ร lska, dricka, sjunga, leva, dรถ
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 1
2014-05-09 14:42
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 2
2014-05-09 14:42
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 3
2014-05-09 14:42
Karlfeldtsamfundets skriftserie nr 46 Tryckt med bidrag från Kungl. Patriotiska Sällskapet Dikterna i denna bok är hämtade från Erik Axel Karlfeldts Samlade dikter med kommentarer av Johan Stenström, som utkom på Wahlström & Widstrand 2001, reviderad utgåva 2013 på Karlfeldtsamfundets hemsida www.karlfeldt.org Samtliga foton är hämtade ur familjen Karlfeldts familjealbum. Foto på titelsida: Henry B. Goodwin Wahlström & Widstrand i samarbete med Karlfeldtsamfundet www.wwd.se Copyright © Wahlström & Widstrand 2014 Copyright © Stina Otterberg (essä) och Wahlström & Widstrand 2014 Redigering: Elise Karlsson/Lyth & Co Grafisk form: Lukas Möllersten/Lyth & Co illustrationer: Lukas Möllersten/Lyth & Co Tryckt hos Balto print, Litauen 2014 isbn 978-91-46-22610-9
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 4
2014-05-09 14:42
Inledning 7 22
38
60
82
102
Noter 123 Dikter 133 Fotografier 195
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 5
2014-05-09 14:42
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 6
2014-05-09 14:42
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 7
2014-05-09 14:42
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 8
2014-05-09 14:42
Inledning
M
ina barn tycker att nittonhundratalet är länge sedan. Från deras perspektiv är allt som inträffat innan de själva kom till världen något fjärranväga. Det är i sin ordning. En fredag i vintras hade vi glömt köpa hem fredagsmys. Ingen orkar ge sig ut igen i mörker och blåst. Barnen och deras kompisar försjunker i olika spel. Jag letar och hittar en påse majskorn längst inne i skafferiet. Smälter smöret i en kastrull. Saltar och skakar. En skärm lämnas. Några snabba steg. Ett barn sticker hastigt in huvudet genom dörren, ropar sedan: – Hallå! Kom! Mamma gör oldschool popcorn! Ett ögonblick senare en uppmärksam skara runt spisen, tagna av det högtidliga tillfället. Det enda som hörs är de små smällarna inifrån kastrullen. Ett av barnen bryter till slut tystnaden och undrar om det var så här man gjorde »på förr i tiden«?
9
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 9
2014-05-09 14:42
Älska, dricka, sjunga, leva, dö
Själv upplever jag – jag är fyrtioett när jag skriver detta – att tiden krymper. – Snabbt jagar stormen våra år, som skyar över hav – Det är några ord som jag bär med mig. Kanske för att jag har sjungit dem så många gånger. Den som någon gång lärt in en sång utantill vet hur den stannar kvar – medvetet eller omedvetet. Man har ju själv lånat ut röst och kropp åt sången. Gjort orden till sina egna. När en barnslig krets vill höra om »på förr i tiden« poppar den där textraden om stormen och havet och livet upp inom mig. Jag föreställer mig att Strindberg skulle ha kunnat göra en olja över motivet – eller rättare sagt: han målade ju faktiskt just den tavlan många gånger. Stormskyar över upprört hav. Rörelse. Nu. Men det var inte August Strindberg utan Erik Axel Karlfeldt som skrev de där orden om livsstormen eller stormlivet. Hans lyrik kan på flera sätt klassas som oldschool. Och han föddes i allra högsta grad »på förr i tiden«. Nu är han borta sedan länge. Hans mor Anna Jansdotter fick honom en julidag 1864. Han blev sin mammas älsklingsson. När jag läser i de många studier som ägnats Karlfeldt slås jag av den stora ansträngning som gjorts för att leta rätt på vilka biografiska spår han lämnat efter sig. Älskarinnors identiteter, bostadsadresser, fotografier,
10
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 10
2014-05-09 14:42
Inledning
brev och betyg. Men när jag söker efter hur dagen var när han föddes hittar jag ingenstans någon uppgift om väder och vind. Heller inget om vilken tid på dygnet han kom till världen. Varför vill jag veta det? Jo, men alla som har en mamma tror jag kan fråga henne och få en exakt minnesbild av detta. Åska eller sol, vår eller höst. Natt, morgon eller förmiddag? När Ronja Rövardotter föddes, berättar Astrid Lindgren, var det en åsknatt med blixtnedslag så starka att borg och berg rämnade. Alice Tegnérs Lillan kommer till jorden under rakt motsatta förhållanden: i sköna maj när göken gal, sjön glittrar och svalorna kommer med våren. I en annan berättelse handlar det om en familj som är ute på vägarna och ett gossebarn som föds i skydd av mörkret. När Hjalmar Gullberg diktar om detta i »Den heliga natten« tänker han sig att taket är trasigt över stallet där Maria får sitt barn och att stjärnan lyser ned över krubban med en silverblond glans. Men hur det var när Anna fick hennes och Eriks lilla pojke i Tolvmansgården i Karlbo by, Folkärna socken i Dalarna den 20 juli 1864 – det vet vi inget om.1 Förmodligen för att ingen av de män som skrev de tidiga Karlfeldtbiografierna någonsin tänkte på att ställa frågan. Tredje veckan i juli. Det brukar vara då åskvädren kommer. De sommarstormar som Vivaldi i »De fyra årstiderna« målar upp med fågeltystnad och plötsliga utbrott. Om
11
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 11
2014-05-09 14:42
Älska, dricka, sjunga, leva, dö
den här årstiden har det sagts att sommaren vrider sig runt sin axel. Plötsligt känns det – mitt i högsommaren – att hösten kommer, att sommaren snart är slut. Erik Axel Karlfeldt föds när högsommaren bär löfte om höst. Men nu råkar det vara så att i det här landet finns uppgifter om vädret dag för dag sedan flera hundra år tillbaka. Vi har arkiverade sommarminnen ända från 1700-talet. Hur var då sommarvädret 1864 i det Dalarna som skulle bli ett både igenkännligt och drömt landskap i Karlfeldts dikter? I mina eftersökningar får jag mejlsvar från en tjänsteman på SMHI. Han svarar som om det hastar. Han inleder med att närmast be om ursäkt för att stationsnätet var så glest på den tiden. »Dock fanns Falun.« Och från Falun rapporteras följande notering för den 20 juli 1864. Omkring halvklart, på kvällen nästan klart. Under dagen en och annan regnskur som uppmättes till 0,6 millimeter. Temperatur på morgonen 14,1 grader, mitt på dagen 17,3 grader och på kvällen 11 grader. Det rådde svaga växlande vindar. De där svaga, växlande sommarvindarna över Dalarna blåste för 150 år sedan. Kan man gripa över den tidsrymden? Ja, det kan man naturligtvis. Vad mina barn än anser. Min mormor föddes för hundra år sedan, september 1914. Jag är uppvuxen med hennes historier om sin mormor och det hon i sin tur berättat – och då är vi strax
12
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 12
2014-05-09 14:42
Inledning
tillbaka på 1860-talet. Det är bara ett par steg bort. Hur är det klichén lyder – fjärran och nära samtidigt? För jag befinner mig i ett tidsskede när vi inte läser så mycket Karlfeldt längre. Från att ha varit ett författarskap man kunde utantill har han alltmer sjunkit undan.2 Samtidigt behöver man inte leta särskilt länge i vare sig språk eller omgivning efter Karlfeldttecken. Ett uttryck som »den vår de svaga kalla höst« som man kan höra ibland är hämtat från en Karlfeldtdikt. Vi har Karlfeldtstorg och Karlfeldtsgator som vittnar om hur författarskapet har värderats. Den chef på Kungliga Biblioteket som stal och sålde rara verk och sedan sprängde sig själv i luften tog sig täcknamnet Charles Fields efter diktaren. Men det där är ju bara spår, kringverk. Min egen grundfråga som den här essän lever av är huruvida det alls går att läsa Karlfeldts dikter i dag. För mig räcker den här dikten som svar på frågan. Den heter »Första minnet«. Det är långt, långt borta på en väg, det är halt, svart och kalt. Det är vind, stark vind. Någon håller i min hand och drar mig med, höga träd, det är vind, stark vind.
13
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 13
2014-05-09 14:42
Älska, dricka, sjunga, leva, dö Vi gå bland andra mänskor åt ett stort, vitt hus, dån och brus, det är vind, stark vind. På en stol står en kista, den är liten och vit, vi gå dit, det är vind, stark vind.
Dikten är hämtad ur Karlfeldts sista diktsamling, Hösthorn, från 1927. Det brukar sägas att Karlfeldt där har hittat en ny enkelhet, skalat av sirlighet och verstvång, befriat sig från sina gamla lyriska uttryck. Karlfeldt brukar vara precis med färger, och de är ofta starka och klara som på en dalmålning. Dels kan man hitta grundfärger som blå, grön och röd – höstmånens röda kastrull – men också nyanseringar som spädgrön, guldbrun eller lackröd. I »Första minnet« är det bara det svarta och det vita kvar. Men oförändrad från tidigare dikter finns känslan av att vara ett barn i världen. Inte riktigt ett ferlinskt barfotabarn; det finns alltid någon som håller en i handen, någon som sitter på sängkanten. Kanske skulle intrycken vara alltför överväldigande och förvirrande utan den närvaron. Kanske skulle vinden bli för stark. Den blåst som hela tiden viner genom Karlfeldts dikt-
14
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 14
2014-05-09 14:42
Inledning
ning kan man tolka på olika sätt. Det kan vara en bild för helig ande, manlig skaparkraft där skaldekonst och fruktbarhet hör ihop. Det kan vara vinden som tecken för livet eller, som här i tredje strofen, orgelns brus som en sammanvävning av ljud och känsel. – en svanklang som plötsligt går i en snövind över heden – Dikten »Första minnet« handlar om ett litet barn. Vi vet inte om det är en pojke eller en flicka. Det är oviktigt. Här finns bara kölden, vinden och de fragmentariska minnesbilderna. Rörelsen i gången till kyrkan. Kontrasterna mellan svart och vitt; utomhus och inomhus; stor och liten i en dikt där inget på förhand är uppgjort. Som läsare upplever man dikten i realtid och får inte så mycket hjälp men ett stort förtroende – ett ansvar – för tolkningen. Refrängen är kort, knapp som ett medeltida omkväde. Den roll Karlfeldt tar sig i »Första minnet« bryter mycket mot bilderna av vem han var i livet. Här lyssnar vi till en röst som befinner sig fjärran från kulturetablissemanget, från ämbetet som ständig sekreterare, från hyllningarna och högtidstalen. Långt från den »applådsalva som inte ville sluta« som Dagens Nyheter rapporterade om efter Karlfeldts tal vid gymnasistdagarna på Norra Latin i Stockholm 1927.3
15
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 15
2014-05-09 14:42
Älska, dricka, sjunga, leva, dö
När jag betraktar en av de mest kända porträttbilderna av Karlfeldt – just den som finns på omslaget av den här boken – ser jag först vivörens yttre attribut: hatten på sned, en lätt nonchalant slipsknut. Men där finns också ett spänt drag över munnen. Ena ögat skuggas under brättet, det andra innehåller ett mått av reservation, något slags oro. Kanske rädsla. Men det är så lätt att fastna i bilder. Och det finns så många kommentarer, utsagor och spår av olika slag kring Karlfeldt. Och även om det börjar bli rumsrent igen att tala om författares liv skulle jag vilja börja med att vända på fotografierna. Den tankefigur Roland Barthes en gång formulerade som »la mort de l’auteur« – författarens död – som en uppmaning att lämna den biografiska personen och gå till texterna tror jag just i Karlfeldts fall är särskilt motiverad. Han var så vördad i sin samtid och decennierna efter sin död att ryktet om honom har tagit över. Ungefär som i H.C. Andersens berättelse »Skuggan« där huvudpersonen dör och hans skugga börjar spela rollen av honom på världsscenen, alltmer framgångsrikt och allt längre från ursprunget. Vem var Erik Axel Karlfeldt? Svaret finns ju egentligen rakt framför oss, i dikterna själva. Det är den Karlfeldt jag vill möta – människan i hennes skapelse.
16
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 16
2014-05-09 14:42
Inledning
Erik Axel Karlfeldt gav under sitt liv ut sex diktsamlingar, en studie om barockskalden Lucidor, minnesteckningar, översättningar och många tal. Men antalet utgåvor och upplagor av hans verk är nästan omöjligt att överblicka. Här finns bibliofilupplagor i så kallat kvartoformat med guldsnitt, särtryck med högtidstal och verser på dyrbart papper, antologier som säkert oräkneliga gånger tjänat som gåvor vid studentuppvaktningar eller som premier till flitiga skolelever. 4 På trots mot allt detta läser jag hans dikter i en pocketupplaga från 2002.5 Antecknar i boken och klistrar in gula post-it-lappar. De står ut som en spretig tuppkam från bladen. Men det räcker inte med att sätta upp en attityd. För att komma åt rörelsen – vinden – i Karlfeldts dikter måste jag själv vara rörlig. Jag bestämmer mig för att glänta på fem dörrar till författarskapet. Jag hittar dem i en av hans mest lästa dikter, ett antologinummer som Harry Martinson fann vara bland de vackraste dikterna på svenska språket: »Sub luna«.6 Titeln är latin och betyder »under månen«. Dikten publicerades för första gången 1925 och kom sedan att ingå i Karlfeldts sista diktsamling, Hösthorn. Den är konstruerad på så vis att var och en av dess fem strofer inleds av orden »sub luna« som sedan följs av ett latinskt verb i första person singular, ett nytt verb för varje strof. Så kretsar varje del av dikten i tur och ordning runt dessa fem mänskliga handlingar som alla spelas upp under månen – det
17
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 17
2014-05-09 14:42
Älska, dricka, sjunga, leva, dö
vill säga på jorden: amo, bibo, canto, vivo, morior. Älska, dricka, sjunga, leva, dö. Sub luna amo.
Mörk är min brud,
brinner i bruna kvällar,
dansar i månglitterskrud,
doftar som nattglim
under en kornblixtsky,
svalkar som morgondaggen,
växlar som nedan och ny.
Sub luna bibo.
Mörkt är mitt öl,
svartmältat korn dess kärna,
skummet som månglittermjöl.
Tankar och löjen
sväva kring kannans rund,
sväva som läderlappar,
sväva som guldlöv i lund.
Sub luna canto.
Mörk är min sång,
suckar som våg i vassen,
rullar som bränningens gång,
reser sig trotsig,
sjunker tillbaka tung,
18
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 18
2014-05-09 14:42
Inledning ebbar sin tid och flödar,
gammal och kvalfullt ung.
Sub luna vivo.
Mörkt är mitt liv,
ringa och vanligt i öden,
sorger och tidsfördriv.
Gärna jag delar
tingens förgängliga lott,
lycklig att lida och njuta
jordlivets fulla mått.
Sub luna morior.
Mörk är min grav.
Giv mig åt namnlös torva
eller åt vind och hav:
vilan i mullen,
eller ett skärat stoft,
fladdrande som min längtan
fladdrat mot månklara loft.
»Han talar med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin«, skriver Karlfeldt i en annan dikt, och detsamma gäller hans eget grepp i »Sub luna«. Här blandas det döda språket med det levande folkspråket. Ibland har man menat att Karlfeldt här »snobbar med latin«.7 Själv
19
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 19
2014-05-09 14:42
Älska, dricka, sjunga, leva, dö
uppfattar jag det inte så. Jag tror att hans själ älskade de främmande orden – uppriktigt och inte som pynt. På gymnasiet hade Erik Axel högsta betyg i latin. Det märks. För det vilar en lugn självklarhet över de latinska orden i dikten. Karlfeldt kunde också förvänta sig att stora delar av hans publik omedelbart skulle förstå inledningsfraserna i »Sub luna«. Begriper man inte deras innebörd verkar de ändå. Det kunde vara en bön från den gamla katolska tiden. Eller en trollformel.
Formmässigt är »Sub luna« som ett prisma. Man kan vända och vrida på den och olika strukturer framträder. Man kan läsa den som ett lyriskt ABC i och med begynnelsebokstäverna i de tre inledande verbens svit: amo, bibo, canto. Därefter bildar de två sista stroferna ett motsatspar som liknar Stagnelius suckande in- och utandning: lusten att leva och tvånget att dö. Vill man se en dramatisk linje i de fem stroferna kan man utan svårighet likna dem vid fem akter lika perfekt stegrade som i en aristotelisk tragedi. De avlöser varandra med stigande intensitet fram till fjärde strofen som tycks sammanfatta de tre första. Men så vänder det – och dikten går in i den obevek-
20
00_Karlfeldt_Framvagn.indd 20
2014-05-09 14:42