Susanne Barregren, Slottsvångsskolan i Helsingborg
Camilla Hyrefelt, Seminarieskolan i Landskrona
Christel Nilsson, Kristinebergskolan i Oskarshamn
Maria Ståhl, Vallhovskolan i Sandviken
Susanne Tvingsjö, grundskollärare 1–7 med lång erfarenhet, i Oskarshamn
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som ebok, är eboken kopieringsskyddad.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Ja, må hon leva, ja, må hon leva, ja, må hon leva uti hundrade år.
Luna går fram till sitt fönster och tittar ut.
Himlen är röd och solen är på väg upp.
Snart är sommaren slut.
Då börjar skolan igen.
Luna bor högt upp i ett höghus.
Hon kan se en lekplats, en skog och en sjö.
Det är öde ute.
Hemma hos Luna sover alla andra.
Bara Lunas djur är vakna.
Det är snoken Maja, spindeln Siv och ödlan Örjan.
Luna tittar på spindeln Siv.
– Du får inte rymma igen, viskar hon.
En gång rymde Siv.
Hon var borta länge.
Hon var hos Lunas kompis Otis.
Otis bor i samma hus.
Ingen vet hur Siv kom dit.
Luna kryper ner i sängen igen.
Hon väntar på familjen.
Luna får en idé.
Hon kan hjälpa sina föräldrar att vakna.
Luna smyger till mammas och pappas sovrum.
De sover.
Hon ser mammas mobil. Den är låst.
Luna öppnar mobilen med mammas finger.
Mamma säger något i sömnen, men hon vaknar inte.
Luna ställer ett alarm.
Sedan smyger hon tillbaka till sitt rum.
Hon väntar. Snart händer det …
Luna skriver dagbok
Luna väntar och väntar.
Då händer det!
Alarmet fungerar.
Hon hör mamma stöna.
– Vem har ställt alarmet så här tidigt? säger hon.
– Det är Lunas födelsedag, säger pappa.
Luna hör hur de går upp.
De fixar i köket.
Mamma och pappa väcker Amina.
Sedan smyger de fram till Lunas säng.
Luna blundar och låtsas sova.
De sjunger ”Ja, må hon leva”. Luna sätter sig upp.
– Grattis, Luna! ropar de.
– Hur är det att fylla åtta år? undrar pappa.
– Jag vet inte, svarar Luna. Det är första gången för mig.
Luna får paket och frukost.
– Kan ni förstå att min mobil larmade så tidigt? säger mamma.
Luna låtsas som ingenting.
Hon får två paket. Ett är hårt och ett är mjukt.
– Farmor och farfar kommer med paket sedan, säger pappa.
Luna öppnar det mjuka paketet.
Det är en fin tröja som hon har önskat sig.
– Tack! säger hon.
I det hårda paketet är det en bok.
Den har ett lås med nyckel.
Mamma säger att det är en hemlig dagbok.
Hon skrev själv dagbok när hon var liten.
– Jag har mina dagböcker kvar. Men de är hemliga, säger mamma och ler.
Luna öppnar dagboken. Den har vita sidor med linjer.
Luna sitter vid sitt skrivbord.
Hon tittar ut och ser Otis och hans mamma Siri.
Hon undrar vart de ska.
Sedan skriver hon:
Hej dagboken!
I dag är det den bästa dagen.
Jag fyller år.
Jag har fått den här dagboken.
I dag blir det kalas.
Då kommer farmor och farfar.
Maria och Otis kommer också.
Då får jag nog fler paket.
Hej då
På utflykt med Maria
Solen värmer. Otis, Luna och Maria går på en stig i skogen. Maria bär på plasthinkar, silar och spadar.
– När är vi framme? undrar Otis.
– Vi ska bara gå uppför backen, svarar Maria. Där kan vi se den lilla sjön.
Luna ser en jättestor myrstack där det kryllar av myror.
– När myrorna kommer fram är det vår, säger
Maria. Myrorna lever i marken under stacken på vintern.
– Nu går vi vidare, säger Otis.
En gång fick han myror i sina byxor. Det vill han
När de kommer upp på kullen ser de sjön. En stor fågel flyger i väg.
– Vad är det för fågel? undrar Otis.
– Det är en häger, säger Maria. Den letar efter fiskar eller grodor.
Hon säger att den liknar en flygödla som hette Pteranodon. Det var på dinosauriernas tid. Den hade en lång nos som såg ut som en näbb. På huvudet hade den en benkam.
– Vad åt flygödlor? undrar Otis.
– De åt mest fisk, säger Maria. Man tror att fåglarna är släkt med dinosaurier. Dinosaurier lade också ägg och en del hade fjädrar.
Otis och Luna vill veta mer.
– När levde de? undrar Luna.
– Varför finns de inte kvar? frågar Otis.
– Dinosaurier levde långt innan det fanns människor, säger Maria. Då fanns det andra växter och djur. De flesta dog ut när en asteroid träffade jorden. Det var mer än 60 miljoner år sedan.
– Asteroid, vad var nu det igen? frågar Luna.
– En mycket stor sten från rymden, svarar Maria.
Den träffade jorden med stor kraft. Nästan hälften av allt liv på jorden dog ut. Då dog alla dinosaurier.
Otis och Luna tänker på dinosaurier. – Hur vet man hur de såg ut? frågar Luna. Ingen har ju sett dem.
Maria berättar om fossiler. Det är rester av växter och djur som levde för länge sedan. Man har hittat fossiler av skelett från dinosaurier. – Man kan sätta ihop fossiler som ett pussel, säger hon. Då vet man hur en dinosaurie såg ut. En del var inte större än en fågel. Andra var stora som hus. En del åt blad och gräs. Andra åt kött eller fisk. Nu ska vi leta efter fossiler.
Fossiljakt
Otis och Luna fyller hinkarna med sand och går tillbaka till Maria.
– Först lägger ni sand i silen, säger Maria. Sedan häller vi vatten över. Då silas sanden bort och stenarna blir kvar. Om vi har tur så hittar vi fossiler.
Otis fyller silen med sand och häller över vatten.
När all sand är borta hjälper Maria honom att undersöka stenarna. Han kan knappt stå still.
– Ser du något? frågar han ivrigt.
Maria vänder på stenarna och säger: – Jag kan inte se några fossiler. Du får prova igen.
Nu är det Lunas tur att hälla sand i silen.
– Titta, är det ett fossil? ropar hon.
Maria undersöker stenen noga.
– Ja, det är ett fossil av en snäcka från havets botten, säger hon.
– Men det här är inget hav, det här är en sjö, säger Luna.
– För flera miljoner år sedan var det kanske en havsbotten, förklarar Maria.
Luna är så stolt och hämtar mera sand. Den här gången hittar hon ett fossil av en mussla. Snart har hon en hel samling.
– Vilken fin samling, säger hon nöjt.
Otis svarar inte.
Otis hittar inga fossiler.
– Det är orättvist! säger han. Det är bara Luna som hittar fossiler. Jag får bara vanliga stenar.
Maria säger att man måste ha tålamod. Men Otis är sur och muttrar något. Han fyller hinken med sand och börjar sila.
– Titta här! säger Maria.
– Vad är det? ropar Otis ivrigt.
– Du har hittat ett fossil av en hajtand, säger Maria.
Hon lägger den i handflatan. Otis och Luna turas om att hålla i den.
– Den är fortfarande vass, säger Otis och ler.
Maria berättar om Megalodon. Det var den största hajen. Den var nästan 20 meter lång och vägde 50 ton.
– Hajens tand var stor som en fot, berättar Maria. Tänk er att den hade 200 tänder i munnen.
– Skönt att de inte finns i haven nu, säger Otis.
De fikar och fortsätter att leta efter fossiler. Till slut har de en hel samling. Otis och Luna får välja varsitt fossil att ta med hem. Luna väljer ett fossil av en snäcka, medan Otis väljer hajtanden.
– När ska vi gå hit igen? undrar Otis.
FOSSILER
En del växter och djur som levde för flera miljoner år sedan finns kvar som fossiler . Forskare tittar på fossiler för att förstå hur dinosaurier och andra djur har sett ut .
Så här bildades ett fossil: 1 2 3 4
1. När ett djur dog för miljoner år sedan, kunde kroppen hamna nära en flod eller sjö .
2. Kroppen fick ett tjockt lager av sand och lera över sig .
3. Sanden och leran lade sig runt kroppen . Kroppen ruttnade bort . Skelettet blev kvar . Det pressades samman av flera lager sand och lera .
4. Efter flera miljoner år har skelettet blivit ett fossil . Det är nästan lika hårt som en sten .
Man kan hitta fossiler i en sorts sten
som heter kalksten . Trappor av sten i gamla skolor
är ofta gjorda av kalksten .
Det finns fossiler av ortoceratiter . Det var bläckfiskar
som levde i havet för mer än 400 miljoner år sedan .
De största ortoceratiterna kunde bli tio meter långa .
Det är nästan lika långt som ett klassrum .
Vet du att …
fossiler och stenar är en del av naturen . De ska ligga kvar .
Men ett enda fossil kan man ta med hem
Det är andra regler i naturreservat . Där ska fossiler och stenar ligga kvar .
– väck läslusten redan från start
I Krumelurkul får vi följa vännerna Otis och Luna som bor i samma hus, Otis på första våningen och Luna på nionde. De går i samma klass och är kompisar. Torsten Bengtssons underfundiga texter förvandlar vardagliga händelser till spännande äventyr med mycket värme och stor igenkänning.
Läseboken består av tolv separata berättelser, uppdelade på 24 kapitel. Varje historia löper över två kapitel och spännande cliffhangers driver läsandet framåt. För varje ny berättelse har du möjlighet att fånga elevernas intresse på nytt. I början av läseboken försvinner Lunas ödla Örjan. I bokens illustrationer får eleverna ledtrådar till var Örjan för tillfället gömmer sig, medan Otis och Luna fortfarande svävar i ovisshet.
Klassen samlas kring högläsning av berättelsen och får en gemensam läsupplevelse med samtal om ord, begrepp och textens innehåll. Därefter följer enskild lästräning på elevens egen nivå.
LÄSA LÄTT
• tydlig koppling mellan text och bild
• bearbetad text med mindre textmängd
• meningarna är överlag enkla med rak ordföljd
• långsam och medveten progression
studentlitteratur.se
LÄSA MERA
• tydlig koppling mellan text och bild
• bearbetad text med något större textmängd och överlag rak ordföljd