9789150121766 by Smakprov Media AB

Nyfiken på mer? Titta in på www.alfabeta.se Följ Alfabeta Bokförlag på Facebook och Instagram (@alfabetabokforlag)

isbn 978-91-501- 2176-6

Det finns inget mer magiskt än att skejta, tänker Anno. När man sparkar ifrån mot asfalten och hjulen börjar snurra är det som om tyngdlagen upphävs. Man svävar strax över marken, på väg framåt i en riktning som man bestämmer helt själv. Anno tar mer fart, blundar en sekund och känner vinden mot ansiktet. Hon svänger höger runt ett gathörn och där står Jakob. ”Hej!” ropar han. Anno bromsar in och ger honom en kram. ”Årets första skejt! Äntligen!” Jakob knäpper hjälmen. ”Jag vet! Jag kunde typ inte sova inatt.” De ställer sig bredvid varandra på vägen, båda med höger fot på sina brädor för att hindra dem från att åka iväg. ”Är du redo?” frågar Anno. ”Om jag är!” svarar Jakob. ”Okej!” Anno räknar ner. ”Klara … Färdiga … Nu!” I precis samma sekund trycker de ifrån mot asfalten. Anno sätter vänster fot snett bakom den högra på brädan 11

och jämnar ut vikten. I ögonvrån ser hon hur Jakob gör likadant. Anno vill jubla. Det går inte att fatta hur mycket hon har saknat det här! I diket bredvid cykelbanan har maskrosorna slagit ut. Igår, när Anno och Jakob gick hem från skolan, var de fortfarande knoppar. Fast det var inte blommorna som Anno och Jakob fokuserade på, utan att kommunen äntligen hade sopat gatan. Under flera månader har det inte funkat att skejta, för gatorna har varit fulla med grus. Anno och Jakob har känt varandra sedan första dagen på Slättens förskola. De blev bästa vänner direkt. När Anno skaffade en skejtboard var det självklart att Jakob också skulle ha en. ”Pappa fick komma förbi med min bräda igår kväll”, säger Jakob. ”Klockan var över tio när jag upptäckte att den inte var hos mamma. Jag fick tjata sååå länge innan han gick med på att köra hit den.” ”Va? Körde han från Halmstad till Falkenberg för det?” säger Anno förvånat. ”Ja! Vadå, jag kan ju inte hjälpa att hans nya fru bor där?” svarar Jakob. ”Jag behövde min bräda!” Anno höjer på ögonbrynen. ”Det är ändå rätt långt …” ”Jag kunde ju inte missa första skejten! Hade du gått hit utan mig då?” ”Aldrig!” utbrister Anno. ”Aldrig utan dig! Då hade vi fått turas om att åka med min bräda.” 12

”Det kan nog vara mycket folk i skejtparken”, säger Jakob och tar ny fart med foten. ”Det är rätt bra väder …” ”Hoppas inte”, säger Anno och suckar. De åker förbi kyrkogården och genar över Tullbroskolans skolgård. Den ligger öde. Anno kikar upp mot klassrummen på andra våningen. Det är mörkt i fönstren. Tänk att de börjar i sexan på högstadiet till hösten! Undrar vilket klassrum som kommer bli deras? När de närmar sig skejtparken ser Anno att Jakob hade rätt. Ramperna, poolen, räckena och pyramiden … Det är folk överallt, till och med i parkourparken. Varken Anno eller Jakob tycker om att skejta när andra kollar. Anno vill kunna vara i sin egen värld när hon åker. Det funkar inte om någon tittar. Jakob gills inte. Han är nästan som en del av henne själv. Jakob låtsas aldrig vara tuffare än han är. Med honom känner Anno att det är okej att vara blyg och osäker. Bredvid skejtparken ligger en stor parkering. Anno sneglar mot den. ”Vi kanske kan åka lite där först?” säger hon och pekar. Jakob nickar. De lägger sina ryggsäckar på en av bänkarna mellan poolen och parkeringen. Anno ser sig omkring. De flesta i parken känner hon igen. Det är både yngre barn på sparkcyklar, tonåringar och vuxna. Att det inte finns någon åldersgräns är en av sakerna som Anno gillar med att skejta. Det viktiga är hur bra man är på att åka. 13

Både Anno och Jakob vänder sig om när de hör någon ropa. ”Kolla på det här, Rebecka!” En tjej som Anno inte sett förut står på kanten till det brantaste stället i poolen. Hon tar sats och åker rakt ner. I hög fart tar hon sig över ett gupp, gör en skarp sväng och stannar i en powerslide. En äldre tjej gör tummen upp. ”Snyggt, Issa!” ropar hon. ”Wow”, säger Jakob. ”Har du åkt ner där någon gång?” ”Nä, men jag skulle vilja”, svarar Anno, fortfarande med blicken på tjejerna. ”Det känns bara så läskigt när man står där uppe.”

”Mm”, säger Jakob. ”Du, ska vi ha manualtävling?” ”Ja!” Anno är väldigt bra på manual. I höstas kunde hon glida på bakhjulen flera meter utan att stanna. Hon övade på garageuppfarten. Hon gjorde samma sak, om och om igen, tills rörelsen hade satt sig i kroppen. Då började hon försöka åka så långt som möjligt. Anno har en gatukrita i fickan och gör en markering på asfalten där de ska börja. Sedan ställer de upp några meter bakom strecket för att ha utrymme att ta fart. ”Okej”, ropar Anno. ”Ett. Två. Tre!” På tre skjuter de ifrån. De sparkar sig framåt och försöker få upp så mycket fart som möjligt innan de kommer fram till kritlinjen. När de når linjen med framhjulen trycker de ner den bakre foten mot skejtboarden och glider framåt på bakhjulen. Det märks att de inte har skejtat på hela vintern. Jakob tappar genast balansen, medan Anno får svänga fram och tillbaka för att inte välta. Även hon är tvungen att sätta ner framhjulen nästan direkt. ”Åh, det där gick ju jättedåligt”, stönar Anno. ”Jag trodde inte att jag skulle ha tappat så mycket.” ”Nej, i höstas kunde du åka hur långt som helst.” Jakob har rätt, det kunde hon faktiskt. Men i år ska hon bli ännu bättre!

Det finns inget bättre än att skejta, tycker Anno. Hon och bästisen Jakob är i skejtparken så ofta de kan. Där lär de känna Issa med det svarta håret och den neongröna hjälmen. Anno vill inget hellre än att åka på skejtläger med Issa, men det krockar med sommarveckorna hos mormor och morfar i Kalix. Hur ska Anno göra för att kunna åka på lägret? Och vad är det egentligen hon känner för Issa? Om hon ändå kunde prata med Jakob. Men någonting är inte som det brukar mellan dem.

Anno & Issa är en grafisk roman om mod och växande, svek och missförstånd och om den första stora kärleken.

ISBN 978-91-501-2176-6

9 789150

121766