det en lång tradition av att dokumentera fältstudier med stöd av fältanteckningar. Med tanke på detta är det förvånande att det finns så lite skrivet om dokumentation och fältanteckningar i den tillgängliga metodlitteraturen. Inte ens etnografer som av tradition tar mycket fältanteckningar har diskuterat dess varande och tillkomst särskilt ingående.1 Det som möter oss i den vetenskapliga litteraturen är snarare färdiggjutna fältanteckningar som valts ut och bearbetats för att passa in i ett specifikt teoretiskt och analytiskt resonemang. Det som står till buds för den som söker svar på sina frågor om fältantecknandets hur är därför ofta en praktik av learning by doing där den enskilda forskaren ställs inför att hitta sin egen väg till användbara och relevanta fältanteckningar (Bengtsson 2014).

Syftet med detta kapitel är att med avstamp i våra egna erfarenheter av att skriva fältanteckningar ge en inblick i själva hantverket att dokumentera fält.

Eftersom vi båda arbetar med etnografisk forskning tar våra resonemang sin utgångspunkt i en etnografisk tradition av fältdokumentation. Men med detta sagt vill vi också understryka att fältanteckningar är en användbar komponent i alla former av fältstudier i socialt arbete, oavsett det rör sig om deltagande observationer, inspelade intervjuer eller andra kvalitativa metoder. I detta kapitel uppmärksammar vi framför allt fältanteckningars hur, vad och när samt forskarens position i fältanteckningar.

1 Några undantag och numera klassiker som ofta refereras är: Writing Ethnographic Fieldnotes (Emerson m.fl. 2011) och Fieldnotes: The Making of Anthropology (Sanjek 1990).

97

Kamila Biszczanik & Sabine Gruber

Att dokumentera observationer och erfarenheter som fältanteckningar Fältanteckningar är sannolikt det mest konkreta material som fältforskaren tar med sig från fältet efter genomförda observationer, intervjuer och andra former av fältstudier. Generella riktlinjer för dessa fältanteckningars hur, vad och när är dock svåra att ge. Det finns helt enkelt varken ett självklart eller korrekt sätt att dokumentera det som observeras i fält. Tvärtom är variationen stor och det finns många faktorer som inverkar och får betydelse för fältanteckningens gestaltning. En fältnotering kan omfatta allt från anteckningar om hur det ser ut på den plats som studeras (föremål, möbler, färger, dofter etc.), beskrivningar av vad som händer i fältet, exempelvis hur människor kommunicerar med varandra, stämningar i rummet, till vad fältforskaren själv gör och erfar i fältet och reflektioner över det som iakttas och upplevs. Att skriva fältanteckningar handlar alltså inte om att ”passivt kopiera data” (Emerson m.fl. 2011:9) om det som försiggår i fältet, det handlar om att transformera händelser, människor, interaktioner och platser till ord på ett papper – i dag kanske oftare vid datorns tangentbord. En utmaning för varje fältforskare är att skrivandet till sin form är linjärt och bara kan hantera en kanal åt gången, medan det sociala liv som studeras försiggår i många kanaler samtidigt (ibid.:13; se även Davies 2008). Den sociala verklighetens komplexitet tvingas därmed ofrånkomligt att genomgå en process av både förenkling och reduktion när den förvandlas till ord i den skriftliga dokumentationen.

Centralt för vår diskussion i detta kapitel är att vi närmar oss fältet utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Det innebär att vi förstår fältet som något som skapas i interaktion mellan forskningsdeltagare och forskare. Att fältet inte bara är något som finns där, färdigt för att samlas in och dokumenteras av forskaren, utan något som konstrueras via de intervjuer och observationer som forskaren genomför (se även Gupta & Fergusson 1997). Den socialkonstruktionistiska ansatsen får med andra ord betydelse för såväl fältantecknandets hur som urval.

De fältanteckningar vi använder oss av för att belysa dokumentation av fältet är hämtade från våra anteckningar från olika studier vi genomfört. Med hjälp av exempel från denna dokumentation kommer vi att illustrera och diskutera olika aspekter av fältantecknandets praktik. Flertalet av de anteckningar vi använder oss av är hämtade från fältstudier på särskilda ungdomshem, det vill säga forskning som vi genomfört på barnavårdens låsta institutioner för barn och unga (se t.ex.

Biszczanik & Gruber 2018; Enell m.fl. 2018). Samtliga person- och platsnamn som förekommer i dessa anteckningar är fingerade, och när vi diskuterar de olika utdragen från våra fältanteckningar varierar vi mellan att benämna oss med förnamn, som forskaren eller att skriva om oss själva i tredje person.

98

6. Att dokumentera fält

Intuitiva urval blir genomtänkt dokumentation Jag kom till Åbacka kl 8.00. Två killar på kontoret tar emot mig, frågar mig om jag vill ha en kopp kaffe, jag tackar nej. Zoran kommer strax efter och med orden ”vi börjar med en kopp kaffe i köket” går vi ut dit. På vägen dit ger han mig två nycklar, som går till hela institutionen, ytterdörrar och innerdörrar. Säger ”dom vill jag ha tillbaka på fredag”.

Z berättar lite om den så kallade pojkenheten, Åbacka, Kungsgården och Språnget, 13–16 år. Den senare enheten är ett ganska nytt projekt för pojkar som har svårt att fungera i grupp, med två platser. Z berättar att han plockat den bästa personalen från Åbacka för att arbeta där, eftersom arbetet på Språnget är krävande. Detta innebär att det är få ordinarie personal kvar på Åbacka, men gott om vikarier.

Just nu är tre pojkar placerade på Åbacka, varav en är på permission hela veckan – det är novemberlov. Åbacka har sex platser, en av dessa platser ska alltid vara tillgänglig för pojkar som varit placerade vid institutionen, så att man kan ”ta dem tillbaka” om det behövs.

Z frågar vad jag vill göra när jag är här, jag svarar ”vet inte, försöka följa verksamheten”. Z säger att jag kan läsa en del av dokumentationen.

Utdraget ovan är från den allra första fältanteckningen Sabine gjorde under sin fältstudie av fyra särskilda ungdomshem, samtliga för pojkar. Forsknings­ projektet syftade till att studera institutionspersonalens arbete med de placerade killarna, med fokus på konstruktioner av etnicitet och kön (Gruber 2013). Fältanteckningen är skriven direkt på datorn, inne på personalexpeditionen senare samma dag och är därför relativt välskriven och ordrik. Den totala mängden fältanteckningar från denna första dag i fältet omfattar tre A4-sidor – ett mått som är svårt att värdera eftersom det knappast är kvantitet utan snarare anteckningens innehåll som är avgörande för dess empiriska värde. Ändå anges sådana uppgifter ofta i metodredogörelser.

Karaktären hos de resterande anteckningarna från denna dag är av samma slag som anteckningen ovan, tämligen avskalade, strikta och inte särskilt levande. De är informativa, som fältnoteringar ofta är i ett initialt skede, och förmedlar en rad uppgifter om vad forskaren får veta om institutionen denna första dag i fältet. Anteckningarna har en dokumentär framtoning med blicken riktad mot vad människor säger och gör, medan forskaren håller sig i bakgrunden för att observera. Med hjälp av etnografen John Van Maanen (2011) kan dessa fältanteckningar sägas vara skrivna i en realistisk genre.2 Detta var knappast ett medvetet val, utan mer en konsekvens av att Sabine befann sig i fältet 2 Van Maanen (2011) menar att det etnografiska skrivandet kan sorteras in i tre huvudgenrer, varav den realistiska genren är en, de andra två definierar han som en bekännelse respektive impressionistisk genre.

99

11 Kritisk diskursanalys Magnus Dahlstedt & Viktor Vesterberg

Inledning I kapitlet presenteras kritisk diskursanalys som metod, en metod som går ut på att analysera språk och inte minst hur språk används i relation till maktutövning i samhället. Denna metod används vanligtvis för att besvara forskningsfrågor som riktar uppmärksamhet mot hur människors sätt att tala om och beskriva någonting i världen både formar och i sin tur formas av samhället.

Framför allt riktas intresset mot uppkomsten och effekter av dominerande idéer och föreställningar, inte minst i form av skapande och upprätthållande av ojämlikheter i samhället. Metoden rör därmed frågor av stor relevans för socialt arbete, som både forskningsområde och profession. Vi tar avstamp i hur denna metod kan användas för att analysera mediematerial, i detta fall en tvserie inom genren reality-tv: Sveriges bästa arbetsförmedling. Metoden lämpar sig för att analysera olika typer av text. Text ska här förstås i en bred bemärkelse, vilket innefattar allt från skriftligt textmaterial, såsom policydokument och tidningsartiklar, till tal, exempelvis i form av intervjuer. Därtill är metoden användbar för att analysera andra typer av material, såsom ljud och bild – både stillbilder och rörliga bilder.

Den tv-serie som undersöks i kapitlet handlar om arbetslöshet, dess orsaker och effekter – ett tema som hör till ett av det sociala arbetets kärnområden.

Genom att ta del av de berättelser som förmedlas via media och i populärkulturen i stort så kan vi få syn på och förstå samhället vid en viss tidpunkt.

I populärkulturen uttrycks nämligen samtida föreställningar och idéer, men också problembilder av olika slag. På så sätt kan vi genom att granska populär­ kulturella uttryck synliggöra exempelvis dominerande föreställningar om arbetslöshet som ett socialt problem. I detta kapitel riktar vi mot denna bakgrund uppmärksamhet mot hur just arbetslöshet framställs som ett problem i tv-serien och vilka åtgärder som görs möjliga och legitima i förhållande till denna problembeskrivning. Ett antal sekvenser ur tv-serien analyseras med hjälp av några analytiska redskap hämtade från Norman Faircloughs kritiska diskursanalys.

Analysen av dessa sekvenser påvisar hur tv-serien förmedlar vissa ideal om 177

Magnus Dahlstedt & Viktor Vesterberg arbete och arbetslöshet, som kan knytas till en bredare förståelse av den goda medborgaren i vår samtid. I linje med denna förståelse framställs de arbetslösa som fogliga, motiverade och ansvarstagande i sitt jobbsökande. Samtidigt framstår motsatsen till dessa egenskaper och förmågor som i olika avseenden problematiska och därmed i behov av särskilda insatser.

Kritisk diskursanalys Kritisk diskursanalys är en forskningsmetod som kombinerar ansatser från både lingvistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Den forskare som framför allt har bidragit till att utveckla den kritiska diskursanalysen är lingvisten Norman Fairclough, som utarbetat en bred uppsättning analytiska redskap som kan användas för att undersöka hur makt utövas genom språk. Vi ska fördjupa oss i ett urval av dessa redskap längre fram. Låt oss först i korthet presentera några huvudlinjer i den kritiska diskursanalysen.

Bakgrund och huvuddrag Metoden är del av en bredare diskursanalytisk tradition, som är inspirerad av socialkonstruktionistiska perspektiv. Till skillnad från andra varianter av diskursanalys (se Ekholm & Vesterberg i denna antologi) så är den kritiska diskursanalysen starkt präglad av sina rötter i en marxistisk idétradition, och inte minst ideologikritiken. Ett nyckelbegrepp är här ideologi, som avser olika slags tänkande om människan och samhället som bidrar till att upprätthålla och legitimera den rådande sociala ordningen i samhället och dess maktrelationer.

Ideologikritiken tar sikte på att synliggöra och utmana dessa maktrelationer (Therborn 1981; Eagleton 1991). En viktig utgångspunkt för denna tradition är en strävan efter att – i spåren av Marx (1995/1888) tänkande – inte bara beskriva och analysera samhället, utan även bidra till att förändra samhället, och därmed finns här en koppling till en mer aktivistisk forskningsansats (se Gruber & Lundberg i denna antologi).

I fokus för forskning som tar avstamp i en kritisk diskursanalys står relationen mellan språk och samhälle, och mer specifikt hur språket både formas av och bidrar till att forma samhället. Särskilt riktas uppmärksamhet mot hur språk relaterar till intressekonflikter och maktutövning – eller hur språk legitimerar och återskapar, men också utmanar etablerade maktrelationer. En analys av språk handlar om att undersöka vad som explicit sägs, när och hur, samt vad som inte sägs, utan förblir oartikulerat, eller som förutsätts, utan att nämnas.

Därmed riktas fokus mot det som emellanåt kallas sunt förnuft, sådant som tas för givet som självklart, och just därför sällan ifrågasätts.

I linje med en ideologikritisk idétradition har Fairclough utarbetat en ana178

11. Kritisk diskursanalys lytisk modell innehållande en rad redskap som kan användas för att genomföra en detaljerad analys av diskurser. I denna modell gör Fairclough en indelning mellan tre dimensioner, som tillsammans utgör en diskurs: text, diskursiv praktik och social praktik. Samtliga tre dimensioner behöver undersökas och sättas i relation till varandra i en kritisk diskursanalys. (1) I en textnära analys undersöks inte bara talat och skrivet språk, utan en mängd olika betydelsebärande element, såsom ljud och bild. (2) En analys av den sociala praktiken handlar om att sätta in texten i ett bredare socialpolitiskt sammanhang, som exempelvis kan handla om pågående politiska förändringar och förhandlingar.

(3) En analys av diskursiva praktiker innebär att närmare undersöka länken mellan texten och dess bredare socialpolitiska sammanhang i form av texternas produktion, distribution och konsumtion. Den kritiska diskursanalys som Fairclough har utvecklat lämpar sig väl när det gäller att analysera komplexa empiriska material, som består av flera lager av betydelsebärande element, såsom ljud och bild, och inte bara skriven eller talad text.

Analytiska redskap Om vi nu vill genomföra en kritisk diskursanalys av något empiriskt material kan det vara användbart att ta avstamp i följande fyra analytiska steg, där vi vid varje steg ställer en specifik fråga till det material som undersöks (Fairclough 1992).

För det första: Vad är det som sker? I detta inledande steg i analysen gäller det att identifiera de grova mönster som finns i det empiriska material som undersöks. Här gäller det att få syn på vad det berättas om. Vad är det som står på spel? Anges någon orsak och verkan till det som sker? I detta inledande steg analyseras alltså hur olika skeenden ges mening och på så sätt görs begripliga.

Förenklat kan vi säga att analysen här ägnas åt att kartlägga materialets dramaturgi.

För det andra: Vilka är det som deltar? I detta steg i analysen undersöks mer djuplodande de olika aktörer som deltar i de skeenden som beskrivs i det empiriska materialet. Ett analytiskt begrepp som kan användas för att genomföra denna undersökning är subjektsposition, som avser de olika positioner som olika aktörer, så kallade subjekt, intar. Här riktas uppmärksamhet mot hur dessa subjekt framträder och beskrivs, hur de kategoriseras, vilka värden och vilken auktoritet de tillskrivs. Subjektspositioner har inget förutbestämt eller givet värde, utan tillskrivs mening i specifika sammanhang. Hur subjekt positioneras och framställs är därmed en fråga om makt. Det är just sådant meningsskapande som analyseras i detta steg i analysen. Subjekt kan alltså framträda i en mängd skepnader.

För det tredje: Vilka relationer framträder? Utifrån en analys av de subjekts179

Metoder för forskning i socialt arbete Hur, var och varför?

Magnus Dahlstedt & Sabine Gruber (red.)

Vilka forskningsmetoder är användbara inom socialt arbete? Vilka empiriska material är lämpliga att samla in? Och vilka arenor är relevanta att studera?

Dessa är några av de frågor som diskuteras i denna bok.

Med denna bok introduceras en bred palett av forskningsmetoder som kan användas inom socialt arbete. Några är nyare, andra äldre. Några är mer etablerade, andra mer oprövade. Klassiska metoder som en deltagaroriente­ rad ansats, kvantitativ datainsamling och kontrasterande ansatser introduce­ ras. Boken beskriver olika sätt att använda dokumentation, som fotobaserade metoder och fältanteckningar, liksom metoder för att studera text och tal såsom samtalsanalys, tolkande innehållsanalys, narrativ analys och diskurs­ analys. Slutligen tar boken upp kritiska metoder, som kritisk diskursanalys, rättskartografisk metod och en aktivistisk ansats.

Boken ger konkreta exempel på hur olika forskningsmetoder kan tillämpas inom en rad fält (däribland socialtjänsten, tvångsvården, socialpolitik och po­ pulärkultur). Här diskuteras några av de möjligheter och utmaningar, etiska och praktiska överväganden som olika metoder aktualiserar. Sammantaget ges en bred förståelse för vad socialt arbete är och kan vara – och hur socialt arbete kan studeras.

Metoder för forskning i socialt arbete vänder sig till studerande på socionom­ programmet, men är av intresse även för forskarstuderande och forskare inom socialt arbete och näraliggande discipliner samt verksamma inom FoU­verksamheter.

Magnus Dahlstedt är professor i socialt arbete och Sabine Gruber är docent i socialt arbete. Båda är verksamma vid Linköpings universitet. Övriga författare i boken är etablerade forskare inom socialt arbete.

ISBN 9789151101620

9 789151 101620