9789144166735 by Smakprov Media AB

SKOL A NS

L E DA R S K A P & MÅL R E K T O R S O M M A S K I N I S T, FLIPPER KU L A OCH M Å LSÖK A N DE MISSIL

SUSA N N E LU N DHOL M M AT S A LV E S S ON

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 46225 ISBN 978-91-44-16673-5 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2023 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Karl Stefan Andersson Ombrytning inlaga: Catharina Grahn/ProduGrafia

Printed by Latgales Druka, Latvia 2023

Formgivning omslag: Jan Petterson

Innehåll

Förord 5 Inledning 7 1 Rektorsarbetet, målen och sammanhanget 13 Situationen i svensk skola 14 Vad i skolan främjar lärandet? 16 Rektorer i ett institutionellt sammanhang 24 Om mål inom offentliga organisationer 25 Rektor i praktiken 30 Bokens upplägg 33 2 En ogästvänlig omvärld 37 En reglerad och juridifierad skola 39 Att finna fel – den formella granskningen av skolan 42 Den ”allmänna attityden” till skolan 49 Föräldrarna och skolan 58 Huvudmannen 64 En förtäckt rektor 71 3 Om vardagens centrifug, tillförsikt och tro 77 Vad gör en rektor om dagarna? 79 Vardagens karaktär 90 Vad är viktigt i vardagsarbetet? 95 Tillförsikt och tro 105 4 Att begripliggöra uppdraget och bibehålla tron 113 Det centrala uppdraget 115 Att sätta gränser kring den gränslösa skolan 117

När lärarna tappat tillförsikten 126 Tillförsiktens ekonomi 143 Tillförsikt – på hur lång sikt? 145 5 Rektors ledarskap och lärarnas följarskap? 149 Rektors ledarskap i en trepartsrelation 151 Eleven i den formella organisationen 159 Ledarskap som en relation – följarskap? 168 Rektorers och lärares syn på varandra 173 Det pedagogiska ledarskapet och tron 178 6 Rektorers tro, identitet och ledarskap 185 Vår studie i förhållande till tidigare forskning 185 Den troende rektorn 191 Rektors ledarskap 201 Vikten av en mer dynamisk tro i skolan 206 När samhället vill för mycket? 209 Rektorers arbete och skolans mål 211 7 Reflektion, kreativitet och mod 215 Funktionell dumhet 215 Om reflexivitet och reflexiva rutiner 222 Funktionell dumhet och reflexivitet i rektorsyrket 225 Ett svårskött pastorat 234 Realistiska beskrivningar kontra framgångsformler 239 Efterord 243 Bilaga: Metod 245 Observations- och intervjustudien 245 Enkätstudie 253 Referenser 259 Register 267

Inledning

Det är en del i skolan som skaver. Skolresultaten är på många håll svaga, studie- och arbetsmiljön brister och det är svårt att locka personer till läraryrket. Möjligen är skolan bättre än sitt rykte, och det är inte lätt att fastslå exakt hur det står till. Det är också stor variation mellan skolor, men av mycket att döma har skolan gjort en ”resa neråt” under senare decennier. Det finns därför all anledning att uppmärksamma brister och bidra till kunskap som mer precist belyser vad som inte fungerar, samtidigt som vi bevarar nyanser och komplexitet. Det är svårt att säga vilka de mer övergripande orsakerna till problem är, och i denna bok ska vi inte ta ställning till frågor om politisk styrning, resurser, invandring, kunskapssyn, läraryrkets status eller annat som ofta anförs som grundorsaker till en skola som enligt många är i kris. (En bok av Henrekson & Wennström 2022 har titeln Dumbing down: The crisis of quality and equity in a once-great school system – and how to reverse the trend.)1

1 Dock är frågan långt ifrån entydig. Se Heller Sahlgren (2022) för en mer positiv utvärdering av skolresultaten. Se även en debatt i tidskriften Kvartal mellan Heller Sahlgren (https://kvartal.se/artiklar/den-svenskaskolan-ar-battre-an-sitt-rykte, 9 sep. 2022) och Henrekson & Wennström (https://kvartal.se/artiklar/kunskapsskolans-aterkomst-knappast-ens-en- halvsanning, 22 okt. 2022).

Inledning I stället för att belysa makrofaktorer bakom och resultat för skol-Sverige är vi intresserade av vad som pågår i skolor – skolpraktiken. Statistik om input, output och generella problem indikatorer, typ rekryteringsproblem, våld och kränkningar, är en viktig del av sammanhanget, men att studera skolpraktik är något annat. Av all skolpraktik som pågår – undervisning, elevvård, föräldramöten, vidareutbildning av personal, rastbeteenden med mera – ska vi rikta uppmärksamheten mot rektorerna och deras arbete för att främja skolans mål: elevers utveckling och lärande. Eller vad nu rektorer håller på med. Det är inte givet att de endast eller ens i huvudsak jobbar likt målsökande missiler, med stenhårt fokus på rörelsen mot målet. En inte alltför vag men öppen inställning är här motiverad, när vi studerar vad rektorer håller på med. ”Vad pågår här?” är en bra forskningsfråga. Inte alltid finns enkla svar, och de som ofta presenterar sig som självklara kan vara missvisande. Det finns ofta skäl att gräva lite djupare och beakta olika perspektiv och tolkningar. För om vi ska kunna sätta fingret på eventuella problem i skolors förmåga att främja (ett likvärdigt) lärande måste vi utgå från det som faktiskt sker i skolor. Här är lärarna – vid sidan av eleverna, förstås – den viktigaste gruppen, och deras arbete kommer indirekt att beröras i vår undersökning. Vi har dock valt att inrikta oss på rektorer eftersom vi, förutom att fokusera på vardagsarbetet, vill knyta diskussionen till skolans större, institu tionella sammanhang, och i förhållande till detta sammanhang utgör rektor den främsta kontaktytan. Vi är intresserade av hur skolor leds och styrs – och om de gör detta. Närmare bestämt frågar vi oss: Vad gör rektorer i vardagen, och kan detta görande förstås som ett målinriktat arbete? Vidare, med tanke på den omfattande diskussion som pågår om skolan, så undrar vi även: Vilken roll spelar rektors och skolans sammanhang? Leder rektorer verksamheten som det är tänkt, eller är de mer offer för olika omständigheter bortom deras kontroll, typ lagar, tillsynsmyndigheter, brist på bra personal, normer för vad som är tillåtet och sociala problem utanför skolan? Möjligen är

Inledning r ektorer starkt styrda av olika krafter och mekanismer som gör att de liksom far runt och söker hantera olika uppkommande problem. Med vår studie hoppas vi kunna ge ett bidrag utifrån att dessa komponenter – skolans mål/lärandet, sammanhanget och arbetspraktiken – sällan kombineras. Ser vi till litteraturen om lärande och utveckling, till exempel, så framstår det ibland som lite förvånande varför alla rektorer inte bara gör det som är rätt, när det är så tydligt i forskningen vad som borde fungera (skapa en samarbetskultur, ge förutsättningar för kollegialt lärande och så vidare). En fråga är om inte framgångsrecept många gånger bygger på önsketänkande och gravt underskattar verklighetens komplexitet och imperfektioner. Här spelar nog skolans och rektors sammanhang en viss roll. Den konkreta situationen möjliggör inte alltid – eller ens ofta – framgångsreceptets realisering. Men på samma sätt kan vi konstatera att i litteratur om skolan som en samhällsinstitution – i ett större sammanhang – så lyser ofta det konkreta arbetet med målen och lärandet med sin frånvaro. Även den dagliga, rumsliga praktiken saknas. Ett ljus på alla dessa komponenter tillsammans, i relation till varandra, är vad vi önskar bidra med. Vi menar att en realistisk bild och teoretiska insikter om hur rektorsarbete faktiskt gestaltar sig är avgörande för att bidra till en bättre fungerande skola. Fromma förhoppningar om att rektors pedagogiska ledarskap ska fixa biffen är, som vi ska se, ofta verklighetsfrämmande. Således riskerar en hel del av alla ambitioner och försök att åtgärda skolan med hjälp av rektorns pedagogiska ledarskap att skjuta vid sidan av målet. I alla fall motiverar vår studie kritiska frågor kring detta tema. Vi söker i huvudsak låta rektorspraktiken komma till tals utan någon större teoretisk eller ideologisk styrning, men vi har tre metaforer som vi ibland anknyter till och ger lite mer fantasifulla förankringspunkter än rent empiriska beskrivningar – de senare kan bli lite andefattiga. Vi tänker oss att ”den målsökande missilen”, ”maskinisten” och ”flipperkulan” är tre varianter som fångar in en del och som ibland är relevanta för tänkande kring rektorsarbete:

Inledning • Målsökande missil handlar om fokus på uppdraget – att detta styr. Rektorsarbete, enligt denna metafor, är i huvudsak fokuserat på måluppfyllelse, och man avviker inte mycket från banan mot huvudmålet (elevers lärande av kunskap och färdigheter), vilket styr det mesta. • Maskinist tar mer fasta på att få skolmaskineriet att fungera utan alltför mycket av gnissel och avbrott. Det blir mer en fråga om att fixa och dona än att ha högtflygande och övergripande mål i sikte. • Flipperkula står för benägenheten att hela tiden följa de olika signaler och styrande inslag från olika håll som utmärker vardagsarbetet. Dessa är oplanerade och innebär att skoldagen präglas av inslag av kaos: bråk uppstår mellan elever, någon har försvunnit, läraren till en lektion lyser med sin frånvaro, personal kommer med problem och så vidare. Vi ska inte överutnyttja dessa bilder eller metaforer – det är lätt att bli förtjust i en metafor och låta den befalla över verkligheten – men de är användbara för att stimulera fantasin, och vi kommer till och från att anknyta till dem. Vi har testat metaforerna på ett antal rektorer och fått stöd för uppfattningen att de är meningsfulla och relevanta att förhålla sig till. (Andra metaforer för ledarskap föreslås i Alvesson & Spicer 2012, Alvesson m.fl. 2017.) För bokens syfte har vi utfört tjugotre intervjuer med totalt arton rektorer. Tretton av rektorerna har vi även observerat i deras vardag, under sammanlagt 120–130 timmar. Av de studerade rektorerna har en officiellt titeln biträdande rektor och en mer av en skolchefs roll, med rektorer under sig, båda på större skolenheter. Därutöver har vi intervjuat en förstelärare och två utvecklingschefer, varav en i egenskap av före detta rektor. Vidare har vi observerat en forskningscirkel under fyra och en halv timme där fyra rektorer och en skolchef deltog. Slutligen har vi gjort två kvalitativa enkäter, där rektorer har fått bedöma den

Inledning egna skolans kvalitet utifrån verksamhetens förutsättningar och betydelsen av rektors ledarskap samt ange underlag för dessa uppfattningar. De tillfrågade har också fått skatta nedlagd arbetstid för olika rektorsroller och ange olika rollers betydelse. Avgörande för en bra förståelse är observationer, och dessa är ett viktigt redskap i vår metodlåda. Intervjusvar är också värde fulla, men många gånger kan det vara svårt för intervjupersoner att förmedla en rik bild av vad som pågår i vardagen (Barley & Kunda 2001). Dessutom blir intervjusvar ofta tillrättalagda efter intervjusituationen – folk följer normer för vad man ska säga (Alvesson 2011). Vill man fånga vardagen, komplexitet och nyanser tror vi – efter många års forskning – mycket mer på observationer. Vid sidan om vår empiriska studie har vi också lång erfarenhet av samtal med skolfolk i olika dialogpräglade undervisnings sammanhang, till exempel rektors- och skolchefsutbildningar. Vi har förstås konsulterat massmedia, olika vittnesmål från lärare och andra samt läst en hel del forskning. Tyvärr är dock denna inte så ofta baserad på närkontakt med praktiken. Intervjuer och enkäter är mer vanligt förekommande, och de senare kan bidra till en något bredare bild än vad djupa studier typiskt kan ge. Sam tidigt är frågor ofta mångtydiga och det är svårt att veta vad ett visst kryss eller en viss svarssiffra egentligen betyder. I urvalet för vår studie finns i princip endast kommunala skolor, men i övrigt täcker vi hela grundskolan och gymnasiet, och våra skolor/rektorer är verksamma från Norrbotten i norr till Skåne i söder. (För mer information om urval och metodfrågor, se bilaga.) Vi kan förstås inte säga något om hela skol-Sverige. Däremot tror och hoppas vi att våra beskrivningar, idéer och forskningsresultat kan vara värdefulla på bred front, för skolledare, lärare, politiker, tillsynsmyndigheter och alla i skolledningsförbättringsbranschen – en bransch som nog kan förbättras avsevärt. Vår förhoppning är att du som läser boken – vi tänker att många läsare arbetar eller kommer att arbeta i skolans värld – funderar över vad du gör i ditt dagliga arbete och vad du möjligen kan göra annorlunda. För även om det nog finns behov av nya förhållnings-

Inledning sätt till skola på samhällsnivå, politiska reformer och så vidare, är det i människors dagliga handlande – och bara där – som praktiken skapas. Och för den som vågar finns ofta mer utrymme än man tror. Styrdokument och liknande ger ramarna, men beslut om verksamheten måste alltid fattas i det dagliga arbetet, utifrån de specifika elever, vårdnadshavare och medarbetare man har. Och man ska sikta högt, så klart, men det är sällan lönt att ägna sig åt (för mycket) önsketänkande. Inte heller ideologiskt underblåsta framgångsformler, där ett visst förhållningssätt eller en viss metod löser alla problem, är något vi tror på. Det leder lätt till snävt och statiskt tänkande och därmed fel. Då tror vi mer på öppenhet och reflektion, men också mod. Det handlar om att våga göra det man tror är rätt, snarare än att oreflekterat göra det som alla andra gör eller det som högljudda eller inflytelserika avnämare till skolan kräver utifrån ett visst särintresse eller förhållningssätt. Vårt budskap är vidare att det finns hopp! En del som läst vårt manus under arbetet med boken har uttryckt att det kanske förmedlar en alltför dyster bild av skolan. Det är inte vår mening. I stället försöker vi förmedla de förutsättningar vi ser, under vilka arbetet i skolan utförs. Utan ett ordentligt beaktande av sådana omständigheter tror vi att det blir svårt att handla ändamåls enligt. Därmed inte sagt att allt är hopplöst. Individer som handlar klokt och tillsammans kan åstadkomma mycket, och för många elever – och samhället som helhet – är skolan direkt avgörande. Som vi ska visa finns en hel del förbättringsmöjligheter i konkret skolledningsarbete. Så nog finns det hopp!

3 Om vardagens centrifug, tillförsikt och tro Forskaren befinner sig på rektorsexpeditionen på en grundskola. Det är en helt vanlig dag, klockan är 12.20, och rektorn står inbegripen i ett viktigt samtal med de biträdande rektorerna när det plötsligt knackar på dörren. Rektorn öppnar och möts av tre elever från årskurs 8. En av eleverna påpekar att det inte kommit någon lärare till matten. Rektorn vänder sig till de andra på expeditionen för att höra var den aktuella läraren befinner sig, och hon får svaret att läraren håller i nationella provet. En av eleverna frågar om de får håltimme men rektorn svarar bestämt: ”Nej, ni behöver er matte mycket.” Gruppens frontman blir då otålig och vänder sig till rektorn, med en överdriven gest, kanske mest riktad mot kompisarna: ”Men öppna dörren [till mattesalen], gör ditt jobb!” Rektorn verkar inte ens notera pojkens utspel utan vänder sig till de biträdande rektorerna och meddelar att de får återuppta sin diskussion senare och går därefter raskt in till administratören för att förhöra sig om personalsituationen. Några snabba slagningar på datorn visar att det är Jonas som ska vikariera, och rektorn lämnar expeditionen. På väg ut i korridoren stöter rektorn ihop med en i personalen och frågar då efter den ordinarie matteläraren, som tydligen håller i de nationella proven, men får svaret: ”Nej, Viktor har gått. Det var inte så många som skrev.” Rektorn stannar nu upp och spanar

3 Om vardagens centrifug, tillförsikt och tro ut över personerna i omlopp. ”Där är Jonas”, utbrister hon lättad och stegar raskt mot lunchrummet, precis när Jonas kommer ut därifrån. Rektorn möter honom i dörren med ett påpekande om att han ska vara vikarie, men Jonas nekar: ”Jag är måltidsvakt i dag. Det är Farid.” Rektorn skyndar vidare in i ett klassrum där just Farid sitter, samt några få elever. Hon berättar att några elever efterfrågar sin mattelärare, men Farid svarar: ”Jag ska täcka för Nadia som vabbar.” Rektorn gör en ansats att gå vidare men stannar upp mitt i språnget och utropar, i frustration: ”Jag har inte tid till detta!” Farid uppfattar signalen och flikar genast in: ”Jag löser det, de kan vara här.” ”Tack”, säger rektorn med lättnad i rösten. I föregående kapitel tittade vi på skolans sammanhang, som utgörs av den omvärld och de intressenter som skolan ”tjänar”. Vi kunde där konstatera att det skaver en del i skolans förhållande till omgivningen. Huvudmannen framstår som en av de få ”vännerna i viken”, och huvudmannen tillhör ju också i egentlig mening samma organisation som rektorn. Men även i relation till den egna förvaltningen finns ett visst avstånd och ett behov av att verka lite i det fördolda, och rektorer framstår på så vis som ganska ensamma i sin roll som ansvariga på skolenheten. I det här kapitlet fortsätter vi med att titta på just arbetet på skolenheten, också det en sorts sammanhang för rektors yrkesutövning, fast i tid och rum. Den inledande skildringen av rektorn som jagar runt efter försvunnen personal är kanske inte helt representativ för rektors arbete som helhet – riktigt så här rörigt brukar det inte vara. Men beskrivningen ger ändå en känsla för vardagens karaktär – där finns ett tempo eller en puls i arbetet samt ett nystan av olika aktörer och processer som delvis löper självständigt, men som också ska klaffa i förhållande till varandra. Fragmentering och belastning är viktiga nyckelord för rektorers upplevelse av sitt arbete. Vi noterar att rektorer ofta har svårt att värdera det arbete de utför i vardagen. Men detta till trots så uttrycker rektorerna en positiv hållning till sitt arbete. Det ger uttryck för en tilltro eller tro, som kan vara mer eller mindre underbyggd.

3 Om vardagens centrifug, tillförsikt och tro Innan vi går vidare kan vi notera att rektorn i berättelsen automatiskt verkar se det som sin uppgift att lösa problemet. Det är först efter ett tag, då hon får ett ofrivilligt utbrott, som någon annan agerar. Man kunde tänka sig mindre av flipperkula – springandes omkring – och mer av maskinist – be någon annan hantera situationen. Man kunde också tänka sig att rektorn släpper flipperkulan och räknar med att situationen löses genom självorganisering. Men det är lätt att fångas i vardagens karusell, som vi kommer att se …

Vad gör en rektor om dagarna? Det är tvättmaskinen eller centrifugen på skolan. Allt åker runt i samma trumma. […] Man kliver in i centrifugen här på morgonen och trycker på knappen. Sedan blir man utspottad. Sedan åker jag hem i min bil. Jag tycker att det känns så ofta. (Grundskolerektor)

I citatet ovan ges läsaren en metaforisk bild av vad det innebär att vara rektor: skolan som en centrifug. Liknelsen är nära och i linje med vår idé om rektorn som en flipperkula och beskriver känslan man har i arbetet. Allting slängs i samma trumma och åker runt och sedan är dagen slut, och har man en bil så får man åka hem i den. För att ytterligare bättra på bilden tar vi en rektorsutsaga till, också den med ganska mycket känsla, men därutöver med en tydligare beskrivning av arbetets innehåll, i detta fall på en gymnasieskola: Forskare: Hur ser vardagen ut? Vad gör man om dagarna? Hur fördelar man sin tid? Rektor: Man kommer på morgonen och så fort man gått innanför dörren så kommer det någon och frågar något och så fortsätter det till klockan fem. Nej, till klockan fyra, för då går lärarna hem. […] De vill veta hur de ska göra i just den frågan som är så specifik att den faller utanför rutinerna. Så är det någon som vill ha något

3 Om vardagens centrifug, tillförsikt och tro påskrivet och så är det någon som vill ordna ett möte. Alltså, det är en ständig kontakt. Man är på scenen hela tiden. […] Det är så många frågor som involverar individer. Forskare: Vad skulle det kunna vara, om du ger ett exempel? Rektor: Det kan vara till exempel, en elev ska ha taxi till skolan. ”Har du bestämt det?”, ”Nä, det har jag inte bestämt”, ”Men kan du titta på det?” Och så har man plötsligt en uppgift. Man vet inte vilken elev det är … bla bla bla … Så kostar ju det liksom en halvtimme eller tjugo minuter att sätta sig in i det och fatta ett beslut. Eller så kan det vara … ”Vårt projekt, vi behöver kolla av med dig, så att det är rätt, kan vi ha ett möte?” Så måste jag se i min kalender när jag kan ha ett möte. ”Kom med mig så går vi in och tittar.” Så tar det sju åtta minuter innan datorn är i gång. Det kan vara allt möjligt. Det kan vara en elev som kommer och frågar något. Något som de inte ska fråga mig, som de ska fråga … ”Nä, men du ska ju gå till din [biträdande] rektor som är den och den. Kom med mig så visar jag …” Så man hinner inte innanför dörren förrän det rullar på. Och sen när man då liksom nått fram till sitt rum, och har hälsat på alla. Då har man ofta fem minuters paus … Alla de här jävla templates [på datorn] som ska laddas, som snurrar. Så då hinner man gå och hämta en kopp kaffe. Sen är det mejl och då är där ju oftast fyrtio till femtio mejl per dag. (Gymnasierektor)

Denna rektors bild av sitt arbete stämmer väl med den som tecknats av Hultman (1989) och senare av Brüde Sundin (2007). Jobbet är som ett klassiskt chefsarbete (Mintzberg 1973) där rektor studsar som en flipperkula mellan olika arbetsuppgifter eller agerar som en maskinist som gör särskilda insatser för att få skolapparaten att fungera något så när friktionsfritt. Något fungerar inte, varpå man söker lappa ihop det. Det är många kontakter, samtal på stående fot, många som behöver eller vill ha något, och hade det inte varit för en seg dator så är det oklart om denne rektor ens hunnit hämta en kopp kaffe. Så illa är det nog inte, men framställningen ger ändå en känsla för denna rektors upplevelse av arbetet.

3 Om vardagens centrifug, tillförsikt och tro Annars är det mötena som dominerar rektors vardag, och när en rektor vill beskriva vad hen ska göra under en given dag så åker ofta kalendern fram och upp räknas mötena för dagen. Däremellan försöker rektorn klämma in andra arbetsuppgifter. R EK TOR SROL L EN

Om man bättre vill förstå denna dynamik, med en strid ström av olika ärenden och möten, bör vi först för en stund zooma ut från vardagen och titta på rektorsrollen mer övergripande och dess olika beståndsdelar. Det vi då ser, först och främst, är det statliga uppdraget som utmålar rektor som pedagogisk ledare med ansvar för skolans inre arbete. Den beskrivningen stämmer väl med de bevekelsegrunder som de flesta rektorer uppger när de tillfrågas om sitt val att verka i just skolan. Många påpekar då ett intresse för att arbeta med barn och unga, och mer bestämt deras utveckling och lärande. Ofta tillägger de att de vill kunna påverka på en högre nivå än bara en enskild klass, vilket förklarar varför de valt rektorsarbetet snarare än läraryrket, för många rektorer är ju före detta lärare. Utöver det statliga uppdraget, som beskrivs i skolans styr dokument, ingår en hel del andra saker i rektorsrollen, och som nämndes i förra kapitlet sägs rektorer därför många gånger arbeta i ett korstryck (Berg 2018), ett uttryck som placerar rektor i en intersektion mellan en mängd olika och inte sällan motstridiga krav, som en bärare av en mängd olika roller. Flera rektorer vi talar med beskriver hur de framför allt under rektorsutbildningen – särskilt i kursen om skoljuridik – plötsligt blir varse om hur mycket ansvar de faktiskt har: … vi läste skoljuridik. Vi hade ett litteraturseminarium i bas gruppen. Helt plötsligt blev det helt tyst. Samtalet bara stannade av. Vi satt och tittade på varandra och det var någon som sa: ”Oj, vad mycket det är!” Det föll över oss kollektivt. ”Shit, det här är hur mycket som helst.” Ansvaret landade i gruppen samtidigt och det blev en lite konstig stämning. (Gymnasierektor)

3 Om vardagens centrifug, tillförsikt och tro Som rektor har man inte enbart det yttersta ansvaret för elevernas lärande, utan man ska även svara upp mot huvudmannen och de ramar som huvudmannen sätter, inte minst de ekonomiska/ budgetmässiga. Därutöver ska rektor hantera rollen som arbets givarrepresentant, vilken aktualiserar en mängd olika lagstiftning, uppgifter, krav och förväntningar. Man ska även möta konkurrensen på skolmarknaden i kölvattnet av det fria skolvalet, ha kontakt med föräldrar samt hantera uppgifter relaterade till byggnaderna där skolans verksamhet bedrivs. Det kan handla om att rektor behöver delta som intressent när renovering eller ombyggnation sker på skolan, att teknik inte fungerar, att väder och vind skapar problem i lokalerna och så vidare. Slutligen kan vi nämna det faktum att rektor också befinner sig i själva verksamheten, i vardagen, med eleverna ständigt närvarande och allt som följer därav, kopplat till så mycket mer än rena skolprestationer. Generalistrollen faller tungt på de flesta chefer. Det skulle emellertid kunna hävdas att rektorsrollen är osedvanligt bred – bredare än de flesta chefsroller – något som en rektor vi talar med kopplar ihop med idén om den gamla byskolan: Om du tittar på ett företag som har en vd så har du oftast flera stycken olika underchefer. Massor av underchefer som har var sitt litet område som de rapporterar. Här så ska alla vara så här allvetande. […] Men jag tror att det kommer utifrån att en skolkultur har utvecklats från att ha varit den lilla byskolan till att liksom att det har … Och då hade man ju koll på allting. Det var ett hus med en klass. (Grundskolerektor)

I dessa dagar är det i princip aldrig ett hus och en klass, utan en skolenhet är nästan alltid en omfattande verksamhet, med flera hundra elever (ibland ett par tusen). Men i någon mån väntas rektor ändå fortfarande ha insyn i allt, och denna otroliga spännvidd i rektorsrollen påpekas av de flesta rektorer vi intervjuar. Vidare uppger de flesta att arbetet kan upplevas som belastande, framför allt när det handlar om saker som ligger långt ifrån själva

3 Om vardagens centrifug, tillförsikt och tro kärnuppgiften. Den typen av arbetsuppgifter kräver tid från de saker man upplever att man ”borde hålla på med”. Sådana administrativa dimensioner av arbetet omtalas även som tråkiga och tidskrävande, plus att de många gånger kräver en detaljkunskap från rektorn som upplevs som på gränsen till bisarr. Nu finns det naturligtvis ofta andra personer att rådfråga, men ändå bidrar sådana arbetsuppgifter till en känsla av belastning – en upplevelse av att man har mycket ansvar och att man ska omfatta så otroligt mycket i sin roll. A DM I N IST R AT ION – HÖGT OC H L ÅGT

I princip samtliga rektorer tar upp ”administration” kopplat till chefsrollen och arbetet med lokaler som en betydande och ibland betungande del av uppdraget. En rektor talar till exempel utförligt om arbetsmiljöansvaret, som hon anser vara den tyngsta och ”tråkigaste” delen av hennes jobb. Dels för att det tar mycket tid, dels för att hon anser att de frågorna egentligen inte borde ingå i rektors ansvar. De ligger helt enkelt för långt ifrån skolans kärnuppdrag och borde därmed inte vara en uppgift för skolledaren. Det är för övrigt inte heller någon arbetsuppgift för vilken rektor har särskild kompetens. Det som utmärker den här typen av ”administrativa uppgifter”, förutom att de äter en hel del tid, är som sagt den detaljnivå på vilken rektorn måste vara inbegripen. Rektorn som utgjuter sig över arbetsmiljöansvaret påpekar till exempel att hon måste ha och känna till vad det finns för ”policy för tvättmedel”. I samma anda fick en rektor, vid en skyddsrond, frågan om var han hade ”sitt protokoll för genomförd ventilationsdammsugning”. Det f rågades även om ”rutinen för gardintvätt”. En annan rektor uppger att hon förväntas kunna diametern på ventilationsrören. Eller, som ytterligare en annan rektor berättar: [De] kommer hit och kollar att jag har OVK-protokoll i ordning. Man ska ha koll på ventilation och allt, som rektor. Alla kemikalier som städ använder. Det finns säkerhetsrisker med allt. Man kan tycka

3 Om vardagens centrifug, tillförsikt och tro det är fånigt – det tycker jag också. Vi gick runt och tittade efter fimpar på skolan. Här har vi fritidsgård. En del av dem som är här röker. Det hade vi en diskussion om. När slutar mitt ansvar och när börjar nästas ansvar? […] De gick runt och fotograferade fimpar och jag fick ett föreläggande: ”Så här får det inte vara!” Nej, jag förstår. Barnen ska inte röka. Men det är inte bara barnens fimpar och jag kan inte gå och patrullera på helger. Det vägrar jag lägga energi på (skratt). (Grundskolerektor)

Det är med andra ord mycket att omfatta, inte minst kring just lokaler och byggnader, till exempel att trösklar ska justeras som en del av arbetet att göra skolan tillgänglig. Det kan också handla om stora mängder löv som blåser in och lägger sig som drivor i korridoren. Kan man bygga en enkel konstruktion för att hindra luftflödet? Det måste rektorn ta ställning till. Men också frågor av mer akut karaktär. Som under en ombyggnation, när vattnet stängs av mitt under skoldagen, helt utan förvarning. Då måste rektorn prata med hantverkarna, av vilka hen även konsulteras i frågor av mer övergripande och teknisk karaktär. Ska ni ha larm i de nya lokalerna och vilken sort i sådana fall? Vilka möbler ska köpas in? Den frågan fick en rektor efter flytt till nya lokaler. Rektorn, som ju inte hade några spontana tankar om inredning, undrade om det fanns någon katalog hon kunde bläddra i. På den frågan var svaret nej, och hon ombads i stället att ”googla”. För att sammanfatta kan vi citera en rektor som reflekterar över arbetets tvära kast mellan högt och lågt: Jag kan tänka mig att, för dig som är på besök, upplever att vi i vardagen växlar mellan utvecklingsfrågor och detaljfrågor. Jag brukar säga att jag drar gränsen när lärare kommer in och frågar mig om jag kan fixa en röd soppåse till personalrummet (skratt). ”Nej, det får ni faktiskt fixa själva.” Rektorer slängs fram och tillbaka. När man är i det tänker man inte på de snabba växlingarna, att ”nu är jag på detalj och nu är jag mer övergripande”. (Gymnasierektor)

3 Om vardagens centrifug, tillförsikt och tro A R BETSBEL A ST N I NG

Även om det är svårt att skapa en generell bild av vardagens rektorsarbete så råder det enighet bland rektorerna vi talar med att arbetsbelastningen är hög. I en studie genomförd av Lärar förbundet (2014) anges att sju av tio rektorer arbetar mer än 45 timmar i veckan. I statens offentliga utredning Rektor och styrkedjan (SOU 2015:22) hänvisas till en studie där 42 rektorer själva loggat sin arbetstid under en veckas tid. Här låg genomsnittet strax under 47 timmars arbete i veckan, dock med en viss variation mellan olika rektorer; vissa arbetade en normal 40-timmarsvecka, medan den som arbetade mest uppgav 57 timmar. Rektorerna i den här studien anger att det blir 45–60 timmars arbete i veckan, lite beroende på vad som händer i verksamheten. Och man upplever som sagt att arbetsbelastningen är hög, vilket dock inte är detsamma som att man vantrivs som rektor. Många vi talar med uppger att de älskar sitt jobb och att det för övrigt är skälet till att de orkar även om det är väldigt mycket att göra. Då omsättningen av rektorer är mycket hög kan man nog undra lite över detta påstående. En studie av rektorer inom grundskolan konstaterade att efter ett år var 71 procent kvar på samma skola, 10 procent hade bytt och 20 procent hade lämnat rektorsyrket. Efter tre år var siffrorna 37 procent, 20 procent respektive 42 procent, medan efter fem år var endast 22 procent kvar som rektor på samma skolenhet, 22 procent var kvar i rektorsyrket på en annan skolenhet och 57 procent hade helt lämnat rektorsyrket (Skolverket 2020). Den uttalade stora kärleken till jobbet samspelar således med en benägenhet att inte fortsätta särskilt länge i det. Här kan man undra lite över om den uttryckta kärleken är äkta, tillfällig eller om det möjligen är en norm som rektorer söker leva upp till, det vill säga att man förväntas ha och gärna vill tro på kärlek till rektorsuppdraget. Möjligen halvljuger man, kanske även för sig själv. Det är troligen en blandning, men den eventuella kärleken tycks ofta inte vara beständig. Det kan till och med vara så att de

SKOL A NS L EDA R SKA P & M Å L R E K T OR S OM M A SK I N I S T, F L I PPE R K U L A O C H M Å L S ÖK A N DE M I S SI L

Hur ser ledarskapet i skolan ut och vilken betydelse – om någon – har egentligen målen? Den här boken ger en mångfasetterad bild av rektorers arbete och ledarskap och ställer ytterst frågan om vad det innebär att göra ett gott jobb, bortom storslagna visioner och ständiga förändringsprojekt. Går det att höja blicken från den fragmenterade vardagen och utöva ett pedagogiskt ledarskap? Och vad gör man med en skeptisk omvärld och en lärarkår som inte alltid visar intresse för pedagogiskt följarskap? Skolans ledarskap & mål syftar till att nyansera och problematisera den bild av rektorers arbete som framkommer i litteraturen och i styrdokumenten. Författarna förordar ett friare förhållningssätt, där reflektion och kreativitet bör ta större plats i rektorsrollen, framför följandet av ideologi, regler och framgångsrecept.

Art.nr 46225

studentlitteratur.se