9789144162485 by Smakprov Media AB

BOL AGSSTÄMMAN RITUALER, KULTUR, NORMER OCH SPRÅK

ALEX ANDER PAULSSON HENRIK R AHM NIKLAS SANDELL PETER SVENSSON

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 45776 ISBN 978-91-44-16248-5 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2023 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund

Printed by Dimograf, Poland 2023

Formgivning inlaga: Karl Stefan Andersson Ombrytning inlaga: Catharina Grahn/ProduGrafia Formgivning omslag: Jens Martin Omslagsbild: Jens Martin, baserat på rudall 30 och james weston/Shutterstock samt Kelly Sikkema/Unsplash

Innehåll

Förord 5 1 Inledning 7 Ekonomi, människor och kultur 8 Ritualer 10 Kunskap om bolagsstämmor 14 Att läsa bolagsstämmor 15 Bokens upplägg 20 2 Bolagsstä mmans jur idisk a r a mar 23 Aktiebolaget 23 Aktiebolagsrättens framväxt 26 Svensk kod för bolagsstyrning 35 Bolagsstämman 37 Avslutning 49 3 Förutsägbar heten 51 Manuskriptet 51 Att göra bolagsstämman 54 Avslutning 59 4 Spektak let 63 Pseudodemokrati 66 Pseudotransparens 70 Avslutning 77

5 Allvar et 79 Allvarsmarkörer 81 En vårdag fylld av allvarskänslor 84 Allvarsritualer 89 Avslutning 94 6 Nostalgin 97 Det konkreta ägandet 99 Lokal förankring 102 Gräsrotsdemokrati och den lilla människans röst 106 Avslutning 108 7 Övergångsr iten 109 Åström Finans AB:s stämma som övergångsrit 111 Aktiebolagets rytm och livscykel 120 Avslutning 122 8 Röster na 125 Kallelsen 128 Ordföranden tilltalar stämman 129 Verkställande direktörens anförande 131 Utfrågning av verkställande direktören 134 Avslutning 140 9 Ekonomi, kultur och ideologi 143 Våra tjocka beskrivningar i sammandrag 144 Studiens kunskapsbidrag 147 Att synliggöra det socialt omedvetna 150 Referenser 153 Register 157

1 Inledning

I den här boken gör vi en kulturtolkning av börsnoterade bolags stämmor. De tolkas som kulturella ritualer i vilka finansvärldens trosföreställningar, värderingar och normer skapas och vidmakthålls. ”Finansvärlden” ska här förstås som den sektor – eller sociala sfär – i samhället där banker, investerare och aktieägare hanterar, förmedlar och handlar med värdepapper, valutor och pengar. Finansvärlden är sammanflätad med andra sektorer i samhället men är i någon mening en idé med sina egna föreställningar och normer. Bolagsstämman är enligt aktiebolagslagen formellt sett det högsta beslutande organet i ett aktiebolag. Det är på årsstämman (den årligt återkommande bolagsstämma som krävs av lagen) som föregående räkenskapsårs resultat- och balansräkning fastställs och styrelse och verkställande direktör hålls ansvariga för företagets prestationer det gångna året. Det är också då viktiga beslut om arvoden och utdelningar fattas av aktieägarna. Men årsstämmor – och bolagsstämmor generellt – är också kultu rella ritualer där den finansiella kulturen utspelas, konkretiseras, skapas, förhandlas och återskapas. På bolagsstämmor vidmakthålls – och ibland utmanas och förhandlas – grundläggande värderingar och trosföreställningar med betydelse för hur den finansiella världen organiseras och förstås. Som en kulturell ritual spelar bolagsstämmor en viktig roll i vidmakthållandet av de förgivettagna föreställningar

1 Inledning

som bygger upp den finansiella världen men som kanske sällan medvetandegörs eller ifrågasätts. Vårt syfte med att skriva denna bok har varit att bidra till en kulturell förståelse av ekonomiska fenomen, och då mer specifikt av den årligen återkommande ordinarie bolagsstämman genom att tolka denna som en ritual. Vi tror att en sådan kunskap är viktig för att förstå hur finansvärlden är så mycket mer än kallhamrade affärsmänniskor, rationella beslut, finansiella instrument och pseudonaturvetenskapliga ekonomiska lagar. Ekonomi består – och är konstruerad – av människor som tillsammans tänker, känner, upplever, interagerar och fattar beslut. Tanken på ekonomi utan mänsklig interaktion är, eller borde i alla fall vara, en absurd tanke – kanske till och med en obehaglig tanke.

Ekonomi, människor och kultur En grundläggande definition av ett ekonomiskt system är att det utgörs av ett ständigt pågående utbyte av varor, tjänster och kapital. En sådan definition inbegriper en rad interaktioner, ofta väldigt konkreta sådana, exempelvis mellan köpare och säljare. Samtidigt finns mer svåröverblickbara praktiker, till exempel då fysiska resurser omvandlas i produktionsprocesser och genererar ett mervärde som sedan, genom försäljning, realiseras till vinst på en marknad. Det realiserade mervärdet investeras på nytt, och en ny runda av kapitalcirkulation startar. Men ekonomi är mycket mer än så. Det ekonomiska tänkandet har trängt sig in såväl i människors inre känslo- och tankeliv som i deras sociala sammanhang. Man skulle kunna säga att ekonomi har blivit en del av vår existens. Vi tänker, upplever och känner i stor utsträckning ekonomiskt. Vi kan känna stress när ekonomin inte går ihop en månad, och en del av vårt människovärde är defi-

1 Inledning

nierat utifrån vår förmögenhet och vår anställningsbarhet. Att inte vara en efterfrågad kompetens på arbetsmarknaden är tungt för egot. En vanligt förekommande föreställning om ”det lyckade livet” kretsar kring framgångsrika löneförhandlingar och lönsamma aktie- och fastighetsaffärer. Att göra ”bostadskarriär” tycks ibland vara en minst lika viktig byggsten i ett lyckat och framgångsrikt liv som att skaffa sig en bra utbildning och att avancera i arbetslivet. Ekonomi handlar med andra ord om mycket mer än pengar och räkneövningar; det handlar om kultur, det vill säga föreställningar, värdesystem, praktiker och ritualer som vi inte alltid är medvetna om men som har en stor betydelse för hur vi upplever världen och hur vi känner och beter oss i vardagen. Den finansiella ekonomins roll i våra vardagsliv har dessutom ökat de senaste två decennierna. Flera författare, till exempel Martin (2002), har pekat på just att den finansiella ekonomin nu för tiden inte endast är en angelägenhet för aktiemäklare på Wall Street. Vardagslivet har, menar Martin, finansialiserats. Den finansiella ekonomin väver samman affärer och vardagslivet. ”Finansialise ringen av vardagslivet” är ett begrepp som tar detta ett steg vidare (Martin 2002 s. 3). Martin menar nämligen att den finansiella ekonomins världsbild har spridit sig från de eleganta finanskvarteren till ”vanliga” människors radhus, villor och lägenheter. Genom val som att investera i pensionsfonder, att göra bostadskarriär, att välja elleverantör och att engagera sig aktivt i olika sparformer har hushållens livsrytm sammanflätats med aktie- och valutamarknadernas. Denna valfrihet är en intressant kulturell företeelse i sig eftersom det egentligen inte finns någon frihet. Icke-valet av finansiella tjänster blir till ett val i sig. Ekonomi är alltså en viktig beståndsdel i kulturen och är på så vis med och formar människors värderingar, tankar, drömmar och attityder. Vi talar kanske inte alltid om det, men ekonomikulturens

1 Inledning

tysta kunskap påverkar oss varje dag. Detta gäller även den finansiella ekonomin, som är en än mer abstrakt värld. Utlåning, inlåning, skulder och krediter, försäkringar och säkerheter i form av tillgångar omger oss dagligen på olika sätt. Ritualer spelar en central roll för vidmakthållandet av kulturella värderingar och föreställningar. Den ekonomiska världen är full av ritualer och det är mot dessa vi nu vänder blicken.

Ritualer Det finns många ritualer som strukturerar människors vardagsliv och som har en betydelsefull funktion för social stabilitet och ordning i olika sociala sammanhang: dop, vigsel, begravning, födelsedag, studentexamen, söndagsmiddag, julklappsutdelning, riksdagens öppnande och så vidare. Har man en gång bevittnat ett studentutspring eller ett barndop så vet man vad som är att vänta. Överraskningar kan förvisso ske, men ritualens manuskript är välkänt och gör det möjligt att spela med – om och om igen. En ritual är en i tid och rum avgränsad social praktik som har en betydande symbolisk funktion i en viss kultur, en viss organisation eller ett visst socialt sammanhang genom att kommunicera och vidmakthålla en viss kulturell gemenskap, centrala värderingar och trosföreställningar. Ritualer följer ett på förhand givet mönster, ett manuskript och en sekvens, och repeteras med jämna mellanrum: Begreppet ritual refererar till en typ av uttrycksfulla, symboliska aktiviteter konstruerade av olika beteenden som äger rum i en fast, episodisk sekvens, och som tenderar att upprepas över tid. Rituellt beteende är reglerat av ett dramatiskt manuskript och utspelas och utförs formelartat, med allvar och inre intensitet. (Rook 1985 s. 252, vår översättning)

1 Inledning

Ritualer intensifierar och dramatiserar sociala relationer, som i ritualen omförhandlas och reproduceras. Ritualer kanske framträder allra tydligast i religioner och religionsutövning, men de förekommer i alla delar av samhället. Så även i ekonomin. Grimes (2014) menar att ritualen är ett framträdande (eng. performance) som till stor del styrs av ett manuskript. Det innebär att ritualen i stora drag är förutsägbar, och just bolagsstämman är ett bra exempel på denna förutsägbarhet. Vi känner igen oss i ritualerna, och för varje gång vi deltar i en ritual blir vi bättre och bättre på att bidra till ritualens olika delar. Ritualens grundform kan sägas bestå av tre steg: separation, övergång och inkorporering (Bell 1997 s. 36). Det centrala i denna trestegsmodell är att den tydliggör att ritualprocessen bygger på en dramatisering, där den eller de personer som utsätts för ritualen tillfälligt stängs av från den sociala grupp de annars tillhör, hålls i osäkerhet under en övergångsfas, för att sedan återintegreras och inkorporeras i gruppen, men då med ny identitet och status. Medan den första fasen, separationen, ofta innebär någon form av rening, som avlägsnande av kläder, nedsänkning i vatten eller bort tagande av en identitetsmarkör av något slag, så inbegriper den andra fasen, övergången, mer variation och tolkningsutrymme, varför den också har fått betydligt mer uppmärksamhet inom forskningen. Övergångsfasen innebär nämligen att ”personen under en tid hålls på en plats som symboliskt sett ligger utanför den konventionella sociokulturella ordningen (liknande en dräktighetsperiod): normala rutiner avbryts medan regler som är utmärkande för detta tillstånd noggrant följs (att inte vidröra marken, ingen kontakt med andra människor)” (Bell 1997 s. 36, vår översättning). Hur detta artar sig kan skilja sig åt mellan olika rutiner och kulturer. I den tredje fasen, inkorporeringen, ligger fokus på att välkomna personen in i den sociala gemenskapen igen. Ofta uppmärksammas detta med nya högtidliga symboler, specialkomponerad musik och en gemensam måltid.

1 Inledning

Enligt Bell (1997 s. 37) bidrar ritualer till att skapa ordning under perioder av kaotiska samhällsförändringar som kan hota att störa gemenskap och organisation. Genom ritualen markeras gränser tydligt, vilket bidrar till stabiliteten i gruppens sociala identiteter och roller. Ritualen är dock inte bara till gagn för gemenskapen och organisationen. Även individen drar nytta av att delta i ritualen då den egna identiteten och gemenskapen reproduceras och stärks genom denna. Ritualer kan även ge uttryck för och ge plats för sociala spänningar och konflikter i en grupp eller en organisation. Detta behöver inte betyda att den rådande sociala ordningen faller samman totalt, utan det kan handla om en temporär problematisering av maktförhållanden i ett kollektiv. Men efter ritualen återgår allt till det normala igen. Ritualens uppgift enligt Bell (1997 s. 37, vår översättning) är ”att förstärka det sociala status quo eftersom tillfälliga inversioner eller uppskjutningar av den vanliga ordningen för sociala relationer dramatiskt erkänner den ordningen som normativ”. Så i stället för ett reellt ifrågasättande av den sociala sammanhållningen och gemenskapen förstärker ritualens övergångsfas den rådande strukturen. Ritualen erbjuder ett andhål, en paus, från den rådande ordningen – men bara för en stund. Turner (1967), som kanske är den som i störst utsträckning influerat studier av organisationskultur, hävdar att ritualen är en intensifierad dramatisering av samhället och dess gemenskap. R itualen är, enligt Turner, en dramatiserad föreställning om organisationen och dess gemenskap, där spänningar och konflikter får existera. I vårt fall sker det till exempel genom att enskilda aktieägare tillåts komma till tals, men utan att dessa egentligen ifrågasätter själva ordningen (det vill säga styrelsens eller företagsledningens vision och strategi). Collins (1999 s. 23) menar att ritualer äger rum i samman-

1 Inledning

hang han benämner situerad samexistens, på engelska situational copresence. Med situerad samexistens avser han en samling individer som gemensamt agerar men också individuellt ger uttryck för sina känslor, fast enligt vissa givna normer. När en sådan samling individer gemensamt riktar sin uppmärksamhet mot något, eller för den delen mot varandra, uppstår vad Collins kallar för fokuserad interaktion, vilket gör kollektivt handlande möjligt. I praktiken innebär detta att ”ritualens sociologi alltså är en sociologi om sammankomster – om folkmassor, församlingar och publik” (Collins 1999 s. 34, vår översättning). Collins ritualanalys tar fasta på att kollektiv kan samlas för att uppnå en rad olika ändamål, men till detta fogar han att grupper sätts i rörelse av känsloenergier. Känslo energier, eller de energier som triggas av känslor, gör att individer går samman, organiserar sig och börjar agera mot vad som uppfattas som gemensamma mål. Även om dessa sätt att närma sig ritualer kan tyckas främmande och väsensskilda från ekonomiska fenomen, menar vi att det finns flera beröringspunkter. Den globala finansiella ekonomin är för många (även för oss) en väldigt abstrakt idé, men samtidigt kan vi se att den i flera avseenden ständigt genomgår ritualiseringar. Det är svårt att skapa sig en konkret bild, annat än metaforiskt, av hur en global finansiell ”marknad” ser ut och fungerar. En av ritualens funktioner är att konkretisera – och dramatisera – abstrakta idéer för människor i deras konkreta livsvärldar. Utan repetitiva konkretiseringar (betänk exempelvis vigseln, dopet eller nattvarden) förblir abstraktionerna just abstraktioner, svårgripbara och oförståeliga. Därför är klockan som ringer i gång handeln på Wall Street i New York ett bra exempel på hur en annars ganska abstrakt handel med värdepapper konkretiseras genom en ritual. Det finns fler exempel, men vi väljer här att lyfta fram ett: bolagsstämman.

1 Inledning

Kunskap om bolagsstämmor Våra studier är ett försök att bidra med ny kunskap om bolags stämmor genom att läsa (i betydelsen tolka) dessa sociala situationer som kulturella ritualer där intressanta saker sker om man bemödar sig att gräva lite djupare under ytan. Bolagsstämmor är emellertid inte obeforskat; det finns en hel del studier av dessa. Gemensamt för tidigare studier av bolagsstämmor är att dessa i huvudsak har riktat in sig på bolagsstyrningsfrågor. Centrala teman för denna forskning har exempelvis varit ansvarsutkrävande, ägarstyrning och de eventuella intressekonflikter som kan uppstå i relationerna mellan ägare, styrelser och ledningsfunktioner (se t.ex. Catasús & Johed 2007, Poulsen m.fl. 2010). Catasús & Johed (2007) identifierar fyra inriktningar vad avser denna forskning. Den första inriktningen är studier som intresserar sig för stämmans informationsinnehåll och dess påverkan på aktiekursen (t.ex. Olibe 2002). Den andra riktningen fokuserar på vad man skulle kunna kalla för ”traditionella” bolagsstyrningsfrågor, såsom aktieägares närvaro och aktivitet (t.ex. Poulsen m.fl. 2010). Inom den tredje inriktningen har forskningen främst ambitionen att beskriva och analysera kritiska historiska händelser samt deras inverkan på företagets verksamhet (t.ex. Hooper & Pratt 1995). Den fjärde inriktningen, slutligen, tillämpar sociologiska teorier för att förstå mötet mellan företagets styrelse och aktieägare (t.ex. Johed & Catasús 2015, Roberts m.fl. 2006). Få studier tycks emellertid ha ägnat någon större uppmärksamhet åt bolagsstämman som en meningsbärande och menings skapande ritual. Undantag som är värda att nämna är Catasús & Johed (2007), som har studerat den ordinarie bolagsstämman som en ansvarighetsritual frikopplad från andra aspekter av bolags styrning. Bolagsstämman studeras då som en social praktik genom vilken styrelsen och verkställande direktören främst etablerar siffror som fakta. Dessa fakta underbygger och ger tidigare ledningsbeslut

1 Inledning

legitimitet, vilket även fungerar som en typ av maktutövning. En annan studie värd att nämna är Uche & Atkins (2015), som understryker att stämmans rituella karaktär inte endast har symbolisk betydelse utan även har konkreta funktioner med betydelse för exempelvis konfliktlösning. Vi ansluter oss i detta projekt till denna forskning och har ambitionen att bidra till den genom att belysa den årliga ritualens roll i skapandet av relationer och legitimitet.

Att läsa bolagsstämmor Boken bygger på en observationsstudie av bolagsstämmor, närmare bestämt årsstämmor, mellan 2017 och 2019. Vi har observerat ett tjugotal stämmor hos svenska börsnoterade bolag av olika storlek och verksamma inom olika branscher. Vår roll under dessa observationer har varit att som passiva observatörer, med godkännande av företagen, närvara vid stämmorna på just dessa villkor. Vår närvaro – liksom andra gästers, till exempel journalister − meddelades till övriga stämmobesökare när ordföranden inledde stämmorna. Vi fick tillåtelse att observera stämmorna under förutsättning att vi inte spelade in dessa med ljud- eller bildupptagning. Observationerna dokumenterades därför med fältanteckningar som sedan renskrevs, organiserades och analyserades. Vi har i vår studie varit inspirerade av det som Alvesson (1990) kallar ett situationellt fokus, då enskilda, avgränsade situationer utsätts för forskarens tolkningsförsök. I den enskilda situationen, i vårt fall årsstämman, möts individuella handlingar och kulturella och institutionella förutsättningar för social interaktion (Alvesson 1990). Man skulle kunna säga att den konkreta situationen är ett slags samhälle i miniatyr, där gemensamma trosföreställningar och normer kommer till konkreta uttryck. Ett situationellt fokus gör det möjligt för forskaren – om man som vi har observerat flera bolags-

1 Inledning

stämmor – att fånga in unika detaljer som kännetecknar den unika situationen, samtidigt som likheter med och skillnader mot de andra observerade situationerna kan upptäckas. Förhoppningen är då att bredare mönster i det empiriska materialet kan beskrivas utan att enskilda och unika detaljer går förlorade. Att studera kulturella fenomen är något annat än att studera naturliga fenomen. Medan naturliga fenomen – såsom träd, blodplasma och planeter – i någon mening existerar oberoende av mänsklig inblandning, består kulturella fenomen av sådant som människor gör, tänker och känner. Tar vi bort människor och mänsklighet ur bilden så tar vi även bort kulturen och kvarlämnar endast tomma byggnader, tyst natur och ensliga platser. Det är svårt att föreställa sig kultur utan människor. En folktom skog eller öken är däremot möjliga att tänka sig. Detta innebär att den som studerar kultur måste använda sig av andra metoder än de som naturvetenskaperna – och naturvetenskapsinspirerad samhällsvetenskap – nyttjar. Vi behöver metoder som gör det möjligt för oss att uppfatta, synliggöra och tolka mening, betydelse och föreställningar. Kultur låter sig dessutom inte mätas. Det är inte särskilt meningsfullt att tala om ”mer” eller ”mindre” kultur eller mer eller mindre ”viktig” kultur. Kvantifieringar av betydelse och mening blir lätt en absurd övning. Kultur är bara, oavsett omfattning och storlek. Det är också svårt – även om det kan finnas naturvetenskapligt inspirerade drömmar om detta – att mäta förekomsten av vissa kulturella fenomen med exempelvis bredare enkätstudier. Kultur är inte ett entydigt objekt som kan samlas in, organiseras och beskrivas, såsom stensamlingar, cellodlingar eller DNA-register. Kultur består av mångtydiga föreställningar, och det specifika sammanhanget är viktigt för vad handlingar och ord betyder. ”Jag ska döda dig”, betyder någon annat när barn leker krig på lekplatsen än sent på kvällen vid ett rån vid en bankomat. Det är samma ord men i olika sammanhang.

1 Inledning

Innebörder, meningar, symboler och – inte minst viktigt för denna bok – ritualer låter sig alltså inte isoleras och analyseras utanför sin egen kontext (Göransson 2019 s. 17). Kultur består dessutom till en stor del av sådant vi inte riktigt känner till att vi vet. Kultur innefattar tysta regler och outtalade manuskript för hur vi ska bete oss i samvaro med andra och för hur vi ska tänka, uppleva världen och känna. Vi saknar ofta ett språk för att tala om den eller de kulturer vi är medlemmar i. Vi tar kulturen för given och ”upptäcker” den kanske först när någon bryter mot viktiga kulturella normer. Ett bra exempel är normer om det sociala rummet. När någon invaderar vår ”personliga sfär” och kommer för nära på bussen eller på tunnelbanan känner vi av detta direkt – även om vi kanske har svårt att verbalisera normbrottet vet vi (utan att egentligen veta att vi vet) bara att någon står för nära oss. Det känns i hela kroppen, det är obehagligt och det stör oss. Det finns ingen manual som beskriver vad ”personliga sfärer i kollektivtrafiken” innebär, utan gränserna mellan ”för nära” och ”på lagom avstånd” är kulturell kunskap, inlärd sedan tidig barndom. Studier av kultur och ritualer ställer med andra ord särskilda krav på forskningen. Framför allt blir tolkningar en central aktivitet, och vårt mål i denna studie är att försöka förstå vad det som sker på bolagsstämmorna betyder. Vår uppgift har, med Geertz ord, varit att läsa (i betydelsen ”konstruera en läsning av”) ett manuskript – främmande, urblekt, fullt av förmörkelser, osammanhängande, med misstänkta förändringar, rättelser och tendensiösa kommentarer – men skrivet inte i konventionella ljudgrafer utan i övergående flyktiga exempel på formade beteenden. (Geertz 1973 s. 10, vår översättning)

1 Inledning

Geertz menar alltså att när vi försöker tolka ett kulturellt fenomen – såsom ritualer – ägnar vi oss åt läsning och tolkning av ett manuskript. Läsningen kan ge oss ledtrådar till vad något − en händelse, en text, en artefakt − betyder, vad dess kulturella mening är. Kulturläsningen ger oss möjligheter att se bortom bolagsstämmornas yta (det som sägs och görs) och nå vad Clegg kallar för det sociala livets ”djupstrukturer” (refererad i Rosen & Astley 1988 s. 162). Ett exempel, som Geertz (1973) själv tar upp, är blinkningen, alltså att en människa blinkar åt en annan människa. Vad är det som händer här? Vi kan direkt konstatera att ”en person blinkar åt någon annan”. Detta är ett okontroversiellt och inte särskilt intressant konstaterande. (Om man ska vara noggrann så är även detta konstaterande en tolkning – det finns en möjlighet att vi har observerat en okontrollerbar spasmisk ryckning – men vi lämnar denna diskussion därhän för tillfället.) Kulturläsningen söker sig bortom denna ytliga observation och söker svar på frågan: Vad betyder denna blinkning? Handlar det om att i smyg markera en hemlig allians med någon i rummet? Är det ett försök till uppvaktning? Är det ett uttryck för ironi? En viktig poäng att stanna upp vid här är att tolkningar är mening som forskaren tillskriver sitt empiriska material. Tolkningarna finns inte i en intervju eller observation utan är ett resultat av forskarens läsning av detta material. Saker och tings mening existerar inte i tingen själva, utan det är vi som skapar denna mening när vi försöker tolka vår värld. Detta gäller all mänsklig varseblivning, inte endast i kvalitativ forskning av det slag vi arbetar med. Alvesson & Köping illustrerar tolkningens centrala funktion för oss så här: Att uppfatta folk som skakar varandras händer som att de hälsar på varandra är naturligtvis en tolkning, ingen enkel, icke-tolkad observation. Men även varseblivningen att två män skakar hand

1 Inledning är en tolkning, ty uttrycket ”skaka hand” antyder att man ser det som ett socialt meningsfullt beteende (snarare än ett rent motoriskt sådant), vilket kan beskrivas med få ord. Om två personer istället hade ”skakat fot”, hade detta beteende knappast tillfredsställande kunnat beskrivas på detta sätt, då beteendet ej passar in i våra tolkningsscheman. (Alvesson & Köping 1993 s. 54 f.)

En tolkning behöver alltså vara meningsfull givet det sammanhang som ramar in observationen som tolkas. När sammanhanget för ändras kan även tolkningarna förändras. En intressant sak med Alvesson & Köpings exempel ovan är att just ”skaka fot”, tillsammans med armbågs- och knytnävshälsningar, blev meningsfulla hälsningshandlingar under covid-19-pandemin. Tolkningar bör vara poängrika och meningsfulla givet det särskilda sammanhanget. Det är inte särskilt meningsfullt att fråga sig om en tolkning är sann eller falsk. Poängen med tolkningar är att de är beroende av forskarens vedermödor och tolkningskompetens. De kan därför aldrig vara objektiva i betydelsen obestridliga sanningar som är stabila över tid och rum. Detta innebär inte att tolkningar är resistenta mot kritik. Att kritiskt granska tolkningsförslag är minst lika viktigt som att granska sanningsanspråk och självsäkra uttalanden om så kallade fakta. Våra tolkningsförslag kan och bör stötas och blötas för att på så vis testa deras bärkraftighet. Håller de för granskning och kritik? Är de rimliga och intressanta givet det empiriska materialet och sammanhanget? Bidrar tolkningarna med ny kunskap och nya perspektiv på fenomenet bolagsstämman? Hur kan vi då vara säkra på att våra tolkningar är de bästa, mest rimliga eller belysande? Det korta svaret är att det inte finns någon säkerhet i tolkningar, åtminstone inte i den mening ”säkerhet” har inom exempelvis kvantitativ forskning och statistik. En tolkning kan inte vara signifikant. Det innebär att en kulturanalys, till exempel

1 Inledning

av det slag vi presenterar i denna bok, är svår att replikera. Det ligger i sakens natur (om uttrycket tillåts i en text om ”kultur”) att olika forskare kan göra olika tolkningar. Det finns inga neutrala mät instrument som forskaren kan använda sig av. Forskaren är sitt eget analysinstrument.

Bokens upplägg Resten av boken är upplagd enligt följande. För att förstå bolagsstämmor som ritualer måste man också förstå vilka regler som både möjliggör och begränsar det som sker på stämmorna. I kapitel 2 diskuterar vi det lagrum, den kod och praxis som tillsammans utgör stämmornas ”manuskript”. I de kapitel som sedan följer presenteras våra tolkningsförslag på ritualer som utspelade sig på de stämmor vi har studerat. I kapitel 3 diskuterar vi språkanvändningens roll i skapandet av förutsägbara stämmor. Det som utspelar sig och sägs på bolagsstämmor har reella konsekvenser; stämmorna får saker att hända på riktigt och är också som en följd av den juridiska inramningen en förutsättning för att något ska kunna hända. I kapitel 4 tolkar vi bolagsstämman som ett spektakel som är på låtsas men ändå på riktigt. I kapitel 5 tolkas den i hög grad formaliserade ordinarie bolagsstämman som ett exempel på allvarsritualer, alltså sociala situationer där allvarskänslor spelar en central roll. Deltagarna på stämman påminns om att ekonomi och företag inte är på lek. Det är på allvar. I kapitel 6 presenteras en tolkning av bolagsstämman som ett återskapande av nostalgiska föreställningar om industrin och om kapitalismen. På stämman produceras drömbilder om det förflutna där trygghet och stabilitet lyfts fram. Kapitel 7 handlar om den ordinarie bolagsstämman som en övergångsrit då ett räkenskapsår avslutas och ett nytt inleds. Som många andra övergångsriter förmedlas och förstärks grundläggande värderingar och föreställningar

1 Inledning

under ritualen. I kapitel 8 fokuserar vi på hur röster (och pronomen) används under bolagsstämmor och hur dessa bidrar till att personifiera stämmans aktörer samt skapar identiteter och förtroende. I kapitel 9, bokens sista, sammanfattas studiens resultat, samtidigt som vi blickar framåt och pekar ut nya forskningsinriktningar.

Alexander Paulsson är docent i företags ekonomi vid Lunds universitet. Alexanders forskning spänner över fälten organisations studier, ekologisk ekonomi och veten skaps och teknikstudier. Henrik Rahm är docent i nordiska språk vid Lunds universitet och forskar om intertextualitet, genrer och diskurser om företag, myndigheter och hållbarhet i samarbete med andra ämnen. Niklas Sandell är lektor i företagsekonomi vid Lunds universitet och forskar om finansiell kommunikation. Niklas har tidigare varit verksam som utredare vid PwC och som Financial & Legal Controller vid Aspiro. Peter Svensson är docent i företagsekonomi vid Lunds universitet och forskar om finansiell kommunikation och ekonomisk brottslighet.

BOLAGSSTÄMMAN RITUALER, KULTUR,NORMER OCH SPRÅK På aktiebolags bolagsstämmor fastställs föregående räkenskapsårs resultat- och balansräkningar. Bolagsledningar frågas ut och granskas av aktieägarna och hålls ansvariga för sina handlingar. Styrelseledamöter, revisorer och valberedningar väljs, och beslut fattas om vinstutdelningar. Men bolagsstämmor är så mycket mer. De är fulla av symboler och känslor som kan lära oss något om den finansiella ekonomins värld och hur denna är organiserad. I den här boken tolkas bolagsstämmor som ritualer där kulturella föreställningar spelas upp och där viktiga normer återskapas.

Art.nr 45776

studentlitteratur.se