Kapitel 1
P
errongen var kall under fötterna. Skorna var hennes enda par och de hade så tunna sulor. Kappan var däremot varm och hon hade suttit med den på hela resan, så nu var hon blöt av svett under armarna. Uli tittade mot stationshuset för att se om det fanns något hotell i närheten, men hon såg inget. Hon skulle bli tvungen att fråga någon. På en bänk satt två äldre män i byxor med blankslitna knän. De glodde på henne. Hon tänkte inte fråga dem för då skulle hon bli granskad i varje steg fram till bänken och det hade hon inte lust med. Intill henne stod en hel familj, där barnen var uppklädda och verkade nöjda över att ha fått hem sin far. Uli sneglade på dem, men ville inte störa. Det kändes som om hon skulle smutsa deras glädje bara genom att ta kontakt med dem, med den otvättade stanken från kroppen och den sura andedräkten hon visste att hon hade nu. De såg så prydliga ut allihop. En av sönerna krävde att få bära faderns resväska, den andre hans hatt. Den unga kvinnan som måste vara modern i familjen hade hållit en jollrande liten flicka mot höften, men mannen som kommit med tåget öppnade sin överrock och lyfte över flickan till sig och drog en bit av rocken över henne för att hon skulle slippa de kalla vindarna. 7