9789147113590

Upplaga 3

Dag-Gunnar Stubberud Randi Grønseth Hallbjørg Almås (red.)

1

KLINISK OMVÅRDNAD

© 2020 Författare och Liber AB Originalets titel: Klinisk sykepleie © Gyldendal Norsk Forlag AS 2010 Första upplagan 1985 Andra upplagan 1992 Tredje upplagan 2001 Fjärde upplagan 2010 Femte upplagan 2016 ISBN 978-91-47-09962-7 Översättning: Inger Bolinder-Palmér och Kristina Olsson Förläggare: Kristina Iritz-Hedberg Förlagsredaktörer: Christina Brynolfsson och Lisa Grafström Omslag: Nette Lövgren Produktionsledare: Helene Ågren Layout och sättning: Bøk Oslo AS Brödtext: Minon Pro 9,5/13 pkt Papper: 90 g My Sol Matt Tryck: Dimograf, Polen 2020 Första upplagan 2002 Andra upplagan 2011 Tredje upplagan 2020 Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet.

Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se

Illustrationer och foto: Kari C. Toverud (certifierad medicinsk illustratör (CMI)) Övriga illustrationer: TUSCH bild & form, Jeanette Engqvist bild 3.3, 4.1a och b, 4.7, 6.5, 6.7a,b,c och e, 6.8, 6.9, 6.10, 6.11, 6,12, och 9.4 Anne Langdalen bild 4.12 och 9.19 Deborah Maizels bild 4.5, 11.1 och 13.3 Robin Jensen bild 7.1, 7.11a, 7.12b och c, 7.13, 8.5, och 9.24a och b Nancy Marshburn bild 7.5 och 8.6 Eivind Vetlesen illustration & design bild 9.10, 9.11, 9.12, 9.13 och 9.14 Ellen Wilhelmsen bild 9.18 David Keeping bild 4.17 Shutterstock bild 3.2 Jonny Hallberg bild 4.10 Typoform bild 14.1

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 4

Övriga foton: Tone Strømme Johannesen alla foton i kapitel 2 Författare i Jacobsen m.fl.: Sykdomslære. Indremedisin, kirurgi og anestesi (2009) bild 4.10 Knut Dybwik alla foton i kapitel 5 Bård Ingvaldsen bild 11.7a © Morten Løberg/Samfoto bild 9.3 © Puls-Norge/Bair Hugger patientvärmesystem/Arizant Healthcare, USA bild 9.9 Övriga bilder: © Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen bild 3.4 © Svenska rådet för hjärt- och lungräddning bild 7.15, 7.16 och 7.19 © LÖF bild 9.9 © Västerbottens läns landsting bild 12.7

25/02/2020 14:35

Om översättningen Den norska texten har översatts av Inger Bolinder-Palmér och Kristina Olsson. Varje kapitel har granskats av sjuksköterskor och läkare verksamma i Sverige och anpassats till svenska förhållanden.

För att kunna tillgodogöra sig böckernas innehåll förväntas läsaren ha grundläggande kunskaper inom bland annat anatomi, fysiologi samt omvårdnad vid akut och kritisk sjukdom. Rekommenderad läsning är: • Adskogius, H. och Rydqvist, B. (2018). Den friska människan. Anatomi och fysiologi. Stockholm: Liber.

• Arman, M. m.fl. (red.). (2015). Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber.

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 6

• Jahren Kristofferson, N. m.fl. (red.). (2016). Praktiska grunder för omvårdnad. Stockholm: Liber.

• Sand, O., Sjaastad, Ø.V., Haug, E. och Bjålie, J.G. (2007).

Människokroppen. Fysiologi och anatomi. Stockholm: Liber.

Förslag på fördjupningslitteratur följer i slutet av varje kapitel.

Vi vill rikta ett stort tack till alla som medverkat i arbetet med denna bok!

Kristina Iritz Hedberg Förläggare vård och hälsa, Liber

25/02/2020 14:35

Innehåll Hantering av patienters symtom ur ett omvårdnadsperspektiv . . . . . .

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17

Cecilia Olsson, Ingela Henoch, Karin Ahlberg och Maria Larsson

Inledning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Definition och klassificering av symtom . . .

Symtom och tecken olika uttryck för ohälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Akuta och kroniska symtom . . . . . . . . . . . . .

Upplevelse av symtom . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Parallellt förekommande symtom – symtomkluster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Teorier om symtom inom omvårdnad. . . . . .

Sjuksköterskans ansvar i symtomhanteringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bedömning av symtom . . . . . . . . . . . . . . . . .

Diagnostisering av symtom . . . . . . . . . . . . .

Planering och genomförande av åtgärder vid symtom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utvärdering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1

Klinisk omvårdnad – funktion, ansvar och kompetens . . . . . . . . . . . . . .

Vad är klinisk omvårdnad? . . . . . . . . . . . . . . . .

Den moraliska aspekten av klinisk omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnadens vårdande dimension . . . . . .

Den professionella aspekten av klinisk omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kännetecken på klinisk kompetens i omvårdnaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sjuksköterskans ansvar och funktionsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Datainsamling, kliniska bedömningar och beslut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Dokumentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Använda bedömningsformulär vid datasamling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnadens speciella kliniska metoder. .

Framtida utmaningar för klinisk omvårdnad

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 9

17 17 18 18 19 19 20 22 23 24 24 25 26 26

29 29 30 31 32 34 34 35 40 41 46 48

2

Undersökningar och behandling på radiologisk avdelning . . . . . . . . . . . .

Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . .

Stöd, information och förberedelse . . . . . . .

Samarbete med radiologisk avdelning. . . . .

Undersökning med användning av röntgenstrålar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Olika framställningssätt. . . . . . . . . . . . . . . . .

Röntgenstrålar och strålskydd . . . . . . . . . . .

Kontrastmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kontrastmedelsreaktioner . . . . . . . . . . . . . . .

Allmänna förberedelser och efterbehandling vid radiologiska undersökningar . . . . . . . . . . .

Information om patienten till den radiologiska avdelningen . . . . . . . . . . . . . . . .

Information till patienten . . . . . . . . . . . . . . .

Fysiska förberedelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tömning av mag–tarmkanalen. . . . . . . . . . .

Andra förberedelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Efterbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Datortomografi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förberedelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Efterbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Magnetisk resonanstomografi. . . . . . . . . . . . .

Förberedelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Efterbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ultraljudsundersökning. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förberedelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Efterbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Radiologisk intervention . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förberedelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Efterbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Radiologiska screeningundersökningar . . . . .

Andra radiologiska undersökningar . . . . . . . .

Skelettundersökningar . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Undersökningar av bröstkorgen . . . . . . . . . .

Undersökningar av blodkärl. . . . . . . . . . . . . .

Undersökningar av mag–tarmkanalen. . . . .

49 49 49

51 52 52 52 52 53 53 54 56 56 56 56 57 57 58 58 59 60 60 60 62 62 63 64 64 64 66 67 68 68 68 68 68 69

25/02/2020 14:35

10

INNEHÅLL

Översiktsbild av njurarna och urinvägarna . .

Undersökning av kvinnliga könsorgan . . . . .

Undersökning av bröst . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Neuroradiologiska undersökningar. . . . . . . .

Nukleärmedicinska undersökningar . . . . . . .

Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . .

Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3

Sepsis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid sepsis . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Virushepatit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad av patienter med akut hepatit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad av patienter med kronisk hepatit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hiv och aids . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid hiv och aids . . . . . . . . . . . . .

Infektionssjukdomar från tropiska områden Malaria . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Åtgärder vid utskrivning, byte av vårdplats, avslutad isolering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . .

Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

71 72 72 73 74 75 75 75 75

Omvårdnad vid infektionssjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . .

77 Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . . 77 Förebygga vårdrelaterade infektioner . . . . . 77 Förebygga resistensutveckling . . . . . . . . . . . 78 Tillgodose patientens psykosociala behov vid isolering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 Kompetens i mångkulturella möten . . . . . . 78 Vårdrelaterade infektioner. . . . . . . . . . . . . . . . 78 Allmänt om smittskydd . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 Smittskyddslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 Anmälningsplikt för smittsamma sjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 Anmälan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 Smittförebyggande åtgärder . . . . . . . . . . . . . 80 Smittvägar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 Isolering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 Förebygga kontaktsmitta. . . . . . . . . . . . . . . . 82 Förebygga blodburen smitta . . . . . . . . . . . . . 83 Isolering vid kontaktsmitta . . . . . . . . . . . . . . 84 Förebygga luftburen smitta. . . . . . . . . . . . . . 84 Förebygga droppsmitta . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Vård vid droppsmitta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Förebygga peroral smitta. . . . . . . . . . . . . . . . 86 Särskilda förhållanden vid omvårdnad av isolerade patienter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Påklädning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Reaktioner på isolering. . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Basala hygienrutiner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 Andra förebyggande åtgärder . . . . . . . . . . . . 88 Infektionssjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 Tecken på infektion. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Hud- och sårinfektioner . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Omvårdnad vid hud- och sårinfektioner . . . 89 Gastroenteriter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Omvårdnad vid gastroenterit . . . . . . . . . . . . 94 Influensa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Tuberkulos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 Omvårdnad av patienter med lungtuberkulos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Meningit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 10

4

101 103 106 108 109 109 111 112 112 113 113 113 113 113

Omvårdnad vid lungsjukdomar . . . . 115 Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . .

Identifiera tidiga tecken på allvarlig sjukdomsutveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förebygga ångest och otrygghet . . . . . . . . .

Stärka patientens copingresurser . . . . . . . . .

Sjuksköterskans förhållningssätt gentemot patienten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Andningssjukdomar och -svikt . . . . . . . . . . . .

Andningssvikt typ I . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Andningssvikt typ II . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fysiologiska och patofysiologiska förhållanden vid andningssvikt . . . . . . . . . . . .

Ventilation och gasfördelning i alveolerna Diffusion mellan alveoler och kapillärer . . .

Syretransporten i kroppen . . . . . . . . . . . . . . .

Andningsrytmer och -mönster . . . . . . . . . . .

Syresättning och CO2-utsöndring . . . . . . . .

Syra–basreglering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Akuta sjukdomar i luftvägarna . . . . . . . . . . . .

Pneumoni . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Atelektaser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Akut svår andningsinsufficiens . . . . . . . . . . .

Kroniska lungsjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Astma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Cirkulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Andning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Psykosociala behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Näring. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Aktivitet och vila. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

115 115 115 116 116 116 116 117 117 117 118 120 120 122 123 125 125 126 126 127 127 131 134 135 135 135 136 137

25/02/2020 14:35

INNEHÅLL

Omvårdnad vid lungsjukdomar . . . . . . . . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rehabilitering och copingstrategier för patienter med kronisk lungsjukdom . . . . . . .

Livsstilsförändringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rehabiliteringstjänster . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tvärprofessionellt samarbete och kompetensbehov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . .

Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5

137 137 146 147

Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200

6

173 174 175 175 175 175 175 175

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 11

179 180 180 180 181 181 182 183 193 193 194 194 194 195 195 196 197 197 198 198 199 200 200

Omvårdnad vid skador och kirurgiska ingrepp i torax . . . . . . . . . . . 203 Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . .

Tillgodose patientens säkerhet . . . . . . . . . . .

Smärtlindring. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Toraxskador . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stabila revbensfrakturer . . . . . . . . . . . . . . . . .

Instabila revbensfrakturer . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Pneumotorax . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Övertryckspneumotorax . . . . . . . . . . . . . . . . Öppen pneumotorax . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Spontanpneumotorax . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Subkutant emfysem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kirurgiska ingrepp i torax . . . . . . . . . . . . . . . . .

Toraxdränage . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Indikationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Toraxsugens uppbyggnad och funktion . . . .

Omvårdnad av patienter som genomgår ingrepp i torax . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Preoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

167

Avancerade åtgärder vid svår andningssvikt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . .

Trygga patientens säkerhet . . . . . . . . . . . . . .

Förebygga ångest och otrygghet . . . . . . . . .

Trakeostomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inläggningstekniker. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Välja trakealkanyl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Specifik omvårdnad av patienter med trakeostomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hostmaskin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Försiktighetsregler vid användning av hostmaskin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hostmaskinens verkningsmekanism . . . . . .

Tillvägagångssätt vid användning av hostmaskin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ventilation på mask (icke-invasiv ventilation) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Indikationer för ventilation på mask . . . . . .

Olika former av övertrycksventilation på mask Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sjuksköterskans funktion och ansvar vid ventilation på mask . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling med hemventilator. . . . . . . . . . . .

Indikationer för hemventilatorbehandling . .

Anpassningsprocessen . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ansvarsfördelning och uppföljning av hemventilatorbehandling . . . . . . . . . . . . . . .

Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . .

Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11

7

Omvårdnad vid hjärtsjukdomar . . .

Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . .

Handla adekvat i akuta situationer . . . . . . .

Förebygga ångest och otrygghet . . . . . . . . .

Stärka patientens egenmakt . . . . . . . . . . . . .

Hjärtsjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Generell datainsamling och kliniska bedömningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vätskebalansen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Andning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Medvetandegrad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Elimination. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Patientens psykiska tillstånd . . . . . . . . . . . . .

Akut koronarsyndrom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Instabil angina pectoris . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hjärtinfarkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Medicinsk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid akut koronarsyndrom . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar. . .

Tillgodose patientens grundläggande behov

203 203 204 204 204 204 204 205 205 206 206 207 207 208 208 209 213 213 213 216 224 225 225 225 225 226 226 227 231 235 236 236 236 237 237 238 239 240 243 243 243

25/02/2020 14:35

12

INNEHÅLL

Hjärtsvikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Medicinsk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid hjärtsvikt . . . . . . . . . . . . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Hjärtkirurgi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Preoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . .

Hjärt–lungräddning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Basal hjärt–lungräddning. . . . . . . . . . . . . . . .

Avancerad hjärt–lungräddning . . . . . . . . . . .

Plötslig död . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hjärtrehabilitering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . .

Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8

Omvårdnad vid cirkulationssvikt . .

Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . .

Att kunna handla adekvat i akuta situationer Handledning i livsstilsändringar . . . . . . . . . .

Etiska utmaningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kronisk benartärsjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . .

Symtom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Akut ischemi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Preoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . .

Karotisstenos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . .

Abdominellt aortaaneurysm . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . .

Venös tromboembolism . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Djup ventrombos i benen . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad av patienter med djup ventrombos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lungemboli . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid lungemboli . . . . . . . . . . . . .

Hypotoni och cirkulatorisk chock. . . . . . . . . .

Generella symtom och konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . .

Hypovolem chock . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 12

246 249 250 251 251 252 256 258 258 260 260 264 268 268 270 270 270 270 275 275 275 275 276 276 276 277 277 278 278 279 283 284 284 285 286 286 287 288 289 290 292 293 293 293 294

Distributiv chock . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kardiogen chock . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Generell omvårdnad vid chock . . . . . . . . . . .

Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . .

Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9

295 296 297 300 300 300

Perioperativ och postoperativ omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 303 Förklaring av begrepp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kompetenskrav för sjuksköterskan . . . . . . . .

Förebygga komplikationer och optimera patientförloppet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stöd, information och förberedelse . . . . . . .

Samarbete och koordination. . . . . . . . . . . . .

Kirurgiska ingrepp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Risker vid kirurgiska ingrepp . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Preoperativ bedömning och behandling . . . .

Bedömning och optimering av patientens tillstånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Anestesiologisk bedömning. . . . . . . . . . . . . .

Förbereda patienten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förberedelse för dagkirurgisk behandling . .

Information och vägledning . . . . . . . . . . . . .

Lindring av preoperativ oro . . . . . . . . . . . . . .

Patientens motivation . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förberedelse av mag–tarmkanalen . . . . . . .

Förberedelse av huden . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förberedelser på operationsdagen . . . . . . . .

Förebygga hypotermi . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den peroperativa fasen . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Operationsavdelningen . . . . . . . . . . . . . . . . .

Mottagande av patienten på operationsavdelningen . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Anestesiologisk omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . .

Anestesisjuksköterskans ansvar och funktioner vid anestesi. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Olika former av anestesi . . . . . . . . . . . . . . . .

Förberedelser för anestesi . . . . . . . . . . . . . . .

Genomförandet av anestesin . . . . . . . . . . . .

Avslutning av generell anestesi . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid operation . . . . . . . . . . . . . . . .

Operationssjuksköterskans ansvar vid kirurgiska ingrepp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Operationssjuksköterskans vårdande under det kirurgiska ingreppet . . . . . . . . . . .

Postoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . .

Transport från operationsavdelningen . . . . . Överflyttning från postoperativ avdelning till vårdavdelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

303 303 303 304 304 304 304 306 307 308 313 314 314 314 318 318 319 320 320 321 322 323 324 324 324 325 327 327 330 331 332 333 337 337 337

25/02/2020 14:35

INNEHÅLL

Utskrivning från dagkirurgisk avdelning . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar postoperativt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Postoperativ sårvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behovet av sårförband . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Aseptisk sårvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sårdrän . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Borttagning av suturer . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sårkomplikationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Infektion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sårruptur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fistlar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bråck i såret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

337 338 346 357 357 359 360 362 363 363 363 364 364 365 365 365

10 Omvårdnad vid smärta . . . . . . . . . . . . . 371 Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . .

Kunskap om smärtbehandling . . . . . . . . . . .

Attityder till patientens smärtupplevelse . .

Kartläggning och bedömning av smärta . . .

Smärta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Smärta är en personlig upplevelse . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens psykosociala behov och upplevelse av fysiskt välbefinnande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Smärtfysiologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Olika typer av smärta . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Smärtbehandlingens grunder . . . . . . . . . . . . . Ömsesidigt förtroende . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kartläggning och bedömning av patientens smärta. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Icke-farmakologiska metoder för smärtlindring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Perifer hämning av smärtimpulser . . . . . . . .

Hämning av smärtimpulser via centrala nervsystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Akut smärta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Farmakologisk behandling av akut smärta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sjuksköterskans ansvar och funktioner vid behandling av akut smärta. . . . . . . . . . . . . . . .

Smärtbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Administrering av opioider . . . . . . . . . . . . . .

Biverkningar och förhållningsregler . . . . . . .

Rapportering och dokumentation . . . . . . . .

Epidural smärtlindring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 13

372 372 372 373 373 373

374 374 376 378 378 379 382 382 383 385 385 386 388 388 389 392 396 397

Lokalanestetika . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Opioider . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kombinationsbehandling . . . . . . . . . . . . . . . .

Biverkningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar . .

Skötsel av epiduralkateter . . . . . . . . . . . . . . .

Borttagande av epiduralkateter . . . . . . . . . .

Andra bedövningsmetoder med lokalanestetika . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Långvarig icke-malign smärta . . . . . . . . . . . . .

Långvarigt smärtsyndrom . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling av långvarig smärta . . . . . . . . . .

Sjuksköterskans ansvar och funktioner vid behandling av långvarig smärta . . . . . . . . . . .

Sjuksköterskans attityd till patienter med långvarig smärta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Målsättning för omvårdnaden . . . . . . . . . . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Patientens kontroll över smärtan . . . . . . . . .

Behandlingsmöjligheter för patienter med långvarig smärta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . .

Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13

399 399 400 400 402 403 404 404 405 405 406 408 410 411 411 411 412 412 413 413 413 413

11 Omvårdnad vid konfusion . . . . . . . . . . 417 Kompetenskrav för sjuksköterskan . . . . . . . .

Identifiera tillståndet . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Respektera patientens värdighet . . . . . . . . .

Använda tvång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stödja närstående . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Orsaker till konfusion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Predisponerande faktorer . . . . . . . . . . . . . . .

Utlösande faktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Delirium tremens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förebygga konfusion . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar . .

Behandla konfusion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandla delirium tremens . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

417 417 417 418 418 418 418 419 420 420 421 422 422 423 424 425

12 Omvårdnad vid transfusion . . . . . . . . 427 Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . . 428 Goda rutiner för att säkerställa försvarbar transfusionsbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . 428

25/02/2020 14:35

14

INNEHÅLL

Åtgärder för att förhindra smittöverföring vid blodtransfusion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Krav på blodgivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tappning av blodgivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Test av blodgivare och blodpreparat . . . . . .

Framställning av blodkomponenter . . . . . . . .

Erytrocytkoncentrat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Trombocytkoncentrat . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Plasma/koagulationsfaktorer . . . . . . . . . . . .

Transfusionsbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Indikation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Transfusionsimmunologi . . . . . . . . . . . . . . . .

Transfusion vid normovolemisk anemi . . . .

Transfusion vid hypoproteinemi . . . . . . . . . .

Transfusion i akuta situationer . . . . . . . . . . .

Transfusion till nyfödda . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hemolytisk sjukdom hos nyfödda . . . . . . . .

Transfusionsrutiner på avdelningen . . . . . . . .

Blodkomponenter – transport, behandling och hållbarhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rekvirering av blod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Blodtransfusion – förberedelse och kontroll Kontroll av blodkomponenter före transfusion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Transfusionshastighet . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Blodvärmare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tillsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Datainsamling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förvaring av blodpåsar och transfusionsset efter avslutad transfusion . . . . . . . . . . . . . . .

Transfusionskomplikationer. . . . . . . . . . . . . . .

Immunologiska komplikationer . . . . . . . . . .

Icke-immunologiska reaktioner . . . . . . . . . .

Transfusionsbehandling utanför sjukhus . . .

Dokumentation i patientens journal . . . . . . .

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

428 428 428 429 431 432 432 433 433 433 436 440 440 440 441 441 442 442 443 443 444 444 446 446 447 447 447 448 448 450 451 451 452 452 452

13 Omvårdnad vid sjukdomar i mag–tarmkanalen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 453 Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . .

Identifiera tidiga tecken på allvarlig sjukdomsutveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kunskap om kriser och stresshantering . . . .

Stärka patientens copingresurser . . . . . . . . .

Generella symtom och konsekvenser vid sjukdomar i mag–tarmkanalen . . . . . . . . . . . .

Dyspepsi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Diarré . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 14

453 453 453 454 454 454 454

Illamående och kräkningar . . . . . . . . . . . . . .

Förstoppning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Blod i avföringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Malabsorption . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Undernäring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Undersökningar i mag–tarmkanalen . . . . . . .

Endoskopier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Akut buk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid akut buk . . . . . . . . . . . . . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Ulcussjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid ulcussjukdom . . . . . . . . . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Celiaki . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Medicinsk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid celiaki . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Crohns sjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid Crohns sjukdom . . . . . . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Ulcerös kolit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid ulcerös kolit . . . . . . . . . . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Appendicit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid appendicit . . . . . . . . . . . . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Peritonit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid peritonit . . . . . . . . . . . . . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar . .

454 455 455 456 456 456 456 457 457 457 458 458 459 459 460 460 460 460 461 461 462 462 462 462 463 463 463 464 465 465 465 466 466 466 467 467 467 467 468 468 468 468 468 469 469

25/02/2020 14:35

INNEHÅLL

Tillgodose patientens grundläggande behov Ileus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid ileus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Cancersjukdomar i mag–tarmkanalen. . . . . .

Cancer i matstrupen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Cancer i magsäcken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Cancer i tjock- och ändtarmen . . . . . . . . . . .

Preoperativ omvårdnad vid kirurgi i mag–tarmkanalen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postoperativ omvårdnad vid kirurgi i mag–tarmkanalen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . .

Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

469 469 470 470 470 470 471 471 472 473 474 476 476 476 476

14 Omvårdnad vid sjukdomar i gallvägar, bukspottkörtel och lever . . . . 479 Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . .

Identifiera tidiga tecken på allvarlig sjukdomsutveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tillgodose patientens psykosociala behov . .

Gallstenssjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid gallstenssjukdom . . . . . . . . .

Preoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . .

Akut pankreatit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Medicinsk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid akut pankreatit . . . . . . . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Kronisk pankreatit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Medicinsk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid kronisk pankreatit . . . . . . . .

Akut leversvikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Medicinsk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid akut leversvikt . . . . . . . . . . . .

Datainsamling och kliniska bedömningar . .

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 15

479 479 479 480 482 482 483 483 484 485 486 487 487 487 488 489 489 489 489 490

Tillgodose patientens grundläggande behov Kronisk leversvikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ascites . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Blödande esofagusvaricer . . . . . . . . . . . . . . .

Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid kronisk leversvikt . . . . . . . . .

Datainsamling och åtgärder (interventioner) vid ascites . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Datainsamling och åtgärder (interventioner) vid blödande esofagusvaricer . . . . . . . . . . . .

Cancer i bukspottkörtel och lever . . . . . . . . .

Bukspottkörtelcancer . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid bukspottkörtelcancer . . . . .

Levercancer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvårdnad vid cancer i levern . . . . . . . . . . .

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15

493 495 495 495 495 497 497 497 498 498 500 501 502 502 502 502

15 Omvårdnad vid stomi . . . . . . . . . . . . . . . 505 Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . .

Undervisning och handledning . . . . . . . . . . .

Olika stomityper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stomier på tunntarmen . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stomier på tjocktarmen, kolostomi . . . . . . .

Urostomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvenser för patientens grundläggande behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Preoperativ omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stomimarkering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utprovning av stomipåse . . . . . . . . . . . . . . .

Postoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . .

Datainsamling och klinisk bedömning. . . . .

Tillgodose patientens grundläggande behov Stomikomplikationer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hudproblem. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Parastomalt bråck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stomiprolaps . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stomiseparation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . .

Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

505 505 505 506 507 509 509 511 511 512 514 515 515 516 529 529 530 530 531 531 531 531 531

Om författarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 533 491 492 492 493

Register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 537 Referensvärden för laboratorieprover . . 543

25/02/2020 14:35

Hantering av patienters symtom ur ett omvårdnadsperspektiv Cecilia Olsson, Ingela Henoch, Karin Ahlberg och Maria Larsson

INLEDNING Sjuksköterskan ansvarar för patientens omvårdnad, vilket innebär att främja hälsa och välbefinnande, förebygga ohälsa, återställa hälsa samt främja en värdig död (ICN 2012, Forsberg 2016). Symtom har en stark koppling till såväl fysisk, kognitiv som social funktion och påverkar upplevelse av hälsa och livskvalitet (Ferrans m.fl. 2005). Det tar på krafterna att känna sig sjuk. Som patient är man beroende av att möta personer i sjukvården som har kunskap, intresse och en vilja att hjälpa och stödja. Hur symtom upplevs skiljer sig åt mellan olika individer och situationer. Symtom är en subjektiv upplevelse så personen som upplever symtomen har tolkningsföreträde. För att kunna ge omvårdnad som stödjer patientens hälsoprocess är det viktigt att sjuksköterskan har kunskap om betydelsen av symtomhantering, vilket innefattar bedömning, diagnostik, planering och genomförande av åtgärder samt utvärdering (Humphreys m.fl. 2014).

Att uppleva symtom tolkas som en avvikelse från den normala funktionen eller känslan. Ett symtom är dels ett uttryck för ohälsa, »jag har ont, jag är trött, jag mår illa«, dels ett sätt att kommunicera ett vårdbehov, »jag har ont och behöver…«.

Symtom påverkar personens livskvalitet och funktion negativt på olika sätt. Dessutom minskar personens möjlighet att upprätthålla aktivitet i form av t.ex. förvärvsarbete, arbete i hemmet eller sociala kontakter. Ett symtom behöver dock inte nödvändigtvis vara ett tecken på sjukdom, jämför t.ex. symtom i relation till graviditet. Men majoriteten av symtom som förekommer och den historiska användningen av ordet är relaterat till sjukdom och ohälsa. Att lindra symtom är en komplex process som ska bygga på patientens berättelse om sin upplevelse. Eftersom symtom är självupplevt är egenrapportering en förutsättning för att registrera ett symtom, både i forskning och i klinik. Dock visar klinisk erfarenhet, från både patientens och sjuksköterskans perspektiv, att patienters rapportering av symtom negligeras

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 17

eller inte tas hänsyn till i vården. Standardiserade riktlinjer inkluderande mätinstrument som innefattar undersökning, utvärdering och behandling av symtom används inte systematiskt trots att vi är medvetna om vikten av att symtom undersöks, behandlas och dokumenteras i tid och med systematik. Författarnas intention är att detta kapitel ska inspirera till att förbättra och utveckla vården genom att systematiskt uppmärksamma patienters symtom. Vår förhoppning är att kapitlet ska utgöra en grund för att personer med symtom får relevant bedömning, diagnostik och behandling. I kapitlet kan du läsa om symtom, symtomupplevelse, symtomkluster, symtomteori och sjuksköterskans roll i evidensbaserad symtomhantering.

DEFINITION OCH KLASSIFICERING AV SYMTOM Flera teorier har utvecklats som förklarar förekomst av symtom och dess relation till andra faktorer (se vidare på s. 20). Lenz och medarbetare (1997) framhåller att symtom är multidimensionella och definierar symtom som »perceived indicators of change in normal functioning as experienced by patients« (s. 3). Rhodes och Watson (1987) menar att symtom är en indikation på ett tillstånd som avviker från normal funktion, känsla eller utseende eller en uppfattning av förändring från den normala funktionen (s. 242). Dodd och medarbetare (2001a) betonar att symtom upplevs ur flera olika perspektiv: »a subjective experience reflecting changes in the biopsychosocial functioning, sensations, or cognition of an individual«. Det som är gemensamt för samtliga definitioner är betoningen på att symtom är en subjektiv upplevelse, vilket innebär att symtom bara kan beskrivas av den person som upplever och förnimmer det. I den engelskspråkiga litteraturen används närliggande begrepp som symptom experience (symtomupplevelse), symptom distress (symtombesvär), symptom burden (sym-

25/02/2020 14:35

34

KAPITEL 1

Hjälpa patienten att hantera konsekvenser av sjukdom och sviktande hälsa. En viktig uppgift för sjuksköterskan är att hjälpa patienten att hantera konsekvenserna av sjukdom, behandling och sviktande hälsa. Det kan handla om att informera och undervisa om läkemedelsbehandlingen så att patienten på ett tryggt sätt själv kan administrera läkemedlen hemma, eller att hjälpa patienten att bibehålla eller förbättra en gångfunktion som är nedsatt efter en skada. Uppgiften förutsätter en förmåga att se och förstå de olika konsekvenser som sjukdom har för den enskilda patienten och för hens närstående.

Särskilt viktigt är det att understödja patientens egna krafter och förmåga att hantera situationen och hålla hoppet vid liv i samband med sjukdom och sviktande hälsa. I detta sammanhang är det viktigt att stärka patientens autonomi och understödja hens egna resurser. Att stärka patientens resurser till egenvård eller empowerment används ofta synonymt med att understödja patientens egna copingresurser.

KÄNNETECKEN PÅ KLINISK KOMPETENS I OMVÅRDNADEN God klinisk omvårdnad kännetecknas bland annat av att sjuksköterskan • integrerar yrkeskunskaper och moraliska aspekter i klinisk praktik och anpassar omvårdnaden individuellt till den enskilda patienten och situationen • riktar uppmärksamheten mot patienten (och hens närstående), skapar en trygg relation och förmedlar empati och omtanke i kommunikation och handling • fullgör sitt yrkesansvar och sina funktioner i mötet med patienten • kvalitetssäkrar omvårdnaden genom att vid kliniska bedömningar och beslut använda relevanta och tillförlitliga data som underlag för att kunna identifiera patientens problem (omvårdnadsdiagnoser), sätta upp mål och genomföra nödvändiga handlingar (åtgärder, interventioner) samt utvärdera och dokumentera dessa. I detta arbete används omvårdnadsprocessen som arbetsmetod.

Sjuksköterskans ansvar och funktionsområden Sjuksköterskans yrkesspecifika funktioner och ansvarsområden formar sättet att närma sig och tillgodose patienternas behov i alla situationer. Dessa funktioner och ansvarsområden kommer till uttryck i den handlingskompetens och handlingsberedskap som sjuksköterskestudenter ska tillägna sig under utbildningen och som finns reglerad i lagar, regler och yrkesetiska riktlinjer för utövandet av omvårdnad. Sjuksköterskans förmåga att fullgöra detta yrkesansvar påverkar kvaliteten på den omvårdnad som hen ger. Utövandet av

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 34

omvårdnad omfattar uppgifter som är direkt patientinriktade, t.ex. förebyggande och hälsofrämjande, behandlande, lindrande och rehabiliterande/habiliterande funktioner.

Dessutom har sjuksköterskan indirekt patientinriktade uppgifter som undervisning och handledning, administrativt arbete och arbetsledning, yrkesutveckling och forskning.

Delfunktionerna utgör i praktiken en integrerad enhet i det kliniska arbetet.

Sjuksköterskans förebyggande och hälsofrämjande funktioner riktas mot både personer som är friska, personer som är särskilt utsatta för sviktande hälsa (primärt förebyggande) och sjuka personer. Att främja hälsa innebär att stärka patientens egna resurser, t.ex. genom att skapa förutsättningar för att sjuka barn ska kunna växa och utvecklas normalt, eller för att äldre patienter ska kunna behålla förmågan att sköta sin egenvård.

Sekundärt förebyggande åtgärder innebär att identifiera och vidta åtgärder för att tidigt förebygga sviktande hälsa eller ökad risk för sviktande hälsa. Det kan handla om att observera och bedöma symtom och tecken vid utveckling av sjukdom för att kunna sätta in rätt behandlingsåtgärder.

Tertiärt förebyggande syftar till att förhindra dels att komplikationer uppstår vid sjukdom, undersökningar och behandling, dels att förebygga nya hälsoproblem hos personer med kronisk sjukdom eller sviktande hälsa. Exempel på tertiära insatser är att förebygga trycksår hos patienter med långvarigt sängläge, att kontrollera patientens perifera venkateter för att förebygga tromboflebit, eller att förebygga att patienter med diabetes utvecklar bensår.

Sjuksköterskans behandlande funktion innebär att observera, samla in data, bedöma, planera, genomföra, utvärdera och dokumentera omvårdnaden.

Här används omvårdnadsprocessen som metod (se omvårdnadsprocessens problemlösande dimension i tabell 1.1).

Sjuksköterskan har också en assisterande funktion vid genomförandet av medicinsk utredning och behandling enligt läkarens ordination och ansvarar för att bedöma effekten av behandlingen och dokumentera denna.

I det kliniska arbetet, särskilt på sjukhus, kan detta utgöra en stor del av sjuksköterskans arbetsuppgifter. Ofta är det också nödvändigt att prioritera administrering av läkemedel och genomförande av procedurer, särskilt om patienten är akut eller kritiskt sjuk. Sjuksköterskor som ser endast detta som sin huvudfunktion har emellertid ett medicinskt fokus på vården och fullgör inte alla aspekter av sjuksköterskans yrkesansvar.

Bra kartläggnings-, bedömnings- och beslutskompetens är avgörande för att kunna utöva kompetent klinisk omvårdnad. Längre fram i kapitlet redogörs närmare för detta.

25/02/2020 14:35

UNDERSÖKNINGAR OCH BEHANDLING PÅ RADIOLOGISK AVDELNING

53

Bild 2.1 Röntgenundersökning. Benvävnad absorberar i hög grad röntgenstrålar och framstår på bilden som ljusare partier medan luft och mjuk vävnad absorberar färre strålar och framstår som mörkare partier. Här visas lungorna och bröstkorgen.

Olika framställningssätt Röntgenfotografering kombineras i dag för det mesta med digital teknik.

Bildframställningen av en röntgenundersökning kan ske på olika sätt: • Organen kan avbildas med hjälp av röntgenstrålarna och registreras av ett detektorsystem som omvandlar informationen till en visualiserad bild.

• Bilder kan framställas på en tv-skärm utan att fotograferas. Detta kallas genomlysning.

Vid en röntgenundersökning kan bilder tas i olika plan. Man kan också ta tvärsnittsbilder genom kroppen, så kallad tomografi. Vid DT-undersökningar tas bilder i ett valt plan.

Efter undersökningen rekonstrueras bilderna till olika plan.

Genomlysningstekniken har med tiden blivit mycket avancerad. Man kan också koppla en videokamera till genomlysningsutrustningen och filma organen. Fördelarna med genomlysning är att man får ett tydligare intryck av ett organs storlek, form, läge och rörelser, t.ex. i leder och vid reponering av frakturer. Det är också lättare att se främmande kroppar och tumörer, och t.ex. hur kontrastmedlet passerar genom blodkärl och tarmen. Genom att lägga in en kateter och injicera kontrastmedel i blodkärl, kan läkaren följa hela undersökningsförloppet och behandlingen. Tekniken är dessutom värdefull vid biopsier. Det går också att

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 53

ta bilder av aktuella områden under genomlysningen. Skuggorna av ben, kontrastfyllda organ och metall framträder då som mörka partier på tv-skärmen, medan luft och vätska framträder som ljusa partier.

Röntgenutrustningen är kopplad till en bildförstärkare och en tv-skärm. På så sätt kan flera observera undersökningen samtidigt. I de flesta fallen är röntgenröret placerat under röntgenbordet och bildförstärkaren ovanför röntgenbordet. Filmen och bilderna lagras i sin ursprungliga elektroniska form, och filmen kan spelas upp och bilderna bearbetas vid ett senare tillfälle.

Röntgenstrålar och strålskydd Såväl röntgenstrålning som radioaktiv strålning är skadlig. Även små doser röntgenstrålar som används i klinisk diagnostik kan leda till att personen utvecklar cancer eller andra strålskador som ger symtom först senare i livet. Det är också väl känt att foster är mycket känsliga för strålning tidigt i graviditeten (Bushong 2013), eftersom organen bildas genom snabb celldelning och strålningen kan påverka och skada det genetiska materialet. Det är viktigt att personal på radiologiska avdelningar, och andra som utsätts för röntgenstrålar, inte utsätts för mer än acceptabel strålbelastning.

För att undvika onödig bestrålning bör en berättigandebedömning göras inför utförande av undersökning. Med modern utrustning har strålbelastningen blivit betydligt mindre än vad den var tidigare. De stråldoser som används

25/02/2020 14:35

OMVÅRDNAD VID INFEKTIONSSJUKDOMAR

skilda helmasker för personer med skägg. Andningsskydd ska bara användas en gång och därefter kasseras som smittavfall. Åtgärd vid hosta. Den som måste nysa eller hosta ska täcka mun och näsa med en pappershandduk. Om det inte finns någon sådan till hands kan hen hosta och/eller nysa in mot armhålan.

Vid Universitetssjukhuset i Linköping, finns en enhet för högsäkerhetsisolering. Denna typ av isoleringsenhet har en mycket högre säkerhetsnivå än vanliga isoleringsenheter för luftsmitta. Där används gastäta dörrar för att slussa sig in i och ut ur isoleringsenheten. Personalen använder heltäckande övertrycksdräkter. På vägen ut ur isoleringsenheten blir de desinfekterade i en kemisk dusch. All behandling av patienten sker inne på rummet. All utrustning som ska ut ur rummet behandlas i en autoklav, en avancerad dekontaminator som värmebehandlar utrustningen vid minst 121 grader i 30 minuter. När isoleringen upphör gasas isoleringsenheten och den utrustning som inte kan kasseras.

Sjukdomar som man hittills har ansett behöver behandlas på en sådan isoleringsenhet är bland annat viral hemorragisk feber såsom ebola. Indikationen för att välja en sådan hög säkerhetsnivå är inte sjukdomens smittsamhet utan konsekvenserna av sekundärsmitta, hög dödlighet och få eller inga behandlingsmöjligheter.

Bild 3.2 Vid droppsmitta gäller basala hygienrutiner. I Vårdhandboken anges när handskar, munskydd, skyddskläder och visir/skyddsglasögon ska användas.

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 85

85

Förebygga droppsmitta Skydd av mun, näsa och ögon Munskydd. Vårdpersonalen använder munskydd för att förhindra smittöverföring vid enskilda aseptiska procedurer och vid regim för droppsmitta. Som stänkskydd rekommenderas visir, skyddsglasögon och munskydd.

Eftersom munskyddet blir kontaminerat av den som använder det ska det kasseras när proceduren är slutförd.

Munskydd ska bara används en gång. Efter användning av munskydd ska händerna desinfekteras.

Vissa procedurer medför risk för stänk av kroppsvätskor som innehåller mikroorganismer, t.ex. vid spolning av sår och mobilisering av luftvägssekret. Då kan munskyddet användas för att skydda vårdpersonalen. Även den som utför bronkoskopi, sugning av luftvägar eller lunggymnastik ska använda munskydd för att skydda sig mot de aerosoler som bildas vid dessa procedurer. Om munskyddet blir fuktigt förlorar det skyddseffekten och ska bytas snarast. Ögonskydd som visir eller skyddsglasögon används för att skydda slemhinnan i ögonen vid procedurer som kan medföra risk för stänk i ögonen.

Vård vid droppsmitta Vid droppsmitta (se s. 81) sker smittöverföringen via luft – med droppar. Ju fler mikroorganismer (smittämnen) som utsöndras från smittbäraren, desto större är risken för smittöverföring.

Bild 3.3 Vid all luftburen smitta används andningsskydd som filtrerar bärarens inandningsluft.

25/02/2020 14:35

OMVÅRDNAD VID LUNGSJUKDOMAR

AKUTA SJUKDOMAR I LUFTVÄGARNA Olika sjukdomar och tillstånd kan leda till akuta andningsproblem och eventuellt andningssvikt. I detta kapitel beskrivs pneumoni, atelektaser och akut svår andningsinsufficiens (ARDS). Lungödem beskrivs i kapitel 7 och lungemboli i kapitel 8.

Akut andningssvikt kan vara livshotande och är en mycket ångestfylld upplevelse. Sjukdomens konsekvenser för patientens grundläggande behov och omvårdnad vid lungsjukdomar behandlas senare i kapitlet.

125

Lunginflammation kan också delas in i två grupper beroende på om patienten har smittats i eller utanför en sjukvårdsinrättning (Jacobsen m.fl. 2009, Løge och Krogh 2015): • Samhällsförvärvad pneumoni är den största gruppen och patienten behandlas som regel utanför sjukhus.

• Nosokomial pneumoni, det vill säga lunginflammation som patienten har ådragit sig på sjukhus eller annan vårdinrättning, är en av de vanligaste nosokomiala infektionerna. Patienter med allvarlig sjukdom och/eller som behandlas i respirator, är särskilt utsatta. Bristfällig sjukhushygien är en viktig orsak till sjukdomen.

Pneumoni Pneumoni (lunginflammation) är en infektion i lungvävnaden orsakad av bakterier, virus, svamp eller andra mikrober.

Termen pneumoni används också vid icke-infektiösa tillstånd som orsakats av toxisk och kemisk påverkan (aspiration av maginnehåll, nedsväljning eller inhalation av petroleumprodukter samt inhalation av gaser), strålskador och immunologisk inflammation (vid sådana tillstånd används också termen pneumonit) (Giæver 2015).

Luftvägarna har direktkontakt med omgivningen och är en ingångsport för mikrober. Infektioner i luftvägarna, både de övre och de nedre, är därför vanliga. De flesta infektioner går över spontant. Mest utsatta för att utveckla lunginflammation är barn, äldre, andra med nedsatt immunförsvar och alla med nedsatt hostkraft. Sjukdomen är den 5:e–6:e vanligaste dödsorsaken i Norden (Giæver 2015). Sjukdomen kan delas in i två huvudgrupper beroende på vilka delar av lungorna som är påverkade (Jacobsen m.fl. 2009, Løge och Krogh 2015): • Infektioner i perifera luftvägar som bronkioler och alveoler: – Bronkopneumoni: Infektionen är lokaliserad till bronker och bronkioler och är den vanligaste formen av lunginflammation. Sjukdomen orsakas som regel av bakterier som finns i de övre luftvägarna, bland annat pneumokocker, stafylokocker, streptokocker Haemophilus influenzae, och eventuellt tarmbakterier som E. coli. Utsatta grupper är nyopererade patienter, patienter med nedsatt motståndskraft, stroke eller KOL samt alkoholmissbrukare. Bidragande orsaker till sjukdomen är reducerad hostreflex, sekretstagnation och nedsatt allmäntillstånd.

– Lobär pneumoni: Infektionen har spritt sig till en hel lunglob. Sjukdomen orsakas bland annat av pneumokocker, stafylokocker och Klebsiella.

• Inflammation i interstitiet, det vill säga vävnaden mellan perifera luftvägar och kapillärer: – Interstitiell pneumoni kan bero på läkemedel, virusinfektion eller strålning.

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 125

Lunginflammation diagnostiseras genom bland annat auskultation av lungorna, lungröntgen, eventuellt bakterieodling på expektorat eller sekret från ett djupt näsprov. Vid utveckling av sepsis kan patienten ha bakterieväxt i blodkultur (Jacobsen m.fl. 2009, Løge och Krogh 2015).

Symtomen vid lunginflammation utvecklas ofta gradvis och varierar från obetydliga fysiska besvär till nedsatt allmäntillstånd, andningssvikt och i värsta fall sepsis. Typiska symtom är feber, hosta, ökad produktion av slem, som kan vara purulent och blodblandat, och eventuellt stickande, andningskorrelerad bröstsmärta på grund av irritation av pleura. Andningsljuden kan vara rosslande och starka, men också dämpade, och de kan saknas helt i delar av eller hela lungan. Konfusion, ett akut förvirringstillstånd, kan vara ett huvudsymtom hos äldre (Jacobsen m.fl. 2009, Løge och Krogh 2015). Konfusion beskrivs närmare i kapitel 11.

Vid allvarlig sjukdomsutveckling är andningen försvårad (dyspné), ytlig och snabb (takypné) och patienten har hypoxemi. Patienten kan utveckla sepsis med septisk chock (Jacobsen m.fl. 2009, Løge och Krogh 2015).

Medicinsk behandling. Behandlingen beror på om sjukdomen har förvärvats på eller utanför sjukhus och på orsaken till lunginflammationen. Bakteriella pneumonier behandlas med antibiotika, med penicillin som förstahandsval, eventuellt i kombination med en aminoglykosid vid misstanke om sepsis. Om lunginflammationen har orsakats av virus, behandlas den symtomatiskt (Jacobsen m.fl. 2009, Løge och Krogh 2015).

Patienter som inte har tillräcklig tillsyn och patienter med tecken på allvarlig sjukdomsutveckling, som takypné, cyanos, vilodyspné, betydligt nedsatt allmäntillstånd, mental oklarhet, hypotoni eller syremättnad < 92 % (hos tidigare lungfriska) bör läggas in på sjukhus (Løge och Krogh 2015).

Vid andningssvikt behöver patienten syrgasbehandling via näskateter eller mask. Vid ihållande hypoxemi och eventuellt stigande pCO2, eller om patienten visar tecken på att vara medtagen på grund av andningsarbetet, bör hen

25/02/2020 14:35

OMVÅRDNAD VID SKADOR OCH KIRURGISKA INGREPP I TORAX

215

PATIENTFALL MED OMVÅRDNADSBEDÖMNING Kvinna som opererats för lungcancer Pirjo Kauppi, 67 år opererades för cancer pulmonis för två dagar sedan. Det gjordes då en lobektomi av höger övre lob.

Hon har toraxdrän på höger sida efter operationen.

Pirjo har måttlig KOL, som hon tar inhalationsmediciner för hemma, och hypertoni, som behandlas med läkemedel.

De två första dygnen efter operationen har Pirjo varit cirkulatoriskt och respiratoriskt stabil. Den andra postoperativa dagen får hon tilltagande andningsbesvär och ökande slemproduktion samt atelektaser. Hon behandlas med intermittent CPAP (se kapitel 5, s. 195). Under natten blir andningen allt sämre, syrgasbehovet ökar och andningen blir ytligare (ventilerar sämre).

Det andra postoperativa dygnet tillkallas jourhavande läkare därför att »patientens andning har försämrats« (se tabell 6.1). (Se också bedömningsformulär för att bedöma patientens tillstånd i kapitel 1, s. 41 och kapitel 4, s. 137.)

Tabell 6.1 Sjuksköterskans observationer/mätningar och interventioner:

Datainsamling A (airways): Luftvägar • fri, obstruktiv eller rosslande andning

Observationer/interventioner (flera åtgärder ordinerade av läkare) •

• • B (breathing): Andning • andningsfrekvens 35/min • ytlig andning • användning av hjälpmuskulatur • SpO2 88 % med 5 l O2 på mask

C (circulation): Cirkulation • puls 120 slag/min • BT 200/100 mmHg

• • • •

•

• • •

administrera läkemedel för inhalation, bedöm och dokumentera effekten toraxläge trakealsugning vid behov röntgen torax, blodgasanalys öka O2-tillförsel förbered CPAP lyssna på patientens andningsljud, ev. med stetoskop (auskultation) palpera för att känna efter svullnad på patientens bröstkorg

Pirjos kärntemperatur är 38,5 °C. Huden är kall och fuktig och hon är trött och medtagen. Sjuksköterskan är kontinuerligt inne hos henne. Att inte kunna andas är mycket ångestframkallande, och det är därför viktigt att man administrerar smärtlindrande behandling för att tillgodose behovet av välbefinnande, aktivitet och sömn. Starka smärtor leder också till sämre ventilation av lungorna på grund av ytlig andning.

Omvårdnadsbedömning och åtgärder (interventioner) Sjuksköterskan reflekterar över flera frågor medan hen har ansvar för Pirjo: Andning: Hur andfådd är Pirjo? Har andningen förbättrats, eller har den blivit sämre? Har hon mycket slem, och blir detta eventuellt mobiliserat? Hur ser slemmet ut, ska sputumprov tas? Har alla prover tagits och alla undersökningar gjorts? Andningsövningar för att förebygga atelektaser. (Läs mer om andningsövningar i kapitel 4, s. 149 och kapitel 9, s. 316.)

Cirkulation: Vilken hjärtrytm har Pirjo? Glöm inte EKG! Hur är blodtrycket, och är det stabilt eller svängande? Hur är hennes perifera cirkulation? Är huden torr och varm eller kylig?

Blodprover? Blödning från drän? Temperatur?

Vätskebalans: Hur har vätskebalansen varit det senaste dygnet och totalt? Glöm inte daglig vägning!

Smärta och näring: Har Pirjo smärtor (skattas med VAS eller NRS)? Bör nuvarande smärtregim justeras? Illamående och kräkningar? Äter hon själv?

Psykosociala behov: Är Pirjo ängslig? Kontakta närstående?

ta nytt BT bedöm perifer cirkulation, färg, hud, temperatur administrera ev. vätsketillförsel

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 215

25/02/2020 14:35

292

KAPITEL 8

Om patienten är för sjuk för att själv kunna förebygga djup ventrombos måste sjuksköterskan bidra till tidig mobilisering genom att ge anvisningar om och hjälpa till med passiva övningar.

Före hemgång får patienten vanligtvis både muntlig och skriftlig information (se faktarutan nedan). Dessutom måste man bedöma om det behövs mer uppföljning och handledning från primärvården. Informationen bör anpassas till den enskilda individen och ska ges på ett sådant sätt att man inte skapar rädsla och onödig oro. Det är bra att få veta att prognosen är god.

Lungemboli Lungemboli (LE) är den vanligaste komplikationen till djup ventrombos. De flesta lungembolier kommer från tromber i ben- eller bäckenvener (90 %), men kan också utgå från armar och höger hjärthalva. Ungefär 10 % orsakas av förmaksflimmer eller uppstår efter hjärtinfarkt. Tromberna förs med venerna till höger hjärthalva för att sedan pumpas vidare till lungorna. Där fastnar de, ockluderar en eller flera lungartärer och hindrar blodet från att passera alveolerna (döda rummet). Detta kan leda till högt tryck i höger kammare och utveckling av högerkammarsvikt (cor pulmonale). Eftersom embolin försämrar blodflödet genom lungan uppkommer venstas som yttrar sig med vidgade halsvener och cyanos.

Trots att patienten hyperventilerar blir syresättningen inte tillräcklig.

Lungemboli uppträder sällan före 40–50-årsåldern. Faktorer som disponerar för tillståndet är desamma som för djup ventrombos (se s. 288). Dessutom kan patienter som har CVK inlagd vara disponerade (Järhult m.fl. 2019, Ekdahl m.fl. 2019).

Det är viktigt att diagnostisera LE tidigt, eftersom cirkulationen i svåra fall sviktar redan inom ett par minuter (Järhult m.fl. 2019). Diagnosen ställs ofta utifrån en mängd faktorer, bland annat bedömning av patientens risk för embolier, förekomst av DVT och blodprover, inklusive D-dimer som visar aktivering av koagulation och fibrinolys och är en ospecifik markör för djup ventrombos och lungemboli, EKG och blodets syremättnad. Arteriell blodgasanalys visar ofta sänkt pO2. Ett kliniskt poängsystem (Wells kriterier) kan användas som stöd för att värdera den kliniska sannolikheten för diagnosen. Angiografi, lungskintigrafi och spiral-DT samt lungröntgen är några av de ytterligare undersökningar som kan vara till hjälp för att kunna diagnostisera eller utesluta tillståndet (Järhult m.fl. 2019, Ekdahl m.fl. 2019).

Konsekvenser för patientens grundläggande behov Andning och cirkulation. Lungemboli kan lätt förbises eftersom dess förlopp kan vara diffust och gör att lungemboli kan förväxlas med andra tillstånd, t.ex. hjärtsvikt, ischemisk hjärtsjukdom, astma, pneumoni, revbensfraktur eller pneumotorax. Symtomen beror på embolins omfattning.

Vid mindra embolier är symtomen dyspné, stickande andningsberoende smärtor, blodig upphostning (hemoptys) och

Information före hemgång efter behandling av djup ventrombos • Användning av kompressionsstrumpa. Förutom handledning om hur strumpan ska tas på, informeras patienten om vilken förebyggande effekt den har och att den bör bytas ut efter cirka 6–8 månader.

• Blödningsrisk vid antikoagulationsbehandling. Ungefär 2–5 % av patienterna som använder warfarin får komplikationer i form av blödning. Det kan göra att patienten blir orolig.

Därför är det viktigt att framhäva att läkemedlet räddar många liv genom att förebygga tromboembolism. Vid rätt administrering och uppföljning med PK(INR)-prover hos husläkare eller på öppenvårdsmottagning minskar risken för blödning. Vanligen uppstår blåmärken lättare och små skärsår blöder längre än normalt. Patienten måste veta att tandläkare och andra behandlare ska informeras om warfarinbehandlingen, och att hen måste kontakta läkare vid blödning från slemhinnor, näsa eller mun, eller blodiga kräkningar eller avföring. Patienten behöver också kunskap om att både andra läkemedel och vissa typer av livsmedel

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 292

kan påverka effekten av warfarin. Intag av alkohol ökar PK(INR) och blödningsrisken, medan intag av födoämnen som innehåller vitamin K (särskilt mörkgröna grönsaker som spenat, ruccola, broccoli och alla typer av kål eller japanska alger, som finns i sushi), kan minska läkemedlets effekt. Ett jämnt intag av dessa grönsaker rekommenderas.

En allmän regel är att patienter som använder warfarin ska undvika acetylsalicylsyra och andra NSAID-preparat.

• Respiratoriska förändringar. Patienten uppmanas att ta kontakt med sjukhus vid förändringar i andningen.

• Aktivitet. Vissa patienter kan vara rädda för att röra benet och behöver därför information om att aktivitet är en viktig förebyggande åtgärd.

För ytterligare information hänvisas till patienthandböcker på internet.

Pruitt och Lawson 2009

25/02/2020 14:36

PERIOPERATIV OCH POSTOPERATIV OMVÅRDNAD

POSTOPERATIV OMVÅRDNAD Den postoperativa fasen startar när operationen har avslutats.

Transport från operationsavdelningen Patienten flyttas över till sängen och körs till en postoperativ avdelning när hens tillstånd är tillräckligt stabilt. All transport av kritiskt sjuka patienter är förenad med risk. För att transporttiden ska bli så kort som möjligt ligger operationsavdelningen vanligtvis nära uppvakningsavdelningen och intensivvårdsavdelningen. Transporten är en relativt riskfylld fas eftersom kontrollen över patientens blodtryck och hjärtverksamhet då är begränsad. Patienter med särskilt stort övervakningsbehov kan övervakas med transportabel utrustning under förflyttningen och patienter som har fått generell anestesi bör få extra tillförsel av syre. Anestesisjuksköterskan avger vanligtvis rapport om det peroperativa förloppet först när patienten har kommit fram till uppvakningsavdelningen och åter är ansluten till övervakningsutrustning.

Många av de komplikationer som kan uppstå under den omedelbart postoperativa fasen, det vill säga de första timmarna efter operationen, är direkt knutna till att verkningarna av anestesin hänger kvar och att patienten har blivit opererad (se tabell 9.3). En nyopererad patient måste därför ha kontinuerlig tillsyn, men hur länge beror på ingreppets storlek och patientens tillstånd före operationen. De flesta mindre sjukhus har en egen uppvakningsavdelning för detta ändamål. Större sjukhus har antingen uppvakningsavdelningar där patienten får ligga de första timmarna efter en operation och/eller postoperativa avdelningar där patienten kan ligga så länge hen har behov av övervakning. De sjukaste patienterna övervakas och behandlas på intensivvårdsavdelning. Vid större sjukhus är det också vanligt att det finns en intermediär avdelning, en mellanstation mellan den postoperativa avdelningen, intensivvårdsavdelningen och vårdavdelningen. Sådana enheter kan erbjuda bättre och mer avancerad övervakning, omvårdnad och behandling än en vanlig vårdavdelning men inte på samma nivå som postoperativa avdelningar och intensivvårdsavdelningar.

Mellanstationen ger patienterna trygghet och frigör plats på mer specialiserade avdelningar för patienter med större övervakningsbehov (SFAI 2015).

Överflyttning från postoperativ avdelning till vårdavdelning Sjukhusen har olika rutiner för när en patient kan flyttas över från en postoperativ avdelning eller övervakningsavdelning till en vårdavdelning. Det beror bland annat på hur noggrant personalen på vårdavdelningen har möjlighet att följa upp patienten. Några exempel på kriterier som bör vara uppfyllda är att patienten ska:

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 337

337

• vara vaken eller väckbar och orienterad i tid, rum och avseende personliga data • kunna lyfta huvudet från kudden och röra alla extremiteter • andas obesvärat med en frekvens på 12–20 andetag/minut och ha ett SpO2 > 93 % • ha ett systoliskt blodtryck > 100 mm Hg • ha en puls mellan 50 och 100 slag/minut • ha en temperatur < 38 °C • skatta sin smärta lägre än 3 på en numerisk smärtskala (NRS).

Kriterierna måste emellertid alltid bedömas mot patientens tillstånd, puls och blodtrycks- och SpO2-värden före operationen. Det betyder att uppställda kriterier kan ändras, exempelvis för patienter med kroniska sjukdomar. Det finns också bedömningsverktyg där man poängsätter patientens vakenhetsgrad, andning, syrgasmättnad, puls och systoliska blodtryck, smärta, illamående, diures, motorik och temperatur och för att sedan använda dessa poäng för att avgöra övervakningsbehovet och när patienten kan flyttas över till en vårdavdelning.

På postoperativa avdelningar och intensivvårdsavdelningar är det önskvärt att en intensivvårdssjuksköterska med specialistkompetens övervakar och vårdar nyopererade och andra patienter vars vitala funktioner sviktar eller hotar att svikta. På vissa vårdavdelningar övervakar sjuksköterskan de lättare postoperativa patienterna själv, eventuellt efter att patienten har varit en kort tid på en uppvakningsavdelning.

Avdelningar som tar emot nyopererade patienter måste vara utrustade med syrgasuttag och sug vid varje sängplats. Övervakningsplatserna måste också ha möjlighet till manuell eller automatisk blodtrycksregistrering, EKG-övervakning samt kontroll av syrgasmättnad (se kapitel 4, s. 143).

Dessutom behövs mask och ventilationsblåsa, intubationsutrustning, hjärtbräda att placera under patienten vid hjärtstillestånd, defibrillator samt läkemedel för akutsituationer.

Utskrivning från dagkirurgisk avdelning Vid dagkirurgisk behandling är det viktigt att patienten vaknar och återhämtar sig snabbt efter ingreppet och anestesin. Hur länge patienten övervakas på avdelningen beror på typen av ingrepp och anestesi, och på patientens tillstånd, men 1–4 timmar är vanligt. Patienten måste vara vaken och respiratoriskt och cirkulatoriskt stabil före hemgång. Hen måste också kunna klara att dricka och att vara fysiskt mobil.

God smärtlindring och förebyggande av postoperativt illamående säkerställs genom administrering av en kombination av läkemedel, så kallad multimodal behandling. Man uppnår därmed en bättre smärtlindring med lägre doser av enskilda läkemdel och minskad opioidanvändning (Ræder och Nordentoft 2010, Werner och Bäckryd 2019).

25/02/2020 14:36

372

KAPITEL 10

Detta kapitel handlar om fenomenet smärta, faktorer som inverkar på smärtupplevelsen, smärtbehandling i allmänhet och smärtbehandling vid akut och långvarig smärta. Postoperativ smärta tas upp i kapitel 9, och smärta hos patienter med cancer i del 2, kapitel 28.

KOMPETENSKRAV PÅ SJUKSKÖTERSKAN Sjuksköterskan har en viktig funktion i smärtbehandlingen och ett stort ansvar för att lindra patientens smärta.

Vid en genomgång av 21 publikationer från 1996 till 2007 fann Courtenay och Carey (2008) att sjuksköterskans självständiga ansvar för att administrera i förväg ordinerad smärtlindring hade en positiv effekt för patienten vid både akut och långvarig smärta. Sjuksköterskans ansvar för att tillgodose patientens grundläggande behov av välbefinnande omfattar datainsamling, klinisk observation, kartläggning och bedömning av patientens smärta, administrering av farmakologiska och icke-farmakologiska smärtlindrande åtgärder (interventioner) samt utvärdering av åtgärdernas effekt. Ansvaret omfattar också kontakten med patienten och koordinering och samarbete med kolleger (Svensk sjuksköterskeförening 2017). Tillfredsställande smärtbehandling är inte alltid lika lätt att genomföra för alla patienter. Sjuksköterskan kan därför uppleva att smärtbehandling är moraliskt utmanande (Berhofer och Sorrell 2015).

Kunskap om smärtbehandling Smärtforskningen har gett oss ökad kunskap om smärta och en bättre förståelse av fenomenet. I dag vet vi mer om t.ex. vilka nervbanor i centrala nervsystemet som deltar i överföringen av smärtimpulser och vilka substanser i kroppen som påverkar smärtans intensitet samt hur de verkar. Vi har också fått mer kunskap om smärtupplevelsens komplexitet, om perifera mekanismer för smärta, om vad som påverkar smärta och om smärtregistrering. Behandlingsmetoder som tidigare knappt har beaktats, t.ex. akupunktur, transkutan elektrisk nervstimulering och psykologiska förhållningssätt, har dessutom blivit erkända sedan det har dokumenterats att metoderna har effekt (Beard och Adlington 2011, Rosenquist 2016a, SBU Alert 2014, Stubhaug och Ljoså 2008, Yuan m.fl. 2008).

För att arbeta kunskapsbaserat måste sjuksköterskan utnyttja denna kunskap, något som också kräver att hen kan bedöma hur forskningslitteraturen kan användas. Forskning som beskriver patienternas perspektiv är lika viktig för en god förståelse av smärta som kunskap om de fysiologiska verkningsmekanismerna (Stubhaug och Ljoså 2008). Genom att använda forskningsbaserad kunskap i den praktiska omvårdnaden kan man minska förekomsten av slumpmässig

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 372

och godtycklig praxis, och lättare argumentera professionellt för de behandlingsval man gör (Nortvedt m.fl. 2012).

Trots att sjuksköterskor ofta har kunskap om smärta och smärtlindring fungerar smärtbehandlingen inte alltid tillfredsställande för patienten. Vetenskapliga orsaksförklaringar till smärta och smärtlindring kan öka sjuksköterskans förståelse av och respekt för patientens smärtupplevelse, vilket kan leda till riktade åtgärder för att lindra smärtan.

Studier visar också att sjuksköterskor saknar de grundläggande kunskaper och färdigheter som krävs för att kartlägga patientens smärta och administrera smärtbehandling (Dihle m.fl. 2006b, Granheim m.fl. 2015, Krokmyrdal och Andenæs 2015, Torvik m.fl. 2008).

Attityder till patientens smärtupplevelse Det är svårt att kontrollera och verifiera styrkan i en patients smärtupplevelse. Utan mätbara tecken på smärta kan sjuksköterskan börja tvivla på att patienten verkligen har smärta. Man måste därför acceptera att det i sådana här fall inte är sjuksköterskan utan patienten själv som är auktoriteten. Sjuksköterskan kan bara välja mellan att lita på eller att tvivla på patientens upplevelse. Att tvivla på patientens uppgifter, eller inte registrera patientens uttryck för smärta, kan innebära att sjuksköterskan reducerar patientens möjlighet att få en bra och effektiv smärtbehandling.

Sjuksköterskan tolkar andras smärta utifrån sin egen kunskap, erfarenhet och omdömesförmåga. På samma sätt beror patientens reaktioner och uttryck på hens tidigare erfarenheter, bland annat vilken kultur hen är uppväxt i. Om sjuksköterskan inte inser detta, är det lätt hänt att hen agerar som om den egna uppfattningen är mer objektiv och därmed mer tillförlitlig än patientens upplevelse av sin smärta (AlQadire och Al-Khalaileh 2014, Dihle m.fl. 2006b).

Tidigare erfarenheter kan påverka vad en sjuksköterska uppfattar som »normalt« smärtbeteende. En sjuksköterska kanske anser att en öppen, utåtriktad reaktion är naturlig, medan en annan kan tycka att den verkar överdriven.

Om man som sjuksköterska dagligen träffar människor som har smärta i samband med sjukdomar, skador eller undersökningar finns det risk för att man efter hand blir mindre känslig för patientens lidande. Behovet att skydda sig själv mot lidandet kan medföra att man distanserar sig från andras smärta på ett olyckligt sätt (Nortvedt och Nortvedt 2001).

Egna erfarenheter av smärta kan bidra till att man lättare reagerar på och förstår andras smärtupplevelse. Men egna smärtupplevelser kan också få motsatt effekt om sjuksköterskan, i stället för att förhålla sig till och acceptera att patienten upplever smärtan så som hen faktiskt gör, använder sina egna erfarenheter som den norm med vilken hen jämför patientens upplevelse.

25/02/2020 14:36

438

KAPITEL 12

Tabell 12.2 ABO-systemet.

Blodgrupp

Genotyp

A

AA eller AO

Röda blodkroppar

Antikroppar i serum

Kan få blod från

Kan ge blod till

A och O

A och AB

B och O

B och AB

Alla

AB

O

Alla

A Blodgrupp A B

BB eller BO B Blodgrupp B

AB

Ingen

AB AB Blodgrupp AB

O

OO O Blodgrupp O

ningen, men trots det är anti-D fortfarande den vanligaste Rh-antikroppen.

Kell (K)-systemet. Transfusion av K-positiva erytrocyter till en K-negativ kvinna kan ge immunisering med antikroppsbildning och allvarlig anemi hos fostret vid en eventuell senare graviditet (se s. 442). Flickor och kvinnor i fertil ålder ska därför alltid ha K-negativa erytrocyter vid transfusion.

Andra blodgruppssystem. Det finns en rad andra blodgruppssystem som någon enstaka gång ger problem genom immunisering med antikroppsbildning, antingen efter transfusion eller under graviditet och förlossning. I normalbefolkningen är frekvensen av sådana irreguljära antikroppar 0,2–0,5 %, men hos sjukhuspatienter är frekvensen 1–3 %. De viktigaste systemen utanför ABO-, Rh-och Kell (K)-systemet är Duffy (Fy)- och MNS-systemet. I vissa fall kan sådana sällsynta antikroppar skapa transfusionsproblem. Blodcentralen informerar då klinikerna och ger råd om transfusionen, men det kan ta tid att hitta förenligt blod.

Förenlighetsprövning (förenlighetstest) Förenlighetsprövning omfattar ABO- och RhD-bestämning, screening för irreguljära blodgruppsantikroppar och ett enkelt förenlighetstest.

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 438

ABO-bestämning tar endast 2–5 minuter eftersom antiA och anti-B är av IgM-typ, som ger spontan agglutination när erytrocyter och antikroppar blandas i exempelvis ett glas eller på ett objektglas. De flesta andra blodgruppsantikroppar är däremot IgG-antikroppar som måste påvisas med hjälp av indirekt antiglobulinteknik, en mer avancerad teknik, som tar cirka en timme. Antikroppsscreening och förenlighetstest utförs med antiglobulinteknik och tar därför längre tid än ABO-bestämning. Om patienten har andra irreguljära antikroppar, kan det ta betydligt längre tid eftersom antikropparna måste identifieras (se bild 12.4).

Transfusion av erytrocyter Före varje blodtransfusion måste förenlighetsprövning göras för att säkerställa att givarblodet är förenligt med patientens blod, det vill säga att patienten inte har antikroppar mot blodgruppsantigener på givarblodkropparna. Sådana antikroppar kan förstöra de transfunderade erytrocyterna och framkalla en transfusionsreaktion.

Före transfusion ska ABO- och RhD-bestämning göras minst två gånger från blodprover som tagits från patienten vid två olika venpunktioner vid två olika tillfällen. Detta säkerställer patientens identitet och förhindrar förväxling.

Patienter som är inlagda på sjukhus ska ha ID-armband för

25/02/2020 14:36

OMVÅRDNAD VID STOMI

Den kvarvarande och fungerande tjocktarmen är kortare och vätskeupptaget fungerar därför inte som tidigare. Avföringens konsistens blir mer flytande eller grötig och lukten blir fränare än normalt, vilket beror på att avföringen har genomgått en mindre del av matspjälkningsprocessen. I denna del av tarmen är gasproduktionen stor och gasen töms genom stomin. Tarmtömningarna sker inte regelbundet, utan som regel kommer det något hela tiden men betydligt mer i samband med måltider. Läckagerisken är stor eftersom tarminnehållet är mer tunnflytande. Det enzymrika tarminnehållet är mer hudirriterande än normal avföring och denna stomi bör därför vara cirka 2–3 cm lång.

dra änden leds ut på magen och en stomi konstrueras genom evertering (s. 000). Tarmsegmentet behåller sin blodförsörjning, har sin peristaltik (se bild 15.6) och kommer att fungera normalt. Tarmen producerar alltid slem, och hos en person med urinavledning ses därför också slem i urinen. Urinen har också en starkare lukt än vanlig urin. Stomin bör göras 2–3 cm lång så att urinen leds bort från huden (se bild 15.6) i syfte att minska risken för läckage och hudproblem. Stomin placeras vanligen på bukens högra sida. På tunntarmen görs en anastomos när tarmsegmentet isoleras. Det innebär att det kan uppstå en svullnad i anastomosen och som då leder till nedsatt tarmpassage under de första dagarna.

Urostomi

Konsekvenser för patientens grundläggande behov

Termen urostomi används när urinblåsan måste avlägsnas och urinen leds ut på magen genom en stomi . Den vanligaste orsaken till att man anlägger en urostomi är cancer i urinblåsan, andra orsaker är medfödda missbildningar, neurogena skador eller strålskador. Vid ingreppet görs för det mesta en kutan ureteroileostomi ad modum Bricker, även kallad Brickerblåsa. Konstruktionen innebär att ett tarmsegment på ca 15–20 cm isoleras från tunntarmen, sluts i den ena änden och urinledarnas sys in i tarmsegmentet. Den an-

509

I mötet med patienten utgör beskrivningen av sjukdom, diagnostik och behandling det medicinska perspektivet.

Omvårdnadsperspektivet kommer i fokus när man ska bedöma vilka konsekvenser en stomioperation får för patientens grundläggande behov, vilka upplevelser och copingsvårigheter den medför och vilka interventioner som måste sättas in för att täcka behoven. Konsekvenserna handlar om de symtom och möjliga patientproblem (om-

Bild 15.6 Urostomi. Urinledarna mynnar ut i tunntarmssegmentet, varifrån urinen leds ut genom stomin.

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 509

25/02/2020 14:36

Om författarna DAG-GUNNAR STUBBERUD (f. 1959) är intensivvårdssjuk-

sköterska och har en fil. kand. i vårdvetenskap från Universitetet i Oslo. Stubberud har mer än 15 års klinisk erfarenhet från infektionsavdelning, kirurgisk avdelning, medicinsk övervaknings- och intensivvårdsavdelning och är nu förstelektor vid vidareutbildningen i intensivvård vid Høgskolen i Oslo. Stubberud är redaktör och författare till den första norska läroboken i intensivvård.

RANDI GRØNSETH (f. 1957) är sjuksköterska och har en fil.

kand. i vårdvetenskap från Universitetet i Oslo. Grønseth har lång klinisk erfarenhet från pediatriska avdelningen vid Oslo universitetssykehus, Ullevål, och som lektor vid vidareutbildningen i pediatrisk omvårdnad vid Høgskolen i Oslo. Hon är nu redaktör vid omvårdnadsredaktionen vid Gyldendal Akademisk. Grønseth är redaktör och författare till boken Pediatri og pediatrisk sykepleie.

HALLBJØRG ALMÅS (f. 1944) är sjuksköterska och lärare med lektorskompetens. Efter att ha arbetat som lärare och sjuksköterska i flera år övergick hon 1987 till att arbeta med läroböcker, först som konsult och därefter som redaktör vid omvårdnadsredaktionen vid Universitetsforlaget och senare vid Gyldendal Akademisk. I tidigare utgåvor av Klinisk omvårdnad har hon varit redaktör och huvudförfattare.

• GRO TØRSETH ANDREASSEN (f. 1959) har en kandidatexamen

i såväl vårdvetenskap som psykologi och kriminologi. Hon har lång erfarenhet från avdelningen för infektionsmedicin, Oslo universitetssykehus, Ullevål. De senaste tio åren har hon arbetat med LAR-behandling (läkemedelsassisterad rehabilitering) som avdelningssjuksköterska vid Rusmiddeletaten och vid LAR ØST. Hon har arbetat både kliniskt och som forskningssjuksköterska.

JON BAKKELUND (f. 1960) är intensivvårdssjuksköterska

med mer än 20 års klinisk erfarenhet, nu anställd som intensivvårdssjuksköterska vid Generell Intensiv, Oslo universitetssykehus, Rikshospitalet. Han har arbetat som praktikhandledare för sjuksköterskor i vidareutbildningen

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 533

i intensivvård och som utvecklingssjuksköterska. Bakkelund undervisar vid en rad högskolor i andningsfysiologi och omvårdnad av patienter med andningssvikt. Han är också författare till en lärobok i intensivvård.

HELENE BERNTZEN (f. 1962) är intensivvårdssjuksköterska

och har vidareutbildning i pedagogik och handledning.

Berntzen har mer än 20 års klinisk erfarenhet från intensivvårdsavdelning och postoperativ avdelning vid Oslo universitetssykehus, Ullevål. De senaste 15 åren har hon haft befattningen utvecklingssjuksköterska.

ANNE MARIE GRAN BRUUN (f. 1955) är anestesisjuksköterska

och har en masterexamen i folkhälsovetenskap från Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap (NHV), Göteborg. Gran Bruun har 10 års klinisk erfarenhet som anestesisjuksköterska och 20 års erfarenhet som lärare i vidareutbildning i anestesiologisk omvårdnad. Hon arbetar nu som högskolelektor och chef för vidareutbildningen i anestesiologisk omvårdnad vid Høgskolen i Vestfold. Dessutom har hon fungerat som ledare för Landsgruppen för anestesisykepleiere i 12 år. Gran Bruun sitter i redaktionskommittén och är medförfattare till den första norska läroboken i anestesiologisk omvårdnad.

ASTRID DANIELSEN (f. 1963) är intensivvårdssjuksköterska

och har en fil. kand. i vårdvetenskap från Universitetet i Oslo och i högskolepedagogik från Høgskolen i Oslo. Danielsen har mer än 10 års klinisk erfarenhet från sjukstuga, kirurgisk avdelning, postoperativ avdelning och IVA-avdelning. Hon är nu högskolelektor vid vidareutbildningen i intensivvård vid Høgskolen i Vestfold och stipendiat vid Sahlgrenska akademin vid Universitetet i Göteborg. Hennes forskningstema är smärtlindring av och medvetandereduktion hos intensivvårdspatienter.

KNUT DYBWIK (f. 1961) är intensivvårdssjuksköterska. Han

har i mer än 20 år arbetat på intensivvårdsavdelningen vid Nordlandssykehuset Bodø, huvudsakligen med respiratorbehandling av patienter med akut och kronisk andningssvikt i och utanför sjukhus. Dybwik är författare till läroboken Respiratorbehandling – en lærebok for sykepleiere (1996) och har sedan 1991 föreläst om ämnet respiratorbehandling i och

25/02/2020 14:36

534

OM FÖRFATTARNA

utanför Norge. För närvarande arbetar han med ett doktorandprojekt om hemrespiratorbehandling i Norge. Dybwik har publicerat flera artiklar i vetenskapliga tidskrifter.

ska och är nu högskolelektor, med ansvar för att utveckla den första tvärprofessionella vidareutbildningen i rehabilitering i Norge. Hon har också varit ämnesansvarig för vidareutbildningen i operationsomvårdnad.

SIRI DØRVe (f. 1954) är anestesisjuksköterska med över 30

års klinisk erfarenhet från medicinska avdelningar, hjärtövervaknings- och anestesiavdelningar. Hon har högskoleutbildning i ledarskap från Høgskolen i Vestfold och BI. De senaste 8 åren har hon arbetat som avdelningssjuksköterska vid anestesiavdelningen på Sykehuset i Vestfold. Hon är medförfattare till läroboken Anestesiologisk omvårdnad.

GRETHE MYKLESTUL DÅVØY (f. 1958) är operationssjuksköter-

ska och har en masterexamen i hälsopedagogik från Universitetet i Bergen. Dåvøy är högskolelektor och koordinator för vidareutbildningen i operationsomvårdnad vid Høgskolen i Bergen. Hon arbetade som operationssjuksköterska i cirka 10 år innan hon började som lärare. Hon är redaktör, medförfattare till boken Operasjonssykepleie (2009) och har skrivit artiklar om professionellt omdöme. Vidare är Dåvøy undervisningsansvarig vid NSFLOS, och representant för den europeiska organisationen för operationssjuksköterskor, EORNA. PETRIN HEGE EIDE (f. 1960) är operationssjuksköterska och

har examen i omvårdnadsvetenskap från Universitetet i Bergen. Eide arbetar som universitetslektor vid Högskolan i Bergen på masterprogrammet inom klinisk omvårdnad, området för kirurgisk kirurgi. Hon har klinisk erfarenhet från Haukeland universitetssjukhus. Hon är redaktör och medförfattare till boken Operationssjukvård (2012).

ANNE EIKELAND (f. 1956) är intensivvårdssjuksköterska och

har en fil. kand. i vårdvetenskap från Universitetet i Oslo.

Eikeland har 13 års klinisk erfarenhet som sjuksköterska och intensivvårdssjuksköterska från både kirurgisk avdelning och postoperativ avdelning/intensivvårdsavdelning. Hon är nu högskolelektor vid vidareutbildningen i intensivvård vid Høgskolen i Oslo.

ANNE LISE FJELLET (f. 1958) är sjuksköterska, utexaminerad

från Ullevål Sykepleierhøgskole 1985. Fjellet har 25 års erfarenhet från infektionsmedicinsk avdelning och har medverkat till att utveckla den nya isoleringsavdelning som öppnades 2008. Hon är nu avdelningschef för vårdavdelningarna vid avdelningen för infektionsmedicin, Oslo universitetssykehus, Aker och Ullevål.

TRUDE HAUGLAND (f. 1952) är sjuksköterska och har en fil.

kand. i vårdvetenskap från Universitetet i Oslo. Haugland har mer än 30 års klinisk erfarenhet från allmän kirurgi, toraxkirurgisk intensivvårdsavdelning och medicinsk gastroenterologi. Hon har också erfarenhet som högskolelektor för vidareutbildningen inom pediatrisk omvårdnad och intensivvård. Haugland är nu utvecklings- och forskningssjuksköterska vid Klinikk for avansert medisin og kirurgi, Avdeling for organtransplantasjon, gastro og nefro vid Oslo universitetssykehus, Rikshospitalet. I samband med sin doktorsavhandling har hon publicerat flera artiklar om cancervård, patientutbildning och hälsorelaterad livskvalitet.

HELLE MADSEN HOLM (f. 1962) är intensivvårdssjuksköter-

ska och arbetar som praktikhandledare för sjuksköterskor i vidareutbildning i intensivvård. Hon är klinisk specialist i omvårdnad, handledare i omvårdnad, A-HLR-instruktör och simuleringsinstruktör. Madsen Holm har mer än 20 års erfarenhet av klinisk omvårdnad, varav de senaste 18 åren inom akutmedicin. Hon är medförfattare till flera läroböcker i intensivvård.

MARIT INDREBØ (f. 1957) är utbildad sjuksköterska (1979) och

stomisjuksköterska från Göteborgs universitet 1993. Indrebø har många års erfarenhet från gastrokirurgisk avdelning vid sjukhuset Innlandet, Gjøvik och Elverum. Hon arbetar nu som chef på Gastroenterologiskt Laboratorium, där hon deltar i undersökningar och har en stomiklinik. Indrebø är sekreterare i föreningen för sjuksköterskor inom stomivård och har har tidigare haft flera andra befattningar.

TONE STRØMME JOHANNESEN (f. 1952) har en masterexamen

och har genomgått sjuksköterskeutbildning, röntgensjuksköterskeutbildning och pedagogisk utbildning. Hon har arbetat som röntgensjuksköterska och sjuksköterska. Hon har också varit anställd vid Universitetet i Oslo och Forsvarets forskningsinstitutt. Johannesen har publicerat flera internationella artiklar. Sedan 2000 har hon varit anställd som högskolelektor på bachelornivå vid röntgensjuksköterskeutbildningen vid Høgskolen i Oslo.

GRO LANDFALD (f. 1959) är intensivvårdssjuksköterska och

ASBJØRG GISKEMO (f. 1948) är utbildad sjuksköterska och operationssjuksköterska och har en masterexamen med vårdvetenskap som huvudämne från Universitetet i Bergen.

Hon har 25 års klinisk erfarenhet som operationssjuksköter-

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 534

har avlagt kandidatexamen i vårdvetenskap vid Universitetet i Oslo. Landfald har mer än 20 års klinisk erfarenhet från specialistsjukvård, medicinsk och kirurgisk vårdavdelning och intensivvårdsavdelning. Hon har också arbetat ett år

25/02/2020 14:36

OM FÖRFATTARNA

inom intensivvårdsutbildningen vid Høgskolen i Oslo. Hon är nu anställd vid OUS, Oslo universitetssykehus, Akers intensivvårdsenhet, med huvudansvar för handledning av intensivvårdsstudenter, allmän omvårdnadsutveckling och handledning av masterstudenter.

CECILIE NILSEN (f. 1965) är stomisjuksköterska från Univer-

sitetet i Göteborg. Hon arbetar nu som assisterande avdelningschef vid kirurgisk avdelning på Sykehuset Innlandet, Hamar. Nilsen har många års erfarenhet från kirurgisk gastroenterologisk vårdavdelning och från handledning av stomiopererade. Hon har varit aktiv i bildandet av yrkesgruppen »Sykepleiere i Stomiomsorg«. Hon har medverkat vid utarbetandet av informationshäftet »Stomi og hudproblemer« samt en undervisningsvideo om stomimarkering.

PER NORTVEDT (f. 1952) är anestesisjuksköterska och fil. dr. Han

är professor vid Seksjon for medisinsk etikk, Institutt for helse och samfunn, Det medisinske fakultet, Universitetet i Oslo.

Nortvedt är medförfattare till läroboken Følelser og moral(1996) och Sykepleiens grunnlag – historie, fag og etikk (2008).

MARIT NYGAARD (f. 1945) är sjuksköterska och bioingenjör.

Hon har utbildning i förvaltningsrätt, administration och ledarskap från Kommunalhøgskolen och i kvalitetsutveckling inom hälso- och sjukvård från Universitetet i Bergen.

Hon har även en masterexamen i hälso- och sjukvårdsadministration från Universitetet i Oslo, där hon också har studerat omvårdnadsvetenskap. Hon har mer än 20 års praktisk erfarenhet från blodbank. Under perioden 1986–1995 var Nygaard verksamhetschef för Röda Korsets och Rikshospitalets blodcentral. Hon är nu seniorrådgivare vid Statens helsetilsyn och arbetar bland annat med kontroll av blodbanker. Hon har skrivit flera artiklar om sin erfarenhet av personalansvar inom sjukvården.

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 535

535

ANNE DICHMANN SORKNÆS (f. 1957) är utbildad sjuksköter-

ska och har en kandidatexamen inom vård och omsorg från Aarhus Universitet. Hon har 25 års erfarenhet av omvårdnad till patienter med KOL. Hon har under de senaste åren arbetat som forskningssjuksköterska inom telemedicinsk omvårdnad till patienter med KOL. Sorknæs arbetar nu med sin doktorsavhandling, där hon undersöker effekten av telemedicinska omvårdnadskonsultationer via video för KOL-patienter i hemmet. Hon är medförfattare till flera fackböcker och har publicerat flera vetenskapliga artiklar om omvårdnad vid lungsjukdom.

BERNT H. THORSEN (f. 1952) är intensivvårdssjuksköter-

ska med 30 års erfarenhet. Han har utbildning i ledarskap och administration och är godkänd omvårdnadsansvarig handledare. Han har i många år varit chef för omvårdnadsutveckling. Thorsen är medförfattare till boken Intensivvård, och har skrivit flera fackartiklar och hållit många föreläsningar.

INGER-LISE WILHELMSEN (f. 1959) är skolsjuksköterska. Wil-

helmsen har 18 års klinisk erfarenhet från infektionsmedicinsk avdelning vid Oslo universitetssykehus, Ullevål, både som sjuksköterska och som avdelningssjuksköterska vid öppen infektionsmedicinsk avdelning och vid isoleringsavdelningen. Hon är nu skolsjuksköterska och teamledare för skolhälsovården, vårdmottagning för ungdom, smittskydd och resevaccination i Bydel Gamle Oslo.

STEINAR YTREHUS (f. 1975) är intensivvårdssjuksköterska med

över 10 års klinisk erfarenhet från kärlkirurgisk avdelning, intensivvårdsavdelning och medicinsk/hjärtövervakning vid Oslo universitetssykehus, Aker. Han arbetar för närvarande på hjärtövervakningen vid Sykehuset i Arendal.

25/02/2020 14:36

Register A ABCDE-principer 338 hjärtsjukdom 225, 258 svikt i blodcirkulationen 275 abdominal gassmärta postoperativ 355 ABO-systemet 438 A-HLR 264 akupunktur 382 akut hjärtsvikt 247 akut ischemi 277 akut koronarsyndrom 237 angina pectoris 237, 239 hjärtsvikt 246 omvårdnad 243 akut lungödem 249 förstahjälpen 252 akut njurskada förebygga vid chock 299 kontrastvätska 282 rabdomyolys 282 akut sjuka patienter övervakningsgrad 45 akut smärta 385 omvårdnad 388 akuta ingrepp 306 albumin 433 albuminlösningar 443 allodyni 378 anafylaktisk chock 295, 449 andfåddhet lungemboli 292 andningsstillestånd 339 andningssvårigheter hjärtsjukdom 235 andningsteknik postoperativ 317 andnöd patientfall 20, 21 anemi före kirurgi 310

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 537

anestesi 306, 325 avslutning 330 fria luftvägar 328 förberedelse 327 förebygga hypotermi 330 förebygga illamående 330 observation och övervakning 328 patientinformation 316 preoperativ bedömning 313 anestesiologisk omvårdnad 324, 330 angina pectoris 227 instabil (IAP) 237 angiografi 65, 68 ansträngd andning hjärtsvikt 249 lungemboli 292 antegrad pyelografi 72 antikoagulationsbehandling 289 före kirurgi 310 lungemboli 293 antikroppsscreening 439 anuri 236 aortaaneurysm 285 postoperativ omvårdnad 287 arbetsdräkt i operationssalen 332 arytmi hjärtinfarkt 239 hjärtkirurgi 258 hjärtsvikt 251 ASA-klassificering 313 aseptisk sårvård 359 asystoli 265 atelektas postoperativ 340 postoperativ komplikation 349 ateroskleros 276 ateroskleros i nedre extremiteter behandling 278 komplikationer 279 preoperativ omvårdnad 278 ateroskleros, koronarsjukdom 237 handledning före hemgång 283

auskultation blodtryck 230 tarmljud efter operation 287 avancerad hjärt–lungräddning 264 äldre patient patientfall 20

B bariumhaltiga kontrastmedel 54 basal hjärt–lungräddning 260 bedömningsformulär 380 konfusion 422 särskilda hänsyn vid användning 45 behandling av hypotermi 352 B-HLR 264 blodgivare 428 test 429 blodgrupper 436 blodgruppsantigen 436 blodgruppsantikropp 436 blodgruppssystem 436 blodkomonenter kontroll 444 blodkomponenter 434 albumin 432 erytrocytkoncentrat 432 faktor IX-koncentrat 432 faktor VIII-koncentrat 432 framställning 430 gammaglobuliner 432 plasma 432 protrombinkomplex 432 rekvirering 443 trombocytkoncentrat 432 blodkomponenter – transport, behandling och hållbarhet 442 blodtransfusion akut 440 allergisk reaktion 449 datainsamling 447 förhindra smittöverföring 428 hastighet 446

25/02/2020 14:36

538

REGISTER

komplikationer 448 kontrollrutiner 445 nyfödda 441 överföring av smittsamma sjukdomar 450 blodtransfusion – förberedelse och kontroll 443 blodtransfusion utanför sjukhus 451 blodtryck 229 postoperativt 340 blyförkläde 54 blödning antikoagulationsbehandling 292 endovaskulär behandling 280 postoperativ 341 blåsskanner 355 brukarmedverkan hjärtsjukdom 226 brädhård buk 346 bröstcancer patientfall 23 bröstkompression, hjärt– lungräddning 260 bröstsmärtor 227 bypassoperation 278 hjärtsjukdom 257 byxgraft 278

C centrala blockader 326 checklista för säker kirurgi 334 chock generella symtom 293 hemodynamisk stödbehandling 299 hypovolem 294 medicinsk behandling 295, 297 omvårdnad 297 postoperativ 341 chockläge 298 cirkulation hjärtsjukdom 227 perifer 231 postoperativ 340 cirkulatorisk chock 293 claudicatio intermittens 276 Confusion Assessment Method, CAM 422, 423 coping hjärtsjukdom 226 hjärtsvikt 255 preoperativ 318

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 538

CPAP 349 cystografi 72

D dagkirurgi 303 utskrivning 337 datortomografi, se DT 59 DECT 59 defibrillering 264 dehydrering 298 delirium tremens 420 behandling 424 diastolisk hjärtsvikt 247 diures postoperativ övervakning 345 djup ventrombos (DVT) 288, 289, 307 behandling 289 omvårdnad 290 dopplerundersökningar 63 DT 59 efterbehandling 60 förberedelser 60 gallvägar 70 kontrastmedel 55 tjocktarm 69 tunntarmsundersökning 69 urinvägar 71 dyspné hjärtsjukdom 235 hjärtsvikt 249 lungemboli 292 dämpade reflexer 325

E egenmakt hjärtsjukdom 226 hjärtsvikt 255 EKG 232 förändringar vid hjärtinfarkt 238 hjärtsvikt 251 kontinuerlig registrering 234 ekokardiografi, se EKG 63 embolisering 66 endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi 70 endoskopisk kirurgi 305 endovascular aortic repair 287 endovaskulär behandling aortaaneurysm 287

ateroskleros i nedre extremiteterna 278 hjärtinfarkt 240 epidural smärtlindring 397 observation 402 epiduralanestesi 326 epiduralkateter 398, 403 ERCP 70 erytrocytkoncentrat 432, 442

F Faces Pain Scale – Revised 381 fantomsmärta 378 febril icke-hemolytisk reaktion 448 fistel operationssår 364 fMR 61 Fontaines klassifikation 276 fria luftvägar hjärt–lungräddning 260 funktionsdyspné hjärtsjukdom 235 fysioterapi 410 fysisk träning hjärtsjukdom 269 fönstertittarsjukan 276 förberedelse av mag–tarmkanalen 319 förebygga aspiration 347 förebygga hypotermi 335 förebygga ventrombos postoperativ komplikation 351 förordning om medicintekniska produkter (SFS 1993:876) 84 förstoppning postoperativ 356

G gadoliniumhaltiga kontrastmedel reaktioner 56 gammaglobulin 433 gangrän kolon 288 generell anestesi 325 genomlysning 53 glyceryltrinitrat 228 grundläggande behov 33

H hemodynamisk stödbehandling 299 hemolytisk reaktion 448

25/02/2020 14:36

REGISTER

hemoptys 236 hjärtarytmi hjärtinfarkt 239 hjärtkirurgi 258 hjärtsvikt 251 hjärtinfarkt 238 hjärtkirurgi 256 hjärt–lungmaskin 257 hjärt–lungräddning 260 avancerad 264 basal 260 defibrillering 264 ineffektiv 267 hjärtrehabilitering 268 hjärtsjukdom 226 akut koronarsyndrom 237 angina pectoris 237 hjärtinfarkt 238 hjärtsvikt 246 kompetenskrav på sjuksköterskan 225 omvårdnad 243 pacemaker 234 rehabilitering 268 hjärtstartare 264 hjärtstoppsteam 261 hjärtsvikt 246 diastolisk 247 gradering av dyspné 251 högersidig 247 information före utskrivning 255 medicinsk behandling 250 omvårdnad 251 systolisk 247 vänstersidig 236, 247 HLR, algoritm 261 hostteknik 317 hygien postoperativ 349 hyperalgesi 378 hypertoni 230 hypoalbuminemi 440 hypotermi kirurgi 321 hypotoni 230 chock 293 generella symtom 293 hypoventilation postoperativ 339, 347 hypovolem chock 298 hypoxemi 339

0000 101210 GRMAT Klinisk omvaardnad 200301 Bind 1.indb 539

hälso- och sjukvårdslag (SFS 2017:30) 30, 33, 40, 173, 180 högersidig hjärtsvikt 247 högt blodtryck 230

I icke-chockbar hjärtrytm 265 icke-opioida analgetika 386 illamående postoperativ 344 inblåsningar, hjärt–lungräddning 260 infiltrationsanestesi 326 inspektion cirkulation efter kärloperation i ben 280 hud vid hjärtsjukdom 231 instabil angina pectoris (IAP) 237 interventioner 64 intravenös regionalanestesi 326 intraarteriell trombolys 278 intuition 39 invasiva perkutana metoder 64 ischemi akut koronarsyndrom 237 chock 294 isotopundersökningar 74

J jodhaltiga kontrastmedel 54 reaktioner 56

K kammarflimmer 264 kammartakykardi 264 kapillär återfyllnad 280 kardiogen chock 296 karotisstenos 283 postoperativ omvårdnad 284 kirurgisk stressrespons 304 kirurgisk utrustning 333 kirurgiska ingrepp 304 konsekvenser för patienten 306 optimering av patientens tillstånd 308 risk 304 kirurgiska metoder 305 kirurgiskt arbetslag 323 klinisk kompetens i omvårdnaden 34 ansvar och funktionsområden 34 funktioner 34

539

kliniska bedömningar och beslut 37 observationskompetens 36 klinisk omvårdnad 29 den moraliska aspekten 30 den professionella aspekten 32 framtida utmaningar 48 problemlösande dimension 35 vårdande dimension 31 kliniska metoder 46 kolonischemi 287 kompartmentsyndrom 281 komplikationer vid kirurgiska ingrepp 308 kompressionsstrumpor 290, 352 konfusion 417 behandling 423 diagnostiska kriterier 421 förebygga 422 omvårdnad 421 orsak 418 konsekvenser av sjukdom och sviktande hälsa 34 kontrastmedel 54 allmänna åtgärder 56 bariumhaltiga 54 gadoliniumhaltiga 56 jodhaltiga 54 reaktioner 56 koronarangiografi 65 kraniotomi 305 kritisk ischemi 276 kronisk benartärsjukdom 276 kronisk hjärtsvikt 247

L lag om blodsäkerhet (SFS 2006:496) 451 lag om psykiatrisk tvångsvård (SFS 1991:1128) 418 laparotomi 305 livsmedelslag (SFS 2006:804) 86 livsstilsförändringar ateroskleros 275 hjärtsjukdom 255, 269 lokal infiltrationsanalgesi 404 lokalanestetika 399 biverkning 400 lungemboli 288, 292 behandling 293 omvårdnad 293 postoperativ 342

25/02/2020 14:36

Klinisk omvårdnad del 1 och 2 ger de teoretiska och praktiska kun­ skaper som utgör grunden för såväl omvårdnadsprocessen som sjuksköterskans bedömningar och omvårdnadsåtgärder.

Böckerna tydliggör även vilka konsekvenser olika sjukdomar och skador får för patienten. Hur upplever patienten att vara sjuk, hur på­ verkas hens grundläggande behov och vilka copingstrategier behövs?

Böckerna tillhandahåller systematisk kunskap om datainsamling, de kliniska bedömningar och omvårdnads­åtgärder som behövs för att kunna tillgodose patientens grundläggande behov samt om sjuk­ sköterskans ansvar och kompetens i sin professionsutövning.

Alla kapitel har en liknande struktur, vilket gör det enkelt för läsaren att orientera sig. Boken är översatt från norska. Texterna är granskade av svenska experter och anpassade till svenska förhållanden.

Böckerna vänder sig till blivande sjuksköterskor och kan även använ­ das som referens för redan yrkesverksamma sjuksköterskor.

REDAKTÖRER Dag-Gunnar Stubberud är intensivvårdssjuksköterska och har en fil.kand. i vårdveten­ skap. Han är förstelektor vid magisterutbildningen i intensivvård vid högskolan i Oslo.

Stubberud har tillsammans med Grønseth haft huvudansvaret för denna revision och är medförfattare till flera kapitel.

Randi Grønseth är sjuksköterska, har en fil.kand. i vårdvetenskap och arbetar som förlags­redaktör. Grønseth har haft förlagsansvaret för revisionen. Hon är också med­ redaktör och medförfattare till några kapitel.

Hallbjørg Almås är sjuksköterska och lärare med lektorskompetens samt har lång erfarenhet som förlagsredaktör (numera pensionerad). Almås är författare till flera kapitel i boken och har i de tidigare utgåvorna varit huvudredaktör och huvudförfattare.

Best.nr 47-11359-0 Tryck.nr 47-11359-0