9789147149247

I boken medverkar följande forskare inom förskolans område: Lise-Lotte Bjervås, Sidsel Germeten, Eva M. Johansson, Ann-Marie Markström, Emelie Moberg, Ann-Christine Vallberg Roth, Agneta Wallander Smith, Elisabeth Åsén Nordström.

GUNNAR ÅSÉN (RED.)

Bokens huvudredaktör Gunnar Åsén är professor emeritus i didaktik vid Stockholms universitet och har forskat i ca 40 år om olika förskolefrågor.

(ANDRA UPPLAGAN)

Boken vänder sig till blivande och verksamma förskollärare, barnskötare, rektorer och huvudmän, liksom till andra som är intresserade av förskolefrågor.

UTVÄRDERING & PEDAGOGISK BEDÖMNING I FÖRSKOLAN

Denna andra upplaga av Utvärdering och pedagogisk bedömning i förskolan är kraftigt reviderad och omarbetad jämfört med den upplaga som gavs ut 2015. Boken behandlar följande områden: • hur den statliga synen på och styrningen av utvärderingsverksamheten i förskolan sett ut från 1970-talet fram till i dag • grundläggande frågor i samband med utvärdering i förskolan till exempel utvärderingens syfte, upplägg och funktioner • hur verksamheten i förskolan kan utvärderas genom samtal • hur förskolan handskas med uppdraget att bedöma förskolans kvalitet utan att bedöma enskilda barns kunskaper och färdigheter • frågor om olika former av bedömningspraktik, till exempel pedagogisk dokumentation, utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplaner • bedömning av barn i en kunskapsekonomi • en analys och diskussion av kvalitetsindikatorer i relation till barns lärande.

GUNNAR ÅSÉN (RED.)

UTVÄRDERING & PEDAGOGISK BEDÖMNING I FÖRSKOLAN ANDRA UPPLAGAN

UTVÄRDERING & PEDAGOGISK BEDÖMNING I FÖRSKOLAN ANDRA UPPLAGAN

GUNNAR ÅSÉN (RED.)

LIBER

3

Innehåll Författarpresentationer ................................................................................... 7 Förord ................................................................................................................ 10 Två läroplans- och utvärderingstraditioner ....................................................10 Bokens disposition ..............................................................................................12 Gunnar Åsén & Emilie Moberg

1. Den statliga synen på och styrningen av utvärdering i förskolan ... 15 Arbetsplan för förskolan .....................................................................................15 Det pedagogiska programmet ...........................................................................16 Att erövra omvärlden...........................................................................................19 Läroplan för förskolan (Lpfö 98) .....................................................................20 Allmänna råd för förskolan ................................................................................21 De nationella utvärderingarna av förskolan ....................................................22 Den reviderade läroplanen 2010.......................................................................24 Skolinspektionens granskningar av förskolans kvalitet ................................27 Den nya läroplanen Lpfö 18 ..............................................................................28 Avslutning ..............................................................................................................29 Referenser..............................................................................................................30 Gunnar Åsén

2. Tio grundläggande frågor i samband med utvärdering ...................... 34 Motivfrågan: Varför ska utvärderingen göras?

Vilka är motiven? .................................................................................................35 Intressentfrågan: För vem ska utvärderingen göras?.....................................36 Innehållsfrågan: Vad ska utvärderas? ...............................................................38 Delaktighetsfrågan: Vilka ska involveras i utvärderingen? ..........................41 Metodfrågan: Hur ska utvärderingen genomföras?

Vilka metoder ska användas? .............................................................................42 Maktfrågan: Vems idéer blir representerade i utvärderingen? ....................44

4 • Innehåll Etikfrågan: Vilka etiska överväganden bör göras i utvärderingen? ............45 Värderingsfrågan: Gentemot vilka kriterier ska utvärderingsresultaten bedömas? ...............................................................................................................48 Användningsfrågan: Hur ska resultaten från utvärderingen användas? ...............................................................................................................51 Kunskapsfrågan: Hur kan resultaten från olika utvärderingar relateras till varandra? ..........................................................................................................56 Referenser..............................................................................................................58 Elisabeth Åsén Nordström

3. Utvärdering i förskolan genom samtal .................................................. 62 Samtalets roll och funktion ................................................................................62 Olika samtal – samtalstrappan ..........................................................................66 Reflektion och lärande ........................................................................................70 Lyssnandets kompetens och dimensioner ......................................................72 Frågandet ...............................................................................................................74 Samtalsmönster ....................................................................................................76 Referenser..............................................................................................................83 Eva M. Johansson

4. Bedömning i förskolan – ett motsägelsefullt uppdrag ...................... 85 Bedömning i förskolan – samhällelig kontext ................................................86 Teoretisk ram ........................................................................................................89 Bedömning i förskolekontext – en etnografisk studie ..................................91 Bedömning i relation till statlig styrning .........................................................91 Bedömningspraktikerna .....................................................................................99 Bedömningar och olika socialiserande budskap ........................................ 106 Diskussion .......................................................................................................... 109 Referenser........................................................................................................... 112

Innehåll •

Agneta Wallander

5. Att göra skillnad eller reproducera en särskiljande praktik – Ett exempel från ett pedagogiskt dokumentationsarbete................ 116 Inledning.............................................................................................................. 117 Mekanismer i maskineriet................................................................................ 118 Min egen positionering..................................................................................... 119 Ompositionering............................................................................................... 122 Skillnad från eller att göra skillnad.................................................................. 123 Pedagogisk dokumentation............................................................................. 125 Referenser............................................................................................................ 127 Ann-Christine Vallberg Roth

6. Spår av transformativ bedömning i multidokumentation.................130 Dokumentation och bedömning.................................................................... 130 Dokumentation och documentality – styrning genom dokumentation................................................................................................... 131 Multidokumentation – olika dokumentationsformer och skiftande innehåll i tre förskolor....................................................................................... 133 Olika former av bedömning............................................................................. 136 Summativ, formativ eller transformativ bedömning?................................. 146 Transformativ bedömning – summering...................................................... 149 Referenser............................................................................................................ 151 Ann-Marie Markström

7. Utvecklingssamtal som bedömningspraktik – i hemmet och i förskolan.......................................................................................................... 155 Inledning.............................................................................................................. 155 Utvecklingssamtal i förskolans styrdokument............................................. 156 Ett institutionellt samtal................................................................................... 158 Utvecklingssamtal som bedömning i flera steg............................................ 159 Utvecklingssamtal som bedömningspraktik i tid och rum........................ 169 Referenser............................................................................................................ 171

5

6 • Innehåll

Lise-Lotte Bjervås

8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi ......................... 174 Förskolan i ett samhällsperspektiv................................................................. 174 Dokumentationsuppdraget – från ord till handling ................................... 177 Pedagogisk dokumentation och bedömning............................................... 180 Avslutning ........................................................................................................... 182 Referenser........................................................................................................... 183 Sidsel Germeten

9. Et norsk blikk på vurderingsarbeid i barnehagen ..............................186 Læreplanens mangetydige ansikter ............................................................... 187 Vurdering og medvirkning .............................................................................. 189 Vurdering av enkeltbarns læring og danning ............................................... 191 Spesialpedagogiske tiltak som del av barnehagens ansvar ........................ 195 Strukturkvalitet og kvalitet i innholdet ......................................................... 198 Diskusjon: Mot nye vurderingspraksiser? ................................................... 201 Referanser ........................................................................................................... 205

7

Författarpresentationer Gunnar Åsén Gunnar Åsén, bokens huvudredaktör, är professor emeritus i didaktik vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Han har i över 30 år arbetat med utvärderingsfrågor och har författat ett flertal skrifter om utvärdering. Han har medverkat i flera statliga utredningar, ansvarat för en forskarskola i förskoledidaktik och varit projektledare för Skolverkets båda nationella utvärderingar av förskolan.

Lise-Lotte Bjervås Lise-Lotte Bjervås är fil.dr och lektor i pedagogik vid Linnéuniversitetet.

Hennes forskning är främst riktad mot frågor som rör dokumentation och bedömning i förskolan. Inom ramen för forskningsintresset ligger även värdepedagogiska frågor i förskolan.

Sidsel Germeten Sidsel Germeten är professor emerita vid Norges Arktiske Universitet UiT. Hon arbetar fortfarande med handledning av doktorander vid universitetet. Tidigare har hon publicerat ett flertal böcker och artiklar om bland annat läroplansteori, specialpedagogik, barnomsorg samt förskolans innehåll och bedömningsformer. Fokus för forskningen har varit tvärvetenskapligt samarbete om barn och barns uppväxtvillkor i förskola och skola.

Eva M. Johansson Eva M. Johansson är fil.dr i pedagogik och lektor i utbildningsvetenskap vid Högskolan Väst där hon huvudsakligen är verksam inom förskollärarutbildningen. Hennes forskningsintresse riktar sig främst mot bedömning

8 • Författarpresentationer och bedömningspraktiker i förskolan, men hon är också intresserad av undervisning inom träningsskolan. Eva har arbetat som förskollärare, förskolekonsulent vid habilitering och specialpedagog. Hon har även utbildat verksamma förskollärare till handledare och förstelärare i kollegialt lärande på vetenskaplig grund.

Ann-Marie Markström Ann-Marie Markström är docent i pedagogiskt arbete och arbetar som lärare och forskare vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet. Hennes forskningsintressen är främst inriktade på frågor kring socialt ordningsskapande och normaliseringspraktiker kopplade till barns och föräldrars relationer och möten med förskola och skola.

Pågående forskning handlar om utvecklingssamtal, bedömning och dokumentation i förskolan, relationer mellan hem och skola samt anmälningar till Skolinspektionen.

Emilie Moberg Emilie Moberg är fil.dr i förskoledidaktik och universitetslektor vid Barnoch ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet.

Hon forskar och undervisar kring frågor om barn, förskoledidaktik och hållbar utveckling.

Ann-Christine Vallberg Roth Ann-Christine Vallberg Roth är professor i pedagogik vid Malmö universitet. Hennes forskningsintressen rör undervisning, läroplansfrågor och bedömning med fokus på förskola. Didaktik har varit en genomgående infallsvinkel i hennes forskning. Ann-Christine har bedrivit studier om undervisning i förskola sedan 2015 och studier gällande bedömning i förskola sedan mitten av 2000-talet. Hon är engagerad i forsknings- och utvecklingsprogram, nätverk, lärarutbildning, forskarutbildning och forskarskola med inriktning på förskola.

Författarpresentationer •

Agneta Wallander Smith Agneta Wallander Smith är lärarutbildare och doktorand i förskoledidaktik vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Avhandlingsprojektet heter Värde av Värden och handlar om olika utvärderingspraktiker inom förskolan. Agneta är dessutom förskollärare och har mångårig erfarenhet av förskolans verksamhet.

Elisabeth Åsén Nordström Elisabeth Åsén Nordström är fil.dr i pedagogik och har i många år varit ansvarig för utbildningsfrågor på regional nivå. Hon har utbildat pedagogiska handledare och själv handlett olika ledningsgrupper och arbetslag samt varit ledare för olika lokala och nationella nätverk för skolutveckling.

Hon har under de senaste åren ingått i professionshandledningen på rektorsprogrammet samt varit handledare och samordnare inom den nationella skolsatsningen ”Samverkan för bästa skola”.

9

10

Förord Detta är en ny och kraftigt omarbetad upplaga av boken Utvärdering och pedagogisk bedömning i förskolan som först gavs ut 2015 och som har tryckts om ett flertal gånger.

Två läroplans- och utvärderingstraditioner I OECD-rapporten Starting Strong II 1 beskrivs två olika internationella läroplanstraditioner inom förskolan. Inom den ena traditionen, den anglosaxiska, tenderar man att introducera skolliknande innehåll och metoder i förskolan. Bland 20 granskade OECD-länder återfinns denna tradition i bland annat Australien, Kanada, Frankrike, Irland, Holland, Storbritannien och USA. I de länder där denna tradition är stark baseras utvärdering av enskilda barns utveckling och lärande på tydliga mål och tester av på förhand givna kunskaper och färdigheter.

Inom den andra traditionen, som betecknas som den skandinaviska/ nordiska och centraleuropeiska traditionen, finns en stark tro på att förskolans pedagogik kan influera de första åren i skolan.2 I flera av de länder där denna tradition är stark synliggör man vad barn lär sig genom dokumentation i syfte att följa barns framsteg, men dokumentationen används också som utgångspunkt för reflektion bland personalen kring barnens lärande. Inom denna tradition fokuserar man på utvärdering av verksamheten och de förutsättningar som förskolan ger vad gäller barns lärande.3 Denna översikt handlar om utvärdering och pedagogisk bedömning i förskolan. Det handlar dels om att, i enlighet med den nordiska traditionen, utvärdera hur förskolan fungerar som system och vilka effekter eller resultat verksamheten ger, dels om olika sätt att direkt eller indirekt

1 OECD (2006). Starting strong II. Early childhood education and care.

2 Martin-Korpi, B. (2005). The foundation for lifelong learning. Children in Europe, 9.

3 Bennett, J. (2010). Pedagogy in the early childhood services with special reference to Nordic approaches. Psychological Science and Education, 3, 16–21.

Förord •

bedöma barnens utveckling, kunskaper och färdigheter, vilket ligger närmare den anglosaxiska utvärderingstraditionen.

Enligt läroplanens intentioner ska förskolebarnens prestationer inte utvärderas, men väl verksamheten. I den dåvarande regeringens förord till förskolans läroplan (Lpfö 98) formulerades detta på följande sätt: I förskolan är det inte det enskilda barnets resultat som ska utvärderas. Betyg eller omdömen utfärdas inte.4

Detta förord togs senare bort från själva läroplanen och i den nya, reviderade läroplanen 2010 framhålls det att barns utveckling och lärande ska följas, dokumenteras och analyseras samtidigt som det tydligt framgår att det är verksamheten som ska utvärderas. Detta har lämnat utrymme för olika tolkningar av läroplanstexten och många av bidragen i denna antologi tar avstamp i den problematik som detta tolkningsutrymme innebär.

Den senaste nationella utvärderingen av förskolan5 visade att användningen av olika typer av bedömningsmaterial ökar i förskolan. Även användningen av individuella utvecklingsplaner (IUP), som ofta innehåller olika typer av bedömningar av barns prestationer och personliga egenskaper har ökat markant. Detta kan ses som ett närmande till den anglosaxiska utvärderingstraditionen, där enskilda barns utveckling och lärande fokuseras.

Den reviderade läroplanen 2010 innehåller emellertid ett nytt avsnitt om uppföljning och utvärdering som positionerar sig i den skandinaviska utvärderingstraditionen med sitt alltjämt tydliga fokus på utvärdering av förskolans verksamhet. Samtidigt sker det även här ett närmande till en anglosaxisk utvärderingstradition i och med ett fokus på dokumentation av det enskilda barnets kunskaper och färdigheter.6 När läroplanen reviderades på nytt 2018 gjordes vissa förändringar som knyter an till den skandinaviska läroplanstraditionen, inte minst genom att lekens och omsorgens betydelse betonas. Det närmande som tidigare skett till anglosaxiska läroplanstraditionen genom den ökade 4 Lpfö 98, s. 4.

5 Skolverket (2008). Tio år efter förskolereformen. Nationell utvärdering av förskolan.

6 Åsén, G. & Vallberg Roth, A-C. (2012). Utvärdering i förskolan – en forskningsöversikt. Vetenskapsrådets rapportserie 6:2012. Vetenskapsrådet.

11

12 • Förord betoningen på ämneskunskaper och förskolans skolförberedande roll läroplansrevisionen tycks delvis ha stannat upp, även om införandet av undervisningsbegreppet innebär ett tydligt brott mot den svenska förskolans läroplanstradition.

I den nya läroplanen Lpfö 18 förekommer nya skrivningar om utvärdering där ”syftet med utvärdering är att få kunskap om hur förskolans kvalitet, det vill säga verksamhetens organisation, innehåll och genomförande kan utvecklas så att varje barn ges bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande”.7 I riktlinjerna anges bland annat att förskollärare ska ansvara för ”att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt följs, dokumenteras och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål”.8 Den nya läroplanens avsnitt om utvärdering positionerar sig till stor del i den skandinaviska utvärderingstraditionen genom sitt tydliga fokus på utvärdering av verksamheten, även om man ska följa varje barns utveckling och lärande, vilket fortfarande kan lämna utrymme för olika tolkningar.

Bokens disposition Boken inleds med ett bidrag av Emilie Moberg och Gunnar Åsén, där de ger en beskrivning av hur den statliga synen på och styrningen av utvärderingsverksamheten i svensk förskola har sett ut från 1980-talet och fram till i dag. Analysen koncentreras till hur staten formulerat och hanterat utvärderingsfrågorna med fokus på nationella styrdokument och regelverk.

Särskild uppmärksamhet riktas mot de reviderade läroplanerna för förskolan och de diskussioner och överväganden som legat bakom förslagen till nya avsnitt kring uppföljning och utvärdering. Analysen koncentreras således till formuleringsarenan, medan frågan om hur utvärdering hanteras på realiseringsarenan endast berörs i begränsad utsträckning. Andra

7 Lpfö 18, s. 18.

8 Lpfö 18, s. 18.

Förord •

bidrag tar upp frågor kring utvärdering och pedagogisk bedömning i förskolan och ger exempel på olika typer av bedömningspraktik.

Gunnar Åsén tar i kapitel 2 upp tio grundläggande frågor i samband med utvärdering i förskolan. Ett mysterium i samband med utvärderingar som tas upp inledningsvis är att man ofta vet vad man ska utvärdera och hur utvärderingar ska gå till, men inte varför man ska utvärdera och vad utvärderingarna ska användas till. När man ska planera och genomföra utvärderingar är det därför viktigt att reflektera över och ta ställning till en rad frågor, till exempel kring utvärderingens syfte, upplägg och funktioner. En förhoppning är att de frågor som redovisas kan stimulera tänkandet och fungera som ett stöd i utvärderingsarbetet i kommuner och förskolor.

Fokus i Elisabeth Åsén Nordströms kapitel 3 ligger på utvärdering i förskolan genom samtal, men många tankar som presenteras kan också användas när man samtalar om utvärderingar och deras resultat. Gemensamma samtal kring verksamheten och hur väl man lyckas nå uppställda mål skapar förutsättningar för gemensamma tolkningar av hur väl man lyckas med sitt uppdrag.

Eva M. Johanssons kapitel 4 handlar om bedömning i förskolan och hur förskollärare hanterar ett uppdrag som kan uppfattas som motsägelsefullt. Å ena sidan ska de bedöma förskolans kvalitet och inte enskilda barns färdigheter. Samtidigt ska de följa, dokumentera och analysera varje barns utveckling och lärande, vilket kan ses som en form av bedömning av barnen. Kapitlet behandlar hur förskollärare handskas med detta till synes motsägelsefulla uppdrag i praktiken.

I Agneta Wallander Smiths kapitel 5 ges exempel från ett pedagogiskt dokumentationsarbete på en förskoleavdelning. Exemplet visar hur barn i en grupp positionerar sig och blir positionerade, både av pedagogen och av barnen själva. Med hjälp av dokumentationen kunde pedagogen tillsammans med barnen ”återbesöka” den händelse som dokumenterats, vilket gav arbetet en nytändning och ledde till förändrade positioner i gruppen. Även Ann-Christine Vallberg-Roth behandlar i sitt kapitel 6 frågor om dokumentation och bedömning. Till förskolans målstyrda organisation har på senare år kopplats en ökande mängd dokumentation och utvärderingar av barnen, deras kunskaper, färdigheter, förmågor och egenskaper.

13

14 • Förord I kapitlet ges talrika exempel på olika former av bedömning i bl.a. individuella utvecklingsplaner, portfolio och pedagogisk dokumentation.

Transformativ bedömning är det begrepp som används för att beskriva och fånga den komplexa bedömnings- och dokumentationspraktiken, ett begrepp som kan erbjuda stöd för kritisk reflektion kring denna praktik.

Ann-Marie Markström visar i sitt kapitel 7 hur förskolans utvecklingssamtal kan förstås som en mängd komplexa aktiviteter där olika typer av kategoriseringar och bedömningar av enskilda barn är en central del av praktiken. Via olika strategier och kommunikativa verktyg sker en examination och bedömning av varje enskilt barn. Bedömningen är dels individrelaterad, där barnet jämförs med sig själv, dels normrelaterad, där jämförelser görs med andra barn i samma ålder. Bedömningen sker genom både bakåt- och framåtblickande, där barnet även jämförs med ett tänkt genomsnittsbarn och ett tänkt framtida skolbarn.

Lise-Lotte Bjervås kapitel 8 handlar om bedömning av barn i en så kal­ lad kunskapsekonomi. I en kunskapsekonomi framstår de yngsta barnen som ett mänskligt kapital, som en framtida investering, som redan i tidig ålder framhålls som en lärande individ. Enligt Nobelpristagaren i ekonomi James Heckman är utbildningsinvesteringar riktade till förskolebarn mer ekonomiskt lönsamma än insatser som görs senare i livet.

Antologin avslutas med ett kapitel av Sidsel Germeten, som analyserar och diskuterar kvalitetsindikatorer i norsk förskola i relation till barns lärande. Centrala begrepp i detta sammanhang är fostran, social kompetens, språklig kompetens och ämneskompetens, vilka alla är begrepp hämtade från läroplanen. Sedan förskolan blev en rättighet för alla barn i Norge 2009 har man strävat efter att utveckla goda utvärderings- och dokumentationsformer. I kapitlet ställs frågan: Vilket lärande utvecklar barn i förskolan och hur arbetar förskolorna med att utvärdera det arbete de genomför?

Bläse i november 2022 Gunnar Åsén

174

8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi Lise-Lotte Bjervås

Mot bakgrund av att förskolebarn i dag växer upp i ett granskningssamhälle där utvärdering och bedömning har en given position är syftet med föreliggande kapitel att bidra med perspektiv på förskolans bedömningspraktik.

Förskolan i ett samhällsperspektiv För drygt tio år sedan kunde Vallberg Roth (2010) dels slå fast att barn i allt yngre åldrar är del i en bedömningspraktik, dels att formaliserad och icke-formaliserad bedömning, bakåtblickande och framåtblickande bedömning kombineras och sprids mellan skilda aktörer. Vidare har Vallberg Roth lyft fram att dokumentations- och bedömningspraktiken innehåller både elektronisk (online) och icke-elektronisk (offline) kommunikation. Forskaren har beskrivit dokumentations- och bedömningspraktiken som intensifierad och hänvisat till att detta även är ett transnationellt fenomen (Vallberg Roth, 2012, jfr även kapitel 6 i denna antologi). Genom en forskningsöversikt har Vallberg Roth (2017) funnit att forskning om dokumentation i förskolan har ökat i de skandinaviska länderna under senare år, till skillnad från forskning om bedömning som inte är så omfattande.

Dock kunde hon konstatera att intresset för både processbedömning och bedömning av individuella barns kunnande har ökat i studier om bedömning (Vallberg Roth, 2017).

Power (2021) framhåller att granskningssamhället, trots att stark kritik riktas mot det, fortsätter att expandera som om det inte finns någon gräns. Ytterligare ett sätt att beskriva dagens samhälle är att tala om det som en kunskapsekonomi, som är beroende av människors kapacitet att lära (Hargreaves, 2004). På agendan i en kunskapsekonomi finns frågor om vilket kunnande och vilken kompetens som medborgare behöver

8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi •

ha för att en nation ska bli konkurrenskraftig i en alltmer global värld (se Forsberg, 2014). I förskolans läroplan (Lpfö18) omnämns också under grundläggande värden det livslånga lärandet som något som ska stödjas (Skolverket, 2018). I ett samhälle där röster talar om livslångt lärande är den individ som ständigt lär, både i dag och i en idealisk framtid, en förebild (Berglund, 2007). Dessutom bedöms utbildningsinvesteringar riktade till förskolebarn vara mer ekonomiskt lönsamma för samhället än insatser som görs senare i livet (se exempelvis Heckman, 2000). De yngsta barnen framstår således i en kunskapsekonomi som mänskligt kapital, som framtida investeringar.

Ett dylikt resonemang kan spåras även i svensk utbildningspolitik. Exempelvis var bakgrunden till den första revideringen av förskolans läroplan (Skolverket, 2010) att regeringen ansåg att förskolan inte till fullo nyttjade barns potential för att tidigt bli lärande individer. Genom den reviderade läroplanen gavs förskolan uppdraget att i ökad omfattning fokusera på lärande inom målområden som är relaterade till skolämnen, i syfte att få barn att prestera bättre under den kommande skolgången. Young och Muller (2010) har påpekat att marknadsekonomier och samhällen även i framtiden kommer att rangordna produktivitet när det gäller kunskap, men också att progression i kunnandet fortsatt kommer att premieras i en kunskapsekonomi. Det senare kan förstås mot bakgrund av att det som driver en kunskapsekonomi framåt är hjärnkraft, det vill säga förmågan att tänka nytt (Hargreaves, 2004). Utifrån ett samhällsekonomiskt intresse är förskolan en del av en stark bedömningskultur där förskolebarns utveckling och lärande i stor omfattning kartläggs och granskas med hjälp av olika test- och mätinstrument (se exempelvis Vallberg Roth, 2017).

Sett i backspegeln har bedömningar som inspirerats av utvecklingspsykologiska tankegångar genomförts i förskolan sedan lång tid tillbaka.

Exempelvis har bedömningar av barns motoriska, språkliga, emotionella och sociala utveckling från 1950-talet och framåt influerats av den amerikanske läkaren och barnpsykologen Arnold Gesells teorier (WehnerGodée, 2005). Gesell studerade utvecklingsförloppet hos en grupp barn från födseln fram till fem års ålder och konstruerade i samband med det utvecklingsskalor (Simmons-Christenson, 1997). Intentionen med att genomföra barnobservationer var att slå fast om barn betedde sig i enlighet med normen för barn i den aktuella åldern, och därmed uppvisade ett

175

176 • 8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi normalt beteende inom fördefinierade gränser (Bruun & Kärrby, 1978).

Barns brist på mognad ansågs vara orsak till att de inte kunde tillgodogöra sig aktiviteter i förskolan. Uppmärksamheten riktades inte mot varför vuxna misslyckades med att fånga barnens intresse under aktiviteterna.

Misslyckanden ansågs bero på en brist hos barnen, inte på en brist i verksamheten eller hos personalen (Bruun & Kärrby, 1978). Exempel på detta sätt att bedöma och betrakta barn har skildrats i boken Barnobservationer (Brenner m.fl., 1979). I boken har författarna poängterat att det är nödvändigt att observera och jämföra barn för att kunna upptäcka barn som avviker från normen och anpassa metodiken till det aktuella barnet.

Trettio år senare publicerade Skolverket den andra nationella utvärderingen av förskolan, Tio år efter förskolereformen (2008). Utvärderingen visade att utvecklingspsykologiska bedömningar av barn även vid denna tidpunkt hade ett starkt stöd i förskolan, och att barn utifrån ålderspecifika förväntningar i ökad omfattning kartlades och bedömdes. Forskningsresultat har även visat att bedömningar av förskolebarn alltjämt görs utifrån en utvecklingspsykologisk norm, inkluderat ett bristperspektiv (se exempelvis Emmoth, 2014; Lindgren Eneflo, 2014; Johansson, 2016). I förskolans läroplanstexter har emellertid inte ordet bedöma använts beträffande barnen. Trots det förefaller bedömning av barn vara en del av svensk förskolas DNA (Bjervås, 2021). Numera är bedömningar av förskolebarn inte oproblematiska för pedagoger.30 Vallberg Roth har funnit att förskollärare och förskolechefer31 ställde sig bakom dokumentation, men att det samtidigt fanns ett tydligt avståndstagande när det gällde bedömning. Slutsatsen drogs att bedömning inte tycks vara ”fullt ut erkänt som en viktig yrkeskompetens i professionen” (2018, s. 133). Vallberg Roth menar också att bedömning i utsagor knyts till betygssättning och därmed inte hör hemma i förskolan (2018). Kunskap om det generella barnets utveckling ska emellertid inte ses som oväsentlig för lärare i förskolan. Problemen uppstår då denna kunskap hanteras på ett sätt så att den förvandlas till ett normalitetstänkande som i grova drag delar in barn i två grupper, normala respektive avvikande barn. Exempelvis har 30 Yrkestiteln ”pedagog” syftar på samtlig personal i förskolan som arbetar i barngrupp. När förskollärare åsyftas specifikt används den yrkestiteln.

31 Numera är yrkestiteln rektor.

8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi •

Karlsudd (2021) påpekat att bedömningar baserade på dokumentationsarbete kan medverka till en snäv bild av vad som är normalt. I nästa avsnitt riktas uppmärksamhet mot att översätta dokumentationsuppdrag i pedagogiskt handlande.

Dokumentationsuppdraget – från ord till handling I Lpfö18 poängteras förskollärares och arbetslagets ansvar för att ”varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt följs, dokumenteras och analyseras …” (Skolverket, 2022, s. 18). Dock framhålls att syftet med förskolans dokumentationsarbete är att ”bedöma om arbetet sker i enlighet med målen” (s. 18, min kursivering). Dokumentationsarbetet ska således inte generera underlag för att bedöma barn, utan generera underlag för bedömning av vad som är viktiga utvecklingsområden i utbildningen. Det huvudsakliga syftet är att bidra till en högre grad av måluppfyllelse, till gagn för förskolebarnen. Pedagogernas främsta uppdrag är följaktligen att granska och bedöma utbildningens måluppfyllelse, vilket enligt läroplanstexten ska göras genom att följa och dokumentera individuella barns utveckling och lärande. Vid en närmare granskning av uppdraget framstår det som motsägelsefullt, eftersom det i läroplanen tydliggörs att det är utbildningen som ska vara i fokus för bedömning i form av utvärdering och inte individuella barn. Det är emellertid lätt att barnet hamnar i förgrunden vid bedömning och utbildningen i bakgrunden. Skolinspektionen (2012) har också påtalat att det är ofrånkomligt att i samband med dokumentation helt undvika att bedöma barn, men samtidigt även betonat att det är väsentligt att det i förskolan inte görs ”nivåplacerande bedömningar som hänförs till någon typ av åldersnorm, stadietänkande eller liknande” (s. 57).

Lpfö18 tydliggör också att lärare behöver kunskap om varje barns tidigare erfarenheter och förkunskaper inom de olika målområdena för att de ska kunna fullfölja sitt uppdrag att stödja och utmana barns lärande.

Det föreskrivna arbetssättet är ett kontinuerligt och systematiskt dokumentationsarbete. Eftersom inga ytterligare anvisningar om dokumentationsuppdraget ges i läroplanstexten har pedagoger ansvar för hur ord i ett styrdokument blir till handling i en pedagogisk praktik. Det finns många intressenter utanför förskolan som erbjuder material för att kartlägga barns

177

178 • 8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi utveckling samt i vilken utsträckning barn har ämneskunskap inom olika områden. Dessa bedömnings- och testmaterial rymmer mer eller mindre medvetna ställningstaganden om kunskap, lärprocesser och synen på förskolebarn. Vid val av material och dokumentationsverktyg är det därför relevant att reflektera över hur dessa inbyggda ställningstaganden harmonierar med ställningstagandet i läroplanen att det är utbildningen som ska bedömas och inte barnen. Ett särskilt ansvar för att se till att det valda tillvägagångssättet stämmer överens med grundläggande värden och bakomliggande intentioner i läroplanen har lagts på förskollärarna (Skolverket, 2018). Vidare kan frågan ställas beträffande hur väl det valda dokumentationsverktyget stämmer överens med den syn på förskolebarn, kunskap och lärande som pedagoger uttrycker i ord och vill iscensätta i handling.

Dokumentationsuppdraget innefattar enligt Lpfö18 (Skolverket, 2018) att följa barns förändrade kunnande. Vad innebär det? Och, vad menar vi med ett förändrat kunnande? Hur frågorna besvaras hör ihop med tankegångar om kunskap och om det är möjligt att mäta kunskap som ett före och ett efter. Om kunskap företrädesvis uppfattas som fakta, och som något som barn har eller inte har, är det rimligt att tänka att kunskap kan mätas med hjälp av tester. Om kunskap däremot förstås ur ett vidare perspektiv, en mångfald av perspektiv, som innefattar att kunskap kan vara föränderlig och kontextuell och inte är något som barn antingen har tillägnat sig eller inte har tillägnat sig, skapar det utrymme för tvivel angående hur kunskap ska kunna mätas med någon form av mätinstrument/ standardiserat test och i efterhand bedömas. Om ett test som fryser ett ögonblick inte just då fångar efterfrågad kunskap och/eller förmåga, är det detsamma som att barnet inte har erövrat denna kunskap eller utvecklat denna förmåga? Konsekvenser av uppföljning och bedömning är att resultatet riskerar att bli normerande (se Karlsudd, 2021). Vidare har Pramling Samuelsson (2010) kritiserat det som hon har kallat för fragmentarisk bedömning samt hävdat att barns kunnande kan visa sig på ett annat sätt vid ett annat tillfälle, om barnet fått frågan av någon annan eller mött andra frågor. Om en annan situation hade skapats runt barnet vid testtillfället kunde barnets kunskaper ha framträtt annorlunda. Dessutom har Pramling Samuelsson betonat att både pedagoger och barn är förlorare när fragmentariska kunskapstester genomförs. Hon har även förespråkat att barns processer följs för att det ska bli möjligt ”att se om och hur barn lär sig

8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi •

något nytt” (s. 165). Standardiserade tester och kartläggningar för med sig att förskolebarn behöver anpassa sig till bedömningsinstrument som i regel är kopplade till någon form av checklista med utgångspunkt i ett fördefinierat sätt att visa efterfrågad kunskap eller förmåga (Bjervås, 2011). Sådana checklistor utgår vanligtvis inte från intentionen att synliggöra och förstå meningsskapande processer.

En annan fråga att ta ställning till vid tal om bedömning är om det är kunskap eller förståelse som ska mätas. Om ett förändrat kunnande handlar om att kunna återge fakta/information förefaller det mer mätbart än om ett förändrat kunnande i stället handlar om meningsskapande och förståelse. Handlar ett förändrat kunnande metaforiskt om att byta ut tänkandet om att jorden är platt till tänkandet om att jorden är rund, närmare bestämt att göra en så kallad kopernikansk kullerbytta? En sådan kullerbytta innefattar en hierarkisk syn på kunskap, där ett sätt att tänka är övereller underordnat det andra sättet att tänka. Eller kan ett förändrat kunnande innebära ett vidgat lärande där den tidigare kunskapen kanske inte helt måste förkastas, utan i stället utgör grunden för en bredare förståelse?

Att mäta ett förändrat kunnande utifrån en kopernikansk kullerbytta, ett rätt- och feltänk, innebär något annat än att försöka få syn på och skapa förståelse för pågående meningsskapande processer. Frågan är dock vad som egentligen mäts i dylika mätningar. Hur mäts/bedöms en lärprocess som är intrasslad i, och direkt kopplad till, ett specifikt sammanhang? Lärande kan också förstås som relationellt, det vill säga att lärandet sker relationellt mellan barn, mellan barn och pedagog, barnen och tingen i förskolans lärmiljö. På vilka grunder mäts då lärande på individnivå?

Bedömnings- och testmaterial genererar olika villkor för barns lärande i utbildningen i förskolan. Materialen kan dock svårligen ses som objektiva verktyg som ger en fulländad bild av barns kunnande. Föreställningar om att användandet av ett specifikt bedömnings- och testmaterial, ett specifikt dokumentationsverktyg, skulle kunna visa en sann och neutral bild av utveckling och lärande samt avseende barns kunnande, innebär att komplexa processer förenklas. Vilka konsekvenser kan en förenklad syn på lärande och ett sökande efter modeller för bedömning av lärande medföra för barns möjligheter att utvecklas och lära i förskolan? Enligt Lenz Taguchi (2010) har den ökade komplexiteten i samhället medfört fler strategier för att minska komplexitet. Hon menar också att en ökad insikt

179

180 • 8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi om komplexiteten beträffande lärande och utveckling förefaller ha bidragit till en ökad längtan efter förenklade modeller för att få en känsla av att undervisning och lärande kan kontrolleras. Elfström Pettersson (2019) har emellertid påpekat att mallar i både kvalitetsarbete och dokumentationsarbete överlag har förståtts som passiva verktyg, vilket är en syn på mallar som hon inte delar. Enligt forskaren är mallar aktiva i förhållande till vad som i förskolan framträder som kvalitet. Skolinspektionen (2012) har funnit att pedagoger i förskolan efterfrågar mallar för sitt dokumentationsuppdrag. Bedömnings- och testmaterial, modeller och mallar omtalas i hög grad som stödjande för pedagoger för att kontrollera barns lärande, men i vilken omfattning bidrar dessa material till att inspirera och utmana barns lärande? Ett av förskolans uppdrag är att lägga grunden för lusten till ett livslångt lärande. Hur bistår olika dokumentations- och bedömningsinstrument och mallar pedagoger i det uppdraget? I avsnittet som följer är fokus på dokumentationsarbete och bedömning.

Pedagogisk dokumentation och bedömning I en studie om pedagogisk dokumentation i förskolan (Bjervås, 2011) finns exempel på hur pedagoger har talat om tillvägagångssätt för att dokumentationerna ska gynna barnen och stödja deras lärande. Dokumentationens betydelse för mötet barn emellan ur lärandeperspektiv berörs i följande samtal.

Sara: Fast man är ju ändå snabb med att dokumentera just det som är matematiskt, jag menar Olle hittar tre löv. Man tar kort på de där tre löven. Man utnyttjar det ju, …

De andra instämmer.

Sara: … tillfällena som egentligen är ganska små, men dom blir ju större tack vare att man kan använda digitalkamera ju.

Yvonne: Ja, att återberätta det och...

Sara: … jaha…

Yvonne: … att det blir mer i mötet mellan barnen.

8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi •

De andra instämmer.

Sara: Det glöms inte bort utan det fortsätter hela tiden.

Yvonne: Någons upptäckter blir, eller det kan ju bli, till allas. De andra instämmer. (Bjervås, 2011, s. 172)

Dokumentationer av barnens matematiska upptäckter används inte bara av pedagogerna. När dokumentationen återkopplas till barnen blir dokumentationerna verktyg som skapar förutsättningar för barnen att ta del av varandras upptäckter. I pedagogernas resonemang finns implicit en idé om att innehållet i dokumentationerna erbjuder barnen ökade möjligheter att lära tillsammans, det vill säga att delta i kollektiva lärprocesser. Även bilderna i dokumentationen kan bli verktyg för barnen att kunna mötas i en kollektiv lärprocess, vilket har lyfts i nedanstående samtal: Sara: Och dom kan säga där, barn som bara kan säga där visar ju ändå att dom känner igen något där.

Någon: Ja. Sara: Det är väldigt mycket mer än om man inte hade bild.

Yvonne: Och så blir det ju en gång till, många gånger till.

De andra instämmer.

Yvonne: Alltså, det kan hända mer i relationen mellan barnen, sen så…

Någon: … hm…

Yvonne: … så kan dom associera vidare tillsammans. (Bjervås, 2011, s. 171)

Barn som ännu inte utvecklat sin verbala förmåga, utan endast kommunicerar med enstaka ord, får enligt pedagogernas resonemang utökade möjligheter att med hjälp av dokumentationen kommunicera och lära tillsammans med andra. Bilderna i dokumentationerna kan användas av barnen som kommunikationsstöd och därmed hjälpa dem att överskrida begränsningar. Samtalet rymmer idén om att de yngsta barnen med stöd av det som dokumenteras erbjuds verktyg för att kollektivt begreppsliggöra

181

182 • 8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi världen (Bjervås, 2011). Arbetsverktyget pedagogisk dokumentation kan, beroende på hur det brukas, stanna vid att summera och bedöma vad barn har lärt. Dock finns det förutsättningar för att pedagogisk dokumentation kan fungera som ett bedömningsverktyg som stödjer meningsskapande processer.

Den starka kopplingen mellan just pedagogisk dokumentation och talet om kompetenta barn kan emellertid innebära en risk för att endast barns kompetenser blir synliggjorda. Dessa kompetenser är kanske förgivettagna, samtidigt som ”barns sårbarhet och behov av stöd inte får, bör eller blir möjligt att synliggöra genom pedagogisk dokumentation” (Bjervås, 2011, s. 217). Det finns således anledning för pedagoger att reflektera över hur de förhåller sig till barns kompetenser och barns sårbarhet ur ett bedömningsperspektiv. En ensidig betoning på barns kompetenser kombinerat med att blunda för barns sårbarheter/svårigheter och behov av stöd kan medföra att pedagogisk dokumentation blir ett verktyg i kunskapsekonomins tjänst, och inte ett verktyg för att upptäcka, utmana och stödja barns meningsskapande processer (jfr kapitel 5 i denna antologi).

I ett samhälle där barns förmågor och kompetenser ses som mänskligt kapital, vilket från politiskt håll motiverar tidiga utbildningssatsningar, finns risken att det som synliggörs i dokumentationerna sätter en ökad press på barnen att i tidig ålder prestera ännu mer. Risken är att dokumentationsverktyget blir en del i kunskapsekonomi som mäter hur väl barnen uppnått fördefinierade mål och som bedömer kunnande hierarkiskt (jfr Young & Muller, 2010). En motsats till detta scenario är att det som blir synligt i dokumentationer för med sig vidgade möjligheter för förskolebarn att få vara involverade i lärprocesser som är utsträckta över tid kring ett innehåll som är lustfullt för barnen, och som involverar barns nyfikna meningsskapande och upptäckande av världen.

Avslutning När blicken riktas mot verksamhetens erbjudande flyttas fokus från förskolebarn till hur vuxna agerar, vilket kan upplevas som utmanande för pedagoger (Bjervås, 2021). Fokus i bedömning ändras därmed till hur pedagoger har regisserat för en utbildning som stöttar och utmanar alla barns utveckling och lärande, vilket är helt i linje med läroplanstexten

8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi •

(Skolverket, 2018). Att det finns stora skillnader när det gäller kvalitet och måluppfyllelse i svenska förskolor har framkommit i Skolinspektionens (2018) granskning32 av 455 förskolor. Den bristande likvärdigheten avseende kvalitet har Skolinspektionen framställt som allvarlig i förhållande till förskolans kompensatoriska uppdrag. Om dokumentationer används som underlag för att upptäcka och bedöma både vad som möjliggör och vad som hindrar barn att utforska och lära inom läroplanens olika målområden kan det medverka till större förutsättningar för förskolebarn att få delta i en likvärdig utbildning, oavsett förskola. Ur ett etiskt perspektiv är det även relevant att ifrågasätta rimligheten i att bedöma huruvida barn har utvecklats och vad de har lärt inom målområden som förskolan inte erbjuder barnen att upptäcka och utforska, eller endast erbjuder i begränsad omfattning (Bjervås, 2021). Om barnen genom dokumentationsarbetet skulle involveras i förskolans systematiska kvalitetsarbete i enlighet med läroplanstexten och därmed skulle få bedöma utbildningens erbjudande, vad skulle det betyda för förskolan som bedömningspraktik och för barns utveckling och lärande?

Referenser Berglund, G. (2007). Adapt you’re toast? Remodelling the individual in lifelong learning. Nordisk pedagogik. Nordic Educational Research, 27(7), 119–130.

Bjervås, L-L. (2011). Samtal om barn och pedagogisk dokumentation som bedömningspraktik i förskolan: en diskursanalys. Doktorsavhandling. Göteborgs universitet.

Bjervås, L-L. (2021). Pedagogisk dokumentation som verktyg för bedömning. www. forskoleforum.se.

Brenner, S-O., Heimdahl, I., Hjelmquist, E., Johansson, J-E., Lennar, Å. & Nordin, G. (1979). Barnobservationer. AWE/Geber.

Bruun, U-B. & Kärrby, G. (1978). Se, förstå, handla. Liber Läromedel.

Elfström Pettersson, K. (2019). How a template for documentation in Swedish preschool systematic quality work produces qualities. Contemporary Issues in Early Childhood, 20(2), 194–206.

32 Skolinspektionens granskning genomfördes 2015–2017.

183

184 • 8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi Emmoth, K. (2014). Grunden läggs i förskolan: förskolepedagogers tankar om utveckling, lärande och dokumentation. Licentiatavhandling. Umeå universitet.

Forsberg, E. (2014). Utbildningens bedömningskulturer i granskningens tidevarv. Utbildning & Demokrati, 23(3), 53–76.

Hargreaves, A. (2004). Läraren i kunskapssamhället – i osäkerhetens tidevarv. Studentlitteratur.

Heckman, J.J. (2000). Policies to foster human capital. Research in Economics, 54(1), 3–56.

Johansson, E.M (2016). Det motsägelsefulla bedömningsuppdraget: en etnografisk studie om bedömning i förskolekontext. Doktorsavhandling. Göteborgs universitet.

Karlsudd, P. (2021). Mot snävare normalitet? I: A. Emilson & L-L. Bjervås (red.), Dokumentation i förskolan. Att bygga luftslott eller borga för kvalitet? (s. 19–48).

Studentlitteratur.

Lenz Taguchi, H. (2010). Intra-aktiv pedagogik utmanar tänkandet i förskolan.

I: M-A. Colliander, L. Stråhle & C. Wehner-Godée (red.), Om värden och omvärlden: pedagogik i praktik och teori med inspiration från Reggio Emilia (s. 127– 145). Stockholms universitets förlag.

Lindgren Eneflo, E. (2014). Dokumentationens dilemman: förskollärare samtalar om pedagogisk dokumentation. Licentiatavhandling. Umeå universitet.

Power, M. (2021). Modelling the micro-foundations of the audit society: organizations and the logic of the audit trail. Academy of Management Review, 1(6-32).

London School of Economics and Political Science.

Pramling Samuelsson, I. (2010). Ska barns kunskaper testas eller deras kunnande utvecklas i förskolan? Nordisk Barnehageforskning, 3(3), 59–167.

Simmons-Christenson, G. (1997). Förskolepedagogikens historia. (4 uppl.) Natur & Kultur.

Skolinspektionen (2012). Förskola, före skola – lärande och bärande. Kvalitetsgranskningsrapport om förskolans arbete med det förstärkta pedagogiska uppdraget. https://www.skolinspektionen.se/beslut-rapporter-statistik/publikationer/kvalitetsgranskning/2012/forskola-fore-skola--larande-och-barande/ Skolinspektionen (2018). Förskolans kvalitet och måluppfyllelse. http://www. skolinspektionen.se/sv/Beslut-och-rapporter/Publikationer/Rapport-till-regeringen/Redovisning-av-regeringsuppdrag/forskolans-kvalitet-och-maluppfyllelse2/ Skolverket (2008). Tio år efter förskolereformen: nationell utvärdering av förskolan.

8. Bedömning av förskolebarn i en kunskapsekonomi •

Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010.

Skolverket (2018). Läroplan för förskolan Lpfö 18. [rev. utg.].

Vallberg Roth, A-C. (2010). Att stödja och styra barns lärande – tidig bedömning och dokumentation. I: Skolverket. Perspektiv på barndom och barns lärande: en kunskapsöversikt om lärande i förskolan och grundskolans tidigare år (s. 176–234).

Vallberg Roth, A-C. (2012). Parenthood in intensified documentation and assessment practice – with focus on the home-school relation in Sweden. International Journal about Parents in Education, 6(1), 42–56.

Vallberg Roth, A. (2017). (Meta)Theoretical gateways in studies on assessment and documentation in preschool – a research review with a Scandinavian focus.

Nordisk Barnehageforskning, 14(3), 1.

Vallberg Roth, A-C., Holmberg, Y., Palla, L., Stensson, C. & Tallberg Broman, I. (2018). Undervisning och sambedömning i förskola. Förskollärares och chefers skriftliga beskrivningar år 2016. Malmö universitet. http://urn.kb.se/resolve? urn=urn:nbn:se:mau:diva-13448 Wehner-Godée, C. (2005). Att bedöma små barns kunnande. I: L. Lindström & V. Lindberg (red.), Pedagogisk bedömning: att dokumentera, bedöma och utveckla kunskap (s. 93–109). HLS Förlag.

Young, M. & Muller, J. (2010). Three educational scenarios for the future: lessons from the sociology of knowledge. European Journal of Education, 45(1), Part I.

185

ISBN 978-91-47-14924-7 ©2023 Gunnar Åsén och Liber AB

Förläggare: Mattias Nykvist Projektledare: Helena Hammarqvist Redaktör: Elisabeth Åman Formgivning inlaga och omslag: Lotta Rennéus Ombrytning: Integra Software Services Omslagsfotografi: Amanda Gustafsson Andra upplagan 1 Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: People Printing, Kina 2023

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovshavarens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice: 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se

I boken medverkar följande forskare inom förskolans område: Lise-Lotte Bjervås, Sidsel Germeten, Eva M. Johansson, Ann-Marie Markström, Emelie Moberg, Ann-Christine Vallberg Roth, Agneta Wallander Smith, Elisabeth Åsén Nordström.

GUNNAR ÅSÉN (RED.)

Bokens huvudredaktör Gunnar Åsén är professor emeritus i didaktik vid Stockholms universitet och har forskat i ca 40 år om olika förskolefrågor.

(ANDRA UPPLAGAN)

Boken vänder sig till blivande och verksamma förskollärare, barnskötare, rektorer och huvudmän, liksom till andra som är intresserade av förskolefrågor.

UTVÄRDERING & PEDAGOGISK BEDÖMNING I FÖRSKOLAN

Denna andra upplaga av Utvärdering och pedagogisk bedömning i förskolan är kraftigt reviderad och omarbetad jämfört med den upplaga som gavs ut 2015. Boken behandlar följande områden: • hur den statliga synen på och styrningen av utvärderingsverksamheten i förskolan sett ut från 1970-talet fram till i dag • grundläggande frågor i samband med utvärdering i förskolan till exempel utvärderingens syfte, upplägg och funktioner • hur verksamheten i förskolan kan utvärderas genom samtal • hur förskolan handskas med uppdraget att bedöma förskolans kvalitet utan att bedöma enskilda barns kunskaper och färdigheter • frågor om olika former av bedömningspraktik, till exempel pedagogisk dokumentation, utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplaner • bedömning av barn i en kunskapsekonomi • en analys och diskussion av kvalitetsindikatorer i relation till barns lärande.

GUNNAR ÅSÉN (RED.)

UTVÄRDERING & PEDAGOGISK BEDÖMNING I FÖRSKOLAN ANDRA UPPLAGAN