9789147125890 by Smakprov Media AB

Stig Montin är professor i offentlig förvaltning vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet. Hans huvudsakliga forskningsobjekt är kommuner och regioner samt relationen mellan stat och kommun. Mikael Granberg är professor i statsvetenskap och föreståndare för Centrum för forskning om samhällsrisker, Karlstads universitet. Huvudfokus för hans forskning är politisk styrning och organisering samt politiska processer i vid mening.

Best.nr 47-12589-0 Tryck.nr 47-12589-0

MODERNA KOMMUNER

örnyelse och förändring är och har varit honnörsord i svenska kommuner under de senaste decennierna. Den statliga politiken och styrningen förändras, kommunernas ansvarsområden blir fler och det formas nya idéer om hur medborgarnas inflytande kan öka. Samtidigt finns det en påtaglig kontinuitet. Den kommunala självstyrelsen är förankrad sedan lång tid tillbaka och kommunerna utgör sedan länge de viktigaste välfärdsinstitutionerna. Denna femte och grundligt reviderade upplaga av Moderna kommuner beskriver dels hur kommuner är inplacerade i det svenska statsskicket, dels hur de styrs formellt. Den behandlar även de kommunala verksamheterna, och hur idéer och praktik formar den kommunala demokratin och politiken. Boken vänder sig till studenter som läser om kommunal demokrati vid högskolor och universitet, eller på professionsutbildningar inom utbildning och välfärd. Den riktar sig också till verksamma i kommunal politik och förvaltning, som förhoppningsvis kan känna igen sig och få inspiration till samtal om den egna kommunens historia, nutid och framtid.

MONTIN • GRANBERG

Moderna kommuner

MODERNA STIG MONTIN

MIKAEL GRANBERG

KOMMUNER

STIG MONTIN OCH MIKAEL GRANBERG

Moderna kommuner Upplaga 5

Innehållsförteckning 1. Inledning 7 2. Från då till nu – ett historiskt perspektiv 9 Stark stat och starka kommuner 9 Från direkt demokrati till politiskt styrd professionaliserad förvaltning 10 Idéer och förändring under närmare 40 år 12

Från lokal demokrati till ledarskap 12 Statlig styrning 14

Den kommunala ekonomiska utvecklingen 16

Att minska negativa effekter av sektoriseringen 18

Regionalisering, samverkan och demokratiförnyelse 19

Digitalisering 20 Avslutande diskussion 21

3. Kommunernas formella liv 22 Grunderna för den kommunala verksamheten 23 Kommunala angelägenheter och verksamhet 24

Kommunal kompetens 24 Kommunernas organisation och verksamhetsformer 26 Förtroendevalda 26 Fullmäktige 27

Kommunstyrelsen 28

Övriga nämnder och organ 29

Anställda 30 Delaktighet och insyn 31 Ekonomisk förvaltning och utveckling 33 Kommunal samverkan 34 Överlämnande av kommunala angelägenheter 35 Revision 36 Överprövning av kommunala beslut 37 Avslutande diskussion 38

4. Partierna, de förtroendevalda och den kommunala demokratin 39 De politiska partierna 39

Partiernas funktioner 40 Det lokala partilivet 41

Partiernas ekonomiska resurser 42

En fragmentarisk kommunalpolitisk kontext 43

Partiernas problem 45 De förtroendevalda 46

Omsättning och avhopp i förtid 48

De förtroendevaldas representativitet 49

Faktorer som påverkar de förtroendevaldas roll 51 Sociala medier och de förtroendevalda 53

Hot och våld 54 Avslutande diskussion 55

5. Kommunal förvaltning och förvaltningspolitik 57 Några förändringar över tid 57 Tjänstemän och politik 58 Kommunal förvaltningspolitik 61

New Public Management (NPM) 62

New Public Governance (NPG) 64 Digitalisering 66 Tillit och byråkrati 67 Avslutande diskussion 69

6. Kommunerna och omgivningen 70 Kommunerna i EU 71 Kommunernas och regionernas intresseorganisation 73 Frivilligorganisationer, idéburna organisationer och samhällsentreprenörer 75 Arbetsmarknads- och näringspolitik 77 Kommuner i samverkan 79 Kommunal upphandling 80 Kommunala bolag 81 Regionalisering 82 Samverkan mellan myndigheter 82 Avslutande diskussion 83

7. Demokratiförnyelse och medborgardialoger 85 Representativ och kompletterande demokrati 85

Förnyelse av kommunfullmäktige 86 Förväntningar på medborgardeltagande i ett historiskt perspektiv 87 Olika synsätt på inbjudet medborgardeltagande 92 Ett optimistiskt perspektiv 92

Ett kritiskt perspektiv 95 Avslutande diskussion 97

8. Utbildnings- och välfärdspolitik 98 Den historiska utvecklingen 99

Ökad andel privata utförare 101 Skillnader mellan offentliga och privata utförare 103 Vinster i välfärden 105 Statlig styrning och tillsyn 107 Lokal politisk styrning och politiskt ansvar 109 Att styra på distans 110 Avslutande diskussion 112

9. Miljöpolitik, hållbar utveckling och resiliens i svenska kommuner 113 Svensk miljöpolitisk utveckling: från miljöskydd till hållbar utveckling och resiliens 114 Hållbar utveckling och resiliens som samhällsfenomen 117

Hållbar utveckling 117 Resiliens 119

Hållbar utveckling, resiliens och politisk styrning 120 Hållbarhet och resiliens som praktik i svenska kommuner 121 Avslutande diskussion 123

10. Kommunerna i dag och i morgon 124 Från sammanhållen kommun till en komplex blandning 124 Vart är kommunerna på väg? 126

Referenser 129 Sakregister 145

Tabellförteckning Tabell 1. Svenska kommuner 1862–2020 12 Tabell 2. Laglighetsprövning och förvaltningsbesvär 37 Tabell 3. Förändringar av antalet partier i kommunfullmäktige efter valen 2002–2018 44 Tabell 4. Antal förtroendeuppdrag och förtroendevalda 1980, 2003, 2007, 2011, 2014 och 2018 47 Tabell 5. Antalet anställda inom utbildning, hälso- och sjukvård och social omsorg år 2000 och år 2017 102 Tabell 6. Skillnad i möjligheter till insyn och andra skillnader mellan egen regi och privata utförare 103

1. Inledning

ommunen är en central del av våra liv. Kommunen påverkar vår vardag genom förskola och grundskola, genom sophämtning och snöröjning och genom att de äldsta medborgarna tas om hand av hemtjänsten. Kommunen hanterar också globala miljöproblem, utvecklar strategier för den kommunala utvecklingen och fungerar som en aktör lokalt, nationellt och internationellt. Dessutom har kommunen en viktig roll när vi utsätts för olika hot och risker, vilket coronapandemin har illustrerat. Utan att överdriva kan man säga att våra vardagsliv påverkas av kommunal verksamhet och att det ständigt pågår vardagssamtal som berör kommunal politik och verksamhet. Många har egna erfarenheter, till exempel från grundskolan och gymnasiet eller som anställda i en kommun. Erfarenheter är bra, men för att förstå hur den kommunala politiken och förvaltningen fungerar behöver man fördjupa sina kunskaper. Den här boken riktar sig framför allt till studenter som läser om kommunal demokrati på samhällsvetenskaps- och ekonomiprogram, men också till studenter på professionsutbildningar som socionom- eller omsorgsprogram. Den är även lämplig för den som efter en universitetsutbildning kommer att arbeta i en kommun som tjänsteman, lärare eller inom någon annan profession – eller för den som vill engagera sig som förtroendevald. Något som kännetecknar kommunal demokrati, politik, förvaltning och verksamhet är ständig förändring. Det händer saker i omvärlden: den nationella politiken förändras, medborgarna förändras, nya idéer om statlig och politisk styrning formuleras, visioner om hållbar utveckling och resiliens formas. Således handlar boken till stor del om just förändringar. Det är också på grund av dessa ständiga förändringar som vi skrivit denna femte upplaga av Moderna kommuner. Trots alla förändringar är det viktigt att också uppmärksamma kontinuiteten. Det finns flera grundläggande förhållanden i de kommunala institutionerna som inte genomgått några större förändringar. Lite 7

förenklat kan det uttryckas som att den partibaserade representativa demokratin och den nationella rättsstaten fortfarande utgör en ram runt alla förändringar som skett i förvaltning och verksamhet, och i kommunernas relation med sin omvärld. Kommunhusen står kvar även om inredningen byts ut och fler dörrar sätts in. Boken kan ses som tematiskt indelad där kapitel 2 och 3 ger en historisk och formell bakgrund till de följande kapitlen. Kapitel 4 ger en bild av den kommunala politiska organisationen. Kapitel 5 utvecklar relationen mellan politiker och tjänstemän samt beskriver den förvaltningspolitiska utvecklingen. Kapitel 6 sätter in kommunen i en vidare kontext och diskuterar kommunens relationer med aktörer i dess omvärld. Kapitel 7 sätter fokus på kommunen som en arena för medborgarnas inflytande och på demokratipolitiken. Kapitel 8 och 9 ger en bild av två aktuella, mer komplexa politikområden som kommunerna har att hantera. I kapitel 10, slutligen, sammanfattas boken och några tänkbara utvecklingstendenser diskuteras. Det är i första hand kommuner (primärkommuner) vi skriver om och inte regioner, även om de senare omnämns här och var i boken. De två enheterna har mycket gemensamt, framför allt genom att de regleras av en gemensam kommunallag. Men regionernas huvudsakliga verksamhet är hälso- och sjukvård, och deras historia är annorlunda än kommunernas, och eftersom detta skulle kräva särskild uppmärksamhet lämnas de utanför vår framställning. Boken är i första hand skriven som en lärobok, vilket betyder att vi beskriver på vilket sätt kommuner är inplacerade i det svenska statsskicket, hur kommunerna formellt styrs och vilka verksamheter som förekommer. Men vi vill också att boken ska utgöra underlag för kritiskt reflekterande och det är vår förhoppning att den ska bidra till nyttig kunskapsutveckling.

2. Från då till nu – ett

historiskt perspektiv

detta kapitel redogör vi översiktligt för den kommunala självstyrelsens och den kommunala demokratins historia. Syftet är att peka ut några milstolpar i händelseutvecklingen.

Stark stat och starka kommuner Ordet ”kommun” har sina rötter i Frankrike. Franskans commune användes som beteckning på en stad som borgarna administrerade självständigt och fritt från feodalherrars välde. Sitt stora genombrott fick ordet i samband med franska revolutionen (1789) då Paris antog benämningen kommun för stadens råd. Vid slutet av 1700-talet spreds begreppet till bland annat Danmark och Sverige. Kommunbegreppet kan knytas både till den framväxande liberalismen och socialismen, men vid slutet av 1800-talet även till konservativ politisk ideologi (Andrén 2007). Uttrycket ”kommunal självstyrelse” etablerades i Sverige i samband med 1862 års kommunalförordningar. De dåvarande kommunallagsfäderna fick sin inspiration från framför allt tre källor: en tolkning av den inhemska lokala självstyrelsetraditionen, den pågående europeiska debatten efter franska revolutionen och de norska formanskabslovene från 1837 (Gustafsson 1999). Det rådde delade meningar om vilken frihet kommunerna borde få. Några ivrade för en kommunal autonomi (liberalerna) medan andra värnade stark statlig kontroll (de konservativa). Resultatet blev en kompromiss där kommunerna definierades som självständiga juridiska personer, samtidigt som de fick sina befogenheter av staten. Denna grundläggande konstitutionella ordning kvarstår än i dag. Det råder något delade meningar om den lokala nivåns roll i den svenska politiska och sociala historien. Vissa menar att det kommunala självstyret har sina rötter i att de självägande böndernas inflytande över sina egna lokala angelägenheter etablerades redan under 1500-talet i 9

socknarna. Under århundradenas lopp, fram till kommunalförfattningarnas tillkomst 1862, formades sedan en institution där bönderna vandes vid att lösa gemensamma uppgifter (Österberg 1993; Wetterberg 2000). Andra menar att den svenska samhällsorganisationens historia sedan medeltiden fram till mitten av 1800-talet har handlat om hur kungamakt, kyrka och aristokrati tävlat om att organisera och beskatta lokalsamhället. Tanken på en gammal lokal självstyrelse, med långa och djupa rötter, skulle därmed vara en historisk mytbildning (Dahlkvist och Strandberg 1999). Olika tolkningar av de svenska kommunernas historiska rötter behöver nödvändigtvis inte ställas mot varandra, utan kan i stället komplettera var andra. Både den centrala statsmakten och de lokala samfälligheterna har haft betydelse för hur den faktiska kommunala självstyrelsen utvecklats. Under senare delen av 1900-talet formades både en stark stat och starka kommuner, men på den centrala statsmaktens villkor. Idén om kommunal självstyrelse kan ses som en normativ princip om relationen mellan staten och kommunerna. Den består huvudsakligen av demokrativärden och effektivitetsvärden. Grundtanken i demokrativärdena är att medlemmarna i kommunen ”styr sig själva”. Effektivitetsvärdena handlar om att besluten bör fattas nära dem de berör, och att kommunal förvaltning blir billigare och mer ändamålsenlig än om den sköts av staten. Men den nationella demokratin är överordnad den kommunala demokratin. Riksdagen fastställer villkoren för den kommunala självstyrelsen.

Från direkt demokrati till politiskt styrd professionaliserad förvaltning Sett i historiens ljus är det tydligt att den statliga styrningen har varit omfattande. Men trots detta framställs kommunerna ofta som den svenska demokratins vagga, där breda befolkningsgrupper under århundraden har lärt sig att tillsammans fatta beslut om gemensamma angelägenheter. Tillsammans med folkrörelserna (nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen och arbetarrörelsen) formade kommunerna under 1800-talet den svenska demokratins ryggrad (Wetterberg 2000). I början av 1900-talet framställdes beslutsfattandet på landsbygden som ett ”ultrademokratiskt system”: I fråga om de beslutande myndigheterna råder det egendomliga förhållandet, att i regel denna befogenhet icke utöfvas af något slags representation utan omedelbart av samtliga röstägande själfva. På

detta sätt händer, att man får se beslutande kommunalförsamlingar på flera hundra, ja kanske tusental. (Sundbärg 1901, sid. 228)

Denna beskrivning bör dock tolkas som en tämligen romantiserad bild av hur det faktiskt gick till. Under 1800-talet var sockenstämmorna framför allt ett forum för välbeställda bönder. Den graderade röstskalan (antal röster bestämdes av jordinnehav och inkomst) medförde att den konservativa högern dominerade. Sammansättningen i de kommunala beslutande församlingarna var vid förra sekelskiftet i själva verket mindre demokratisk än i riksdagens direktvalda kammare (Östberg 1996). Den direkta demokratin i form av sockenstämmor och kommunalstämmor var således knappast demokratisk i modern mening. Det dröjde fram till början av 1950-talet, då den första indelningsreformen genomfördes, innan den representativa demokratin fick fullt genomslag även i landskommunerna. Flertalet kommuner hade dock fullmäktigeförsamlingar redan i slutet av 1930-talet. Den första indelningsreformen innebär således ett slut för den gamla demokratimodellen. Samtidigt påbörjas avvecklingen av lekmannaförvaltningen, ett system där de förtroendevalda ofta skötte både beslut och verkställighet. I stället startas en professionaliseringsprocess där anställda tjänstemän fick allt större betydelse. I de gamla kommunerna fanns inga kommunala tjänstemän, utan endast anställda präster, barnmorskor och lärare. Det var först i början av 1930-talet som det blev tillåtet att anställa kommunalkamrerer och först vid slutet av 1940-talet började det talas om ”kommunalkontor” (Lennqvist Linden 2010). Under en 30-årsperiod anställdes kommunala tjänstemän i växande omfattning och vid den andra indelningsreformens fullbordande, i mitten av 1970-talet, hade det skett en förändring från lekmannaförvaltning till en professionaliserad förvaltning med lekmannastyre (Strömberg och Westerståhl 1983). Det finns ett tydligt samband med den statliga styrningen, som syftade till att forma kommunerna till viktiga välfärdsstatliga institutioner, och professionaliseringen. För att kunna uppfylla de välfärdspolitiska målen genomfördes kommunsammanslagningar i två omgångar, på 1950-talet och 1960-talet. Sedan 1950-talet fram till mitten av 1970-talet minskade antalet kommuner därmed från cirka 2 500 till knappt 280 (se tabell 1). Ett enhetligt kommunbegrepp infördes 1972. Beteckningen ”stad” har återkommit på flera platser, men det är ingen legal beteckning. I vissa fall kallas den kommunala organisationen för ”stad” medan territoriet kallas ”kommun”, exempelvis i Trollhättan. 11

Tabell 1. Svenska kommuner 1862–2020. År

Landskommuner

Köpingar

Städer

Summa

1862

Ca 2 400

Ca 10

Ca 2 500

1952

816

133

1 037

1969

625

132

848

1974

278

2020

290

Syftet med kommunsammanslagningarna var att stärka kommunernas kapacitet för att genomföra en nationellt omfattande välfärdspolitik, inte minst grundskolereformen. Sektorsvis uppbyggnad prioriterades. Skolan, socialtjänsten och övriga verksamhetsområden skulle var för sig öka sin professionella kompetens. På detta sätt formades de moderna kommunerna.

Idéer och förändring under närmare 40 år Fram till mitten av 1970-talet dominerades reformeringen av kommunerna och relationen mellan stat och kommun av två syften. Det ena var att forma kraftfulla institutioner som kunde genomföra nationell reformpolitik, och det andra var att forma en nationellt sammanbunden representativ demokrati med de politiska partierna som bas. Sedan dess har syften med och idéer bakom förändringar som rör den kommunala självstyrelsen och den kommunala demokratin inte varit lika nationellt sammanhållna. Till stor del kom idéer om förändring och förnyelse att utformas som en reaktion på det som redan åstadkommits. I det följande ger vi en översiktlig bild av olika idéer och faktiska förändringar som skett under de senaste årtiondena. Sammanställningen är inte fullständig, och eftersom kommunerna är mycket olika har reform idéer fått olika genomslag.

Från lokal demokrati till ledarskap Efter att kommunreformerna genomförts vid mitten av 1970-talet framhöll både forskare och en del politiska företrädare att det fanns negativa effekter av kommunsammanslagningarna. Dels hade antalet förtroendevalda minskat, dels hade tjänstemännen fått en otillbörlig makt i den kommunala politiken. Problemen identifierades som för lite demokrati och för svag politisk styrning (Montin 2002). 12

I förarbetet till 1977 års kommunallag, och i den efterföljande kommunaldemokratiska kommitténs betänkande, diskuterades olika former för att stärka den representativa demokratin på lokal nivå. Ett resultat av detta arbete blev lokalorganslagen som gav kommunerna rätt att införa beslutande distriktsnämnder och kommundelsnämnder. Med tiden har en del kommundelar brutit sig loss och bildat nya kommuner. Det har skett i 16 fall. De förtroendevaldas roll i den kommunala verksamheten diskuterades flitigt under 1970-talet. Forskningsrapporter och utredningar framhöll tjänstemännens ökade inflytande över den faktiska politiken. I takt med att kommunerna ökade sin administrativa kompetens och förvaltningarna professionaliserades höjdes ett varnande finger för ”tjänstemannavälde”. Genom decentralisering skulle de förtroendevalda komma närmare verksamheten och på ett tydligare och effektivare sätt utöva den politiska styrningen. Denna politiska decentralisering förväntades också bidra till att vitalisera de lokala partiorganisationerna. I praktiken blev denna idé tämligen verkningslös och kortvarig. I stället fortsatte förskjutning av makt från förtroendevalda till anställda tjänstemän genom den tilltagande professionaliseringen. Det ledde i sin tur till en politisk professionalisering och centralisering av den politiska makten. Vid mitten av 1980-talet hade problemformuleringen förändrats till för lite effektivitet och för mycket politisk detaljstyrning. Från att det tidigare talats om demokratisering genom decentralisering kom det nu mer att handla om effektivisering genom decentralisering och delegering. Det började ställas krav på effektivare politiskt och administrativt ledarskap i kommunerna. Olika typer av managementideologier, som importerats från det privata näringslivet, fick ett starkt genomslag. Exempelvis skulle den daghemsföreståndare som tidigare varit pedagogiskt ansvarig, men i övrigt en i arbetslaget, bli chef med ansvar för ekonomi och personal. Chefsutvecklingskurser och program för ledarskapsutveckling blev vanliga. Den styrningsmodell som kom att bli mest omtalad var målstyrning. Den förväntades leda till effektivare verksamhet, flexibilitet, bättre politisk styrning och ökat medborgerligt engagemang. Politikerna skulle inte syssla med detaljer, utan ange tydliga mål för verksamheten, acceptera de professionellas självständighet samt syssla med uppföljning och utvärdering. Detta var de första stegen mot det som sedan kom att kallas New Public Management (NPM).

Statlig styrning Historiskt kan den moderna relationen mellan stat och kommun delas in i tre perioder (Montin 2016a). Den första kapacitetsbyggande perioden omfattar tiden från andra världskriget fram till 1980-talet. Med kommunsammanslagningar, statsbidrag och lagstiftning fick kommunerna mer ekonomiska, legala och professionella resurser. Det är en period som kallats rekordåren på grund av den kontinuerliga tillväxten. Det var också de stora reformernas tid genom att kommunerna med omstruktureringar, planering, statsbidrag samt lag- och regelstyrning gjordes till starka verktyg för nationell välfärdspolitik. Det fanns inga politiska motsättningar kring detta välfärdsbygge, även om kommunsammanslagningarna ifrågasattes starkt från olika håll, framför allt av Centerpartiet. Den andra perioden, som sträcker sig från början av 1980-talet till början av 1990-talet, kännetecknas av decentralisering och avreglering, med en utveckling från regelstyrning till målstyrning. Reformeringen byggde på idén att om handlingsutrymmet ökade kunde kommunala politiska församlingar främja både effektivitet och demokrati på ett förtroendefullt sätt. Ett exempel är att kommunerna genom plan- och bygglagen 1987 fick besluta om översiktsplaner utan att de först skulle underställas länsstyrelsen. Ett annat exempel är att 1991 års kommunallag gav kommunerna rätt att fritt organisera sina nämnder och förvaltningar. Den tredje perioden startade under 1990-talet. Då påbörjades nya former av avreglering för att begränsa det lokala politiska handlingsutrymmet till förmån för marknadsorientering och marknadsskapande. Ett exempel på det första är friskolereformen 1992, som bland annat innebar att staten bestämde vilka privata fristående skolor som fick etableras, inte kommunen. Ett exempel på det andra är att privata utförare började bjudas in till kommunen och att det därmed skapades nya marknader inom välfärden. Samtidigt överfördes allt fler uppgifter till kommunerna. Exempelvis decentraliserades hela ansvaret för grundskolan och det tillkom rättighetslagstiftning för att garantera fysiskt och psykiskt handikappade viss omsorg. Relationen mellan stat och kommun blev alltmer spänningsfylld under 1990-talet eftersom den statliga styrningen både minskade och ökade samtidigt. 1991 års kommunallag och generella statsbidrag gjorde att den kommunala självstyrelsen ökade. Däremot innebar det fleråriga skattestoppet, rättighetslagstiftning samt förvaltningsdomstolarnas ökade kontroll av kommunerna att den statliga styrningen ökade. 14

Sakregister A

Agenda 21 116

Agenda 2030 82 anställda 30

förslag 90 tjänst 66

automatiserad handläggning

efterkrigstidens expansionsperiod

avreglering 14

ekologisk modernisering 118,

energieffektivisering 115

(beslutsstöd) 66

balanskravet 17 barnomsorg 99

beslutsfattare 51

124 121

enhetsstat 16 EU 113

inträde 19

bristande representativitet 49

kommunerna i 71

brukar-

konkurrensregelverk 69

demokrati 20

lagar och regler 20

enkät 111

regionernas Europa 19

inflytande 125

regionkommittén (ReK) 72

undersökning 18

strukturfonder 72

upphandlingsdirektiv 103

civilsamhälle 20

coronapandemin 16, 68

externa entreprenörer 18 F

finanskrisen 2008 17

decentraliserad välfärdsstat 126 decentralisering 13 delaktighet 31

delegationsbeslut 31 demokrati

direkt 10 e- 20

-förnyelse 19, 20, 85 hot mot 54

kommunal 49 problem 49

digitalisering 20, 66

flyktingmottagandet 2015 17 flyktingpolitik 55

FN:s 2030-mål 117

folkomröstning 20, 90 folkskolereform 100

frikommunförsöket 16

friskolereformen 1992 14 friskolesystem 100 fritidspolitiker 47 fritt skolval 106

frivilligorganisation 75 frivilligsektor 20

145

fullmäktige 26, 27 förnyelse av 86

förordningsmakt 27

instruktionsmakt 27

företagifiering 19

förtroendeuppdrag 47

förtroendevalda 26, 46 trakasserier 54 våld mot 54

förvaltningens rationalitet 120 förvaltningschef 31 G

GAL–TAN 55

globala hållbarhetsmål 118

kollektivt inflytande 91 kommun 7, 9 kommunal

demokrati 7, 85

ekonomisk förvaltning 33 ekonomisk utveckling 16 förvaltning 57

förvaltningspolitik 61 miljöpolitik 113 organisation 26

partiorganisation 40 revision 36

samverkan 34, 79 självstyrelse 9

demokrativärden 10

effektivitetsvärden 10

hållbar utveckling 113, 117 höger–vänster-skala 55

upphandling 80

verksamhet 7, 23

kommunala

bolag 35, 81

icke-vinstdrivande organisationer 101

samverkansorgan 19 tjänstemän 58

Idéburet Offentligt Partnerskap

kommunalisering 124

idéburna organisationer 76

kommunallagen (KomL) 22

Inspektionen för vård och omsorg

kommunalval

insyn 31

kommundirektör 31

(IOP) 76

imageskapande 78 (IVO) 68, 99

invandring 55 J

juridifiering 80

Justitiekanslern ( JK) 104

Justitieombudsmannen ( JO) 104 jämlikt deltagande 91 K

klimatanpassning 122

kollektivanslutning 46

146

av skolan 100

kommunalpolitik 49 röstberättigad 27

kommunens

anslagstavla 32 budget 33

kompetens

den allmänna 24

den specialreglerade 24, 25

kärnverksamhet 98 webbplats 32

årsredovisning 34

kommunmedlem 22, 23

kommunsammanslagningar 11, 51, 127

negativa effekter av 12

kommunstyrelse 26, 28 ordförande 48

kompetensbegränsning 104 konkurrensutsättning 106 kvalitets-

kriterier 18

standarder 18

utvecklingsprojekt 18

kvantitativa indikatorer 110 kvinnorepresentation 50 L

medborgardialog 94

medborgarförslag 31, 90 medborgarinflytande 87 migration 55

miljonprogramområde 18 miljömål 113

miljöpolitik 113

Myndigheten för digital förvaltning, DIGG 21

nämnd 26, 29

nätverksbaserad förvaltningsmodell 83

ledning 67

lex

offentlig upphandling

lekmannaförvaltning 11 Maria 104

Sarah 99, 104

likställighetsprincip 25

lokaliseringsprincipen 25

offentlighetsprincipen 103 lagen om (LOU) 58, 74

offentlig verksamhet 108 P

plan- och bygglagen (PBL) 14, 121

platsmarknadsföring 78

managementideologi 13

politikerroll 87

majoritetsstyre 87 hierarki 67

politikens rationalitet 120 politiska partier 39

marknad 67

Centerpartiet 14

New Public Governance (NPG)

medlemsutveckling 46

New Public Management (NPM)

partistöd 26, 40, 43

nätverk 67

Socialdemokraterna 40, 46, 106,

tillitsbaserad styrning 67

statsbärande funktion 40

målstyrning 13

lokala 44

Miljöpartiet 106, 116

13, 19, 62, 111

problem 45

tillitsbaserad ledning 67 mandatperiod 48

marknadisering 19

marknadsorientering 14, 108 medborgardeltagande 91, 92

121

Sverigedemokraterna 44, 55 vågmästarroll 86

politiska sekreterare 43 politiskt inflöde 46

147

primärkommun 8

styrningsfilosofi. Se management

professionalisering 52, 58

styrningsmodell. Se management

Sveriges Kommuner och Regioner

professionaliserad förvaltning 10

regeringsformen 23 region 8

indelning 19

regionalisering 19, 82

representativ demokrati 124 resiliens 113, 117, 119

revisorer. Se kommunal revision S

sakkunniga tjänstemän 52 samverkan 18, 19

ideologi ideologi

(SKR) 16, 73

tillsynsansvar 107

tjänstemannavälde 13 tjänstemän 58 U

utbildning 100 utförare 51

offentliga 103

mellan myndigheter 83

offentliga och privata aktörer 20

sektorisering 18

privata 58, 101, 103 V

servicecenter 83

valfrihet

självkostnadsprincip 25

vinster i välfärden 106

Skolinspektionen 68, 100, 107

välfärdsstat 15

självförvaltningsorgan 31 självstyrande enhet 22 sociala medier 53

social hållbarhet 118

social snedrekrytering 49 socialtjänstlagen 99 socialt kapital 94

stabil majoritet 43

statlig styrning 12, 14, 107

148

lagen om (LOV) 80

välfärdssamhälle 15

Ädelreformen 99 Ö

överprövning 37

förvaltningsbesvär 37

laglighetsprövning 37

Femte upplagan 1 Sättning och repro: Integra Software Services, Indien Tryck: People Printing, Kina 2021

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se