__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

Socialpsykologiska experiment OCH ANDRA MINNESVÄRDA STUDIER

Markus Arvidson & Bengt Starrin


Innehåll

  1. Reality-tv, osminkad sanning och socialpsykologiska experiment

11

DEL 1  MÄNNISK AN I UTSAT TA ­S ITUATIONER

17

  2. Den passive åskådaren – fallet Kitty Genovese

19

  3. Barmhärtighet i tunnelbanan – Piliavin, Rodin & Piliavin

23

  4. Ingen rök utan eld – Latané & Darley

29

  5. Fördomar och gästfrihet – Richard LaPiere

33

DEL 2  MÄNNISKOR, AUKTORITETER OCH LYDNAD

39

  6. Utsatt för grupptryck – Solomon Asch

41

  7. Lydnad inför auktoriteter – Stanley Milgram

45


8. Ondskans jordmån – Philip Zimbardo

49

  9. Domedag med förhinder – Festinger, Riecken & Schachter

53

DEL 3  MÄNNISK AN I TRE SAMHÄLLST YPER

61

10. Det håglösa samhället – Jahoda, Lazarsfeld & Zeisel

65

11. Det lyckliga samhället – Wolf & Bruhn

73

12. Det utsatta men ­välorganiserade samhället – William Foote Whyte

79

DEL 4  MÄNNISKOR OCH PRESTATIONER

87

13. Den ”loffande” människan – Max Ringelmann

89

14. Den tävlande människan – Norman Triplett

93

DEL 5  STRÄVAN EFTER NORMALITET, RENLIGHET OCH KONTROLL

101

15. Den finkänsliga människan – Norbert Elias

105

16. Den diagnostiska kulturen – David Rosenhan

109


17. Den ”stämplade” människan – Thomas J. Scheff

113

18. Den hygieniska människan – Ignaz Semmelweis

119

DEL 6  FÖRVÄNTNINGARNAS MÄNNISK A

125

19. Godtycklig diskriminering – Jane Elliott

127

20. Pygmalion i klassrummet, en självuppfyllande profetia – Rosenthal & Jacobson

131

Slutord 137 Referenser 139 Register 143


2. Den passive åskådaren – fallet Kitty Genovese I Sydsvenskan den 5 juli 2014 kunde man läsa om en tiggare från Rumänien som misshandlades utan att åskådare ingrep. Tiggaren var en ung man som attackerades med en kasse fylld med ölburkar. Trots att det var fullt med människor som såg händelsen var det ingen som lyfte ett finger. Det var först när en person kom till platsen och resolut ingrep som misshandeln stoppades. Hur kunde det komma sig att åskådarna stod passiva? Varför gjorde de ingenting?

Fallet Kitty Genovese Fenomenet med passiva åskådare har kommit att kallas bystander-effekten och det har skrivits och forskats en hel del om den. Begreppet har sin upprinnelse i en mycket tragisk händelse för drygt 50 år sedan – mordet på en ung kvinna, Kitty Genovese. Fallet Kitty Genovese

Fallet Kitty Genovese Se filmklipp om fallet Kitty Genovese: www.youtube.com/watch?v=BdpdUbW8vbw

19


Socialpsykologiska experiment Så här började New York Times sin rapportering av händelsen (New York Times, 27 mars 1964): I mer än en halvtimme såg 38 respektabla laglydiga medborgare i Queens en mördare jaga och knivhugga en kvinna i tre separata attacker i Kew Gardens ... Inte en enda person ringde polisen under övergreppet …”

Kvinnan sprang skrikande på gatan för att undkomma en knivbeväpnad man. Människor vaknade. Gick till sina fönster för att se vad som hände och 38 personer blev vittnen till ett bestialiskt mord som pågick under en timme. Ingen av vittnena kontaktade polisen. Fallet Kitty Genovese väckte känslor. Människor blev upprörda. Händelsen skickade en chockvåg genom det amerikanska samhället. Man ställde sig så klart frågan hur det kunde komma sig att inte någon ringde polisen. I efterhand har det visat sig att New York Times rapportering på många punkter var överdriven och till och med felaktig. Det var inte 38 personer som blev vittne till händelsen. Det var på sin höjd tio till tolv. Och det var åtminstone en person som från sitt fönster skrek till gärningsmannen att sluta. Men sant är att det fanns en mycket stor passivitet. Flera tänkte ringa polisen men ångrade sig eftersom man trodde att någon annan redan gjort det. Många socialpsykologiska experiment har genomförts för att försöka förstå och förklara bystander-effekten. Ett är det som går under namnet ”det rökfyllda rummet”, som beskrivs utförligt i kapitel 4. Två amerikanska forskare – Latané och Darley – undersökte hur männi­ skor beter sig i nödsituationer. En grupp studenter tillfrågades om de var intresserade av att delta i en undersökning genom att besvara ett frågeformulär. I omgångar samlades de i ett rum. Där fanns också en undersökningsledare som delade ut och tog emot ifyllda formulär. Under ifyllandet började rummet fyllas av rök. När deltagarna var ensamma med undersökningsledaren var det tre av fyra som rapporterade rökutvecklingen till ledaren. Men när det fanns invigda i experimentet som uppmanades att inte ta notis om röken var det bara en av tio försökspersoner som rapporte20


2. Den passive åskådaren – fallet Kitty Genovese rade röken trots att den var så tjock att de knappt kunde se sina egna händer när de fyllde i formulären.

Förklaringar till passiviteten Forskarna Latané och Darley menade att det finns några huvudsakliga förklaringar till bystander-effekten, det vill säga varför de närvarande blir passiva och låter bli att slå larm eller hjälpa till i nödsituationer. För det första innebär andras närvaro en spridning av ansvar. Det gör att känslan av personligt ansvar att hjälpa minskar. Den enskilde känner sig inte manad att själv göra något eftersom andra personer också finns där. Ett exempel: En man ligger vid sidan av trottoaren till synes orörlig. Människor passerar. Saktar in. Ser händelsen. Det är då lätt hänt att var och en tänker så här: – Eftersom det är så många som står här är det är säkert någon som redan har kollat hur det är ställt med den där mannen. – Om det är allvarligt har nog någon redan ringt efter ambulansen. För det andra minskar andras närvaro den enskilde individens benägenhet att gripa in eller att hjälpa på grund av det som forskarna kallar pluralistisk ignorans, det vill säga en misstolkning av situationen. Om alla närvarande agerar som om det inte är någon fara på taket därför att man tror att alla andra uppfattar det så – fastän situationen egentligen borde föranleda något annat – innebär det att man invaggas i en falsk tro. Pluralistisk ignorans uppstår framförallt i oklara nödsituationer där situationen som sådan inte är tydlig. Det ”falska” lugnet gör att man tänker: – Det är nog ingen fara med honom eftersom alla ser så lugna ut och ingen gör någonting. – Skulle det vara allvarligt skulle folk reagera. För det tredje uppstår bystander-effekten på grund av rädslan att göra bort sig. Om situationen är oklar och det inte tydligt framgår att det är en riktig nödsituation kan ett ingripande leda till pinsamheter. Kanske tänker någon: – Om jag nu ringer ambulansen och det skulle visa sig att mannen bara har tagit sig en tupplur. Vad pinsamt det skulle bli! 21


13. Den ”loffande” människan – Max Ringelmann Många har troligen erfarenhet av att ha jobbat ihop med folk som inte lagt manken till. Som inte ansträngt sig. Bara glidit med. Inte gjort sitt allra bästa. På engelska kallas det för social loafing eller bara loafing. Det finns inget bra ord på svenska som fångar vad det handlar om, därför har vi valt att kalla det för ”loffning”. Att loffa betyder då att inte anstränga sig fullt ut. Att inte lägga manken till. Att inte slöa till. The Ringelmann Effect

The Ringelmann Effect Se filmklipp: www.youtube.com/watch?v=ie86AKyBhPM

Den förste som vetenskapligt kom att uppmärksamma loffning var den franske forskaren och agronomen Max Ringelmann, som på 1880-talet genomförde en studie som många anser vara det allra första social­ psykologiska experimentet någonsin. Studien kom dock inte att publiceras förrän 1913 och då endast på franska. Vid den tiden var Ringel­ mann professor vid det franska nationella institutet för agronomi. Han var också medlem av den exklusiva gruppen National Society of Agriculture. Det kom dock att dröja ända till slutet på 1970-talet innan hans undersökning blev allmänt känd. Den fick då mycket stor uppmärksamhet och blev en viktig inspirationskälla för forskare. Max Ringelmanns undersökning gick till på följande sätt: Han lät 89


Socialpsykologiska experiment 20 manliga studenter dra ett rep enskilt och i grupp om två till åtta personer. Repet var fäst vid en mätare som visade styrkan i deltagarnas ansträngningar. Ringelmann bad dem att dra så hårt i repet som de någonsin kunde.

Ansträngningarna minskade

Ansträngning i procent av sin kapacitet

Efter att ha genomfört flera tester fann Max Ringelmann att studenternas genomsnittliga ansträngning avtog med ökad gruppstorlek. Visserligen ökade den sammanlagda arbetsinsatsen jämfört med om man drog i repet ensam. Men den ökade inte alls i proportion till antalet människor i gruppen. Detta har kommit att kallas Ringelmanneffekten.

100

100

93

85

77

80

70

60

63

56

49

40 20 0 1

2

3

Antal deltagare 4 5

6

7

8

Figur 1  Ringelmann-studien (Kravitz & Martin 1986).

Som framgår av figur 1 minskade den individuella insatsen steg för steg i takt med ökad gruppstorlek. Om den genomsnittliga ansträngningen sätts till 100 när deltagarna drog i repet ensamma blev den genomsnittliga ansträngningen när man arbetade i par 93, det vill säga en minskning med sju procent. När gruppen bestod av tre personer minskade ansträngningen till 85. Det vill säga en minskning med 15 procent jämfört med om man utförde uppgiften ensam. I den största gruppen, som bestod av åtta personer, minskade insatsen till 49. Det 90


13. Den ”loffande” människan – Max Ringelmann betyder att i den största gruppen hade den individuella insatsen gått ned med cirka hälften. Ringelmann skriver i sin rapport från 1913 att samma fenomen uppstår hos dragdjur. Deras ansträngningar minskar också i takt med storleken på gruppen.

Håller slutsatserna idag? Det var först hundra år efter Ringelmanns iakttagelser som forskar­ världen på allvar fick upp ögonen för hans upptäckt. Själv kallade han inte det för ”social loafing”, utan det är ett begrepp som förknippas med den amerikanske forskaren Bibb Latané, som i slutet på 1970-talet bestämde sig för att undersöka om Ringelmanns slutsatser höll måttet. Upplägget var enkelt. Deltagarna i undersökningen fick klappa händerna och skrika så högt de någonsin kunde, dels ensamma och dels i grupp av olika storlek. Han mätte skrikandet och klappandet. Han fann att ljudstyrkan ökade med antalet skrikande och klappande individer. Ju större grupp, desto mer ljud. Men ljudstyrkan var inte alls i proportion till antalet individer. För precis som i Ringelmanns repstudie avtog ansträngningarna med ökad storlek på gruppen. Han konstaterade att någonting händer i gruppen som gör att de individuella ansträngningarna minskar, även om den totala effekten av ansträngningen ökar.

Förklaringar Max Ringelmann fördjupade sig inte i vad det kunde bero på att ansträngningarna minskade i takt med ökad storlek på gruppen. Hans omedelbara förklaring var bristande samordning av insatserna. Visser­ ligen nämnde han att det även kunde bero på dålig motivation. Forskningen som följt i spåren av Ringelmanns upptäckt har kunnat visa på en rad faktorer som minskar eller ökar risken för loffning. Lite förenklat har man kunnat påvisa följande: Vid lätta arbetsuppgifter anstränger sig den enskilde mindre vid gruppuppgifter än vid enskilda uppgifter. Om uppgiften inte kommer att utvärderas är den enskilde mer benägen att loffa. Likaså om hen ogillar uppgiften. Däremot är 91


Socialpsykologiska experiment – och andra minnesvärda studier Markus Arvidson & Bengt Starrin Det finns många tankeväckande studier om människors handlingar och beteen­ den som är värda att uppmärksamma även om de gjordes för 50, 60 eller 70 år sedan. Studierna om vårt sociala liv väcker olika sorters känslor – ibland skratt, ibland nyfikenhet och ibland förfäran – men de ger alltid nya insikter om männi­ skan och mänskligt samspel. I boken presenteras ett urval av de mest kända socialpsykologiska experimenten. Utifrån teman som auktoritet, lydnad, prestationer, strävan efter normalitet och människor i utsatta situationer visar författarna att de klassiska studierna är aktuella även idag. Det finns också tips på filmklipp som läsaren kan titta på genom att rikta sin mobiltelefon mot QR­koderna i boken. SOCIALPSYKOLOGISKA EXPERIMENT OCH ANDRA MINNESVÄRDA STUDIER vänder sig främst till högskolestudenter inom samhälls­ och beteendevetenskapliga utbildningsprogram och ämnen, men är även intressant för alla som vill veta mer om hur människor fungerar tillsammans.

Bengt Starrin är sociolog och professor emeritus vid Karlstads universitet. Han har tidigare skrivit böcker inom områden som emotionssociologi, social och ekonomisk utsatthet, kvalitativ metod, empowerment och dansbanekultur. Markus Arvidson är universitetslektor i sociologi vid Karlstads universitet. Hans forskning har en social­ psykologisk inriktning och rör områden som bedrägeri, lojalitet, roller och identiteter.

ISBN 9789151100630

9 789151 100630

Profile for Smakprov Media AB

9789151100630  

9789151100630  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded