9789151101019

Fritidshemmets pedagogik i en ny tid

Bjรถrn Haglund, Jan Gustafsson Nyckel & Karin Lager (red.)

Innehåll 1. Inledning

9

DEL I: FRITIDSHEMMENS UT VECKLING OCH FÖRÄNDRING

2. Från fritidspedagog till lärare i fritidshem

15

Björn Haglund

3. Fritidshemmets utveckling ur ett styrningsperspektiv

35

Birgit Andersson

4. Vägen mot det undervisande fritidshemmet

59

Jan Gustafsson Nyckel DEL 2: AT T VARA L ÄRARE I DET NYA FRITIDSHEMMET

5. Fritidshemmet ur ett likvärdighetsperspektiv

81

Catarina Andishmand

6. De första åren i yrket – nyutexaminerade lärares upplevelser av en ny yrkesroll

101

Helena Ackesjö, Per Lindqvist & Ulla Karin Nordänger

7. Systematiskt kvalitetsarbete i fritidshem Karin Lager

119

DEL 3: FRITIDSHEM UR ET T PEDAGOGISKT PERSPEKTIV – MED UTGÅNGSPUNKT I REL ATIONER OCH BARNS DEL AKTIGHET

8. Didaktik i fritidshemmet

139

Monica Orwehag

9. Barns rättigheter och delaktighet i fritidshem

171

Helene Elvstrand

10. Lek i fritidshem

187

Maria Øksnes & Einar Sundsdal

11. Ett relationellt perspektiv på lärares arbete i fritidshem

207

Marianne Dahl

12. Slutord Register

221 223

Författarpresentationer Helena Ackesjö är docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet. Hennes forskningsintresse har fokus på professionen i förskoleklass och fritidshem, lärares arbete och uppdrag samt möte med nya policyer i ett utbildningslandskap som ständigt förändras.

Birgit Andersson är lektor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap. Hennes intresseområde, både när det gäller forskning och utbildning, rör fritidshemmets pedagogiska praktik. Särskilt fokus ägnas policyfrågor, professionsutveckling samt fritids­hemmets betydelse för barns språkande och samvaro.

Catarina Andishmand är lektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet och undervisar på grundlärarutbildningen med inriktning mot fritidshem. Hennes forskningsintresse är bland annat likvärdig utbildning i skola och fritidshem med särskilt fokus på barns olika uppväxt- och livsvillkor.

Marianne Dahl är lektor i pedagogik vid Linnéuniversitetet (campus ­Kalmar) och arbetar bland annat inom lärarutbildningen med programmet Grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem. Hennes forskningsområden handlar om barns sociala liv och pedagogiskt arbete med relationer. Andra forskningsintressen kretsar kring utvecklingsarbete och verksamhetsutveckling inom fritidshemmet.

Helene Elvstrand är universitetslektor i pedagogiskt arbetet inriktning fritids­hem vid Linköpings universitet. Hennes forskningsintresse rör framför allt studier där barns perspektiv på olika frågor synliggörs. De senaste studierna har handlat om elevers delaktighet och rättigheter samt social inkludering i fritidshem.

Jan Gustafsson Nyckel är professor i utbildningsvetenskap vid Högskolan Väst. Han undervisar företrädesvis inom förskollärarutbildningen och grundlärarutbildningen mot fritidshem. Jan Gustafsson Nyckels forskning berör bland annat relationen mellan teori och praktik inom lärarutbildningen, lärare i fritidshem och det dubbla kompetenskravet, policyförändringar inom förskola och fritidshem samt dess socialpedagogiska tradition.

Björn Haglund är docent i barn- och ungdomsvetenskap och arbetar vid Högskolan i Gävle. Björn Haglunds forskning riktar sig mot förutsättningarna för och innehållet i fritidshemmets verksamhet. Han har framförallt fokuserat på fritidspedagoger/lärare i fritidshems utgångspunkter för sitt arbete, men har även riktat intresset mot barns perspektiv. För närvarande undervisar han inom lärarutbildningen i kurser riktade till fritidshem och förskola samt på masterprogrammet i utbildningsvetenskap.

Karin Lager är postdoktor vid Högskolan Väst och universitetslektor vid Göteborgs universitet. Hennes forskningsfrågor rör kvalitets- och policy­ frågor i fritidshem och förskola, samt professionsutbildning inom lärarutbildning. Hon undervisar främst inom grundlärarprogrammet med inriktning mot fritidshem.

Per Lindqvist är professor i didaktik vid Mälardalens högskola. Han forskar och undervisar om lärares arbete. Hans forskningsfrågor har cirkulerat kring till exempel: Vilka blir lärare? Vad kan lärare? Hur fungerar verksamhetsförlagd utbildning i lärarutbildningen? Hur är förhållandet mellan lärares utbildning och arbete? Hur ser lärararbetets villkor ut? Hur ser lärares yrkeskarriär ut?

Ulla Karin Nordänger är professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet.

Hennes forskningsintresse rör lärares arbete, lärares kunskap och lärares karriär­vägar.

Monica Orwehag är fil. dr. i pedagogik och lektor vid Högskolan Väst, men också utbildad fritidspedagog. Hennes forskning har tidigare rört de skilda yrkeskulturerna i samverkan mellan skolans och fritidshemmets lärare.

Under senare år har Monica Orwehag främst intresserat sig för examens­ arbetets betydelse i professionsutbildningar samt för utvecklandet av en didaktik inom fritidspedagogiken.

Einar Sundsdal, fil.dr, är förste amanuens i pedagogik vid Institutet för pedagogik och livslångt lärande vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU). Han har doktorerat i pedagogisk filosofi vid Universitetet i Oslo. Einar Sundsdal har i sin forskning särskilt ägnat sig åt utbildningsteori, grundläggande pedagogiska frågor och lek.

Maria Øksnes, fil.dr, är professor i pedagogik vid Institutet för lärarutbildning vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU). I sin forskning intresserar hon sig främst för områdena lek, fritid, barndom och ungdom. Maria Øksnes är särskilt inriktad på utbildning, demokrati och motstånd samt barns och ungdomars lekkultur.

1 Inledning Den här boken bygger på idén om att föra samman fritidspedagogiska utgångspunkter från forskare som på skilda sätt riktat sina studier mot att synliggöra och problematisera fritidshem och fritidshemmets pedagogik. Även om vi har något olika forskningsfokus delar vi intresset för barns möjligheter till en meningsfull, rolig och lärorik vistelse i fritidshem. De flesta av oss författare undervisar dessutom på olika kurser i lärarutbildningen som riktas till lärare i fritidshem, och mycket av det som beskrivs i boken förekommer också på olika sätt i utbildningen. Vår tanke har varit att samla våra erfarenheter från forskning och utbildning i en och samma bok som kan följa studenterna genom hela utbildningen. Bokens innehåll begränsas alltså inte till en enda kurs. Det begränsar sig heller inte till enbart lärarstudenter, oavsett inriktning, utan är också användbar för lärarutbildare, redan verksamma lärare i fritidshem samt fritidspedagoger i fritidshem och skola. Även rektorer, andra lärarkategorier och intresserade bör ha stort utbyte av bokens innehåll.

Fritidshemmet som institution har en lång pedagogisk tradition bakom sig och fritidshemmets pedagogik är en del i det som ofta kallas den nor­diska modellen, det vill säga en för de nordiska länderna gemensam social­pedagogisk utgångspunkt som fokuserar på omsorg, fostran och barns utveckling.

Fritidshemmet har som en del av samhällets utveckling under de senaste trettio åren genomgått stora förändringar. Den verksamhet vi ser på många fritidshem i dag skiljer sig åtskilligt från ”hur det var förr”. Från att i första hand ha riktat sitt samarbete mot barnens vårdnadshavare har samarbetet i stället riktats mot skolan, där dagens lärare i fritidshem och fritidspedagoger på många skolor är helt oumbärliga. Samtidigt har fritidshemspersonalen genom denna förändring på många håll en mycket ansträngd arbetssituation då de ska fullgöra sitt uppdrag både i skolan och i fritidshemmet. Stora barngrupper, bristfälliga lokaler och brist på utbildad personal är inte ovanligt samtidigt som ungefär 470 000 barn ”går på fritids” vilket nästan är fem gånger så många barn som för femton år sedan. I allmänhet diskuteras inte dessa brister nämnvärt i den politiska 9

1. inledning debatten och i sociala medier beskrivs de ibland som ett politiskt ointresse.

Förutom de beskrivna förändringarna och begränsade förutsättningarna har också innehållet i fritidshemmets uppdrag reviderats. Fritidshemmet ska nu, utöver att erbjuda eleverna omsorg och en meningsfull fritid, även bedriva undervisning kopplat till ett centralt innehåll med en ökad betoning på lärande. Samtidigt är vissa värden konstanta, värden som kan beskrivas som fritidshemmets särart och grundade i en socialpedagogisk idé.

Det är i detta sammanhang som innehållet i denna bok kommit till. De förändringar som beskrivits medför med nödvändighet ett delvis annat förhållningssätt och innehåll i fritidshemmet än tidigare. Som ett led i dessa förändringar riktas nu, till skillnad från tidigare, uppmärksamhet mot specifikt innehåll i form av systematisk kvalitetsutveckling och didaktiska frågor riktade till innehållet. Detta skulle kunna ses som en ”skolifiering” av aktiviteterna i fritidshemmet och ett avsteg från fritidshemmets långvariga tradition att rikta sig till omsorg och utveckling av sociala kompetenser.

Socialt lärande och vikten av att bygga upp goda relationer till och mellan barnen har ofta beskrivits som utgångspunkter i det förhållningssätt som fritidspedagogen använt sig av i sitt arbete. Det sociala lärandet har, med dagens språkbruk, riktat sig till att förankra värdegrunden hos barnen; hur man ska bete sig mot andra, hur man bör göra för att vara en bra kompis, att kunna förstå och medverka i demokratiska beslut och växa upp till en framtida god samhällsmedborgare.

Betoningen på gruppen som sådan och på att stödja barnen i gruppen att skapa och upprätthålla goda relationer är nära sammanvävt med fritidshemmets arbete med att utveckla sociala kompetenser. Vi kan se de förändringar som fritidshemmet mött som problematiska, men samtidigt kan delar av dessa förändringar användas för att tydliggöra innehållet i fritidshemmets pedagogik. I detta förändringsarbete är det dock viktigt att ”det nya” fritidshemmets arbetssätt, metoder och aktiviteter också kan ses som förankrade i de äldre socialpedagogiska traditioner som under lång tid har format verksamheten. För att det ska vara möjligt behöver dessa traditioner både beskrivas och problematiseras och det är detta som är bokens fokus: att bidra med en beskrivning av några av de utgångspunkter som ofta pekas ut som fritidshemmets särart. På så vis blir det möjligt att förankra socialpedagogiska kunskaper hos dagens studenter, kunskaper som tidigare kanske varit självklara för de som arbetat i fritidshem under lång tid då förutsättningarna såg annorlunda ut.

Förhoppningsvis kan bokens innehåll också ses som en fortbildning för de som arbetat ”på fältet” en längre tid. Genom att ha kunskaper om några 10

1. Inledning av de utgångspunkter som kännetecknat fritidshemmets särart kan dessa, tillsammans med nyare utbildningspedagogiska tankegångar, bidra till att innehållet i fritidshemmets arbete kan utvecklas positivt. Naturligtvis bör dessa äldre traditioner också problematiseras genom att diskutera generella påståenden, exempelvis att fritidshemmet utvecklar elevers sociala kompetens. Hur går detta i så fall till, vad i elevernas sociala kompetens är det som utvecklas, varför är just det viktigt att utveckla och hur vet vi att de verkligen gör detta? På samma reflekterande sätt bör vi också förhålla oss till de nyare utbildningspedagogiska traditionerna så att dessa inte tränger undan fritidshemmets uppdrag att ge omsorg och erbjuda eleverna en meningsfull fritid.

Bokens upplägg Bokens innehåll presenteras i tre olika delar med något olika fokus. Den första delen, Fritidshemmens utveckling och förändring, behandlar hur såväl fritidshemmet som institution och kraven på personalen har förändrats.

Detta görs genom en diskussion om fritidshemmets socialpedagogiska rötter, dess framväxt, senare tiders förändringar och dess mest tongivande yrkesgrupper. I kapitlet Från fritidspedagog till lärare i fritidshem beskriver Björn Haglund fritidspedagogyrkets utveckling och förändring där detta nu ingår som en del i lärarutbildningen. Kapitlet avslutas med en tanke riktad till möjligheten att tydliggöra yrkets professionella kunskaper genom en betoning av didaktik kopplad till barns perspektiv. I det följande kapitlet Fritidshemmets utveckling ur ett styrningsperspektiv beskriver Birgit Andersson hur det moderna fritidshemmet har skapats och på vilket sätt olika statliga utredningar har varit betydelsefulla för styrningen av fritidshemmet och dess utveckling fram till idag. Det sista kapitlet i bokens första del, Vägen mot det undervisande fritidshemmet, går Jan Gustafsson Nyckel igenom social­pedagogikens historia och idétraditioner för att sedan övergå till att diskutera fritidshemmet som utbildningsinstitution och dess socialpedagogiska tradition.

Bokens andra del, Att vara lärare i det nya fritidshemmet, beskriver hur samhällets förändringar och den kontext där arbetet utförs påverkar fritidshemmets innehåll och lärarnas förutsättningar att genomföra sitt arbete.

Här gestaltas också de arbetsvillkor som nyutbildade lärare i fritidshem möter och hur arbetet med systematisk kvalitetsutveckling kan gå till i praktiken. Denna del inleds av Catarina Andishmands kapitel Fritidshemmet ur ett likvärdighetsperspektiv som beskriver och diskuterar svårigheterna med att ge alla elever en likvärdig utbildning i fritidshemmet. En del av denna 11

1. inledning problematik diskuteras i form av en ökad boendesegregation och det fria skolvalet. Det följande kapitlet De första åren i yrket – nyutexaminerade lärares upplevelser av en ny yrkesroll är skrivet av Helena Ackesjö, Ulla-Karin Nordänger och Per Lindqvist. Här beskrivs förhoppningar, förutsättningar och möjligheter i sin nya yrkesroll hos en kull nyutexaminerade lärare i fritidshem och vilka yrkesidentiteter de skapar åt sig själva. Det avslutande kapitlet i del två, Systematiskt kvalitetsarbete i fritidshem, är skrivet av Karin Lager. Här beskrivs det systematiska kvalitetsarbetet, som numera är något som förväntas ingå i fritidshemspersonalens uppgifter, och kvalitetsbegreppet. Dessutom diskuteras genom ett exempel från ett specifikt fritidshem på hur processen i ett systematiskt kvalitetsarbete kan gå till.

Bokens avslutande del, Fritidshem ur ett pedagogiskt perspektiv – med utgångspunkt i relationer och barns delaktighet, tar upp några grundläggande utgångspunkter för undervisningen i fritidshem. Här är det första kapitlet Didaktik i fritidshemmet skrivet av Monica Orwehag. I kapitlet problematiseras bland annat begrepp som didaktik och undervisning, vilket är nya begrepp inom ramen för fritidshemmet och i förhållande till fritidshemmets historik. Kapitlet diskuterar också teoretiska grunder för en didaktik som kan möta fritidshemmets specifika uppdrag. Det nästkommande kapitlet Barns rättigheter och delaktighet i fritidshemmet är skrivet av Helene Elvstrand och fördjupar sig i barns rättigheter i relation till fritidshemmets kontext.

Kapitlet tar upp FN:s konvention om barnets rättigheter och diskuterar det fritidspedagogiska uppdraget lärare i fritidshem har i relation till barns rättigheter. Därefter följer kapitlet Lek i fritidshem skrivet av Maria Øksnes och Einar Sundsdal. Kapitlet beskriver lek både utifrån ett vuxeninitierat pedagogiskt perspektiv och utifrån att lek kan ha ett egenvärde för barn endast i kraft av att vara just lek. Kapitlet lägger sin betoning vid det sistnämnda perspektivet, samtidigt som lekpedagogik som arbetsform och begrepp som beröringsångest, pedagogisk takt och fantasi diskuteras. Det sista kapitlet, innan bokens slutord, är skrivet av Marianne Dahl och heter Ett relationellt perspektiv på lärares arbete i fritidshem. Kapitlet diskuterar arbetet med barns olika relationer i fritidshem och hur ett relationellt perspektiv kan underlätta för lärare i fritidshem att arbeta med frågor om relationer och därigenom stärka det professionella yrkesspråket.

Boken avslutas med ett slutord där vi knyter samman bokens olika kapitel. Här diskuteras även möjligheter för det framtida fritidshemmet och hur dess praktik kan komma att se ut då samvaron mellan de äldre socialpedagogiska traditionerna och de för fritidshemmet nyare utbildningspedagogiska utgångspunkterna har etablerats.

12

Fritidshemmets pedagogik i en ny tid Björn Haglund, Jan Gustafsson Nyckel & Karin Lager (red.)

Fritidshemmets traditionella pedagogik utmanas idag och allt mer av dess verksamhet riktas mot utbildning. Fritidshemmet ska både erbjuda elever en meningsfull fritid och undervisning kopplad till ett centralt innehåll. För att lyckas med detta dubbla läroplansuppdrag behöver fritidshemmet bland annat en pedagogik som, även framöver, bygger på elevers delaktighet, socialt och relationellt lärande. Fritidshemmet har en lång pedagogisk tradition som institution, och den här boken belyser hur uppdrag, mål, styrning och inne­ håll har förändrats över tid.

Den första delen av FRITIDSHEMMETS PEDAGOGIK I EN NY TID beskriver för­ ändringar i fritidshemmets uppdrag, profession och den socialpedagogiska traditionen. Bokens andra del innehåller kapitel om likvärdighet, kvalitet och dagens utbildning till lärare i fritidshem. Den tredje delen handlar om fritids­ hemmets innehåll och tar sin utgångspunkt i didaktik och barns perspektiv.

Bokens författare är forskare och lärarutbildare med inriktning mot fritids­ hemmets pedagogik. De flesta har en bakgrund som fritidspedagoger och har genom mötet med lärarstudenter, fritidshemspersonal och forskning på olika sätt studerat fritidshemmet.

Redaktörer för boken är Jan Gustafsson Nyckel, professor i utbildningsvetenskap vid Högskolan Väst, Björn Haglund, docent i barn­ och ung­ domsvetenskap vid Högskolan i Gävle och Karin Lager, postdoktor vid Högskolan Väst och universitetslektor vid Göteborgs universitet.

ISBN 9789151101019

9 789151 101019