9789147146666 by Smakprov Media AB

Den moderna DEN MODERNA förskolan

N RID PRA ML ING SAM UEL SSO MA J-I NG ER KLI NG VAL L • ING MAJ-INGER KLINGVALL

Tryck.nr 47-14666-6

INGRID PRAMLING SAMUELSSON •

Best.nr 47-14666-6

DEN MODERNA FÖRSKOLAN

för studenter/blivande lärare på förskolan.

KLINGVALL • PRAMLING SAMUELSSON

I den här boken lyfter Maj-Inger Klingvall, riksdagsledamot och minister i regeringen, 1988−2002, och Ingrid Pramling Samuelsson, professor i förskolepedagogik, fram hur den moderna svenska förskolan tog form och utvecklades, från 1960-talet och framåt, och vilka utmaningar som förskolan står inför i dag. Boken beskriver hur politik och pedagogik har följts åt, hakat i och befruktat varandra. Politiska beslut har gett utrymme för pedagogiska satsningar och pedagogisk forskning har påverkat politiska beslut. Klingvall kan med sin unika bakgrund i politikens centrum beskriva den politiska processen inifrån, med interna förhandlingar och uppgörelser. Även Pramling Samuelsson har varit central i förskolans utveckling genom sin forskning. Boken vill visa hur mycket som har krävts av opinionsbildning, debatt och internt politiskt arbete för att nå dagens förskola. I den beskrivningen får många röster höras − från forskningen, från politiken och från allmänheten. Det är viktigt att förstå hur den förskola alla barn i dag har tillgång till långt ifrån var en självklarhet för tidigare generationer samt att visa hur det fortfarande finns politiska beslut som borde tas för att varje barn ska få ett liv som är jämlikt, jämställt och med lika värde. Den moderna förskolan vänder sig till alla som arbetar med och för barn − för att ge insikt i och perspektiv på den historiska vägen till dagens förskola. Den är också relevant

FÖ RS KO L A N

- från en kvinnofråga till en samhällsfråga

ällsfråga

från en kvinnofråga till en samh

N RID PRA MLI NG SAM UEL SSO MA J-IN GER KLI NG VAL L • ING

DEN MODERNA FÖ RS KO L A N hällsfråga

från en kvinnofråga till en sam

Liber

Innehåll

Förord – kampen för jämlika uppväxtvillkor och jämställda livsvillkor

1 Politiken fram till och med 1960-talet: Från en kvinnofråga till en samhällsfråga

2 Pedagogiken i förskolan fram till 1960-talet: Två konkurrerande perspektiv

Jämförelse mellan ”ursprunget” och ”det nya”

Förskolans kamp för att bli accepterad

3 Politiken på 1970-talet: Från barnstuga till förskola

Familjen i framtiden

Olof Palme om jämställdhet

Delegationen för jämställdhet

Familj och samhälle

Förslag om allmän förskola m.m.

Barnomsorgen byggs ut

Valet 1976

Andra inspel om förskolan

Kvarteret Framtiden

Daghemsklimatet 53

4 Pedagogiken från 1970-talet och framåt: Den moderna förskolan tar form i en utredning

SOU 1972:27 – Barnstugeutredningen del II

Förskolans inre organisation

Personalens kvalifikationer

SOU 1972:26 − Barnstugeutredningen del I

Förskolans övergripande mål: jaguppfattning, kommunikation och begreppsbildning

Samspel i förskolan

Arbetssättet i förskolan

Kommentarer 68 Vidareutveckling av Barnstugeutredningen

5 Politiken på 1980-talet: Från antal till innehåll

Tankar inför 1980-talet

Läget i början av 1980-talet

Förenklade statliga regler inom barnomsorgen

Privata alternativ

Förskola för alla barn

Förslag om fritidshemsverksamheten

Olof Palme om barn och förskolan, januari 1986

Daghemsdebatten i Dagens Nyheter sommaren 1986

Nya och förenklade statsbidrag till barnomsorgen

Våra barn på 1990-talet

100

Valet 1988

101

Riksdagsdebatt april 1989

102

90-talsprogrammet 105

6 Pedagogiken från 1990-talet: Nationell läroplan för förskolan och dess utveckling

115

Första steget mot en läroplan

116

Läroplanen 2010

121

Läroplanen 2018

123

Utvecklingen av läroplanen

127

7 Politiken på 1990-talet: Från evig kö till full behovstäckning

129

Aktionsgruppen för barnomsorg

130

Skola – skolbarnsomsorg, en helhet

136

Tidig skolstart som besparing

137

Borgerlig kontra socialdemokratisk familjepolitik 1990

140

Förslag om personalkooperativ

144

Socialdemokratisk partikongress 1990

146

Regeringsskifte 1991

148

Valfrihet i barnomsorgen 1991

150

Lagstödsfrågan 153 Ökad marknadsstyrning

154

Förslag om nytt statsbidragssystem

157

Westerbergs skyldighetslag 1993

159

Förskollärar- och fritidspedagogutbildningen förlängs

162

Valfrihet i praktiken

164

Förslag om vårdnadsbidrag

166

Regeringsskifte 1994

168

Barnomsorgen närmade sig full behovstäckning

172

Ny regering och ny statsminister

174

Systemskifte i kommunerna

175

Förskoleklass 177 Nya läroplaner 1997

180

Budgetsanering kontra välfärd

181

Maxtaxan 183

8 Pedagogiken: Vad utmärker 2000-talets förskola i praktiken?

187

En mer kunskapsorienterad förskola

188

Viktiga frågor att ta ställning till − vad är skolförberedelse?

190

Stora barngrupper

192

Nya begrepp

193

9 Politiken på 2000-talet: Från kommunal förskola till förskola i enskild regi 197

Utvärdering av maxtaxan

Kvalitet i förskolan

199

Fri etablering för förskolor och fritidshem

201

Valet 2006

207

Kommunala vårdnadsbidrag

208

Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar

210

Valet 2014

217

Skolstart vid sex års ålder

221

Tillståndskrav i välfärden

223

Vinster i välfärden

225

Valet 2018

230

Läget i slutet av 2020-talet

232

En tioårig grundskola

235

Socialdemokratisk partikongress 2021

239

10 Förskolans utveckling: I dag och visioner för framtiden?

198

241

Förskolan och politiken

242

Några utmaningar

245

En internationell utblick

248

En jämlik förskola: Vad ska till för att den ska bli verklighet − politiskt och pedagogiskt?

251

Avslutande ord

255

Referenser 257

Förord – kampen för jämlika uppväxtvillkor och jämställda livsvillkor Vi båda har på olika sätt varit delaktiga i förskolans tillblivande som en modern, internationellt högt ansedd förskola och kommer från två helt olika fält − Maj-Inger från den politiska arenan, där många utredningar gjorts under snart 60 år och beslut tagits, och Ingrid från förskolans praktik som en gång förskollärare och sedan forskare på det barnpedagogiska området. Det som fått oss att ta oss an arbetet med denna bok är det faktum att det har funnits en röd tråd mot en i dag allmän och från 3 års ålder kostnadsfri förskola för alla barn, men det har inte skett utan politiskt motstånd. Speciellt framkommer den interna politiska kampen mellan män och kvinnor, men också mellan olika politiska partier. Politiska beslut öppnade för den stora utbyggnaden av förskolan, samtidigt som det akademiska fältet utvecklades. När Ingrid blev förskollärare på 1960-talet talades det inte specifikt om forskning, men väl om teorier och metoder, medan förskolan i dag enligt skollagen (SFS 2010:800) ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Detta betyder att det inte är enskilda individers idéer som ska forma förskolan utan systematiskt forsknings arbete och dokumenterade erfarenheter. Vi som skrivit denna bok har vår grund i att vi båda varit aktiva i UNICEF Sveriges styrelse, Maj-Inger som ordförande och Ingrid som ledamot. Och vid något tillfälle sade Maj-Inger Förord – kampen för jämlika uppväxtvillkor och jämställda livsvillkor 7

att hon hemma hade alla uppdrag, utredningar, PM och rapporter från sin tid som riksdagsledamot och minister i den socialdemokratiska regeringen, vilken sträcker sig mellan tiden 1988 och 2002. Men även före detta var Maj-Inger aktiv i det politiska arbetet för att utveckla förskolan. UNICEF:s arbete för varje barn i världen och tron på jämlikhet, jämställdhet och likvärdig utbildning från tidiga åldrar är det som vi båda delar och menar måste driva förskolans verksamhet och barns utveckling och lärande. Det internationella engagemanget är också något vi delar, Maj-Inger har varit ambassadör i Maputo i Mocambique och Ingrid har varit världspresident för en organisation som Alva Myrdal var med och grundade 1948, som då hade som syfte att bidra till att de som arbetade med barn skulle stödjas i att allt arbete med barn var grundat på demokrati och fredsfostran. Organisationen kallas OMEP (Organisation Mondiale pour l´Éducation Préscolaire) och har i dag 70 medlemsländer, med ett tydligt fokus i sitt arbete mot hållbar utveckling inom tidiga åldrar. För allt arbete med barn måste Barnkonventionen (1989) såväl som Agenda 2030 − de globala hållbarhetsmålen (FN, 2015) − vara en del av förskolans praktik och politiska ambition. Alla barns rätt till utbildning redan i förskoleåldern finns nu som ett globalt mål (4.2). Sverige ligger före, eftersom vi redan har denna rätt för barn från 1 års ålder. Å andra sidan är ännu inte alla förskolor av hög kvalitet, så det finns en del kvar att göra både inom forskning och politik. I denna bok vill vi lyfta fram såväl hur den moderna svenska förskolan tog form och utvecklades, som beskriva vilka utmaningar vi ser att förskolan står inför. När vi talar om ”den moderna förskolan” så tänker vi framför allt från 1960-talet och framåt, vilket inte innebär att vi helt förbiser den tidigare förskolan, eftersom den funnits under hela 1900-talet, om än i begränsad omfattning. 8 Förord – kampen för jämlika uppväxtvillkor och jämställda livsvillkor

Vi har sökt tidigare studier om förskolans utveckling, bland annat Lindgren och Söderlind Förskolans historia (2018), Johansson och Åstedt, Förskolans utveckling (1993), Martin-Korpi, Förskolan i politiken (2007) och Hinnfors, Familjepolitik − samhällsförändringar och partistrategier 1960–1990 (1992). Ingen av studierna täcker de senaste årens utveckling. Det är ett glapp vi vill fylla. Vår bok vill visa hur politik och pedagogik följts åt, hakat i och befruktat varandra. Politiska beslut har gett utrymme för pedagogiska satsningar och pedagogisk forskning har påverkat politiska beslut. Genom bokens upplägg − att växla mellan politik och pedagogik − vill vi göra detta tydligt, ibland med breda penseldrag, ibland med mer specifika, detaljerade beskrivningar. Maj-Ingers bakgrund av att ha varit i politikens centrum har gett unika möjligheter att kunna beskriva den politiska processen inifrån, genom interna förhandlingar och uppgörelser. Boken vill visa hur mycket som krävts av opinionsbildning, debatt och internt politiskt arbete för att nå dagens förskola. I den beskrivningen vill vi låta många röster höras, från forskningen, från politiken och från allmänheten. Vi vill på inget sätt säga att detta är hela sanningen − verkligheten är oändligt mer detaljerad och komplex. Likväl är det som vi ovan pekat ut − demokrati och jämlikhet − det som vi vill lyfta fram. Något som fått en alltmer framträdande plats under den moderna förskolans utveckling. Boken vänder sig till alla som arbetar med och för barn, för att ge insikt och perspektiv på den historiska vägen till dagens förskola. Vi menar att det är viktigt att förstå hur den förskola alla barn i dag har tillgång till var långt ifrån en självklarhet för tidigare generationer samt att visa på hur det fortfarande finns politiska beslut som borde tas för att vi ska få en jämlik start för varje barn. Vi varvar politiska skeenden med den pedagoFörord – kampen för jämlika uppväxtvillkor och jämställda livsvillkor 9

giska utvecklingen, även om tidsföljden ibland inte blir linjär, utan överlappande. Det är många begrepp som använts från förskolans födelse fram till i dag i vårt land: barnträdgård (av tyskans Kindergarten), barnkrubba, storbarnkammare, lekskola, daghem. Vi använder dels de begrepp som respektive författare som vi refererar till använder, dels ibland ”förskolan” även om det ännu inte var etablerat som officiellt begrepp för den tid vi skriver om. Om vi lyfter blicken mer globalt så kan begreppen mångdubblas för den verksamhet som bedrivs för barn före skolåldern (se Pramling Samuelsson, Kultti & Pramling, 2018). Varför kan en bok som denna vara användbar för blivande förskollärare och andra som har intresse av svensk förskolas politiska utveckling och av vad man kan se för pedagogiska förändringar? Som svar på den frågan skulle vi vilja låna ett citat från professor Stig Broströms bok Småbørnspædagogik 1960−2020 (2020), nämligen:

Man ska känna till sin historia − för att förstå sin nutid − och för att forma sin framtid.

Stockholm och Göteborg, november 2021

Maj-Inger Klingvall & Ingrid Pramling Samuelsson

10 Förord – kampen för jämlika uppväxtvillkor och jämställda livsvillkor

1 POLITIKEN fram till och med 1960-talet: Från en kvinnofråga till en samhällsfråga

Kolumntitel

Ellen Key myntade begreppet Barnets århundrade och det var 1900-talet hon menade, den epok då förståelsen och respekten för barns behov skulle slå igenom, då nöd och förtryck av barn skulle upphöra. 1800-talets industrialisering och inflyttning till städerna hade synliggjort barnen. I synnerhet i industristäderna, där kvinnornas arbetskraft efterfrågades, blev behovet av tillsyn uppenbart. Många barn levde under svåra omständigheter. Key pläderade för att ”en verksam skyddslagstiftning för kvinnor och barn borde i denna stund vara det sociala samvetets mest kategoriska imperativ” (Key, 1927, s. 47). Kyrkliga organisationer, socialt engagerade medborgare och även fabrikörer startade barnkrubbor för att åtgärda de mest ömmande behoven av tillsyn. Samtidigt nåddes Sverige av nya pedagogiska idéer från Tyskland och de första barnträdgårdarna inrättades i Sverige i slutet av 1800-talet, ofta av privatpersoner. Barnkrubborna vände sig till arbetarbarnen. Barnträdgårdarna vände sig främst till de mer välsituerades barn som inte behövde tillsyn och som också kunde betala för sig. Tillsyn respektive pedagogisk verksamhet blev de två utvecklingslinjer som kom att prägla 1900-talets barnomsorg ända fram till Barnstugeutredningen, då förskolan blev ett gemensamt 12 1. Politiken fram till och med 1960-talet: Från en kvinnofråga till en samhällsfråga

begrepp. Men fortfarande fram till 2000-talet fanns särskilda deltidsgrupper tre timmar per dag för fem- och sexåringar utan tillsynsbehov, eller så var många barn i förskolan några timmar och sedan hos en dagmamma resten av dagen. Det enda tidiga undantaget var de folkbarnträdgårdar som startades i Norrköping 1904, av systrarna Moberg och som tog emot alla barn mot en låg avgift (Bard, Dahl, Sollerud & Söderholm, 1999, s. 3).

1920- och 1930-talen Under det sena 1920-talet och början av 1930-talet fanns ansatser att föra samman de båda linjerna. I HSB:s nya bostadsområden byggdes så kallade lekstugor, öppna för alla barn i bostadsområdet. Lekstugan var kombinerad barnträdgård, daghem och fritidshem (Lindholm, 1985, s. 12) och med Alva Myrdals ordval en ”storbarnkammare”. I boken Stadsbarn (1935) beskriver hon en samhällsutveckling som inte tar hänsyn till barnen:

När barnen inte passa in i städerna, så är den rätta vägen icke att avskaffa barnen utan att förändra städerna (Myrdal, 1935, s. 11).

Hennes vision om goda boendemiljöer fick sitt konkreta uttryck i storbarnkammarkonceptet, där Myrdal knöt ihop behovet av heltidsomsorg med ett kvalitativt innehåll riktat till alla barn i bostadskvarteret. Tankarna om en förskola för alla barn fanns redan på 1930-talet, men hur detta skulle prioriteras i förhållande till 1. Politiken fram till och med 1960-talet: Från en kvinnofråga till en samhällsfråga 13

andra socialpolitiska insatser fanns ingen enighet om. Det politiska trycket från olika kvinnogrupper var lågt. Första gången då frågan om barnkrubbor och barnträdgårdar lyftes upp på den politiska dagordningen var i 1935 års befolkningskommission. Barnträdgårdarna var alla positiva till. Barnkrubborna var man negativ till. Ofta betraktades de som en nödlösning för att tillgodose arbetsmarknadens behov. Den synen färgade av sig på den statliga utredning, Betänkande angående barnkrubbor och sommarkolonier med mera, (SOU 1938:20), avgivet av Befolkningskommissionen, som publicerades tre år senare. I utredningen föreslogs för första gången att statsbidrag skulle utgå till barnomsorg, men inte till heldagsomsorgen utan till barnträdgården och tillsynen några timmar per dag (Lindgren & Söderlind, 2018, s. 64). För att komma bort från barnkrubbornas fattigstämpel föreslog 1935 års befolkningskommmission ett namnbyte, från barnkrubba till daghem, från barnträdgård till lekskola (Johansson & Åstedt, 1993, s. 37−38).

1940- och 1950-talen I det krisprogram som senare togs fram föreslogs för första gången att en utbyggnadsplan för full behovstäckning skulle utarbetas (Johansson & Åstedt, 1993, s. 39). För visst fanns det behov av barnomsorg som inte tillgodosågs. I Norrköping tog de socialdemokratiska kvinnorna saken i egna händer och gick runt och knackade dörr 1941, för att kartlägga behovet av daghem. Det visade sig att kön både till daghem och lekskola var lång. Kriget medförde att synen på kvinnans roll på arbetsmarknaden och modersrollen påverkades och förändrades och även synen på barnomsorgen. 1943 kom ett nytt förslag till statsbi14 1. Politiken fram till och med 1960-talet: Från en kvinnofråga till en samhällsfråga

drag och nu skulle både daghem och lekskolor omfattas (SOU 1943:9). Statsbidraget kopplades till utbildade förskollärare. En ny lag trädde i kraft 1944. På fem år fördubblades antalet platser i barnomsorgen (Lindgren & Söderlind, 2018, s. 66). Så kom krigsslutet, männen var tillbaka i produktionen och kvinnorna kunde stanna hemma och ta hand om barnen. I riksdagsdebatten var skiljelinjerna mellan män och kvinnor tydliga. Majoriteten män, oavsett partifärg, var emot en utbyggnad av daghemmen medan kvinnorna var för, men de var i riksdagen i sådan minoritet att deras åsikt var lätt att helt bortse från. Samtidigt blåste det upp en debatt om hur barn påverkades av att vistas i daghem hela dagarna. Misstron mot daghem formulerades i nästa statliga utredning, Daghem och förskolor (SOU 1951:15) som framför allt förespråkade halvdagsinstitutioner, lekskolor för barn från två år och uppåt. Hemmet uppfattades som den viktigaste miljön för att möta barns behov (Lindgren & Söderlind, 2018, s. 74). Det mål som sedan sattes upp för år 1960 var att 15 procent av tre- till sjuåringarna skulle få plats i lekskola. Daghemsplats skulle finnas för sex procent av två- till sjuåringar (Johansson & Åstedt, 1993, s. 41). Målen var så blygsamma att det i stort sett inte tillkom några nya daghemsplatser under 1950-talet, endast platser i lekskolor och familjedaghem. Ändå räknade sociologen Edmund Dahlström med att 40 till 50 procent av alla gifta kvinnor var yrkesverksamma 1960 (Karlsson, 1996, s. 249). Barnomsorgen räckte inte ens till för de ensamstående mammornas barn. Det ledde till att de flesta kvinnor med förvärvsarbete fick hitta privata lösningar med barnflickor, grannfruar eller någon äldre familjemedlem. Vanligaste lösningen var att jobba deltid, alternativt obekväma tider, när mannen var hemma, endast 26 procent var heltidsarbetande. 1. Politiken fram till och med 1960-talet: Från en kvinnofråga till en samhällsfråga 15

Gifta kvinnor kunde alltså fortsätta att stå för marktjänsten. 1950-talet var den lilla kärnfamiljens bästa tid (Karlsson, 1990, s. 83, 89−90). Arbetarrörelsen stödde i praktiken idén om en familjeförsörjarlön kopplat till ett hemmafrusystem, där den gifta kvinnan blev hemmafru. Det var på 1950-talet som begreppet familjepolitik blev ett eget sakområde i politiken. Det var inom den ramen som frågan om kvinnans jämlikhet började diskuteras (Karlsson, 1990, s. 83−85). Samtidigt som en annan diskussion blommade upp, den om kvinnans frihet att välja mellan förvärvsarbete och en tillvaro som hemmafru. Slagordet var valfrihet. Observera: kvinnors valfrihet. Daghemsfrågan politiserades, speciellt när den gjordes till en konflikt mellan kvinnor. Hemarbetande kvinnor ville ha vårdarlön. Förvärvsarbetande kvinnor ville ha daghem (Karlsson, 1990, s. 89−90). Kvinnorna i facket och Landsorganisationens, LO:s, kvinnoråd drev daghemskravet. Sigrid Ekendal, LO:s första kvinnliga ombudsman, hävdade att arbetslivet måste anpassas till kvinnorna och inte tvärtom. Hon menade att kombinationen moderskap och förvärvsarbete var olöslig, så länge kvinnorna hade huvudansvaret för barn och hushåll och dessutom förväntades agera som män i förvärvslivet (Karlsson, 1990, s. 90−91). En möjlig lösning på problemet med kvinnans två roller presenterades i Alva Myrdal och Viola Kleins bok, Kvinnans två roller, 1957. Där pläderade man för möjligheten att förena moderskap och förvärvsarbete. Rollerna var separata. Kvinnan skulle vara både mor och arbeta, men inte samtidigt utan rollerna skulle varvas (Karlsson, 1990, s. 91). De beskrev det som:

16 1. Politiken fram till och med 1960-talet: Från en kvinnofråga till en samhällsfråga

Kvinnornas möjlighet att förena och samordna sina intressen för både hemmet och familjen. Det bästa av båda dessa världar är inom räckhåll för dem om de endast vilja bemöda sig (Myrdal & Klein, 1957, s. 10–11).

De skrev också om daghem och barnträdgårdar. Barn ansågs vinna på att få sällskap med andra barn i sin egen ålder, därför hade många lekskolor med utbildad personal uppstått.

Barnkrubbor och daghem befinner sig i ett annat läge. De fyller vissa sociala behov och får ses i samband därmed (Myrdal & Klein, 1957, s. 207).

De skilda synsätten, tillsyn eller pedagogisk verksamhet levde vidare. Hade Myrdal släppt sin vision från 1930-talet om den integrerade storbarnkammaren?

1960-talet Tanken om kvinnornas valfrihet tillbakavisades i tidskriften Tiden under början av 1960-talet. I en artikel argumenterade Kjell-Olof Feldt och Maj-Britt Sandlund att man måste gå emot den dåvarande kvinnogenerationens krav på valfrihet. Valfriheten sågs som ett hinder för en radikal politik. Det som behövdes var daghem och lekskolor (Karlsson, 1990, s. 107). Folkpartiets arga unga män och kvinnor vred debatten bort från den dubbelarbetande husmodern till en skarpare, mer feministisk analys (Hirdman, 1998, s. 159). Eva Mobergs arti1. Politiken fram till och med 1960-talet: Från en kvinnofråga till en samhällsfråga 17

kel Kvinnans villkorliga frigivning, publicerad 1961 i antologin Unga liberaler, gick emot tanken om kvinnans två roller:

Vi bör sluta med att hamra in begreppet ”kvinnans två roller”. Både män och kvinnor har en huvudroll, den som människor (Moberg, 1961, s. 72).

Moberg hävdade att en förutsättning för jämställdhet mellan könen var att kvinnorna skulle bli helt ekonomiskt och socialt oberoende av männen. För att göra detta möjligt föreslog Moberg att det under barnets tre första år skulle utgå en ersättning för föräldraledighet, utöver det barntillsyn och 6 timmars arbetsdag (Karlsson, 1990, s. 99). Frågan om valfrihet slaktades av Birgitta Dahl i en artikel i Tiden 1966, där hon skrev:

Man tycks föreställa sig att valfrihet mellan yrkesarbete och hemarbete och jämlikhet mellan könen skall förverkligas samtidigt och nära nog automatiskt. De flesta kvinnor saknade varje tillstymmelse till val mellan hemarbete och yrkesarbete − sedan de väl fått barn. Det är hyckleri att tala om valfrihet.

För Dahl var vägen fram tydlig, inga reformer som kvarhöll den osäkra positionen som valfriheten innebar för kvinnor, med bland annat förslagen till vårdnadsbidrag som också fanns med i debatten. Hon ville ha reformer som gjorde det möjligt att kombinera förvärvsarbete och barn, i första hand daghem (Hirdman, 1998, s. 250−251).

18 1. Politiken fram till och med 1960-talet: Från en kvinnofråga till en samhällsfråga

ISBN 978-91-47-14666-6 © 2022 Författarna och Liber AB Förläggare: Mattias Nykvist Projektledare: Annika Sandström Redaktör: Bibbi Fagerström Formgivning: Anna Hild Omslagsbild: Bild 1: GettyImages Rosmarie Wirz, Bild 2: del av omslag från SOU 1997:157 Att erövra omvärlden: förslag till läroplan för förskolan: slutbetänkande / av Barnomsorg och skolakommittén (BOSK). Stockholm 1997, Bild 3: del av omslag från SOU 1972:26 Socialdepartementet. Förskolan. Del 1. Betänkande avgivet av 1968 års barnstugeutredning. Stockholm 1972, Bild 4: GettyImages Ronnie Kaufman, Bild 5: del av omslag från Vår förskola - En introduktion till förskolans pedagogiska arbete – Arbetsplan för förskolan Socialstyrelsen. Bror Rexed (red). Liber Förlag 1977, illustratör omslagsbild: Cinna Gross. Produktionsledare: Lars Wallin Första upplagan 1 Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: Livonia Print, Lettland 2022

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se