9789147140220 by Smakprov Media AB

Liber Svenska 6

liber

Det här är Liber Svenska 6 Det finns många fördelar med att läsa böcker. Du kanske känner till att läsning utvecklar din fantasi, kan minska stress och kan få dig att må bättre. Läsning berikar också ditt språk och ordförråd, förbättrar din skrivförmåga och din koncentration, ger dig kunskap och information samt tränar din hjärna. I det här läromedlet utgår vi från olika texter från kända barn- och ungdomsböcker som handlar om intressanta och engagerande ämnen. Vi har skapat Liber Svenska 6 för att visa hur härligt läsning kan vara. Vi vill hjälpa dig att ta reda på vad du gillar att läsa, eller inspirera dig till att läsa nya typer av texter. Kanske hittar du en text som gör dig nyfiken och lockar dig att läsa hela boken. I Liber Svenska 6 kommer du att träna på att läsa, skriva, tala, samtala och lyssna genom skönlitteraturen. Gör dig nu beredd på att börja din läsresa i texter som kan ta dig till en annan plats och låta dig slåss mot orättvisor, rädda världen, möta faror, överkomma hinder och lyckas med det som tycks vara omöjligt. Att lära dig mer om svenska och läsning är både spännande, intressant och roligt.

Anna, Louise, Tina och Karin

Innehåll I Liber Svenska får du . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

Nätet

Livsskildringar Comedy Queen (skönlitterär)

126 . . . . . . . . . . . . . . . 128

Ord & uttryck (intervju). . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137

Kompisar online (skönlitterär) . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Kartongslottet (skönlitterär). . . . . . . . . . . . . . . . . . 140

Värsta Bästa Nätet (förklarande) . . . . . . . . . . . . 13

Hur bor barn? (reportage) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148

Så himla taskigt (skönlitterär) . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Alex Dogboy (skönlitterär) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152

Näthat – skydda dig (faktatext) . . . . . . . . . . . . . . 18

Den sanna historien om Alex Dogboy (återberättande) . . . . . . . . . . . . . . 160

#tillsammans #utanför (skönlitterär) . . . . . . . 22 Koll på nätet (faktatext) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Lars är LOL (skönlitterär) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Värsta Bästa Nätet (faktatext) . . . . . . . . . . . . . . . 42

Junos vlogg – Kaos och katastrofer (skönlitterär) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46

På skärmen (faktatext) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53

Det är riktigt sant (saga) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Bonsai-katter (brev) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 Råttan i pizzan (artikel). . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

Äventyr

Äventyrsveckan (skönlitterär) . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 Badvett (instruerande) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 Båtvett (instruerande) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77

Kensukes rike (skönlitterär) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 Robinson Kruse (skönlitterär) . . . . . . . . . . . . . . . . 90

En världsomsegling under havet (skönlitterär). . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Till Vial – 8 400 dagar kvar (skönlitterär) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102

Artificiell intelligens (faktatext) . . . . . . . . . . . . 108

Kung Pow: Dödens dal (skönlitterär) . . . . . . 110 Pojken i graven (skönlitterär) . . . . . . . . . . . . . . . . . 117

Barn i världen (artikel) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 Hemlöshet i Sverige (reportage). . . . . . . . . . . 164

Falafelﬂickorna (skönlitterär) . . . . . . . . . . . . . . . . 166 Zinat blev bortgift som barn (artikel). . . . . 174

Jag är Zlatan Ibrahimović (biografi). . . . . . . 175 Ta mig tillbaka (låttext). . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 178

Miniteman

179

Skrivprojekt – Se mig!

212

Liv och död . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179

När olikheter klickar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213

Att resa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186

Antågande avundsjuka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 Jakten på likes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216

Lära nytt

192

Vem ska avgöra vad som är roligt?. . . . . 218

Lässtrategier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192

När hatet eskalerar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219 Det dåliga samvetet gnager . . . . . . . . . . . . . . 221

196

Högst upp på stegen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223

Att argumentera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196

När man vill berätta, men det går inte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224

Lyssna, tala och samtala

Att diskutera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 Det talade språket. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198

Godta ursäkten eller hämnas?. . . . . . . . . . . 226 När vatten runnit under broarna . . . . . . . . 227

Att tala inför andra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200

Vad litar du på?

202

Massmedier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 Vem ska man lita på? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 Att söka information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206

Nordiska språk

207

En bok på tre språk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209

Olika texttyper

228

Beskrivande text . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 Berättande text . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230 Förklarande text . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 Instruerande text . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234 Argumenterande text . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236

Spika språket Ordklasser

238

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238

Satsdelar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241 Meningar och satser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242

I Liber Svenska får du stimulera intresset för att läsa och skriva

utveckla ditt tal- och skriftspråk så att du får tilltro till din språkförmåga och kan uttrycka dig i olika sammanhang och för skilda syften

skapa och bearbeta texter, enskilt och tillsammans med andra

söka och kritiskt värdera information från olika källor

kommunicera i digitala miljöer med interaktiva och föränderliga texter

möta och utveckla kunskaper om skönlitteratur från olika tider och skilda delar av världen

möta olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande för att utveckla ditt språk, din egen identitet och din förståelse för omvärlden

*Sv och sva är till största del lika och skiljer sig endast åt inom två områden.

*kunskaper om svenska språket, dess normer, uppbyggnad, historia och utveckling

formulera egna åsikter och tankar i olika slags texter och genom olika medier

uttrycka dig genom olika estetiska uttrycksformer

kunskaper om olika former av sakprosa

*kunskaper om svenska språket, dess normer, uppbyggnad, uttal, ord och begrepp

kunskaper om hur språkbruk varierar beroende på sociala sammanhang och medier, och därigenom får du lära dig att ta ansvar för ditt eget språkbruk

medvetenhet om och tilltro till din egen språkliga och kommunikativa förmåga

*möta och bekanta dig med de nordiska grannspråken och de nationella minoritetsspråken

förståelse för att sättet du kommunicerar på kan få konsekvenser för dig själv och för andra människor

*många möjligheter att kommunicera på svenska utifrån din kunskapsnivå

Språket använder du för att

• tänka • kommunicera • lära. Genom språket utvecklar och uttrycker du

• din identitet • dina känslor och tankar • förståelse för hur andra känner och tänker. Du behöver ha ett rikt och varierat språk för att kunna förstå och fungera i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts. 7

Nätet I det här kapitlet kommer du att få läsa texter om både bra och dåliga saker som händer på nätet, men också om hur du kan tänka och agera på nätet. Nätet finns nästan överallt och vad man kan göra är nästan oändligt.

Inför läsning

• Bokens titel är Kompisar online. Har du några vänner online?

• Vad kan vara bra med att ha kompisar på nätet?

KOMPISAR ONLINE KAPITEL 15 ––– – Mamma kommer nog snart, säger jag. Är det okej om jag går och spelar lite? – Visst, säger morfar. Jag äter glass och läser tidningen så länge. Jag går genom vår lilla hall på bara tre stora kliv. Bara några sekunder senare sitter jag i min fåtölj med spelkonsollen i händerna. Jag kan inte låta bli att tänka på Cleo. Vad ska hon tro egentligen? Jag bara skickade ut henne, med en helt förvirrad förklaring och utan att hon ens fick se mitt rum! En evig tur för mig dock, det där med rummet. Det ser faktiskt till och med värre ut än jag kunde föreställa mig. Men nu när jag inte längre måste, så orkar jag inte bry mig så mycket om det. Klädhögarna får vara en stund till. Det första jag får syn på när jag startar spelet är ett nytt meddelande. Jag öppnar det direkt. Det är från Ztarkiller. Hej! Läget? Grymt spelat sist. Har inga lurar tyvärr, de är trasiga. Men spelar gärna ihop igen. /Ztarkiller 10

N ÄT E T

De korta raderna får mig att le. Då känner han som jag. Vi matchar bra. Vi är liksom på samma nivå. Jag skriver ett svar direkt. Tja mannen! Skitkul att spela med dig. Det funkar ju utan lurar med, men hoppas du kan laga dem snart. /Melvin De andra är redan inloggade, hela gänget. Nu är det som att vi hör ihop när vi spelar. Jag, William, Pontus, El Maco och Ztarkiller. Men ingen av de andra, förutom Ztarkiller, skriver meddelanden till mig. Och då kommer jag på det. Jag skulle kunna fråga honom om han har något råd om hur man gör slut på bästa sätt. Det är något med det här att skriva till varandra. Det känns inte alls lika pinsamt att skriva, som det gör att prata. Ju mer jag tänker på det, desto mer klockrent känns det. Ztarkiller går inte i min skola, han bor inte ens i min stad. Han kan inte skvallra eller råka försäga sig. Får jag fråga dig en sak? skriver jag igen. Utan att du säger något till någon av de andra i spelet? Svaret kommer väldigt snabbt. Det märks inte ens att han tar en paus i spelandet. Visst. Vadå? Jag tvekar, men bara en kort stund. Det är svårt att förklara. Men jag litar faktiskt på Ztarkiller. Det enda som är svårt är att veta hur jag ska skriva det, utan att låta som: Ett: en stor tönt. Och två: en vuxen med alldeles för många tankar. Till slut orkar jag inte bry mig så himla hårt. Jag skriver det bara, rakt ut. Hur gör man slut med sin tjej utan att hon blir ledsen? När jag har skickat meddelandet ger jag mig in i spelet med stor inlevelse. Jag springer hit och dit, dödar motståndare hej vilt. Ingen kan stoppa mig. Och när den gröna meddelandeikonen blinkar uppe i hörnet väntar jag lite extra länge med att öppna den. Det är något särskilt med att spara lite på hans svar. Ungefär som när man har allt godis i en skål framför sig och ändå vill spara lite på det innan man börjar äta. Men till slut blir nyfikenheten för stor och jag kan inte vänta längre.

Vad vet Melvin om Ztarkiller? Är allt som Melvin vet om Ztarkiller sant?

N ÄT E T

Jag pausar spelet och läser vad Ztarkiller har skrivit. Det är ett långt svar. Så här tycker jag: Man väntar in ett bra tillfälle när det inte är någon annan i närheten. Sedan säger man att man gillar henne som en kompis men inte längre vill vara ihop. Och sedan ... ja sedan beror det förstås på hur hon reagerar. Det är väl det som är det svåra. Men också det som gör dig modig. För det är fegt att skicka meddelande eller ännu värre be en kompis säga det. Tycker jag i alla fall. Vad tycker du Jag läser svaret flera gånger. Jag håller med. Jag tycker också om Ztarkillers svar? det känns fegt att göra slut genom att skriva ett meddelande eller skicka någon annan. Jag måste alltså helt enkelt hitta ett tillfälle när Cleo är ensam. Det är bara det att det verkar lättare sagt än gjort. Hon är alltid omgiven av alla möjliga i skolan. Återigen tänker jag på Ztarkiller. Han verkar så schyst på något sätt. På ett sätt önskar jag att vi kunde vara kompisar i verkliga livet. Jag tror vi skulle kunna ha kul ihop. Samtidigt är det väldigt skönt att ha en kompis på avstånd, liksom för mig själv. Även om de andra också är kompisar med honom i spelet, så tror jag inte att de skriver till varandra. Inte så som vi gör. Jag ler för mig själv. Det bästa är också att Ztarkiller inte har en aning om vem Cleo är. William och Pontus skulle lätt kunna råka säga något till henne, som jag inte vill att de ska säga. Jag försöker skriva något om det till Ztarkiller. Men det låter bara knäppt och fel. Jag skriver och suddar, skriver och suddar. Till slut ger jag upp. Tack mannen, skriver jag till slut. Efter läsning Han svarar med tummen upp. Sedan koncentrerar vi oss bara på själva spelet. • Varför använder inte Ztarkiller sitt Ändå kan jag inte riktigt sluta tänka på riktiga namn på nätet, tror du? honom. Känslan av att jag håller på att få • Brukar du använda ditt riktiga en ny, bra kompis är stark. namn?

• Hur gör du för att ta reda på om den personen som du har kontakt med på nätet, verkligen är den som den utger sig för att vara?

N ÄT E T

Utdrag ur Kompisar online, Emma Askling

VÄRSTA BÄSTA NÄTET

Tänk på!

Om fejkade konton

Även om du chattat eller spelat länge med någon på nätet måste du påminna dig om att inte alla är den de säger att de är. Det är alltid bäst att vara smart och noggrann med vem du hänger med och vilken information om dig själv som du delar med andra, även om de nya kompisarna verkar superschyssta.

Du har alltid rätt att avsluta kontakten med någon du träffat i ett spel eller en chatt, även om det är din ibf (Internet Best Friend). Öva på hur du kan säga ”stopp”, ”nej” och ”hej då” på ett sätt som passar dig. Många är rädda för att uppfattas som otrevliga, så skriv lagom tufft och säg att du behöver blocka om den andre inte ändrar på sig. Det är aldrig ditt fel om en främmande person försöker kontakta dig på ett sätt som ingen ska prata med barn. Det är alltid den andres fel och du kan alltid ta hjälp av en vuxen för

N ÄT E T

att avsluta kontakten. Om du är rädd att den andre ska ge dig dåligt samvete genom att skriva typ ”hatar du mig eller?” så kan du skylla på nåt, till exempel att din surf tagit slut eller att du måste äta eller att en förälder kommit in i rummet.

Tips!

• Om du vill skype:a med en främmande som du träffat på ett spel eller i sociala medier är det bra om någon annan är med i rummet, till exempel en kompis eller en förälder.

• Du kanske spelar och chattar ensam i ditt rum och då gäller det att vara extra smart och noggrann när du pratar med andra, särskilt i en videochatt. Avbryt så fort du känner på dig att det inte är bra för dig. Skyll på nåt, typ PIR (Parent In Room = förälder i rummet).

• Berätta gärna för dina kompisar hur ni ska

R I P

tänka när någon säger att mikrofonen eller kameran är trasig. Om ﬂer barn känner till det blir det svårare att begå brott där barn blir utsatta i chattar. Alldeles för många barn har helt i onödan blivit lurade av främmande personer som först skrivit jättesnälla saker men som sen visat sig vara väldigt elaka.

Utdrag ur boken Värsta Bästa Nätet, Maria Dufva

N ÄT E T

Inför läsning Vilka saker kan vara elaka att göra eller säga på nätet?

SÅ HIMLA TASKIGT KAPITEL 6 Lilly och jag drog igång redan samma eftermiddag. Det var bara att gå in på Youtube och söka på Cool Girl och sen skriva kommentarer till de olika avsnitten. Inget superelakt såklart, bara småtaskigt. I början var det lite jobbigt. Jag klickade på det första avsnittet, där Henrietta Nilsson visade upp sina födelsedagspresenter, och när vi sett några minuter suckade Lilly högt. – Alltså, vem kan vara intresserad av sånt här? – Skriv det, sa jag. Och det gjorde hon. Hon tittade frågande på mig innan hon skickade, och jag kände hjärtat klappa hårt i bröstet. Men jag nickade, och Lilly tryckte på skicka. Kommentaren dök upp på skärmen, under tre stycken som berömde Henrietta Nilssons presenter och frågade var den rosa tröjan med en stor h&mlapp var köpt. (Antagligen var det Ella R eller Ella G som hade skrivit. Ingen av dem var jättesmart.) Anonym stod det ovanför alla kommentarerna, vår också. Henrietta Nilsson skulle aldrig få veta att det var Lilly som skrivit den. Nu var det min tur, och jag valde ett avsnitt som bara var två minuter långt. Henrietta Nilsson berättade vad hon tyckte om att göra (hänga med kompisar, spela, dansa) och vad hon skulle berätta om i nästa klipp. Jag skrev Du verkar jättetråkig!!! och vände skärmen mot Lilly. Hon nickade sammanbitet. Sen gick det lite lättare. Vi skrev några kommentarer till, att N ÄT E T

Varför går det lättare att skriva elaka kommentarer efter ett tag, tror du?

Hur skulle du beskriva Henrietta?

hon borde klippa sig och att hon verkade vara en tönt. – Vi kanske ska vänta med att skriva fler tills hon har lagt upp några avsnitt till, sa Lilly. Jag höll motvilligt med. Det var nog dumt att skriva för många på en gång, men jag hade en massa bra förolämpningar på lager. Sånt som Henrietta Nilsson själv hade kunnat säga till folk i klassen. Nästa gång skulle jag skriva att hennes tröja satt fult, till exempel. Fast då kanske hon trodde att det var Iris som skrivit alla kommentarerna och blev arg på henne? Jag tänkte på Ava. Tänk om Lilly och jag skulle berätta för henne vad vi höll på med? Hon kanske ville vara med? Men det var nog inte någon bra idé. Lilly visste jag att jag kunde lita på, vi höll alltid ihop. Ava kände jag egentligen inte, fast vi gått i samma klass sen nollan. Hon brukade mest hänga med Lovis och lgor och de andra som spelade fotboll på rasterna. Jag tycker inte fotboll är superkul. Eller rättare sagt, jag tycker att det är det tråkigaste som finns. (Att Fred älskar fotboll får mig bara att gilla det ännu mindre.) Redan nästa dag hörde jag Henrietta Nilsson prata om att någon skrivit taskiga saker till henne. Det var på lunchrasten, det var sol och Henrietta Nilsson och Ella R och Ella G satt på elskåpet utanför matsalen när Lilly och jag kom ut efter lunchen. – Alltså, så vidrigt, sa Henrietta Nilsson. Hon blundade mot solen och såg ut ungefär som mamma brukar göra när hon sitter i solstolen i trädgården och suckar lyckligt över att det äntligen är fint väder när hon är ledig så att hon kan ”passa på att få lite färg”. – Så himla taskigt, sa Ella G. Vem skriver sånt? Jag nöp Lilly hårt i armen, för jag fattade ju vad de pratade om. Snabbt böjde jag mig ner och låtsades knyta min sko. – Tror du att det är någon du känner? frågade Ella G och jag fick verkligen kämpa för att låtsas knyta mina redan knutna skosnören. – Nej, alltså, det är ju jättemycket folk som kollar på mina klipp, svarade Henrietta Nilsson. Det är säkert bara någon som

N ÄT E T

är avundsjuk, alla näthatare är egentligen avundsjuka. Det säger min syrra. – Har du berättat för dina föräldrar? undrade Ella R. Henrietta Nilsson suckade. – Nej ... Pappa vill egentligen inte att jag ska hålla på och spela in klipp alls, så han kommer bara att bli sur och säga åt mig att sluta. Äh, kom nu. Solpausen var visst över för de hoppade ner från elskåpet, samtidigt som jag ställde mig upp. Skosnörena hade aldrig varit så knutna som nu. Jag kollade på Lilly och hennes mun såg ut som ett litet o. Hon hade också hört. Då hände något konstigt. Precis när Henrietta Nilsson och Ella och Ella svepte förbi oss, vände sig Henrietta Nilsson om och tittade på mig. – Hej, Manda! sa hon och log. Ella och Ella log också såklart. – Öh, hej, mumlade jag och blev alldeles röd i ansiktet. De försvann nerför backen mot skolgården och Lilly och jag stod kvar och såg efter dem. – Vad var det där? muttrade Lilly. – Ingen aning, svarade jag. Fast kanske ... – Vadå? Jag grep tag i Lillys hand och kramade den hårt. – Tänk om hon fattar att det var vi. Att det var vi som skrev kommentarerna. Hon kanske ruvar på någon gruvlig hämnd. Jag hörde hur överdrivet det lät. Och det gjorde visst Lilly också, för hon bara fnös. – Vadå för gruvlig hämnd. Och hur skulle Efter läsning hon kunna veta att det var vi? • Tror du att Manda och Lilly Det var sant förstås. Och om Henrietta hade vågat säga de taskiga Nilsson visste att det var vi hade hon nog kommentarerna direkt till inte sagt hej så där snällt. Om hon nu inte Henrietta? Förklara. låtsades vara jättesnäll för att sen plötsligt • Vilken skillnad är det mellan att bli jättetaskig. säga något taskigt om någon Utdrag ur Så himla taskigt, Cina Friedner

jämfört med att skriva det?

N ÄT E T

ttar:

en berä ndighet Polismy

Näthat – skydda dig Näthat sker ofta i sociala medier eller via e-post. Det är inte bara den som lagt ut den brottsliga bilden eller kommentaren som begår ett brott. Det gör också den som sprider den genom att dela eller retweeta den. Näthat Näthat är ett samlingsbegrepp för när någon kränker, trakasserar eller utsätter någon annan person för hot via Internet, till exempel sociala medier eller e-post. Det är inte bara den som lagt ut den brottsliga bilden eller kommentaren som begår ett brott. Det gör också den som sprider den genom att dela eller retweeta den. 18

N ÄT E T

Vissa meddelanden och inlägg kan kännas jobbiga, kränkande och hotfulla, utan att de är olagliga. Allt är inte brottsligt. Men upplever du att hotet kan bli verklighet och du känner dig rädd, eller om det handlar om allvarliga kränkningar, ska du göra en polisanmälan.

… när någon kränker, trakasserar eller utsätter någon annan person för hot via Internet …”

Näthat drabbar inte bara barn och ungdomar utan även vuxna och kända personer.

Var går gränsen? Vet du om att det kan vara ett brott att publicera filmer och bilder på nätet? Det beror såklart på vad de föreställer. Om du sprider allvarligt kränkande bilder eller filmer om någon, eller sprider ett rykte, kan det vara ett brott som kallas förtal. Det gäller oavsett om det är sant eller inte. Vad som är brottsligt och inte brottsligt är inte alltid så enkelt.

• Om man skriver något hotfullt till någon som tror att det är allvarligt menat, blir rädd och polisanmäler kan det vara ett olaga hot. Om man skriver något hotfullt till någon som inte alls tar det på allvar anses det förmodligen inte vara ett olaga hot. Samma sak skulle gälla om man sagt samma saker direkt till personen, ansikte mot ansikte.

• Om man skriver på nätet att någon är en hora kan det vara förtal, eftersom det är något man skriver för att få andra att tycka illa om någon.

• Om man skriver att någon från skolan är tjock och ful är det förmodligen inget brott, eftersom lagstiftaren har bestämt att det är viktigt att folk får säga vad de tycker. Det kallas yttrandefrihet. Men om man gör det flera gånger eller om man skriver att han är äcklig för att han är bög kan det vara förolämpning. Det gäller särskilt om man skriver något dumt om någons hudfärg, kön eller sexuella läggning.

Yttrandefriheten betyder inte att du måste säga allt du tycker och tänker. Även om du tycker att en person har en ful tröja på sig, behöver du inte säga det. Hur tänker du kring yttrandefriheten?

N ÄT E T

• Om man fotar någon i duschen kan det vara kränkande fotografering. Då behöver man inte ens lägga ut bilden på nätet för att det ska vara brottsligt. Om man gör det kan det också vara ett brott.

• Om man bombarderar någon med sms när personen har sagt att de inte vill ha någon kontakt kan trakasseriet vara ett ofredande. Det gäller oavsett vad man skriver i sms:en, de behöver inte ens vara otrevliga. – Du ska aldrig acceptera att någon skriver otrevliga saker till dig, säger polisen Björn Sellström, som ofta stöter på det här i sitt jobb.

Tänk på vad du själv gör på nätet

Det är inte bara den som lagt ut den brottsliga bilden eller kommentaren som begår ett brott. Det gör också den som sprider den genom att dela eller retweeta den.

Bilder försvinner aldrig från nätet. En bild som du lagt upp kan lätt kopieras och spridas och man vet aldrig hur andra kan använda den. Lägg inte upp bilder du inte kan stå för. Det är svårt att veta innan hur mycket en bild kommer att spridas.

N ÄT E T

Ibland är det enklare att skriva något elakt eller kränkande på nätet än att säga det direkt till en person. Skriv inget på nätet som du inte skulle säga till någon i skolan. En stor skillnad mot att säga något högt och att lägga ut det på nätet är att det kan få en oväntad och mycket stor spridning där.

Skriv aldrig något hotfullt, elakt eller kränkande. Den som läser kan bli rädd och ledsen. Det kan också vara ett brott. Även om du skojar är det lätt att andra kan missförstå dig. Tänk på hur du skulle uppfatta din kommentar om någon skrivit så till dig.

Har du varit med om något jobbigt? Om man är utsatt för något som känns riktigt jobbigt, till exempel att en bild som visar en i en privat situation som man inte vill att andra ska se eller att någon sprider allvarliga rykten, ska man polisanmäla det. Det är viktigt. Även om förövaren ibland kan få den utsatta att känna sig dum. Om man vill kan man prata med en vuxen som man litar på, till exempel en förälder eller en skolsyster. Man kan också ringa till bris. Det är bra om man anmäler till polisen ganska snabbt och att man inte raderar mejlet eller chatthistoriken – utan till och med tar en skärmkopia som man kan visa polisen och som de kan använda som bevis. Det ska du tänka på när du vill göra en polisanmälan. Om man inte anmäler kanske förövaren fortsätter göra brott – mot dig eller någon annan.

BRIS

Barnens Rätt I Samhället

Vem skulle du prata med om något hände dig?

Det kan vara svårt att själv veta om det som hänt är ett brott. Då kan man kontakta polisen och fråga dem eller anmäla för säkerhets skull.

Om någon skrivit något elakt om en kan man be dem, på ett trevligt sätt, att ta bort det. Om man är med om ett brott som händer just nu ska man alltid ringa till polisen på telefonnummer 112.

Utdrag ur Polismyndigheten, www.polisen.se

N ÄT E T

Äventyr I det här kapitlet kommer du att få läsa olika typer av äventyrsberättelser, både klassiker och nya böcker. De tar oss med i närmiljö och hela vägen ut i rymden. Den gemensamma nämnaren är att alla handlar om spännande och farliga upplevelser.

Inför läsning Vad är ett äventyr för dig?

ÄVENTYRSVECKAN KAPITEL 3

Vem är berättaren, tror du?

ÄV E N T Y R

efter lunch är det redan dags för ett av veckans största äventyr: forsränningen. Den grönvita bussen kommer tillbaka och kör oss ett par mil bort. Om jag trodde att någonting ändrat sig så hade jag fel. Självklart sitter ingen bredvid mig. Självklart pratar ingen med mig. Under ett svindlande ögonblick funderar jag faktiskt på att sätta mig bredvid Emelie eller Amira, bara slå mig ned bredvid någon av dem, som om jag hade rätt till det. Som om det vore den naturligaste sak i världen. Men jag orkar inte. Jag vill inte se besvikelsen i deras ansikten. Bussfärden är inte särskilt lång, efter mindre än en timme kommer vi till ett brusande vattendrag. Det är ganska brett och strömt, men det ser inte avskräckande farligt ut. De sex ledarna förklarar och förklarar, hur man styr, vad man ska se upp för, hur flytvästarna ska knäppas. De talar om att vattenflödet är ovanligt högt just nu efter den snörika vintern, och att vi därför måste vara extra försiktiga. Jag tror att de säger det bara för att få det att låta mer spännande, för sedan säger de:

”Men räkna inte med att det ser ut som i en äventyrsfilm – det finns inga stenar eller klippor som sticker upp ur vattnet, och inte ett enda litet vattenfall.” Klassen fördelas på tre gummibåtar, och vi får alla var sin paddel. Naturligtvis får jag Philip framför mig, och han vänder sig om och ler sött mot mig, lägger huvudet på sned. Så där överdrivet sött att man vet att han menar det som en elakhet. Anders som befinner sig i båten bakom vår, reser sig upp och ropar på Philip: ”Kolla! Philip, kolla!” och så öppnar han snäpplåsen av plast, drar ned dragkedjan, och låter sin flytväst hänga löst, medan han sjunger och dansar, med paddeln som mikrofon. Han rullar med höfterna som om han vore med i en musikvideo på mtv. En av forsränningsledarna i hans båt rycker tag i honom och skäller ut honom. Hon ser honom stadigt i ögonen och pratar återigen om säkerheten och får honom att knäppa flytvästen igen. Jag kan se ända hit att utskällningen fått honom att rodna, ändå vinkar han och flinar åt Philip igen, leker med dragkedjan, drar den upp och ned, upp och ned, för att visa att han minsann inte bryr sig om vad de där töntiga ledarna säger. Jag struntar i Anders och vänder mig framåt igen. De ledare som sitter längst fram i varje båt visar ännu en gång hur man ska hålla paddeln, och hur man ska sätta ned den i vattnet i olika vinklar för att styra båten dit man vill ha den. Vi har redan övat alltsammans på land, men nu får vi prova det i vattnet också, innan de lossar förtöjningarna. Så bär det plötsligt av. Strömmen tar tag i båten, och vi behöver inte paddla någonting för att komma framåt. Det enda vi använder paddlarna till är att styra. Till en början behöver vi inte styra särskilt mycket heller, det är bara att hålla båten något sånär i mitten av vattendraget. Ska jag vara ärlig tror jag att det är ledarna som gör det mesta av det jobbet, även om vi andra anstränger oss frenetiskt och verkligen försöker sätta ned paddlarna i vattnet i precis de vinklar vi just lärt oss. Jag hör att flera blir alldeles andfådda av arbetet, och det känns i armarna att jag nog kommer att ha träningsvärk i morgon.

Hur kan berättaren veta att Philips leende är menat som en elakhet?

ÄV E N T Y R

Varför tror hon att han gör avancerade matematiska beräkningar?

ÄV E N T Y R

Ändå tror jag inte att det är vi som ser till att vi kommer rätt, för det ledarna gör ser så enormt mycket mer proffsigt ut. Med en fantastisk precision sätter de ned sina paddlar, som dessutom är större än våra, exakt där det behövs, utan att de ens verkar behöva tänka efter först. Jag kastar en blick på Linus, som sitter till vänster om mig, vid båtens andra kant. Man kan riktigt se hur han tänker innan han sätter ned paddeln. Han tittar fundersamt på det virvlande vattnet och måttar som om paddlandet vore en spännande gåta som han skulle lösa. Antagligen gör han avancerade matematiska beräkningar på vilka vinklar han ska använda när han låter paddeln träffa vattenytan. Så blir strömmen starkare, vi sugs med framåt och farten ökar. Båten kränger lite grann fram och tillbaka. Linus ser ännu gladare ut, medan Vanja bakom honom stirrar dödsförskräckt rakt fram, och försöker hålla i sig i kanten utan att sluta paddla. Det går inte särskilt bra, och till slut struntar hon i att försöka låtsas som om hon inte är rädd, lägger ifrån sig paddeln, och håller i sig allt vad hon kan. Det har stänkt upp vatten i hennes ansikte, och sminket som hon målade på så omsorgsfullt i morse bildar svarta fläckar och ränder kring hennes ögon. Det är antagligen den där mascaran som man skulle få så fantastiska ögonfransar av. De två ledarna som hör till vår grupp kastar en blick på varandra, tvärs över våra huvuden. En liten, liten rynka syns mellan ögonbrynen på honom som sitter längst fram. Med ens får jag för mig att det är en rynka av oro, att det är någonting som inte stämmer. Men vi fortsätter vår färd, och jag glömmer min fåniga misstanke. Det här går ju strålande! Det är klart att det inte är något fel. Så vänder sig han där framme om igen, ropar bakåt. Han biter ihop tänderna medan han ropar, som om han inte vill att vi ska höra, trots att han ju måste skrika för att höras dit bak över vattenbruset. ”Det var mycket mindre vatten i förrgår när jag var ute och kollade!”

”Ja”, svarar hon som sitter längst bak. ”Det här går för fort! Måste vara regnet.” Förskräckt vänder jag mig om och tittar på henne. Jag vill så gärna se att hon ler, att hon bara skämtat, men hela hennes ansikte är fullt av allvar. ”Ja. Vi borde avbryta”, ropar han tillbaka, har återigen vänt sig bakåt för att hon ska höra honom. Det skulle han aldrig ha gjort. Han skulle aldrig ha vänt sig om. Hans röda jacka lyser så överväldigande röd mot den gråa båten, det gråa strömmande vattnet och den gråa himlen. Han ser så stark ut där han sitter med paddeln i ett vant grepp. Han ser ut som en som vet vad han gör, som en som inte kan göra några fel. Men han skulle aldrig ha vänt sig om. Han hinner inte se det nedfallna trädet som plötsligt finns i vattnet framför oss. Det har kilat in sig mellan några stenar och lagt sig på tvären rakt över hela älvfåran, som är smal här. Jag är säker på att han skulle ha kunnat styra undan från det med lätthet, om han bara sett det, han ser ut som någon som skulle klara det. I stället kör vi rakt in i det, och eftersom våra båda bekymrade paddelledare redan hunnit bromsa farten en aning, för att avbryta färden, ligger de två andra grupperna alltför tätt bakom oss. De har ingen chans att stanna, utan dunsar med våldsam kraft in i oss. Jag känner i hela kroppen hur de stöter emot, först den ena, sedan den andra båten. Sedan vet jag inte mer. Plötsligt ligger jag i vattnet. Jag hostar och sparkar och fäktar med armarna. Försöker dra in luft, men får i stället bara in vatten i halsen. Överallt är vatten, isande kallt, strömmande vatten: nedanför, ovanför, runt omkring. Jag har ingen aning om vilket som är upp och ned, hur jag borde röra mig för att komma till ytan. Så med ens ploppar jag upp, uppdragen av flytvästens kraft, och kan få luft igen. Min kropp har svårt att bestämma sig för vilket den borde göra först: hosta ut vattnet eller dra in luft. Ett långt tag känns det bara som om jag skulle kvävas. Jag tycker att det varken kommer ut något ÄV E N T Y R

vatten eller in något nytt syre, men några rosslande andetag lyckas till slut ta sig ned i mina lungor, och skräcken lättar lite. Hela tiden drar vattnet min kropp åt samma håll, starkare och starkare, snabbare och snabbare. När jag lyckas vända mig runt i vattnet för att undersöka var jag är ser jag en hel hop färgglada prickar långt borta. Det måste vara klassen. De är så långt bort att jag inte ens hör några ljud därifrån, trots att de antagligen skriker som besatta hela bunten. Allt som hörs här är vattnet som forsar kring mitt huvud, plaskar, stänker, skvätter, susar och dundrar. Hur har jag kommit så långt bort från dem? Varför dras jag med av strömmen, fortare och fortare, men inte de? Jag kan inte tänka klart. Rädslan och kylan och hostandet som tar så mycket kraft gör att tankarna rör sig långsamt och segt som sirap inne i mitt huvud. Jag minns knappt ens vad som hänt. Vi paddlade, så mycket vet jag. Och ledarna såg oroliga ut. Han i fören vände sig om och ropade till henne i aktern, och plötsligt ... Visst ja! Trädet! Har jag hamnat framför trästocken, medan de är kvar bakom? Hålls de andra kvar av den, medan jag dras med av vattnet som tycks bli mer och mer strömt? Febrilt börjar jag se mig om efter ett ställe där jag kan komma i land, någonting att gripa tag i. Då ser jag plötsligt någonting färgglatt precis framför mig, en blå jacka som guppar upp och ned i vattnet. Över jackan en flytväst, och inuti kapuschongen ... ett ansikte! Det är Philips ansikte, även om det knappt går att känna igen, så förvridet av rädsla som det är, och så indränkt med vatten. I detsamma får han syn på mig. ”Amanda!” skriker han. ”Amanda! Amanda! Amanda!” Hans röst är räddare än jag någonsin hört den. Så rädd att han inte ens bryr sig om att jag märker det, och det vill inte säga lite, när det gäller Philip. ”Amanda hjälp mig!” ”Kan ... inte!” ropar jag flåsande tillbaka, och när han hör det skrynklas hans ansikte ihop ännu värre. ”Ska försöka”, blir jag tvungen att tillägga, trots att det tar oerhört på krafterna att försöka överrösta dånet från vattnet. Jag simmar allt vad 70

ÄV E N T Y R

jag orkar i riktning mot honom, men det är verkligen inte lätt att styra när det är så strömt. Ibland tycker jag att jag närmar mig en liten aning, och ibland är han plötsligt mycket längre bort, när någon av oss ryckts i väg av en strömvirvel. När jag till slut placerar en hand på hans ena axel är jag alldeles förbi av trötthet. Benen och armarna har domnat av kylan och ansträngningen. Han trycks nästan ned under vattenytan av att jag klamrar mig fast vid honom. Jag försöker verkligen hålla mig uppe av egen kraft, men det är inte så lätt när man faktiskt inte har några krafter kvar. Vi är tvungna att ta oss i land, det begriper jag, men jag begriper inte hur det ska gå till. Philip verkar lika utmattad som jag, och jag ser inget ställe där vattnet verkar lugnare. Jag skulle vilja fråga Philip om han har någon plan, men kan inte få fram ett ljud. Det enda min mun gör är att hacka tänder. Övertänderna skallrar mot undertänderna så hårt att jag är rädd att de ska gå sönder och ramla ut i vattnet, varenda en. Det enda jag lyckas åstadkomma är en trött nick mot den närmsta stranden, som rör sig förbi med oroväckande hög hastighet. Kanske Philip inte ens förstår att det är en nick. Det skulle lika gärna kunna vara mitt trötta huvud som bara slänger fram och tillbaka för att halsen inte orkar hålla upp det längre. Men han säger åtminstone: ”Mmm”, mellan hårt hopknipna läppar, och det låter som ett svar. ”Stra ... stra ... haaa ... handen?” lyckas jag till slut få fram. Återigen pressar han fram ett: ”Mmm”, och jag tror att han faktiskt nickar. Sedan biter vi ihop och kastar oss allt vad vi orkar i riktning mot stranden, försöker pressa oss genom det kalla, ryckande, tunga vattnet. Gång på gång sprattlar jag och tar vad som känns som det sista simtaget jag någonsin kommer att orka ta. Jag tycker först inte att någonting händer, men så är stranden plötsligt mycket närmare. Ändå verkar det helt omöjligt att orka den där sista lilla biten. Jag samlar all min viljestyrka och försöker ta spjärn för att komma närmare. Det är inte särskilt lätt att ta spjärn mot ÄV E N T Y R

vatten, det flyttar ju på sig, men en hetsig strömvirvel hjälper till. Den är riktad in mot land, rycker tag i oss, och kastar oss mot strandkanten. Det sista jag hinner tänka innan vi slår emot är att det går för fort. Jag ser hur några våta, gråa stenar kommer närmare och närmare. Sedan minns jag inte mer förrän jag kommer till medvetande, och då vet jag inte hur lång tid som gått. Jag hör tydligt ljudet av älven, men jag känner att jag inte befinner mig i den längre. Mina kläder är visserligen fortfarande dyngsura, men inget vatten rycker och drar i mig. Jag huttrar som besatt, så att hela kroppen rycker och skakar i frossa. Musklerna känns matta och livlösa efter kampen mot älven. Runt om midjan känner jag en underlig tyngd, och jag öppnar ögonen för att se efter vad det är. Det är någonting blått, tänker jag trögt. Någonting blått och tungt. Så känner jag igen det blåa som Philips jacka, och förstår att det tunga måste vara hans arm som finns inuti jackan. När jag flyttar blicken lite högre upp ser jag att han är där, hela han, huttrande och skakande precis som jag. ”Är du vaken nu?” frågar han dumt. ”Du svimmade visst. Jag drog upp dig hit.” Så kommer han ihåg, och drar hastigt undan armen. ”Förlåt, men det är så jävla kallt, så jag tänkte att om jag lägger mig nära dig ... ” ”Ja, det är väl klart”, lyckas jag säga efter att ha harklat mig och hostat några gånger. Vad tror han egentligen? Att jag ska inbilla mig att han velat tafsa på mig? Här? Nu? När vi varit nära att drunkna, och båda fortfarande verkar mer levande än döda? Och så på just mig dessutom. ”Det var bra tänkt”, säger jag. ”Och tack för att du drog upp mig.” Han ler. Eller i alla fall tror jag att det ska föreställa ett leende, den där formförändringen hos hans skakande läppar. ”Men nu känns det verkligen som om jag håller på att frysa ihjäl”, säger han sedan och ser ganska rädd ut. ”Jag också”, säger jag, och långsamt, mycket långsamt når 72

ÄV E N T Y R

tanken fram till mig att han antagligen har rätt. Antagligen är det just vad vi håller på med. Att frysa ihjäl. Det är visserligen snart sommar, men termometern visade inte mer än åtta plusgrader i morse utanför vår sovsal, och nu har det dessutom blåst upp rejält. Och vi är genomblöta. Vi måste härifrån, vi måste bli torra och komma inomhus. Jag förstår att det är livsviktigt, men jag förstår inte hur jag någonsin ska orka resa på mig. Alla kroppsdelar känns som om någon stuckit hål på dem och tömt dem på kraft och liv. Fötterna och händerna har jag ingen känsel alls i längre. Och tankarna fungerar så trögt som om hela hjärnan frusit till issörja. Om det åtminstone inte blåste så förfärligt! Vinden tar sig rakt igenom de blöta kläderna och kyler ner mig mer och mer. ”Vi måste åtminstone bort från blåsten, i lä någonstans”, säger jag. ”Bland träden”, säger Philip. Han har rätt förstås. Vi behöver bara släpa oss några meter längre upp längs stranden så kommer vi att vara i lä inne i den täta skogen. Vi försöker resa oss. Det tar en evighet bara att ta sig upp på knä, och när jag kommer på fötter svartnar det först för ögonen, men sedan lyckas jag faktiskt ta mig framåt. ”Egentligen borde vi fortsätta röra på oss”, säger jag när vi står inne bland träden, lutade mot var sin granstam. ”Jo, vi borde väl det.” Philip ser fundersam ut. ”Jag tror faktiskt att jag vet vilket håll vi kom ifrån i morse. Jag skulle nog hitta, tror jag.” ”Okej”, säger jag. Bara jag kan hålla mig på benen blir jag nog varmare, och det är det enda jag längtar efter. Jag kan gå åt vilket hål som helst. ”Hänger du med?” undrar han, och låter med ens ivrig, om man nu kan låta alldeles utmattad och ivrig på en gång. ”Okej”, säger jag igen och drar djupt efter andan för att orka röra på benen igen. Philip går före, och jag följer efter. Fötterna dunsar ner som döda klumpar i marken. Jag har ingen aning om vart han leder mig, orkar knappt hålla ögonen öppna, men jag känner hur blodet långsamt börjar pumpas runt också i mina ÄV E N T Y R

Vad tycker du de ska göra?

ÄV E N T Y R

domnade fötter och händer. Efter en stund kommer känseln tillbaka i dem, pirrande, värkande, men underbart välkommen. Grenar slår mig i ansiktet. Jag ser dem komma emot mig, ser att de sviktar när Philip passerar dem, men jag är alldeles för trött för att förstå att jag skulle kunna hålla upp armarna till skydd, vet inte om jag skulle orka lyfta armarna även om jag förstod att jag borde. Jag kan inte tänka, för all min koncentration går åt till att sätta ner den ena foten framför den andra, och sedan den andra framför den ena, gång på gång. Det har plötsligt blivit en svår konst att gå utan att ramla omkull. Som om jag vore ett litet, litet barn på nytt. Vi går i en evighet, runt omkring oss mörknar det, blir natt. Ett vagt obehag rör sig någonstans i mitt medvetande, försöker säga mig något, men når inte riktigt fram. Vet Philip verkligen vart han är på väg? Och så är det någonting med att stanna där man är. Är det verkligen bra att bara ränna i väg så här, borde vi inte vänta på ... på någon, som borde komma och ... jag vet inte. Är alldeles för trött. Äntligen stannar han. ”Vi hinner nog inte fram i dag”, säger han. ”Sova”, är allt jag lyckas få ur mig till svar. ”Jaa, verkligen! Sova!” Han låter rent lycklig vid tanken, men blir sedan fundersam: ”Men det är så kallt, hur klarar vi det? Mina kläder är inte torra än. Inte dina heller antar jag.” ”Nej, inte ett dugg”, säger jag, stryker med händerna över kläderna för att känna om de blivit torrare. Tyglagren klibbar fuktiga mot min hud, och jag upptäcker ett underligt plagg. Flytvästen. Jag har fortfarande flytvästen på mig. Mitt i allt elände blir jag tvungen att skratta till. ”Vad är det?” ”Vi har fortfarande flytvästarna på oss.” Också hans lyser gul mot mig ur mörkret. Men så blir jag allvarlig: ”Granris”, säger jag. ”Vad då?” ”Granris”, säger jag igen. ”Ja, men vad då granris? Vad har det med flytvästarna att göra?”

”Inte ett dugg. Vi ska bryta en massa granris och lägga under oss och över oss, så fryser vi litet mindre.” ”Okej.” Philip låter inte särskilt övertygad, men har tydligen inget bättre förslag, så långsamt börjar han bryta granris från träden runt om oss. Utan att veta hur jag orkar gör jag detsamma. Mina fingrar är stela av köld och trötthet, och det är svårt att få dem att lyda. Jag rispar upp mängder av småsår mot kvistar och barr. Vi får faktiskt ihop en rejäl hög, och nästan sovande brer vi ut hälften av den till en bädd som vi lägger oss på, och andra hälften som täcke över oss. Det är stickigt och knöligt av barr och kvistar, men det märker jag knappt. Med kinden fastklistrad i en kådafläck somnar jag. Gång på gång under natten vaknar jag av att jag fryser så att jag skakar, men tröttheten vinner över kylan, och jag faller i sömn igen. En orolig, huttrande halvsömn, men ändå sömn. Utdrag ur Äventyrsveckan, Sofia Nordin

Efter läsning

• Hur förändras relationen mellan Philip och Amanda under berättelsens gång?

• Hur tror du att händelsen påverkar klassen? • Skulle det här kunna hända i verkligheten? Förklara.

ÄV E N T Y R

Badvett na frihet – berättar hur du lär dig att kän och trygghet vid badplatser

• Bada alltid tillsammans med någon. • Simma längs med stranden. • Hoppa eller dyk inte på okänt vatten. • Knuffa aldrig i eller håll fast någon i vattnet. • Simma inte under bryggor och hoppställningar. • Spring inte på bassängkant eller brygga – du kan halka. • Ropa bara på hjälp om du är i nöd. • Undvik uppblåsbara leksaker i öppet vatten. • Lek inte med livräddningsmaterial. • Ha alltid något mellan dig och den nödställde, ”den förlängda armen”.

• Meddela alltid var någonstans ni ska bada och när ni tänker komma tillbaka.

• Undvik solens starka strålar mitt på dagen.

Svenska Livräddningssällskapet Svenska Livräddningssällskap är en ideell organisation som arbetar för en ökad säkerhet vid våra vatten och isar. Organisationen har funnits sedan slutet av 1800-talet.

ÄV E N T Y R

Båtvett

er i en båt

– berättar hur du uppträd

• Använd alltid ﬂytväst. • Sitt alltid ner i båten och placera dig så att den är i balans. • Var inte ﬂer personer i båten än vad den är avsedd för. • Byt bara plats i båten om det är absolut nödvändigt och då en i taget.

• Stanna vid båten om du faller i vattnet. • Ha alltid något mellan dig och den nödställde, ”den förlängda armen”.

• Om du ska rädda en nödställd, ta upp personen i aktern på båten.

• Ropa bara på hjälp om du är i nöd. • Vifta långsamt med båda armarna över huvudet och åt sidorna om du behöver hjälp.

• Se till att det finns öskar, ankare, livlina, reserv-åra eller paddel i båten.

• Meddela alltid vart ni ska åka och när ni tänker komma tillbaka.

Utdrag ur Svenska Livräddningssällskapet, www.svenskalivraddningssallskapet.se

ÄV E N T Y R

Minitema 2 Att resa Det är något alldeles speciellt med resor. Men vad innebär det egentligen att resa? Måste man ens flytta på sig för att det ska räknas som en resa? Att resa är att ta sig från en plats till en annan. Många av oss tänker nog på semester, släkt och vänner eller kanske spännande nya platser. Det finns många olika sorters resor. Alla resor innebär inte semester och spännande resmål. En del resor gör vi för att vi måste. En del resor kanske mest händer inom oss. Och en del resor kan vi bara drömma om.

Vad innebär det att resa? Människor har varit på resande fot genom hela historien. Man har rest för att byta och handla, för att hitta bättre levnadsförhållanden eller för att besöka någon. Man har rest för att upptäcka nya platser eller för att hitta nya ställen att bo på. Man har också rest för att erövra och ta makten. Och då kanske man har tvingat andra att resa som slavar eller för att fly undan den som erövrar. Dagens tekniska utveckling har gjort det enkelt, snabbt, säkert och bekvämt att resa, men så har det inte alltid varit. Tvärtom har resor genom historien ofta varit krångliga, långsamma, farliga och obekväma. Men att resa behöver inte bara innebära att förflytta sig mellan olika platser i världen. Ibland pratar man också 186

MINITEMA

om livsresor. Då menar man ofta de förändringar som vi genomgår i våra liv och som blir som en sorts resa från födsel till död. En livsresa kan också handla om en del av vårt liv där vi går igenom stora förändringar. Just en sådan märklig livsresa kan vi läsa om i boken Ett hål om dagen av Louis Sachar. Där får huvudpersonen Stanley Yelnats inte bara uppleva en livsförändrande resa utan hans resa kopplas också ihop med flera andra personers resor. Den otursförföljde Stanley blir oskyldigt anklagad och dömd för ett brott han inte har begått. Han råkar bara vara på fel plats vid fel tillfälle. Eller är det egentligen rätt plats vid rätt tillfälle? Domen blir att tillbringa en tid på ungdomslägret ”Camp Green Lake”. Och Stanleys livsförändrande resa börjar. MINITEMA

2 187

Stanley Yelnats var ensam passagerare på bussen, om man inte räknade chauffören och vakten. Vakten satt bredvid chauffören och vänd så att han kunde iaktta Stanley. Ett gevär låg i hans knä. Stanley satt ungefär tio bänkrader längre bort, fjättrad vid armstödet med handbojor. På sätet bredvid låg hans ryggsäck. I den fanns tandborste, tandkräm och en förpackning med brevpapper och kuvert som han fått av sin mor. Han hade lovat att skriva åtminstone en gång i veckan. Han tittade ut genom fönstret trots att det egentligen inte fanns mycket att se – i stort sett bara slåtterängar och bomullsfält. Han gjorde en lång bussresa mot ingenstans. Det fanns ingen luftkonditionering i bussen, och den varma, tunga luften var nästan lika outhärdlig som handbojorna. ––– Bussen började sakta in. Vakten grymtade till och sträckte på armarna. ”Välkommen till Camp Green Lake”, sa chauffören. Stanley tittade ut genom den smutsiga rutan. Han kunde inte se till någon sjö. Och knappt någon grönska heller för den delen. ––– ”Är du törstig?”, frågade Mr Sir. ”Ja, Mr Sir”, sa Stanley tacksamt. ”Tja, det är lika bra att du vänjer dig. Du kommer att vara törstig hela tiden under de kommande arton månaderna. Utdrag ur Ett hål om dagen, Louis Sachar

188

MINITEMA

Att resa i tiden Vissa resor kan man bara drömma om: kanske en resa ut i universum till andra solsystem eller till en magisk värld som bara finns i vår fantasi. En annan resa att drömma om är att kunna resa i tiden. Tänk om man kunde resa framåt i tiden och se hur det blir i framtiden. Eller tänk om man kunde resa tillbaka till en tid för länge sedan och med egna ögon få se hur det var och vad som egentligen hände. Vilket skulle du helst göra? Resa framåt i tiden eller bakåt? Och vad tror du att man behöver tänka på om man ska göra en sådan resa? Tanken på tidsresor har fascinerat många människor och den dyker därför upp i både böcker och filmer. Till exempel skrev H.G. Wells redan i slutet av 1800-talet boken Tidsmaskinen om en tidsresa framåt i tiden till en märklig framtid där mänskligheten har försvunnit. Filmerna Tillbaka till framtiden och Terminator tar upp den intressanta frågan om tidsresor kan användas för att förändra nutiden. Detta är till och med huvudtemat i filmen Måndag hela veckan. Där fastnar huvudpersonen i en tidsloop och återupplever samma måndag gång på gång tills han kommer på vilken detalj han måste ändra för att komma ur den upprepade tidsresan och äntligen komma till tisdag. En annan bok som handlar om tidsresor är Lydias hemlighet av Finn Zetterholm. Där möter vi konstintresserade Lydia som får göra en märklig resa till olika platser under sex århundraden. Resorna startar genom berömda tavlor och Lydia får också träffa flera av historiens stora konstnärer. MINITEMA

2 189

[…] Det fanns en målning av Rembrandt som Lydia älskade, Kökspigan hette den. Den föreställde en ung flicka som satt med huvudet lutat i handen. Ansiktet var runt och lite truligt, ögonen blickade tankfullt på något. På vad? Det brukade Lydia fundera på. […] Lydia blev stående framför kökspigan. Morfar brukade berätta om tavlorna och konstnärerna men nu var han tystare än vanligt. Han strosade iväg mot nästa sal där de franska 1800-talsmålningarna fanns, det var de tavlor morfar tyckte bäst om. – Kommer du Lydia? ropade morfar. – Snart. Lydia skulle gå efter morfar, men något höll henne kvar. Hon stod och stirrade på kökspigan, försökte fånga hennes blick. Ett kort ögonblick tyckte hon att flickan på tavlan sneglade tillbaka på henne. Men hur bar man sig åt för att måla något sådant? Rembrandt måste ha haft förtrollade penslar. Och förtrollade händer. Lydia tittade ner på sina händer, hon undrade varför hon var så klumpig när hon försökte rita av något. Plötsligt flög en mening genom hennes huvud, något som fågelpojken hade sagt: – Var rädd om dina händer, dom är mycket speciella. Så lyfte Lydia högra handen och sträckte sig över järnräcket på golvet. Så här fick man inte göra på museer, det visste Lydia. Men hon kunde inte hejda sig. Hon böjde sig fram och vidrörde duken på tavlan … ––– Det mörknade framför Lydias ögon. Världen blev svart. Utdrag ur Lydias hemlighet, Finn Zetterholm

190

MINITEMA

Flykt – en påtvingad resa Det finns resor man inte vill göra, kanske till något som kan göra ont eller som kan göra oss ledsna. Det finns också resor vi kan bli tvingade att göra, inte för att vi vill resa till något utan för att vi måste resa från något. Kanske kan vi också tvingas fly. Om man slår upp ordet ”flykt” i en ordbok kan man läsa betydelsen ”snabb färd undan fara”. Det är just så det kan vara att tvingas fly. Tänk dig att du plötsligt är omgiven av något farligt. Du måste släppa det du håller på med, lämna allt och springa för livet. Du måste fly från det farliga ut i det okända. Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara och hur det skulle kännas. Ändå är det här något som tusentals människor i världen tvingas göra varje dag. Många av dem är barn. Världsorganisationen fn har ett flyktingorgan som kallas unhcr. På deras hemsida kan man läsa lite statistik kring flykt och flyktingar i världen. Men bara siffror hjälper oss ändå inte att förstå hur det kan kännas att tvingas på flykt. Även här finns det böcker och filmer som kan hjälpa oss att försöka förstå. Till exempel böckerna Allt blir säkert bra igen av Kerstin Boie, Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde, Den långa, långa resan av Ilon Wikland och Rose Lagercrantz, Min vän skuggan av Michael Morpurgo eller Jag är en pojke med tur av Monica Zak.

Hur tror du att det skulle kännas att tvingas fly ut i det okända?

MINITEMA

2 191

Skrivprojekt

SE MIG!

Om att vara någon — på och utanför nätet Alla vill vara någon i mängden. Man vill vara någon unik, men samtidigt som alla andra. Sticka ut, men bara sådär lite lagom mycket. Om man inte alls sticker ut blir man osynlig och sticker man ut för mycket kan uppmärksamheten bli för stor. Man vill hitta en plats i gruppen som känns trygg, men heller inte tråkig. Man vill vara uppskattad för den man är, men vem tusan är man egentligen?

Att få uppmärksamhet på andras bekostnad Ett enkelt sätt att få uppmärksamhet på nätet är att använda feta rubriker, bilder som sticker ut och extrema ordval. Det digitala samtalsklimatet kan stundtals vara ganska hårt och elakt. Det är förvånansvärt lätt att sitta bakom knapparna och skriva spydigheter eftersom man slipper titta mottagaren i ögonen. Avsändaren kan dessutom ofta komma undan genom att säga ”det var ju bara ett skämt”. Ryktesspridning, mobbning och utanförskap är en digital baksida. Dessutom sker det inför öppen ridå – alla kan se vad som pågår och det är lätt att hånen och ”skämten” får fler anhängare. Det gör att det ibland kan upplevas som att det digitala drevet är ännu värre än skitsnacket och knuffarna i skolans korridorer. Mobbning på nätet är precis lika fel som det är i det vanliga livet. Det här ska Här får du lära dig hur du skriver denna berättelse handla om, ett relationsdrama ett relationsdrama. där personers agerande och känslor står i fokus. Övningar och uppdrag

till varje del (1–10) finns i Liber Svenska 6 Digital.

212

S K R I V P R OJ E K T

När olikheter klickar

Olikheter sägs ju attrahera varandra inom många olika områden. Två olika personer kan tycka om varandra trots stora skillnader i personlighet. Vi kan uppskatta drag hos den andre som vi själva inte alls kan identifiera oss med. Detta spänningsfält ska användas i berättelsens inledning och egentligen hela berättelsen igenom. I första scenen ska karaktärernas olika personligheter etableras. Olikheterna kommer faktiskt bli en av orsakerna, tillsammans med avund, till den konflikt som ska utgöra berättelsens intrig.

HUR GÖR EN FÖRFATTARE för att få oss att förstå vänskapens kemi?

ur Kompisar online

Det första jag får syn på när jag startar spelet är ett nytt meddelande. Jag öppnar det direkt. Det är från Ztarkiller. Hej! Läget? Grymt spelat sist. Har inga lurar tyvärr, de är trasiga. Men spelar gärna ihop igen. /Ztarkiller De korta raderna får mig att le. Då känner han som jag. Vi matchar bra. Vi är liksom på samma nivå. Jag skriver ett svar direkt. Tja mannen! Skitkul att spela med dig. Det funkar ju utan lurar med, men hoppas du kan laga dem snart. /Melvin De andra är redan inloggade, hela gänget. Nu är det som att vi hör ihop när vi spelar. Jag, William, Pontus, El Maco och Ztarkiller. Men ingen av de andra, förutom Ztarkiller, skriver meddelanden till mig.

UNDERSÖK

• Undersök de två replikerna. Vad säger • Välj ut någon del av vardera replik och Melvin och Ztarkiller till varandra? Vad får du reda på? Vilken bild får du av deras relation baserat enbart på replikerna?

fundera lite djupare på innebörden av vad som sägs. Vad kan du ana?

• Vad i texten, utöver replikerna, gör så att vi förstår att de två är goda vänner?

S K R I V P R OJ E K T

213

2 Antågande avundsjuka Riktigt goda vänner hjälper varandra i motgång och gläds med varandra i medgång. Ibland kan en kompis bli en konkurrent, till exempel i en hockeymatch eller i ett onlinespel. Situationen är tidsbegränsad och de känslor som en svidande förlust eller en överlägsen vinst framkallar är förhållandevis snabbt övergående. Besvikelsen eller euforin blir kortvarig och påverkar inte vänskapen nämnvärt. De eventuella hårda ord som yttras tillhör spelet och kan lätt läggas åt sidan. Men vad händer om konkurrensen uppstår när båda vill nå hög social status, till exempel i skolan? Vad händer om den ena får mycket uppmärksamhet och den andra ingen alls? Avund är en stark känsla. Den ska användas i del 2.

HUR GÖR EN FÖRFATTARE för att gestalta tvivel?

ur #tillsammans #utanför

Jag vet inte vad det är för fel på mig. Varför andra inte frågar om jag vill vara med. Varför jag inte räknas. Inte syns. Ibland står jag vid spegeln hemma i hallen och tittar på mig själv. Letar efter felet. Felet som gör att jag inte är tillfrågad. Efterfrågad. Fast jag hittar inget fel. Jag ser ut ungefär som de flesta andra i min ålder. Långt hår. Tajta jeans. En topp och kanske en huvtröja. Och jag tycker att jag låter som andra. Pratar som andra. Skrattar som andra. Som vem som helst. [...] Jag kollar om mina egna inlägg har fått några nya likes och kommentarer. Det är som vanligt ganska tomt. Jag lägger i och för sig inte ut så många inlägg. Det har blivit så. Det är ändå inte så många som gillar eller kommenterar. Mitt senaste inlägg, som jag skrev förra veckan, har fått sju likes. Mamma. Pappa. Brorsan. Mormor. Min kusin Oskar. Moster Ullis. Grannen Selma som är två år yngre än jag. Jag kollar hur många likes Heddas inlägg från i morse har fått. 62.

214

S K R I V P R OJ E K T

UNDERSÖK

• Hur mäter ”jaget” sin popularitet? På vilket sätt påverkar det resultatet ”jaget”?

• Varför kollar ”jaget” vilka som har gillat hennes senaste inlägg? Vilka har gillat? Vilka slutsatser av detta drar ”jaget”, tror du?

• Vi får veta att Heddas inlägg fått 62 likes. Vad tror du att ”jaget” tänker om det? Vilka slutsatser drar hon?

• Avund kan framkalla tvivel. På vilket sätt tvivlar ”jaget” på sig själv?

Samtala om: Emojis

• Vad betyder egentligen de olika emojisarna som används i sociala medier?

• Kan de betyda olika saker beroende på i vilket sammanhang de skrivs? Förklara.

• När är de lämpliga och direkt olämpliga att använda? • Till vem passar det att använda vissa, men inte andra? Red ut tillsammans!

S K R I V P R OJ E K T

215

Argumenterande text Exempel på argumenterande text: debattartikel, insändare, reklam, annons och bokrecension.

Syfte Övertyga läsaren och få hen att hålla med och tycka lika.

Struktur • rubrik • inledning med tes • argument med motiveringar • motargument • avslutning med sammanfattning och slutsats

Språkliga drag • presens • personligt och känsloladdat • verb: tycker, vet, anser, menar, tror, kräver, övertygad om, säker på att, måste

• typiska ord: för det första, för det andra, för det tredje, slutligen

236

OLIKA TEXTTYPER

DAG B L A D E T 2 0 2 1 - 0 9 -1 4

Avskaffa monarkin!

Rubrik

Jag tycker att monarkin ska avskaffas.

Tes

För det första är monarkin en gammal idé. En idé om att vissa människor är värda mer än andra. I dag ska Sverige vara jämställt, alla ska vara lika mycket värda.

Argument 1

För det andra är monarkin orättvis. Varför ska någon födas till prinsessa eller prins? Jag anser att det är oerhört ojämlikt. Varför kan inte jag få chansen att bli kung? Jag är säker på att det är fler som skulle vilja bli prinsessa eller prins.

Argument 2

Slutligen så kostar monarkin pengar. Kungafamiljen reser mycket och de har dyra middagar och fina fester. Dessutom har de stora slott. Allt detta kostar jättemycket pengar och jag är övertygad om att man kan göra bättre saker med de pengarna.

Argument 3

De som är positiva till monarkin tycker att kungahuset gör bra reklam för Sverige. Men jag menar att andra lika gärna kan göra det. Jag kräver en förändring! Både för att Sverige ska bli mer modernt, inte så orättvist och mer jämlikt. Tänk om vi kunde ge alla de pengarna till fattiga människor i stället! ▪

Motargument

Avslutning

Exempel på verb

/republikanen Exempel på typiska ord

OLIKA TEXTTYPER

237

K ÄLLFÖRTECKNING Akerlie, Iben (2017), övers. Söderlund, Sabina, Lars är LOL, Lilla Piratförlaget, s. 126–135

Skugge, Linda (2019), Junos vlogg – Kaos och katastrofer, B. Wahlströms Bokförlag Staub Halling, Monika (2019), Koll på nätet, Nypon förlag

Andersen, Hans Christian (2002), Älskade sagor, Corona Förlag

Stenius, Johanna och Jankov, Petra (2017), På skärmen, Rabén & Sjögren

Arréhn, Bitte, Mercys nya hus (Tema: Hur bor barn?), Rafiki: https://rafiki. se/tema-hur-bor-barn/mercys-nya-hus/ (hämtad 2020-02-10)

Ståhl, Henrik (2019), Till Vial – 8 400 dagar kvar, Bonnier Carlsen Bokförlag, s. 7–13

Askling, Emma (2018), Kompisar online, Ordalaget Bokförlag, s. 78–82

Bad- båt- och isvett, Svenska Livräddningssällskapet: https:// svenskalivraddningssallskapet.se/sakerhet/bad-bat-och-isvett (hämtad 2020-02-10)

Barn skriver om hemlöshet (nov 9, 2018), Faktum Kids: https: //www.faktum.se/kids/tag/hemlosa-barn/ (hämtad 2020-02-10)

Verne, Jules (2001), En världsomsegling under havet, övers. Bylock, M. Rabén & Sjögren

Defoe, Daniel (2016), Robinson Kruse, återberättad av Gotthardt, Peter, övers. Helleday Ekwurtzel, Marie, Bokförlaget Hegas AB

Wikén, Johan (2016-02-11, uppdaterad 2016-02-18), Zinat blev bortgift som barn: ”Ett helvete ungdomarna genomlider”, metro.se: http://80.72.1.78/artikel/zinat-blev-bortgift-som-barn-ett-helveteungdomarna-genomlider-xr (hämtad 2020-02-10)

Dufva, Maria (2018), Värsta Bästa Nätet, Bonnier Fakta, s. 14–15, 67 Ekberg, Peter (2012), Tänk Robot: Kan en robot tänka?, Bonnier Carlsen Bokförlag, s. 14–15 Friedner, Cina (2019), Så himla taskigt, Rabén & Sjögren, s. 24–28 Gunnarsson, Camilla (2016), #tillsammans #utanför, Idus Förlag © Per Gustavsson – licensierat genom ALIS (2006), Den öppna gylfen – Moderna vandringshistorier, LL-förlag Jennersjö, Ella Li, Abdias har ett fint hus (Tema: Hur bor barn?), Rafiki: https://rafiki.se/tema-hur-bor-barn/abdias-har-ett-fint-hus/ (hämtad 2020-02-10) © Jenny Jägerfeld 2016 by Agreement with Grand Agency (2018), Comedy Queen, Rabén & Sjögren Lagercrantz, David (2011), Jag är Zlatan Ibrahimović, Albert Bonniers förlag

Wrede, Hedvig (publicerad 2018-09-02), Här är några av årets ”råttan i pizzan”, SVT Nyheter: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/modernarattan-i-pizzan (hämtad 2020-02-10) © Monica Zak – licensierat genom ALIS, Den sanna historien om Alex Dogboy, Bokförlaget Opal: https://wp.opal.se/wp-content/ uploads/2019/06/den-sanna-historien-om-alex-dogboy.pdf (hämtad 2020-02-10) Zak, Monica (2002), Alex Dogboy, Bokförlaget Opal AB Ta mig tillbaka, musik och text: Darin Zanyar/David Lindgren Zacharias/ Olof Torstenson Olson © Universal Music Publishing AB. Publicerat med tillstånd av Gehrmans Musikförlag AB samt Darin Zanyar. Zetterholm, Finn (2010), Lydias hemlighet: ett magiskt konstäventyr, Opal Bokförlag, s. 45–46, 51

Lagerqvist, Camilla (2019), Pojken i graven, B. Wahlströms Bokförlag Lindgren, Astrid (1973), Bröderna Lejonhjärta, Rabén & Sjögren, s. 15, 17, 19

BILDFÖRTECKNING Illustrationer

Lindholm, Ola och Lindqvist, Johan (2019), Kung Pow: Dödens dal, Bonnier Carlsen Bokförlag, s. 58–67

Vilh. Pedersen och Lorenz Frölich s. 56, 57

Lyrevik, Anna och Thomas (2004), Nora från ingenstans, Opal Bokförlag, s. 14, 27, 28

Alvaro Tapia s. 97, 100

Sussi Bech s. 91, 93

Mathiasson, Leif (26 apr 2002), Barn i världen (Ingår i temat Barndomar), Pedagogiska magasinet: https://pedagogiskamagasinet.se/barn-ivarlden/ (hämtad 2020-02-10)

Kevin Olberg s. 113, 115

Foton

Nilsson-Brännström, Moni (2000), Siki og Lillemor, övers. Katja Hein, Gyldendal, s. 112 Nilsson-Brännström, Moni (2003), Tsatsiki og muttern, övers. Tor Fretheim, Gyldendal, s. 113 Nilsson-Brännström, Moni (2004), Tsatsiki och morsan, Natur och Kultur, s. 111 Nordin, Sofia (2003), Äventyrsveckan, Rabén & Sjögren Näthat – skydda dig (granskad 2019-03-08) Polismyndigheten: https://polisen.se/utsatt-for-brott/skydda-dig-mot-brott/nathat/ (hämtad 2020-02-10)

Elin Lindell s. 139

Dmitri Lovetsy/AP/TT s. 61 Ivan Sekretarev/AP/TT s. 63 Al Tielemans/Sports Illustrated Classic/Getty Images s. 109 Bitte Arréhn s. 148 Ella Li Jennersjö s. 151 Pontus Lundahl/TT s. 160 Kim Naylor s. 161 Jens L´Estrade/TT s. 174 Marcus Ericsson/AB/TT s. 178

Persson, Jennie (2017), I mitt hjärta finns du kvar, Natur & Kultur

Tom Grill/JGI/Getty Images s. 192

Pourkarim, Laleh, Vårens första dag, källa: Musixmatch: https://www. musixmatch.com/lyrics/Laleh/V%C3%A5rens-F%C3%B6rsta-Dag (hämtad 2020-02-10)

Sigrid Olsson/PhotoAlto/Getty Images s. 195

Sachar, Louis (2016), övers. Lindforss, Peter, Ett hål om dagen, B. Wahlströms Bokförlag, s. 12, 17, 22

Övriga bilder: Shutterstock

SDI Productions/Getty Images s. 206

ISBN 978-91-47-14022-0 © 2020 Liber AB Projektgrupp: Anna Karlberg, Louise Mückstein, Tina Tärnrot och Karin Örn Minitema: Kerstin Dahlin Skrivprojekt: Fredrik Sandström Bildredaktör: Marta Coronel Formgivare: Marta Coronel Omslag: Marta Coronel Omslagsbild och kapitelbilder: Jonn Clemente Första upplagan 1 Repro: Exakta, Malmö Tryck: People Printing, Kina 2020

Upphovsrätten till samtliga bidrag i denna produkt tillkommer rättighetshavarna. Liber AB har bett om tillstånd att få använda de skyddade bidragen. Eventuellt anspråk för enskilt upphovsrättsligt skyddat bidrag kan ställas till: rattigheter@liber.se

KOPIER I NGSFÖR B U D

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering och delning, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera och dela för undervisningsbruk enligt avtal med Bonus Copyright Access, är förbjuden. Avtalet tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet och reglerar såväl analog som digital kopiering. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Intrång i upphovsrättshavarens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/ förstöring av olovligt framställt material. Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice 08-690 90 00 Kundservice.liber@liber.se www.liber.se

Liber Svenska 6 är ett lustfyllt och engagerande läromedel som utgår från litteraturen där eleverna ges förutsättningar att utveckla sina förmågor, oavsett om de läser svenska som förstaeller andraspråk. Grunden i läromedlet är tre stora litteraturbaserade teman, Nätet – Äventyr – Livsskildringar, där utdrag ur olika kända barn- och ungdomsböcker möter andra texttyper såsom artiklar, faktatexter, dikter och intervjuer. Utöver temakapitlen finns Miniteman där eleverna får reflektera kring olika värdegrundsfrågor, ett större gemensamt Skrivprojekt och Olika texttyper. Det finns också kapitel som behandlar andra delar av det centrala innehållet i svenska och svenska som andraspråk.

Liber Svenska 6 Digital innehåller, utöver texterna i grundboken, allt övningsmaterial, rikligt med extrauppgifter och lärarhandledning inklusive omfattande sva-material.

Best.nr 47-14022-0 Tryck.nr 47-14022-0