9789147144679 by Smakprov Media AB

Kalle Berggren är fil.dr i sociologi och docent i genusvetenskap. Han är verksam vid Barn- och ungdoms vetenskapliga institutionen, Stock holms universitet.

BeGreppbart

Minoo Alinia är docent i sociologi och lektor vid Sociologiska institutionen, Uppsala universitet.

”Denna bok tar utgångspunkt i begreppet för att förstå frågor om social rättvisa utifrån en rad teoretiska perspektiv. Intersek tionalitet är ett analytiskt verktyg för att förstå samtiden. Bo ken erbjuder en introduktion till begreppet samt en kartografi över dess användning och relevans.” Diana Mulinari, professor i genusvetenskap, Lunds universitet.

Minoo Alinia & Kalle Berggren

Intersektionalitet är ett kritiskt perspektiv som sätter fokus på hur olika maktrelationer samverkar, och hur de som upplever flera former av underordning drabbas. Författarna ger en fördjupad förståelse av begreppet och introducerar dess praktiska tillämp ning. Boken tar upp hur perspektivet kan användas inom forskning och sociala rättviserörelser. Boken vänder sig till studenter inom samhälls vetenskap och humaniora samt till alla som vill lära sig mer om intersektionalitet.

Intersektionalitet Minoo Alinia & Kalle Berggren

BeGreppbart

är ett begrepp som blivit populärt i Sverige under det senaste decenniet – men vad innebär det egentligen?

Intersektionalitet

BeGreppbart är en serie introducerande böcker i samhällsvetenskap. Varje bok behandlar ett centralt begrepp och adderar en pusselbit till vår förståelse av samhället. Utforskande. Fokuserat. Dynamiskt. Greppbar kunskap i ett nötskal. Helt enkelt.

Best.nr 47-14467-9 Tryck.nr 47-14467-9

Läs mer om serien och böckerna på: www.liber.se U T F O R S K A N D E . F O K U S E R A T. D Y N A M I S K T.

Intersektionalitet ISBN 978-91-47-14467-9 © 2023 Författarna och Liber AB Förläggare: Helena Ekholm Projektledare: Stefanie Holmsved Thott Redaktör: Carin Soussi-Engman Produktionsspecialist: Helene Ågren Formgivning: Fredrik Elvander Första upplagan 1 Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: People Printing, Kina 2023

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovshavarens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se

BeGreppbart BeGreppbart är en serie introducerande böcker i samhällsvetenskap. Varje bok behandlar ett centralt begrepp och adderar en pusselbit till vår förståelse av samhället. Utforskande. Fokuserat. Dynamiskt. Greppbar kunskap i ett nötskal. Helt enkelt.

Aktuella titlar På www.liber.se/begreppbart kan du läsa mer om övriga redan utgivna titlar i BeGreppbart-serien.

Kommande titlar Bli först med det senaste! Anmäl dig till Libers nyhetsbrev för högskole- och fortbildningslitteratur och du får löpande information om nya och kommande titlar. Du anmäler dig på: www.liber.se

Kontaktpersoner Serieredaktörer Mats Börjesson, professor vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. mats.borjesson@buv.su.se Alf Rehn, professor i innovation, design och management, Syddansk Universitet. aamr@iti.sdu.dk

Ansvarig förläggare Helena Ekholm, Liber Helena.Ekholm@liber.se

Innehåll Tänk dig … 7

Del I.

Perspektiv och begrepp 10 Kapitel 1. Den intersektionella traditionen 11 Den tidiga svarta feminismen 12 Intersektionalitetsbegreppet föds 14 Strukturell, politisk och representationell intersektionalitet 16 Jakten på den perfekta metaforen? 18 Maktordningar 20 Förtrycksmatrisen 22 Allt finns i familjen 25 Från marginalen till centrum 26 Förtryckets fem ansikten 28 Genus, nation och tillhörighet 32 Ojämlikhetsregimer 35 Resande begrepp och ”intersektionalitetskrig” 37 Kapitel 2. Kombinationer och metoder 43 Intersektionalitet och poststrukturalism 43 Intersektionalitet och fenomenologi 46 Intersektionalitet och posthumanism 49 Kunskapsproduktion och tankeexperiment 51 Att fånga komplexitet 54 Intersektionalitet i sociala rörelser 56 Sammanfattning 58

Del II. Intersektionalitet i praktiken 60 Kapitel 3. Att förstå intersektionalitet genom dess frånvaro 61 Avsaknad av intersektionellt perspektiv i kampen mot rasism och etniskt förtryck 61 Kurder i Irak 63 Afroamerikaner 65 Samer i Sverige 67 Avsaknad av intersektionellt perspektiv i kampen mot sexism och kvinnoförtryck 70 Avsaknad av intersektionellt perspektiv i arbetarrörelsen 79 Avsaknad av intersektionellt perspektiv i ungdomsforskningen 86 Intersektionella misslyckanden och reproduktion av orättvisor 91 Kapitel 4. Att tänka och agera intersektionellt 93 Transversell politik 94 Vikten av ett både-och-tänkande 94 Grupper är historiskt konstruerade 97 Grupphistorier är relationella, men det betyder inte att grupperna är jämlika 100 Vikten av intern dialog och kritisk självreflektion 102 Erkännande av koalitioners dynamiska natur 104 Sammanfattning 105 Tänk igen … 108 Referenser 110 Register 121

Tänk dig … att du och dina två äldre bröder är uppvuxna i Sverige i en familj med bakgrund i ett polariserat och krigsdrabbat före detta koloniserat land i Nordafrika. Din familj härstammar från en avlägsen by. De har tillhört de lägsta samhällsskikten i landet, är analfabeter och tillhör dessutom en etnisk minoritet som varit hårt drabbad av statens förtryck och förföljelser. Familjen kommer från en stor släkt och är praktiserande religiösa. Dina föräldrar ville lämna kriget och förtrycket och drömde om att kunna ge er barn ett liv de själva inte hade haft. När din pappa hade skaffat jobb och bostad, då kom ni barn – som då var väldigt unga – till Sverige tillsammans med er mamma. Sedan dess har ni bott i olika socioekonomiskt marginaliserade orter vars invånare består av människor med låg socioekonomisk status som oftast har någon form av invandrarbakgrund. Trots att din pappa har jobbat hela tiden är hans svenska inte så bra. Dels är han analfabet, dels har han framför allt umgåtts med människor med liknande bakgrund och inte haft så stort behov av att prata svenska. Detsamma gäller din mamma som bara har haft sporadiska, kortare jobb, och dessutom varit sjukskriven till och från på grund av sin dåliga hälsa. Deras dröm är att ni barn ska utbilda er och ha ett bra liv och att ni ska göra familjen och släkten stolta. Era föräldrar har varit utsatta för rasism och etnisk diskriminering i vardagen på ett sätt som de inte längre orkar bry sig om. Till skillnad från dig och dina syskon känner de inget större behov av att identifiera sig med eller accepteras som svenskar. De känner istället mest tacksamhet gentemot Sverige som har gett familjen ett bättre liv. De har starka band till sina landsmän som också bor i Sverige och till släkten i hemlandet hos vilka de söker bekräftelse. Att hålla ihop som familj och släkt har dessutom varit extra viktigt för dem som underordnad minoritet i hemlandet där släktens och gruppens sammanhållning ibland varit livsavgörande gentemot statens förtryck. I situationer där

de känner sig hotade, utsatta och diskriminerade påminns de om sina tidigare erfarenheter och söker då stöd och bekräftelse hos sina egna. De vill gärna att ni också ska förstå värdet av att hålla ihop som familj, men har insett att detta kanske inte är möjligt. När ni blev lite äldre lade de märke till att ni ibland skämdes för dem på grund av deras dåliga svenska, deras utseende eller status. Detta gjorde dem ännu mer oroliga. Du och dina bröder känner er däremot som svenskar och vill gärna bli betraktade som sådana, men ni blir ofta besvikna. I er vardag, i skolan, på jobbet, på gatan och andra platser upplever ni att ni inte ses så som ni själva betraktar er. Ni ser misstänksamheten i blickarna som riktas mot er när ni till exempel går in i en butik, och ni påminns ständigt om att ni inte hör hit, trots att det är i Sverige ni har vuxit upp. Ert bostadsområde är stigmatiserat och ibland föredrar ni att inte uppge var ni bor. Dina bröder blir ofta stoppade av polisen och kroppsvisiterade utan att ha gjort något. Och du som tjej får ofta frågan av klasskamrater och av en del vuxna i skolan om du riskerar bli bortgift, eller om du lever med restriktioner hemifrån. Din äldre bror har det senaste året gått från att vara en frisinnad kille till att bli alltmer konservativ och hård på ett sätt som era föräldrar inte kan stå ut med. De känner inte igen de värderingar han har fått och som han tillskriver sitt ursprung och sin kultur. Din äldre bror blev utsatt för våld och kränkningar i skolan på grund av sitt namn och sitt utseende. Han hoppade till slut av skolan, samtidigt som han också utvecklade ett starkt avståndstagande från Sverige och allt som förknippas med svenskhet. Din andra bror, som är några år yngre, är livrädd för att dina föräldrar och din äldre bror ska få reda på att han är homosexuell. Han har också varit utsatt i skolan av andra killar, på grund av sin mörka hy och sitt ”konstiga” namn, men också för att han inte riktigt passat in i mallen för hur killar förväntas vara. Både du och din äldre bror har en odiagnostiserad funktionsnedsättning som påverkar såväl skolprestationer som relationer både hemma och i skolan. Skolan tolkar däremot pro8

T ä nk dig …

blemen som kulturrelaterade, och är mer intresserad av att du ska frigöra dig från din religiösa familj än att ta reda på vad dina problem beror på. • Hur ska vi förstå denna situation och alla de olika aspekter som är betydelsefulla i denna fiktiva berättelse? Vilken betydelse har rasism och föreställningar om etnicitet? Vilken roll har olika aspekter av klass, såsom utbildningsnivå och ekonomiska resurser? Vilka föreställningar finns om kön och sexualitet? Hur spelar religion och funktionalitet in? Hur är det med frågor om ålder och generation? Skulle de olika personerna och aktörerna kunna tänka och agera annorlunda? Vad borde människor som kommer i kontakt med dessa personer utifrån sin professionella roll, exempelvis pedagoger eller socialarbetare, göra eller inte göra? Hur behöver samhället förändras för att de olika personerna ska slippa utsättas för förtryck? Många vetenskapliga teorier om makt och social ojämlikhet har fokuserat på en fråga eller kategori i taget. Detsamma kan sägas gälla ett flertal sociala och politiska rättviserörelser. Problemet med detta synsätt är att det mer eller mindre explicit bygger på en uppdelning och hierarkisering mellan olika maktfrågor som i praktiken kan vara svåra att isolera från varandra. I den här boken introducerar vi istället intersektionalitet – som vi uppfattar både som ett begrepp och ett kritiskt perspektiv – som har ambitionen att försöka fånga en större komplexitet än vad som är möjligt med hjälp av vad som kallats för ”enfrågeramverk” (Crenshaw 1989) eller ”monokategorisk analys” (Collins 2013). Boken består av två delar. I den första presenterar vi det intersektionella tänkandets historia, och går igenom centrala idéer, diskussioner och begrepp. I bokens andra del konkretiserar vi sedan en del av de mer teoretiska diskussionerna genom nedslag i olika exempel hämtade ur aktuell forskning.

T ä nk dig …

Del I.

Perspektiv och begrepp

Kapitel 1. Den intersektionella traditionen I denna första del av boken kommer vi att presentera och diskutera intersektionalitet som begrepp och som kritiskt perspektiv. Själva begreppet myntades i slutet av 1980-talet och förknippas med USA-baserade forskare och teoretiker som juristen Kimberlé W. Crenshaw (1989, 1991) och sociologen Patricia Hill Collins (1990). Begreppet intersektionalitet betecknar ett kritiskt perspektiv som länkar samman olika maktrelationer – det vill säga systematiska former av social ojämlikhet knutna till sociala kategorier som kön, ras/etnicitet och klass – snarare än att hierarkisera eller ensidigt prioritera mellan dem. Som vi kommer att se är mycket av det intersektionella tänkandet utvecklat som en del av kampen för att föra fram svarta kvinnors erfarenheter och perspektiv i samhällsanalysen. Sedan 2000-talet har begreppet intersektionalitet fått allt större spridning även i Europa, och används numera regelbundet inom alltifrån forskning, sociala rörelser, organisationers arbete för lika villkor och mot diskriminering till den allmänna samhällsdebatten. Studenter inom stora delar av humaniora och samhällsvetenskap möter idag begreppet intersektionalitet i någon form inom sin universitetsutbildning. Detta har också medfört att begreppet intersektionalitet kommit att användas på olika sätt, där vissa lyft fram begreppets potential och användbarhet i olika sammanhang. Samtidigt har andra varnat för att begreppets kritiska blick på maktrelationer snarare riskerar att urvattnas. Vi kommer att diskutera allt detta, men innan vi ger oss i kast med de senaste årens debatter vill vi lyfta fram att det kritiska perspektiv på maktrelationer som intersektionalitetsbegreppet betecknar också har en mycket längre historia som går tillbaka till slutet av 1800-talet och frigörelsen från slaveriet i USA.

Den tidiga svarta feminismen Under andra halvan av 1800-talet utspelades en rad strider om grundläggande sociala och politiska rättigheter i USA och Europa. I USA fördes å ena sidan en kamp för att avskaffa slaveriet och för att den svarta befolkningen skulle få samma grundläggande rättigheter som vita, å andra sidan en kamp för att kvinnor skulle få samma grundläggande rättigheter som män. Svarta kvinnor befann sig i en speciell situation. Som Anna Julia Cooper (2005), författare till vad som idag anses vara den första boken i den svarta feministiska traditionen, A voice from the South från 1892, uttryckte det: svarta kvinnor ställs inför både en kvinnofråga och ett rasproblem. Dessutom dominerades kvinnorörelsen av vita kvinnor, medan kampen för svartas rättigheter dominerades av svarta män. I ett välkänt tal från 1851, ”Ain’t I a woman?” argumenterade Sojourner Truth (2017), som levt större delen av sitt liv i slaveri, för att även svarta kvinnor som hon själv, som plöjt åkrar och var stark som vilken man som helst och som fött ett flertal barn som tagits ifrån henne, skulle räknas in i kategorin kvinnor. Svarta kvinnor behövde alltså kämpa för att räknas in i och komma till tals inom dåtidens rättighetskamper. Cooper (2005; se också Berggren 2022), som tillhörde den första generationens svarta kvinnliga intellektuella tillsammans med bland annat journalisten och antilynchnings-aktivisten Ida B. Wells-Barnett, utvecklade en kritisk analys av samhället med utgångspunkt i svarta kvinnors erfarenhet och perspektiv. Cooper betonade att vita inte helt kan sätta sig in i svartas situation, och att svarta män inte ensamma kan representera den svarta befolkningen. Istället ville hon bereda plats för den svarta kvinnans specifika erfarenhet och röst. Cooper analyserade bland annat hur kvinnokampen dominerades av vita kvinnor och hur rörelsen för att förbättra svartas situation ofta satte männen främst. Hon argumenterade för att man bör förena de olika rättighetskamperna med varandra – kampen för kvinnorna, för de 12

D el I . P erspektiv och begrepp

svarta, för urfolksinvånarna. Man bör inte ställa de olika rättighetskamperna mot varandra, menar hon, vilket är en risk med att ensidigt fokusera på en fråga på bekostnad av andra. Cooper skrev inte bara kritiska analyser utan arbetade också mot diskriminering inom utbildningssektorn, där hon var verksam som lärare och rektor. Kopplingen mellan analyser och aktivism fanns också hos Wells-Barnett (2017), som publicerade flera pamfletter under 1890-talet som en del i arbetet mot lynchningar av svarta i sydstaterna. Wells-Barnett sammanställde bland annat statistik över lynchningarna, och kritiserade och analyserade hur dessa olagliga avrättningar legitimerades och upprätthölls. Hon skriver bland annat att många lynchningar rättfärdigades genom att hävda att en svart man våldtagit en vit kvinna, trots att det i dessa fall ofta handlade om ömsesidiga relationer. Ett exempel hon tar upp är det meddelande som fästs vid en avrättad svart mans kropp i Alabama, som sa att mordet skulle ses som en varning till svarta män att inte bli för intima med vita flickor, undertecknat av ”etthundra av Södra Sidans bästa medborgare” (2017 s. 62, vår översättning). Här sammanfogar Wells-Barnett alltså frågor om ras, kön och sexualitet. Analysernas syfte är samtidigt att få till en samhällsförändring så att principen om likhet inför lagen också ska gälla i praktiken. Vi har inte utrymme att i detalj diskutera den svarta feminismens utveckling från 1800-talet och framåt (se till exempel B.C. Cooper 2017). Men vi vill ändå lyfta fram att redan här finns flera tankar artikulerade som idag ses som centrala för ett intersektionellt perspektiv. Bland dessa finner vi inte minst tanken om att analysera flera olika maktrelationer integrerat, att utgå från underordnade gruppers erfarenheter, särskilt svarta kvinnors, samt kopplingen mellan samhällsanalyser och kampen mot olika former av förtryck och diskriminering. Vi kommer nu att ta ett stort hopp genom historien till 1980-talet, ett årtionde som ofta beskrivits som centralt för den

K apitel 1 . D en intersektionella traditionen

antirasistiska feminismen. Det är också då som själva begreppet intersektionalitet myntas.

Intersektionalitetsbegreppet föds Som vi har sett utvecklade Anna Julia Cooper och andra av de tidiga svarta feministerna en samhällsanalys som integrerade olika maktrelationer, särskilt frågor om ras och kön, men till viss del också klass och sexualitet. De hade dock inte något särskilt begrepp för att beteckna detta slags perspektiv eller analys. Genom åren har det funnits olika förslag på hur man ska sätta ord på ett sådant kritiskt perspektiv som länkar samman olika maktrelationer. Ett exempel är The Combahee River Collective, en svart lesbisk feministisk och socialistisk aktivistgrupp i Boston, som i ett manifest från 1977 talade om att ”utveckla en integrerad analys och praktik som baserar sig på det faktum att de stora förtryckssystemen är sammanlänkade (interlocking)” (2015 s. 13, vår översättning). Men det var i skiftet mellan 1980- och 1990-talen som begreppet intersektionalitet myntades och kom att etableras. Under 1980-talet växte antirasistiska feministiska perspektiv sig allt starkare inom humaniora och samhällsvetenskap, inte minst i USA. Författare, forskare och teoretiker som Angela Davis (1981), bell hooks (1984), Audre Lorde (1984), Cherrie Moraga och Gloria Anzaldúa (1983), Chandra Talpade Mohanty (1988) och Gayatri C. Spivak (1981) publicerade en rad betydelsefulla analyser av rasism, sexism och andra maktfrågor. Ett viktigt bidrag till denna breda rörelse är två artiklar där juristen och den kritiska rasforskaren Kimberlé W. Crenshaw (1989, 1991) började använda begreppet intersektionalitet. I artikeln ”Demarginalizing the intersection of race and sex: A Black Feminist critique of antidiscrimination doctrine, feminist theory and antiracist politics” utgår Crenshaw (1989) från aktuella rättsfall och argumenterar för att diskrimineringslagstiftningen bara lyckas hantera den dis14

D el I . P erspektiv och begrepp

kriminering som drabbar vita kvinnor på grund av kön och svarta män på grund av ras, men inte den diskriminering som kan drabba svarta kvinnor på grund av både kön och ras. Det finns en multidimensionalitet i svarta kvinnors erfarenhet, menar Crenshaw, som osynliggörs genom olika ”enfrågeramverk” (single-axis framework) som fokuserar på en dimension av ojämlikhet, till exempel antingen kön eller ras. Hon lyfter fram att dessa enfrågeramverk riskerar att lägga fokus på den mest privilegierade minoriteten inom varje kategori. Om vi talar om könsdiskriminering kommer fokus sannolikt att hamna på relativt privilegierade vita kvinnor. Om det istället är rasdiskriminering vi talar om riskerar fokus att hamna enbart på relativt privilegierade svarta män. Om vi vill komma bortom ett sådant begränsat fokus på de mest privilegierade inom varje minoritetskategori behövs en annan utgångspunkt, menar Crenshaw: ett intersektionellt perspektiv som intresserar sig för hur flera olika maktrelationer samverkar. Hon illustrerar sin tankegång genom att jämföra med en vägkorsning (intersection): Föreställ dig en analogi med trafiken i en korsning som kommer och går i alla fyra riktningar. Diskriminering kan, precis som trafiken i en korsning, röra sig i en riktning eller i en annan. Om en olycka inträffar i en korsning kan den orsakas av bilar som kommer från flera olika riktningar, och ibland från alla håll. På ett liknande sätt kan en svart kvinna som utsätts för att hon befinner sig i en korsning bli skadad av antingen könsdiskriminering eller rasdiskriminering. (Crenshaw 1989 s. 149, vår översättning) Crenshaw förtydligar att svarta kvinnor kan vara utsatta för diskriminering på tre olika sätt. För det första kan de vara utsatta för könsdiskriminering precis som vita kvinnor eller rasdiskriminering precis som svarta män. För det andra kan de vara utsatta för en kombination av bägge dessa former av diskrimineK apitel 1 . D en intersektionella traditionen

ring, något som inte drabbar vare sig vita kvinnor eller svarta män. Och för det tredje kan de vara utsatta för diskriminering som specifikt riktar sig mot svarta kvinnor som till exempel bygger på föreställningar om hur just denna grupp ”är”. Med hjälp av enfrågeramverken, menar Crenshaw, kan vi bara få syn på den första formen av diskriminering. För att adressera de andra två behövs däremot ett intersektionellt perspektiv. Crenshaw (1989) vidgar sedan sitt resonemang från den juridiska kontexten till en bredare samhällsanalys. Hon knyter an till tidiga svarta feminister som Sojourner Truth och Anna Julia Cooper, och menar att enfrågeramverken även fortsatt präglar kampen mot rasism och sexism. När till exempel vita feminister talar som kvinnor finns en uppenbar risk att deras analyser bygger på erfarenheter som till viss del kan vara specifika för just vita kvinnor, menar hon. Att inte ta in rasfrågor i analysen kan därför leda till en fortsatt exkludering av svarta kvinnor. Omvänt finns ett liknande problem när kampen för svartas rättigheter inte samtidigt tar in frågor om kön.

Strukturell, politisk och representationell intersektionalitet I artikeln ”Mapping the margins: Intersectionality, identity politics and violence against women” vidareutvecklar Crenshaw (1991) sin analys och identifierar tre olika områden där en intersektionell analys kan tillämpas. Dessa är strukturell, politisk och representationell intersektionalitet. Som en röd tråd genom artikeln diskuterar hon frågan om (mäns) våld mot kvinnor. Med strukturell intersektionalitet syftar Crenshaw på hur olika strukturella former av ojämlikhet samverkar och ger upphov till specifika effekter. Hon diskuterar kvinnojourer bland minoritetsgrupper i Los Angeles. Kvinnorna som söker sig dit har varit utsatta för våld från närstående män, men deras livssituation präglas också av en rad andra aspekter som till exempel ansvar för barn, fattigdom, arbetslöshet, att inte tala engelska eller att vara beroende av en man för sin migrationsstatus. Dessa 16

D el I . P erspektiv och begrepp

kvinnors utsatta situation, menar Crenshaw, kan inte förstås utifrån ett ramverk som enbart fokuserar på en aspekt av strukturell ojämlikhet, som till exempel att de är kvinnor. Könsojämlikhet samspelar med ras- och klassfrågor, och för att förstå detta samspel och för att kunna stötta kvinnorna i den situation de befinner sig i behövs ett bredare grepp i form av en intersektionell analys. Medan begreppet strukturell intersektionalitet alltså betecknar hur olika maktstrukturer samverkar och ger upphov till specifika former av utsatthet, syftar politisk intersektionalitet på hur olika kategorier adresseras i organisering för ökad jämlikhet. Crenshaw betonar att politisk mobilisering som tar sin utgångspunkt i en enda kategori löper stor risk att ignorera skillnader inom gruppen. Detta gör återigen att icke-vita kvinnor riskerar att marginaliseras. Med en ofta citerad formulering skriver hon: ”På grund av sin intersektionella identitet som både kvinnor och icke-vita [of color] marginaliseras icke-vita kvinnor inom diskurser som skapats för att svara på antingen det ena eller det andra” (Crenshaw 1991 s. 1244). Crenshaw riktar alltså en kritik mot ”identitetspolitik”, om detta uppfattas som att utgå från en enda form av maktrelationer i den politiska analysen, då det riskerar att osynliggöra skillnader inom den kategori som lyfts fram. I själva verket, menar Crenshaw, är varje kategori i sig en koalition – det vill säga en slags relativt tillfällig sammanslutning av olika underkategorier. Det är alltså inte en kritik mot att utgå från identitetskategorier över huvud taget i kampen för ett mer rättvist samhälle, utan snarare en kritik mot ”enfrågeramverk” inom sociala och politiska rörelser. När det gäller frågan om mäns våld mot kvinnor kan det till exempel finnas ett motstånd mot att ta upp frågan om svarta mäns våld mot svarta kvinnor i sammanhang där rasfrågan görs till den överordnade politiska frågan. Omvänt blir det ett problem om arbetet mot våld mot kvinnor domineras av vita kvinnors erfarenheter och perspektiv på ett sätt som inte blir relevant för icke-vita kvinnor vars våldsutsatthet kan vara K apitel 1 . D en intersektionella traditionen

sammanflätad med deras utsatthet för rasism. Med ett intersektionellt synsätt behöver man däremot inte välja ut en form av maktrelationer som den viktigaste, och man kan därmed också undvika att ställa olika rättighetskamper mot varandra. Den tredje kategorin Crenshaw identifierar är representationell intersektionalitet. Det handlar om kulturella representationer, eller med andra ord om vilka bilder och berättelser som förekommer i till exempel massmedia. Även dessa kan analyseras från en intersektionell utgångspunkt. Crenshaw diskuterar en mediedebatt om hiphopgruppen 2 Live Crew, vars medlemmar ställdes inför rätta för obscenitet i Florida 1990 på grund av sexuellt explicita låttexter. Crenshaw lyfter fram att mediedebatten dominerades av två positioner, där den första tog fasta på att låttexterna var sexistiska och objektifierade kvinnor. Crenshaw menar dock att ett ensidigt fokus på kön och sexism inte kan förklara varför just svarta artister åtalas för obscenitet, men inga vita artister. Den andra positionen i debatten tog följaktligen fasta på rasismen i att just en svart grupp åtalades, och lyfte fram att 2 Live Crew var en del av en svart musikalisk och kulturell tradition. Crenshaw menar att ett ensidigt fokus på rasfrågan samtidigt osynliggör den sexism mot framför allt svarta kvinnor som artisterna gett uttryck för. Det som istället behövs, menar hon, är ett intersektionellt perspektiv som gör det möjligt att diskutera både sexism och rasism utan att behöva välja mellan dem.

Jakten på den perfekta metaforen? Vi kan redan nu stanna upp och summera några centrala idéer i ett intersektionellt perspektiv. Det handlar om ett kritiskt perspektiv på maktrelationer som betonar vikten av att se till flera olika dimensioner, inte minst frågor om rasism och sexism. Ett intersektionellt perspektiv kan sägas gå tillbaka till den tidiga svarta feminismen under andra halvan av 1800-talet, men det är i och med Crenshaws artiklar som tankegångarna artikuleras 18

D el I . P erspektiv och begrepp

just som intersektionalitet. Ett intersektionellt perspektiv lyfter fram olikheter och skillnader inom kategorier, men det handlar inte bara om att lyfta fram olikheter i sig. Det handlar också om att ha ett kritiskt perspektiv på maktrelationer och frågor om social ojämlikhet, och den intersektionella analysen har utvecklats som ett verktyg i kampen för en mer jämlik värld. Ett intersektionellt perspektiv kan användas för att analysera hur olika former av strukturell ojämlikhet överlappar och samverkar och skapar specifika former av utsatthet. Det kan även användas för att analysera organiseringen mot olika former av ojämlikhet och diskriminering, och för att analysera kulturella representationer såsom bilder och debatter i media. Innan vi går vidare och diskuterar andra viktiga bidrag till den intersektionella analysen kan det vara värt att säga något mer om själva begreppet intersektionalitet och dess underliggande metafor. Som vi har sett använde Crenshaw bilden av en vägkorsning (intersection) för att illustrera hur olika maktordningar korsar varandra, och hur specifika former av diskriminering kan uppkomma i mötet mellan dem. Men är en korsning verkligen den bästa bilden för att fånga hur olika maktdimensioner samspelar? Denna fråga har gett upphov till en diskussion om alternativa begrepp och metaforer. Vägkorsningsmetaforen antyder att de olika maktordningarna för det mesta är separata och endast möts vid specifika tillfällen. Många har menat att denna bild inte riktigt lyckas fånga hur olika maktrelationer kan vara sammanvävda. Andra har därmed använt alternativa begrepp. Det är vanligt att skilja mellan att se kategorier som additiva och att se dem som konstitutiva. Ett additivt synsätt innebär att se kategorier som relativt åtskilda från varandra, så att de kan adderas till eller dras ifrån analysen. Ett konstitutivt synsätt innebär istället att man ser kategorier som grundläggande för varandra, så att de inte kan läggas till eller dras ifrån på något enkelt sätt (Ken och Helmuth 2021). Det är det senare som kännetecknar ett intersektionellt perspektiv (även om distinktionen också problematiserats). K apitel 1 . D en intersektionella traditionen

Ord som börjar på inter- (vilket betyder ”mellan” eller ”bland” på latin) har kanske varit mest populära i sammanhanget, till exempel i uttrycket att olika maktordningar ”interagerar” med varandra. Några andra exempel är The Combahee River Collective (2015) som beskrev de olika förtryckssystemen som ”interlocking” (sammanlänkade), en tysk antologi som använde begreppet ”interdependent” (ömsesidiga beroenden) (Walgenbach m.fl. 2012), och samhälls- och teknikforskare som använt ”interferens”, ett begrepp lånat från fysiken för att beskriva hur vågrö relser inverkar på varandra (Geerts och van der Tuin 2013). Det finns också en rad mer kreativa förslag, ofta med hänvisning till olika former av mat och ätande. Till exempel har forskare argumenterat för att socker (Ken 2010) respektive en korg med äpplen (Rodó-Zárate och Jorba 2020) är bättre metaforer än en vägkorsning. Ofta är tanken med denna typ av förslag att de olika beståndsdelarna i vår mat smälter samman så att det inte längre blir möjligt att identifiera de ursprungliga ingredienserna, och att olika maktrelationer som kön, ras och klass smälter ihop på ett liknande sätt. Även om det inte funnits någon brist på alternativa förslag är det få av alternativen som vunnit särskilt många anhängare eller använts i någon större omfattning. Alla är medvetna om att vägkorsningsmetaforen har sina begränsningar, men intersektionalitet har ändå otvivelaktigt kommit att bli det etablerade begreppet. Som Patricia Hill Collins (2019) påpekat är det viktigaste kanske inte att jaga den perfekta metaforen. Begrepp bör snarare bedömas efter vad de åstadkommer, och på den punkten har begreppet intersektionalitet visat sig överlägset.

Maktordningar Vi vill också kort säga något om de olika ”vägar” som möts i den intersektionella ”korsningen”. I de klassiska intersektionella texterna har fokus framför allt legat på kön, ras/etnicitet och klass, medan det i dagens diskussioner finns en större medvetenhet 20

D el I . P erspektiv och begrepp

om betydelsen av andra dimensioner såsom sexualitet, funktionalitet och ålder. Dessa olika ”vägar” har beskrivits på olika sätt i forskningen, och beroende på var tonvikten legat har begrepp som maktordningar, maktdimensioner, maktrelationer, sociala ojämlikheter, förtryck, strukturer och kategorier använts. I den här boken använder vi dessa begrepp relativt omväxlande. Men det man kan säga rent allmänt är att de betecknar både ett mönster och ett mönstrande. Med mönster menar vi att det finns relativt regelbundna mönster av social ojämlikhet som återkommer på olika samhällsområden. Exempelvis brukar klasskillnader ofta beskrivas som en fråga om ekonomisk ojämlikhet, men som klassforskare visat kan klass spela roll i andra delar av samhället också, såsom när det gäller utbildning, hälsa och livslängd samt konsumtion, stil och smak. På ett liknande sätt kan ojämlikhet som har med kön eller genus att göra återfinnas såväl på arbetsmarknaden, i politiken, i media eller inom familjer. Sexualitet handlar inte bara om vilka kroppar vi begär, utan också om vilka formella rättigheter och informella sociala normer som vi möter på semestern, på arbetsplatsen eller på begravningen. Frågor om ras/ etnicitet och rasism finns inte bara på arbets- och bostadsmarknaden, utan också på universitetet, i kulturvärlden och i föreningslivet. Funktionalitet handlar inte bara om vad våra kroppar kan eller inte kan göra, utan också om kollektivtrafikens och offentliga byggnaders tillgänglighet, och om hur möjligheterna till sexualitet, relationer och familj påverkas av förändringar i välfärdsstatens insatser. Ålder handlar inte bara om biologiska förändringar utan också om hur klasserna i skolan är indelade, om när vi får rösträtt, när samhället förväntar sig att vi lönearbetar, eller när vi förväntas experimentera med sexualitet och relationer alternativt ingå i en stabil, långvarig och monogam relation. Samtidigt som forskare dokumenterat sådana återkommande mönster är det också viktigt att förstå dem som ett resultat av ett mönstrande, det vill säga av sociala processer som konstruerar skillnader mellan grupper och leder till att ojämlikhet K apitel 1 . D en intersektionella traditionen

upprätthålls och återskapas men även utmanas och omvandlas. Vi går alltså inte bara omkring och bär på en rad olika egenskaper – såsom kön, sexualitet eller funktionalitet – utan vad dessa saker visar sig betyda beror inte bara på oss själva utan minst lika mycket på vilken betydelse dessa egenskaper tillskrivs i samhället, vilket i sin tur varierar över tid och rum. Det finns mycket forskning om var och en av alla dessa maktdimensioner. Exempelvis har klassforskare diskuterat hur man bäst mäter klass, huruvida det finns två huvudklasser som står i motsättning till varandra eller upp till 16 klasser baserade på yrkestillhörighet. När det gäller frågor om ras och etnicitet finns diskussioner om i vilken grad vi behöver använda oss av raskategorier för att kunna dokumentera och förstå mönster av social ojämlikhet, eller om det i vissa kontexter blir mer relevant att istället tala om etnicitet, nationalitet och tillhörighet. Genusforskningen inrymmer allt från studier av arbetsmarknaden till våld i nära relationer. Ålder har framför allt adresserats i barn- och ungdomsforskning, samt i forskning om åldrande och äldre. Och så vidare. På ett sätt kan man säga att det intersektionella perspektivet förhåller sig till flera olika forskningsfält, samtidigt som det inte entydigt hör hemma inom något specifikt fält, utan överskrider uppdelningen i separata forskningsfält genom att länka samman olika former av maktrelationer.

Förtrycksmatrisen Utöver Crenshaw är den amerikanska sociologen Patricia Hill Collins en av de forskare som främst förknippas med intersektionalitet. Collins bok Black feminist thought (1990, 2009; se också Alinia 2015) är en klassisk studie av svart feministiskt tänkande i USA. I förordet beskriver Collins hur hon i början av sin skoltid kände sig trygg att ta plats, omgiven av andra svarta barn med arbetarklassföräldrar. Men ju längre hon avancerade i skolsystemet, desto mer kom hon att sticka ut, som omväxlande den första, den enda eller en av få som var svart, kvinna eller 22

D el I . P erspektiv och begrepp

hade arbetarklassbakgrund. Collins beskriver hur upplevelsen av vardagstrakasserier på grundval av kön, ras och klass fick henne att tystna. Som ett led i kampen för att återta sin röst skrev hon Black Feminist Thought. Studien kartlägger och diskuterar centrala teman i texter av svarta kvinnor i USA. Collins skriver att eftersom svarta kvinnors perspektiv diskrediterats i akademin har hon valt att fokusera på gemensamma teman i svarta kvinnors tänkande snarare än på motstridigheter, och hon diskuterar frågor som arbete, moderskap, sexualitet och aktivism. Ett av bokens viktiga bidrag är det hon kallar för förtrycks matrisen (matrix of domination). Medan begreppet intersektionalitet pekar på hur olika kategorier samverkar, lanserar Collins begreppet förtrycksmatris för att identifiera olika aspekter av hur varje system av förtryck eller ojämlikhet är organiserat. Det räcker alltså inte bara att säga att olika maktrelationer samverkar, utan vi behöver också begrepp för hur de olika maktrelationerna är organiserade. Förtrycksmatrisen består av fyra olika domäner: den strukturella domänen, den disciplinära domänen, den hegemoniska domänen och den interpersonella domänen. Den strukturella domänen handlar om hur centrala samhälls institutioner – såsom rättssystemet, arbetsmarknaden, skolor och bostadsmarknaden – är organiserade på ett sätt som reproducerar svarta kvinnors underordning över tid. I USA har svarta kvinnor till exempel länge varit utestängda från att åtnjuta sina fulla medborgerliga rättigheter på olika områden. Den disciplinära domänen, däremot, handlar om vad som händer när underordnade grupper väl släpps in. Collins menar att byråkratiska organisationsformer kan få rasistiska och sexistiska effekter även efter att de diskriminerande regelverken upphävts. Byråkratin kan innebära ett visst mått av kontrollerande och disciplinerande som riktas mot underordnade grupper, vilka därmed riskerar att tvingas bli till tysta, fogliga och disciplinerade subjekt. När underordnade grupper släpps in i institutioner som de tidigare varit utestängda från får de tillgång till nya resurser, men kan också i högre grad utsättas för mer disciplinering. Samtidigt K apitel 1 . D en intersektionella traditionen

kan de också i viss mån bidra till att övervaka hur organisationer och institutioner fungerar, genom att uppmärksamma diskriminering och driva på för att organisationerna ska bli mer rättvisa. Den tredje domänen i förtrycksmatrisen är den hegemoniska. Hegemonibegreppet som lånats in från den italienske marxisten Antonio Gramsci syftar på hur förtryck upprätthålls genom ideologi, kultur och medvetande. Den hegemoniska domänen rättfärdigar förtrycket genom att få det att framstå som sunt förnuft. Det blir därigenom svårt att föreställa sig alternativ till den rådande ordningen. Collins menar också att hegemonin fungerar som en länk som förbinder de andra domänerna med varandra. Skolans läroplan, religiösa läror och massmediala representationer är några exempel på vad som kan ingå i den hegemoniska domänen, som både kan forma vårt medvetande och vår syn på världen, men också vara en plats för motstånd där hegemoniska budskap kan ifrågasättas och nya idéer utvecklas. Den interpersonella domänen, slutligen, handlar om hur vi interagerar med och behandlar varandra i vår vardag. Negativ särbehandling förekommer inte bara i stora samhällsinstitutioner eller massmediala bilder, utan även i vardaglig interaktion. Ibland kan vi, utan att vara medvetna om det, utgå från fördomar eller oreflekterade antaganden med resultatet att inte alla behandlas lika. I det interpersonella samspelet förekommer både maktutövning och många olika former av motstånd. Att skilja mellan olika domäner av maktutövning är ett sätt att försöka fånga att förtryck och ojämlikhet inte är statiska, utan kan förändras och se olika ut i olika tider och på olika platser. Det finns seglivade mönster av social ojämlikhet, betonar Collins, men vi behöver samtidigt se förtrycket som i konstant förändring. Detta innebär bland annat att olika aspekter av våra identiteter blir olika framträdande i olika situationer: ”Hennes kön kan vara av större betydelse när hon blir mamma, hennes ras när hon letar efter boende, hennes sexuella läggning när hon 24

D el I . P erspektiv och begrepp

är ute och går med sin älskade, och hennes medborgarskap när hon söker ett jobb.” (Collins 2009 s. 293, vår översättning).

Allt finns i familjen I en inflytelserik artikel, ”It’s all in the family: Intersections of gender, race, and nation” (1998) riktar Collins blicken mot familjen, som hon menar har en särskilt betydelsefull plats för intersektionella maktrelationer. Idealet om en kärnfamilj, konstaterar Collins, bygger på att det finns ett heterosexuellt par som producerar egna biologiska barn, och där pappan försörjer familjen medan mamman tar hand om hemmet. Denna familjekonstellation kan bli problematisk på flera sätt. Dels osynliggör bilden av kärnfamiljen en rad andra familjeformer och sexualiteter som därmed inte tillskrivs samma legitimitet, dels blir familjen i många fall en central plats där maktrelationer skapas och naturaliseras. Collins menar nämligen att det är just i familjen som de flesta individer lär sig sin plats i samhällets olika hierarkier, såsom ras, etnicitet, genus, sexualitet och klass. Men eftersom familjen samtidigt ses som ”naturlig” lär sig individerna ofta inte bara att veta sin plats, utan också att se själva hierarkierna i sig som just naturliga. I det traditionella familjeidealet sammanstrålar alltså flera maktrelationer. I kraft av att vara ”mannen i familjen” eller ”familjeöverhuvudet” fattar pappan de avgörande besluten. Samtidigt har föräldrarna makt över barnen, vilket upprätthåller en hierarki baserad på ålder. Ålder och genus kan också konstrueras tillsammans, om till exempel mamman förväntas lyda pappan, systrarna sina bröder, som i sin tur lyder mamman, men bara så länge de anses vara unga pojkar och inte vuxna män. Vidare används ofta föreställningar om familjen för att beskriva andra maktrelationer. Collins lyfter fram historiska rasistiska föreställningar om att svarta skulle vara intellektuellt outvecklade och ”som barn”. På så sätt aktualiseras både normer om funktionalitet och om ålder. Genom att använda sig av föreställningar om K apitel 1 . D en intersektionella traditionen

att föräldrar har makten över sina barn legitimeras den vita majoritetens makt över minoriteter. Familjen används också ofta som metafor för olika typer av gemenskaper, från grannskapet till nationalstaten. Denna typ av användning kan vara både positiv och negativ. Å ena sidan kan begrepp som ”homie” och ”bror” signalera en solidaritet mellan män som tillhör olika minoritetsgrupper, medan ”systerskap” varit ett viktigt begrepp i vissa delar av feminismen. Å andra sidan kan familjebilden göra att man vill hålla problemen ”inom familjen” och inte ”hänga ut sin smutsiga tvätt till allmän beskådan”. Sådana föreställningar riskerar i värsta fall att bidra till att tysta ner våld och andra övergrepp, och därigenom bidra till att de kan fortgå. Även nationer kan beskrivas i familjetermer. I Sverige utgjorde till exempel ”Folkhemmet” en viktig bild under uppbyggandet av välfärdsstaten under 1900-talet. Som den socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson uttryckte det i ett berömt tal 1928: ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn” (1982 s. 227). Men samtidigt som den ”universella” välfärdsstaten byggdes ut behandlades olika kategorier av medborgare i praktiken olika. Under perioden 1935–1975 tvångssteriliserades till exempel cirka 63 000 människor i Sverige, främst kvinnor som kategoriserades som ”sinnesslöa” (Runcis 1998). Det dröjde till 1960-talet innan romer fick tillträde till vanliga skolor, och sjukdomsstämplingen av homosexualitet togs bort först 1979.

Från marginalen till centrum En annan framträdande tänkare i den intersektionella traditionen är den amerikanska kulturforskaren bell hooks. Hon har skrivit en lång rad böcker på olika teman såsom klass, kärlek, maskulinitet, pedagogik och populärkultur, utifrån en i grunden intersektionell analys. Ett av hennes mest inflytelserika verk är Feministisk teori: Från marginal till centrum (hooks 2021), ursprungligen publi26

D el I . P erspektiv och begrepp

cerat 1984. Här diskuterar hon hur feminismen behöver tänkas om, om den istället för att implicit utgå från vita medelklasskvinnors perspektiv skulle göra svarta kvinnor till utgångspunkten. Om svarta kvinnor flyttas från marginalen till centrum för den feministiska analysen, menar hooks, behöver flera inflytelserika feministiska ståndpunkter tänkas om. Till att börja med behöver begrepp som jämställdhet, och talet om att kvinnor ska få samma rättigheter och möjligheter som män, helt klart kompliceras. Vilka män är det till exempel kvinnor vill få lika villkor som – i ett samhälle där det finns enorma skillnader mellan olika män beroende på faktorer som klass, ras och sexualitet? Att enbart fokusera på jämställdhet mellan kvinnor och män döljer därmed det faktum att en rad andra maktdimensioner påverkar individers livssituation i minst lika hög grad som kön. På ett liknande sätt behöver man fråga sig vilka det egentligen gäller när feminismen talat om vikten av att få ut kvinnorna på arbetsmarknaden. hooks konstaterar att det främst varit vita medelklasskvinnor som historiskt kunnat leva ett relativt privilegierat liv som ”hemmafru”, medan svarta arbetarklasskvinnor i själva verket alltid arbetat utanför hemmet. En annan feministisk idé som hooks ifrågasätter är separatism. Idén att kvinnor ska distansera sig från män för att bygga upp ett eget, oberoende liv, ser även den annorlunda ut utifrån svarta kvinnors position. Svarta kvinnor har erfarenheter av rasism gemensamt med svarta män, och det är därför otillräckligt att bara fokusera på kön. Istället behöver analysen också ta hänsyn till att vissa grupper av män inte bara är privilegierade utan också förtryckta, och att allianser utifrån andra dimensioner än kön därför är nödvändiga. I och med detta kastar hooks också ett annat ljus över frågan om familjen och hemmet. Hon vill inte förminska den feministiska kritiken av hemmet som en plats där kvinnors arbetskraft exploaterats genom obetalt hushållsarbete, eller som en plats där våld och andra kränkningar kan ske. Men samtidigt menar hon att familjen i många fall utK apitel 1 . D en intersektionella traditionen

gör den minst förtryckande institutionen i samhället för många svarta kvinnor. Lösningen kan därmed inte bli att vända sig bort från hemmet och hemarbetet. Hemarbetet bör inte bara bedömas utifrån hur det för närvarande värderas ekonomiskt i samhället. Tvärtom kan ett väl utfört hemarbete, enligt hooks, leda till välmående och stressreduktion, samt bidra till att utveckla ett estetiskt sinne och en ansvarskänsla för sin materiella omvärld. Men allt detta bör samtidigt inte stå i något motsatsförhållande till utbildning och förvärvsarbete på arbetsmarknaden.

Förtryckets fem ansikten Vi har redan presenterat två olika modeller för hur man kan skilja mellan olika aspekter av samhället där en intersektionell analys kan tillämpas – Crenshaws idé om strukturell, politisk respektive representationell intersektionalitet, samt Collins idé om förtrycksmatrisen och dess fyra olika domäner. En tredje indelning som ibland förekommer i intersektionella sammanhang har föreslagits av den politiska filosofen Iris Marion Young (2000). Young tar sig an den politisk-filosofiska diskussionen om hur begreppet rättvisa kan förstås. I korthet kritiserar hon de mest tongivande filosoferna för att vara alltför upptagna av fördelningsfrågor. Young menar att fördelningen av materiella och andra former av resurser med självklarhet bör ha en viktig plats i rättvisediskussionerna. Samtidigt argumenterar hon för att ”fördelning av resurser” är en otillräcklig bild för att fånga vad (o)rättvisa är överhuvudtaget. Om vi istället lyssnar till de sociala och politiska rörelser – såsom fackföreningsrörelser, feministiska och antirasistiska rörelser och hbtq-rörelser – som för fram krav på ett mer rättvist samhälle, blir vi snart varse att en hel rad olika aspekter kan förstås som rättvisefrågor. Young ger sig själv uppgiften att utveckla en teori om rättvisa som kan fånga de olika typer av rättvisekrav som förs fram av sociala och politiska rörelser. Youngs teori skiljer mellan fem olika ”ansikten” som förtrycket tar sig i liberala, demokratiska samhällen. Med förtryck 28

D el I . P erspektiv och begrepp

syftar hon därmed inte framför allt på den typ av makt som diktatorer och andra auktoritära regimer utövar över sin befolkning. I fokus står istället de orättvisor som vissa grupper drabbas av till följd av ofta omedvetna föreställningar och beteendemönster bland vanliga, hyggliga medmänniskor i vardagliga möten, i medier och kulturella stereotyper, i kontakten med byråkratiska strukturer och hierarkier och på de olika ’marknaderna’ – det vill säga mitt i det alldagliga, vardagliga livets göranden och låtanden. (Young 2000 s. 54) Förtryckets två första ansikten är exploatering och marginalisering. De ringar in olika aspekter av ekonomisk ojämlikhet. Enkelt uttryckt syftar exploatering på att man är inkluderad på arbetsmarknaden men på oschyssta villkor: personen i fråga säljer sin arbetskraft för en låg lön och arbetar under mindre tillfredsställande förutsättningar medan någon annan tjänar pengar på personens arbete. Här utgår Young delvis från Marx analyser av ekonomisk utsugning, och betonar att exploatering är en form av orättvisa i och med att resurser förs över från en grupp till en annan. Marginalisering, däremot, handlar om att stå utanför försörjning via arbetsmarknaden, och att därigenom behöva söka sitt uppehälle i den informella ekonomin eller genom exempelvis försörjningsstöd. En sådan situation kan gälla alltifrån pensionärer till unga som inte kommer in på arbetsmarknaden eller personer med psykisk eller fysisk normbrytande funktionalitet. Marginalisering är en allvarlig form av orättvisa, framhåller Young, då den kan innebära fattigdom och materiell nöd, men även ”att bli föremål för uppfostrande, nedvärderande och förnedrande åtgärder och attityder” från välfärdsstatens sida, det vill säga att vara utsatt för en ”ibland godtycklig och ofta integritetskränkande maktutövning” (Young 2000 s. 72). Ekonomins och arbetsmarknadens organisering kan därmed ge upphov till två olika slags orättvisor, menar Young: dels exploatering där du K apitel 1 . D en intersektionella traditionen

är inkluderad men utnyttjad, dels marginalisering där du istället är exkluderad och står utanför. Den tredje kategorin i Youngs modell är maktlöshet. Med detta begrepp vill Young komma åt en väsentlig skillnad i hur vår subjektivitet formas av att tillhöra medelklassen respektive arbetarklassen. I många arbetarklassyrken saknas möjligheter att utnyttja och utveckla sina resurser och talanger, att använda sitt omdöme och sin kreativitet, och att hävda auktoritet eller specialistkunskap. Detta är däremot ofta möjligt för välutbildade personer i medelklassyrken som får möjlighet att utvecklas med mer kvalificerade arbetsuppgifter. De kan därigenom vinna anseende och tillägna sig auktoritet, social status och självkänsla i offentliga sammanhang. Dessutom blir medelklassens livsstil – det vill säga ”sätt att klä sig, äta, tala och föra sig” normerande – och därigenom betraktad som ”respektabel” (Young 2000: 77; se också Skeggs 2000). Förtryckets fjärde ansikte är kulturell dominans. Det innebär i korthet en begränsad representation av en grupp inom media och kultur. Det handlar å ena sidan om vilka som får synas eller komma till tals. Är det framför allt vita män som blir intervjuade som experter i nyheterna? Får transpersoner och personer med normbrytande funktionalitet spela transpersoner och personer med normbrytande funktionalitet på teater och i film? Det handlar å andra sidan också om bredden av representationer som förekommer för olika grupper. Finns det plats för flera olika sätt att vara homo- eller bisexuell på? Är icke-vita ungdomar bara med i media i samband med kriminalitet och våld? Med andra ord kan man vara utsatt för kulturell dominans om ens egen grupp eller identitet sällan är representerad inom media och kultur, men även om den är representerad, men då framför allt genom ensidiga och stereotypa skildringar. Medan privilegierade grupper skildras som normala och vanliga innebär kulturell dominans, enligt Young, en form av orättvisa som ”skapar en paradoxal upplevelse av att vara osynlig och samtidigt iögonenfallande” (Young 2000 s. 81). 30

D el I . P erspektiv och begrepp

Våld utgör förtryckets femte ansikte, enligt Youngs modell. Underordnade grupper är inte bara förtryckta i den ekonomiska sfären eller i kulturella representationer, utan löper också en högre risk för att bli utsatta för olika former av våld. Det kan gälla exempelvis kvinnor som är utsatta för våld från en nuvarande eller före detta manlig partner, ras/etniska minoriteter som riskerar att utsättas för hatbrott eller för övergrepp från ordningsmakten, samt hbtq-personer som riskerar att utsättas för våld i offentliga miljöer. Våldets existens kan också medföra att behöva leva med en beredskap för att bli utsatt för godtyckliga och oprovocerade attacker, och underordnade grupper kan därför behöva utveckla strategier för, exempelvis, hur och när de rör sig i olika offentliga rum. Young tillägger att våld är en form av förtryck som riktas mot våra materiella kroppar, men som samtidigt sällan tagits upp i teoretiska diskussioner av vad (o)rättvisa är. Youngs teori om förtryckets fem ansikten passar in i den intersektionella traditionen då den försöker inkorporera flera olika maktordningar på ett sätt som ska undvika diskussioner om vilken form av förtryck som är mest allvarlig eller ursprunglig. Modellen gör det möjligt att identifiera likheter och skillnader i de typer av förtryck som olika grupper är utsatta för, samt hur de skiljer sig över tid och rum. Samtidigt har modellen kritiserats och vidareutvecklats. Elizabeth Purcell (2014) menar att Young fokuserat för mycket på klass, kön och ras på bekostnad av funktionalitet. Om vi istället tar vår utgångspunkt i det förtryck som drabbar personer med normbrytande funktionalitet, argumenterar Purcell, behöver vi lägga till ytterligare tre aspekter: stigmatisering, ifrågasatt personskap, samt samhällelig oförmåga (societal incapacity). Stigmatisering kan handla om sociala bestraffningar för normbrytande beteende (såsom vid Alzheimers sjukdom). Ifrågasatt personskap syftar på att få sitt människovärde ifrågasatt (av exempelvis filosofer som argumenterat för att alla liv inte är lika mycket värda). Den samhälleliga oförmågan handlar i korthet om det som ofta beskrivs som K apitel 1 . D en intersektionella traditionen

”otillgänglighet”: det vill säga att samhällets byggda miljö inte är tillgänglig för alla kroppar, vilket systematiskt gör livet svårare för människor med normbrytande funktionalitet. Denna typ av diskussioner visar att det kan vara svårt att nå någon slutgiltig modell för olika former av förtryck, men också att sådana modeller kan hjälpa oss att ringa in olika aspekter av hur maktordningar skapas och upprätthålls.

Genus, nation och tillhörighet Hittills har vår diskussion fokuserat nästan uteslutande på USA, men intersektionella perspektiv har även vuxit fram parallellt i andra kontexter. I Storbritannien har sociologerna Nira Yuval-Davis och Floya Anthias – med ursprung i Israel respektive Cypern – varit tongivande i att utveckla ett intersektionellt perspektiv. Yuval-Davis och Anthias har skrivit ett flertal böcker både tillsammans och var för sig, på teman som antirasism, migrantarbetare i södra Europa, religiös fundamentalism samt inte minst om relationen mellan genus, nation, stat och tillhörighet ur ett intersektionellt perspektiv. I artikeln ”Contextualizing feminism” (1983) argumenterade de för att feminismens fokus på kön behöver kontextualiseras i relation till frågor om klass och ras/etnicitet, vilket påminner om den amerikanska svarta feminismen. Samtidigt ville Anthias och Yuval-Davis gå ifrån den strikta uppdelningen mellan svart och vit feminism. De menar att begreppet svart feminism kan vara både för brett och för smalt utanför den specifika amerikanska kontexten. I ett brittiskt sammanhang kan det till exempel finnas frågor som är gemensamma för alla migrantkvinnor oavsett hudfärg, såsom migrationslagstiftningen och dess konsekvenser. Men det kan också finnas frågor som är specifika för olika etniska grupper, exempelvis för kvinnliga sikher från Indien. I detta sammanhang kan det därför vara mer adekvat att tala om etniska skiljelinjer (ethnic divisions). Genom att tala om frågor om etnicitet och rasism i termer av skiljelinjer betonar de samtidigt att dessa frå32

D el I . P erspektiv och begrepp

gor inte bara ger uttryck för individers känsla av identitet, utan handlar minst lika mycket om samhällets gränsdragnings- och uteslutningsprocesser. I sin bok Gender & nation (1997) riktar Yuval-Davis blicken mot relationen mellan nationsskapande och konstruktionen av kön. Hon skriver att en person aldrig bara är kvinna eller man, utan också bär på en rad andra kollektiva tillhörigheter, såsom nationalitet och etnicitet. Vi kan därför inte förstå kön helt abstraherat från dessa andra aspekter, men omvänt kan vi inte heller förstå konstruktionen av nationer, etniska grupper och andra kollektiv utan ett könsperspektiv. Men vi bär inte bara på flera olika identiteter, utan kön och nation är ofta nära sammanvävda. Nationalistiska berättelser tenderar att få könade konsekvenser: män förväntas offra sina liv för nationen och för kvinnor och barn, medan kvinnor görs till såväl biologiska som kulturella representanter för kollektivet. Detta sker genom förväntningar på att kvinnor ska skaffa barn för att säkra ”folkets fortlevnad”, och genom att deras sexualitet kontrolleras med hänvisning till kollektivets intressen. Det sker även genom bilder av nationen som en kvinna som ska försvaras, såsom i uttrycket ”Moder Svea” (se också Eduards 2012). Sammantaget menar Yuval-Davis att kön och nation inte bara korsar varandra, utan i många fall också kan bidra till att konstruera varandra (se också Alinia 2013). Yuval-Davis (1997) utvecklar också ett inflytelserikt resonemang om dialog och koalitioner. Med utgångspunkt i feministiska ståndpunktsteorier kritiserar hon både idéer om universalism (att det finns en generell objektiv sanning) och relativism (att det finns många olika berättelser som alla är lika mycket värda). Istället förespråkar hon transversell dialog. Detta innebär i korthet att vi alla behöver erkänna att vår kunskap och våra perspektiv är beroende av våra sociala positioner och erfarenheter, och att ingen därför kan sitta inne med den hela och slutgiltiga sanningen. Genom en dialog som samtidigt både är rotad i en sådan situerad kunskap och öppen för att skifta perspekK apitel 1 . D en intersektionella traditionen

tiv och ta in andra erfarenheter och tankar, får vi ett effektivt verktyg för intersektionella koalitioner som kan användas i både större och mindre sammanhang. En annan poäng hos Yuval-Davis och Anthias är att intersektionalitet inte bara bör ses som en angelägenhet för de mest marginaliserade. Även om intersektionalitet utvecklats av människor som utsatts för flera former av förtryck är det inte enbart på dem som den intersektionella analysen kan tillämpas. Perspektivet har en mer generell relevans och kan i princip lika gärna användas för att förstå de erfarenheter, perspektiv och strategier som präglar exempelvis vita, heterosexuella medelålders medelklassmän. Som Yuval-Davis (2011a) uttrycker det: intersektionalitet är det mest giltiga samtida sociologiska perspektivet när det gäller att förstå frågor om social skiktning överhuvudtaget. I sina senare arbeten fokuserar både Yuval-Davis (2011b) och Anthias (2021) på tillhörighet. Tillhörighet blir här den övergripande beteckningen på olika slags kategorier och identiteter, den känsla av trygghet och av att vara ”hemma” som dessa kan erbjuda, men också de förhandlingar och maktfrågor som är knutna till dem. Med utgångspunkt i ett intersektionellt perspektiv på tillhörighet diskuterar Yuval-Davis frågor som medborgarskap, nationalstat, religiositet och feministiskt omsorgstänkande. Utifrån ett snarlikt perspektiv fokuserar Anthias (2021) på platsens betydelse och lanserar begreppet translokala tillhörigheter. Med begreppet vill hon sätta fokus på att intersektionella maktrelationer också är beroende av de platser där de utspelar sig. Samtidigt bör den intersektionella analysen inte utgå från att just nationalstaten är den självklara eller mest lämpliga utgångspunkten för att rama in frågor om plats. Genom att tala om translokala tillhörigheter betonar Anthias att platser är lokala och specifika – men samtidigt inbäddade i globala och andra nationsöverskridande processer.

D el I . P erspektiv och begrepp

Ojämlikhetsregimer Som vi har sett kan intersektionella perspektiv sägas ha en längre gemensam historia som går tillbaka till slutet av 1800-talet, men de har också utvecklats i relation till olika forskningsfält. Ett sådant fält är forskning om arbete och arbetsmarknad. Arbetsmarknaden har länge tilldragit sig samhällsvetenskapliga forskares intresse, då de olika företag, organisationer och andra aktörer som verkar på den ofta spelar en viktig roll i att skapa, upprätthålla och i vissa fall även utmana olika former av ojämlikhet. Mycket sociologisk forskning om ojämlikhet på arbetsmarknaden har fokuserat på klass, och har visat hur mer makt och inflytande på arbetsplatsen ofta hänger samman med högre lön, bättre levnadsstandard och ett längre liv jämfört med hos personer som intar underordnade eller mer prekära positioner på arbetsmarknaden. Feministiska forskare har analyserat genusarbetsdelningen i företag och andra organisationer och myntat begrepp som ”glastak” för att identifiera informella men betydelsefulla gränser för kvinnors möjligheter att nå toppositioner i arbetslivet. Antirasistiska forskare har på ett liknande sätt uppmärksammat hur föreställningar om ras och etnicitet påverkar möjligheter och karriärvägar inom olika branscher och organisationer. Samtidigt har det funnits en tendens att behandla dessa olika former av ojämlikhet separat, menar den amerikanska sociologen Joan Acker i sin inflytelserika artikel ”Inequality regimes: Gender, class, and race in organizations” (Acker 2006). Acker argumenterar därmed för att organisationsforskare behöver anlägga ett mer intersektionellt perspektiv, och tar stöd dels i den intersektionella traditionen med tänkare som Collins och Crenshaw, dels i den empiriska forskningen om olika sorters ojämlikheter i arbetslivet. Ett av Ackers främsta bidrag är begreppet ojämlikhetsregimer. Begreppet ”regim” syftar vanligtvis på makten att styra ett land. Ett lands regim kan bytas ut så att någon annan konstellation tar över, exempelvis genom allmänna val, men det är svårt att tänka K apitel 1 . D en intersektionella traditionen

sig en nationalstat som inte har något slags styre. På ett liknande sätt menar Acker att företag och andra organisationer på arbetsmarknaden har ett sätt att styras, som kanske inte kommer att vara för evigt, men som icke desto mindre har en påtaglig påverkan på det som sker i organisationen. Ackers poäng är dock inte bara att företag har en formell företagsledning, utan hon vill snarare försöka ringa in de mönster av makt och ojämlikhet kopplade till klass, kön och ras som kan genomsyra relationer inom företag och andra organisationer på sätt som inte alltid är uppenbara eller ens nödvändigtvis förespråkas av företagsledningen. Acker menar att alla organisationer har en ojämlikhetsregim, men att det kan vara stor skillnad mellan hur ojämlikhetsregimerna ser ut i olika typer av företag och branscher. Ojämlikhetsregimerna hänger delvis ihop med historiska skeenden i samhället och kulturen i stort, men de kan också se olika ut mellan organisationer och även inom samma organisation över tid. Med ojämlikhet menar Acker systematiska skillnader mellan personer i fråga om makt och kontroll över mål, resurser och resultat, såsom möjligheter när det gäller att fatta beslut, befordras eller få utvecklande arbetsuppgifter, samt lön, förmåner och anställningstrygghet. Ojämlikheten kan se ut på olika sätt i organisationer, beroende på aspekter som hur hierarkiska eller platta de är, hur processerna kring rekrytering och lönesättning fungerar, och i vilken grad arbetet är byggt utifrån ”bilden av en vit man som är totalt dedikerad till arbetet och som inte har något ansvar för barn eller familj utöver att förtjäna levebrödet” (Acker 2006 s. 448, vår översättning). Andra aspekter handlar om hur synliga olika former av ojämlikhet är, och hur pass legitima de anses vara. Acker tar upp att klassojämlikheter ofta betraktas som legitima i USA i och med att hierarkier i företag ofta ses som naturliga, medan genus- och rasojämlikheter blivit mindre legitima till följd av bland annat antidiskrimineringslagstiftning. Slutligen diskuterar Acker också förändring och hur försök att utmana ojämlikhetsregimer tenderar att mötas av olika former av motstånd. De större förändringar som 36

D el I . P erspektiv och begrepp

åstadkommits, menar hon, har ofta byggt på en kombination av en bredare samhällspolitisk diskussion – såsom kampanjer för lika lön för lika arbete – och insiders som drivit på för förändring inom organisationen. Ojämlikheterna är därmed inte gjutna i sten, utan möjliga att bekämpa och förändra, även om förändringsprocesser sällan är okomplicerade. Begreppet ojämlikhetsregimer har kommit att bli ett användbart verktyg för studier av företag, arbete och organisationer från ett intersektionellt perspektiv (till exempel Selberg och Mulinari 2011).

Resande begrepp och ” intersektionalitetskrig” Som vi har sett har mycket av de intersektionella tankegångarna utvecklats inom engelskspråkig forskning, inte minst i USA. Det är samtidigt värt att hålla i minnet att det som idag ses som en intersektionell tradition – inte minst i böcker som den här – delvis är en slags rekonstruktion. En del av det som idag betraktas som klassiska intersektionella analyser använde inte alls detta begrepp. I andra fall användes begreppet men inom skilda forskningsfält – exempelvis i historisk-sociologiska studier av svarta kvinnors tänkande, inom postkoloniala studier, eller i kritisk rasforskning inom juridik – som endast delvis varit i dialog med varandra. Givetvis finns det också viss forskning i andra sammanhang världen över som tangerar en del av de analyser vi hittills presenterat. Men åren efter millennieskiftet inträffade något av ett skifte, där intersektionalitet blev ett ”resande begrepp” som blev alltmer spritt, uppmärksammat, använt – och även omdiskuterat (K. Davis 2008). Ett tydligt tecken på det bredare genomslaget är att många akademiska tidskrifter under denna period ägnade särskilda temanummer åt intersektionalitet. Några exempel är svenska Kvinnovetenskaplig tidskrift (2005), danska Kvinder, køn og forskning (2006), European Journal of Women’s Studies (2006) samt amerikanska Signs: Journal of Women in Culture and Society (2013) och Ethnic and Racial Studies (2016). Som dessa titlar inK apitel 1 . D en intersektionella traditionen

dikerar kom mycket av denna popularisering att äga rum i relation till kvinno- och genusforskning samt feministisk forskning. Detta har också delvis kommit att sätta sin prägel på diskussionen. Lite förenklat kan vi säga att det har utvecklats två ganska olika positioner eller uttolkningar av vad intersektionalitet innebär. Enligt ett synsätt handlar intersektionalitet framför allt om det vi har beskrivit hittills: kritiska samhällsanalyser av samspelet mellan framför allt kön, ras och klass som ifrågasätter en ensidig fokusering på en kategori i taget. I många europeiska länder finns inte samma antirasistiska tradition som i USA, och i Sverige och Norden är det till exempel först relativt nyligen som svart feminism kommit att diskuteras i någon större utsträckning (till exempel Ndow Norrby och Bramme Sey 2015; Kelekay 2021). Däremot har det funnits antirasistisk feministisk forskning under andra namn, såsom postkolonial forskning. I Sverige introducerades intersektionalitetsbegreppet 2002 av de postkoloniala feministerna, sociologen Diana Mulinari, kulturgeografen Irene Molina och ekonomhistorikern Paulina de los Reyes. De skrev: Intersektionalitet tillhandahåller en teoretisk ram för att analysera hur makt konstitueras utifrån socialt konstruerade skillnader som är inbäddade i varandra och som förändras i skilda rumsliga och historiska sammanhang. […] Det finns inga sociala positioner (eller identiteter) som inte konstrueras utifrån klass, kön och ras/etniska symmetrier. (de los Reyes, Molina och Mulinari 2002 s. 23) Här ligger tonvikten på att det handlar om maktfrågor, att olika skillnader bör förstås i relation till varandra, att dessa behöver adresseras i relation till den sociala kontexten, samt att fokus ligger på frågor om klass, kön och ras/etnicitet. I en teoretiskt inriktad bok publicerad några år senare diskuterade de los Reyes och Mulinari (2005) hur en rad olika sociologiska, antirasistiska 38

D el I . P erspektiv och begrepp

och feministiska perspektiv kan lämna bidrag till en intersektionell analys. De argumenterade också för intersektionalitet som ett alternativ till en svensk ”hegemonisk feminism” som hade överfokuserat på kön på bekostnad av andra maktfrågor, och menade att ett intersektionellt perspektiv snarare ifrågasätter ”feminismens deltagande i processer av exkludering och stigmatisering genom ställningstaganden som legitimerar lönearbetet, heteronormen, vithetens överhöghet och nationens självklara centralitet” (de los Reyes och Mulinari 2005 s. 124–125). Det andra synsättet på vad intersektionalitet kan innebära har framför allt framförts i en genusvetenskaplig kontext. I Sverige har genusvetaren Nina Lykke (2003, 2005, 2007) argumenterat för intersektionalitet som ett slags paraplybegrepp för olika typer av feministisk forskning. Lykke menar att det finns likheter mellan de amerikanska diskussionerna av samspelet mellan kön och ras och feministiska diskussioner i Europa om samspelet mellan kön och klass. Till det kan man även lägga queerfeministisk forskning om samspelet mellan kön och sexualitet, samt feministisk ungdomsforskning som uppmärksammar frågor om kön och ålder. Sammantaget menar Lykke att genusforskare ofta intresserar sig just för samspelet mellan kön/genus och andra maktdimensioner. Hon menar vidare att genuskategorin måste vara central för genusvetare, men att det i övrigt inte går att säga att några specifika kategorier alltid är viktigare än några andra. Ingen enskild forskare eller studie kan omfatta alla maktfrågor, och det som behövs är istället reflektion över val och bortval av kategorier. En kritisk fråga som ställts till de los Reyes med kollegor är på vilka grunder de prioriterar kön, klass och ras/etnicitet över andra maktfrågor, som till exempel sexualitet (Lykke 2007). En kritisk fråga som ställts till Lykke är om inte idén om val och bortval av kategorier bygger på just de ”additiva” utgångspunkter som ett intersektionellt perspektiv vill göra upp med (Carbin och Tornhill 2004). Den svenska debatten avspeglar samtidigt delvis den internationella diskussionen som till och med beK apitel 1 . D en intersektionella traditionen

skrivits som ”intersektionalitetskrig” (Nash 2019). Å ena sidan argumenteras det för att alla begrepp ”reser” och får delvis nya innebörder i olika kontexter (K. Davis 2020). Å andra sidan finns det en kritik av att intersektionalitetsbegreppets egentliga innehåll – framför allt den antirasistiska kritiken och kopplingarna till sociala rättviseprojekt – kommit att urvattnas. Crenshaw (2011) framhåller exempelvis att när intersektionalitet görs till något universellt så riskerar svarta kvinnor att återmarginaliseras. Den kanadensiska sociologen Sirma Bilge (2013) menar på ett liknande sätt att intersektionalitet behöver ”räddas” från feministiska intersektionalitetsstudier. Hon skriver att de antirasistiska aspekterna ibland riskerar att försvinna när intersektionalitet på ett alltför onyanserat sätt placeras inom feminismen (snarare än som en del av en antirasistisk historia). Några andra exempel på frågor som tagits upp i intersektionalitetsdebatterna utan att ha fått några enkla svar är: Hur många och i så fall vilka maktordningar ska vara med i en intersektionell analys (Yuval-Davis 2006)? Vilken plats får de maktfrågor som ibland reduceras till ett etc. i uppradningar som ”kön, ras, klass, etc.” – såsom ålder (Krekula, Närvänen och Näsman 2005) och funktionalitet (Söder och Hugemark 2016)? Hur kan vi tala om makt och skillnader utan att samtidigt förstärka föreställningar om inneboende olikheter (Alinia 2013, de los Reyes och Martinsson 2005)? Vad är mest avgörande för vilka maktfrågor som hamnar i centrum av en analys – det material som studeras eller forskarens skolning och intressen som ligger till grund för vilka frågor som ställs (Rosenberg 2007)? Hur stora är egentligen likheterna mellan olika maktdimensioner och finns det en risk att ”kön, etnicitet, sexualitet och klass görs till samma sak: kategorier” (Sandell och Mulinari 2006 s. 129)? Har intersektionalitetsdiskussionerna i Europa kommit att manifestera en dröm om ett gemensamt språk som i själva verket döljer andra, viktiga skiljelinjer i forskningen (Carbin och Edenheim 2013)? 40

D el I . P erspektiv och begrepp

I en nyare bok, Intersectionality as critical social theory (2019), försöker Patricia Hill Collins ringa in vad hon ser som kärnan i ett intersektionellt perspektiv genom att identifiera sex kärnidéer (core constructs). Dessa är 1) relationalitet, vilket handlar om att fokusera på relationer mellan kategorier snarare än på deras essenser; 2) makt, vilket handlar om att fokusera på maktfrågorna, inte bara på skillnader mellan olika identiteter; 3) social ojämlikhet, som kan vara ett resultat av maktutövning; 4) den sociala kontextens betydelse, inte minst för vilken kunskap som produceras; 5) komplexitet, det vill säga att leta efter kopplingar och relationer; och slutligen 6) social rättvisa, det vill säga att analysen inte bör vara helt frikopplad från strävan efter en mer jämlik och rättvis värld. Collins menar att även om varje enskild intersektionell studie inte nödvändigtvis uppfyller alla kriterier kan dessa sex punkter sägas sammanfatta kärnan i det intersektionella perspektivet. Samtidigt som hon betonar de gemensamma dragen är Collins också tydlig med att intersektionell forskning bedrivs i många olika akademiska discipliner inom både humaniora och samhällsvetenskap, och att den därför kan inrymma en mängd olika specifika angreppssätt.

K apitel 1 . D en intersektionella traditionen

Register A Acker, Joan 35–37 Anthias, Floya 32–34 arbete 35–37, 79–85 autonomi 89–90 B både-och-tänkande 94–97 C Collins, Patricia Hill 22–26, 40–41 Combahee River Collective 14 Cooper, Anna Julia 12–13 Crenshaw, Kimberlé W. 14–18 D Danmark 79–85 dekonstruktion 45–46 de los Reyes, Paulina 38–39, 73, 77–78 den andra frågan 52 dialog 33, 57, 102–103 disciplinering 23 diskriminering 14–16 diskursanalys 44–45 E enfrågeramverk 15–17 etniska skiljelinjer 32 exploatering 29 F fackförening 79–85 familj 25–26 fenomenologi 46–49 folkhemmet 26

fritt tänkande 66 funktionalitet 31–32, 89–90 förtryck 28–32 förtrycksmatris 22–24 G generation 71–72 genusvetenskap 39 glädjedödare 48 grupper 97–101 H heder 75–76 hegemoni 24 hegemonisk feminism 39, 74–75 hemarbete 27–28 hiphop 18, 87 hooks, bell 26–28 I identitetspolitik 17 inkludering 55 intersektionalitet debatt 37–41 kritik av 49 strukturell, politisk och representationell 16–18 J jämställdhet 27, 63–64, 69, 73 K kategorier 43–46, 54–55 Kilomba, Grada 53 klass 29–30, 79–85 koalition 17, 57, 104–105 kollektiv identitet 97–101

121

komplexitet 54–55 kunskapsproduktion 51–52 kurder 63–65, 70–72 kvantitativ forskning 55 känslor 47–48

R representation 30, 50 riskbedömning 75 rum 48 rättvisa 28

L Lorde, Audre 66–67 Lykke, Nina 39

S samer 67–69 sammansättning 49–50 separatism 27 slöja 44 sociala rörelser 54 Spivak, Gayatri Chakravorty 45–46 strategisk essentialism 46 svart feminism, tidig 12–13 Sverige 38–40

M marginalisering 29 materialitet 49–50 Matsuda, Mari 52–53 McCall, Leslie 54–55 metaforer 18–20 migration 70–71, 79–85 Mohanty, Chandra Talpade 44–45 Mulinari, Diana 38–39 N nation 33 O ojämlikhet 21–22 ojämlikhetsregimer 35–37 orientering 47 otillgänglighet 32 P paraplybegrepp 39 peer review 51–52 pension 55 posthumanism 49–51 poststrukturalism 43–46 Puar, Jasbir 49–51 Q queer 47, 49, 56, 87

122

R egister

T tankeexperiment 51–53 tillhörighet 34 transversell politik 94 tredje världen 44–45 Truth, Sojourner 12 U underordnande inkludering 62 ungdomskultur 86–87 urfolk 67–69 V våld 16, 31, 68, 75 Wells-Barnett, Ida B. 13 Y Young, Iris Marion 28–31 Yuval-Davis, Nira 32–34

Kalle Berggren är fil.dr i sociologi och docent i genusvetenskap. Han är verksam vid Barn- och ungdoms vetenskapliga institutionen, Stock holms universitet.

BeGreppbart

Minoo Alinia är docent i sociologi och lektor vid Sociologiska institutionen, Uppsala universitet.

Minoo Alinia & Kalle Berggren

Intersektionalitet Minoo Alinia & Kalle Berggren

BeGreppbart

är ett begrepp som blivit populärt i Sverige under det senaste decenniet – men vad innebär det egentligen?

Intersektionalitet

Best.nr 47-14467-9 Tryck.nr 47-14467-9

Läs mer om serien och böckerna på: www.liber.se U T F O R S K A N D E . F O K U S E R A T. D Y N A M I S K T.