Turken på Östgötagatan
Varje gång jag äter mörk choklad. Varje gång jag lyssnar på folk- eller gitarrmusik. Varje gång jag cyklar i kallt väder, lagar thailändsk mat eller soppor. Köper laktosfri mjölk eller laktosfri grädde. Svänger brant i en rondell. Och du ska tänka på mig varje gång du använder en smörkniv istället för en stekspade och varje gång du ligger kvar i sängen lite extra. Götgatan är full av folk. Jag ska köpa piptobak hos han som kallas turken på Östgötagatan, han har lunchstängt i ytterligare en kvart. Det är så många som har som din frisyr och din hårfärg och din klädstil och din längd. Jag tänker på att vi inte sprungit på varandra, inte en enda gång på all den här tiden. Jag tillbringar en stund på Pocketshop. Jag går vidare. Jag tänker att om vi springer på varandra nu så är det verkligen en tillfällighet, med tanke på att jag egentligen inte ville handla nåt på Pocketshop. 5
Jag kallar honom Ammo, det betyder farbror på våra språk. Då ler han. Han har nästan inga tänder kvar. Han har cancer. Vi har inget ord för cancer på våra språk, vi säger bara den hemska sjukdomen. Han har också en förlorad kärlek och en dålig relation till sin son. Han har ett rikt sortiment, han säljer också stränginstrument och orientaliska trummor. Jag tänker alltid att jag borde testa nåt nytt och läser på alla förpackningar, sen köper jag ändå den sort jag alltid köper. Jag går tillbaka samma väg som jag kom, jag visslar på nån melodi. Det är verkligen mycket folk på stan. Det är en tjej tvärs över gatan i mötande riktning som ler mot mig. Jag kommer på att jag visslar. Jag nickar mot henne och får studs i steget. Jag borde ha sagt nåt eller nåt. Hej, i varje fall. Hon var verkligen söt. Hon borde adda mig på Facebook.
6
Jag snubblar
Jag snubblar på skarvar i språket rätt ner i plurret mellan kontinentalplattor och blir kvar. Dom rör på sig och det blir dramatiskt. När dom rör sig bort ifrån varandra får jag svårt att välja kant. När dom rör sig mot varandra blir det trångt, så trångt över mina axlar och jag får tänka på andningen. Det var svårare förut men jag har lärt mig nu. Jag har ju också min hiphopträning från den tid då man fyllde takten med stavelser och lärde sig andas på precis rätt ställe. Men det är kallt i vattnet och det är tråkigt här. Jag snubblade inte in i detta! Jag ska sluta upprepa det. Jag går som Zlatan på plan. Snubblar jag, är jag fälld. Hur mycket ilska finns det plats för i en människas kropp, från min mun i era öron? Ser du min älskade, fiskmåsarna! Vänta! Jag har inte skrikit färdigt. 7
Jag har inte dansat klart. Jag har inte spytt färdigt, i spyan inte plaskat klart. Vänta! Jag har inte gråtit färdigt. Jag har inte deppat klart. Känner du min älskade, bölden på min rygg! Om det jag önskar åstadkomma ändå kommer ta mig ytterligare 30 år. Ser du min älskade, fiskmåsarna! Kontinentalplattor är inte som länder uppdelade. Jag pratar med mamma i telefon, hon sträcker sig mot ett resonemang, hon frågar om jag vet vad ett ord betyder och hittar sen en översättning. Du är full, säger hon. Jag vet mamma, säger jag. Och det var du som fyllde mig. Gud fyllde dig, fortsätter hon och säger om du står på båda dina ben kan ingenting fälla dig, du ska gå med huvet högt, alla älskar dig, ingen har gjort det du har gjort. Jag vill se dig alltid glad, säger hon. Tycker du inte jag blivit det? frågar jag skrattande. Jo lite men du måste ännu mer! Jag är din mamma, jag vill se dig alltid glad. 8
Jag har legat på nåt sätt blöt och blivit böjd
Man är så ensam i sin kropp Min far har gift om sig Det berör mig väldigt lite Jag biter på naglarna som han gjorde Jag räknas som invandrare Jag sitter i min soffa mycket det kommer jag ihåg att han gjorde Han satt i vardagsrummet och la patiens och rökte så luften blev tjock Ibland kallade han på en då skulle man hämta ett glas vatten eller tömma askfatet eller ta hans strumpor till tvättkorgen På vintrarna när jag skrapar rutan på bilen och får snö på min svarta yllerock då blir jag ett barn igen då ser jag mig själv genom rutan jag sitter i baksätet och väntar på att pappa ska bli klar Jag är glad att det nu inte kan falla på mig att byta blöjor på honom när han blir för gammal Jag sprang på honom i kyrkan härom söndagen Jag var på väg in och han var på väg ut Han kollade bort Jag måste kolla på honom för att känna igen honom 9
men jag glodde inte Hans röda färg har lagt sig, kanske har elden slocknat eller så ser jag den inte längre Jag ska också få barn nån gång Jag känner mig så halv utan Det sörjer jag faktiskt mer på min soffa att hon inte finns kvar i mitt liv att hon är förlorad och har barn med någon annan Det är mycket som man ska få plats med när man tänker ut vem man är Vad var det som gjorde farsan så våldsam Vad är det som gör mig så sittande Mamma säger att jag aldrig blir nöjd Hon skulle aldrig säga att vi påminner om varandra för det skulle såra för mycket Man är stor, oberörd och fixerad Och det är sant jag har legat på nåt sätt blöt och blivit böjd På gymmet har dom såna medicinbollar som jag lägger mig på på sidan raklång och rullar, skriker ut min smärta och pratar på det språk med vilket idrottsmän peppar varann Ibland är brorsan med och pratar låtsasitalienska låtsastyska eller låtsasspanska Bäst är när han sjunger på nån av Eros Ramazottis melodier då kan jag skratta hur länge som helst Skratta så det till slut kommer tårar Jag gick till en naprapat idag Han sa att det var dumt att jag väntat så länge det jag trodde var höften var bäckenet Det hade låst sig, sa han 10
Han sa att hjärnan vänjer sig vid skevheter och rapporterar dom vidare som normala Även om man sen böjer rakt så kan kroppen vilja tillbaka Nu börjar det ändå släppa Det säger man varje gång att det är bättre nu, mycket bättre Man är stor, orubblig och underhållen och tänker på henne så mycket man vill En dag ska jag skutta igen lätt i steget som en nioåring.
11
Bosse är död
Bosse är död. Bosse var vår granne hemma hos mamma. Bosse var alkis. Först bodde han snett nedanför, sen flyttade vi en trappa ner och då bodde han mittemot. Han fixade bänkpress hem till sig när jag var sexton så jag kunde träna på den. Jag lät honom tro att jag inte visste hur man gjorde, han lät mig bara köra på lätta vikter. Jag gjorde tio stycken, sen sa han att jag skulle vila. Sen gjorde jag tio till och då sa han att nu fick det räcka för idag. Jag fick alltid beröm. Bosse hade haft otur i livet. Jag fick se bilder från hans ungdom, på en bild satt han med polisonger i brynja på en brun skinnsoffa med sin 6 månader gamla dotter i famnen, hon var försvinnande liten mot hans välbyggda kropp. Han berättade att hon dog i leukemi innan hon fyllt två. 12
Sen drog frugan och sen blev det som det blev. Bosse var bilmek, hans fingrar var helt trasiga, vissa bulliga eller böjda åt fel håll. Bosse var nästan alltid full, ibland var han inte jättefull. Han brukade laga våra cyklar när dom fick punktering. Han sa alltid att jag var hans bästa kompis: Du är min bästa kompis, sa han alltid. Min morbror åkte en gång hiss med Bosse, Bosse kände inte igen honom. När min morbror plingade på hos oss stod Bosse kvar, han ville försäkra sig om att det inte var en främling. Att det inte var någon fara. Bosse var vår beskyddare. Bosse var en ordningens man. Han sa att han aldrig blivit full på någon annans dricka. Han redde ut missförstånd som kunde uppstå i kompisgänget. En gång kom det ljud ifrån trapphuset, jag tittade genom titthålet, där stod Bosse och läxade upp en dubbelt så stor man, landade örfil efter örfil och viftade med fingret. Om mamma hade sopor hon inte hunnit gå ner med tog han med sig dom. När mamma bakade bröd, fick Bosse en påse. 13
När Bosse behövde fylla på mobilen med pengar och behövde hjälp med att knappa på knapparna, plingade han på hos oss. Men han kunde också va lite jobbig, med mig skulle han alltid prata skitlänge och det kunde va så att jag var lite stressad ibland. Men mest var han fin. Vet ni, om han läst om mig i tidningen, kanske jag hade släppt en bok eller haft premiär på nån show, köpte han en tårta i centrum och sa att den var till mig. Många gånger kom jag hem och det stod en tårta på bordet. Bosse är död. Bosse blev gammal och sjuk och denna vinter som just passerat var sträng. Han fick gå med rollator sista biten. Det var ovant att se honom så. Han vande sig nog inte heller.
14
Love 1 Som folk kollar till krukväxten för att se om skotten slagit ut, ser jag under bäddmadrassen efter nya silverfiskar, har ihjäl dom med en ruta toapapper.
2 Om jag skulle springa på henne på stan med sin nya kille i min tröja jag aldrig fick tillbaka, ska man säga nåt vitsigt om tröjan då eller låtsas som ingenting?
15
3 När man inte har kärlek då är man ensam, då kanske man tänker såhär: varför har inte jag kärlek. Då kanske man tänker att kärlek är det viktigaste som finns i hela världen och så är det nog.
16
Allt om eld
Bilarna brinner, husen möglar, polisen kallar mig apa. Det är enklare att älska orden. Omringad har jag två lägen tyst eller ivrig, dyster eller törstig på blod. Som smala vägar uppför spanska berg måste jag slingra mig i långa eller väldigt korta dikter, det är enklare att älska orden. Men man har bra dagar och man har dåliga, jag kapitulerar inför det kampspråk som antingen konstaterar att jag har lidit eller att jag med framgång har slagits för dessa frågor, och skäms sen för min tafatthet, min enfald, min upprymdhet, förstår mig hellre som snobbig och säger: Det är enklare att älska orden. Dom äkta orden. Vem bakbinder mina händer så? 17
Vad gjorde mig till ett tåg begränsad till hur rälsen är lagd? Jag ser inte den kraft med vilken den nya rörelsen vinner mark och hävdar sin rätt. Vilken rätt hävdar jag? Min rätt att vara opolitisk. Min rätt att slippa hävda. Dom kommer uppfatta mig som stilla och jag att dom snurrar runt, runt. Det språk som blir kropp, även det försiktiga och den kropp som blir kuvad, även den stolta. Jag får stryka deras skjorta, putsa deras skor, servera dom en falafeltallrik och förklara för dom vad dom borde ha förstått. Att gå babysteg med min systerdotter är en sak, hon ser saker jag skulle ha missat, fjärilar, samband och trevligheter. Var är våra krigare när vi behöver dom som mest? Krigare är förortsmål och betyder: En person som instinktivt reagerar mot orättvisor och språk av luft, språk av våld, mot ryggradslösheten. Dom bytte ut sina randiga t-tröjor, rakade av sig skägget eller odlade ett nytt men välansat, i övrigt är dom just dom samma och ännu mer lika sin föräldrageneration. 18
Och dessa framgångssagor och snyfthistorier, dom som ger oss intryck att mångkultur är mysigt, presenterar mig som ofarlig: När var jag någonsin ett hot? Dessa berättelser som den goda smakens väktare applåderar, som den goda samtalstonens skyddspatroner sätter vid sitt bord, är sångbara och vädjande. Dom vädjar till överhetens godhet, befäster den som överhet, befäster den som god. Ger överheten möjligheten att välja bort det goda en stressig eller slarvig dag. Snälla tyck om mig, ska jag sjunga men makten kan inte vara god, den kan antingen vara rättfärdig eller orättfärdig. Dom vill kalla sig inkluderande och toleranta. Jag vill kalla dom maskerade, våldsamma och alltigenom falska. Vem är du att tolerera mig när min plats inte är din att ge mig? Varför tror vi att vi måste se oss själva i varandra för att bygga en nation? Varför pratar vi om stadsdelen som segregerad och inte staden? Varför är det upp till mig att uppnå det svenska som om det vore ett mål eller pris? 19
Jag är inte svensk, jag kräver nu att vi går vidare, det är slitsamt för högerknät att stå för länge i startblocket nämligen. Och jag ska vägra tränas i mellanförskapets orienteringsskicklighet eftersom era sanningar är löst sammansydda lapptäcken. Eftersom ni säljer dom berättelser som inte är era, dom berättelser som aldrig kostat er nåt, dom ni nyligen funnit och aldrig älskat, aldrig vårdat som heliga. Eftersom ni förkastat det heliga. Jag ska inte hetsa upp mig i överkänslighet. Önska mig istället lycka till i verkligheten och i galenskapen. Jag ska älska mina ord, min väg kan inte vara andras.
20