9789147140572 by Smakprov Media AB

tillvägagångssätt för samtal som ska leda till förändring. Exemplen är i första hand hämtade från socialt arbete, men boken har ett brett anslag och är lämplig för alla som bedriver yrkesmässiga samtal i människoinriktat arbete. Boken beskriver aktuella teorier och forskningsresultat om samtal i

ROLF HOLMQVIST

I Samtal i socialt arbete beskrivs grundläggande principer och praktiska

socialt arbete och ger förslag på hur sådana samtal kan bli verksamma. skap om förändrande samtal snarare än om hur replikerna ska utformas. Syftet är att visa hur samtal i olika yrkesmässiga sammanhang kan bidra till att människor blir bättre på att hantera svåra livssituationer på ett konstruktivt sätt, hur de kan förändra sitt förhållningssätt till sig själva och andra, växa som människor och känna sig stolta över sina livsval. Boken tar upp — hur aktuell forskningsbaserad kunskap om samtal kan göras användbar i praktiskt socialt arbete — hur mötet mellan klientens behov och samtalsledarens egna erfarenheter kan bli konstruktivt — olika typer av samtal: utredande, rådgivande och lösningsinriktade — exempel på samtal med olika klientgrupper, som barn/unga, äldre personer och personer med nedsatta kognitiva funktioner.

Samtal i socialt arbete

Den handlar om principer mer än om tekniker, om grundläggande kun-

Samtal i socialt arbete Vägar till förändring

ROLF HOLMQVIST är professor emeritus i klinisk psykologi vid Linköpings universitet. I sin forskning har han ägnat sig åt samtalsrelationens betydelse för behandlingsresultat. Han är psykoterapeut och har bidragit till introduktionen av relationell psykoterapi i Sverige. Han handleder i psykiatriska och sociala verksamheter.

Best.nr 47-14057-2 Tryck.nr 47-14057-2

ROLF HOLMQVIST

Samtal i socialt arbete – Vägar till förändring ISBN 978-91-47-14057-2 © 2023 Författaren och Liber AB Förläggare: Helena Ekholm Projektledare: Stefanie Holmsved Thott Redaktör: Camilla Nevby Produktionsspecialist: Helene Ågren Omslag och grafisk formgivning: Nette Lövgren Första upplagan 1 Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: People Printing, Kina 2023

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se

Innehåll Förord

Inledning

Bokens syfte, budskap och målgrupp 15 Bokens struktur 16

A. Samtal

1. Teorier om språk och samtal

Språket och verkligheten 20 Det samskapade samtalet 22 Konversationsanalys – ett sätt att förstå samtalets mekanik 24 Interaktionsfältet 26 Sokratisk samtalsmetod 27

2. Samtal som process

Kommunikationssystemmodellen 37 Berättelsens plats i samtalet 41 Omedelbarhet och eftertanke 45

3. Lyssna, stötta och utmana

Stöd genom validering, uppmuntran och empati 50 Att utmana 55

4. När samtalet hänger upp sig

Att svara rätt och att komma fel 61 Alliansbrott 65 Att stanna kvar i konflikten 70 Att berätta om sig själv 71 Att tåla osäkerhet 72 Förhandlingen 74

B. Förändring

5. Hur hjälper vi någon att förändras?

Behövs en samtalsledare? 82 Förhållningssätt som främjar förändring 83 Vad betyder den främjande modellen konkret för klienten? 85 Ambivalens och motstånd 86

6. Motivation

Eget beslut eller andras påverkan? 91 Den transteoretiska förändringsmodellen 93 Motiverande samtal 94

7. Målsättningen för samtalet

102

Tydlighet och osäkerhet 104 Klientens kunskap 105 Metodvalet 106

8. Vad är det som ger förändringen?

110

Förändringsprocesser 113 Teknik eller relation? 116 Responsivitet 116 Klientens nyfikenhet och öppenhet 118 Klientens känslor

119

Samtalsledarens känslor och känslorna i relationen 121

C. Relationen

123

9. Relationen som sammanhang

124

Kategoriseringar för att skapa sammanhang 125 Anknytning 127 Mentalisering 136 En generell teori om grundläggande relationsbehov 144

10. Expertis och ömsesidighet

146

Att tro sig kunna påverka 149 Förändringsredskap 151

Det unika i relationen 152 Intersubjektivitet 154 Tvåstegsmodellen 160 Den mångfacetterade människan 162

11. Professionellt, personligt och privat

167

Det personliga i det professionella 169 Personcentrering 173 När yrkespersonen blir berörd 175

D. Samtal inom särskilda områden 12. Samtal inom det sociala området

183

184

Sammanhangets betydelse för socialt arbete 188

13. Samtal med människor från andra kulturer

194

Kulturell kompetens 198

14. Samtal med människor som drabbats av kriser och trauman Samtal i den akuta krisen 202 Samtal efter några dagar 203 Metoder för ett enda samtal 203 Att möta klienter som har trauman i sin livshistoria 204

15. Samtal med barn och unga

211

Kontakten med barnet 211 Specifika förhållningssätt och tekniker 213 Forskning om samtal med barn och unga 214

16. Samtal med äldre

215

Åldrandets utmaningar 217

17. Samtal med personer med nedsatta kognitiva funktioner Svårigheter att förstå funktionsproblematiken 219 Att rama in det pågående samtalet 222 Ärligheten 222 Lågaffektivt bemötande 224

218

201

18. Samtal i komplicerade relationer

226

Blyga och fåordiga klienter 226 Klienter som hellre pratar om hur andra borde förändras 227 Negativa känslor för klienten 229 Klienter som är aggressiva 231

E. Samtalsledarens ansvar och utveckling 233 19. Professionella samtal, värderingar och makt Rätten att fråga 236 Rätten att bedöma 236 Den etiska dimensionen 237

20. Om att utveckla sin samtalsförmåga Systematisk återkoppling

243

Reflekterande återkoppling 246 Målmedveten träning 248 Erfarenhetsbaserad kompetens 249 Att vänta på processen 251 Verksamhetens ansvar 251 Övningar 253

Referenser Register

258

275

240

234

Förord

Hon tänkte på hur mycket människor förändrar en. Det var mot satsen till vad man alltid hörde; att ingen kunde förändra någon. Det var inte sant. Det var bara genom andra människor som man alls förändrades. (Susan Minot, Evening 1998, egen översättning)

Ämnet som detta citat behandlar är temat för den här boken. Hur går förändring egentligen till i frågor som rör känslor, beteende, tankar, livshållning och sätt att skapa relationer till andra? Är det genom att jag själv bestämmer mig, kanske hittar mina egna utvecklingssteg? Eller är det genom samtal som jag för med andra, kanske i ett snabbt beslut, kanske i en långsam process? De här frågorna är grunden för den här boken. Syftet är att presentera aktuell kunskap om hur samtal mellan en yrkesperson och en klient kan leda till konstruktiva förändringar i klientens liv – och hur yrkespersonen själv kan utvecklas. Frågan som finns med hela tiden är hur yrkespersonen skapar grunden för att klienten själv ska förändras. Att genom samtal försöka förändra en annan människas sätt att fungera och leva är självklart för alla människor, det gör vi mest hela tiden utan att fundera närmare över hur det går till. När jag berättade för min far att jag tänkte bli psykolog var han mycket frågande. Är det ett riktigt arbete? Han hade tänkt att jag skulle bli ingenjör. Ingenjörers arbete ger påtagliga förändringar. När han hade fått fundera ett tag kom han fram till att det kanske kunde vara bra att ”prata folk till rätta”. Men han hade nog alltid kvar frågan om det verkligen är ett yrke som kräver utbildning. Han gjorde det hela tiden, tänkte han, utan utbildning. Det är få yrkesmetoder där behovet av systematisk utbildning är så ifrågasatt och där empiriska studier ger så motstridiga och svårtolkade resultat om värdet av utbildning och yrkesmässig erfarenhet som arbete med professionella samtal (Holmqvist 2020). Jämför med tandläkarens behandlingar, socialsekreterarens utredningar, lärarens undervisning. Där är det uppenbart att det krävs utbildning, vem som helst kan inte ta över. 7

Att vi försöker förändra varandra genom samtal ligger i människans natur. Det är vi experter på från det att vi föds. Men det är också något av det mest komplicerade vi kan göra. I få aktiviteter finns det så många samverkande faktorer som vi behöver förhålla oss till som när vi samtalar för att åstadkomma förändring. Vi kan rentav undra vad ett bra sådant samtal ska leda till. Betyder det att jag får min vilja igenom? Eller att den jag pratar med får mig att förstå att ingen, eller någon annan, förändring behövs? Eller att vi tillsammans kommer på vad verklig förändring egentligen skulle innebära, kanske något helt annat än det vi trodde när samtalet startade. Uttrycket att prata någon till rätta pekar på den grundläggande utmaningen i förändrande samtal. Samtalsledaren har med sig, ibland outtalat eller ogenomtänkt, sin berättelse om livet, sina erfarenheter, värderingar, lösningsförsök och tankar om ett gott liv. Hen vill förstås att denna erfarenhet ska vara till nytta för den andre. Men klienten kommer med sina erfarenheter, grundade i hens liv. Det är inte säkert att dessa olika erfarenheter leder till samma målsättning, eller till samma idéer om vad som bör göras för att nå målet. Samtalsmetodik handlar ofta om hur samtalsledaren med sin teknik ska hjälpa klienten att hitta bättre vägar i livet. Vilka är då de grundläggande principerna i fungerande samtalstekniker? I den aktuella samtalsforskningen finns det två perspektiv. Det ena handlar om tekniker och verktyg, det andra om ömsesidigheten, interaktionen, dialogen, det som kanske kan kallas för ”mötet”. I boken reflekterar jag över kombinationer och konflikter mellan dessa perspektiv. Att genom samtal hjälpa en annan att förändras är en intrikat process, en förhandling på många plan, där hjälparen ibland förändras lika mycket som klienten. Förändring sker på olika sätt. Resonemanget hittills har förutsatt att den förändring andra bidrar till kommer genom samtal. Det händer förstås att en person inspirerar en annan, visar ett sätt att vara eller tänka, eller tvingar fram en förändring utan att det sker genom samtal. Uttrycket ”Barn gör inte som vi säger utan som vi gör” är ofta sant. I professionella sammanhang är samtalet verktyget. Men samtal kan föras på olika sätt och ibland är sättet viktigare än innehållet. Utgångspunkten för den här boken är att vi kan förmå varandra till förändring. Men i våra dagar, då vi ständigt matas med goda råd om hur livet ska levas, ligger tyngdpunkten snarare på att vi förändras genom att ta 8

Förord

egna aktiva beslut: äta sundare, inte brusa upp i onödan, hitta strategier i förhållande till partner och barn. Vi är självständiga människor som utifrån våra egna värderingar och kunskaper fattar våra beslut. Ibland bygger sådana beslut på att vi lyssnar på någon som vi litar på. Men ofta tänker vi att det är vi själva som medvetet fattar beslut. Vår individualistiska och rationella kultur får betydelse också för hur vi tänker att vi skapar och förändrar våra liv. Ett syfte med boken kan sägas vara att utmana denna syn. Ibland kan förändring handla om beslut, om genomtänkta val. Men inte alltid, och ofta inte när det gäller mer genomgripande förändringar. Ibland händer det att vi möter en människa som säger något i stil med: ”Vad du har blivit bra på att ta konflikter”, och vi vet inte hur det har gått till, vi vet knappt att det har skett. Något har förändrats i vårt sätt att bemöta andra utan att vi är medvetna om det. Förändringen har vuxit fram i oss. Samtal skapas och formas i relationen mellan människorna som för dem. För att förstå hur samtal kan bli konstruktiva behöver vi förstå hur relationer ger förutsättningar för bra samtal – och hur samtalet i sig påverkar relationen. Vi behöver förstå samtalets plats i sitt sammanhang, relationsmässigt, socialt. Det är viktigt att lära sig samtalstekniker, men för att samtalen ska vara meningsfulla är det nödvändigt att också förstå hur de passar in i samtalarnas förståelse av sig själva och den andre, av den relation de har och i det sammanhang de befinner sig. Hur samtalet både skapas av deltagarna och skapar deras samspel. Det är få upplevelser som är så betydelsefulla som allvarliga samtal. Jag vill tacka dem som har hjälpt mig att förstå det. Vreta kloster i december 2022 Rolf Holmqvist

Inledning

En viktig diskussion i vår tid handlar om huruvida människor ser sig som autonoma och självständiga eller som medlemmar i en gemenskap. Det är lätt att få intrycket att människor i allmänhet, och särskilt vi i Sverige, lever utpräglat individualistiskt. Den allmänna bilden kan ibland vara att vi satsar på våra egna karriärer, försöker hitta den rätta partnern som om det gällde den bästa bilen, läser alla råd om hur vi ska bli den bästa föräldern, utvecklar oss med motion, yoga och mindfulness. På World Values Survey (Inglehart m.fl. 2014) framstår vi som de människor i världen som är mest inställda på självförverkligande och på att fatta rationella beslut. ”Ska det ske någon förändring i livet så är det jag själv som ska åstadkomma den” är en devis som vi gärna tror att vi lever efter. Det är förstås inte hela sanningen. Vi är samtidigt upptagna med att nätverka, professionellt och privat, både i våra fysiska möten med människor och på sociala medier. Pandemin har visat hur svårt det blir när vi ska isolera oss. Studier av förändring i psykoterapi visar att relationen till behandlaren har en avgörande betydelse (Holmqvist 2020). Den filosofiska bakgrunden till föreställningen om vikten av individens autonomi kan sägas vara den rationalistiska tankemodell som bland andra Descartes utvecklade. Descartes kända uttalande ”Jag tänker, alltså finns jag” visar att för honom, och för en stor del av den västerländska filosofin sedan dess, är det individens eget tänkande, eget kännande, egna sinnesförnimmelser (Russell 1950) som är den enda säkra kunskapen. Det är den modernistiska synen på människan, en syn som präglas av tankar om människans behov av att känna att hon självständigt styr över sitt liv (Safran 2016). Ett intressant exempel på den västerländska individualismen och rationalismen är användningen av meditation. Många människor använder olika meditationsmetoder för att slappna av eller för att komma ifrån stress. Ursprunget finns ofta i zen-buddismen. I den finns många olika varianter av meditation. En viktig distinktion mellan meditationsformer 10

Inledning

är den mellan å ena sidan sådana där den enskilde ägnar sig åt meditation på egen hand (”self-power”) och å den andra sådana där den mediterande lutar sig mot en guru (”other-power”). Att luta sig mot en guru betyder att inse att jag själv inte klarar allt, att jag behöver någon annan för att utvecklas (Safran 2016). I den kristna traditionen har nåden samma betydelse: jag klarar mig inte ensam, jag behöver luta mig mot någon, lita på någon, överlämna mig åt någon. En sådan syn på relationers betydelse är den historiskt sett förhärskande, kanske rentav genetiskt betingad. Flocken är central för däggdjur. Att bli fredlös, utstött ur gemenskapen, var som att få ett dödsstraff i äldre tider. Klanen, familjen, hedern i att ta hand om sina närmaste är viktiga i de flesta kulturer. Under 1900-talet har det funnits olika strömningar som ifrågasatt den rationalistiska synen på människan som herre i sitt eget subjektiva hus. Språkfilosofer som Wittgenstein (1922/2021) och Gergen (2021) menar att det är det gemensamma språkliga sammanhanget som skapar våra tankar och därmed vårt upplevande av oss själva. Enligt den fenomenologiskt inriktade filosofen Heidegger (1927/2019) upplever människor sig som ett flöde av upplevelser i sammanhang med andra människor snarare än som autonomt reflekterande varelser. Även andra filosofer och psykologer menar att tanken på ett själv, ett permanent subjekt, är en missuppfattning (Ryle 1949). Det vi kallar jag kan ses som en följd av upplevelser och minnen men utan ett permanent subjekt. År 1976 kom Rickard Dawkins med boken Den själviska genen. Han menade att människor som tillstår sina egoistiska sidor och använder dem är de mest framgångsrika. Tanken fick stort genomslag och uppfattades som ett stöd för tidsandans nyliberala politiska strömningar. Senare etologisk forskning har emellertid i stora stycken omkullkastat Dawkins idéer i detta avseende (Hare & Woods 2020). Människans främsta förmåga är att hon kan samarbeta. Det var antagligen den förmågan som gjorde att homo sapiens överlevde medan neandertalarna försvann under den senaste istiden. Samtal är ett redskap i många yrken. Ibland är det ett kommunikationsverktyg för att yrkespersoner ska kunna samarbeta om olika aktiviteter: att reparera en bil, att lösa ett matematiskt problem, att göra en hemsida. Syftet är då att förmedla information eller kanske utveckla kreativa tankar. Men ibland är målsättningen med samtalet att en av deltagarna ska hjälpa eller förmå en annan, och ibland flera andra, att förändras i något 11

avseende. Sådana samtal kan sträcka sig från sådana där mottagaren är tydligt motiverad till att hen är tvehågsen eller ovillig; mellan den ivrige eleven som vill lära sig något av en expert och den motsträvige klienten som mot sin vilja ska förmås till förändring. På den motiverade sidan av detta kontinuum är det centrala att yrkespersonen har bra pedagogiska metoder. Relationen mellan yrkespersonen och klienten ska förstås vara förtroendefull, klienten ska lita på att yrkespersonen har kunskap på området. Men om klienten är motiverad för förändring och för att ta de steg som behövs för att åstadkomma förändringen har inte relationen till yrkespersonen så stor betydelse. Framgångarna för de internetbaserade självhjälpsbehandlingarna visar att det är motivationen, tilliten till metoden och till den förmodade expertisen hos metodens skapare som är viktiga, att ha kontakt med en behandlare har inte så stor betydelse (Kaiser, Hanschmidt & Kersting 2021). Den här boken handlar mer om samtal med motvilliga, eller ibland snarare mindre målmedvetna, klienter. Ibland kan det innebära att hantera ambivalensen inför att fatta ett beslut, som att bryta ett missbruk eller gå med i en föräldragrupp. Det kan också handla om förändringar i långsamma, ofta otydliga processer, sådana som sker utan distinkta steg, kanske med en målsättning som inte är helt tydlig och där förändringsmotståndet mer handlar om ingrodda mönster som är svåra att bryta. Att bidra till att en förälder hittar ett mer lyhört sätt att förhålla sig till sitt barn, att hjälpa en ung människa att få tillbaka framtidstron, att förmå en människa med en kriminell livsstil att göra nya livsval. I sådana situationer blir relationen mellan yrkespersonen och klienten viktigare. Det är lätt att inse att det kan uppstå komplikationer, misstroende, konflikter, starka känslor som behöver hanteras. I vissa lägen handlar det om att få klienten att fatta beslutet, att bestämma sig, ta steget, som på treans trampolin på badhuset. I andra är det snarare en process som innebär ett slags mental mognad tillsammans med en annan människa. Den senare sortens förändring tangerar den som sker i andra viktiga relationer, mellan barn och föräldrar, mellan vänner. Både de aktiva besluten, sådana som att sluta överkonsumera alkohol eller hitta tekniker för att inte hamna i slagsmål i krogkön, och de långsamt framväxande förändringarna, kan naturligtvis ske på andra sätt än genom professionella samtal. Vi kan bestämma oss själva, ta intryck av livshändelser eller av hur vänner förändras, prata med vänner och närstående. 12

Inledning

Så har alltid skett. Men vi har också många exempel i historien på genomtänkta samtal med tydliga förändringssyften. Platons dialoger, där han beskriver hur Sokrates försöker förmå människor att tänka klokare, är ett av de första och tydligaste. Bikten i kyrkan är ett annat. Människor har försökt förstå hur vi kan hjälpa andra att göra bättre livsval i olika formella och institutionella sammanhang i alla tider. Skickligheten hos kloka gummor och shamaner sitter knappast i örterna och ritualerna; den sitter snarare i deras förmåga att förstå sig på sina ”klienter” och hitta rätt ton i samtalen med dem. Under 1900-talet växte det fram försök att hitta vetenskapligt grundade principer för yrkesmässiga, förändrande samtal. Inom socialtjänsten, kriminalvården och psykiatrin blev samtalet mellan utbildade yrkespersoner och deras klienter det huvudsakliga redskapet för att åstadkomma förändrat beteende, livsstil, tankesätt. Från att, åtminstone i offentliga sammanhang, ha handlat om att förmana och uppfostra, kanske hota, har samtalen alltmer kommit att rikta in sig på att få individen själv att vilja förändras, att bestämma sig för att förändras. Fokus har flyttats till att förstå hur motivation och förändringsbenägenhet skapas så att individens egna resurser kan aktiveras. Samtidigt har forskningen om hur samtal egentligen går till, i professionella och vardagliga sammanhang, utvecklats. Detaljerade studier av det intrikata samspel som finns i alla samtal, vardagliga såväl som yrkesmässiga, har fördjupat förståelsen av hur de skapas och utvecklas. Samtal präglas av de språkliga och sociala sammanhang som deltagarna finns i men också av deras känslomässiga utbyte, av den implicita, icke-medvetna ömsesidiga förståelsen mellan dem. Och av samtalets egen inneboende dynamik. Yrkesmässiga samtal sker ofta i situationer där det råder en obalans vad beträffar makt och vetande. Yrkespersonen har i allmänhet mer kunskap, större erfarenhet av olika exempel på det aktuella problemet. När patienten visar en böld på benet utgår hen från att läkaren har sett sådana förut och har kunskap att sätta in patientens besvär i. Läkarens makt bygger till stor del på sådan kunskap och erfarenhet. I andra sammanhang kan makten snarare handla om samhällets tvångsåtgärder. I samtal med socialarbetare, poliser och kriminalvårdare kombineras yrkespersonernas kompetensmässiga överläge ofta med olika typer av institutionella maktmedel.

Å andra sidan har klienten förstås erfarenhet av sitt eget liv och kunskap om hur det aktuella problemet har utvecklats. Och i en del fall möjlighet att undanhålla information som har uppenbar relevans för att förstå problemen. Både klient och yrkesperson vet detta och måste ta med det i förståelsen av hur samtalet utvecklas. Samarbete bygger på att vi kan prata med varandra. Med hjälp av talet kan vi få perspektiv på våra liv, minnas det som hänt och drömma framåt, dela våra tankar och känslor med andra, prata om dem som inte är närvarande. Att skvallra är något av det mest mänskliga vi gör, det ger oss möjlighet att dela upplevelser med varandra och hålla koll på vår flock. Värdet av samtal finns i skärningspunkten mellan den egna personens behov och önskningar och den relationella tilliten till och beroendet av andra, i kombinationen mellan det egna upplevandet och intrycken från de andra. Detta uttrycks i följande citat av Tomas Tranströmer: Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv. (Ur Tranströmer, Mörkerseende, 1970)

Visserligen kan man säga att bland de arbetsverktyg vi använder är samtal i ovanligt hög grad oberoende av tekniker (”ultimate low in technology”, Wampold & Imel 2015). Men det är också något av det mest komplicerade vi ägnar oss åt. Forskningen om vad som egentligen händer när vi pratar med varandra visar att förändring genom samtal är komplex och dynamisk (Gelo & Salvatore 2016). Det som händer i samtal påverkas av en rad faktorer, både de som deltagarna för in i samtalet och de som uppstår i själva samtalandet. Samtal är ofta diskontinuerliga, oförutsägbara, ibland med stora hopp framåt om man tänker att de har en riktning, ibland med stagnation eller tillbakagång. De är också ofta självrefererande och kan upplevas som att de skapar sin egen anda och dynamik. ”Det kändes som att vi nyss var inne på …” eller ”Du kanske också anade att vi närmade oss något viktigt …” antyder att samtalet har upplevts som medskapande i tankeutbytet.

Inledning

Bokens syfte, budskap och målgrupp Samtal, förändring och relation är vida begrepp. Den här boken handlar om hur systematiska samtal i relationen mellan yrkesperson och klient kan bidra till att klienten förändrar sitt sätt att ta sig an sina svårigheter. Boken är en grundbok, där både grundläggande principer och praktiska tillvägagångssätt för samtal och förändring beskrivs. Den handlar om yrkesmässiga samtal i människoinriktat arbete. I första hand kommer exemplen att hämtas från socialt arbete, men min förhoppning är att även människor som arbetar på behandlingshem, i skolan, inom sjukvården, kyrkan, kriminalvården, polisen och studierådgivning ska ha nytta av den. Boken har ett brett anslag. Den handlar om principer mer än om tekniker, om grundläggande kunskap om förändrande samtal snarare än om hur replikerna ska utformas. Syftet är att beskriva hur samtal kan användas i många olika yrkesmässiga sammanhang för att bidra till att människor bättre kan hantera svåra livssituationer på konstruktiva sätt, förändra sitt förhållningssätt till sig själva och andra, växa som människor och känna sig stolta över sina livsval. Bokens centrala budskap kan sammanfattas i de här punkterna: • Samtal är en process som rör sig mellan deltagarnas avsikter och önskemål och samtalets egen oförutsägbarhet. • Konflikter, tydliga eller subtila, är en naturlig aspekt av samtal. • Förändring i sociala sammanhang är ett vitt begrepp från tydliga beslut till knappt märkbara, ofta långsamma, processer. • Ett grundläggande perspektiv på förändrande samtal är att initiala målsättningar och arbete kring dem efter hand omformas av samtalets egen process. • I samtal förhandlar vi ständigt om förståelsen av det vi pratar om, värderingarna av det, och om vilken känslomässig relation vi har med varandra. • Att stanna kvar i de känslor som samtalet väcker, att se värdet i dem och kunna kommunicera om dem är en viktig förutsättning för förändring.

• Samtalets förändringsenergi ligger ofta i dess omedelbarhet och spontanitet. Teknikfokus kan ibland vara ett sätt att undvika samtalets känslomässiga påverkan. • Samtidigt är det viktigt att inte låta spontaniteten i samtalet leda till att utmaningarna undviks. • Så länge man använder sitt hjärta och sin hjärna behöver man inte vara rädd för att göra fel i samtal. Det viktiga är att tänka efter, och att våga prata om det man då kommer på. • Samtalsledare behöver lära sig tekniker och använda samtalsredskap. Men den viktigaste förmågan är att använda sitt professionella omdöme och att vara inställd på att reflektera över sina utmaningar i dialog med andra. I någon mån kan de här punkterna sammanfattas till att samtalets framgång bygger på deltagarnas nyfikenhet. Nyfikenheten kan rikta sig mot förutsättningarna för förändringar, stegen som behöver tas för att nå dit. Men också mot själva samtalet och mot den relation som de samtalande skapar. Ibland finns nyfikenheten där av sig själv, ibland lyckas vi frammana den. Om vi inte har den behöver vi bli nyfikna på varför den inte uppstår.

Bokens struktur Boken består av fem huvuddelar. Den första handlar om teorier om förändrande samtal, den andra om förändringsprinciper, den tredje om relationen som samtalet sker i, den fjärde om samtal med olika klientgrupper och den femte om makt i samtal och om övning i samtal. En stor del av forskningen om förändring genom samtal handlar om förändring i psykoterapi. Delar av denna forskning kommer att redovisas i boken. Vid behov kommer jag att anpassa beskrivningen av kunskapen till det fokus som boken har, nämligen samtal i socialt arbete. Den som leder samtalet kommer i boken ofta att kallas för samtalsledaren. Eftersom det ibland kan låta otympligt ersätts det vid några tillfällen av begrepp som behandlare, yrkesperson, socialarbetare och lyssnare när det är lämpligt. När det finns anledning kallar jag vuxna i deras relation till barn som de lever med för vårdnadshavare, men annars skriver jag föräldrar. 16

A. Samtal Samtal kan studeras från flera olika perspektiv. Den här boken handlar ju om en viss sorts samtal, sådana som förs yrkesmässigt med avsikten att den ena personen ska bidra till en konstruktiv förändring hos den andre. I sådana samtal finns det alltid underförstådda och ibland formellt angivna positioner och rutiner, strukturer och samtals mönster. Hur de utformas beror på i vilket sammanhang samtalet äger rum och vilka syften det har. I den här delen beskriver jag några grundläggande förutsättningar för förändrande samtal.

1. Teorier om språk och samtal Att föra samtal är det mest mänskliga vi gör. Även om andra arter kan förmedla relativt avancerade budskap till varandra har de inte på långa vägar ett så utvecklat språk som vi. Att ha ett språk inne bär att vi kan tänka och tala om det vi säger och gör. Vi kan berätta vad vi gjorde igår, vi kan berätta vad vi drömmer om och hoppas på. Vi kan prata om hur vi pratar med varandra just nu. Vi kan låta bli att säga saker som vi skulle ha kunnat säga, och vi kan ljuga och veta att vi gör det.

Språket formar vår förståelse av vår värld. Det både öppnar perspektiv och stänger informationskanaler. Det ger oss möjligheter att upptäcka nyanser som vi annars inte skulle upptäckt. Språket innebär att vi namnger, kategoriserar. Vi sätter gränser mellan rött och grönt, mellan arg och besviken. Språket innebär att vi kan göra distinktioner, att vi kan resonera, att vi kan minnas och planera på sätt som vi inte skulle klara utan ett språk. Men språket innebär också att vi reducerar förståelsen för det vi inte har ord för. Djur som inte har ett verbalt språk behåller sannolikt intuitionen för intryck och nyanser som vi stänger av. Språkanvändningen leder till att andra sätt att förnimma världen trubbas av. Den känslighet som hästar och hundar, och för den delen även små barn, har för människors känslotillstånd lägger språket ett raster över, det både visar på dem och suddar ut dem. Den språkliga kultur som vi föds in i skapar och strukturerar våra perceptions- och uttrycksmöjligheter. När vi träffar människor placerar vi dem i kategorier för att vi ska veta hur vi ska skapa relation med dem. ”Hon är en äldre dam”, jag pratar med henne som jag är van vid att prata med äldre damer. Vi kategoriserar människor automatiskt, det kan vi inte göra något åt. Man eller kvinna, dum eller snäll, vi eller dom; att räkna ut vilken grupp en människa tillhör 18

1. Teorier om språk och samtal

är ett sätt för oss att förstå världen. En av språkets viktigaste funktioner är just att beteckna: föremål, människor, beteenden, situationer. Det är lätt att tro att vårt språk speglar verkligheten, att det vi säger ”finns”. Men grunden för språket är inte att avbilda, den är att vi ska kunna kommunicera med varandra på ett praktiskt sätt. Språket har inte skapats av ett teoretiskt intresse att beskriva vår värld, utan för att vi behöver det för att hantera arbetsuppgifter, känslor och relationer. Det språk vi använder ter sig som det gör just för att det kan skapa de indelningar av verkligheten, den förståelse av den, som vi, vårt samhälle, behöver. Ett klassiskt exempel på distinktioner som bara finns i vissa språk är orden för olika nyanser av snö som inuiter och samer behärskar. Det betyder att de kan se nyanser i snö som andra inte uppfattar. Det betyder förstås inte att vi inte skulle kunna se dem om någon pekade på dem. Vi ser dem inte för att de inte är viktiga för oss, vi har inte behövt utveckla ord för dem. Smaken umami har tidigare inte varit viktig för oss, men väl för människor i Japan. Tidigare ”fanns” den inte för oss; vi har lärt oss känna igen den med en ny matkultur. Vi har idag ord för människor som beskriver sig som genusmässigt icke-binära. Det hade vi inte för hundra år sedan. Begreppet homosexualitet har i äldre tider främst gällt män; kvinnor som älskar varandra har det tidigare inte funnits samma behov av att hitta ord för. Att förstå språkets funktion som skapare av vår syn på verkligheten snarare än som en spegling av den är inte lätt; vi faller hela tiden i fällan att tro att språket visar det som finns. Om jag säger att spindlar är obehagliga kan jag tro att de verkligen är det, att meningen beskriver spindlar även utanför mitt språk. I verkligheten är förstås spindlar som de är, varken trevliga eller obehagliga. Det är bara i mitt tänkande, mina känslor, mitt språk som de blir obehagliga. Och möjligen i den språkgemenskap som jag lever i. Språket är en mänsklig konstruktion. Människor har efter hand kommit överens om hur det ska användas, på olika sätt i olika språkområden. Under många år har filosofer och språkvetare funderat över språkets funktion som skapare av den verklighet vi upplever (Segerdahl 1998). En av de mer kända är Ludwig Wittgenstein, en österrikisk-engelsk filosof som ägnade sin livsgärning åt att förstå hur språk och verklighet hänger ihop. I sitt första stora verk, Tractatus logico-philosophicus (1922/2021), argumenterar han för att språket ger gränserna för vår kunskap om 19

A. Samtal

världen. Det enda vi kan veta något om är det vi kan tala om. Språket skapar vår värld. I Wittgensteins andra huvudverk, Filosofiska undersökningar (1953/2021), beskriver han språket som ett spel. Orden får sin betydelse av sitt språkliga sammanhang, av hur de används och inte för att de refererar till ”verkligheten”. Ett ord har sin betydelse i det sammanhang där det används, det är vi människor som skapar och omskapar ordens innebörd. Och vi, det vill säga det sociala sammanhang vi finns i, gör efter hand om språket så att det passar nya sätt att förstå världen. Ordens betydelse glider och betecknar efter hand nya företeelser. Betydelsen av ordet rar var en gång lika i svenskan och norskan, men nu kan det bli underligt om en svensktalande person säger att hens partner är rar till någon som pratar norska, eftersom rar numera betyder konstig på norska.

Språket och verkligheten Det finns flera olika teorier som försöker beskriva och undersöka förhållandet mellan språket och verkligheten. Vi kan börja med att konstatera att språket finns för att vi ska kunna förmedla kunskap om världen till varandra på ett praktiskt sätt. Språket är en symbol för den konkreta verkligheten. Jag behöver inte hämta en boll för att kommunicera om den, det räcker med ordet. Betydelsen är också oftast klar. Vi vet på ett ungefär vad ordet boll betecknar. Men när det gäller känslor, uppfattningar om oss själva och våra relationer, våra sociala sammanhang, är frågor om vad orden innebär ofta mer komplicerade. Det beror i allmänhet på att orden får sin betydelse i sitt sammanhang. ”Att leka” kan uppfattas på många olika sätt. Att leka med barn är en sak, att leka med tankar en annan, att ta på lek det som bör tas på allvar en tredje. En av de samtalsteorier som tagit utgångspunkt i språkspelstanken, idén att orden får sin betydelse av sitt sammanhang, är relationsinramningsteorin (Relational Frame Theory, RFT; Hayes, Barnes-Holmes & Roche 2001). RFT bygger på tanken att språket är ett system av gemensamt överenskomna symboler som vi använder för att förstå vår omvärld. Språket ramar in verkligheten med sina symboler. En viktig poäng i RFT är att språket kan användas för att skapa så kallade indirekta relationer. Att en person är fysiskt större än en annan innebär att det finns en direkt, 20

1. Teorier om språk och samtal

synlig relation mellan dem. Men att säga att den ene är en större konstnär än den andre pekar på en indirekt, kontextuellt konstruerad relation. Den bygger på gemensamt överenskomna kriterier som kan ändras; våra kriterier för konstnärlig storhet kan bli andra. RFT ligger till grund för behandlingsmodeller som går ut på att vi kan hjälpa människor med psykiska problem genom att få dem att skilja mellan språk och upplevelse, och mellan den som upplever och det som upplevs. Acceptance and Committment Therapy, ACT (Hayes, Strosahl & Wilson 2014) är en behandlingsform som bygger på RFT. Lättillgängliga beskrivningar av RFT på svenska finns i Holmberg och Stalby (2012), Törneke (2014) och Törneke och Ramnerö (2021). Ett annat begrepp som visar hur vi med språkets hjälp skapar förståelse för och ramar in det vi upplever är diskurs. All språkanvändning sker i diskurser. De gör vissa företeelser möjliga att prata om medan annat inte uppfattas som pratbart eller angeläget utan att för den skull vara förbjudet att prata om. Vissa diskurser passar vårt samhällsklimat och våra värderingar medan andra kommer i skymundan. Inom det sociala fältet var förr diskurser som handlade om välgörenhet eller om uppfostran vanliga medan vi nu snarare använder diskurser för egenmakt och delaktighet. I sociala och relationella sammanhang är det tydligt att specifika diskurser används för att skapa normer och regler för hur språket kan användas. Utvecklingen av dem bygger sällan på medvetna beslut; oftare växer diskurserna fram, de är en del av den sociala kulturen. Diskurserna är ett av uttrycken för det språkliga spel som formar vår förståelse av världen och av vårt samspel. Ibland bygger dock förändringar av diskurser på avsiktliga ställningstaganden. Vi bestämmer oss för att tala om samer, om romer, om människor från ett specifikt land i Afrika i stället för de beteckningar som tidigare användes. Våra diskurser kring sexualiteter har genomtänkt förändrats. Manlig homosexualitet uppfattades för inte så länge sedan som ett brott som kunde ge fängelsestraff, och under ett bra tag därefter som en sjukdom. Under lång tid protesterade varken människor i allmänhet, vetenskapsmän eller ens personer som identifierade sig som homosexuella mot dessa diskurser. Sätten att prata om människor som flyttar till Sverige visar hur diskurser innehåller uppfattningar om verkligheten, handlingsmöjligheter och värderingar som förändras över tid, delvis genom avsiktliga beslut, delvis genom att ”tidsandan” förändras. 21

A. Samtal

Att bli medveten om diskurser gör det möjligt att förstå hur vårt tänkande formas av vårt språk. Det kan vara naturligt att tro att tanken finns först och att vi sedan sätter ord på den. Men det är mer rimligt att tänka att språket skapar tanken. Språket gör det otydliga tydligt, det skapar distinktioner – eller döljer dem. Ibland får en diffus känsla, aning eller förnimmelse uttrycksmöjligheter. I den här bokens sammanhang handlar diskurser om vad som är möjligt, lämpligt och kanske påbjudet att säga om sociala företeelser. Människor befinner sig i olika diskursiva miljöer som präglar både deras tal och deras tänkande. I mötet mellan en yrkesperson och en klient behöver båda förhålla sig till den mer eller mindre påtagliga diskurskonflikt som kan uppstå. En fångvårdare och en yrkeskriminell som samtalar på en anstalt har åtminstone delvis olika diskursiva sammanhang. Men de skapar också gemensamma diskursiva regler på anstalten, med språkliga resurser och ramar. Konflikter kring diskurser är ofta kulturella. Begreppet hederskultur är ett exempel. Vi förknippar det ofta med våld i samband med familjers eller släkters uppfattningar om kränkt heder. Men familjeheder kan ha en mycket vidare innebörd. I många kulturer, och i Sverige för inte så länge sedan, handlar det om att skydda och ta hand om familjen, att känna en heder i att ställa upp för de närmaste när samhället inte gör det. Ett begrepps innebörd kan preciseras, nyanseras, ofta utan att vi fattar några beslut. Det bara blir så. De här olika modellerna för att förstå språkets funktion kan sägas vara varianter av social konstruktionism, en tankemodell som betonar vårt språks och därmed vår förståelses kontextuella ram. Ofta ställer man denna tankeinriktning mot en realistisk syn på verkligheten. Ordet bil är lätt att förstå, där kan vi ha en realistisk kunskapssyn. Men bidrag? Ansvar för sin försörjning? Funktionsnedsättning? Det är ord som finns i ett socialt sammanhang; ofta handlar konflikter om orden om hur deras innebörd konstrueras i ett socialt sammanhang.

Det samskapade samtalet Forskning om samtal betonar att de samskapas (Aronsson 2019). Samskapad kan ha olika betydelser. Det kan betyda att vi är responsiva (Stiles 2021), att vi förhåller oss, antingen vi gör det medvetet, genomtänkt eller med vår implicita automatiserade relationsförmåga, till den pågående 22

1. Teorier om språk och samtal

interaktionen. Vi är lyhörda för den andres ”relationella läge” och försöker svara på ett sätt som för samtalet framåt. Även om samtalsledaren använder en speciell teknik måste den anpassas till situationen och personen. I själva samtalet pågår det hela tiden en förhandling och omförhandling om hur vi ska prata med varandra, vad vi ska fokusera på, om aspekter av de mål vi har för samtalet, om hur vi ska förhålla oss till de känslor som samtalet väcker. Vår uppfattning om vilken relation vi har med den vi pratar med styr hur vi skapar samtalet, från ögonblick till ögonblick. Samtalsledare behöver hela tiden värdera det aktuella läget i samtalet. En sak är att välja att inte ge en hemuppgift och i stället prata om klientens barndom när manualen säger tvärtom. Då gör samtalsledaren fel, följer inte metoden. Men en helt annan sak är hur hen talar om hemuppgiften, hur hen låter klienten prata om sin barndom. Vissa samtalsledare (och klienter) är förstås generellt mer empatiska eller lyhörda än andra. Men hur samtalet samskapas handlar mer om deltagarnas förmåga att skapa en konstruktiv kontakt, och det gör varje samtalspar på sitt eget sätt. Svaret i ögonblicket, sättet att se klienten i ögonen när hen är ledsen, eller att se bort, uppstår när det sker. Det kan handla om att höra det lilla motståndet mot en förändringsåtgärd och veta om man ska stå på sig eller backa. … en samtalsteknik … blir bara verklig när den utvecklas över tid … de mest tvingande och manualiserade tekniker utvecklas olika vid varje tillfälle på grund av samtalsledarens och klientens karakteristika. (Wampold m.fl. 2017, s. 24, egen översättning)

En annan betydelse av samskapad är att samtalet ibland kan uppfattas som att det lever sitt eget liv. Alla levande samtal, där vi inte bara läser innantill från ett manus utan där varje replik skapar möjligheter och begränsningar för nästa replik, oftast utan att vi är medvetna om det, skapar en ”anda”, en ”atmosfär” som i viss mån blir självständig och delvis utanför vår kontroll. Samtalet blev inte som vi hade tänkt, kan människor säga utan att alltid riktigt kunna sätta fingret på varför det blev så. Vi för samtalet, men samtalet och den relation som samtalet ger uttryck åt skapar i viss mån oss. Denna samtalets oförutsägbarhet gäller både hur det kan skapa ny mening, nya tankar, och att det känslomässiga läget i samtalet hela tiden utvecklas och samskapas. Att lära sig stå ut med samtalets egen dynamik,

A. Samtal

att våga vara i den osäkerhet som ett levande samtal innebär, är en viktig förmåga när vi för samtal.

Konversationsanalys – ett sätt att förstå samtalets mekanik Det finns många sätt att studera samtal. Ett av de intressantaste är konversationsanalys (Conversation Analysis, CA) eller på svenska kanske hellre samtalsanalys. Metoden utvecklades under 1970-talet av en grupp sociologer i USA (Davis 1986; Sacks, Schegloff & Jefferson 1974). Metoden används för att förstå samtal både i vardagliga situationer och i formella sammanhang. Syftet är att studera hur den sociala interaktionen skapas genom att deltagarna följer eller bryter mot samtalsregler som vi känner till utan att tänka på dem. Exempel är turtagning och preferensantaganden. Det senare betyder att vi i vårt sätt att använda språket följer vissa regler. Det är till exempel vanligare att hålla med än att säga emot. Om vi bryter mot det prefererade, normalt förutsatta sättet att svara, överraskar vi varandra och markerar att det vi säger ska förstås på ett särskilt sätt. Det finns många intressanta fynd från forskningen med CA som har relevans för yrkesmässiga samtal. Ett av dem, kanske rentav en av grunderna för samtalsforskningen, är att samtalsdeltagare ständigt är i ett slags förhandling med varandra utifrån sina behov och värderingar (Schegloff, Jefferson & Sacks 1977). Varje replik i ett samtal kan ses som just en replik, ett svar som gör något med det som sades förut. Man brukar rentav säga att en repliks betydelse bestäms av repliken som fälls efteråt, alltså hur utsagan blir förstådd. Här följer ett exempel på hur en samtalsanalys brukar göras. Det är ett utdrag från en intervju med en flicka på ett behandlingshem som får frågan om hur hon ser på sin framtid (Osvaldsson 2004, s. 246).

I: men va händer då år 2000 va e de som

händer då. berätta!

H: va som händer?

I: mmdå flyttar du härifrån och då flyttar

du i stället till=/

H: =hem till min mamma först å °sen så° ja,

ja ska gå i skolan

1. Teorier om språk och samtal

(1)

H: ja ska (.) ha en egen lägenhet (.) å

sköta mej nä ja ska leva ett

(1)

H: normalt liv ((stampar till med foten))

((samtidigt)) i alla fall. visst ja ska gå

ut nån gång lite då och då men inte för

mycke (.) ja ska änte (knarka)

(3)

I: Va e de som du tänker e ett normalt liv?

H: Leva på ett bra sätt. Å ha bra kompis↑ar

ha vänner (.) som man kan lita på. som

änte utnyttjar en (.) ›/tillx ‹/e:mpel.

ja. man kan lita på varandra:

° såna grejer°

Analysen av samtalet är detaljerad; tecknen i utskriften visar när rösten höjs eller sänks, när det blir pauser eller intonationsförändringar. Den ger möjlighet att se hur kvinnan i dialogen använder språket för att skapa bilden av en framtid. Hon pratar sig till normalitet skulle vi kunna säga. Identitet är med detta sätt att tänka inte en statisk beskrivning utan en pågående språkprocess (Juhila & Abrams 2011; Munford 2015). Konversationsanalysen visar hur samtal används för att skapa utvecklingsprocesser samtidigt som de formas av dem. Den här sortens samtalsanalyser kan vara viktiga för att komma under ytan när det gäller att förstå hur samtal egentligen fungerar. Ett annat exempel på hur CA kan användas är en studie där vi undersökte vad som kan hända i samtal där psykoterapipatienter uppmuntras att reflektera kring sina relationer men inte förefaller kunna göra det. När vi noggrant undersökte hur de uttryckte sig såg vi att de mycket väl kunde reflektera kring sina relationer men att de inte ville delge samtalsledaren vad de tänkte (Keselman m.fl. 2018). De hade med andra ord en väl utvecklad mentaliseringsförmåga.

A. Samtal

Interaktionsfältet Konversationsanalys visar att samtal lever, de har sin egen process, ett eget liv. Det är inte som att lägga ett pussel där bitarna är givna. I stället skulle vi kunna säga att samtal skapar nya och oväntade pusselbitar. Ett sätt att beskriva denna process är att använda begreppet interaktionsfält (Sullivan 1940/1953). Ett interaktionsfält kan sägas vara ett gemensamt mentalt område där olika typer av relationsfenomen kan utvecklas. Oftast flyter samtal på utan att vi funderar närmare på hur det utvecklas. Men ibland, under samtalet eller efteråt, kan vi inse att det har eller hade en speciell atmosfär, en stämning. Ett exempel kan vara när samtalet tenderar att köra fast, när vi skulle behöva säga saker men inte riktigt förmår oss till det, när vi fastnar i tankespår eller känslor, när den vi pratar med inte verkar kunna lämna sin position eller vi vår. Samtalet har låst sig. I ett annat läge kan vi upptäcka att samtalet blir ovanligt känslomässigt intensivt, att både jag själv och den jag pratar med kan känna saker för varandra och säga dem till varandra på ett öppnare sätt än vi trodde vara möjligt. Ytterligare ett annat läge är när vi kan bli kreativa i den meningen att vi kan prata om saker som är viktiga för oss på ett lekfullt sätt. Vi kan röra oss i fältet mellan det konkret sanna och det bara påhittade, som barnet i leken och skådespelarna på scenen. En allvarsam lek, alltså. Dessa olika interaktionsvarianter påverkar samtalet och påverkas av hur samtalet utvecklas. Studier kring stämningar och mönster i samtal, ”samtalsmodus”, är ett sätt att förstå interaktionen. En annan ingång är att undersöka stabilitet och föränderlighet i samtal, allt från deltagarnas fysiologiska reaktioner till deras sätt att använda ord och att gemensamt uppmärksamma och uttrycka känslor. Det finns en relativt stor samstämmighet i forskningen om att förändringar genom samtal kräver både fluktuationer och stabilitet. Inkörda mönster behöver brytas upp till osäkerhet och öppenhet innan nya kan etableras (Pincus 2019). Forskningen på det här området använder ofta avancerade statistiska tekniker och kan vara svår att sätta sig in i. Risken är att triviala metaforer, som att kaos föregår nyorganisering, ersätter verklig förståelse. Det man verkar kunna påstå är dels att förändring genom samtal kräver att många olika faktorer samverkar när samtalssystem skapar en egen dynamik som leder till ny ”självorganisering”, dels att i samtal som är framgångsrika finns det fler tillfällen av tydlig desorganisering av 26

1. Teorier om språk och samtal

mönster som leder till ny organisering. Eller enklare uttryckt, att samtal ger förändring om de tillåts skapa sin egen dynamik och om öppenheten för nya perspektiv är tillräckligt stor.

Sokratisk samtalsmetod Vi ska nu se på en av de metoder som ofta används för att beskriva hur goda samtal bör föras. Den har namn efter Sokrates sätt att prata med sina elever för att komma fram till riktiga förhållningssätt och beslut. Beskrivningen är ganska detaljerad eftersom den sokratiska samtalsmetoden används i många sammanhang och för att den väcker viktiga principiella frågor. Sokrates samtalsmetod har ibland kallats för förlossningskonst. I detta ligger tanken att samtalet föder fram något som redan finns hos den vi talar med. Den som leder samtalet kommer inte med sina egna tankar eller kunskaper utan försöker hjälpa den andre att upptäcka kunskaper som hen redan har. Klienten ska med hjälp av en samtalsledare själv resonera sig fram till vad som är bäst för hen eller vilka felslut hen hittills har gjort i sitt tänkande. Den sokratiska samtalsmetoden har i behandlingssammanhang framför allt använts i kognitiv terapi för deprimerade människor. Målet är där att klienten ska ifrågasätta sina negativa tankar om sig själv, få tilltro till att andra tycker om hen och att framtiden har något positivt att erbjuda. Grundtanken i kognitiv terapi är att hjälpa människor med psykisk ohälsa, och speciellt depression, att inse att deras tankemodeller inte är realistiska eller funktionella (Beck & Beck 2021). Andra termer som används i kognitiv terapi för den här sortens förändrande samtal är att de inbjuder till empiriska test och kollaborativ empirism. De visar hur man använder metaforen att klienten är som en forskare som systematiskt undersöker sina föreställningar för att komma fram till det som förefaller rimligast. Upptäcka eller övertygas? Den principiella fråga som modellen för sokratiska samtal väcker är om syftet är att hjälpa klienten att upptäcka tankar och önskningar som redan finns hos hen eller om det är att låta sig övertygas av tankar som finns hos samtalsledaren. Är det klienten som hittar sin väg med hjälp av samtalsledarens öppet nyfikna frågor? Eller har samtalsledaren de svar som klienten behöver? 27

A. Samtal

I Sokrates dialoger handlar frågorna om sådant som själens odödlighet eller nyttan av demokrati. Med sådana frågor är det lätt att tänka att samtalsledaren låter sin elev komma fram till sina egna svar. Men om den deprimerade patienten funderar på att ta livet av sig, kan samtalsledarens frågor då få leda till att hen bestämmer sig för att göra det? En av de utmaningar som samtalsmetoder som syftar till att lyfta fram klientens autonomi ställs inför är klientens bristande förmåga att fatta goda beslut. Det är naturligtvis fullt möjligt att en människa med omdömet i behåll genom ett gott samtal kommer fram till att självmord är den bästa utvägen i hens situation. Men vi skulle inte tänka så om en människa med depression, lika lite som vi skulle tycka att det är bra om en klient med alkoholproblem eller våldsbenägenhet efter ett motiverande samtal (se kapitel 6) kommer fram till att hen ska dricka mer eller fortsätta slå sin partner. Mot den vackra tanken att klienten ska komma fram till sitt eget beslut står insikten att klienter ofta inte har förmåga att fatta goda beslut. Den som läst någon av Platons dialoger har en stark känsla av att Sokrates visste vart samtalet skulle leda (Pateman 1999). Förlossningskonst är i sammanhanget ett intressant ord. Om barnet är det goda beslutet kan det kanske finnas hos klienten som en möjlighet. Men antagligen finns det flera tankar hos klienten, flera potentiella barn för att använda metaforen. Samtalsledarens uppgift är att se till att klienten föder det rätta barnet. Vi kan kanske förbättra metaforen och tänka att samtalsledaren avlar tankarna, att det är de goda tankar som samtalsledaren har bibringat klienten som hen nu själv ska upptäcka att hen bär på. Då blir frågan, för att fortsätta denna metafor, om det finns en tanke att befrukta. Har klienten ett ”tankeägg”? Eller uppstår tanken vid konceptionen, skapas det då helt nya tankar? När vi leker med den här metaforen inser vi att det finns ett kontinuum från läget där förändringstanken finns hos klienten och bara väntar på att stimuleras till läget där förändringstanken uppenbart kommer från samtalsledaren. Och där frågan kommer att handla om hur den ska få fäste i klienten. Samtalsledarens pekpinne De flesta författare inom det här området menar att de upptäckter klienten gör är de som samtalsledaren tycker är lämpliga eller vill ha fram. Metoden kan kallas för ”väglett upptäckande” (Beck m.fl. 1993) med tanken att 28

1. Teorier om språk och samtal

samtalsledaren är guiden. Det finns ett mål för frågorna, något att upptäcka som frågorna kan bidra till att avslöja. … genom användning av ledande frågor … hjälper terapeuten … patienterna att komma fram till nya perspektiv som utmanar deras felaktiga slutsatser. Den sokratiska frågemetodens konst, så som den används i kognitiv terapi, handlar om att hålla balansen mellan att leda patienten dit terapeuten vill å ena sidan och att låta patienten associera fritt å den andra. (DeRubeis m.fl. 2001, s. 363, egen översättning)

På ett liknande sätt skriver Pateman: Sokrates är inte naiv, han startar inte på sin första ledarlösa filosofiska resa varje gång vi träffar honom. Han har varit på resan förut och känner till en del stigar och faror. När han pratar med sina vänner vägleds han av sin tidigare kunskap om området som ska passeras. Den här förhandskunskapen kan tonas ner och avsiktligt presenteras som prövande, men den finns självklart. Annars skulle Sokrates vara en värdelös guide. (1999, s. 48, egen översättning och förkortning)

Men den motsatta uppfattningen finns också: Padesky (1993) skrev att hon ”kan inte acceptera att målet med Sokrates frågor är att förändra klientens uppfattningar” (s. 6). Hon menar att syftet är att patienten ska upptäcka sina egna lösningar. Samtalsledaren leder patienten till svar som är patientens egna. ”… terapeuten kan leda utan att veta var hon och klienten kommer att hamna” (s. 10). Dessa åsikter är ju varandras motsatser. Men det finns kombinationer av dem. Judith Beck gör ett försök när hon skriver att terapeuten ”ska formulera några mer rimliga idéer så klienten kan välja strategier för att förändra sina tankar på ett bättre sätt” (1995, s. 150, egen översättning). Hon fortsätter: … innan terapeuten försöker förändra patientens uppfattning bekräftar hon att det är en central uppfattning som klienten verkligen tror på. Sedan formulerar hon sin egen mer funktionella och mindre rigida uppfattning som är tematiskt relaterad till

A. Samtal

den dysfunktionella, men som terapeuten tror leder till större tillfredsställelse hos klienten. Hon övertalar inte klienten utan använder Sokratiska frågor för att skapa alternativa föreställningar.

Becks uppfattning skulle kunna beskrivas som att samtalsledaren bjuder in till förhandling. Klientens uppfattning ska respekteras, men samtalsledarens är bättre. I empiriska studier av samtal där samtalsledaren använder den sokratiska metoden har man funnit att samtalsledaren i stor utsträckning hjälper klienten att anta samtalsledarens egna ståndpunkter (Calero-Elvira m.fl. 2013). Visserligen strävar samtalsmetoden efter att skapa en upptäckarnyfikenhet. Men metoden, så som den faktiskt används, ger oftast inte på allvar klienten möjlighet att gå andra vägar än den som samtalsledaren har tänkt. Beslut eller kompetens? En annan fråga som aktualiseras av den sokratiska metoden är om syftet är att komma fram till konkreta förändringar och beslut eller om det snarare är att bidra till utveckling av klientens allmänna reflektionsförmåga. Om vi tar som exempel en klient som funderar på att ta hem sitt barn från en frivillig familjehemsplacering så skulle det första alternativet handla om att väga för- och nackdelar, för föräldern själv och för barnet. Det andra alternativet skulle, dessutom, innebära att klienten genom samtal med en yrkesperson lär sig att bättre reflektera över känslomässigt komplicerade situationer i allmänhet. Areeda (1996) menar till exempel att målet för det sokratiska samtalet är att klienten får hjälp att lära sig att förhålla sig till sig själv på ett nytt sätt, att öva sig i själva reflektionsprocessen. Målet är inte att klienten ska förändra sina depressiva tankar, utan att hen ska få hjälp med förmågan att reflektera på ett mer konstruktivt sätt om sig själv. Använder vi uttrycket ”väglett upptäckande” (Overholser 1993) så tänker vi kanske på en naturguide som väcker vandrarens nyfikenhet på enskilda intressanta företeelser. Guiden vet vad man kan komma att få se och är beredd att peka ut det intressantaste. Det är upptäckterna som är poängen med promenaden, inte konsten att lära sig upptäcka. Det hindrar förstås inte att en effekt av att gå på guidade turer kan vara att den besökande lär sig att klara upptäcktsfärder på egen hand.

1. Teorier om språk och samtal

Syftet med Sokrates undervisning är snarare att lära ut konsten att reflektera. De enskilda problem som utgör material för dialogerna är bara exempel som används för att lära ut ett eftersinnande sätt att tänka. I hans ”Försvarstal” beskriver han sig som en irriterande hästfluga som stör hästen utan att för den skull bestämma vart den ska gå. Det handlar om att störa invanda tankespår, inte att peka ut en riktning. Den här distinktionen mellan att förändras i ett specifikt avseende och att förändras i sitt sätt att hantera utmaningar generellt är central för förändringssamtal. Frågan återkommer i flera senare kapitel i boken, särskilt i kapitel 8.

AVSLUTANDE REFLEK TION

En grundläggande fråga när vi försöker förstå yrkesmässiga samtal är om vi vill se dem i första hand som åtgärder som samtalsledaren vidtar på samma sätt som en bilmekaniker lagar en bil eller en sköterska lägger om ett sår, eller om vi snarare har perspektivet att samtalet är en process som skapas medan vi för det, att det är ömsesidigt och att värdet är att stärka förmågan att reflektera och inte resultatet av reflektionerna. Båda perspektiven är rimliga. Samtalsledare har ofta ett ansvar att förmå klienter att förändras i en bestämd riktning. Användningen av den sokratiska samtalsmetoden gör det tydligt. Men samtidigt vet vi att levande samtal ofta inte utvecklas så som vi hade tänkt. Det är dialektiken mellan det planerade och det oförutsedda som gör dem användbara för mer genomgripande förändringar.

Register ADD 218, 220 ADHD 218, 220 affekter 139 agens 149 agentskap 41 aggressiva klienter 231 allians 60 alliansbrott 65, 67, 69 ambivalens 86 anknytning 127, 142 anknytningsmönster 133 anknytningsrelation 131 anknytningsteori 127 anknytningstrygghet 208 aporetisk 73 ASD 126, 218, 221 autism 221 autonom motivation 91 avtal 76 bedömning 236 bekräftelsebias 89 berätta om sig själv 71 berättelse 41 bevarandetal 95, 98 blyghet 226 Bornemark, Jonna 147, 153, 243 Buber, Martin 152 Carey, Tim 118 circumplex modell 144 counselling 189 Delat beslutsfattande 106 diskurs 21

dissociativ reaktion 203 dissociera 163 dubbelsidig reflektion 97 elderspeak 216 embodied empathy 169 empati 51, 52 empatitrötthet 252 episteme 147 epistemisk misstro 38 epistemisk tillit 38 erfarenhetsbaserad kompetens 249 erkännande 155 etiska perspektiv 237 evidensbaserade metoder 186 explicit mentalisering 136 facilitator 83 FACT (Fokuserad Acceptance and Commitment Therapy) 203 feedbacksystem 243 Foucault, Michel 235 fronesis 147 funktionsproblematik 219 förhandling 62, 74 förändrande samtal 83 förändring 79 förändringsarbete 80 förändringsmotivation 88 förändringsprocess 113 förändringsredskap 151 förändringstal 95, 98 gerotranscendens 216

275

Heidegger, Martin 11 hjärnskada 219 horisontell förändring 119 humanistisk psykologi 83 hypermentalisering 140 implicit mentalisering 138, 149 inkongruens 62 inlärningsprocesser 82 innehåll 32 interaktion 133 interaktionsfält 26 interpersonella teorin 144 intersektionalitet 194 intersubjektivitet 154 kognitiv dissonans 88 kollaborativ empirism 27 kommunikationssystemmodellen 37, 38 kompetens 41 komplicerade relationer 226 konflikthantering 255 konfliktlösningsmodellen 99 konfrontation 65 kontrollerad motivation 91 konversationsanalys 24 krav-kontroll-stöd-modellen 180 kulturell kompetens 194, 198 känslomässig utsatthet 113 känslor 121 lek 157, 212 lek som informationsbärare 212 Levinas, Emmanuel 153, 237 lyhördhet 51 lyssna 49 Lågaffektivt bemötande 224 låtsasläge 137, 139 lösningsfokuserade samtal 191 makt 234 maktobalans 234

276

manualstress 181 mentala rum 163 mentalisering 136, 141 meta-kommunikation 157 mindfulness 141 mind-mindedness 249 mind-reading 140 moment of meeting 35 moralisk stress 178 motivation 88 Motiverande samtal 94 motstånd 86 målmedveten träning 248 människosyn 256 mötesögonblick 35 narrativ 41 New Public Management 187 nyfikenhet 16, 139, 253 närvaro 84, 253 oenighet 62, 63 omdöme 256 omdömeskunskap 243 omedelbarhet 45, 255 osäkerhet 72, 139 Outcome Rating Scale (ORS) 244 Perceptual Control Theory (PCT) 118 personcentrering 174 Platon 13 posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) 179, 205 precisionsbehandling 174 process 32 professionell relation 131 proximal utveckling 55 pseudomentalisera 140 psykiatrisk diagnos 125 psykisk ekvivalens 137, 139 psykoterapi 190

rama in samtal 222 rationell respons 160 reagens 149 reaktiv respons 160 reflection-in-action 148 reflekterande praktik 148 reflekterande respons 160 reflekterande återkoppling 246 reflektion 96 reframing 98 relationella hypotesen 98 relationellt sammanhang 124 relationsinramningsteorin 20 responsivitet 117 Rogers, Carl 83, 190 rulla med motståndet 97 samarbete 60 samskapa 22 samtalets mål 102 samtalsanalys 24 samtalskris 36 samtalsledaren som människa 171 Schön, Donald 146 sekundär traumatisering 179 shaping 98 Single session-metoden 204 självavslöjanden 169 självbestämmandeteorin 91 självperceptionsteorin 88 skav 62 social konstruktionism 22 Sokrates 13, 28 sokratisk samtalsmetod 27 spegling 84 språket 18, 125 språkets funktion 19 stanna kvar i konflikten 70 Strukturell analys av socialt beteende, SASB 144

stöd 50 stödjande oenighet 63 stödsamtal 190 sudden gains 34 sympati 52 Systematic Treatment Selection (STS) 106 tankeläsning 140 techne 147 tekniska hypotesen 98 teknisk rationalitet 187 teleologisk hållning 139 totalitet 153 transmission gap 249 transteoretiska förändringsmodellen 93 Trappan 213 traumainformerad praktik 208 Traumamedveten Omsorg 214 traumasamtal 202 tredje subjekt 156 undandragande 65 uppmuntran 51 utbrändhet 179, 252 utmana 55 utmattning 179 utredande samtal 189 validering 50 vertikal förändring 119 vikarierande traumatisering 179 Vygotsky, Lev 55 väglett upptäckande 28, 30 värdebaserad rationalitet 187 Wittgenstein, Ludwig 11, 19 åldrandets utmaningar 217 öppna frågor 141

277

ROLF HOLMQVIST

I Samtal i socialt arbete beskrivs grundläggande principer och praktiska

Samtal i socialt arbete

Den handlar om principer mer än om tekniker, om grundläggande kun-

Samtal i socialt arbete Vägar till förändring

Best.nr 47-14057-2 Tryck.nr 47-14057-2

ROLF HOLMQVIST