9789146220626

Johan Svedjedal

spektrum den svensk a drรถmmen

T i d s k r i f t o c h f รถ r l a g i 1930 - t a l e t s k u l t u r

Innehåll Tid och plats 9 · Den nya människan 10 I

En dröm i Stockholm 25 · Klarhet 26 · Karin, Teo 29 · John, Victor 32 · Nils, Erik, Leif 34 · Clarté, version Uppsala 40 · Debattör i rörelse 42 · Clarté, Stockholm och ”Atlasligan” 47 · Riwkins 53 · Josef 58 · ”Ett radikalt och hänsynslöst organ för de unga” 62 · Mot det moderna 72 · Ur Karin Boyes 1931 76 · Astarte 78 · Att bortse från en skyltdocka 81 · Att se en skyltdocka 83 · På väg mot Spektrum 84 · Ekeloff 88 · Gunnar Ekelöf i psykoanalys 96 · Ekelöf och Spektrum 98 II

Premiär [1931:1] 105 · Skandal, succé 117 · Ett spårlöst förhållande? 120 · Spektrum och pengarna 125 · Spektrumkollektivet 128 · Rätt och poesi [1932:1] 130 · Det öde landet och andra platser [1932:2] 136 · Numret som icke är 141 · Spektrum Förlags­ aktiebolag 142 · Karin Boye i Berlin 145 · Socialpolitik och psykoanalys [1932:3] 151 · Bonniers Litterära Magasin 160 · Kreugerkraschen 162 · Redaktionen som sprängdes 166 · Ritstift och radikalism [1932:4] 173 · Mummel och paddor 180 · Ett refuseringsbrev 183 · Tidskriften Spektrum i siffror 187 · Att få nazismen till granne 191 IIi

sent på jorden 197 · Lyckliga människor 209 · Spektrumromaner 213 · Reklam 217 · Tvärsnitt sommaren 1932 218 · Uppfostran [1932:5] 227 · Harry Martinson [1932:6] 229 · Falskmyntarna 237 · Redaktionsliv 240 · Arkitektur och samhälle [1932:7/8] 244 · ”Jag tigger och vill ändå inte ha ett öre” – Gunnar Ekelöfs skilsmässa 252 · Svensk danskonst 261 · Rädslan, dikten, livet [1932:9] 263 · Två författare på väg

265 · Ringförlaget 269 · Ett nytt år 270 · Musik [1933:1/2] 274 · Säg aj! 279 · Tolk­ ningar och surrealism 281 · Psykoanalys och samhälle [1933:3] · 286 Iv

Arkitektur och samhälle, om och om igen 293 · Nya fantomer 295 · Surrnumret 299 · Enmansförlaget Spektrum 307 · Wir sind Berliner 308 · Ur Spektrums höst­ utgivning 318 · Fröknarna von Pahlen, I–V 322 · Utebliven Dedikation 329 · Tyst­ nad och debatt 335 · Gles vår 339 · Fröknarna von Pahlen, VI–VII 344 · Bidrag till molnkubernas historia 347 · Herr Sprengels manövrer 354 · Boken om Agnes 358 · Förlaget Spektrum i siffror 361 · Svindlande affärer 366 · Schack matt 369 v

Och de gick vidare 379 · Plats och tid 388 d o k u m e n tat i o n

Arvet efter Spektrum 393 · Efterskrift 396 · Karta Spektrum 398 · Förkortningar 400 · Bilaga 1. Josef Riwkins översättningar från ryska 1929–1938 401 · Bilaga 2. Ägarna i Spektrum Förlagsaktiebolag 402 · Bilaga 3. Spektrums förlag – en utgiv­ ningskronologi 403 · Bilaga 4. Ringförlagets utgivning 403 · Noter 405 · Bildkällor 450 · Källor och litteratur 453 · 1. Otryckt material 453 · 2. Tryckt material 456 · Register 466

Tid och plats

a t l a s o m r å d e t . En stadsdel i stadsdelen, en bit av Vasastaden mellan S:t Eriksplan och Barnhusviken. Husen är i klassicistisk stil, i tegel eller rappade i varma fär­ ger – rött, brunt, gult, ockra, ljust grönt, ljust blått. De flesta är fem eller sex våningar höga, men som en mur upp mot staden ligger ett långt hus, nio våningar högt. Den som kommer från S:t Eriksplan och passerar trappvalvet rakt igenom huset ner mot stadsdelen tycker sig kanske förflyttad till en småstad, byggd i hemlig avskildhet. Jag går runt längs gatorna som kantas av låga träd. Det är rent, tyst. Som om stadsdelen fortfarande väntar på någonting.

På 1870-talet var detta fabriksmark. Då uppförde AB Atlas byggnader för att till­ verka och handla med material för järnvägar, så småningom också motorer och spår­ vagnar. Vid mitten av 1920-talet flyttade företaget (som senare blev Atlas Copco) till Nacka, fabrikerna revs och bolaget sålde marken som tomtmark. Snart var området den tätast befolkade delen av Stockholm. Nästan alla lägenheterna är ettor och tvåor med små rum – nutida mäklare kallar dem ”yteffektiva”. En tvåa på runt 50 kvadrat­ meter kostar nu kring två miljoner.

Det var här många av dem bodde. Clartégänget i olika konstellationer på Atlasgatan, Josef Riwkin på Atlasmuren, Karin Boye på Vulcanusgatan, Eugénie och Mi­ kael Söderberg först på Vulcanusgatan och sedan på Völundsgatan, paret Myrdal på Atlasgatan. Runt 1930 var Atlasområdet nybyggarmark för de unga. I dåtidens telefonkataloger går det att följa hur nya adresser kom till varje år.

Det var åttio år sedan och de här unga människorna levde med Den svenska dröm­ men: tanken på ett nytt samhälle som skulle vara rättvist, rationellt och öppet för omvärlden, ett frimodigt land för en ny sorts litteratur och ett friare, sannare liv. De var mycket unga. Mycket otåliga.

Här är platsen att låta deras historia börja.

En Spektrumk arta En karta med upp-

gifter om de viktigaste adresserna med anknytning till Spektrumgruppen finns på s. 398–399.

10

Den nya människan Tidskriften Spektrum kom med ett dussintal nummer mellan 1931 och 1933.

Den var ett organ för litterär modernism – här debuterade Gunnar Ekelöf i tryck och här introducerades surrealismen och T. S. Eliot för en svensk publik – men den var även ett forum för moderna idéer på andra områden. Bland de ämnen som återkom fanns psykoanalys, funktionalism, arkitektur, social­ politik, film och musik. Spektrum var en spejare mot framtiden, nyfiken på det kommande, angelägen om att se en bättre värld födas, intresserad av vad som hände i Sovjetunionen och i Weimarrepubliken. Samtidigt levde den i en värld av katastrofer, en tid som rymde Kreugerkraschen och nazisternas maktöver­ tagande i Tyskland. Spänningen mellan samtiden och framtiden gav tidskriften dess energi.

Spektrum hade växt fram ur kretsar runt Clarté i Stockholm, som i sin tur hade rötter i systeravdelningen i Uppsala. I redaktionen satt Karin Boye och ett par unga skribenter som snart skulle låta tala om sig, Gunnar Ekelöf och Erik Mesterton. Men den drivande bakom tidskriften var en ryskjudisk invandrare, Josef Riwkin, en ung man vars ambitioner och planer möjligen var för stora för Sverige. Bredvid sig hade han hustrun Ester och systern Anna Riwkin, som redan var etablerad som fotograf (senare skulle hon bli världsberömd). Hennes fotografier av svenska författare har fångat många av det litterära trettiotalets ansikten för eftervärlden.

Bredvid tidskriften drev Josef Riwkin också ett förlag, kallat Spektrum, som gav ut ett tjugotal titlar från 1932 till 1935. Profilen liknade den hos tidskriften.

Den första boken på förlaget var Gunnar Ekelöfs debut sent på jorden (1932) – skandalomsusad i samtiden – och sedan följde fler skönlitterära verk av svenska författare. Bland annat övertog Spektrum utgivningen av Agnes von Krusenstjernas svit om fröknarna von Pahlen sedan Bonniers, pressat av tidens anti­ semitiska opinion, vägrat fortsätta utgivningen av sedlighetsskäl. I utgivningen fanns också översatt skönlitteratur från kontinenten, verk med anknytning till andra konstarter, böcker om psykoanalys, arkitektur och om det nya SovjetRyssland. Andan i Spektrumkretsen var saklig, antimetafysisk (utom möjligen vad gällde konsten) och inriktad på reformer. Den reste en skyskrapa av för­

11 d e n n ya m ä n n i s k a n

hoppningar mot en himmel som för de flesta medarbetarna endast bestod av grundämnen i kemiska föreningar.

Förlaget och tidskriften var svenska släktingar till de föregångare som runt­ om i Europa lanserade nya idéer, ny litteratur, nya sätt att leva. Det skedde ofta utanför de etablerade och stora firmornas sfär (även om de författare som debuterade på små förlag tenderade att gå vidare till stora). På samma sätt som sina utländska motsvarigheter var Spektrum också en krets av människor som stod varandra nära, förbundna av vänskap, kärlek och rivalitet i konst och liv. Alla sådana grupper har sin egenart, sin egen historia, men Spektrum hör alltså hemma på en Europakarta som rymmer Bloomsburygruppen och Frank­ furtskolan, Sylvia Beachs Shakespeare & Co i Paris och Leonard och Virginia Woolfs Hogarth Press i London.

Berättelsen om kultur är ofta den om starka individer, starka verk. Och historien om Spektrum har ofta skrivits med tonvikt på någon av personerna i gruppen – Gunnar Ekelöf, Karin Boye, Agnes von Krusenstjerna. Men kultur görs också i ett skapande samspel, i den sortens tätt arbetande grupp som Spektrum utgjorde. Mycket av det som skrevs i tidskrif­ ten måste därför också D e n n ya m ä n n is k a n I Innebörden i begreppet ”den nya människan” är svår att avgränsa. Termen är central i flera olika idéströmningar – alltifrån olika ses som uttryck för en re­ kristna riktningar till kommunism och fascism – men naturligtvis med olika innedaktionell linje, inte babörd: uppgående i Gud, uppgående i kollektivet, i nationen eller någonting anra som en följd av indivi­ nat. Men hur disparata idétraditionerna än är, förenas de av tanken på en radikal duella val. Stämningen i förändring av människans psykologi och villkor, av hoppet om en annorlunda kretsen påverkade de in­ morgondag. En viktig del av traditionen var också de olika föreställningar som blandade så att de kunde fanns om ”den nya kvinnan”.

Den ”nya människa” som kretsen kring Spektrum drömde om kan politiskt platala för en gemensam lin­ceras långt till vänster, men inte inom kommunismen, utan snarare i det breda omje, trots att de börjat sam­ rådet från vänsterliberalism till vänstersocialism. En ”ny människa” blev man både arbetet med rätt olika genom en viljeakt och genom samhällets goda och rationella inverkan. åsikter. De arbetade till­ sammans ungefär som en orkester, en målmedve­ ten politisk grupp eller ett väl fungerande idrottslag. I den publicistiska offent­ ligheten togs de tillsammans för en skolbildning eller ett kotteri. ”Spektrum”

12 Den nya m ännis k a n II

Upptakten till Ivar Lo-Johanssons självbiografiska roman Författaren (1957) ger en berömd ögonblicksbild av utopismen i det begynnande trettiotalets Sverige: ”Jag gick och drev längs huvudgatan till den stora Stockholmsutställningen 1930. Det var sommar och dirrande hett. Det nya decenniets sol sken på min hjässa. En helt ny stad av stål, glas och betong var rest på slätten där det förut varit ett tomrum. Hus, restauranger och musikläktare liknade fåglar, som lyfte med stela vingar. Runtom i massan talades det om den nya arkitekturen som skulle föda den nya livskänslan. Ett dörrhandtag, ett perspektivfönster, en saklig möbel skul­le på kort tid påverka den familj som bodde i huset så att dess känslor och tankar blev öppna, genomskinligt klara. Utställningshallarnas blanka maskinlemmar krävde en ny poesi. Den höga stålmasten på utställningsområdet reste sig som en signal, som en ilning av lycka mot knallblå luft. Den funktionalistiska eran hade blåsts in. Den nya tidens stil var just avskrapningen av stilar. Dess nakna språk hette fakta. Jag översatte direkt arkitekturens språk till litteraturens. Jag gick och såg mig omkring efter den nya mänskan.”

var mer än summan av en tidskrift och ett förlag. Under några år var det närmast en rörelse. Därför använder jag i fortsättningen ibland Spektrum som samlingsbeteckning för en intellektuell gruppering, på samma sätt som man på en annan del av den politiska skalan kan tala om ”fosforisterna” eller ”Kris-gruppen”.

Spektrum ett vänsterprojekt. Det drevs av en nyfikenhet på nya sätt att ordna livet, det som skulle komma att kallas social ingenjörskonst. Där fanns ett posi­ tivt intresse för utvecklingen i det nya Sovjetunionen efter revolutionen, för utvecklingen av surrealismen i Frankrike.

Internationalism, rationalism och kollektivism hölls högt.

Kretsen runt Spektrum drömde om Den nya människan. Vad detta sedan innebar hade de inte helt klart för sig – kanske var Spektrum ett sätt att försöka ta reda på det. Visst fanns det olikheter i det estetiska och politiska tänkandet i grup­ pen runt Spektrum, och visst var många i kretsen ofta mer intresserade av estetik än politik. Men de enades i tanken på att litteraturen inte bara skulle uttrycka världen, utan bidra till att förändra den. I vidare mening är syftet med denna bok att påminna om modernismens roll som livsförändrande och politisk rörelse. Det betyder att jag också har velat lyfta fram litteraturens materiella villkor, de praktiska omständigheter under vilka Spektrumgruppen samlades och arbetade – mo­ dernismens livssammanhang.

Man har senare kommit att tala om ”den svenska model­ len” eller ”folkhemmet”, men under Spektrums tid fanns inga färdiga modeller av den sorten, ingen mall att utgå från.

Vad som fanns var förhoppningar om framtiden, om ett Sve­ rige som var rationellare, rättvisare och friare, ett land som

P o l i t is k t va r

13

en tidskrift av unga intellektuella. Karin Boye, som var äldst, var 31 år när tidskriften började ges ut, Josef Riwkin, som var yngst, var 22. De andra var mellan 25 och 30 år gamla. Med undantag för Karin Boye var de ännu inte etablerade i det litterära livet. I gengäld hade de den sorts litterära hunger och begåvning som skulle komma att göra dem till stjärnor i bokens samhälle. Spektrum var också den perfekta miljön för att lansera karriärer: det var nytt, exklusivt, en sambandscentral för internationella impulser. Själva namnet – för att inte tala om layout och typografi – laddade dess publikationer med innebörden ”avantgarde”. Utan Spektrum skulle Ekelöf knappast ha fått den modernistiska knalletablering som han sedan ägnade hela sitt liv åt att revidera.

Personerna runt Spektrum stod på olika sätt i opposition till det rådande, i samhälle, politik och litteratur. Vad de sökte var frihet. Dit ledde många vä­ gar. En var politisk och gick via socialism eller kommunism fram mot ett nytt samhälle bortom pengarnas och traditionernas makt. En annan gick genom människans inre och bestod av psykoanalys, tidens nya metod för att förstå och läka människan (de flesta i den inre kretsen genomgick eller hade genomgått psykoanalys). Ytterligare en av frihetens vägar gick via modernismen (eller via det som ibland kallades en ”symbolisk” litteratur, ibland bara en ”ny”). Moder­ nismen uppfattades då som en frihetsrörelse som var något mer än en konst­ närlig metod: en antiborgerlig ideologi. Modernismen var ett sätt att göra både konsten och världen ny.

De strömningar som brukar kallas ”modernism” och ”modernitet” är så skiftande att de inte lätt fångas på definitionens nålspets av exakthet. Men få som har bekantat sig med tidskriften och förlaget skulle nog förneka att Spekt-

d e n n ya m ä n n i s k a n

stod i förbindelse med omvärlden genom invandring, utvandring och utbyte av idéer – ett land genomströmmat av nya idéer från västvärlden och öststaterna.

Spektrum var med om att formulera vad jag vill kalla ”den svenska drömmen”, den utopi om ett jämlikare och sakligare land som skulle prägla Sverige under så lång tid framöver att den nästan har kommit att ses som naturgiven.

S p e k t r u m va r

Termen

Spektrum

I framställningen används ”Spektrum” som samlingsbeteckning för ”tidskriften Spektrum” (eller ”Spektrum”) och ”förlaget Spektrum”, två affärsverksamheter som rent tekniskt ibland var skiljda åt, men som i praktiken samverkade och ofta drevs av samma personer. När endast tidskriften eller förlaget avses, anges detta.

14

rum hade stor betydelse för modernismens genombrott i Sverige (eller åtminstone för vissa typer av modernism) och för reflexionen över det moderna livets villkor. Många modernister drömde om att ta ett språng utöver sin tid, lämna det utnötta bakom sig. Men modernismen kan inte tänkas bort ur sitt eget ma­ teriella sammanhang, lika litet som en hjärna kan fungera utan blodomlopp.

Antikapitalism och modernism var ideal för Spektrum – men till det mo­ derna livets villkor hörde marknadens makt. Därför måste den leva med en paradox som är välbekant för många i kulturlivet. De ville göra motstånd mot kommersialism och den stora publikens förflackade och föråldrade smak, men alltsammans måste samtidigt gå ihop ekonomiskt. Spektrum drevs under eko­ nomiska villkor som var så vanskliga att de knappt går att rekonstruera, men den prövade också flera nya lösningar. Inte bara tidskriften utan också förlaget arbetade med annonser (lätt osannolikt rymde baksidan på André Gides Falsk­ myntarna reklam för bananer). Josef Riwkin skaffade dessutom annan finan­ siering genom att locka personer att investera i förlaget. En av dem var Gunnar Ekelöf, strax innan han förlorade det sista av sin stora förmögenhet i Kreuger­ kraschen. Ekelöf bekostade därmed i praktiken själv utgivningen av sin debut sent på jorden – men efter några år fick han köpa tillbaka den osålda restupp­ lagan lådvis. För Ekelöf hängde doften av brända pengar länge över förlaget.

inte bara idéer, utan också att förverkliga nya sätt att leva. Flera av personerna runt tidskriften och förlaget bodde tillsammans i kol­ lektiv i centrala Stockholm – bostaden fick också tjäna som redaktionslokal.

Delvis var det nästan en litterär kontorstillvaro, med vardagar fyllda av förfat­ tande, möten och brevskrivande. Men i kretsen runt Spektrum inträffade också en rad förälskelser och kärleksaffärer, händelser som avsatte litterära uttryck och påverkade Spektrums utveckling. Till den psykologiska frigörelsen hörde för många av personerna runt Spektrum krav på en ny sexuell frihet – till det kom att några i gruppen var bisexuella eller homosexuella, och att oväntade triangeldramer ibland inträffade. I erotikens märkligt synkoperade dans vanns och förlorades älskare och älskarinnor, män och hustrur. Det har setts som se­ Spektrum gällde

Spektrum till något av en legend i svenskt kul­ turliv. Spektrum blev Tidskriften med stort T, det ideal som andra ville efter­ likna och överträffa. I den segrande modernismens historieskrivning tycktes Spektrum ha skött sina investeringar i framtiden oklanderligt – listan över dem som var med i tidskriften och kom ut på förlaget liknar nästan ett facit till en

Med åren utvecklades

15 d e n n ya m ä n n i s k a n

deslöshet, och var ofta grymt mot de inblandade. Men för dem runt Spektrum var det snarast fråga om nya seder i en ny tid. Tankarna fick sitt verkliga värde först genom att levas.

Och så var allt över, snabbt som några vingslag genom evigheten. Tidskriften var nedlagd, förlaget avvecklat, kärleksaffärerna sönderbrutna, många vänska­ per solkade. Återstod för de inblandade att minnas Spektrum – och att strida om vad som egentligen hänt och vilken betydelse det haft.

Särskilt för Gunnar Ekelöf var tiden runt Spektrum egendomligt laddad.

Under resten av sitt författarliv ägnade han åtskillig energi åt att ta avstånd från T. S. Eliot, Karin Boye och Josef Riwkin, tre av Spektrums centrala namn.

Det var som om Spektrum var en klåda som inte riktigt lämnade honom ifred.

Tillsammans med den negativa bild som Margit Abenius gav i sin biografi över Karin Boye, har Ekelöfs närmast nedlåtande skildring av Josef Riwkin knuffat honom alltför långt ut i periferin av den svenska modernismens historia. Riw­ kin konstaterade själv att detta ofta var förläggarens öde, hur mycket han eller hon än gjort för litteraturen. ”Förläggare är hatade, och särskilt en selfmade förläggare.”

Riwkin kan ha haft rätt. Men förläggare och redaktörer är samtidigt ofta lit­ teraturhistoriens bortglömda krafter, betraktade mer som förmedlare än som intellektuella impulsgivare. Ett skäl att syssla med Spektrum är att påminna om deras medskapande roll – och om den betydelse ett förlagsnamn har som varumärke. Därför är Josef Riwkin en av den här bokens huvudpersoner. Trots sina ansträngningar för Spektrum misslyckades han till sist i stor stil. Men under lyckligare omständigheter kunde han haft en karriär liknande Harry Scheins – en kulturell kraft med stark förankring i socialdemokratin.

16 U r t i ds k r i f t e n

Spektrum täckte många områden. Bland de viktigaste bidragen kan nämnas följande: Ly r i k Bengt Gunnar Ekelöf, ”oktoberspegel” (1931:1) Artur Rimbaud, ur Les Illuminations (1932:1) T.S. Eliot, ”Det öde landet” (1932:2) L i tt er ä r a es sä er Victor Svanberg, ”Strindbergskulten” (1931:1) Karin Boye, ”Språket bortom logiken” (1932:6) Erik Mesterton, ”T.S. Eliots metod” (1932:3) Gunnar Ekelöf, ”Dikt och musik” (1932:9) Musik Sten Broman, ”Den nya musiken. Dess struktur och möjligheter” (1933:1) Kurt Weill, ”Några ord om min skolopera ’Der Jasager’ ” (1933:1) Paul Weiss, ”Musik och politik. Musiken i Sovjet-Ryssland” (1933:1) A r k i t ek t u r Gregor Paulsson, ”Arkitektur och politik” (1932:7/8) Sven Markelius, ”Kollektivhuset. Ett centralt samhällsproblem” (1932:7/8) Gotthard Johansson, ”Är funktionalismen en stil?” (1932:7/8) Psy ko lo g i/psy koa n a lys Erich Fromm, ”Staten som uppfostrare” (1932:1) Wilhelm Reich, ”Sexuallivets splittring” (1932:2) Pehr Henrik Törngren, ”Sven Stolpe och tiden” (1932:3) Anna Freud, ”Barnanalys” (1932:4) Pehr Henrik Törngren, ”Psykoanalys och samhälle” (1933:3) Politik Gunnar Myrdal, ”Socialpolitikens dilemma” (1–2, 1932:3–4)

17 d e n n ya m ä n n i s k a n

tentamen över trettiotalets viktiga intellektuella. I sin översikt av litterära tid­ skrifter, utgiven vid mitten av 1960-talet, kallade Åke Runnquist den för ”en av de allra förnämligaste avantgardepublikationer som givits ut i Sverige” och ”pärlan i varje samling av moderna svenska litteraturtidskrifter”. Drygt tjugo år senare fick Spektrum en egen helsida i det litteraturhistoriska översiktsverket Den svenska litteraturen.

Tidigt fick den också en aura av risk och omoral. Margit Abenius var den första forskare som mer utförligt behandlade tidskriften och kretsen kring den.

Det skedde i hennes biografi över Karin Boye, Drabbad av renhet (1950), där Spektrum beskrevs som en närmast libertinsk miljö som tillfogade Boye en ”grundskada” i personligheten som så småningom drev henne till självmord.

Abenius bild blev intensivt omdebatterad (inte minst av syskonen Riwkin) och har korrigerats åtskilligt av senare forskning. Ändå har det saknats en mer komplett bild av tidskriften och förlaget.

Skälen är flera, och är både praktiska och teoretiska.

Ett är att en del källmaterial har ansetts så känsligt att somliga arkivansva­ riga inte gärna har lämnat ut det förrän de berörda personerna har avlidit. Ett annat är att dokumentationen kring förlaget är splittrad och svårarbetad. Do­ kument finns i flera olika arkiv, ofta i sådana som blivit tillgängliga för forsk­ ningen först på senare tid, och inte sällan ligger viktiga dokument i andra arkiv än man kunnat vänta sig, osorterade och svårfunna. Spektrum var sannerligen ingen dammig verksamhet – men att ta fram material om gruppens aktiviteter är bokstavligen ofta en dammig syssla. Vilket naturligtvis innebär att arbetet med dokumenten ger gott om tillfällen till det som kallas Finderglück, glädjen över att ha tur när man söker.

Gunnar Ekelöf och Karin Boye tillhör det förra seklets mest omskrivna svenska lyriker. Bägge har ägnats ambitiösa biografier, bägge har varit ämne för omfattande litteraturhistorisk forskning. När jag började arbetet kring Spektrum hade jag inte väntat mig att det skulle gå att finna så mycket out­ nyttjat biografiskt material om dessa två författare (eller andra i kretsen runt Spektrum) som faktiskt visade sig finnas. Viktigast av dem är Bengt Nirjes no­ teringar från intervjuer med kretsen runt Spektrum (i privat ägo) och det som motsvarar förlagets arkiv i Eugénie Söderbergs samling (arkiverat i Melville

18

Library, Stony Brook University, USA), men åtskilliga för forskningen nya handlingar finns också i offentliga arkiv, inte minst i Daniel Bricks samling (Kungl. Biblioteket).

De dokument jag har haft tillgång till belyser både diktning och liv i kretsen runt Spektrum. Ekelöf, Boye och de andra har blivit något av monument, om­ gärdade av en aktning som gjort dem alltmer betydelsefulla men kanske också mindre levande. Men när de arbetade med Spektrum var de unga män och kvinnor som fortfarande provade ut sina livsmöjligheter.

Biografiskt material kring detta belyser inte bara deras egen livsproblematik, utan också den vardag ur vilken Spektrumandan växte fram. Men dokumenten måste ibland användas varligt. Där finns gott om upplysningar om alkohol­ vanor, kärleksliv och personliga konflikter. De har naturligtvis sitt historiska värde, men kan också vädja till en särskild sorts medial nyfikenhet – ibland handlar det helt enkelt om skandaler kring kändisar, även om de inte var kän­ disar när händelserna inträffade. Användningen av dokumenten måste därför prövas noga mot vad de faktiskt tillför. Ekelöfs utveckling mot en litterär ”si­ arroll” kan exempelvis knappast begripas fullt ut om inte hans alkoholvanor vägs in – men det betyder inte att varje tomflaska måste pantas in över nyfikenhetens disk.

Den principen betyder att jag har valt bort några av de bästa anekdoterna runt Spektrum. Bland dem finns en underbar historia om en spritdrickartäv­ ling på en maskerad, besökt av bland andra Herbert Tingsten, utklädd till hu­ sar, och hans hustru, klädd som hula-hulaflicka: när slagsmålet började var Tingsten – Men det är en annan sorts historia än den som står i centrum i det följande.

Spektrum och varför skingrades kretsen? Vilken syn hade de på konsten och samhället? Vilken profil hade tidskriften och förlaget, hur såg ekonomin ut, vilket genomslag fick utgivningen? Sådana frågor står i centrum för undersökningen, men de vidgas med nödvändighet till något av en kollektivbiografi. För att behålla den berättande pulsen har jag valt att arbeta Va r f ö r s t a r t a d e

D e n n ya m ä n n is k a n I I I Under

promenaden på Stockholmsutställningen börjar huvudpersonen i Ivar Lo-Johanssons Författaren snart tvivla på att den nya tiden kan förverkligas så snabbt och så radikalt som han drömmer om. Utopismen ter sig plötsligt omöjlig eller komisk – mer design än funktion: ”Utställningsområdets overklighet, en stad där ingen levde om natten utan bara under den solklara dagen, där husen och föremålen var till för att beskådas men inte för att användas, fyllde mig plötsligt med skrämsel.

De stora fåglarna av stål tycktes försöka lyfta, men de kunde inte. De moderna utställningsbesökarna tycktes vilja andas in en ny luft i lungorna, men de fick bara hostattacker. En

tanke kom för mig, den att mänskan uppfann de nya tingen fortare än hon själv hann lära sig använda dem. Tätt under de blänkande stålkonstruktionerna växte i rabatterna vanliga husblommor, duvan i arken och lövkojor, som måste vattnas med vanligt bondvatten för att de inte skulle dö. Hur jag än sökte, såg jag ingenstans till den nya mänskan.”

Hos Ivar Lo-Johansson blir Stockholmsutställningen alltså en symbol för omöjligheten att göra kulturen fri från naturen, och funktionalismen en fiktion som kunde locka, men inte förverkligas så lätt och fritt från det gamla livets former som människorna drömde om.

19 d e n n ya m ä n n i s k a n

med ett antal ”hyperfält” som rymmer detaljerad information av olika slag – bibliografiska listor, kortbiografier, citat med mera.

Historien om Spektrum kan ses på flera sätt. Den kan uppfattas som berät­ telsen om förutseende kulturell heroism, om svensk kulturs beroende av trans­ nationella kulturflöden, om modernismens genombrott i Sverige, en diskussion om modernismens egenart och relation till moderniteten. Eller som berättel­ sen om kulturens villkor efter Kreugerkraschen. Den kan vara en sociologisk kollektivbiografi eller en sorts tvålopera om sexuella relationer i den intellek­ tuella eliten, berättelsen om en arbetsgemenskap, om kollektiva arbetsformer och gruppdynamik. Eller historien om kvinnors användning av sina medbor­ gerliga rättigheter, om kosmopolitiska intellektuella, villkoren för judar i exil, amatörism i förlagsbranschen, eller villkoren för politiska radikaler i publi­ cismens värld. Det handlar också om sex, sprit och socialism i Stockholm, om svårigheten i att starta eget, om en queertragedi eller en queerkomedi. Den kan vara berättelsen om offentliga drömmare och skumma annonsförsäljare, om en

20

ruinerad rentier och ett förläggargeni med alla slags förhinder, från publikens ointresse till efterhängsna skräddarräkningar.

Allt detta hör samman i en väv av livssammanhang där den egentliga hu­ vudpersonen inte är någon av människorna runt Spektrum, utan Spektrum själv – den publicistiska kraft som ville omvandla kulturen för att skapa Den nya människan.

Att undersöka detta kan beskrivas som en strävan efter historisk rekonstruk­ tion. Men detta behöver inte vara historikerns enda drivkraft. Där finns också möjligheten till att lyssna på vad det förflutna säger oss. Tankarna i kretsen runt Spektrum behåller en märklig angelägenhet och fräschör, säkert eftersom de varit med om att forma det Sverige vi lever i. Men att tro att detta är det enda skälet att syssla med gruppen vore sorgligt nutida självsmicker. Tvärtom finns det också något avlägset och främmande över tankarna och livsföringen hos gruppen, en sorts oskuldsfullhet och optimism som är svår att föreställa sig trekvarts sekel senare. Vår tid skulle sannolikt för gruppen runt Spektrum te sig som en märkvärdig blandning av sofistikation, cynism och farlig glömska.

Det förflutna är en främling som betraktar oss med strängt frågande ögon.

Vilka är ni?

I Med kärlek till en kropp, till en själ, till en kärlek.

Med tillgivenhet till den och den, till det och det, till en oorganiserad godhet.

Med likgiltighet till ingen.

Med ironisk avund till en ironisk evighet, till tinget i sig och en oförstörbar materia.

Med hat till den förkrossande allmänna dumheten, till staten och lagarna, familjen och kyrkan, lögnen och rädslan.

GUNNAR ek elö f

En dröm i Stockholm

E

av de första beläggen för planerna på Spektrum finns i ett brev från Karin Boye, skrivet till en fin­ landssvensk författarvän i slutet av 1930. Boye talar om den usla svenska kulturbevakningen och littera­ turkritiken, och går vidare till att tala om planerna på att grunda en kulturtidskrift som skulle ta kultu­ ren och litteraturen på allvar. Resonemanget förtjänar att citeras ganska utförligt: tt

Ni måste för resten vara genomgående klokare i litterära frågor än vi. Här hemma är det så man kan bli sjuk. Här ligger en tjock fet dimma av bornerad överlägsenhet över pressens recensioner, och dagspressen är tongivande för alla kulturella frågor, dagspressen, där kritikerna skriver sitt lilla dagliga pensum, en spalt om vad N. N., doktor i litteraturhistoria, kan komma på för kvicka vändningar och lustiga infall, eller lyriskt sköna ramsor, när han händelsevis har läst sin litteraturbok för dagen.

Och allmänheten tänker: ja den N. N. Han ger allt de högfärdiga skalderna på tafsen han. Vad han ändå är begåvad. /Det är inte så illa att jag själv har givit ut någon bok och blivit illa tilltygad. Min förargelse är opersonlig. Men jag äcklar mig över eländet./ För närvarande lever det en dröm här i Stockholm, måtte den bli verklighet: att grunda en litteratur- konst- och kultur-i-allmänhet-tidning, som skulle försöka att komma åt något mera än bara vackra ord. Det vore mycket behövligt. [ – – – ] Så pass svävande, som planen ännu är, kan den väl knappast intressera dig än, men jag drömmer om den dag och natt, och därför rann den ut på papperet nu också.

Boyes engagemang är inte att ta fel på – även om tankarna på en ny tidskrift

Karin Boye 1931.