9789144178882

MÄNNISKANS TEXTER

LITTERATUREN

Elevpaket – Tryckt bok + Digital elevlicens 36 mån

MÄNNISKANS TEXTER LITTERATUREN

Elevpaket – Tryckt bok + Digital elevlicens 36 mån

Litteraturen är en del av Människans texter, ett läromedelspaket som stödjer och utmanar dig att lyckas med nivå 1, 2 och 3 i ämnet svenska.

ELEVBOK

Litteraturen är kronologiskt indelad i epoker från forntiden och antiken fram till modern tid. I varje epok får du först möta den tidens historia och kultur, dess idéer och konstyttringar och framförallt författarnas roll i och förhållande till samhället. Därefter följer en ingående presentation av epokens författarskap uppdelad i epik, lyrik och dramatik. Texten varvas med en mängd uppgifter som ger möjlighet till reflektion, analys och fördjupning.

DIGITALT LÄROMEDEL

I Litteraturen ingår ett digitalt läromedel som hjälper dig i dina studier. I det finns en inläst digital version av boken, faktafördjupningar, sammanfattningar och interaktiva uppgifter.

Interaktiv version av boken, inläst med autentiskt tal och textföljning

Interaktiva övningar

Fungerar på dator, surfplatta och mobiltelefon

LITTERATUREN

MÄNNISKANS TEXTER

Anders Lindqvist Karl Lindqvist

MÄNNISKANS TEXTER LITTERATUREN

Anders Lindqvist Karl Lindqvist

Stort tack till Camilla Lindskoug för kreativa skrivuppgifter och uppdatering av samtidskapitlet.

Studentlitteratur AB

Box 141

221 00 LUND

Besöksadress: Åkergränden 1

Telefon 046-31 20 00

studentlitteratur.se

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus

Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus

Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33713

ISBN 978-91-44-17888-2

Upplaga 2:1

© Författarna och Studentlitteratur 2012, 2025

Redaktör: Henric Arfwidsson

Bildredaktör: Sara Jonasson

Grafisk form: Johanna Szemenkar Remgard

Printed by BALTO print, Lithuania 2025

Innehåll

RENÄSSANSEN

BAROCKEN OCH KLASSICISMEN

Samhälle och kultur

Överdåd, fasa och tuktade former .

Utanför Europa

Frankrike – hovkultur och elegans 180

England – exotism och politik 184

Tyskland – om konsten att överleva 185

Sverige – ära och oberoende

Samhälle och kultur

Kämpande optimister

Upplyst envälde och riksdagsmakt

Utanför

Epik

Frankrike – upplysningens hjältar

England – samhällsdebatt och nöjesläsning

Tyskland – litteraturens återkomst .

Sverige – i upplysningens tjänst

Lyrik

Poesin – folkets språk

Drömmar och melankoli

Sverige – Bellman och hans tid

Från fransk klassicism till upplysning

Den upplysta dramatiken

Kvinnlig

ROMANTIKEN

Samhälle och kultur

Vad var romantiken? .

Frankrike – främlingskap och popularitet

England – berättandet tar nya vägar

Tyskland – sagor och vilda romaner

Ryssland – patriotism och känsla

Sverige – en ny prosa växer fram

Övriga Norden – sagor och epos

– natur, politik och skönhet

natur, saga och hjältar

– etablerade och egensinniga

– Büchner, revolutionär och misslyckat

– Hugo och boulevardteaterns romantik324

– sagor, längtan och tragik

REALISMEN OCH NATURALISMEN

– sedeskildrarna

– de stora berättarna

– realismens bredd och djup

– romanens genombrott

MODERNISMEN

Ismernas tid 410

Maskinåldern

416

Epik 425

Frankrike – yttre och inre verklighet

425

England – gamla och nya världar 427

Tyskland – från krig till krig 436

Sovjetunionen – att välja sida 441

Sverige – hembygden och världen 443

Utanför Europa 473

Lyrik 478

Den franska symbolismens tre portalfigurer 478

Utanför Europa 506

Dramatik 509

Utanför Europa 518

EFTERKRIGSTIDEN OCH

POSTKOLONIALISMEN

Samhälle och kultur 522

”Kalla och varma” krig i en ny värld 522

Teknikens under 523

Ångest, ansvar och ungdomsrevolt 524

Sverige – världen kommer allt närmare

SAMTIDEN

Samhälle och kultur 678

Det svenska medielandskapet . .

679

Trender i litteraturen 681

Dystopier 683

Konfliktens ansikten 684

Antiken i nya kläder 688

Samtidens stora 689

Nya bekantskaper 692

Kreativa skrivuppgifter 694

Forntiden 694

Antiken 694 Medeltiden 695

Renässansen .

Barock/klassicism 696

Upplysning/förromantik 696 Romantiken 697

Realism/naturalism 698

Bildförteckning

530

Epik 533

Frankrike – över mitt öde bestämmer jag

533

England – samhället präglar dig 538

Tyskland – att gå vidare efter kriget 540

Sovjetunionen – författare är opålitliga 542

Sverige – och världen 544

Utanför Europa 583

Lyrik 623

Europa – vad gör vi med lyriken? 623

Sverige – modernism och nyenkelhet 630

Utanför Europa

647

Dramatik 660

Jean-Paul Sartre – existentialismen på scenen . . . . 660

Utanför Europa 673

Webbdelen I läromedlets webbdel finns en digital version av boken, inläst med textföljning I webbdelen finns även fördjupningar, extramaterial och digitala övningar .

Inledning

I begynnelsen var förundran

När de första människorna på jorden ställde sig upp på två ben och blev Homo Sapiens kom också frågorna: Vem är jag? Vilka är ni andra?

Vad gör jag här? Eller: Varför finns det ett berg här, varför en skog, som ibland grönskar och ibland vissnar, varför en sjö, där vattnet ibland är stillsamt och varmt, ibland iskallt och kanske till och med täckt av is?

Varför blir det natt, och sedan dag, och sedan natt igen …?

Behovet att förstå oss själva och världen omkring oss är uråldrigt. Ur detta uppstår de första berättelserna: sagorna, sägnerna och förklaringsmyterna. En del av dem är mycket gamla; forskarna anser att de äldsta kan vara upp till 60 000 år.

Vi föds, vi lever och vi dör. Så har vår mänskliga existens alltid sett ut. Redan de första människorna upplevde både äventyr och vardagliga ting. Ibland blev de mycket rädda, eller mycket glada. För en del gick det illa, andra klarade sig. Eller också var det så enkelt (men likafullt spännande) att någon den dagen hade turen att fånga en särskilt stor och välsmakande fisk. Eller träffade någon som man kom att tycka mycket om.

Om allt det som händer oss måste vi berätta. Och visst händer det väl då och då att du förstärker din berättelse, överdriver lite, ljuger en aning. Det är inte säkert att fisken verkligen var så stor; det viktiga är att det blir en spännande och underhållande historia.

Vi har alltid berättat

Under tidernas lopp har man försökt förringa de goda historierna som kompensation och verklighetsflykt, en onödig lyx vi inte behöver. Forskningen har samtidigt visat att litteratur har en central funktion i alla kulturer. Människan är inte bara en politisk medlem av samhället, utan också en symbolskapande och historieberättande varelse. Däremot har formerna växlat: sägen, myt, saga, ballad, epos, roman, novell, drama, film, TV – här finns många varianter, betingade av de historiska ramarna. Alla dessa berättelser kallas med ett sammanfattande ord för epik. De utgår alla från det vi kallar den episka grundsituationen: Någon berättar en historia för någon.

Så har vi genom årtusendena berättat om våra upplevelser av livet.

I berättelserna visar vi vad det innebär att vara en människa bland andra människor. Därför måste vi berätta så att andra vill lyssna.

Berättelserna fördjupar och gestaltar våra känslor för varandra – och

de får oss att lära känna oss själva. Det vi har gemensamt eller kanske det som skiljer oss åt. Men hur det än är; den som berättar och den som lyssnar är inte längre ensam.

Varifrån kommer lyriken?

När du berättar en historia förstärker du den gärna med färgstarka ord och uttrycksfulla vändningar, men det är ändå själva berättelsen som är det grundläggande. Ibland upplever du kanske din glädje – eller fruktan – över att vara människa så starkt att den vanliga episka berättelsen inte räcker till. Då finns det en annan typ av språk. Detta språk kallar vi lyrik

Hur har då detta språk uppstått? Hjärnforskare och evolutionsbiologer har genom studier av våra närmaste släktingar, schimpanserna, kommit fram till en intressant slutsats. Schimpanserna är mycket sociala, men det är honorna som rör sig inom och mellan grupperna, medan hanarna lever i egna revir. När en grupp hanar hittar en mängd färsk frukt försöker de locka till sig honorna. De har lärt sig att det effektivaste sättet att utöka räckvidden för lockropen är genom samtidighet. Den uppnår de genom att ropa i takt. Då hörs de bättre och längre – och honorna kommer.

När gruppen av honor lockats fram fortsätter hanarna att ropa men börjar också röra sig i takt. Även våra förfäder kan ha understött rytmiska rop i kör med rörelser, så att det blev till ett slags dans. Det uppstod ungefär samtidigt som de reste sig på två ben. Hur väl hanarna lät och dansade spelade sedan roll för honornas val av partner. Här någonstans formas och utvecklas de första människorna. Förmågan att ljuda och dansa leder till ett sexuellt urval, som sedan blir den ursprungliga drivkraften för hjärnans plötsliga och snabba tillväxt.

Musiken och dess rytm har alltid förbryllat biologer. Den har inget uppenbart överlevnadsvärde för människan. Men kanske är det så att vi aldrig hade börjat tala, aldrig hade fått ett utvecklat språk om vi inte hade skapat den musikaliska och rytmiska samordning som fick våra förfäder att sjunga och dansa – och utvecklas.

Här närmar vi oss lyrikens ursprung. Startpunkten är alltså den förstärkta rösten, till en början i grupp senare enskilt, och det sker genom rytm och taktfasthet, kanske också rörelser. Så uppstår lyriken i lockrop, arbetssånger, böner, besvärjelser, åkallan. Om epiken berättar en historia med början, mitt och slut kan lyriken starkare uttrycka ögonblickets känsla. Den nära förbindelsen med ordens musikalitet och sångbarhet uttrycks också i själva ordet lyrik, som betyder sång till lyra. Det är antagligen så att all den tidiga lyriken sjöngs eller reciterades.

Det här visar också hur viktigt språket är för vår utveckling. Ett levande språk upprätthåller vi inte minst genom läsning av och samtal om litteratur.

Lek och drama

Ordet drama betyder handling. Med det menar vi då inte handlingen i en roman, utan de handlingar vi utför tillsammans med andra. En annan tidig utgångspunkt för dramat är leken. Det ordet hade till en början bred betydelse. Det fornisländska ”leikr” omfattade exempelvis allt från krig, sport och kärlek till drama, musik, magi och religiös rit. Den holländske historikern Johann Huizinga, försökte komma fram till den gemensamma nämnaren för alla olika former av lek och spel. Hans slutsats blev att det handlar om ”en fri aktivitet som medvetet går utöver ’det vanliga’, något som inte är ’på riktigt’, men som samtidigt intensivt och innerligt engagerar den som spelar”.

I en mängd moderna språk hålls inte heller skillnaderna drama/spel isär, som exempelvis i engelskans, franskans och tyskans play, jeu, Spiel – eller i svenskans skåde spel. Det som förenar lek och drama är att de markerar en skillnad jämfört med vårt vanliga beteende. Vi tar här ett steg in på en annan arena, som omfattas av andra regler och som erbjuder andra roller än de som vardagen ger.

När du verkligen har varit med om något ovanligt räcker kanske varken berättelsen eller rösten till. Du börjar använda kroppen, kan inte sitta stilla, gestikulerar, du börjar gestalta det du har varit med om. Liksom epiken och lyriken har detta urgamla rötter. Tänk dig exempelvis att en jägare under stenåldern försökte förklara för en vän hur vild och farlig den där vargen var som han just hade undkommit. Nästa steg blir då att själv föreställa vargen inte bara med rörelser och ljud utan också med hjälp av masker och annan kostymering.

Ett annat tillvägagångssätt är att försöka besvärja djuret innan man går ut på jakt efter det. Hällristningarna i Tanum, som går tillbaka till 2000–1000 f.v.t., visar bilder på människor klädda i hudar och med masker av djur, ibland också i bildserier. En del ser ut att dansa eller röra sig i procession. Bilderna gestaltar en magisk och dramatiskt utförd rit, som i sin tur kan vara en del av en kult. Andra sådana kulter kan exempelvis gälla solguden – eller också återger bildsviten en kärlekseller en krigsscen.

Vad avsikten än var med dessa gestaltningar i bildform är det tydligt att en del av dem visar på att här fanns tidiga föregångare till det senare dramat. Detta kommer också att framgå vid genomgången av de allra första dramerna.

Litteraturens gryning

Myter, sagor, sånger, berättelser var ursprungligen muntliga. De fördes sedan vidare från generation till generation, ibland i årtusenden, innan de slutligen tecknades ned. Därför har en del av dessa texter, som exempelvis sagorna, fortfarande kvar mycket av sin muntliga karaktär. Vi vet inte när sagorna om Snövit eller Askungen berättades första gången, vi vet bara att när sagorna börjar med sitt ”Det var en gång …” var det för mycket mycket länge sedan. När du hörde dem för första gången, kanske av en mormor eller en farmor, hade de i sin tur hört dem när de var barn av en mormor eller farmor. Och en dag blir det din tur att berätta.

Närheten till den som berättar och berättarens röst gör att sagorna aldrig kommer att försvinna, även om en del av dem i framtiden får andra former och uttryck. Vi upphör aldrig att berätta för varandra. Men muntliga berättelser lever farligt. De berättas rakt ut i luften och om ingen för dem vidare försvinner de. När skriftspråket uppstod och utvecklades fick det många användningsområden: vid affärsuppgörelser, för lagar, politiska budskap och så vidare. Men lika tidigt började nedteckningen av myter och besvärjelser, så småningom också av berättelser och dikter av mer världslig art.

Genom nedskrivandet får texterna en större möjlighet att bli bevarade för eftervärlden. Framför allt en del av de tidigaste texterna har försvunnit genom krig, bränder eller slarv, en del har vi ännu inte lyckats tyda. Men många är kvar och därför kan vi också i dag möta dem. Hur de uppfattades då – och hur de uppfattas i dag – det ska den här litteraturboken berätta om, bland annat.

Vad är litteratur?

I det förra avsnittet mötte du det sammanfattande begreppet litteratur. Ordet ingår exempelvis i sammanställningar som litteraturundervisning eller litteraturläsning. Det kan låta självklart – men vad är det vi egentligen pratar om?

Ordet litteratur kommer från latinets ”littera” som betyder bokstav. Litteratur skulle alltså vara något som består av bokstäver. Men som du redan märkt är den definitionen för smal – för vart tar då all den muntliga litteraturen vägen? Definitionen är också för stor eftersom allt som är skrivet med bokstäver knappast kan vara det vi kallar litteratur. Är exempelvis en bruksanvisning för hur man använder en digitalkamera litteratur? Eller skulle den gamla sortens telefonkatalog med sina bokstäver och siffror till hälften bestå av litteratur?

Ett gammalt sätt att lösa problemet har varit att skilja på skönlitteratur och facklitteratur. Detta ger ändå inte hela svaret. Måste all den här typen av litteratur verkligen vara vacker? Är Charles Baudelaires dikt ”Kadavret” eller Stephen Kings Djurtjyrkogården verkligen skönlitteratur?

En annan utgångspunkt ger två latinska ord. Det första är ”faciere” som betyder göra. Det andra är ”fingere” som betyder hitta på. En slags kombination av detta skulle då ge ordet fiktion, det vill säga något som är gjort men samtidigt påhittat. På engelska heter det mycket riktigt fiction. En annan definition är ord-konst-verk. Materialet som används för att bygga berättelsen, dikten eller dramat är ord men helheten är ett verk, det vill säga byggstenarna har lagts samman till en berättelse, en dikt eller ett drama. Och däremellan finns den som har gjort allt detta, konstnären.

Att en konstnär står mellan orden och verket får tydliga konsekvenser för litteraturens förhållande till verkligheten. Redan Aristoteles talade om ”mimesis”, det vill säga att litteraturen efterbildar verkligheten. Och visst gör den det, den verklighet vi alla lever i kan vi inte komma ifrån. Eller ska vi försöka fly från den? Det handlar även då om att göra ett val. Hur vill exempelvis författaren berätta en kärlekshistoria, iskallt eller romantiskt, cyniskt iakttagande eller med en stark medkänsla.

Den naturalistiske franske författaren Zola, som ofta noggrant efterbildade och beskrev samhället har samtidigt sagt: ”Litteratur är ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament.” Författaren väljer sina hörn (för det går inte att beskriva allt) och skildringen får liv genom hans eller hennes temperament.

När det gäller fiktion finns det alltså inga slutgiltiga sanningar, eller som författaren Per-Olov Enquist uttryckt det ”ingen helgonlik objektivitet”. Det här kan verka flummigt, men är det som gör dessa texter så levande! De inbjuder till ett samspel där författaren ger sin bild av sin värld. Du som läsare har sedan rätten att acceptera bilden, eller protestera mot den – eller kanske tillfoga en helt egen bild. Texten är ett erbjudande; du kan välja att ta emot den eller inte, eller tolka texten på ditt sätt. Som det brukar uttryckas: ”Halva texten är läsarens”. Det är den vi kivas om, samtidigt som den berör oss båda, författaren och läsaren – och våra gemensamma liv.

Du och jag och världen

Litteraturhistorien uppvisar ett oöverskådligt myller av texter och hela tiden tillkommer nya. För var och en av dem har någon haft en avsikt med texten och den har haft en vilja att den ska tas emot av andra. En del texter har gjort omedelbar succé, andra har fått vänta länge – och det finns de som väntar än. En del texter tycks leva ett evigt liv, andra glöms bort ganska snart.

Men alla texter, också de som kan tyckas vara svåra och utestängande, innehåller ändå en kärna av liv. Vissa texter kanske du omedelbart tycker om, andra glömmer du snart, eller det finns kanske texter som du så småningom lär dig att tycka om – och vissa av dem kanske har väntat länge på just dig.

Men det fascinerande är att alla de här texterna finns. De kan uppfattas som svåra eller lätta, som djupa eller ytliga, men varje text måste bedömas efter sin egen art och sitt eget syfte. Det bästa svaret på varför en text ser ut som den gör är, att den som gjorde den eller den texten fann att det här var det bästa sättet att uttrycka sig på. Om världen och samhället men också om vad det innebär att vara människa bland andra människor. Varför är vi som vi är – onda, goda, listiga, dumma, hatiska, förlåtande? Hur är det att vara man, kvinna, fattig, rik, barn, ung, gammal?

Texterna ger kunskap om vilka vi är. Men hur får vi sedan andra att ta emot och tänka vidare om det texten har att säga? Texterna kan vara långsamma eller snabba, melankoliska, drömska, meditativa eller omedelbart spännande och underhållande. Men de har alltid ett tilltal, en röst. Även den mest otillgängliga och svårbegripliga text har en grundläggande vädjan: Det här är mitt sätt att uttrycka mig och jag vill nå dig annars hade jag aldrig gett dig den här texten. Lyssna!

Det vidgade textbegreppet

I dag finns det fler typer av texter än någonsin tidigare. Den gamla tjocka romanen får samsas med digitala texten och flöden. Redan från begynnelsen har bildkonst och musik samverkat med texterna. I dag har vi också en mängd andra medier, till exempel radio, teve, bilder och film. Likaså kan en texts utseende ha betydelse för hur den kommer att synas. Typografi, layout och design blir allt viktigare och vi talar därför om ”det vidgade textbegreppet”. Men även det har funnits tidigare. Så var exempelvis de engelska pre-rafaeliternas böcker på 1800-talet konstfullt utformade utifrån ett tätt samarbete mellan diktarna och konstnärer och designers som Beardsley och Morris. Detta estetiska perspektiv har egentligen alltid funnits med när människan skapat –

även vardagsverktyg fick ibland en estetisk dimension för att vara både funktionella och vackra.

Men nu kan det vara dags att börja följa hur de första texterna föddes och utvecklades. Du har redan lärt känna uppkomsten av de tre huvudspåren, epik, lyrik och dramatik, och det är framför allt dem du kommer att få följa fram till våra dagar. Nu ger vi oss iväg!

Den isländska Eyrbyggja saga från 1200-talet översattes 1871 till engelska av William Morris, som också illustrerade utgåvan för hand med akvarellfärg, bläck och bladguld.

Forntiden

Den egyptiske skrivaren Anys dödsbok från ca 1270 f.v.t.

DE FÖRSTA KULTURERNA

Ordet kultur betyder ursprungligen odling. Det var också i lättodlade flodområden som de första avancerade samhällena, eller högkulturerna, bildades. Där utvecklades komplicerade system för bevattning, som gjorde skördarna större. Allt fler människor samlades i byar, städer och så småningom hela riken med en allt fastare organisation.

Den snabba utvecklingen hade sitt pris. Användningen av slavar var ryggraden i dessa samhällens ekonomi och ingen ifrågasatte uppdelningen i fria och slavar. Så sent som 50 f.v.t. skriver den romerske författaren Varro att bondens redskap kan indelas i tre kategorier: de talande, de till hälften talande och de stumma – slavarna, oxarna och plogen.

De första högkulturerna är från 3000-talet f.v.t; den sumeriska mellan floderna Eufrat och Tigris och den egyptiska i Nildalen. Något senare kom den kinesiska längs Huanghe och den äldsta indiska kulturen i Indusdalen. Det var riken med en tydlig maktfördelning och lagar för hur samhället skulle skötas. Ämbetsmän och präster, och en del skickliga hantverkare, hade hög status, men i toppen av pyramiden befann sig härskaren. Han var den som hade närmast kontakt med gudarna. Ofta dyrkades han själv som en gud.

Nu föddes skrivkonsten eftersom konsten att läsa och skriva fick stor praktisk betydelse (se även Språket). Att bli skrivare blev ett eftertraktat yrke. Dikten ”Den gode skrivaren” funnen på en egyptisk papyrus från 1200-talet f.v.t. avslutas med raderna:

Bli skrivare! Det befriar Dig från skatt och räddar Dig från kroppsarbete.

Bli skrivare! Finlemmad och med mjuka händer skrider Du fram i vita kläder, vördad och hälsad av hovet.

Den äldsta litteraturen

Skrivkonsten användes till en början för lagar och räkenskaper men kom snart att tas i bruk även för annat. Gemensamt för alla högkulturerna är skapelseberättelserna. Trots att de uppstod på platser långt från varandra uppvisar de många likartade drag. De handlar om en undran gemensam för alla människor. Hur uppstod världen omkring oss? Hur gick det till när den blev som den blev? Varför finns vi själva till?

Den här typen av berättelser kallas myter. Myterna är berättelser om gudomliga handlingar av grundläggande betydelse för människans tillvaro. De skildrar världens skapelse och undergång, men också dödens

och det ondas tillkomst. Eller om hur vi kan rädda oss från detta. I stort sett samtidigt med myterna kom kulten. Ordet, som har tydlig förbindelse med ordet kultur, ligger nära ord som sköta, vårda och tillbedja.

Ytterligare ett begrepp är riten, det vill säga hur man går tillväga under kulten. För att ge ett konkret exempel: Kristendomen utgår främst från myterna i Nya testamentet, kulten utövas framför allt vid gudstjänsten och de riter som utförs där är exempelvis psalmsång, trosbekännelse och predikan. Samma mönster finns i islam, i judendomen och i de flesta av våra religioner än i dag.

1 Nutida myter, kulter och riter

I dag finns de tre begreppen inte bara inom religionerna, utan också på många andra håll mitt ibland oss Kanske har du en fotbollshjälte eller en rockstjärna du dyrkar så högt att hen är en närmast mytologisk figur När du går på matchen eller konserten är det att likna vid en kulthandling Där kanske du utför vissa riter, tänder en cigaretttändare, viftar med flaggor eller sjunger en speciell hyllningssång Utför du dessa handlingar ensam eller i grupp? Berätta för några i klassen och diskutera vårt behov av myter, kulter och riter

När myterna nedtecknades är osäkert. De är ofta anonyma och sägs ha skrivits ned på gudomlig ingivelse. Gudarna själva skulle alltså vara de första författarna. Det säger något om vilken betydelse man gav myterna. Inte så sällan var gudarna också de första läsarna! I både Egypten och Mesopotamien fick de döda med sig skrivna texter i graven. Oftast var det en lista på alla de förträffliga gärningar de utfört i livet. Många texter är också skrivna i dialog med gudomen.

I dag väntar vi oss att de flesta texter har en författare. Så var det inte i de första kulturerna. Däremot fick förmedlarna och uttolkarna av texterna hög ställning i samhället. Det var de som förstod dem bäst. Här får ordet kultur den betydelse vi oftast förknippar med detta ord: bildning.

2 Vad är bildning?

Både på nätet och i olika uppslagsböcker diskuteras begreppet bildning Leta tillsammans i grupp fram några definitioner på bildning och diskutera sedan begreppet Vad är för er en bildad person?

Den äldsta litteraturen var till största delen lagar och religiösa texter. Men människan har redan från början haft behov av starka känslor och underhållning. Många av myterna var också spännande berättelser. Kulten utövades ofta genom sång. Ibland var den dramatiskt gestaltad. Så föddes och utvecklades alla de tre genrerna epik, lyrik och dramatik.

Mesopotamien – männen tar över

hymn högtidlig (ofta religiös) sång

Den assyrisk-babyloniska gudinnan Ishtar hade samma roll som sumerernas Inanna.

Här är hon avbildad på en lertavla från 1800-talet f.v.t.

På det bördiga slättlandet mellan floderna Eufrat och Tigris (med ett sammanfattande namn kallat Mesopotamien) fanns världens första skrivande folk. Det mesta av deras kilskrift på lertavlor har forskare i dag lyckats tolka, exempelvis skapelsemyten Enuma Elish eller De sju tavlornas lag. Den är en hymn på vers om hur guden Marduk besegrar det kvinnliga odjuret Tiamat. Av hennes kropp bygger han sedan jorden och skapar de första levande varelserna (se Antologin).

En annan myt, om gudinnan Inanna, nedtecknades mellan 3500 och 1750 f.v.t. Fruktbarhetens gudinna Inanna förälskar sig i herdekonungen Dumuzi, som så småningom sviker henne. Han väljer makten före kärleken. Inanna gör då en nedstigning i dödsriket. Efter tre dagar i det mörka djupet återfinner hon sig själv och kan återvända till livet på jorden.

Myten om Inanna är en spännande episk berättelse, skriven på ett besvärjande lyriskt språk. Kanske visar den också på hur ett ursprungligt samhällssystem dominerat av kvinnorna, ett matriarkat, övertogs av männen. Inanna, Den stora modern, blir den sårbara Jungfrun. Men berättelsen är samtidigt tidlös. Den skildrar en ung kvinnas tvivel och ångest inför den man som sviker henne.

3 Inanna

Berättelsen om Inanna är lätt att hitta både på nätet och i bokform i modern svensk översättning Ta reda på den och läs något utdrag Diskutera sedan i grupp om Inannas öde kan vara aktuellt än i dag

En speciell episk text är Hammurabis lag, från cirka 1700 f.v.t. I sammanlagt 282 detaljerade lagbestämmelser berättar den om vilket straff som ska följa på vilket brott. Den är ett exempel på hur juridiska dokument samtidigt kan vara utformade som små berättelser (jämför de svenska medeltida lagarna).

Hjältekonungen Gilgamesh

Inanna får vid ett tillfälle hjälp av sin släkting Gilgamesh. Han är huvudperson i Gilgamesheposet, som berättar om en hjälte, kung i staden Uruk i södra Mesopotamien omkring 2600 f.v.t. Eposet berättades muntligt från generation till generation i tusen år innan det slutligen nedtecknades (se även Antologin).

GILGAMESH

Gilgamesh är till två tredjedelar gud och en tredjedel människa Tillsammans med sin vän, den vilda naturvarelsen Enkidu, utför han väldiga hjältebedrifter De båda fäller ett heligt cederträd, dödar draken Huwawa och slår till och med ihjäl en himlatjur Men detta är inte enbart en spännande berättelse, den är också en skildring av manlig vänskap När Enkidu drabbas av sjukdom och dör blir Gilgamesh vild av sorg Han inser också att inte heller han undkommer döden I slutscenen möter han sin väns ande som berättar om tillvaron i dödsriket Snart ska de mötas där nere och vännerna gråter tillsammans Dessa starka och eviga motiv om ära, vänskap och död återkommer i de grekiska eposen

Egypten – berättelser om livet och döden

Många texter från det forna Egypten har anknytning till döden. De äldsta är pyramidtexterna, (ca 2500 f.v.t.) som skrevs med hieroglyfer direkt på väggarna i faraonernas gravkammare. De beskriver i lyrisk form den döde konungens resa till himlen. Av liknande slag är kisttexterna, (ca 2100 f.v.t.), som skrevs på mumiekistornas insidor.

En tredje form är Dödsboken (ca 1500 f.v.t.), som många egyptier fick med sig i graven. Den var ofta praktfullt illustrerad i lysande färger och kan sägas vara ett slags dramatiskt rollhäfte. Den innehåller de repliker

Detta husaltare visar Echnaton och Nefertiti med tre av sina döttrar. Solguden Aton låter sina strålar lysa ner på dem.

själen behöver säga för att få tillträde till dödsriket. Dödsboken skrevs ner på papyrusrullar och flera hundra exemplar finns bevarade.

Men människorna i Egypten hade också ett behov av äventyr och spännande berättelser. Många nedtecknade sagor har bevarats, framför allt från storhetstiden Mellersta riket 2061–1650 f.v.t. Ett exempel är Berättelsen om Sinuhe. Han är konungens förtrogne, men när hans herre dör genom en sammansvärjning flyr han i panik ut i öknen. Han räddas av en palestinsk hövding, uppnår efter diverse hjältedåd en aktad ställning i det främmande landet men plågas av hemlängtan. Till sist får han återvända till Egypten där han tas emot som en hjälte.

En fornegyptisk dikt är ”Hymn till solen” som tillskrivs farao Amenhotep IV. Tillsammans med sin drottning Nefertiti regerade han under Nya riket 1364–1347 f.v.t. Han gjorde ett försök att byta ut forntidens alla gudar mot en enda, Aton, som betyder solen. Själv bytte han namn till Echnaton. Även om allt ganska snart återgick till det gamla finns dikten kvar (se Antologin). Den uttrycker en varm och personlig religiositet som kan jämföras med många av de senare psalmerna i Psaltaren.

Kina – krig och sång

De första kinesiska flodkulturerna är från 3000-talet f.v.t. Cirka 1500 f.v.t. kom de första skrivtecknen som inristningar på djurben och sköldpaddsskal. Skriften sågs som helig och användes främst vid spådomar. Riket styrdes då av Shang-dynastin som störtades 1027 f.v.t. av Zhoudynastin.

Mu Shi (Talet vid Mu) berättar om Wu Wang, som var Zhou-dynastins grundare. Historien börjar morgonen före Wu Wangs avgörande strid mot den siste kungen av Shang år 1028. Stilen antyder att berättelsen även kan ha uppförts dramatiskt på en scen. De ständiga krigen medförde att det blev viktigt att samla värdefulla texter innan de gick förlorade. Dikternas bok, en antologi från hela Kina på över 305 folksånger, ballader, hovsånger och dansvisor, nedtecknades först på 500-talet f.v.t. men bygger på flera tusen års muntliga traditioner. Även om musiken har gått förlorad framgår att dikterna ursprungligen har sjungits och dansats. En del är växelsånger mellan män och kvinnor från rituella vårfester där man knöt samman kärlek och jordens fruktbarhet. Dikternas bok fick stor betydelse för kinesisk poesi ända fram till våra dagar.

Indien – lovprisandet av gudarna

På 2000-talet f.v.t. erövrades området av ett indoeuropeiskt folk, arierna. Deras äldsta bevarade skrift är Rigveda från cirka 1400-talet f.v.t. Den omfattar över 1 000 hymner diktade till gudarna, bland annat de magiska och rituella Upanishaderna. I dem ingår exempelvis läran om det ständiga kretsloppet av återfödelser. Men bakom tillvarons mångfald finns ändå det evigt oföränderliga (brahman). Dessa texter utgör grundvalen i hinduismen – en religion som innefattar en mängd trosriktningar och gudavärldar.

De vediska texternas lovprisningar av gudarna blir ofta mycket konkreta i sin livsbejakelse och jordiska sinnlighet. I Rigveda liknas morgonrodnadens gudinna, Ushas, vid en ung kvinna som går till sin älskare, solguden:

Som en flicka, medveten om sin täckhet, går du, gudinna, till guden, som längtar efter dig.

Som en rodnande ung kvinna blottar du dina bröst för honom, som strålar fram i öster.

Världens största epos

Som alla andra högkulturer var Indien strängt socialt skiktat. Skrivkonst och kultur var för de högsta skikten, eller kasterna, i samhället. Samtidigt fanns också en gemensam muntlig kultur. Ur den växte det fram ett indiskt nationalepos, Mahâbhârata.

lovprisa hylla

Scen ur Bhagavadgita där Krishna kör Arjunas vagn. Relief på ett hinduiskt tempel.

MAHÂBHÂRATA

Mahâbhârata är världens längsta episka dikt; med sina 220 000 versrader är den åtta gånger större än Iliaden och Odysséen tillsammans Den muntliga traditionen för eposet tillbaka till 1400–1000 f v t Den text som finns bevarad i dag påstås vara författad av den vise mannen Vyâsa på 300-talet

Mahâbhârata är en spännande berättelse om maktkampen mellan två brödragrupper På ena sidan står kung Pandus fem söner, bland dem den vise och fromme Yudhistira och den ridderlige Arjuna med sin fruktade båge På den andra sidan finns Pandus bror, den blinde Dhritarashtra och hans hundra söner De fem bröderna har fördrivits från sitt rike och måste leva i djungeln En dag får de veta att en kung i närheten lovat att den som kan spänna hans väldiga båge ska få hans dotter Draupadi Den ene fursten efter den andre försöker men misslyckas Då dyker Arjuna upp, förklädd till tiggare Under furstarnas hån tar han bågen, spänner den lätt, träffar måltavlan och för hem konungens dotter som brud

Efter mängder av lika spännande episoder återstår slutstriden Den blir grym och bitter, men till sist ligger alla Dhritarashtras hundra söner döda på slagfältet Riket återupprättas med Yudhistira som dess vise kung

Kärlekens epos

Mahâbhârata, med alla sina stridsscener, var avsett för furstehoven och för krigarkasten. I det indiska samhället fanns också en religiös och kulturell överklass, brahminerna. De bearbetade eposet efter sin tankevärld. Ett av de mest berömda tilläggen blev Bhagavadgita

Inför det avgörande slaget tar guden Krishna tjänst som kusk hos Arjuna. Trots segern ser Arjuna förtvivlad ut över slagfältet översållat av döda och ber Krishna om hjälp. Gudens svar utvecklar hinduismens fromhetsideal: människan kan genom yoga göra sig till herre över alla sina lidelser. Arjuna följer detta och kan till sist se överguden Brahman själv i en vision där också hela skapelsens mångfald uppenbaras.

4 Vad är en hjälte?

En jämförelse mellan Mahâbhârata och Bhagavadgita visar att Arjuna som hjälte kan uppfattas på två sätt Hur uppfattar du själv honom? Kommer han att kunna bli fri från allt detta dödande? Diskutera med några i klassen

Israel – pakten med en egen Gud

I Palestina levde kring Jordanfloden ett åkerbrukande och nomadiserande folk, judarna. Deras rike styrt av präster och småkonungar utkämpade otaliga strider med grannländerna. Ibland var riket mäktigt, ibland var det nära att gå under. Det var väl organiserat i tolv stammar. Dessutom tycks judarna redan från början ha känt sig som ett utvalt folk. De dyrkade till skillnad från alla sina grannar en enda gud, Jahve, och han var bara deras gud. Till honom vände man sig var gång man behövde hans hjälp.

Det är osäkert hur gamla de muntliga traditionerna bakom judarnas heliga skrifter är. De första nedskrivna texterna är från cirka 1300 f.v.t. och omarbetades sedan flera gånger innan de fick den utformning de har i dag. Judarnas Bibel (även benämnt Gamla testamentet, GT inom kristendomen) består av böcker av olika slag. Ordet bibel är latin och betyder just ”böcker”. Här finns berättelser, hymner och profetior. GT kan läsas på två sätt. Det är en religiös skrift, som judarna (senare också de kristna) använder i gudstjänst och bön. Samtidigt har det ett innehåll som kan beröra alla människor.

De starka berättelserna

Redan på de första sidorna i GT lever vi oss in i hur Adam och Eva genom ormens list drivs ut ur det eviga paradiset till ett slitsamt och tidsbegränsat jordeliv.

Annat i GT känns i dag direkt stötande, som exempelvis en del av de oändligt detaljerade lagtexterna. Men genom de fem Moseböckerna, Josua, Domarboken, Samuelsboken, Konungaboken, Krönikeboken och så vidare löper ett pärlband av starka berättelser: Kains mord på sin

Noaks ark är ett välkänt motiv i konsten. I den här målningen från 1570 av Simon de Myle ser vi hur djur och människor lämnar arken efter att den strandat på berget Ararat (nuvarande Turkiet).

broder Abel, Noak och Syndafloden, Jakobs kamp för att få gifta sig med den vackra Rakel, Josef och hans bröder, Moses flykt från Egypten. Senare följer de många hjälteberättelserna, som de om Simson och Delila, om David och Goliat, om den grymme kung Saul och den vise Salomo.

En av de mest gripande berättelserna är den om Rut. Hon kommer från det hatade grannlandet Moab men har följt sin svärmor till Jerusalem. Hennes kamp för att bli accepterad i ett främmande land har blivit en förebild för många invandrarkvinnor.

Poesin

Till de poetiska skrifterna räknas den om Job. Där finns också Psaltaren, en psalmdiktning som till stora delar påstås ha David (1005–965 f.v.t.) som författare. De är lovsånger eller klagosånger med en djupt personlig ton. Davids son, den vise Salomo (965–926 f.v.t.) står som författare till Ordspråksboken. Det rör sig om korta, praktiska råd om hur vi bör handskas med vårt vardagliga liv. Predikaren skildrar däremot hur dystert jordelivet är. En helt annan ton har Höga visan. Den bygger ursprungligen på folkliga kärlekssånger, som användes vid bröllopsfester och skördefester. Visorna är fyllda av livslust och glädje och ger ingående beskrivningar av den älskades alla företräden. Boken är uppbyggd som en dramatisk dialog mellan Han och Hon och med en kör som kommenterar attraktionen mellan dem.

Profeterna

Profeterna var professionella förkunnare, ibland till och med anställda vid hovet. Ofta hade de en ganska självständig ställning. Starkast framträder Jesaja (o. 740–700 f.v.t.) med sin skoningslösa samhällskritik och sina spådomar om ett kommande fredligt tusenårsrike. En dag skall ett barn födas för att förverkliga det. Det är oftast honom Jesus hänvisar till i Nya testamentets evangelier. Den mest personlige av profeterna är Jeremia (o. 626–580 f.v.t.). I sina klagovisor berättar han att han inte alls vill bli profet men tvingas till det av Jahve. I gengäld blir han den som tydligast vågar anklaga honom för både nyckfullhet och grymhet.

Oavsett om de har varit religiösa eller inte har otaliga människor genom årtusendena påverkats av texter ur GT Om du själv skulle välja: Vilken text skulle beröra dig mest? (se även Antologin) Skriv upp den text du valt och diskutera sedan i grupp varför det blev just den Avsluta med diskussion i helklass

Dikten finns överallt

Var än människor under forntiden samlades i större eller mindre grupper skapade de sina egna samhällssystem. Om dem ville de berätta. Jägarfolk som den amerikanska ursprungsbefolkningen och inuiter hade sina myter och sånger (se Antologin). I Afrika var sånger och dramatiska danser vanliga i samband med religiösa riter.

Mycket av detta är försvunnet eller har upptecknats först under modern tid.

Ett exempel på en forntida myt som återupptäcktes långt senare är quiché-mayafolkets heliga skrift Popol Vuh. Första raderna lyder: ”Detta är berättelsen om hur allting låg i oviss väntan, orörligt stilla, om hur rymden var tom och allt var tystnad och frid.”

Popol Vuh är både en skapelseberättelse och en berättelse om maya folkets kungar, släkt med gudarna. Under spanjorernas erövring försvann eposet, men återupptäcktes på 1700-talet av en munk som gjorde en översättning till spanska. Först i mitten av 1800-talet trycktes det. En svensk översättning kom 1983.

6 Popol Vuh

Ta reda på mer om mayafolket och deras epos på nätet eller i böcker Läs gärna något utdrag Diskutera i grupp likheter och skillnader jämfört med andra av forntidens epos

Skrivtecken och siffror.

I webbdelen finns en sammanfattning som hjälper dig att repetera Forntiden

5 Texter som berör

Akropolis med templet Parthenon i Aten.

demokrati demos – folk + kratein – vara stark, härska olympiad olympiados –tidsrymd på fyra år filosofi philos – vän + sophia – vishet psykologi psyche – själ + logos – ord, tal, förnuft arkeologi arché – början, orsak + logos historia historia – efterforskning, undersökning fysik physike – något som avser naturen

astronomi astron – stjärna + nomos – lag, kunskap klassiker författare som skapat verk av bestående värde

SAMHÄLLE OCH KULTUR

Forntidens högkulturer kunde du läsa om i föregående kapitel. De gav i sin tur kulturella impulser till den lilla bergiga sydeuropeiska halvö som senare kom att kallas Grekland. Den låg vid en korsväg för handel och sjöfart, och med de kringseglande fartygen kunde också idéer och tankar smyga sig med i lasten. Dessa omformades sedan efter det egna samhällets speciella behov och så växte det antika Grekland fram, som vi brukar kalla ”den västerländska kulturens vagga”.

Hedersbeteckningen kommer av att det är härifrån vi har fått vårt samhällsskick och mycket av det vi kallar kultur. Det framgår inte minst av svenskans alla grekiska lånord, från demokrati till olympiad; ord för vårt tänkande som filosofi eller för utforskandet av vårt inre, psykologi. Studiet av världen igår, i dag och i morgon: arkeologi, historia, fysik och astronomi. Eller de litterära grundformer vi använder oss av i denna bok: epik, lyrik och drama (se Inledningen).

Antikens kultur uppstod i Grekland, övertogs sedan av romarna och spreds genom dem vidare, till länderna runt Medelhavet och upp genom Europa. De grekiska och de romerska författarna sågs som klassiker, som senare tiders författare skulle försöka efterlikna. Så började ”det västerländska kulturarvet” träda fram, det som vi fortfarande i så hög grad är präglade av även här i Sverige.

Grekland

3600–323 f.v.t.

På den grekiska halvön fanns redan från cirka 7000 f.v.t. en åkerbrukskultur, men det var under bronsåldern, 3600–1050 f.v.t., som handel och sjöfart växte fram. För utvecklingen av handeln blev två saker avgörande. Med grekerna fick mynten allmän användning och den opraktiska byteshandeln försvann. Lika viktig blev skriften. Från ett annat handelsfolk, fenicierna, övertog grekerna ett system med stavelseskrift som de i sin tur vidareutvecklade (se Språket).

Välstånd och överbefolkning gjorde att grekerna med bosättningar och handelsstationer började kolonisera områden i Italien, Nordafrika och på Mindre Asiens västkust. Där kom de i konflikt med det väldiga persiska riket som från mitten av 500-talet f.v.t. sträckte sig ända från Egypten till Indien. Under perserkrigen slöt sig alla greker samman och vid Marathon hejdades den persiska invasionen 490 f.v.t. Efter slaget sprang en budbärare 42 195 meter till Athen med beskedet att staden var räddad. Sträckan är fortfarande densamma i dagens maratonlopp.

Det grekiska området omkring 700-talet f.Kr.

Områden koloniserade av greker

Athen – demokratins födelse

Under den här tiden var Grekland indelat i stadsstater. De bestod av en stad med tillhörande landsbygd. Mitt i de flesta städerna på en klippa låg akropolis, med de viktigaste templen. Nedanför fanns torg och bostäder skyddade av en mur. En av de mest framstående stadsstaterna var Sparta, som med sina hjältemodiga soldater hade spelat en avgörande roll under perserkrigen. Från 400-talet blev istället Athen hela Greklands dominerande handels- och kulturcentrum. Under denna klassiska tid utformades den athenska demokratin. Den gällde dock endast fria, vuxna män. Kvinnor, slavar och inflyttade från andra stadsstater hade inga politiska rättigheter. Tidigare hade det funnits många kvinnor som arbetade med läkekonst, men de förbjöds nu att studera. Möjligen fick de tjänstgöra som barnmorskor eftersom det hörde ihop med det som sågs som deras viktigaste uppgift i samhället: att föda barn.

De fria manliga medborgarna avgjorde genom omröstningar hur staden Athen skulle styras. Det var också nästan uteslutande bland männen som kulturlivet fick sina utövare. Och sina välgörare. En orsak till ett rikt utbud av kultur är att i ett välmående samhälle behöver inte alla slita för den dagliga brödfödan. I det klassiska Grekland får vi våra första verkliga kulturarbetare, som alltså fick betalt för att utöva sitt yrke.

KorinthAthen

Naukratis

Jerusalem

Karthago

Kreta

Cypern

Korsika

Sardinien

Svarta havet

Donau

Medelhavet

Nilen

Miletos

Siracusa

Kyrene

Massalia

Byzantion

Troja

rapsod rhapsodos –sammanfoga + ode – sång

Trots att skriften nu utvecklats var litteraturen i första hand muntlig. Professionella underhållare, rapsoder, drog från plats till plats och berättade allt från verkliga krigsäventyr till sagor och myter. Det här blev en litteratur tillgänglig för alla greker vilken samhällsklass de än tillhörde. Ibland satte rapsoderna ihop egna långa och rytmiska berättelser till det vi kallar epos.

1 Berättandet då och nu

Rapsoden kan jämföras med dagens ”rappare” Ta i grupper fram några moderna ”rap-texter”, lyssna på dem och diskutera sedan i hela klassen vad det kan vara i det här rytmiska sättet att berätta som är speciellt fängslande

Sånger och uppläsningar av lyrik och körlyrik samlade stora skaror omkring sig. Dramat uppfördes för en väldig publik vid stora fester. Att litteraturen blivit så populär gjorde att den började skrivas ner för att kunna bevaras för eftervärlden. Från 400-talet f.v.t. börjar det förekomma texter i fler än ett exemplar, inte minst sedan Homeros epos utnämnts till den klassiska grekiska texten.

Greklands gudar

Denna antika grekiska skål visar vinguden Dionysos i en segelbåt med en last av vinrankor.

Varje grekisk stadsstat kunde ha sin egen favoritgud, men alla tillhörde en gemensam gudavärld. På det grekiska berget Olympen härskade en brokig samling, ledd av den ständigt otrogne Zeus och hans trogna maka, Hera. Där fanns hans dotter, Afrodite, som hade minst lika många äventyr som sin far. Apollon understödde diktning och musik, medan Ares var krigskonstens gud. I underjorden härskade Hades, bror till Zeus. En annan bror var Poseidon, havets gud. En syster var Demeter, skördekonstens gudinna. Athens speciella skyddsgudinna var Athena, som föddes som en blixt ur sin fader Zeus huvud.

Detta är endast några exempel ur en mycket brokig skara av gudar. Dessutom växte gudavärlden hela tiden. Genom att gudarna gärna förälskade sig i vackra jordiska människor av båda könen uppstod snart ett myller av halvgudar. Och ett myller av historier. Den grekiska mytologin uppvisar en provkarta på spännande intriger med otrohet, svartsjuka, svek, hämnd eller måttlös åtrå och passion.

Gudarna tillbads genom regelbundet återkommande fester, där de hyllades med offer och processioner, exempelvis vid den årliga

Dionysosfesten i Athen. Dionysos var fruktbarhetens och vinets beskyddare och son till Zeus och en jordisk kvinna. Vid festen förekom också dramatikertävlingar.

Gudarna var mycket måna om sin värdighet. Många myter handlar om människor som försöker förhäva sig gentemot gudarna. De som trotsar dem uppvisar hybris och det kan ge fruktansvärda straff som följd. Däremot blandade sig gudarna själva gärna in i mänskliga angelägenheter och strider.

Myterna har stor betydelse för alla forntida kulturers litteratur och det gäller verkligen antikens Grekland. Man kan kalla den grekiska gudavärlden en litteraturens väldiga förrådskammare. Ur den hämtade såväl epiker som dramatiker ämnena för det de ville berätta eller gestalta.

2 Gudavärldar i världen

Det finns i dag mängder av böcker och sidor på internet som beskriver gudavärldar från skilda kulturer Ta reda på vad exempelvis krigsguden eller skördekonstens gudinna heter i Egypten, Mesopotamien, Indien och Grekland och ge exempel på likheter och olikheter mellan dem Jämför dina exempel med andra i klassen och gör sedan en gemensam ”gudalista”

3 Den grekiska gudafamiljen

I texten beskrevs endast en del av den grekiska gudafamiljen Leta reda på ytterligare några gudar och rita ett släktträd över deras inbördes relationer

Filosoferna

I den här bokens inledning kunde du läsa om hur människan tidigt började fundera över alltings ursprung och om tillvarons mening och mål. När svaren på dessa frågor inte söktes i skapelsemyter utan i egna spekulationer om hur världen ser ut lades grunden till den tankeverksamhet vi kallar filosofi

De äldsta filosoferna beskrev världens uppbyggnad utifrån olika urämnen som vatten, jord, luft eller eld. Med atenaren Sokrates (469–399 f.v.t.) blev filosofin något för den enskilda människan. Han gick omkring på gatorna och förde samtal med alla han mötte om såväl moraliska problem som medborgarens roll i samhällslivet. Det gjorde honom farlig för de styrande i Athen. Han var ”en ungdomens fördärvare” och dömdes till att välja mellan landsflykt och döden. Han valde att dö för egen hand. Sina sista timmar tillbringade han tillsammans med sina närmaste vänner och lärjungar, där de diskuterade om själen var odödlig eller inte. Sedan tömde han giftbägaren.

hybris övermod, tro för mycket om sin egen förmåga

Läs mer om tidig grekisk filosofi i webbdelen

Platon

Sokrates skrev själv ingenting, men hans filosofi är känd genom att hans främste elev Platon (427–348 f.v.t.) låter Sokrates vara huvudperson i de flesta av sina Dialoger. De är ofta uppbyggda så att Sokrates inleder med en fråga, exempelvis: Vad är det sköna? Vad är tapperhet? Den som svarar får sedan ge exempel, Sokrates frågar vidare och genom den fortsatta dialogen börjar vi fundera på om det finns något gemensamt för all tapperhet eller skönhet. Målet är alltså ett slags allmänna begrepp, som har en självständig existens.

4 Tapperhet och skönhet

Pröva på egen hand Sokrates teknik! Försök att tillsammans i grupp, genom diskussion, definiera vad ”tapperhet” och ”skönhet” är Det räcker inte att slå upp ordet i en ordbok – bygg ut era tankar och ge en utförlig definition av begreppen! Skriv sedan ner det ni kommit fram till och jämför med andra grupper, som gjort samma uppgift Vad finns det för likheter och skillnader mellan era svar?

Avsluta med en klassdiskussion där ni ringar in begreppen tillsammans

Staten och idéernas värld

Den dialog som har fått störst betydelse för eftervärlden är Staten, med den kända bilden av ”grottan”. Platon menar här att vår egen verklighet är svår att begripa endast med våra sinnen, eftersom vi sitter fjättrade i en underjordisk grotta med ansiktena vända mot väggen längst in i grottan. Bakom oss brinner en stor eld och det enda vi kan uppfatta är skuggorna av figurer som rör sig bakom våra ryggar. Figurerna belyses av elden och kastar sina skuggor på grottväggen framför oss. Vår verklighet är alltså bara en skugga av den egentliga verkligheten: idéernas rike. Enda sättet att få insikt om denna högre verklighet är genom filosofin (se även Antologin).

Sammanfattande brukar man kalla de här tankarna för Platons idealism. Den fick ett oerhört inflytande på europeiskt tänkande. Under 200-talet v.t. fördes Platons tankar samman med kristendomen i nyplatonismen. Den förenade tankarna om det godas idé med en hemlighetsfull (mystisk) längtan efter Gud. Denna längtan efter idéernas rike nådde sedan sin höjdpunkt under romantiken från 1700-talets slut till 1800-talets mitt.

På 390-talet f.v.t. återvände Platon efter långa resor till Athen. Där grundade han en egen skola för undervisning och forskning. Skolan låg nära en olivlund helgad åt sagohjälten Akademos och fick därför namnet Akademi. Platons akademi blev modell för senare kulturella och vetenskapliga sammanslutningar runt om i världen.

5 Meningen med livet

Vi människor lever här och nu Behöver vi då fundera över meningen med livet?

Vad är din åsikt i denna fråga? Fundera först på egen hand och skriv ner några av dina egna reflektioner Diskutera sedan frågan gemensamt i klassen: Behöver vi dessa funderingar, eller är det bäst att låta bli?

Aristoteles

En av Platons elever var Aristoteles (384–322 f.v.t.), som efter sin lärares död grundade en egen akademi där han försökte systematisera alla vetenskaper som fanns i antikens Athen. Han skrev och föreläste bland annat om logik, estetik, pedagogik, psykologi och fysik. Många av hans skrifter finns bevarade och under medeltiden blev Aristoteles världsbild ledande i Västeuropa.

Aristoteles mest kända enskilda verk är Om diktkonsten. Enligt honom ska konsten efterbilda och återge verkligheten. Begreppet kallas mimesis Främst ägnade han sig åt tragedin. Om diktkonsten fick efter handoerhörd betydelse både för det franskklassiska dramat på 1600-talet och för 1800-talets realistiska roman.

Fresken "Skolan i Aten" målades av den italienske konstnären Rafael 1510 och visar många av antikens tänkare, bland andra Platon och Aristoteles, som syns i mitten.

logik läran om ”det riktiga” tänkandet

estetik vetenskapen om det sköna och konsten

mimesis härma, imitera, efterbilda

Den här mumiemasken från Fayyum i Egypten tillverkades under hellenistisk tid och har både egyptiska och grekiska drag.

Hellenistisk tid

323–31 f.v.t.

Greklands politiska storhetstid tog slut med Alexander (356–323 f.v.t.), senare kallad ”den store”. Under långa fälttåg erövrade han inte bara Grekland utan också Perserriket och Egypten. Riket sträckte sig ett tag till och med en bit in i Indien. Därmed spreds den grekiska kulturen långt ut i världen. Samtidigt påverkades den av inslag från de länder som erövrades. Denna blandkultur kom senare att kallas hellenismen, och blev en förmedlande länk mellan Grekland och Rom.

Efter Alexanders tidiga död delade hans generaler efter ett antal krig upp väldet mellan sig. Jätteriket föll snabbt isär och de flesta av dess olika delar erövrades så småningom av romarna. Men kulturen fanns kvar.

Alexandria

Under sina segertåg grundade Alexander nya städer i sitt eget namn. Den mest kända är Alexandria som anlades i i Egyptens Nildelta 331 f.v.t. Det blev en mycket modern stad med snörräta gator och ett stort lärdomscentrum, Museion. Därifrån har vi fått ordet museum. Alexandria var under hellenismens tid världens största stad med över en miljon invånare. Fyrtornet utanför Nilens mynning var ett av världens sju underverk.

I Alexandria lät Alexanders efterträdare Ptolemaios II (308–246 f.v.t.) bygga ett bibliotek där han placerade hela den då kända grekiska litteraturen. Museion växte snabbt och lär till sist ha omfattat 700 000 bokrullar. Här utvecklades så småningom en avancerad textkritik ( filologi), där man genom studiet av olika upplagor försökte finna fram till den ursprungliga texten.

Här utvecklades också Aristoteles tankar om mimesis, genom att vissa författare och verk utsågs till föredömen som borde efterbildas. Så uppstod en litterär kanon. Alltsedan dess pågår en ständig diskussion om vilka böcker man framför allt ska läsa för att få en god bild av all världens litteratur.

Biblioteket plundrades flera gånger och försvann helt år 389 v.t.

Det återuppfördes 2001 i ett samarbete mellan den egyptiska staten och UNESCO. Den officiella invigningen ägde rum den 16 oktober 2002. För den som vill veta mer har biblioteket en officiell hemsida på tre språk.

6 Världslitteraturens största

Gör en lista på de fem författare du anser är de viktigaste i hela världslitteraturen

Jämför sedan din lista med någon klasskamrats lista och diskutera varför ni valt just dessa författare

Därefter skriver var och en i klassen upp sina tre viktigaste författare på tavlan

Sammanställ vilka tre som finns med flest gånger, och rösta sedan bland dessa tre för att se vem som ”vinner” Diskutera därefter, utifrån resultatet, vad som krävs för att en författare ska bli kallad klassiker Är det popularitet, många läsare, språket och innehållet, tidlösheten och så vidare?

Romarriket

ca 750 f.v.t.–476 v.t.

Enligt traditionen grundades Rom 753 f.v.t. av bröderna Romulus och Remus. Staden låg på sju kullar intill floden Tibern. Mot slutet av 600talet f.v.t. hade Rom växt till en stadsstat styrd av en kung, som hade den högsta civila, militära och religiösa makten.

Den

romerska republiken 509–31 f .v .t .

Den siste romerske kungen avsattes 509 f.v.t. och hela makten övergick till ett råd av äldste, senaten. Den tillsatte två konsuler, valda på ett år. Alla vuxna fria män var romerska medborgare med rösträtt i en folkförsamling. Republikens principer för maktfördelning mellan konsuler, senat och folkförsamling blev sedan vägledande för många styrelsesätt, exempelvis det i USA.

Under ständiga strider med grannfolken växte romarnas makt och år 270 f.v.t. styrde man över hela den italienska halvön. Genom en skicklig kombination av erövringskrig och förmåga att skaffa bundsförvanter fortsatte sedan expansionen. Till sist var hela Medelhavet omgivet av romerska besittningar och kallades ”Mare nostrum”, vårt hav.

Vem besegrar vem?

Med erövringarna spreds romersk lag och statsförvaltning ut över hela det nya världsriket. Romarna var skickliga soldater och ingenjörer. Deras kanske mest imponerande byggnadsverk blev deras vägar, som från Rom sträckte sig ända till rikets yttersta utkanter i nuvarande England eller Tyskland. Många av dessa vägar finns kvar än i dag. Romarna var också mästare i att bygga brovalv, som också användes som akvedukter, det vill säga de bar upp ledningar som fraktade färskvatten från bergen ner till städerna. För en förmögen romare var det dagliga livet ganska behagligt.

Det romerska rikets största utsträckning.

Londinium (London)

Romarnas praktiska sinnelag visade sig också när det gällde kulturen. När de med erövringen av Syditalien kom i kontakt med den välutvecklade grekiska kulturen tog de helt enkelt över den och gjorde den till sin! Man började med alfabetet som var en direkt överföring av det grekiska även om bokstäverna blev latinska (se Språket). De tre genrerna epik, drama och lyrik var redan etablerade så det behövdes inga nya. Romarna tog över i stort sett hela den grekiska gudavärlden, med alla dess myter. De bytte bara ut namnen: Zeus blev Jupiter, Hera blev Juno och dottern Afrodite fick heta Venus och så vidare.

Samtidigt som Grekland blev en del av det romerska riket fortsatte alltså den grekiska kulturen sitt segertåg. Den romerske poeten Horatius uttryckte senare detta med orden: ”Det besegrade Grekland besegrade sina besegrare.”

Corduba (Cordoba)

Burdigala (Bordeaux)

Lutetia

Parisiorum (Paris)

Teutoburgerskogen

Colonia Agrippina (Köln)

Moguntiacum (Mainz)

Milano

Lugdunum (Lyon)

Massilia (Marseilles)

Vindobona (Wien)

Aquincum (Budapest) Singidunum (Belgrad)

Ett uppdelat samhälle

I likhet med tidigare samhällen fanns i romarriket fria medborgare och slavar. Medborgarna var i sin tur uppdelade i patricier och plebejer. Alla manliga medborgare hade rösträtt, men det var bara patricierna som kunde nå de högsta posterna i samhället.

En annan skiljelinje var förmågan att läsa. Den fanns i stort sett bara hos överklassen och diktarna själva. Kvinnorna var underställda sin far eller sin make och att gifta sig och föda barn var kvinnans viktigaste uppgift. Rika romerska kvinnor hade ändå ganska stora möjligheter att bestämma över sina liv. Kvinnor ur lägre samhällsgrupper kunde ha yrken och bestämma över sin ekonomi. Det finns även kvinnor som varit kulturellt verksamma. Ett exempel är Cornelia (200–120 f.v.t.), som sägs ha varit en bildad och respekterad kvinna.

Den romerska republikens mest berömde gestalt var Gajus Julius Caesar (100–44 f.v.t.). Hans arméer erövrade det nuvarande Frankrike (Gallien). Caesar är känd för sina bevingade ord. År 49 utropade han sig till enväldig kejsare, men blev fem år senare mördad av dem som ville återinföra den tidigare republiken. Ledare för upproret var Brutus, en av Caesars närmaste vänner. När Caesar märkte det gav han upp allt motstånd; I Shakespeares drama Julius Ceasar är Ceasars sista ord innan han dör: ”Et tu Brute” (Även du, min Brutus), ett uttryck som blivit bevingat.

7 Bevingade ord

Det finns flera samlingar med bevingade ord på svenska . Du kan lätt hitta dem på nätet . Slå upp några bevingade ord från antikens Grekland eller Rom och diskutera varför just dessa ord blivit ”bevingade”.

Försök också hitta på några egna bevingade ord, som skulle kunna sägas av kända personer i dag Samla era exempel på tavlan och diskutera

Det romerska kejsardömet 31 f .v .t .–117 v .t .

Efter mordet på Caesar följde en tid av inbördeskrig innanOctavianus (63 f.v.t.–14 v.t.) tog makten 31 f.v.t. och utropade sig till enväldig kejsare med namnet Augustus. Under den följande kejsartiden gjorde romarna nya erövringar och lade under sig hela Gallien, Britannien, Alpländerna, nuvarande Rumänien och Bulgarien. Medborgarnas politiska inflytande var nu borta, men å andra sidan fick folket uppleva ”den romerska freden” som varade i nästan 200 år.

Augustus insåg betydelsen av lojala medarbetare. Det gällde också författarna. De hade språket i sin makt och kunde bli farliga om man inte

patricier medlem av gammal och förnäm släkt plebej medlem av lägre samhällsklass

bevingade ord berömt uttryck som många känner till, som ”fått vingar” och sedan spridits vidare

Kejsare Konstantin beställde en sittande kolossalstaty av sig själv som var ca 12 meter hög. Idag finns bara fragment bevarade, som denna hand.

hade dem på sin sida. Hans rådgivare Maecenas (70–8 f.v.t.) fick idén att de främsta författarna skulle understödjas. Sedan dess brukar den som personligen ger bidrag till vetenskap och kultur kallas för mecenat.

Författarna fick alltså betalt för att skriva det makten ville ha. Om man inte gjorde det blev man avskedad och landsförvisad till någon av romarrikets yttre regioner, i värsta fall mördad. När det gäller kejsartidens litteratur blev den därför främst en hyllning till såväl kejsarens som det egna landets storhet.

8 Författaren och makten

Genom Maecenas idé väcktes diskussionen om hur författarna ska förhålla sig till dem som betalar för deras konst, en viktig frågeställning än i dag

Vad tycker du? Ska författarna blunda för orättvisor och smickra dem som har makten, eller ska de våga vara kritiska trots att de då kanske mister sin inkomst, sin frihet att skriva eller än värre: livet? Diskutera i helklass

Mellan hedendom och kristendom (117–476)

Under den senare delen av kejsartiden härjades det romerska riket av inre strider. Först med Konstantin (kejsare 306–337) återinfördes ordningen, men han insåg att riket var för stort för att kunna hålla ihop. Han flyttade därför maktens centrum österut till inloppet av Svarta havet där han grundade staden Konstantinopel, dagens Istanbul.

Efter Konstantins död kom uppdelningen i ett västromerskt och ett öst romerskt rike. I väster anföll allt fler gränsfolk och Rom erövrades år 410 och ytterligare en gång år 455 av vandalerna, som plundrade och brände staden. Än i dag kallar vi människor som förstör och ödelägger för vandaler. År 476 avsattes den siste västromerske kejsaren av german kungen Odoakar. Västroms tid var definitivt slut, medan det östromerska riket fortsatte att existera i nära tusen år tills Konstantinopel erövrades av turkarna år 1453.

Kristendomen tar över

Omkring år 30 korsfästes en judisk upprorsmakare som kallade sig Jesus. Han påstod att han var Guds son, som stigit ner från himlen för att frälsa människorna på jorden. I Gamla testamentet hade det talats om en sådan frälsare, en Messias, men skillnaden var att Jesus riktade sig till alla, inte bara till judarna. Messias blir i grekisk översättning Christos. Den nya läran fick senare namnet kristendom.

De kristna uppfattades som en fara och därför försökte de romerska kejsarna med olika medel utrota den nya läran. Förföljelserna blev efter

hand allt grymmare. På den väldiga amfiteatern Colosseum (invigd år 80 v.t.) med plats för närmare 50 000 åskådare var ett av ”folknöjena” att se hur hungriga lejon kastade sig över försvarslösa kristna män, kvinnor och barn.

Kristendomen gick ändå inte att hejda. På 300-talet insåg kejsar Konstantin att den kunde användas som en enande kraft i ett romarrike på väg att falla sönder. Förföljelserna upphörde och omkring år 380 blev kristendomen statsreligion.

Vid gudstjänsterna användes de kristna bibeltexterna flitigt, men de var många att hålla reda på. Under 200- och 300-talen utvecklades därför ett system där skrivna blad av pergament häftades ihop till en skrift där läsaren kunde slå upp det ställe som behövdes. Så skapades den bundna boken.

Utanför Europa

Antiken är den allmänna benämningen på de grekiska och romerska kulturerna. Men naturligtvis fanns också på andra håll i världen ett rikt kulturliv.

Kina – en orolig tid

Kina var ett utpräglat klassamhälle. Kejsarna omgavs av lyx och överflöd, medan de fattiga levde i svält, sjukdomar och slaveri. Kultur betraktades med misstänksamhet. Kejsaren Shi Huang-di (260–210 f.v.t.) har gått till historien, därför att han lät bränna upp alla böcker han ansåg farliga.

pergament behandlat får-, get- eller kalvskinn

Shi Huang-dis terrakottaarmé upptäcktes 1974 och består av ca 8 000 soldater i full storlek som skulle försvara härskaren efter döden.

9 Att bränna böcker

Vad tänker du om Shi Huang-di och hans försök? Skriv ner några reflektioner

Ta därefter reda på mer: Känner du till liknande exempel med brännande av böcker från modern tid? Hur ser det ut i dagens diktaturer?

Diskutera med någon i klassen utifrån det du tagit reda på: Går det att hindra människor från att ta del av kultur?

Indien – kontakterna med väst

När den persiske kungen Dareios I (522–485 f.v.t.) först erövrade Indien och sedan stred mot Grekland fick alla tre ländernas kulturer kontakt med varandra. Kontakten blev än större genom Alexander den stores erövringar. Efter Alexanders död föll väldet snabbt sönder. Indien blev åter ett självständigt rike med en egen och blomstrande kultur.

Afrika

Under det sista årtusendet f.v.t. ägde ingen större politisk eller kulturell utveckling rum i det forna Egypten. På 700-talet hade handelsfolket fenicierna grundat staden Karthago och därifrån utgick sedan karavaner för handel med folken söder om Sahara. De medförde också redskap av järn, jordbruket utvecklades och nya stater bildades. Under den afrikanska järnåldern 500 f.v.t.–1 000 v.t. talades i dessa områden upp mot 1 000 språk och varje språk tycks ha haft sin egen muntliga litteratur. Det mesta av den har försvunnit men spår av den finns kvar, främst inom lyrik och dramatik.

10 Vad går att ta reda på?

Vi vet mycket om den äldsta grekiska och romerska kulturen Vilka källor finns det? Gör i grupper upp en lista på vilka typer av kulturyttringar som sammantaget ger oss en bild av den europeiska antiken Diskutera därefter i gruppen vad som är möjligt att ta reda på om samtida kulturer utanför Europa Hur ser ”forskningsläget” ut när det gäller dessa kulturer? Diskutera sedan detta i hela klassen

forna för länge sedan

I antikens Grekland utvecklades nya episka former som filosofi och historieskrivning. Den epik som framför allt levt kvar är ändå berättelserna om stora hjältedåd, med greken Homeros epos Iliaden och Odysséen som främsta exempel. Dessa epos inspirerade redan under antiken romaren Vergilius till hans verk Aeneiden

Grekland

Trojanska kriget

Antikens greker skilde inte så noga mellan myt, saga och historia. Staden Troja på Mindre Asiens kust (se karta s. 29) konkurrerade med grekerna om handeln på Medelhavet och erövrades och förstördes flera gånger. Kring dessa historiska händelser byggdes sedan en mängd mer eller mindre sannolika berättelser upp.

Allt börjar som en saga: till ett bröllop har man glömt att bjuda in tvedräktens gudinna, Eris. Mitt under festen kastar hon in ett guldäpple med inskriften ”Till den skönaste”.

Prins Paris av Troja blir utsedd att vara domare mellan gudinnorna Hera, Athena och Afrodite. Alla tre försöker muta honom. Paris väljer Afrodite, som lovat honom jordens vackraste kvinna. Tillsammans rövar de bort den sköna Helena.

Men Helena är redan gift med kung Menelaos av Sparta och han uppbådar nu en mängd grekiska furstar och hjältar för att hämta tillbaka henne. Där finns bland annat hans bror, den mäktige Agamemnon, och hjältar som Akilles och Odysseus. Med en väldig flotta seglar grekerna mot Troja. Efter tio års belägring intar de staden.

Trojanska kriget gav stoff till en mängd dramer, men framför allt till två av litteraturens mest kända berättelser: Iliaden och Odysséen.

Homeros och hans epos

Homeros är den förste kände grekiske författaren. Han var en rapsod (se s. 30) som levde kring 750 f.v.t. Hans mest kända epos, Iliaden och Odysséen, är väldigt långa. Att en ensam person verkligen kunnat lära sig Iliadens 16 000 och Odysséens 12 000 versrader utantill är förstås en oerhörd bedrift. I övrigt vet vi inte mycket om honom.

tvedräkt oenighet

peliden ”Peleus son”; Akilles var son till havsgudinnan Thetis och den jordiske hjälten Peleus

akhaier grekerna

ILIADEN

Grekernas namn på Troja var Ilion och därför heter det stora eposet om kriget Iliaden Men det som skildras är endast en episod från slutskedet av grekernas tio år långa krig mot trojanerna Berättelsen börjar med ett vredesutbrott:

Vreden, gudinna, besjung som brann hos peliden Akilles, den som sänt tusen kval över olycksfödda achajer!

Akilles deltar inte längre i kriget Han sitter i sitt tält och tjurar eftersom den mäktige kung Agamemnon har lagt beslag på hans favoritslavinna Nu har han bett sin mor att se till att Zeus hjälper trojanerna i kriget Akhaierna lider stora förluster och till sist ber Akilles vän Patroklos att få låna den store hjältens rustning Han går med på det och till att börja med flyr trojanerna förfärade De tror att Akilles har återvänt till striden Men kungasonen Hektor, trojanernas främste kämpe, vågar ändå gå emot Patroklos och dödar honom . Där står nu Akilles Han är fortfarande arg, men hans bäste vän har dödats i striden och på sätt och vis är det hans fel Han sväljer sin vrede och ger sig ut på slagfältet I slutstriden mellan honom och Hektor är även gudarna inblandade . Vid Akilles sida står Athena . När Hektor slungar sitt spjut ser Athena till att det vänder av åt fel håll och missar Akilles träffar däremot rätt och så går det som det går

I triumf släpar Akilles Hektors lik runt Patroklos grav När Hektors far, den gamle kung Priamos, uppsöker Akilles och bönfaller honom att få tillbaka sin döde son, ger ändå Akilles efter Hans vrede har svalnat Eposet är slut

Iliaden är en spännande berättelse men inte bara det Eposet skildrar tidlösa mänskliga känslor, som Akilles sårade stolthet och vänskapen mellan honom och Patroklos . De är båda beredda att gå i döden för varandra, och när Patroklos dödats följer hämnden och grymheten Akilles visar även andra sidor av hjälterollen, när han kan leva sig in i en faders sorg över sin döde son

11 Vrede och vänskap

Vrede och vänskap är två av de starkaste känslorna när det gäller manliga hjältar i litteraturen Kan den kombinationen också gälla kvinnliga hjältar?

Leta reda på exempel från böcker, filmer och TV-serier Jämför med några i klassen

ODYSSÉEN

Odysséen utspelas under längre tid än Iliaden. Eposets huvudperson, Odysseus, hade egentligen helst stannat hemma i lugn och ro på sin ö Ithaka, men har motvilligt gett sig ut i kriget för att hjälpa sina landsmän

Han har varit borta i tio år och det ryktas om att kriget äntligen är slut Men Odysseus kommer inte hem . Sonen Telemachos ger sig iväg för att leta efter sin far Kvar på ön sitter Odysseus trogna maka Penelope och försöker hålla ett antal efterhängsna friare ifrån sig De hoppas att Odysseus är död

Ena halvan av eposet beskriver Telemachos sökande och Penelopes väntan

Den andra halvan handlar om Odysseus själv . Trojanska kriget slutade med att grekerna i sin segeryra gick för långt och för detta straffades de av gudarna Odysseus straff blev att i tio år tvingas irra omkring på Medelhavet När vi första gången möter honom är alla hans män döda och han själv är fånge hos nymfen Kalypso, som förälskat sig i honom Gudarna börjar nu tycka synd om Odysseus och tvingar Kalypso att släppa honom Odysseus bygger en flotte och ger sig iväg, men en gud är fortfarande arg, havsguden

Poseidon . Han framkallar en storm, flotten förliser och Odysseus kastas upp på fajakernas ö Hos fajakerna är han en främling, men eftersom gästvänlighet är en dygd bland alla greker ställer de till ett gästabud De vill ändå veta vem främlingen är

Odysseus fick sina män att stoppa vax i öronen för att inte förtrollas av sirenernas sång. Själv lät han binda fast sig i masten.

cyklop här: mytologisk

varelse; jätte med ett öga siren här: mytologisk varelse; vacker kvinna som lurar sjöfarare att förlisa

Odysseus börjar berätta om alla sina äventyr En av historierna handlar om hur Troja erövrades genom en list som Odysseus kom på Grekerna byggde en stor trähäst och ställde den utanför stadsmuren och låtsades sedan segla iväg I triumf drog trojanerna in trähästen innanför murarna, men den var ihålig och inuti satt grekerna Under natten smög de sig ut och blodbadet var igång .

I ett annat äventyr lyckas den listige Odysseus besegra den enögde cyklopen Tyvärr visade han sig vara en av Poseidons söner Sedan berättar

Odysseus hur han fastbunden vid masten har lyssnat till sirenernas sång, hur hans skepp har seglat mellan sjöodjuren Skylla och Karybdis Han har till och med besökt dödsriket

Fajakerna lyssnar och lyssnar Och lika fascinerande är dessa historier för oss som i över tvåtusen år fått ta del av dem! Odysseus är en hjälte, men han är framför allt en god berättare . Vi måste inte tro på alla hans skepparhistorier men vi tycker om dem Vi blir som fajakerna När han väl har satt igång vill vi höra mer Till sist är festen över, och som tack ger fajakerna Odysseus ett nytt skepp så att han äntligen kan segla hem Kanske var detta avsikten med alla hans historier .

Sonen Telemachos kommer hem ungefär samtidigt som Odysseus Tillsammans gör de upp planer för hur de ska besegra friarna och Odysséen slutar i en blodig slakt på dem Ingen skonas, inte ens de slavinnor som friarna har lagt beslag på . Här liksom i Iliaden flyter mycket blod . Slutstriderna är ett frossande i detaljerade avrättningar Det fanns underhållningsvåld redan i antikens Grekland!

De båda makarnas trogna kärlek belönas av gudinnan Athena, som har funnits i bakgrunden hela tiden Hon gör Odysseus och Penelope lika vackra som de var i sin ungdom (re-make skulle vi säga i dag) och tillsammans med sin son kan de sedan leva fredligt på sin ö i alla sina dar

Odysséen är en berättelse som vänder sig till en bred publik Där finns mängder av spännande och fantastiska historier . Ändå är huvudpersonen

Odysseus ingen enkelspårig hjälte Han är inte ens snygg, visserligen bredaxlad men ganska sliten och satt i kroppen Men han har ett stort hjärta och en skarp hjärna . Kanske är det därför alla dessa havsnymfer och prinsessor blir förälskade i honom Odysseus vågar visa känslor, han gråter ofta när han sörjer sina döda kamrater Egentligen vill han inte vara en hjälte Han vill hem Och om allt det kan han berätta (Se även Antologin )

12 Odysséens värld

Odysséen är en fängslande berättelse om äventyr, trogen kärlek mellan man och hustru och om längtan hem Men den väcker också frågor

Varför är det så viktigt att Penelope ska vara trogen när Odysseus inte är det?

Hur kommer det att gå för Telemachos, alltid i skuggan av sin listige far?

Diskutera dessa frågor med några i klassen och skriv ner era reflektioner

Bygg sedan ut era förslag till texter, skrivna ur Telemachos och Penelopes perspektiv .

Använd Odysséen som inspirationskälla, men ta även chansen att skapa fritt! Ta hjälp av läraren om du behöver

13 Våldsskildringar i litteraturen

Våldsskildringar är vanliga både i de antika och medeltida eposen Försök hitta fler exempel, både från äldre och nutida litteratur .

Jämför dina exempel och fundera Vilka likheter och skillnader finns? Vilka våldsskildringar tycker du är bäst?

Vad kännetecknar ett epos?

Alla forntida epos är uppbyggda med en särskild rytm. Det gäller också Iliaden och Odysséen, som är skrivna på versmåttet hexameter (se Språket). Men den bundna rytmen har också med själva berättandet att göra. När rapsoderna framförde texterna muntligt gav rytmen en särskild tyngd åt framförandet. Den stadiga, framåtskridande rytmen blir dessutom en effektfull kontrast till alla de starka känslor och händelser berättelsen skildrar. Personerna kan gripas av besinningslös åtrå eller mordlust, men berättaren behåller sitt lugn. Det finns en särskild andning, en vågrörelse i hexameterns rytm. Någon har sagt att den liknar havets dyning, som exempelvis i slutraden i Odysséens andra sång: ”Natten gick hän, och det grydde till dag, och de seglade ständigt.”

Episka berättelser i versform har levt kvar långt in i modern tid. De homeriska eposen berättade för grekerna om deras hjältar. När nya stater eller välden uppkom ville de ha sina egna nationalepos. Det gäller långt in i modern tid, exempelvis när Portugal och Finland blev självständiga. Långt in på 1800-talet skrevs hexameterepos av exempelvis Esaias Tegnér, Johan Ludvig Runeberg – och August Strindberg. Utöver rytmen är två andra stildrag i de homeriska eposen värda att nämna. Det första är de så kallade stående epiteten. Personerna, ibland även föremål och platser, introduceras med benämningar som sedan hela tiden återkommer: Den ”strålögda” Athena, den ”liljearmade”

Hera, den ”snabbfotade” Akilles, den ”mångförslagne” Odysseus, det ”silvernaglade” svärdet eller den ”kopparportade” staden Thebe.

De stående epiteten var ett stöd för rapsodens minne, men blev också en hjälp för åhöraren. I myllret av spännande händelser blev det ibland svårt att hålla reda på vem som var vem. Ett stående epitet som exempelvis ”mångförslagne” blev då en signal till lyssnarna: Just det! Det var ju han.

Ett annat stildrag är ”de homeriska liknelserna”. Berättaren stannar upp mitt i det våldsamma händelseförloppet, men genom den målande bilden inledd med ett ”som” eller ”liksom” kommer vi närmare händelserna. Följande liknelse från Iliadens elfte sång är en beskrivning av en av de många striderna:

Liksom när mejande skördefolk på en rikemans åker nalkas varann från var sitt håll och den frodiga säden, korn eller vete, tätt faller ned till marken i strängar så drog achaier och troer fram och nedhögg varandra, och inte minsta tanke på flykt hade någon av männen. Länge stod striden jämn och de slogs som rasande vargar.

Historieskrivning

I takt med att det antika Grekland växte i makt uppstod behovet av att för både samtid och eftervärld dokumentera det som hände i riket. Så uppstod historieskrivningen.

Grekernas störste historieskrivare var Herodotos (ca 485–425 f.v.t.). Han ville få fram en så sanningsenlig bild som möjligt av det han beskrev. Därför reste han omkring i stora delar av den värld han kände till:

Grekland, Mindre Asien och Syditalien, men också Egypten, Mesopotamien och området kring Svarta havet.

Man brukar säga att den som gjort en resa alltid har något att berätta. Det hade Herodotos. Han är kritisk mot sanningshalten i många myter men han återberättar dem, han berättar om krig och politik men också om de olika ländernas folkliv och geografi. Han kryddar gärna sin framställning med dialoger och missar aldrig en god historia. Han har förmågan att framställa fakta på ett levande sätt. Redan under sin livstid blev han mycket populär och därför har stora delar av hans verk bevarats till eftervärlden.

Herodotos blev tidigt kallad ”historieskrivningens fader” men han är också en förebild för journalister och reseskildrare. Ett exempel ger den polske världsreportern Ryszard Kapuściskis (1932–2007) På resa med Herodotos.

Att läsa om gångna tiders historia är i dag mer populärt än någonsin Ständigt kommer nya böcker om det gamla Egypten, renässansens Italien eller andra världskriget Varför tror du att det är så? Diskutera i klassen

I fablernas värld

Ordet fabel kommer från latinets fabula och betyder liten (uppdiktad) berättelse. En fabel har djur med mänskliga egenskaper i huvudrollen och någon form av budskap. Ofta handlar fablerna om hur den som är svag och liten ändå genom sin list kan överleva i en farlig värld. Som i fabeln om hästen och lejonet. För att kunna smyga sig på hästen låtsas lejonet vara läkare. Hästen genomskådar detta, börjar halta och säger att han har ont i höger bakben. När lejonet tittar efter sparkar hästen ihjäl honom (se även Antologin).

Man tror att fablerna berättades av människor som stod långt ner på den sociala skalan. Fablernas mästare var slaven Aisopos, som levde under 500-talet f.v.t. De äldsta bevarade fabelsamlingarna är från första århundradet efter Kristus. Fabler användes gärna i den tidens skolor eftersom de var enkel nybörjarläsning och dessutom lärde ut goda seder. I dag lever fablernas djur kvar i serier som Bamse eller Kalle Anka.

En räv berättar för Aisopos om djuren. Dekorerad grekisk vas från 400-talet f.v.t.

14 Att skriva historia

Rom

När romarna gjorde den grekiska kulturen till sin egen fortsatte de att berätta med hjälp av de tidigare episka mönstren. Något nytt kom däremot med kristendomen, som utvecklade egna typer av berättelser.

Vergilius

Publius Vergilius Maro (70–19 f.v.t.) skrev till en början herdedikter efter grekisk förebild. Dikterna föll både kejsaren Augustus och patriciern Maecenas (se tidigare) i smaken och så var Vergilius lycka gjord. Hans första större verk blev en lärodikt om jordbruket, Georgica. Mest känd är han för nationaleposet Aeneiden

AENEIDEN

Vergilius förebild var Homeros och på hans versmått, hexameter, fortsätter Aeneiden berättelsen efter Trojas fall Gudarna har bestämt att hjälten Aeneas, son till Afrodite och kungasonen Anchises, ska bli den som grundar ett nytt världsrike Likt Odysseus seglar Aeneas omkring på Medelhavet innan han efter ett skeppsbrott hamnar i Karthago, där drottning Dido härskar .

De båda blir förälskade, men Aeneas måste följa sitt uppdrag och drar vidare Dido tar sitt liv På samma sätt som i Homeros epos har Aeneas en del gudar på sin sida, medan andra försöker hindra honom När han når Italien frågar han Sibyllan (spåkvinnan) om råd och kan med hennes hjälp besöka underjorden där han träffar sin döde far Av honom får han veta vad han ska göra och drar vidare norrut Efter många äventyr gifter han sig med en konungadotter och blir far till Roms grundare Romulus Genom en annan son blir han också stamfar till Augustus Därmed har Vergilius uppnått syftet att på samma gång hylla sitt fosterland och sin kejsare

Men Aeneiden är inte bara ett beställningsverk utan också stor litteratur

Aeneas är en hjälte men också en människa som motvilligt åtar sig ett uppdrag som han egentligen inte har bett om Antagligen skulle han hellre stanna hos Dido Avskedet mellan de båda älskande är eposets höjdpunkt Att vara tvungen att offra sin egen lycka för en idé är ju ett av de vanligaste motiven i litteraturen Och olycklig kärlek är alltid tacksamt att skriva om; av någon anledning vill vi gärna läsa om det

Kanske var Vergilius beundran inför den väldige föregångaren Homeros alltför stark Han blev aldrig riktigt nöjd med sitt verk, slipade och slipade på sina verser och på sin dödsbädd bad han att alltihop skulle brännas upp! Kejsar Augustus ingrep då och räddade romarnas nationalepos till eftervärlden

Historieskrivning och biografi

De mäktiga romerska kejsarna ville att eftervärlden skulle minnas deras storhet. Därför fylldes Rom med statyer, monument och triumfbågar efter lyckade krigståg. Det blev också viktigt att skriva ner det väldiga rikets historia. Titus Livius (59 f.v.t.–17 v.t.) började från början med det väldiga verket Från stadens grundläggning.

Publius Cornelius Tacitus (55–120 v.t.) var en mäktig politiker och vågade därför uttrycka sina åsikter. I Germania ställer han de germanska folkens kraftfullhet mot romarnas moraliska förfall och i sina Årsböcker kritiserar han enväldet. Plutarchos (46–120 v.t.) skrev biografier över berömda personer, där han låter dem framstå antingen som föredömen eller avskräckande exempel. Biografin som en speciell genre har funnits sedan dess. Det har genom tiderna varit populärt att få läsa om berömda personer. I berättelserna om deras liv är det som att vi själva är med på ett hörn.

15 Kändisar under antiken

Skriv ett kändisreportage kring någon historisk eller litterär person från antiken . Exempelvis: ”Hemma hos Penelope” eller ”Kejsar Nero talar ut” Leta först rätt på fakta – eller skvaller – om personerna i böcker eller på nätet Skriv sedan i samma stil som i en modern kvällstidning eller skvallertidning

Aeneas är sårad och tas om hand. Fresk från Pompeji, målad på 100-talet. eftervärld de som kommer att leva längre fram i tiden

biografi levnadsteckning, från grekiskans bio – liv + graphe – skrift

Läs mer om romersk historieskrivning och om författares villkor i webbdelen

Porträtt av evangelisten Markus i en handskrift från 1495. Texten är på klassisk armeniska.

Kristendomens texter

Evangelierna

Nästan direkt efter Jesus död började hans anhängare samla vittnesbörd om hans gärningar. Åren 70–100 skrevs berättelserna om honom ner i evangelierna. Fyra författare – Matteus, Markus, Lukas och Johannes – berättar var och en på sitt sätt om Jesus födelse, hans vandringar runt om i Palestina med sina lärjungar, det växande hotet mot honom och hur han till sist fängslades och dömdes att dö på korset. Inlagda i berättelsen finns också Jesus predikningar, som han höll för stora människomassor. Mest känd är hans ”Bergspredikan” med regler för hur man bör leva.

När Jesus träffade enskilda personer uttryckte han sig gärna i liknelser, som var små berättelser där han på ett pedagogiskt sätt framställde sin lära (se Antologin). Berättelsen om Jesus liv har alltsedan dess inspirerat romanförfattare, lyriker, dramatiker, kompositörer, konstnärer och filmare. De fyra evangelierna tillhör världens mest citerade verk.

Epistlarna

Efter Jesus död började de kristna bygga upp små församlingar på olika platser i romarriket. Kontakterna mellan dem blev viktiga och därför skrev flera av Jesus lärjungar epistlar (brev) till dem. De flesta av epistlarna skrevs av Paulus (död o. 67). Epistlarna är oftast råd om hur man ska förstå kristendomen, och i detta sammanhang återfinns det mest välkända Paulus-citatet, ”Kvinnan tige i församlingen”. Hans ord har använts av kvinnoprästmotståndare in i vår tid och har gett Paulus stämpeln som kvinnofientlig och konservativ. Men Paulus har även andra sidor som författare, som i ”Kärlekens lov”. Den har levt vidare inte enbart som religiös text utan också som en hyllning till kärleken överhuvudtaget.

Uppenbarelseboken

De kristna texterna i Bibeln samlades så småningom till det som idag kallas Nya testamentet. Den avslutande texten, Uppenbarelseboken, är annorlunda än de övriga. Den är en berättelse om något fasansfullt, nämligen jordens framtida undergång. Framställningen är mycket dramatisk. De onda och de goda krafterna kämpar mot varandra. Änglar strider mot fruktansvärda odjur till ljudet av dånande dombasuner. Till sist besegras ändå ”ormen från urtiden som är Djävulen och Satan” och kastas ner i avgrundens djup. Men om tusen år kommer han tillbaka. Det gäller att vara beredd.

Ett annat ord för uppenbarelse är apokalyps. I det här fallet gäller det en varning inför den framtid vi ännu inte vet något om. Den här typen av framtidsvisioner återkommer sedan inte bara i religiösa framställningar utan också långt senare i det vi kallar skräckromaner, science fiction eller dystopier. Uppenbarelseboken får alltså betydelse långt utöver den direkt religiösa.

16 Framtidsskildringar i litteratur och film

Leta reda på några framtidsskildringar i litteratur och film, som är tänkta som en varning till nutidens människor Har du själv läst eller sett någon sådan? Vad tycker du om dem? Diskutera med andra i klassen

En kristen röst

Aurelius Augustinus (354–430) från den romerska kolonin Nordafrika (dagens Algeriet) levde i sin ungdom ett glatt och bekymmersfritt liv, men i trettioårsåldern fick han en religiös uppenbarelse som helt förändade hans liv. Om detta skriver han i sina Bekännelser (397). Som framgår av titeln berättar Augustinus mycket öppet om sitt liv fram

apokalyps undergångsliknande framtidsvision; grekiska apo – bort från + kalyptein – täcka dystopi negativ framtidsvision Jämför med utopi som betyder föreställning om (ouppnåeligt) idealtillstånd

Augustinus, detalj från en fresk av Sandro Botticelli, 1480.

askes andlig träning, sträng återhållsamhet

till omvändelsen. Vi möter en sökande ung man, som redogör för sina synder och sitt tvivel inför vad livet kan ge. Här finns en personlig röst, en av de första i litteraturen. Det märkliga är att trots att Augustinus levde för så länge sedan är han på många sätt lik var och en av oss i dag. När den psykologiskt inriktade romanen på 1700- och 1800-talen söker sin form blir Augustinus Bekännelser en av förebilderna.

Utanför Europa

Kina – filosofins tröst

Under Kinas våldsamma historia var det kanske sökandet efter något mer beständigt att hålla sig till som gav en guldålder för filosofin. Vid de så kallade ”hundra skolorna” utvecklade de olika furstehoven egna intellektuella miljöer med skrivare, diktare och lärda. En av dem var Lao Zi (f. ca 600 f.v.t). Från honom utgår ”Läran om vägen” eller Daoismen. Den uttrycker stark misstro mot alla försök att med förnuftet beskriva, förklara eller ordna den yttre världen. Istället ska vi slå vakt om det inre livet och erfara balansen i hela tillvaron. Människans längtan efter sinnesro har inte blivit mindre med tiden. Dao de jing (Boken om Dao) är en av Kinas mest översatta böcker (se Antologin).

En annan av de hundra skolornas filosofer står däremot mitt i verkligheten. Kon-fu-tse (ca 551–479 f.v.t.) var en fattig adelsman, som började undervisa i moraliska och politiska frågor. Han var framför allt intresserad av hur man bör leva sitt liv här och nu. Han ville hos den enskilda människan inpränta dygd och personlig integritet, men också lojalitet mot staten och familjen. Sådana människors goda exempel skulle förändra samhället till det bättre. Genom sina lärjungar fick Konfucius tankar ett oerhört inflytande som lever kvar i Kina även i våra dagar.

Indien – filosofi och kärlek

På 400-talet f.v.t. uppstod i Indien vid sidan av hinduismen en annan lära, buddhismen. Siddharta Gautama, eller Buddha, var enligt sägnen en prins som efter att ha prövat både njutningens och askesens väg kom till klarhet om att den enda vägen till vishet är att att avsäga sig alla sina önskningar.

Buddhismen söker alltså inte efter någon speciell gud utan varje enskild människa ska följa vägen in i sig själv. Som alla läror om hur vi bör leva vårt liv har buddhismen haft stor betydelse också för författare och konstnärer in i våra dagar.

Det fornindiska eposet Mahâbhârata brukar ibland jämföras med Iliaden medan Odysséen sägs likna Indiens mest älskade epos, Râmâyana.

RÂMÂYANA

Râmâyana skildrar starka känslor Den unge kungasonen Râma blir förvisad ut i skogen Tillsammans med sin trogna hustru Sita upplever han mängder av äventyr När Sita blir bortrövad av den guldskimrande kung Ravana med de tio huvudena, finner Râma bundsförvanter i apornas och björnarnas kung och hans kloke minister apguden Hanuman Râma förvandlar sig själv till en apa när han besöker Sita Efter att han besegrat Ravana och alla hans män grips Râma ändå av förtvivlan Han tror att Sita i fängelset tvingats ge efter för demonkungens närmanden Hon får därför bo ensam i ett kloster, men sedan en mängd gudar och gudinnor ingripit blir Râma övertygad om Sitas trohet och de båda älskande återförenas Râmâyana är fylld av fantasi och spännande äventyr, men inom hinduismen ses den också som den stora berättelsen om kärleken, bhakti, som frälser och försonar allt Redan tidigt utsmyckades tempel med bilder på Râma, Sita och Hanuman och alla de andra figurerna I dag har episoderna i Râmâyana gett material till oräkneliga indiska filmer och man kan i javanesiska städer se dem som skuggspel, wajang

En sovande jätte omgiven av beväpnade människor, hämtad ur Râmâyana

Läs om afrikansk epik i webbdelen

satir en förlöjligande, överdriven litterär form

Det grekiska ordet lyrik betyder ”sång till stränginstrumentet lyra”.

Under antiken framfördes lyriken av en ensam sångare, ofta som underhållning för ett hov av förmögna män eller en annan privat publik. Det intima i detta förhållande – en författare som utlämnar sig själv till en publik – finns kvar även i dagens poesi.

De flesta av antikens diktare var män. Den främsta grekiska diktaren är dock en kvinna, Sapfo. Hon har påverkat generationer av lyriker med sin personliga ton. Detsamma gäller romaren Catullus. Hans hatiska och kärleksfulla dikter är fyllda av något som är viktigt även för dagens poesi – förmedlandet av en stark känsla eller upplevelse.

Grekland – den personliga lyrikens födelse

Trots att den grekiska lyriken skrevs för länge sedan, finns det många dikter som känns aktuella än i dag. Sånglyriken är den av antikens lyriska former som har högst status i dag. Här hade författaren en personlig ton och ett jag-perspektiv som gör att dikterna känns intressanta även för dagens läsare.

Jamben har också en personlig ton. Här är dock innehållet ofta ett annat – diktaren vill kritisera, håna eller driva med något eller någon i sin dikt. Jamben liknar en litterär form som finns kvar i dag, satiren.

Elegin är ofta en sorgeskildring, och är mer högtidlig än jamben och sånglyriken. De grekiska folken befann sig ofta i krig, och att skriva en

Poeten Anakreon tillsammans med Afrodite, Bacchus och Amor. Målning av Jean Leon Gerome.

elegi var ett vanligt sätt att sörja de döda – men också ett sätt att hylla krigandet som ett ädelt hantverk.

Körlyriken skiljde sig från de tre förra lyriska formerna. Den framfördes av en kör vid ett officiellt tillfälle, för att hylla en segrare vid en tävling eller när de styrande ville skapa en högtidlig stämning vid fester.

Epigrammen var från början korta verser på gravar och minnesstenar över personer eller händelser. Under den hellenistiska tiden (300-talet f.v.t.) blev epigrammet en egen lyrisk form. Här gällde det att vara kortfattad och träffsäker – ett epigram skulle uttrycka författarens budskap i några korta rader.

Den antika lyrikens versmått

Till de lyriska formernas ”regler” hörde att diktaren skulle använda ett visst versmått. Detta innebär att texten ska passas in i ett färdigt schema av stavelser. En särskild rytm i texten gavs sedan olika versfötter – jamber, trokéer, daktyler och anapester.

17 Versmått och versfötter

Ta reda på mer om de olika versmåtten och versfötterna (se Språket) . Skriv sedan en egen dikt utifrån något av de olika versmåtten Fundera – tycker du att versmåtten begränsar din dikt, eller blir den bättre av att du rättar dig efter ”regler”?

Kärlek och hat, sexualitet,

fest och glädje

Archilochos – jag-form och sexskildringar

Archilochos (ca 650 f.v.t.) har beskyllts för både det ena och det andra. Han sägs ha drivit en hel familj i döden med sina dikter. Å andra sidan tycks han under en period ha dyrkats som en gud! Lika splittrad är bilden av hans diktning. Han har skrivit bländande kärleksskildringar, men har även gett hatiska och oförsonliga bilder av svekfulla vänner.

Archilochos var en av de första som använde jag-form i sin diktning. Så här skildrar han ett kärleksmöte med en ung kvinna:

Jag följde henne ut bland ängens blommor, jag lade henne ner på marken och täckte henne med min mantel och höll min arm om hennes skuldror, hon darrade som hinden men blev lugn av mina händer som rörde hennes bröst – hon öppnade för mig sitt unga väsen och jag rörde henne varsamt och lät den vita kraften komma smekande hennes ljusa hår.

hind namn för honan bland hjort- och antilopdjur

här: varför

Semeles son Dionysos, den grekiska vinguden

Alkaios och Anakreon – en hyllning till vinet, festen och livet Alkaios (ca 600 f.v.t.) är i dag främst berömd för sina dryckesvisor, som han tros ha framfört för politiker och adelsmän. En av dikterna inleds med att han talar om vinet som en tröstande gudagåva – kanske för att stå ut med det grymma livet:

Drickom, vänner! Ty vi skulle vi nu vänta på lampors sken?

Blott en strimma av dag lyser nu mer.

Väldiga skålar hit! Zeus’ och Semeles son gav oss till tröst vinets förlösande skänk.

Alkaios dikter säger att vi ska dricka, festa och leva nu, eftersom livet är kort. Det har påverkat många senare diktare, från Horatius till Carl Michael Bellman.

Anakreon (sent 500-tal f.v.t.) skrev lyrik vars budskap påminde starkt om Alkaios. Hans poesi är avsedd som underhållning för de grekiska hoven. Även när han själv är gammal har lusten efter kvinnor inte avtagit:

Eros kärleksguden i den grekiska gudavärlden

Lesbos en grekisk ö

Åter Eros med gyllne hår träffat mig med sin purpurboll, manar mig att i leken gå med den skönskodda ungmön. Men den stolta – hon kommit från Lesbos’ härliga bygder – ser med förakt på mitt vita hår gapar efter en annan.

18 En personlig dikt

Skriv en kortare dikt (4–10 rader) i jag-form Försök göra den så personlig som möjligt . Diskutera den gärna med några andra i klassen och läraren . Välj själv ämnet för din dikt . Ta hjälp av läraren om du behöver inspiration

Gör nu om din dikt genom att överföra den från jag-form till tredje person Fundera sedan: Hur tycker du att dikten förändrades?

Fortsätt gärna experimentet genom att förändra dikten till du-form

Om du inte vill skriva en dikt själv, leta reda på en jag-dikt och ändra den till tredje person Ta hjälp av läraren om du behöver

vi

Sapfo – antikens främsta lyriker

Kunskapen om kvinnliga lyriker från det antika Grekland är väldigt begränsad. Några av dem vi känner till är Kleobuline (slutet av 500-talet f.v.t.), Korinna (400-talet, ev. 200-talet, f.v.t.), och Erinna (300-talet f.v.t.). Korinna är bland annat berömd för sitt uttalande ”Du ska så med handen och inte med hela säcken”, som syftar på att en författare inte ska överdriva när hon eller han skriver dikt.

Om Sapfo (f. ca 630 f.v.t.) som person vet vi väldigt lite. Hon antas ha varit verksam vid någon form av utbildning för unga flickor, eftersom många av hennes dikter är utformade som råd eller riktade till någon av eleverna. Detta har gett upphov till tolkningen att Sapfo skulle ha varit lesbisk – ett ord som skapats av namnet på hennes hemö, Lesbos. Men om detta vet vi egentligen ingenting.

Kanske har all mystik kring Sapfos person bidragit till att göra hennes poesi extra intressant. Men det som framför allt gör hennes lyrik läsvärd även i vår tid är den starka känsla som skapas av hennes lyriska bilder, till exempel i följande fragment:

Här kring källans sorlande våg en vindils svala viskning drar genom apelkronan, och från bladens sövande prassel duggar över oss dvalan.

dvala sömnliknande tillstånd

Vi vet inte hur Sapfo såg ut, men detta mosaikfragment från Sparta (300–400-talet) bär hennes namn. apelkrona äppelträdets krona

Sapfo är främst känd för sina innerliga kärleksdikter, av vilka flera är riktade till en särskild flicka. De behöver ändå inte vara uttryck för verklig kärlek. Dikterna kan vara rolldikter, där Sapfo som författare spelar rollen av en person som hyllar den unga flickan. Ett exempel på detta är ”En gudars like …”.

EN GUDARS LIKE

Den mest kända av Sapfos dikter är det fragment som brukar kallas ”En gudars like …” Den är riktad till en ung kvinna, som älskar en annan (en man) Hela dikten (se Antologin) genomsyras av att diktjaget skulle vilja vara denna okände man, som får vara tillsammans med kvinnan

En gudars like tycks mig den mannen vara som sitter framför dig och nära intill kan höra din ljuva röst och ditt underbara skratt som visst får mitt hjärta att bulta i bröstet, ty när jag ser på dig, om så bara en stund, blir det omöjligt för mig att tala, min tunga brister […]

Sapfo skulle kunna skriva: ”Jag vill sitta bredvid dig och höra ditt underbara skratt”, men skriver istället ”En gudars like tycks mig den mannen vara/som sitter framför dig …”. Diktjaget använder sig av sin rival, mannen, och kombinerar sina egna starka känslor med att framställa honom som en gud! Först därefter övergår diktjaget till skildringen av sina egna känslor, hur hjärtat bultar i bröstet och tungan brister – klassiska bilder av stark kärlek

Enbart på svenska finns minst tiotalet översättningar av denna tidlösa dikt, riktad till en ung kvinna på 600-talet f v t

19 Kärlek och rus

De antika grekiska poeterna skildrade ofta kärlek och alkoholrus i sina dikter Diskutera i grupp: Är detta vanliga ämnen även för dagens diktare? Leta reda på några nutida dikter – eller använd musiktexter – och försök hitta exempel på sådan poesi

Om du/ni vågar och vill: Skriv några dikter själva i de grekiska lyrikernas stil! Använd ett modernt språk, men försök skriva om liknande ämnen

Om ni har möjlighet: Ta reda på mer om de grekiska lyrikernas versmått och skriv era dikter utifrån dem

20 Att så med handen I

Den grekiska lyrikern Korinnas berömda uttalande ”Du ska så med handen och inte med hela säcken” syftar på att författare inte ska överdriva i onödan

Diskutera Korinnas ståndpunkt med några i klassen, och hämta exempel från litteratur, film och TV-serier Vad är ”överdrifter” för er? Håller ni med om att det gäller att inte ta i för mycket när man skapar någonting? Gäller Korinnas ideal även för vår tid?

21 Att så med handen II

Ta en text (dikt, musiktext) som ni tycker är ett exempel på litteratur som inte är överdriven Gör sedan om den till att bli så överdriven som möjligt Diskutera tillsammans efteråt – hur bar ni er åt för att överdriva? Vilka är de värsta ”fällorna” en författare kan falla i vad gäller överdrifter?

22 De antika grekiska lyrikerna

Jämför Sapfos dikter med Archilochos, Alkaios och Anakreons Vilka likheter och skillnader finner du? Vad beror detta på, tror du?

Rom – imitation och nyskapande

De romerska författarna imiterade ofta de grekiska mästarna, men på lyrikens område finns dock ett antal nyskapande namn: Catullus, Horatius, Vergilius, Ovidius och Sulpicia. Den romerska lyriken kan delas in i två huvudgrupper: den personliga lyriken som påminner om den grekiska sånglyriken, samt en mer objektiv lyrik som betraktar eller berättar snarare än återger en stark känsla.

Den personliga lyriken

Flera romerska författare följde i Archilochos och Sapfos spår och använde lyriken som ett sätt att ge uttryck för personliga känslor av lust, kärlek, frustration och hat.

Målet var att genom dikterna göra den älskade odödlig. Än i dag kan vi läsa om Catullus lust till sin Lesbia, Propertius (50–15 f.v.t.) starka känslor inför sin Cynthia och Tibullus (50–19 f.v.t.) kärlek till sin älskade Delia. Lesbia, Cynthia och Delia är påhittade litterära namn, men alla tre har verkliga kvinnor som förebilder.

I dikten ”Kärleken kom till sist” riktar sig Sulpicia (30 f.v.t.–15 v.t.) till en man, Cerinthus. Dikten är utformad som ett långt, längtansfullt brev, där hon ger uttryck för både svartsjuka, kärlek och oro. Avslutningen visar att en romersk kvinna inte öppet kunde bekänna sin kärlek och lust. Eller så visar Sulpicia helt enkelt hur svårt det är att erkänna, både inför sig själv och sin älskade, att kärleken har tagit makten.

objektiv saklig, allmängiltig

Lesbia har varit ett populärt motiv i konsten. Här i målningen ”Lesbia och hennes sparv” från 1860 av Charles-Guillaume Brun.

Större än då, häromdan, var lusten och kärleken aldrig, då när jag lämnade dig, ljuset i mörkret var du.

Aldrig jag gjort nåt så urdumt som detta i hela min ungdom, ingenting ångrar jag mer, ingenting värre jag gjort: lämna dig ensam i kvällen, min känsla ville jag dölja, elden i hjärtat brann, het var min kärlek till dig.

23 Sulpicias livssituation

Ta reda på mer om de romerska kvinnornas levnadsförhållanden Diskutera därefter kommentaren ovan: Tolkar du dikten som att Sulpicia inte vågar erkänna för sig själv att hon älskar, och därför lämnade mannen, eller handlar det om att hon, som kvinna, inte har rätt till någon egen vilja?

Känner du igen dig i Sulpicias dikt? Har du varit med om en liknande situation?

Diskutera med någon eller skriv, om du inte vill berätta om en så personlig situation

Catullus – den glödande lyrikens fader

Greken Archilochos hade redan under 600-talet f.v.t. visat att det gick att använda grovt språk och tydliga sexskildringar i dikter. Romaren Catullus (85–54 f.v.t.) fortsatte i hans spår. Han var en stor beundrare av grekisk kultur och imiterade gärna sina förebilder. Catullus är en mycket självutlämnande poet – han redovisar öppet sina känslor och använder det språk han anser passande i sammanhanget. Ibland blir det välljudande lyrik och ibland blir det grova skällsord.

Det mesta i Catullus diktning är på något sätt kopplat till hans älskade, Lesbia. Catullus älskar Lesbia till både kropp och själ – han dras ohjälpligt till henne. Det enda han kan göra är att försöka överleva stormfloden av känslor och skildra sina intryck med diktens hjälp.

Detta har resulterat i glödande kärlekspoesi. Att vara ”sjuk av kärlek” och liknande uttryck är klichéer i dag, men var nyheter på Catullus tid.

Samtidigt är det ingen vacker kärleksförklaring Catullus ger sin Lesbia – han är galen av både kärlek, svartsjuka och hat. Hans mest berömda rader om henne återfinns i mitten av en av hans dikter och lyder:

Ge mig tusentals kyssar, sedan hundra, tusen ännu en gång, och sedan hundra, sen då tusen igen, och sedan hundra.

Men om samma Lesbia skriver han också, i avslutningen av en annan dikt:

Just den Lesbia som Catullus älskat som sig själv och de sina, ja, än mera, kan man se i ett gathörn, i en portgång, runka av den berömde Remus söner.

För Catullus är det verkligen fråga om kärlek. När deras förhållande är över måste han hata och förtala henne.

24 Kärlek och hat

Nyss beskrevs att Catullus kärlek även resulterar i ett starkt hat till Lesbia Vad anser du själv – är kärlek och hat delar av samma känsla?

Är kärlek och hat de starkaste känslor som finns? Eller finns det andra?

25 Catullus grovheter

Leta reda på fler dikter av Catullus, framförallt sådana med grovt språk (se även Antologin) Diskutera sedan i grupp: Vad anser ni om att använda grovt språk i dikt? ”Får” en författare skriva vad som helst? Kan vilka ord som helst användas? Upprörs ni av språket hos Catullus? Motivera era svar!

Den objektiva lyriken

Diktarna Vergilius, Horatius och Ovidius har en berättande ton i sin dikt som skiljer dem från den personliga lyriken. På många sätt är det en större utmaning för läsaren; dikterna är längre och mer utförliga, det kräver tid att sätta sig in i dem. Känslan efter att ha läst dessa dikter är att ha blivit lite klokare, snarare än att ha upplevt något tillsammans med författaren.

Vergilius (70–19 f.v.t.) är främst känd för eposet Aeneiden, men han har även skrivit ett stort antal herdedikter, bland annat i samlingen Bucolica (ca 40 f.v.t.) där han i lyrisk form hyllar det enkla livet på landet.

Läs mer om Catullus och Horatius i webbdelen

metamorfos i myt och saga: förvandling av en människa till djur, växt, himlakropp eller dylikt

Ovidius (43 f.v.t.–17/18 v.t.) beskriver kärleken i dess olika former, bland annat i samlingen Ars Amandi (Konsten att älska), en slags ”handbok” i det titeln talar om.

Ovidius hämtade ofta inspiration från den antika mytologins värld. I sitt främsta verk, Metamorfoser (Förvandlingar), fortsatte han i denna riktning. Här dyker en mängd mytologiska gestalter upp, bland annat Narcissus, Orpheus och Apollon, men också den romerske kejsaren Julius Caesar.

26 Metamorfoser

Ovidius Metamorfos-dikter har påverkat mängder av senare författare Ett exempel är historien om det olyckliga kärleksparet Pyramus och Thisbe, som tros ha inspirerat William Shakespeare till dramat om Romeo och Julia Leta på nätet eller i böcker fram några Metamorfoser och diskutera vad det är i dem som kan fängsla oss

Horatius – poesi som betraktelse av livet Horatius (65–8 f.v.t.) poesi läses inte lika mycket i dag. Däremot lever många av hans tankar kvar. I Ars poetica (Poesins konst) ger han sin syn på författarskapet och diktkonsten, något som fick stor betydelse för 1600-talets antikinspirerade litteratur. Mot slutet av sitt liv övergick Horatius till att skriva resonerande och filosofiska dikter, som han kallade oden.

jämnmod behärskat sinnestillstånd svårmod dyster sinnesstämning

Jämnmod skall vara lösen i nödens tid. Bevara modet då! Och när lyckan ler, värj dig mot tanklöst överdriven yra. Min vän, du blir dödens byte, vare sig du i svårmod försänkt ditt liv, eller i gräset unnat dig glada dar, utsträckt behagligt i en glänta, läppjande märken av gammal årgång.

Dikten visar på Horatius tankar om Carpe diem (fånga dagen). Stundens lycka och rus är inte det viktiga, utan att överleva de hårda tider som måste komma. Livet är tungt, glatt och lyckligt på samma gång. Här är det mesta sig likt sedan Horatius dagar.

27 Carpe diem

Ta reda på sammanhang där uttrycket carpe diem har använts, i exempelvis film, musik eller litteratur? Vad anser du själv om denna livshållning? Vilka för- och nackdelar finns med carpe diem? Gör en plus- och minuslista!

Diskutera i grupp: Lever ni efter carpe diem-idealet? Varför/varför inte?

Utanför Europa

Afrika

Förmodligen har den tidigaste afrikanska lyriken uppkommit i samband med religiösa riter, exempelvis för att frammana gudarna. I den västafrikanska yoruba-kulturen (kring dagens Nigeria) finns textsamlingen Ifa, som tros ha sina rötter långt tillbaka i tiden. Ifa består av 256 dikter, som kompletteras med förklarande prosatexter. Dikterna och texterna är tänkta som en vägledning och problemlösare för att besvara religiösa, etiska och konstnärliga frågor.

Kina

Den tidigaste kinesiska poesi vi känner till återfinns i textsamlingen Shi eller Shijing från 1000-talet f.v.t. Dikterna där kan delas in i tre olika grupper: yu (poesi för hovet), sung (religiösa hymner) och feng (folk visor). De senare skildrar dåtida kinesiskt folkliv i korta, rimmade verser.

Textsamlingen Elegierna från Chu (300-talet f.v.t.) blev förebilder för en ny lyrisk form, fu, där diktarna försökte överträffa varandra med utsmyckade fraser. Men från denna tid finns även enklare poesi som skildrar vanligt folks liv. Ett exempel på sådan lyrik är soldatvisan, som skildrar krigets brutalitet.

Daoismen (se s. 52) bidrog till den kinesiska naturlyriken med dikter som påminner om måleriet. Diktaren skapar en bild med sina ord, och syftet är att skapa olika stämningar. Tao Yuanming (365–427) är en av mästarna i denna gren.

Indien

Under antiken skapade grammatikern Panini (400-talet eller 300-talet f.v.t.) ett särskilt regelverk för den indiska poesin, som fick stort inflytande under närmare tusen år. Enligt Panini skulle dikterna skrivas med närmast överdriven stil, men författaren skulle inte ge uttryck för sina personliga tankar, upplevelser och åsikter. Det viktigaste var att hans dikt visade på kännedom om den klassiska litteraturen. Det var också viktigt att utnyttja språkets alla stilistiska finesser. Poesi i Panini-stil kallas kavya (konstpoesi).

28 Utomeuropeisk lyrik

Vad i den utomeuropeiska lyriken från denna tid verkar vara mest intressant? Ta tillsammans i grupp reda på mer om den och redovisa sedan för de övriga i klassen

En fras ur dikten ”Återvända hem” av Tao Yuanming, framställd av kalligrafen Tōkai Okon under mitten av 1800-talet.

mer om

En teckning från 1800-talet som visar hur man tror att Dionysosteatern i Aten kan ha sett ut under antiken.

Det grekiska dramat uppstod på 500-talet f.v.t. i den grekiska stadsstaten Athen med festspel till vinguden Dionysos ära. Så småningom utvecklades de till det vi i dag kallar dramatik, en berättelse framförd på en scen inför ögonen på en publik. Aischylos, Sofokles, Euripides och Aristofanes blev de mest kända dramatikerna.

I Grekland fanns en stark koppling mellan religion och dramatik. Så blev det aldrig i det romerska dramat, som dessutom hade sina starkaste rötter i komedin istället för tragedin. Dessa komedier fick senare en inriktning som ledde till den antika dramatikens undergång.

Grekland – regler och improvisation

Den grekiske filosofen Aristoteles fastställde redan under 400-talet f.v.t. ”regler” för hur dramatik ska spelas. Mycket av detta består än i dag. Trots reglerna är det viktigt att komma ihåg att dramatiken har sitt ursprung i improvisation och spontanitet. Dramatiken är nuets och ögonblickets konst.

De dionysiska festspelen

Myten om vinguden Dionysos berättar att han dör varje höst och återuppstår varje vår. Grekerna välkomnade honom med ritualer och fester, där vinet spelade en viktig roll. Hyllningarna ska inte ses som

Läs

antikens dramatik i webbdelen

gigantiska fylleslag, men det finns en nära koppling mellan religiös extas och vinets berusande effekt. Under festspelen offrades djur till gudarna (med efterföljande grillfester!) och folket dansade och hyllade vinguden med lyriska körsånger, kallade dithyramber Alkman (600-talet f.v.t.), Pindaros (ca 518–ca 438 f.v.t.) och Simonides (ca 556–ca 468 f.v.t.) är exempel på framstående körlyriker.

Dithyramberna kombinerades så småningom med dramatiska stycken, som utgick från en sammanhängande myt eller saga. Dessa dramer framfördes under tävlingar, där tre dramatiker bidrog med varsin tetralogi: tre sammanhängande tragedier samt ett avslutande satyrspel. Det framfördes av en sjungande kör, där medlemmarna var utklädda till satyrer, en blandning av bock och människa. Satyrernas vilda, fria danser och sånger var en välkommen avkoppling efter de högtidliga tragedierna.

29 Min uppfattning om dramatik

Försök tänka efter: Hur många teaterföreställningar har du sett i ditt liv? Gör en lista Försök sedan komma ihåg så mycket som möjligt av någon av de teaterföreställningar du sett Skriv ner några stödord

Vad är din personliga uppfattning om dramatik? Tilltalas du av den? Varför/varför inte? Diskutera med några i klassen

Tragedi

Ordet tragedi betyder ”bocksång”, vilket visar hur starkt kopplat detta tidigare var till satyrspelen. Ändå är tragedin en allvarlig och ibland brutal form av teater. En tragedi slutar aldrig lyckligt.

Enligt filosofen Aristoteles ska tragedin utgöra en tydlig helhet, med hans berömda ord: ”Helt är det som har början, mitt och slut.” Handlingen ska byggas upp logiskt så att den ena handlingen följer på den andra. Dramat ska utspelas på samma plats och i tid inte gestalta mer än ett dygn. Någonstans mitt i dramat ska det förekomma en oväntad vändpunkt, en peripeti. Personerna i dramat ska vara ädla och ha en hög samhällsställning, men ska drabbas av ödesdigra händelser. Dramatik är som bäst, menar Aristoteles, när publiken upplever katharsis (”rening”). Åskådaren känner igen sig i det som händer på scenen. Genom det skapas känslor och stämningar som ”renar” åskådaren och får honom eller henne att se tillvaron på ett nytt sätt. En väl utförd tragedi förändrar och berör, på ett ibland obarmhärtigt sätt.

De grekiska författarna hämtade handlingen i tragedierna från gamla myter eller hjältesagor. Många gånger visste publiken precis vad som

prolog förord

epilog efterord

episod avsnitt

dialog samtal

skulle hända. Detta ställde krav på författaren och skådespelarna, som måste göra något nytt av det som berättats många gånger förut. Ofta sparade de inte på vidrigheterna: incest, självmord, barnamord och brutalt våld var vanligt förekommande inslag. Tragedierna handlade dock aldrig om vanliga människor. Huvudpersonerna var kungar, gudar, furstar eller ädla män och kvinnor.

Tragedins uppbyggnad och utveckling

De tidiga tragedierna inleddes med en prologos. Därefter tågade kören sjungande in på scenen. Tragedin var uppdelad i scener, epeisodion

I sista scenen, epilogos, sjöng kören en sång, exodus, och tågade ut. Dagens uttryck prolog, epilog och episod har alltså sina ursprung i den grekiska tragedin. Kören visar på tragedins ursprung i dithyramberna. Den lämnade aldrig scenen så länge tragedin pågick; ofta både kommenterade och deltog den i handlingen. Ganska snart började dramatikerna använda ”växelsång” mellan en ensam skådespelare, kallad protagonisten, och kören, vilket skapade en dialog mellan dem.

Tragediförfattaren Aischylos införde senare en andra skådespelare och hans efterföljare Sofokles skådespelare nummer tre. Därefter fortsatte utvecklingen tills kören så småningom hade avskaffat sig själv. Till slut påminde tragedin mycket lite om de dionysosritualer den haft sitt ursprung i.

30 Nutida tragedier

Diskutera med några i klassen: Vad är det mest tragiska ni kan komma på? Skriv ner så många exempel ni kan Jämför sedan exemplen med varandra Har de något gemensamt? Vad, i så fall?

Försök tillsammans komma överens om vad som är det absolut värsta . Motivera ert svar .

Den grekiska teaterplatsen

I Athen framfördes de dionysiska festspelen på en cirkelformad plats, orchestran. Vid tiden för dramats födelse satt publiken i sluttningen ner mot spelplatsen. De samlade åskådarplatserna kallades theatron – det är härifrån ordet ”teater” är hämtat. Eftersom deltagarna i festspelen ofta använde sig av masker och dräkter av olika slag, byggdes ett litet skjul, skene, bredvid orchestran. Det användes alltså på den tiden som omklädningsrum, men härifrån är vårt ord ”scen” hämtat. Många av orden från teaterns födelse har med andra ord överlevt men fått en ny betydelse.

Under 400-talet f.v.t. började ett ”teatermaskineri”, mechane användas. Det gjorde att en skådespelare kunde hissas ner på scenen, till exempel om en gud skulle komma flygande på ett effektfullt sätt. Från 300-talet förekom även dekor på scen, något som skulle få stor betydelse i framtiden. Teatrarna i Athen, Epidauros och Pergamon kunde rymma så många som 20 000 åskådare, där det som längst kunde vara 90 meter till orchestran. Störst var teatern i Efesos, som sägs ha rymt hela 56 000 åskådare!

Spelstilen

Mycket inom det grekiska dramat har sina motsvarigheter i vår tid, men skulle vi uppskatta en grekisk tragedi om vi fick se en föreställning under antiken? Troligen inte. Snarast skulle vi uppfatta tragedierna som pompösa och långdragna.

Det är viktigt att komma ihåg att de grekiska spelplatserna inte hade tillgång till avancerad ljudteknik och ljusramper – allt måste spelas så att även stackaren längst bort hängde med. Masker med tydliga och groteska uttryck var därför en viktig del av spelet. Det gick tydligt att se vem som skulle framföra sorg, glädje eller hat. Masken hade flera praktiska fördelar: samma skådespelare kunde utföra flera olika roller genom att byta mask. Maskens mun fungerade även som megafon. Det antika grekiska skådespeleriet måste vara övertydligt av praktiska skäl, med långsamma gester och tydligt uttalade repliker som påminde om ett sjungande, rytmiskt tal.

Även dräkterna var anpassade till de yttre förutsättningarna. Kläderna skulle tydligt visa vem som var vem. Publiken kunde direkt uppfatta vem som var borgare, slav eller trojansk kvinna. Skådespelarna var uteslutande män. Kvinnoroller spelades av män med särskilda kvinnokläder och kvinnomasker; vissa skådespelare hade kvinnoroller som sin specialitet. Kvinnomaskerna kändes igen genom att de var vitsminkade – det var så förnäma kvinnor i Athen visade sin status vid denna tid.

31 Kläder och samhällsgrupp

Grekerna använde vissa kläder för att signalera vilken samhällsgrupp rollfiguren tillhörde Gäller detta även i dag? Fundera kring några dramer, filmer och TV-serier du sett Är vissa typer av rollfigurer klädda på ett visst sätt? Hur, i så fall? Ge några exempel!

Denna väggmålning

från Pompeji skildrar en scen ur Orestien

Aischylos, Sofokles och Euripides – den grekiska tragedin utvecklas

Aischylos, Sofokles och Euripides var de mest kända grekiska tragediförfattarna. Det är också just deras tragedier som bevarats till vår tid. Aischylos Orestien är exempelvis den enda fullständiga trilogin som finns kvar.

Aischylos – försoning och ånger

Aischylos (525–456 f.v.t.) var från början musiker och körledare, men övergick senare till dramatiken. Han spelade ofta själv huvudrollen i sina tragedier. Han skrev nittio tragedier, men endast sju har överlevt till vår tid. Aischylos baserar ofta sina tragedier på myter och gamla släktsagor och påstås ha sagt att hans texter ”levde på smulor från Homeros bord”. Under antiken ansågs det dock inte vara dåligt att återanvända historier. En väl utförd imitation var tvärtom ett bevis på att man var en stor författare.

när Orestes dödar sin mor.

ORESTIEN

Aischylos trilogi, Orestien, utgår från Iliaden I den första tragedin, Agamemnon, skildras hur kung Agamemnon överlever det trojanska kriget men blir mördad av sin fru Klytaimestra och hennes älskare Aigisthos vid hemkomsten I del två, Gravoffret, är det Agamemnons son Orestes som dödar Aigisthos och Klytaimestra för att hämnas sin far I detta stöds han av systern Elektra

Efter dådet blir Orestes galen av ånger och förföljs av hämndgudinnorna, erinnyerna Den tredje delen, Eumeniderna, visar hur Orestes vill försonas med sitt öde . I en avslutande ”rättegång” diskuteras frågan vad som är värst – att döda sin mor eller sin far? Svaret blir att det är värre att döda en far, och Orestien slutar med andra ord ”lyckligt”: Orestes kan gå vidare och lära sig leva med sitt öde Berättelsen om Orestes och Elektra har använts ända in på 1900-talet, bland annat av Eugene O’ Neill och Jean-Paul Sartre

Mycket var annorlunda under Aischylos tid Men trots detta går det att förstå och identifiera sig med Orestien. Många saker som visas på scen är inte okända för oss Det gäller inte minst förhållandet mellan Orestes och hans mor Att växa upp är att se sina föräldrar i ett nytt ljus, som människor med fel och brister, och ibland bli sviken av dem I vissa fall är det nödvändigt med en brytning, men det är omöjligt att helt göra sig fri Precis detta är vad som händer i Orestien, om än i extrem form . Den eviga kampen mellan förälder och barn, en strid full av kärlek, hat, ömhet, förvirring och vrede återkommer under dramats historia fram till vår tid Shakespeares Hamlet (1500-talet) är kanske det mest berömda exemplet.

32 Barn och föräldrar

Hur kommer det sig att känslor mellan föräldrar och barn ofta är så starka? Vad är det som gör att många barn/ungdomar blir så arga på sina föräldrar – och tvärtom?

Diskutera med några i klassen: Har ni någon gång blivit så arga på era föräldrar att ni ville lämna dem för alltid och aldrig se dem mer? Det är detta som sker i Orestien, om än på ett annorlunda sätt

33 Att döda sin far – eller sin mor?

I Orestien framförs budskapet att det är värre att döda sin far än sin mor Varför ansåg Aischylos att det var så, tror du? Ta reda på mer om kvinnors ställning i det antika Grekland! Läs avslutningen av Eumeniderna och notera vilka argument som används i den avslutande rättegången mot Orestes Vad anser du själv om detta budskap?

De antika dramerna spelas än idag. Här en uppsättning av Antigone i regi av Satoschi Miyagi under teaterfestivalen i Avignon 2017.

Sofokles – det nattsvarta lidandet

Sofokles (496–406 f.v.t.) kom från en mäktig familj i Athen. Han och Aischylos tävlade mot varandra i dramatikertävlingarna, men i motsats till sin medtävlare spelade Sofokles aldrig huvudrollerna i sina skådespel eftersom han hade för svag röst.

Under Sofokles tid instiftades ett skådespelarpris och flera av hans stora roller är troligen skrivna för den tidens stjärnor. De grekiska skådespelarna anklagade ibland varandra för att överdriva för mycket, något som var fullt möjligt med tanke på innehållet i tragedierna. Men lyckas vi se bortom det svartsynta lidandet finns Sofokles storhet där: det är verkliga människor på scenen, mänskliga gestalter som det går att identifiera sig med.

ANTIGONE

Antigone är ännu en historia om en bitter släktfejd . Här är det en kvinna som står i centrum Kung Kreon av Thebe vägrar begrava sin systerson Polyneikes, som dött i striden med sin bror Kreon anser att Polyneikes är en landsförrädare och utfärdar dödsstraff för den som försöker begrava honom Att inte ge sina besegrade fiender en värdig begravning ansågs på denna tid moraliskt felaktigt, något som behandlas även i Iliaden Kreons handlande är dessutom mot gudarnas vilja

Antigone trotsar Kreon och döms att svälta ihjäl i en grotta, trots att hon stöds av folket och Kreons son Haimon . När Kreon till slut återkallar dödsdomen är det för sent Antigone, Haimon och Kreons drottning Eurydike har dött, och dramat slutar med att Kreon bryter samman Antigone erbjuder ingen försoning för de inblandade – bara döden, eller ett liv av ånger och bitterhet (se även Antologin)

KUNG OIDIPUS

Enligt Aristoteles är Kung Oidipus den mest fulländade av alla grekiska tragedier Det har dessutom inom psykoanalysen gett begreppet ”oidipuskomplex”, som syftar på ett stadium i en pojkes utveckling då han vill konkurrera ut pappan och gifta sig med mamman Sådana barnfantasier är kanske mest gulliga, men för dramats kung Oidipus går det illa på allvar Han gifter sig med sin mamma och mördar sin far – utan att veta om det – vilket senare får honom att sticka ut sina ögon och fly från sitt hem .

Det hela börjar redan vid Oidipus födelse Då uttalas en spådom: detta oskyldiga barn kommer en dag att döda sin far och gifta sig med sin mor För att undkomma detta öde sätter föräldrarna ut barnet i skogen Men Oidipus överlever och växer upp långt från sitt ursprungliga hem, utan att känna till förbannelsen

I antikens Grekland ansåg man att det inte gick att undkomma sitt öde

Oidipus uppfyller spådomen fullt ut På väg mot staden Thebe dödar han en ”rövare” (sin far Laios) och gifter sig med drottningen i staden (sin mor) När Thebe drabbas av en mängd olyckor avslöjas det att det är på grund av att den förra kungen mördats, och Oidipus gör därför allt för att finna mördaren

Steg för steg avslöjas sanningen för honom och när den till slut uppenbaras är, förstås, skadan redan skedd

Att det förflutna återges bit för bit, tills hela sanningen avslöjats för publiken, kallas för den retrospektiva tekniken Inom dramatiken blev Henrik Ibsen (1800-talet) en mästare i denna gren. I dag används den flitigt inom film och TV

En scen ur tonsättaren George Enescus opera om Oidipus vid en uppsättning i London 2016. Oidipus har insett sanningen och stuckit ut sina ögon.

34 Vad berör dig mest?

Både Antigone och Kung Oidipus skildrar extrema händelser, som är tänkta att väcka starkt lidande Vad anser du själv: Finns det en risk med att ta i för mycket? Vilken typ av dramatik/film berör dig starkast? Vad krävs för att du ska gråta (eller i alla fall nästan) på teatern eller i biosalongen?

Jämför gärna med uppgift 30, och uppgift 20 i lyrikavsnittet

Euripides – utveckling och förändring

Den siste av de tre stora tragediförfattarna, Euripides (480–406 f.v.t.), blev aldrig lika populär hos publiken som Sofokles och Aischylos. Han var den förste i det antika Grekland som arbetade enbart som författare. Under sin livstid uppfattades han som alltför avvikande eftersom han försökte göra sina tragedier mer verklighetstrogna och tonade ner det storslagna i myterna och hjältesagorna. I dag står det däremot högre i kurs att vara realistisk än att skildra hjältar, gudar och myter. Förmodligen är det därför Euripides tragedier i dag är de mest uppskattade från antikens Grekland.

I sina tragedier ville Euripides uppmärksamma samtida problem, och svaga grupper i samhället kunde stå i centrum. I dramat Ion sägs att slavar inte är ”sämre än fria män – om de är hederliga människor”– ett mycket provocerande uttalande på denna tid. En annan undertryckt samhällsgrupp var kvinnorna. Ett antal kvinnogestalter ur den grekiska mytologin har gjorts odödliga av Euripides, bland annat Faidra, som drabbas av brottslig kärlek till sin styvson. Berättelsen om Faidra har senare använts av så skilda dramatiker som Racine och Sarah Kane.

MEDEA

Medea är en ständigt aktuell tragedi genom sin behandling av eviga problem som ensamhet, att bli övergiven, kärlek som övergår i hat, främlingskap och hämnd Genom att mörda sina egna barn – den mest förkastliga av alla handlingar – tar Medea ut sin hämnd på Jason, hennes älskade make som vill lämna henne för en annan kvinna Medea och Jason har tidigare varit passionerat förälskade, och Medea har brutit helt med sin familj och lämnat sitt hemland för att få leva med Jason Därför utlöser hans svek starka känslor av både kärlek och hat

Medeas handlingar är det lätt att ta avstånd ifrån, men förhistorien gör tragedin komplicerad Medea, ursprungligen från Kolchis (dagens västra Georgien), och hennes man Jason (berömd grekisk hjälte) bor i den grekiska staden Korint med sina två söner För att förbättra barnens sociala position beslutar sig Jason för att lämna Medea och gifta sig med den korintiske kungens dotter Eftersom han själv är en firad hjälte skulle han och prinsessan bli det främsta paret i riket

Kvinnor och invandrare, två svaga grupper i det grekiska samhället, förenas i Medeas gestalt och visar vad utsatthet, kränkningar och svikna förhoppningar kan driva en människa till I brutal form behandlar dramat Medea vad många av dagens skilsmässotvister handlar om: hur föräldrarna hämnas på varandra på värsta sätt – genom barnen

Jason menar att han främst ser till barnens bästa, något Medea inte tror ett dugg på – hon menar att det bara handlar om att han tröttnat och vill byta fru Kärleken till Jason omvandlas till det starkaste hat, och Medea mördar kungens dotter, kungen själv och till sist även sina egna barn . Hon förstör sig själv men även Jason krossas, vilket var hennes högsta önskan Hans handlingar har, trots att de inte var menade så, i förlängningen lett till barnens död

Om Jason inte hade betett sig som han gjorde – hade barnen överlevt då?

Det är en av frågorna Euripides överlämnar åt publiken att besvara Detta – att inte leverera färdiga svar – var förmodligen det som upplevdes som avvikande under Euripides samtid I dag är det ett vanligt ideal för många författare

35 Går det att förlåta Medea?

Fundera över följande frågor:

Är det möjligt att förlåta en förälder som mördar sina barn? Är det möjligt att förstå en förälder som mördar sina barn? Är det möjligt att förklara att en förälder mördar sina barn? Motivera dina svar med tydliga exempel på din åsikt!

Diskutera sedan i grupp: Vilken dom fäller ni över Medea? Jämför sedan er ”dom” med de andra i klassen

komedi humoristisk dramatisk form; grekiska komoi – fest/parad i samband med vinpressningen + ode – sång/skådespel

Den grekiska komedin

Den grekiska komedin är yngre än tragedin. Den handlar inte om kungar, furstar och liknande, utan om vanligt folk, och i motsats till tragedin slutar komedin alltid lyckligt. Så småningom blev den grekiska komedin i Athen en ganska underlig blandning av allt möjligt: körsång, dramatisk dialog, clownliknande figurer, jättepenisar, grov sexhumor och masker som avbildade samtida politiker eller författare.

Aristofanes – konservativ och vulgär

Läs mer om grekisk komedi i webbdelen

De flesta av Aristofanes (ca 448–380 f.v.t.) komedier tar upp aktuella politiska ämnen. Hans ideal är den enkle bonden som lever ett tryggt liv på sin gård, är gift, låter bli att kriga och är nöjd med livet som det är. Aristofanes tyckte inte om avvikande politiska och konstnärliga inriktningar. I Grodorna tar han tydligt ställning för Aischylos istället för Euripides, som han tyckte var underlig och nyskapande. I Molnen driver han med filosofen Sokrates.

LYSISTRATE

Aristofanes komedi Lysistrate från år 411 f v t spelas än i dag Titelpersonen har ledsnat på det långdragna och onödiga kriget mellan Athen och Sparta . Hon är trött på att vara hemma och vänta på män som är ute och, som hon ser det, leker med farliga vapen Hur ska kvinnorna få männen att hålla sig hemma, så att kriget tar slut?

Lysistrate kommer med en lysande idé: en total kärleksstrejk bland Athens kvinnor Männen får varken sex eller kärlek förrän kriget är avslutat Till en början avvisar kvinnorna Lysistrates idé – kvinnor kan väl inte sätta sig upp mot män, och kommer det verkligen att fungera? Men snart står samtliga kvinnor i Athen bakom henne .

Effekterna av strejken blir både snabba och tydliga Männen svär och skriker men något sex blir det inte I slutänden måste de ge sig för den kvinnliga övermakten Kriget tar slut och paren återförenas i varandras villiga famnar Även kvinnorna har lidit av kärleksstrejken och önskat att den ska ta slut (se även Antologin)

Språket i Lysistrate är många gånger vulgärt och får även den nutida läsaren att reagera Men Aristofanes är inte bara grov Han är träffsäker och ett komiskt geni Könsrollerna har förändrats en hel del sedan antiken, men förhållandet mellan man och kvinna förblir en spännande och kanske olöslig fråga Hur många komedier behandlar till exempel inte mäns och kvinnors oförmåga att förstå varandra? I en senare komedi, Kvinnornas folkförsamling, spinner Aristofanes vidare på temat och låter kvinnorna bilda en egen stat

36 Vad skrattar vi åt?

Vad skrattar 2000-talets människor åt? Diskutera i klassen och ge exempel från er egen humor eller andras

Försök tillsammans komma fram till några exempel på det absolut roligaste som finnns Jämför gärna era exempel med andra i klassen

Menandros – en modern humorist?

Original av Menandros (342/341–290 f.v.t.) komedier hittades först på 1900-talet v.t. Om hans person vet vi nästan ingenting. Menandros komedier påminner en del om vår tids humoristiska dramatik och film.

Lysistrate uppmanar Atens kvinnor att sexstrejka. Illustration av Aubrey Beardsley.

De bygger mycket på förväxlingar, missförstånd och har tillkrånglade och avancerade historier som slutar lyckligt. Gudar, hjältar och mytologiska figurer är bortstädade från scenen. Istället visas figurer från det samtida Athen, bland annat den stränge fadern, den bortskämde sonen, den smarta tjänaren och den skrytsamme soldaten – dock inte i realistiska versioner, utan som överdrivna typer.

Genom att leka med typernas egenskaper framkallar Menandros en komisk effekt: soldaten som borde vara ädel är skrytsam, den prostituerade som ansågs brottslig och smutsig visar sig ha ädla egenskaper och så vidare. En del av dessa typer förs vidare genom den romerska komedin och har överlevt ända till vår tid.

Menandros komedier är uppdelade i fem akter, något som blir regel längre fram i historien, och komedierna är enbart talade, utan kör. Menandros har kallats ”det moderna dramats fader” och fick flera efterföljare, inte minst under romartiden.

37 Dagens ”typer”

Välj ut en komedi från film, TV eller teater och fundera noggrant över den: kan du hitta några ”typer” i den? Vilka, i så fall? Liknar dessa typer dem som fanns i den grekiska komedin?

Om inga typer finns: varför är det så, tror du? Fungerar inte denna sorts humor i dag?

Skriv ner dina svar och presentera dem i grupp Diskutera vidare och se om ni har hittat några gemensamma typer i dagens film/TV/teater

Den romerska teatern

Under romarna utvecklades teaterbyggnaden. Från 100-talet f.v.t. uppfördes fasta byggnader av sten. Skådespelarna spelade nu framför en bakre scenvägg, som gick att utsmycka med dekorationer av olika slag. Det fanns också ett slags vridbara kulisser. Åskådarplatserna kallades auditorium (ett begrepp som överlevt till våra dagar) och var formade i en halvcirkel framför scenen.

Under kejsartiden blev teatrarna vackert smyckade med skulpturer, förgyllningar och glasmosaik. Ofta smittade prakten av sig på dramatiken, som använde vackra dräkter, masscener och avancerade dekorationer men lade mindre vikt vid innehållet. Den romerska tragedin blev därför mer spektakel än allvarlig teater.

Den största teateranläggningen i Rom under kejsartiden var Pompejusteatern med plats för 12 000 åskådare. Detta ska dock jämföras med samma stads Cirkus Maximus, avsedd för hästkapplöpningar, som hade

en publikkapacitet på 255 000 åskådare! Gladiatorspel och kapplöpningar var mer populära än teaterföreställningar i Rom.

Komedin

– Plautus och Terentius

Den förste betydande författaren av romersk dramatik är Titus Maccius Plautus (ca 250–184 f.v.t.). Han översatte många grekiska dramatiker, men skrev också egna komedier. Där arbetade han med typer som återkom i komedi efter komedi, till exempel den skrytsamme soldaten. Plautus största bidrag till komedins utveckling är användningen av komisk ironi. Det betyder att författaren från början berättar för publiken vad som ska hända, vad problemet är och hur det ska lösas. Figurerna på scen vet dock ingenting, och det komiska uppstår när de utsätts för lustiga situationer som publiken är förberedd på. Publiken kunde för övrigt vara både våldsam och störande under Plautus föreställningar.

Ordningsvakter med käppar fick övervaka publiken. Plautus typer vidareutvecklas sedan av bland andra Shakespeare och Molière.

Hos Plautus efterföljare Terentius (ca 190–159 f.v.t.) är det överdrivna nedtonat, eftersom han vände sig till en bildad publik, med en annorlunda smak. Terentius försökte förbättra komedin genom att ge den en mer logisk handling och hålla ihop historierna bättre. Svärmodern går ut på att undersöka vem som har begått en våldtäkt. När det sedan visar sig att det är kvinnans make som utfört dådet är allt frid och fröjd. Här ser vi tydligt att våra värderingar förändrats en del sedan Terentius tid.

Under en föreställning av Svärmodern reste sig den ”bildade” publiken för att gå och titta på akrobater istället. Roligare än så tyckte de inte att Terentius var. Andra former av ”teater” var på väg att ta över.

Sex och våld: mimarna tar över

En av de populäraste konstformerna under romartiden var mimen, en föreställning utan tal som framställde komiska scener med rörelser och minspel. Den sägs ha uppkommit när en skådespelare, på grund av svag röst, lät en annan skådespelare framföra hans repliker medan han själv framförde rörelserna. I dag förekommer även begreppet pantomim; ett begrepp som i princip är identiskt med mimen.

Mimarna visade, med rörelser istället för med ord, lustiga scener ur vanligt folks liv. Publiken kunde lätt känna igen sig, vilket gjorde mimen mycket populär. Mimen var ofta en improvisation där mimarna drev med det romerska samhället. Dock var det inte tillåtet att skoja med makthavarna. En bra mim skulle vara så realistisk som möjligt. Med tiden urartade mimen till strippshower; det ”realistiska” var avklädningsscener, som snart blev ett stående inslag i mimföreställningarna.

Läs om den romerska tragedin och komedin i webbdelen

Ett annat sätt att kittla publiken var våldsscener med avrättningar eller utdragen tortyr. Det hände att kejsarna befallde att mimaren i slutet av föreställningen skulle ersättas av en krigsfånge, så att publiken fick se en verklig avrättning.

I Rom sågs skådespelarna som andra klassens underhållare och var ofta slavar, en maktlös grupp i samhället. Detta hade troligen mycket att göra med det tvivelaktiga innehållet i mimföreställningarna.

38 Den romerska kulturen

Ta reda på lite mer om det romerska samhället och dess kultur Varför var romarna så intresserade av sex och våld? Diskutera med några i klassen

39 Sex och våld i dag

Fundera över nedanstående frågor Skriv ner och motivera dina svar!

Hur intresserade är 2000-talets människor av sex och våld? Förekommer det mycket sex och våld, eller anspelningar på detta, i dagens litteratur, film, TV-serier, dataspel?

Vad anser du själv: Är det intressant att läsa eller se skildringar av sex och/eller våld?

Skulle romarnas mimföreställningar bli en succé även i dag? Samlas i grupp och diskutera era svar Avsluta med en jämförelse mellan romarnas kultur och vår egen: vilka likheter och skillnader finns?

40 Storpublikens smak i dag

Undersök vilka serier eller filmer som är de mest streamade just nu eller vilka teveprogram som är mest populära Ta reda på lite mer om dessa program/filmer och fundera: Har de något gemensamt (förutom att många har sett dem)? Vad, i så fall?

Vad är det som gör att just dessa program/filmer ses av så många? Har du själv sett dessa program/filmer? Varför gjorde du det, i så fall?

Jämför med avsnittet om den romerska dramatiken Hade den romerska storpubliken samma smak som 2000-talets? Vilka likheter och skillnader finns?

Det antika dramats undergång

Det grekiska dramat var på många sätt en produkt av ett antal lyckliga sammanträffanden: ett samhällssystem som tillät konstnärlig frihet och en storpublik – tiotusentals människor vid varje tillfälle – som uppskattade krävande och konstnärligt avancerade verk. Problemet med den grekiska tragedin var att den blev för konstnärlig för sitt eget bästa. Författarna förutsatte en viss bildning hos åskådarna. När samhället förändrades, förändrades även publikens förförståelse. När de romerska dramatikerna försökte kopiera grekerna, tröttnade både författare och publik.

Under den romerska kejsartiden myntades uttrycket ”bröd och skådespel”. Detta betydde att kejsarna mutade folkmassan med gratis mat och fester för att de inte skulle protestera eller göra uppror mot makten. Att den romerska dramatiken valde en publikfriande inriktning har förstås med detta att göra. Men att mimen drog masspublik förde inte konsten framåt; dramatiken hamnade i en återvändsgränd.

Det antika dramats undergång beror med andra ord både på det grekiska dramats otillgänglighet och på det romerska dramats anpassning till masspubliken. Att förhålla sig till dessa två ytterpunkter är en utmaning för dramatiken än i dag.

41 ”Folkligt” eller ”konstnärligt”?

Ovan beskrivs hur dramatiken rör sig mellan det ”folkliga” och det ”konstnärliga”

Vad anser du själv – hur ska konsten (litteratur, dramatik, film och så vidare) se ut?

Ska den anpassa sig helt efter publikens smak, som hos romarna, eller ska den utmana publiken genom avancerade konstnärliga verk? Motivera dina svar med några exempel Skriv ner dina tankar!

Diskutera därefter frågorna i grupp

Avsluta med en debatt, där ni argumenterar för och emot de olika typerna av konst

Utanför Europa

Afrika

I Afrika var – och är – dramatikens magiska ritualer och inlevelsefulla danser ofta en integrerad del av det dagliga livet. Här finns en mängd olika dramatiska former, som påverkat många människor men som inte framförts på en ”scen” med ”skådespelare” utifrån ett manus. En västerländsk form av dramatik, med scen, dekor, scenanvisningar och regler växte inte fram förrän efter kolonisationen på 1800-talet. Det är svårt att med säkerhet veta när de olika dramatiska formerna uppstod i Afrika, men troligt är att de uppstått långt tillbaka i tiden. Många finns kvar än i dag.

I Nordafrika är halqa (cirkeln) en populär dramatisk form. Det är ett slags ”gatuteater” där berättaren framför allt använder sin kropp och sin fantasi. Hen samarbetar även med publiken på olika sätt. På detta sätt är halqa en mycket ”interaktiv” teater.

I Sudan finns zar, som är en blandning av ritual, suggestion och dramatik. Den är avsedd för medelålders kvinnor, som genom att dansa till rytmiska instrument faller i trans. I detta tillstånd spelar kvinnan

sedan en ”roll” – hon förvandlas till en ande, tar på sig en särskild dräkt och begär att få sina önskningar uppfyllda.

I Sierra Leone finns sedan gammalt ett dansdrama, Krus dödsdans. Huvudperson i dansen är Döden, klädd i en fantasifull dräkt. Han visar sin makt genom en mörk, monoton sång, ackompanjerad av ett entonigt rytmiskt ljud. Två kru-dansare, beväpnade med varsin kniv, närmar sig men ryggar tillbaka så fort Döden gör en rörelse. Det hela slutar med att de båda Kru-dansarna, skrämda inför Dödens makt, korsar sina knivar över hans huvud. Detta ska inte ses som att döden går att besegra –ingen har makt över den.

42 Afrikanska dramatiska ritualer

Diskutera de afrikanska dramatiska ritualerna med några i klassen Jämför dem med dramatik, ritualer och andra former av sceniska framställningar i det svenska nutida samhällets vardags- och kulturliv Försök hitta några likheter – finns det något i de afrikanska dramatiska ritualerna som påminner om dem i vår tid?

Om du hittar några likheter – avsluta med en diskussion i hela klassen vad detta beror på Om du inte hittar några – diskutera på samma sätt varför de afrikanska dramatiska ritualerna skiljer sig så mycket från de i vårt samhälle idag

Indien

Vedaskrifterna från ca 2000 f.v.t. har avsnitt som är skrivna som dialoger, vilket påminner om den antika grekiska tragedins dialog mellan körledare och kör. Senare uppstår flera olika sorters indisk dramatik, av vilka n’taka är den vikigaste. Det är ett långdraget drama som kan utgå från både myter och samtida händelser.

Kung Shudraka är en pjäsförfattare från 200-talet v.t. Han skrev komedin Den lilla lervagnen, som framställer lustiga situationer på liknande sätt som i Plautus romerska komedier.

Scenbilden i ett klassiskt indiskt drama var ganska avskalad, bara en enkel plattform utan kulisser med ett draperi längst bak. Det fanns tidigt professionella skådespelare, kanske även kvinnliga. På scenen talades en blandning av olika språk eller dialekter – rollfigurernas status underströks av deras tal.

I Indien uppkom även skuggspelet under 200-talet f.v.t. Det är ett slags marionettspel med dockor av genomskinligt skinn, som målats med olika färger. Skuggspelet har sina rötter i religiösa och magiska ritualer, och spred sig senare även till Kina och Mellanöstern.

Östasien

Det antika thailändska dansdramat khon har överlevt till våra dagar. I khon är den utsmyckade masken en viktig del, och ibland ingår även akrobatik. Handlingen utgår från berättelser ur det indiska eposet Râmâyana, som mimas av skådespelarna. Lakhon är en annan dansdramatik som uppstod samtidigt med khon, men som framförs av kvinnor istället för män.

Wayang är ett skuggspel från Indonesien och Malaysia som finns i två varianter, wayang kulit (med dockor av buffelskinn) och wayang wong (med skådespelare). Wayang-spel utgår mestadels från indiska forntida berättelser som Râmâyana och Mahâbhârata.

Wayang-docka som föreställer häxdrottningen Rangda i en skuggteaterföreställning på Bali.

I webbdelen finns en sammanfattning som hjälper dig repetera Antiken

MÄNNISKANS TEXTER

LITTERATUREN

I Litteraturen möter du litteraturens historia från forntiden fram till våra dagar, i form av epik, lyrik och dramatik. Boken ger en heltäckande och väl insatt beskrivning av hur vi människor genom tiderna har berättat historier för varandra, sjungit sånger, läst dikter och uppträtt på teaterscener.

Litteraturen är kronologiskt indelad i epoker från forntiden och antiken fram till modern tid. I varje epok får du först möta den tidens historia och kultur, dess idéer och konstyttringar och framförallt författarnas roll i och förhållande till samhället. Därefter följer en ingående presentation av epokens författarskap uppdelad i epik, lyrik och dramatik. Texten varvas med en mängd uppgifter som ger möjlighet till reflektion, analys och fördjupning.

I Litteraturen ingår ett digitalt läromedel som hjälper dig i dina studier. I det finns en inläst digital version av boken, faktafördjupningar, sammanfattningar och interaktiva uppgifter.

I denna andra upplaga har alla epoker uppdaterats, avsnittet om samtidens litteratur är helt omarbetat och en mängd kreativa skrivuppgifter kopplade till litteraturhistorien har lagts till i slutet av boken.

Litteraturen är en del av Människans texter, ett läromedelspaket som stödjer och utmanar dig att lyckas med nivå 1, 2 och 3 i ämnet svenska. Till Människans texter-paketet finns även ett lärarmaterial.