9789147148950

En likvärdig och hållbar förskola

rolig, trygg och lärorik utbildning och undervisning

ISBN 978-91-47-14895-0

©2024 Christian Eidevald, Ingrid Engdahl, Charlotte Geijer och Liber AB

Förläggare: Mattias Nykvist

Projektledare: Helena Hammarqvist

Redaktör: Magdalena Tellenbach

Formgivning inlaga och omslag: Anna Hild

Illustrationer: Jonny Dyrander

Första upplagan 1

Repro: Repro 8 AB, Stockholm

Tryck: Graphycems, Spanien 2024

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUSavtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovshavarens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUSavtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm

Kundservice tfn 08-690 90 00

Kundservice.liber@liber.se

www.liber.se

Innehåll

Inledning

Den här boken är ett bidrag till hur en målstyrd utbildning i förskolan kan förstås och genomföras. Utifrån läroplanen diskuterar vi pedagogik och didaktik i förskolans tradition, som utifrån utökade mål och nya förutsättningar kräver nytänkande. Vi ger exempel på hur det är möjligt att tänka kring undervisning och kvalitet, och föreslår ett arbete som planeras över flera år. Vi visar att det är nödvändigt att bryta ner läroplanens mål i mindre delmål, som anpassas både efter de barn som går i förskolan just nu i den aktuella barngruppen, och som kopplas till barnens intressen och erfarenheter. Vi resonerar kring hur man kan förstå begreppen målstyrning, resultat och kvalitet på sätt som passar förskolan, som är en egen skolform med egna traditioner.

I samband med att förskolans läroplan reviderades 2018 skrev Christian och Ingrid boken Utbildning och undervisning i förskolan: Omsorgsfullt och lekfullt stöd för lärande och utveckling. Sedan dess har en del av de frågor som då var aktuella retts ut, samtidigt som nya uppstått. Det har också allt tydligare framkommit att den svenska förskolan står inför omfattande utmaningar. I den här bokens avslutning beskriver vi, tillsammans med Charlotte (i boken kallad Lotta), några av de systemfel som vi menar finns i styrningen av förskolan. Systemfelen kan sammanfattas i att det ibland saknas rätt förutsättningar för att arbeta utifrån den målstyrning som förskolan ska arbeta utifrån (framåtsyftande), och den resultatstyrning som ska säkerställa att förskolan har tillräckligt hög kvalitet (bakåtblickande). I stället för att fokusera och tillföra resurser som stärker

det målinriktade arbetet sker en utveckling mot att lägga alltmer resurser på att mäta och bedöma resultatet. Vi beskriver varför det är viktigt att göra bedömningar, men utifrån ett lite annat sätt än vad som ofta sker. Effekter av de här systemfelen leder till att förskollärare, barnskötare och arbetslag som arbetar närmast barnen och deras föräldrar, samt rektorer som leder det arbetet, i allt högre grad arbetar med administrativa uppdrag som inte leder till ökad kvalitet. Utvecklingen har lett till ökat uppdrag och ansvar, utan att motsvarande resurser tillförts, och ett försök att öka kvaliteten genom att fokusera alltmer på mätningar och hur det blev.

Bokens ansats är emellertid inte de här systemfelen, som vi fördjupar i bokens avslutande kapitel, utan vad som är möjligt att göra och som leder till ökad kvalitet i förskolan. Vi ger bland annat exempel på det som vi tror är viktigt, där förskoleorganisationens förutsättningar kan behöva ses över som helhet och i grunden för att skapa så hög kvalitet som möjligt för både barn och vuxna i förskolan.

Vi ger framför allt exempel på hur en likvärdig och hållbar förskola kan se ut i det konkreta arbetet med barnen och deras vårdnadshavare. I boken vidareutvecklas hur vi ser på förskolepedagogisk undervisning inom ramen för en helhetlig utbildning genom att knyta ihop vetenskaplig grund med beprövad erfarenhet. Många av de exempel som vi arbetar med kommer från eller har inspirerats av förskolorna som Lotta arbetar på i egenskap av verksamhetsutvecklare.

Boken har ett brett innehåll. I del 1 beskrivs och diskuteras förskolans bristande likvärdighet och varför kvalitetsklyftorna ökar mellan olika förskolor. I del 2 beskrivs teoretiska perspektiv som sedan tillämpas i en presentation av hur undervisning i en målstyrd förskola kan planeras, genomföras och följas upp. Fokus i bokens tredje del ligger på lek och barns inflytande, där vi utvecklar teorier och tankar om balansen mellan de vuxnas uppdrag och

barnens intressen och behov. Del 4 lyfter fram förutsättningarna för de vuxna att bedriva utbildning och undervisning i en alltmer komplex vardag i förskolan. Vi tar upp förskollärarens ledarskap liksom rektors chefskap och ledarskap, samt vikten av en god organisation och struktur för att arbetet i förskolan ska löpa på bra. I bokens femte del kombinerar vi några utbildningspolitiska förändringar –och avsaknaden av förändringar. Med avstamp i förskolans uppdrag att arbeta för en hållbar utveckling avslutar vi boken med fyra förslag till områden som måste åtgärdas, för barnens, personalens och samhällets bästa.

Vi vill rikta ett varmt tack till rektorerna Katarina Selin och Linda Geijer, samt till förskollärare och barnskötare på Beryllgatan, Långedrag, Stora Fiskebäck och Örlogsvägens förskolor i Göteborg för att vi har fått inspireras och ta del av ert arbete. Tack också Sofia Frankenberg vid Stockholms universitet för viktiga inspel till kapitel 6 om resonemang kring resultat, bedömning och uppföljning.

Författarpresentation

Vi som har skrivit den här boken har på olika sätt arbetat med förskola under många år. Ingrid var med och tog fram det Pedagogiska programmet för förskolan (Socialstyrelsen, 1987:3). Som nydisputerad kom Christian med i arbetet av revideringen av läroplanen 2010 och Ingrid och Christian har sedan dess som forskare varit med i arbetet kring senare revideringar av läroplanen. De har båda haft expertuppdrag åt myndigheter som Skolverket och Skolinspektionen i framtagande av stödmaterial och i kvalitetsgranskningar. Lotta har under många år arbetat med att leda arbetet att utveckla kvaliteten i förskolor och vi har genom åren mötts i sammanhang där forskning och praktik samverkat. I den här boken sammanför vi erfarenheter och kunskaper från förskolor och forskning.

Christian Eidevald är innehavare av Lotte Alsterdals gästprofessur med inriktning mot förskola vid Södertörns högskola. Han har tidigare varit utvecklingschef och forskningsansvarig för Göteborgs Stads cirka 350 förskolor, och var innan dess docent i förskoledidaktik med programansvar för Stockholms universitets förskollärarutbildningar. Hans forskning har fokus på undervisning, dokumentation, genus och kvalitet. Innan Christian utbildade sig till förskollärare genomgick han elitsoldatsutbildning, var hårdrocksmusiker och arbetade som väktare.

Ingrid Engdahl är förskollärare, biträdande psykolog samt docent i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet, numera senior forskare. Hennes forskning är både nationell och internationell, med särskild inriktning på de yngsta barnen, men också på frågor som rör barns rättigheter, hållbar utveckling, lek, vänskap och framtidsfrågor i förskolan, liksom processen att bli förskollärare (erövra en yrkesprofession). Pågående forskning gäller Ifous-programmet Hållbar förskola samt utvecklingen av en appbaserad onlinekurs, Hållbarhet från början. Ingrid är aktiv inom OMEP (Organisation Mondiale pour l’Éducation Préscolaire) i Sverige och internationellt, en icke-statlig organisation som arbetar för barns rättigheter, hållbar utveckling, utbildning och goda uppväxtvillkor för barn i åldrarna 0–8 år.

Charlotte Geijer (Lotta) är legitimerad förskollärare och har arbetat i förskolans värld i över 25 år. I dag arbetar hon som verksamhetsutvecklare inom Göteborgs Stads förskoleförvaltning. Där möter hon kontinuerligt arbetslag i förskolor för att driva och utveckla verksamheterna framåt och för att stödja och inspirera pedagoger inom det pedagogiska utvecklingsarbetet. Utöver arbetet som verksamhetsutvecklare är Lotta ofta anlitad, både i Göteborg och i närliggande kommuner, för att föreläsa om aktuella ämnen inom förskolans verksamhet.

DEL 1

Likvärdighet och kvalitet

Svensk förskola har potential att ha en avgörande betydelse för barn och barns utveckling, men bara om det är en förskola med god kvalitet. Ett stort och växande problem för dagens förskola är bristande likvärdighet där förskolors arbete och kvalitet varierar stort, både inom och mellan kommuner och mellan olika fristående huvudmän.

Tillgången på utbildade förskollärare och barnskötare är mycket ojämn, liksom variationen i barngruppernas storlek, vilket resulterar i att barn i förskolan möter väldigt olika verksamheter. I del 1 börjar vi nysta i förskolans omfattande och komplexa uppdrag och några av de utmaningar som förskolan står inför.

1. En vardag i förskolan

Frukosten avslutas och barnen lämnar borden

Latifa (5 år), Sven (5 år) och Mohamed (4,5 år) lämnar frukostbordet och säger att de vill leka. Förskolläraren David följer med dem från bordet, samtidigt som barnskötaren Åsa stannar kvar med de barn som äter lite långsammare. Per (3,5 år) och Monira (5 år), som ätit frukost hemma, kommer fram till David och säger att de vill måla med vattenfärg. Vattenfärg, penslar och muggar till vatten står på en hylla i förskolans ateljé, så David följer med dem för att hjälpa dem plocka ner och duka upp papper på stativen som står hopfällda mot en av väggarna. Under tiden David är i ateljén springer Latifa, Sven och Mohamed och jagar varandra mellan lekrummet och ateljén. De skrattar, tjoar och tjimmar medan de glatt försöker fånga varandra. David frågar om de kommit på något de vill göra? Det har de inte, så David föreslår att de ska spela ett spel. Latifa svarar glatt ja, och vill att David ska vara med. David svarar att han gärna är det efter att han hjälpt Per och Monira i ateljén, men innan han är riktigt klar kommer Svea (4 år) till förskolan. David går ut och möter Svea och hennes mamma i hallen. Mamma berättar att Svea behövde komma lite tidigare eftersom det dykt upp en oväntad sak på jobbet. Svea har inte ätit frukost så David ropar till Åsa, som just var på väg att duka undan, att vänta med det så att Svea också får mat. Samtidigt kommer Hani (3 år) till förskolan och berättar

ivrigt, med hjälp av några engelska ord från pappa, att hon och hennes pappa sett en död fågel på vägen till förskolan.

David fyller i med några ord på svenska som Hani inte kan, eftersom hon bara bott i Sverige några månader. Hani härmar orden och får beröm från David som ler mot henne. När pappa ska lämna förskolan börjar Hani gråta och vill att han ska stanna kvar. David lyfter upp henne i famnen och tröstar samtidigt som de vinkar hejdå.

Åsa sitter vid bordet med Svea och de pratar om hur det känns att vara hungrig och hur man vet när man är mätt. David går med Hani i famnen tillbaka till ateljén för att hjälpa Per och Monira att ta fram det sista och hjälpa dem med förklädena så de kan börja måla. Under tiden David varit i hallen har Monira fyllt på vatten i muggen på egen hand och råkat spilla en del eftersom hon fyllde muggen ända upp till brädden. Det är vatten på golvet. David går och hämtar en trasa för att torka upp, och frågar på vägen

Latifa, Sven och Mohamed hur det går för dem. De har tagit fram spelet Fia med knuff, som står på ett bord, och Sven frågar om David kan hjälpa dem ställa upp spelpjäserna och spela tillsammans med dem. I väntan på David har Latifa och Sven återgått till jagaleken och fortsätter under tjo och skratt att försöka fånga varandra. Han ropar på dem att de alldeles strax kan börja spela, samtidigt som Hani, som han har i famnen, pekar på Per och Monira. David frågar: ”Vill du måla?” Hani nickar och David tar fram ett till staffli och tar ner fler penslar, färg, papper och fyller upp en mugg med vatten. Latifas, Svens och Mohameds lek blir alltmer högljudd och David ber dem lugna sig lite så de inte stör de andra barnens aktiviteter. Mohamed kommer in till David i ateljén medan han hjälper Hani, och är ledsen för att Latifa tagit en kudde från honom och sagt att det är en sten, som hon sedan kastat upp i luften.

Barnskötare Åsa frågar Mohamed om han vill hjälpa henne och Svea att duka undan frukosten, där de håller på att räkna hur många av besticken som var framdukade men som inte användes, och om det går att beräkna hur många som kommer behövas nästa frukost. Mohamed vill inte det, så David tar honom i handen och följer med ut i lekrummet och frågar hur det går. Latifa berättar glatt att det är massor av stenar i rymden, samtidigt som hon kastar ytterligare en av ”stenarna” upp i luften. David samlar barnen omkring sig och berättar att Mohamed blev ledsen och frågar om de tror att de kan göra något för att han inte ska vara ledsen längre. Latifa ger honom en kram och en av kuddarna. Mohamed ler mot henne. Svea kommer fram till David och frågar om han kan läsa boken om Jösta och Johan som handlar om två giraffer som vill ha ett barn. David säger att de kanske kan läsa om en liten stund, eftersom han först har lovat att spela Fia med knuff med Latifa, Sven och Mohamed. Men innan det behöver han hjälpa Lina (5 år) och Tobias (5,5 år) att spara ett dokument de skrivit på datorn om vilka maträtter de vill ha på förskolan. De har på barnrådet fått i uppdrag av de andra barnen att skriva en lista. Åsa är färdig med att duka undan frukosten och säger att hon kan läsa boken, i väntan på att deras kollega, barnskötare Alaisha, ska komma och de kan dela upp barnen i mindre grupper för ett planerat projektarbete. Just när de sätter sig för att läsa boken, som även några fler barn vill lyssna på, ringer rektorn och säger att någon av dem behöver komma in på ett snabbt hopkallat möte för information som behöver gå ut till alla föräldrar. Åsa svarar att Alaisha kan ansluta så fort hon kommer. Åsa överlägger lite snabbt med David, som spelar spel med Latifa, Sven och Mohamed, och de beslutar att ställa in det planerade projektarbetet i de mindre grupperna på förmiddagen, eftersom de inte vet när Alaisha kommer

tillbaka från mötet med rektorn. Åsa behöver avbryta läsningen ett par gånger när det kommer ett barn som behöver hjälp och när ytterligare något barn kommer till förskolan. David behöver ta en paus i spelet för att hjälpa Per, Monira och Hani att plocka undan efter att de målat färdigt, och ställa tillbaka materialet på hyllan i ateljén.

Vad sker efter frukosten och under förmiddagen?

Barnen i exemplet får god omsorg och hjälp av de vuxna med att komma i gång och upprätthålla lekar, spel, skapande med mera. Förskolläraren David och barnskötaren Åsa är närvarande och stöttar barnen med praktisk hjälp, men också i matematik genom att prata om beräkning, i språk genom att stötta med ord som är nya för barnen, genom att förklara fenomen och genom att läsa, liksom i hur vi kan vara mot varandra när någon blir ledsen. Barnen har roligt och de vuxna har ett arbetssätt som gör att de hinner med att ge ett varmt välkomnande till de barn som kommer, barnen får frukost och kamrater att leka med. Trots det upplever David att morgonen blev splittrad, och att han inte riktigt hann vara så närvarande som han önskat. Han blev stressad av att ytterligare en förmiddags projektarbete ställdes in, vilket skett flera gånger tidigare då oplanerade aktiviteter eller händelser dykt upp. Han blev splittrad av att samtidigt försöka räcka till för så många barn som möjligt och morgonen handlade för honom mest om att få det att fungera så bra som möjligt.

Det känns inte riktigt bra när David kommer hem efter jobbet, och när han lagt sig på kvällen funderar han på om han verkligen hann se varje barn. Han funderar på hur det går med undervisningen mot läroplanens 33 mål, utifrån uppdraget i del 1 och de 51 riktlinjerna. Han känner sig osäker, men också otillräcklig och kan

inte släppa känslan av att varje barn kanske inte fick det stöd som de behöver för att lära och utvecklas så långt som möjligt utifrån

sina förutsättningar och intressen. Innan han somnar tänker han att om materialet vore lite mer lättillgängligt för barnen skulle de kunna bli mer självständiga. Materialet i ateljén är placerat på ett sätt som gör att barnen behöver hjälp för att komma åt målarutrustningen, och spelen står i ett stängt skåp som barnen inte ser när de letar efter något att göra. Han saknar en långsiktig planering för hur arbetslaget ska skapa möjlighet för varje barn att möta alla målen i läroplanen under sin tid på förskolan i undervisningen.

När David vaknar nästa morgon går tankarna återigen till miljön och materialet på avdelningen. Ser barnen vilka material som finns och vad förskolan erbjuder? Barnen är beroende av att en pedagog hjälper dem med sådant de kanske skulle klara av själva, om de gavs möjlighet till det. Kan de ändra på det? På eftermiddagen, när han, Åsa och Alaisha har planering, berättar han om sina funderingar – att han slits mellan att hjälpa barnen, ta emot dem som kommer och viljan att under några pass varje dag fokusera på en aktivitet tillsammans med några barn. Barnen har det bra och det är inte superstressigt, men han frågar arbetslaget om de skulle kunna planera på ett sätt så att inte så mycket hänger på att de vuxna ska hjälpa barnen. Åsa och Alaisha beskriver att de har liknande upplevelser och tillsammans pratar de om hur de kan organisera miljön så att barnen själva kan få inspiration till aktiviteter och lekar, där material finns tillgängligt så att barnen i större utsträckning kan komma åt det. David säger att han ska fortsätta fundera på hur de kan planera långsiktigt. Det känns övermäktigt att arbeta med uppdraget i del 1 i läroplanen och med alla mål och riktlinjer hela tiden.

Sista delen av planeringen använder de för att analysera dokumentationer från de senaste veckorna. De noterar att flera av barnen visar intresse för att måla och att flera barn har uttryckt att de just

nu tycker det är roligt att spela spelet Fia med knuff. De planerar att pröva ett lite annat arbetssätt och en vecka senare, med nästan

identiska förutsättningar, har de förberett för det.

En annan frukost

Inför den här dagen har barnskötare Alaisha, som stängde förskolan dagen innan, förberett några aktiviteter. Eftersom de på planeringen noterat barnens intresse för att måla och spela spel så har hon under några minuter innan hon gick hem ställt i ordning tre stafflier med färg och vatten i förskolans ateljé. Förberedelserna tog mindre än tio minuter, och hon hann även ställa i ordning spelet Fia med knuff med alla pjäser på ett bord, så att det bara är att sätta i gång och spela direkt om några barn vill det. David har gjort i ordning och satt upp en aktivitetstavla i förskolans hall, eftersom pedagogerna har märkt att det ibland kan vara svårt för barnen att komma i gång med aktiviteter. På tavlan finns bilder på olika zoner på avdelningen. David, Åsa och Alaisha hoppas att bilderna på aktivitetstavlan ska hjälpa barnen att på ett konkret sätt se utbudet av olika alternativ. För att inte överväldiga barnen med mängden av alternativ har de till en början bara satt upp några bilder. Det ger pedagogerna möjlighet att introducera en zon i taget. På tavlan finns en bild på ett staffli i ateljén, på några spel och pussel, byggzonen, läshörnan och en ritzon.

När Latifa, Sven och Mohamed ätit frukost frågar de David om de kan spela Fia med knuff som inbjudande står iordningställt på ett av borden. Han svarar att de så klart kan det, det är iordningställt just för att spelas. De frågar om han vill spela med dem. Han svarar att de kan spela en gång först själva, så kanske han kan vara med sedan, eftersom han ser genom fönstret att Svea och hennes pappa

är på väg in i förskolan. Per och Monira, som ätit frukost hemma och som sett aktivitetstavlan och fått inspiration, kommer till David och säger att de vill måla med vattenfärg

i ateljén. David säger att de kan gå ut i ateljén och föreslår att de kan hjälpa varandra med förklädena. Om det inte går kan de gå till Åsa vid frukostbordet och få hjälp.

Sveas mamma byter några ord med David i hallen, men har lite bråttom till jobbet. Hon hinner säga att Svea har ätit frukost hemma och att allt har fungerat bra på morgonen. Även den här morgonen kommer Hani nästan samtidigt som Svea och idag vill hon berätta om något som David inte riktigt förstår. Hon pekar på benet och hennes pappa berättar med en blandning av svenska och engelska att hon gjorde sig illa när hon ramlade på en cykel igår. David frågar: ”Har du ont i benet?” Samtidigt som han säger ”ont” gör han en grimas och när han säger ”ben” pekar han på benet. Hani nickar med en bekymrad min, men vinkar sedan glatt till pappa och tar David i handen och pekar nyfiket på den nya aktivitetstavlan. Hon pekar på bilden som visar ett staffli i ateljén och David frågar: ”Vad vill du göra? Kan du berätta?” Hon svarar ”måla” och går själv in i rummet, där det står ett iordningställt staffli bredvid Per och Monira som under stor koncentration målar, samtidigt som de ibland byter några ord. Per avbryter sin målning och hjälper Hani med förklädet, och hon börjar också måla.

Svea pekar på bilden med en bok på aktivitetstavlan och frågar David om han kan läsa boken om Jösta och Johan, vilken Åsa lagt fram eftersom flera av barnen gärna vill lyssna och prata om just den boken. David tar Svea i handen och sätter sig på golvet. Fler barn ansluter för att lyssna. När David läst en sida frågar han Svea och de andra barnen vad de tänker om det som de just läst. Han ber dem återberätta vad som hände och noterar att Svea inte verkar ha

ett tillräckligt ordförråd för att beskriva vad som just hänt i berättelsen och vad som visas på bilderna. Han tänker att han ska ta upp det på nästa planering, för att tillsammans med Åsa och Alaisha prata om hur de kan stödja Svea och övriga barn till ett bättre ordförråd. När de läst färdigt hjälper han Lina och Tobias att sätta upp dokumentet de skrev förra veckan om vilka maträtter de vill ha på förskolan. De ska ta upp förslagen på eftermiddagens barnråd. När det är några minuter kvar innan de ska dela upp barnen i mindre grupper och arbeta med ett gemensamt projekt ringer rektorn och berättar att deras kollega, barnskötare Alaisha, har meddelat att hon behövde vända på väg till jobbet då ett av hennes barn var för sjukt för att vara på sin förskola. Rektorn frågar om de ska försöka ringa in en vikarie, men David och Åsa konstaterar att innan vikarien är på plats så har troligtvis stora delar av förmiddagen redan gått. De svarar att de försöker lösa dagen på egen hand, men att de kan behöva hjälp när de ska ta rast så inte en av dem behöver vara ensam med hela barngruppen så lång tid. Rektorn svarar att hon ska ringa runt och fråga hur det ser ut i de andra arbetslagen och i barngrupperna, och om någon av deras kollegor kan hjälpa till under rasterna.

David och Åsa överlägger lite snabbt med varandra och beslutar i enlighet med vad de pratat om på planeringen att de ska genomföra projektarbetet med i alla fall en av grupperna. De kommer överens om att David genomför den planerade aktiviteten med barnen i sin grupp, och att Åsa slår ihop den grupp som hon skulle ha med den grupp som Alaisha skulle ha arbetat med. I stället för projektarbetet så säger hon att de kan leka en lek tillsammans, som hon vet att barnen tycker är rolig. Leken heter Hunden och benet och Åsa vet att barnen i den bland annat får möjlighet att

träna socialt samspel och turtagning, och att det är en lek som passar flera åldrar. Leken pågår en lång stund och alla som vill får pröva att vara hund och vara den som har benet. När leken är färdig föreslår Åsa att de tillsammans ska

gå till aktivitetstavlan för att prata om vad barnen skulle vilja göra nu. Några av barnen är snabba med sina val och vet precis vad de vill göra medan andra barn tar en lång stund på sig att studera bilderna innan de gör sitt val. Åsa lägger märke till att flera av barnen har valt att göra aktiviteter som de inte brukar välja så ofta. Det måste bero på att det nu blivit tydligare vad som finns att göra, funderar Åsa.

Förmiddagen blir inte riktigt som de planerat, men till skillnad från förra veckan så fick några av barnen genomföra den planerade aktiviteten, samtidigt som de andra barnen fick en rolig förmiddag tillsammans med varandra och Åsa. David och Åsa säger till varandra att de prioriterar en av de andra grupperna när en liknande situation uppstår nästa gång.

När David kommer hem efter arbetsdagen känner han sig nöjd. Idag hann han vara mer närvarande, även om han behövde avbryta läsningen vid ett tillfälle för Svea som blev ledsen. Trots att de inte kunde arbeta med alla tre grupperna som planerat hann de i alla fall med en av grupperna, och de andra barnen hade roligt under tiden de lekte en lek med Åsa. Han tänker att det här är ett arbetssätt han vill utveckla tillsammans med arbetslaget, och han börjar forma en idé kring hur de ska kunna dela upp målen i under visningen så att alla barn under tiden i förskolan ska få möta alla mål, och så att de inte försöker arbeta med hela läroplanen samtidigt.

Om att ligga steget före

Vi vill med den här inledningen visa att barn kan få bra omsorg och ha en bra tid på förskolan, men att det samtidigt finns utrymme för förbättring på sätt som gör det enklare och bättre för både för barn och vuxna. Vi vill visa att det inte behöver handla om stora förändringar för att få en högre kvalitet, eftersom små justeringar kan göra stor skillnad.

I det andra exemplet går David och Åsa från att försöka räcka till under morgonpasset, till att planera och förbereda miljön så att den blir till ett stöd utifrån vad barnen visar intresse för. De ställer inte in alla planerade aktiviteter för att en kollega är frånvarande, utan de planerar så att delar av dem kan genomföras ändå. Genom att Alaisha tog tio minuter av sin arbetstid på eftermiddagen innan hon gick hem och förberedde miljön, och David satte upp en aktivitetstavla, så kom barnen fortare i gång med aktiviteter. Den lilla förändringen innebar att barnen blev självständigare och fick ett större inflytande över sin dag, där de inte var lika beroende av att de vuxna hjälpte dem. För Davids och Åsas del medförde förberedelserna att de kunde vara mer närvarande i stunden med barnen. De har genom några små justeringar skapat en miljö där det är tydligt vad som finns att göra. Valet av material och hur miljön iordningställdes gjordes i en gemensam analys, utifrån observationer av vad barnen just nu tycker är roligt. Färre barn drog mellan olika rum i jakt efter något att leka med, och David och Åsa kunde lägga mer fokus på att ge stöd genom läsning och dialoger.

I den fortsatta analysen vid nästa planering i arbetslaget tar David upp att de kanske kan se över miljön över lag för att se om det finns mer material de kan flytta så att barnen får det bättre. De kan stödja barnen i hur de på egen hand kan plocka i ordning inför och efter aktiviteter och hjälpa varandra för att ytterligare öka barns delaktighet och inflytande. Förskollärare David leder dialogerna

under planeringen och betonar vikten av introduktion av nya material och miljöer, eftersom det kommer vara viktigt för hur barnen sedan använder dem.

Det handlar om ett arbetssätt där barnen får ökad delaktighet genom tillgång till material och möjlighet att välja aktiviteter.

Arbetssättet förutsätter att arbetslaget observerar, och kanske också dokumenterar, vad barnen tycker är roligt att göra och vad som fångar deras intresse. Men också att de vuxna är med och tränar barnen på vilket ansvar de behöver ta i olika zoner och situationer för att det ska fungera så bra som möjligt. David betonar betydelsen av att introducera zoner som de skapar, för att barnen ska kunna utveckla ett mer självständigt och ansvarsfullt användande. Till att börja med kan det behövas en hel del stöttning från de vuxna i hur zonerna kan användas. Med god stöttning argumenterar David för att barnen på sikt blir mer självständiga. Om barnen däremot inte får stöttning kan en miljö där mycket material finns tillgängligt för barnen i stället bli kaotisk. Materialet riskerar att spridas ut på ett sätt som gör det mindre attraktivt för barnen, samtidigt som det skapar mer arbete för pedagogerna. David har tidigare arbetat på en förskola där kaotiska miljöer innebar att material inte gjordes tillgängligt för barnen, och han beskriver att han tror det till stor del berodde på att de missat att ge zonerna och barnen en bra och ordentlig introduktion. Han föreslår att de ska börja med en eller två zoner för att sedan utöka till fler, allteftersom barnen fått stöttning och utvecklat kunnande i hur de kan användas. Vi som skrivit den här boken är medvetna om att det ofta sker oväntade saker, vilket gör att det som var planerat inte fullt ut går att genomföra på det sätt det var tänkt. Vi vill samtidigt visa att en god planering kan förbereda för flera olika tänkbara utvecklingar. Kanske behöver inte allt planerat ställas in när förutsättningarna förändras, utan kanske en del av det som planerats kan genomföras.

Arbetslagets planering handlar om att utveckla förskolans kvalitet, men vad som ger kvalitet i en förskola är inte helt enkelt att beskriva, eftersom det handlar om många olika delar. En viktig del för en hållbar och likvärdig förskola är att barn ges delaktighet och inflytande, och att varje barn får det stöd som det behöver. Det betyder att det behöver finnas tid att kompensera för varje barns behov, och det innebär också att miljön behöver förberedas och planeras på sätt så att den blir ett stöd för både barn och vuxna. För att det ska fungera behöver de vuxna göra observationer och ibland också dokumentationer av vad barn tycker är intressant och roligt att göra, samtidigt som det behövs en långsiktig planering för hur varje barn under sin tid i förskolan ska möta alla mål i läroplanen.

Eftersom det händer oväntade saker behövs planering och förberedelse så att inte alla planerade aktiviteter ställs in om en kollega av någon anledning är frånvarande. Det kan handla om att en förälder av någon anledning vill ha ett möte, eller att en vuxen behöver lämna sina planerade arbetsuppgifter för att ett glas går sönder och det är viktigt att snabbt och noga städa i ordning. Det är då viktigt att ha en förberedd miljö och en strategi för att genomföra delar av planerade aktiviteter även med förändrade förutsättningar.

En likvärdig och hållbar förskola, finns det?

För att förskolan ska vara hållbar för barn och vuxna behöver det finnas en planering och förberedelse som ger stöd för uppdraget. Med de inledande exemplen vill vi visa hur planering, förberedd miljö och ökat fokus på barns delaktighet kan innebära en utveckling från att ge omsorg och ha fokus på att hjälpa barnen, till att barn utifrån ålder och förmåga ges mer inflytande. Genom exemplen synliggörs att det är skillnad mellan att ge god

omsorg, där det viktigaste är att få det att fungera, att allt flyter på och att dagarna drivs av rutiner och personalens scheman, och att genomföra en målstyrd utbildning och undervisning där barnen vet vad som finns att göra och är aktiva. För att fördjupa resonemanget om vad som utmärker kvalitet i förskolan utgår vi från en studie som genomfördes några år efter läroplanens tillkomst 1998 (Utbildningsdepartementet, 1998). I en treårig studie från Göteborgs universitet med projektnamnet Barns tidiga lärande undersökte Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2009, s. 240–244) vad som karaktäriserar förskolan som lärandemiljö i relation till barns kunnande/erfarande inom innehållsområdena språk/kommunikation, matematik och samspel. Resultatet beskrevs utifrån olika inriktningar på arbetet, vilka definierades som olika kvalitet i verksamheten för barnens utveckling och lärande. Inriktningarna klassades som att de har låg, god respektive hög kvalitet. Dessa tre kvalitetsnivåer beskrivs nedan.

1. Särskiljande och begränsande miljöer (låg kvalitet)

I förskolor som bedömdes ha låg kvalitet var lärandemiljön antingen för strukturerad eller för ostrukturerad, och antingen vuxen- eller barninitierad. Ömsesidighet och delaktighet mellan barn och vuxna fanns, men endast marginellt. Förskollärare och barn föreföll vara engagerade i olika världar; uppgifter eller aktiviteter pågick många gånger parallellt. Barnen observerades ofta inte individuellt utan tillsammans i den större gruppen. Målen var otydliga och verksamheten bars upp av regler och återkommande rutiner. Verksamheten präglades av en ”göra-kultur”, där aktiviteterna bildade det som kallas ”figur” (det som hamnar i fokus) och barns kunnande tycktes hamna i bakgrunden. Material och utrymmen var begränsade eller otillgängliga. Klimatet upplevdes som kontrollerande, slutet och ej

tillåtande. Barnen verkade inte vara delaktiga i planeringen av aktiviteter. Kommunikationen mellan förskolepersonalen och barnen var fåordig.

I förskolor som bedömdes ha låg kvalitet beskrevs förskollärarnas förhållningssätt som att de hade abdikerat från sitt uppdrag genom att hålla sig i bakgrunden och låta merparten av initiativen komma från barnen. Samtidigt fanns inslag av dominans, vilket innebar att förskollärarna intog ett auktoritärt och kontrollerande förhållningssätt där aktiviteter initierades utan att barnen gjordes delaktiga.

2. Barncentrerade förhandlingsmiljöer (god kvalitet)

Förskolor som bedömdes ha god kvalitet utmärktes av en barninitierad verksamhet. Barnen lekte tillsammans på egen hand och fick goda möjligheter att utvecklas socialt tillsammans med vuxna, som oftast visade intresse och engagemang för det barnen gjorde. Innehåll initierades av både vuxna och barn. Förskollärarna arbetade i samarbete och dialog med barn och föräldrar, skapade ett samspelande klimat och strävade efter att möta barnens livsvärldar. Det förekom en variation av möten där förskollärare och barn ibland delade fokus, ibland inte. En barncentrering tycktes viktig för merparten av förskollärarna, samtidigt som en medveten strävan att driva en målinriktad verksamhet inte alltid kom till stånd. Verksamheten präglades av ett lärande här och nu, som främst tog fasta på sociala dimensioner.

Förskolor som bedömdes ha god kvalitet har många beröringspunkter med förskolor som bedömdes ha hög kvalitet. Föräldrar och barn bemöttes respektfullt, klimatet var tillåtande och öppet samt präglat av samspel och kommunikation. Förskollärarna var engagerade och intresserade av det barnen gjorde, och gjorde dem

delaktiga med hjälp av ett förhandlande förhållningssätt i olika frågor. Fokus var på barns sociala utveckling och på att genomföra aktiviteter. Skillnaden i relation till förskolor av hög kvalitet (se nedan) ligger främst i frånvaron av planerade lärandetillfällen och utmaningar för barn utifrån läroplanens intentioner.

3. Utmanande lärandeorienterade miljöer (hög kvalitet)

I de förskolor som bedömdes ha hög kvalitet bemöttes barn och föräldrar respektfullt, de uppmärksammades på olika sätt och var delaktiga. Klimatet var tillåtande, öppet och präglades av interaktion, kommunikation och utmaningar. Förskollärarna inkluderade en lärandeorientering i sitt förhållningssätt och val av vad de ville att barnen skulle ha möjlighet att utveckla ett kunnande om. Utbildningen planerades av förskollärare och barn tillsammans utifrån lärandemål, som i sin tur var styrande för val av innehåll och aktiviteter i relation till barnens intressen och tidigare erfarenheter. Mellan dem rådde ett förhandlingsklimat med överenskommelser om teman och aktiviteter att arbeta med.

I förskolor som bedömdes ha hög kvalitet delades barnen in i olika gruppkonstellationer beroende på innehåll och aktivitet. Omsorg, lek och lärande integrerades på ett sätt som möjliggjorde en progression i barnens lärande inom läroplanens målområden. Det skedde i en miljö som var rik på material, stimulans och utmaningar. Förskollärarna var pedagogiskt medvetna och mötte barnen i deras intentioner, intressen och frågor. Deras fokus var riktat mot vad det innebär att kunna något – alltså mot de kompetenser och insikter barn behöver utveckla för att förstå olika fenomen och orsaker, och för att se samband och mönster.

Sammanfattande resultat av studien

Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2009) sammanfattar

variationerna i förskolors kvalitet som att skillnader i kvalitet framför allt handlar om skillnader i kommunikation och samspel mellan

förskollärare och barn. I förskolor av hög kvalitet skedde ömsesidiga möten, ett delat här-och-nu där barn kunde vidga sitt kunnande. Förskollärarna mötte barnen i deras intentioner och strävade efter att inta deras perspektiv på det fokuserade lärandeobjektet. I förskolor av låg kvalitet tycktes sådana ”möjlighetsmöten” sällan komma till stånd. Resultaten visar hur sammanvävt och ömsesidigt beroende de strukturella och ekonomiska villkoren för verksamheten är med personalens kunnande. Pedagogisk medvetenhet, kompetens och självinsikt beskrivs som viktiga förklaringar till förskolornas olika kvalitet.

Förskolans roll för att främja psykisk utveckling

En svensk kunskapsöversikt har sammanställt vad forskningen säger om viktiga kvalitetsfaktorer för förskolebarn. I den konstateras att forskningen visar att förskola av hög kvalitet gynnar barns utveckling och bidrar till psykiskt välbefinnande (Almqvist & Björck, 2023). De positiva effekterna beskrivs som särskilt tydliga för barn från familjer med låga socioekonomiska förutsättningar, barn med svåra hemsituationer samt barn som behöver extra stimulans i språkutvecklingen eller hjälp i samspel med andra. Dessvärre visar sammanställningen att många av de här barnens svårigheter inte uppmärksammas i tid i förskolan, och att viktigt stöd därmed uteblir. Rapportförfattarna fokuserar några orsaker till att det blir så, särskilt barngruppernas sammansättning. Almqvist och Björck lyfter i forskningssammanställningen fram några viktiga områ-

den som vi beskriver som punkter av betydelse för barns välmående (2023, s. 2–7):

1. Barn som gått i förskola med hög kvalitet lyckas i regel bättre i skolan och har bättre social utveckling.

2. En förskola med låg kvalitet ger inte en utvecklingsmässig fördel för barn jämfört med att inte gå i förskola.

3. I en förskola av hög kvalitet känner sig barn delaktiga och är engagerade i förskolans aktiviteter.

4. Engagemang tycks vara en viktig skyddsfaktor vad gäller barns psykiska välbefinnande. Barn mår bra och lär sig lättare när de känner sig engagerade.

5. Det är viktigt att personalen är lyhörd och fångar upp det som barnen är intresserade av, för att skapa engagemang.

6. Den svenska förskolan är på vissa håll mycket segregerad, vilket beror på en segregerad bostadsmarknad och att de flesta väljer en förskola nära hemmet.

7. En barngrupp där många barn har utländsk bakgrund eller kommer från socialt sårbara hemsituationer ökar belastningen på förskolepersonalens möjlighet att anpassa verksamheten och ge rätt stöd till alla.

8. Bristen på utbildade förskollärare och en låg andel specialpedagogiskt innehåll i utbildningen påverkar möjligheterna till stöd för de barn som behöver det.

9. Barn i socioekonomiskt svaga områden och barn i familjer med utländsk bakgrund har jämförelsevis störst ”nytta” av högutbildad personal.

10. Det är mindre vanligt med högskoleutbildade förskollärare i förskolor i socioekonomiskt svaga områden i Sverige.

Sammanställningen visar på vikten av att förskolan har god omsorg och drivs av rutiner, men att den också behöver hålla hög kvalitet vad gäller utbildning och undervisning, särskilt för barn som senare riskerar att inte klara skolans kunskapsmål eller barn som behöver kompensatoriskt stöd för att utveckla goda sociala relationer. Den myndighet i Sverige som ansvarar för att granska kvaliteten i förskolor är Skolinspektionen. I ett treårigt uppdrag genomfördes flera studier där såväl förskolans förtjänster som brister lyftes. I en delrapport (Skolinspektionen, 2016b) beskrevs brister och behov av utveckling vad gäller trygghet och lärande för barn under tre år.

I en annan delrapport (Skolinspektionen, 2016a), om förskolans pedagogiska roll, drog inspektionen slutsatsen att förskollärare inte skiljer på undervisning och lärande, samt att de undervisar för lite.

I slutrapporten Förskolans kvalitet och måluppfyllelse (Skolinspektionen, 2018) betonas att förskolan har flera styrkor som ger goda grundförutsättningar för barnen, men att förskolan också har för stora kvalitetsvariationer samt brister i likvärdighet. Skolinspektionen larmade om att det finns alltför stora skillnader i den pedagogiska kvaliteten, det pedagogiska ledarskapet och den lokala styrningen av förskolan. Kvalitetsgranskningen fick stort genomslag på flera områden. Dels initierades flera forskningsstudier kring fenomenet undervisning i förskolan (Eidevald & Engdahl, 2018a), dels låg flera av inspektionens förslag till grund för den läroplansöversyn som regeringen initierade 2017 (Utbildningsdepartementet, 2017).

En viktig fråga som väcks kring möjligheter för en likvärdig och hållbar förskola handlar om barngruppens sammansättning och storlek, och hur det är möjligt att organisera för möten som ger hög kvalitet också i stora grupper. Det här är ett av de områden som vi kommer beröra i kommande kapitel i boken, tillsammans med reflektioner kring förutsättningar för att arbeta med uppdraget när målen i förskolans läroplan blir fler och mer omfattande.

Det finns ett stort behov av att utveckla förskolan så att varje barn som deltar i den erbjuds rolig, trygg och lärorik utbildning och undervisning.

En likvärdig och hållbar förskola beskriver dilemman som uppstår när det saknas förutsättningar för utbildning och undervisning av hög kvalitet. I boken presenteras teoretiska perspektiv tillsammans med förslag för att leda och bedriva en målstyrd undervisning, som bygger på barns rätt till delaktighet och inflytande. Boken tar avstamp i vår tids viktigaste fråga – omställningen till ett hållbart samhälle.

Läroplanen (Lpfö 18) införde begrepp som måluppfyllelse och resultat, och de diskuteras med förslag på hur arbetet kan läggas upp. Här skildras de viktiga vuxna, med fokus på rektors, förskollärares och arbetslags ansvarsområden, och hur barnens tid i förskolan kan organiseras. Boken avslutas med en diskussion om vad som krävs för att förskolan ska vara den viktiga plats som den behöver vara, för varje barn. Den vänder sig till blivande och verksamma förskollärare, rektorer, övrig förskolepersonal, ledningspersonal och lärarutbildare.

Christian Eidevald är gästprofessor i pedagogik med inriktning mot förskola vid Södertörns högskola. Ingrid Engdahl är senior förskoleforskare och forskar inom barns rättigheter och hållbar utveckling. Charlotte Geijer är legitimerad förskollärare och verksamhetsutvecklare i Göteborg. Alla tre har stor erfarenhet av ledning, undervisning och kompetensutveckling inom förskolan och anlitas ofta som föreläsare.