9789144161464

KRUMELURKUL 2 LÄSA VIDARE

Tryckt bok + digital licens 12 månader

I Krumelurkul får vi följa vännerna Otis och Luna som bor i samma hus, Otis på första våningen och Luna på nionde. De går i samma klass och är kompisar. Torsten Bengtssons underfundiga texter förvandlar vardagliga händelser till spännande äventyr med mycket värme och stor igenkänning.

LÄSEBOK LÄSA VIDARE

Läsa vidare-nivån är riktad till elever som har kommit långt i sin läsutveckling och läser med gott flyt. Denna bok är också originaltexten som klassen läser gemensamt.

ELEVBOK

Arbetsgången i arbetsboken utgår från cirkelmodellen. Varje kapitel består av två uppslag. På första uppslaget arbetar klassen först tillsammans och jobbar sedan vidare i par. På andra uppslaget arbetar varje elev individuellt.

DIGITALT LÄROMEDEL

Det digitala läromedlet innehåller läseböckernas texter inlästa med textföljning. Det finns också övningar som tränar ord och begrepp och läsförståelse utifrån texternas innehåll samt filmade genomgångar.

Interaktiv version av boken, inläst med autentiskt tal och textföljning

Interaktiva övningar

Fungerar på dator och surfplatta

Studentlitteratur AB Box 141

221 00 LUND

Besöksadress: Åkergränden 1

Telefon 046-31 20 00 studentlitteratur.se

Stort tack för värdefulla synpunkter till: Helen Ahlgren, Baraskolan i Bara

Susanne Barregren, Slottsvångsskolan i Helsingborg

Camilla Hyrefelt, Seminarieskolan i Landskrona

Christel Nilsson, Kristinebergskolan i Oskarshamn

Maria Ståhl, Vallhovskolan i Sandviken

Susanne Tvingsjö, grundskollärare 1–7 med lång erfarenhet, i Oskarshamn

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus

Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus

Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Illustrationer: Veronica Ljunglöf, 67:2 Livsmedelsverket, 110:3 © AB Storstockholms Lokaltrafik, Version 2021.12.01, 111:2, 112 1–3 Anders Lagerdahl

Foton: 22, 23:2–3 Pernilla Rosander, 40, 41:2 NASA, 92, 93:2, 110:1, 110:4 Shutterstock.com, 93:3 Jenny Johannesson, 110:2 Jeppe Gustafsson/TT

Grafisk form: Helena Alvesalo

Art.nr 45459

ISBN 978-91-44-16146-4

© Författaren och Studentlitteratur AB 2023

Upplaga 1:1

Printed by Dimograf, Poland 2023

Födelsedagen

Luna vaknar tidigt. Klockan är bara halv fem på morgonen. Hon kan inte somna om. Det kryper i kroppen av spänning.

I dag är det hennes födelsedag. Hon fyller åtta år och snart ska resten av familjen gratulera henne. Då kommer mamma

Sara, pappa Rami och hennes storasyster Amina sjunga för

henne:

Ja, må hon leva, ja, må hon leva, ja, må hon leva uti hundrade år.

Javisst ska hon leva, javisst ska hon leva, javisst ska hon leva uti hundrade år.

Luna vet att familjen kommer att ha med sig en bricka med tända ljus, en god frukost och presenter. När hon tänker på sina presenter kan hon inte ligga stilla. Hon slänger av sig täcket, går fram till fönstret och drar upp rullgardinen.

I öster är himlen alldeles röd och rosa. Solen går snart upp till en ny, härlig dag. Det är augusti. Sommarlovet är snart slut och skolan börjar igen.

Luna bor högst upp i ett höghus. Från sitt fönster kan hon se ner på lekplatsen, men också ut över skogen och ända bort till en sjö. Vid den här tiden på dygnet är det öde ute.

Inte en endaste bil kör på gatan. De enda som är vakna, förutom Luna, är hennes husdjur. Det är majssnoken Maja, fågelspindeln Siv och ödlan Örjan. Det är en sorts ödla som kallas ögonfransgecko.

Lunas husdjur bor i terrarier fyllda med sand, stenar och

växter för att djuren ska trivas. Luna ger dem lite vatten.

Hon ler för sig själv när hon tittar till spindeln Siv.

– Där är du, din lilla rymmare, viskar hon.

För nästan ett år sedan rymde Siv. Hon var borta jättelänge.

Till slut hittade Luna henne hemma hos Otis. Han bor på

första våningen i samma hus. Ingen vet hur Siv hade hamnat där. Det är fortfarande ett mysterium.

Luna kryper ner i sängen igen. Nu väntar hon på familjen, men det kan dröja flera timmar. Då får Luna en idé.

Hon kanske kan hjälpa sina föräldrar att vakna.

Luna smyger i väg från sitt rum. Hon kikar in i mammas och pappas sovrum. Pappa ligger på rygg med munnen

öppen. Han låter som en brummande björn när han snarkar. Mamma sover med en hand över huvudet. Hon pustar när hon andas ut. Luna tycker att det ser roligt ut.

På ett bord bredvid sängen ligger mammas mobil. Luna tar den och försöker öppna den, men den är i låst läge. För att öppna den tar hon mammas pekfinger och håller det på mobilen. Mamma muttrar något i sömnen, men hon vaknar inte. I stället lägger hon sig på sidan och sover vidare. Nu kan Luna ställa in alarmet på högsta volym. Hon vill att det ska väcka mamma om fem minuter.

När Luna har gjort det smyger hon tillbaka in på sitt rum. Hon kryper ner i sängen och väntar. Snart kommer det att hända saker …

Luna skriver dagbok

Luna räknar tyst för sig själv. Hon tänker räkna till sextio fem gånger. Då vet hon att det har gått fem minuter. Men hon tappar räkningen. Varför låter inte alarmet i mammas mobil? Är det något fel?

Då händer det! Det tjuter från mammas och pappas sovrum.

Luna ler när hon hör att alarmet fungerar. Mamma stönar

när hon säger:

– Vem har ställt alarmet så här tidigt?

– Det är Lunas födelsedag i dag, säger pappa.

Luna hör hur de går upp. Först fixar de i köket med frukost på en bricka. Sedan väcker de Amina, men hon vill bara

sova vidare. Pappa får tjata på henne för att hon ska gå upp. Till slut är de äntligen klara. De smyger in på Lunas

rum och ställer sig runt hennes säng.

Luna blundar, andas långsamt och låtsas sova.

Så börjar de sjunga ”Ja, må hon leva”. Luna öppnar ögonen. Hon spelar trött, gäspar och gnuggar sig i ögonen precis som om hon just har vaknat. Sedan sätter hon sig upp i sängen med kudden bakom ryggen. – Grattis Luna, på din stora dag! ropar familjen i kör.

Hur känns det att fylla åtta år? undrar pappa.

Hur ska jag veta det? svarar Luna. Det är första gången för mig.

De sätter ner brickan med levande ljus, presenter och god frukost.

– Kan ni förstå att min mobil larmade så här tidigt? säger mamma. Det måste vara något fel på den.

Hon gäspar och visar mobilen, men ingen kan förklara det som har hänt. Luna låtsas som ingenting. Hon äter lite av frukosten och klämmer på sina paket, ett hårt och ett mjukt.

Luna börjar med det mjuka paketet. Hon sliter av det röda snöret och river bort pappret med guldhjärtan. I paketet är det en fin tröja som hon har önskat sig så länge. – Å, vad fin! säger hon. Tack så mycket!

I det hårda paketet ligger det en vacker bok. Den har ett lås som går att låsa med en nyckel.

Mamma förklarar att det är en hemlig dagbok. Hon skrev många dagböcker när hon var liten.

– Men de är fortfarande låsta och hemliga, säger mamma och ler.

Luna låser upp låset med nyckeln och öppnar boken. Den är fylld med vita, linjerade sidor att skriva på.

En stund senare sitter Luna vid sitt skrivbord. Hon har dagboken framför sig och en penna i handen. Hon ser ut genom fönstret. Där nere går Otis med sin mamma Siri. Luna undrar vart de är på väg. Sedan skriver hon:

Hej dagboken!

I dag är det den 14 augusti och jag fyller år. Det är den bästa dagen på hela sommaren. Det tycker jag i alla fall. Jag har fått den här fina dagboken i present.

I eftermiddag är det kalas med goda bullar och hallontårta. Då kommer farmor och farfar, vår granne Maria och min kompis Otis på besök. Då får jag säkert många fler paket.

Hej då dagboken

På utflykt med Maria

Solen värmer när Otis, Luna och Maria går på den mjuka stigen genom skogen. Fåglarna kvittrar. Om några veckor kommer vitsipporna att lysa som snö i backarna. Maria bär på några plasthinkar, silar och spadar.

– När är vi framme? undrar Otis.

– Vi ska bara gå uppför backen, svarar Maria. Sedan kan vi se den lilla sjön.

Då upptäcker Luna en jättestor myrstack. De går lite närmare. Det kryllar av myror.

– När myrorna kommer fram är våren här, säger Maria.

Hon förklarar att myrorna övervintrar i marken under myrstacken. Frosten når inte dit ner på vintern.

– Nu går vi vidare, säger Otis.

När de kommer till krönet av backen kan de se ut över den lilla sjön. Vattnet ligger blankt som en spegel. En stor fågel lyfter från strandkanten.

– Vad är det för stor fågel? undrar Otis.

– Det är en häger, säger Maria. Den har säkert letat efter småfisk eller grodor i det grunda vattnet.

Hon tycker att hägern liknar en flygödla som fanns på dinosauriernas tid. En av de största flygödlorna hette Pteranodon. Mellan vingspetsarna var den mer än sex meter.

Den hade en lång näbbliknande nos och en benkam på huvudet.

– Vad åt flygödlorna? undrar Otis.

En Pteranodon levde nära vatten och åt mest fisk, säger Maria. Nu för tiden tror man att dagens fåglar är släkt med dinosaurierna. Dinosaurierna lade ägg. En del dinosaurier hade också fjädrar, precis som fåglarna.

Vid strandkanten finns en grillplats med några bänkar. Där hänger de av sina ryggsäckar. Otis och Luna vill veta mer om dinosaurier.

– När levde dinosaurierna? undrar Luna.

– Varför finns det inga dinosaurier nu? frågar Otis. Maria försöker svara på frågorna. Långt innan det fanns människor, levde andra växter och djur här på jorden.

– Dinosaurierna levde på jorden under flera hundra miljoner år, säger hon. De dog ut när en stor asteroid träffade jorden för mer än 60 miljoner år sedan.

– Asteroid, vad var nu det igen? frågar Luna.

Det var en jättestor sten som kom flygande från rymden, svarar Maria. Den träffade jorden med stor kraft. Nästan hälften av allt liv på jorden dog ut. Då dog alla dinosaurier.

Otis och Luna tänker på dinosaurier och tiden när de vandrade omkring på jorden.

– Om ingen människa har sett en dinosaurie, hur kan man då veta hur de såg ut? frågar Luna.

Maria berättar att man har hittat rester efter växter och djur som levde för länge sedan. Resterna kallas för fossiler och finns i marken. Man har hittat fossiler av skelett från dinosaurier.

– Skelettdelarna kan man sätta samman, som ett stort pussel, förklarar Maria. Då får vi en bild av hur en dinosaurie en gång har sett ut. Det har funnits många olika sorters dinosaurier på jorden. En del av dem var inte större än en fågel, medan andra var stora som hus. En del levde av att äta blad och gräs, medan andra var rovdjur som åt kött eller fisk. Nu är det dags att leta fossiler.

Fossiljakt

Maria pekar mot en sluttning en bit från strandkanten.

– Vi kan börja där borta, med att fylla hinkarna med sand och grus, så får vi se vad vi hittar, säger hon.

När hinkarna är fyllda går Otis och Luna till Maria som visar hur de ska göra.

Först tar ni några spadtag med sand och lägger i silen, säger hon. Sedan häller vi vatten över så sanden silas bort. Kvar i silen blir lite stenar. Om vi har tur, kanske vi hittar ett fossil.

Otis fyller en sil med grus och sand. Sedan häller han över vatten. Han får hälla flera gånger innan sanden har sköljts bort. Maria hjälper honom att undersöka det som blir kvar.

Han är så ivrig att han knappt kan stå still.

– Ser du något fossil? frågar han flera gånger.

Maria vänder på varje sten och säger:

Jag kan inte se några fossiler. Du får prova igen.

Nu är det Lunas tur att hälla sand och grus i silen. Det tar inte många sekunder, så ropar hon:

– Titta! Det ser ut som en snäcka i stenen. Är det ett fossil?

Maria undersöker stenen noga. Sedan säger hon:

– Du har hittat ett fossil av en snäcka som en gång har legat på havets botten.

– Men här finns inget hav. Vi är vid en sjö, säger Luna.

– För flera miljoner år sedan så var det här kanske en havsbotten, förklarar Maria.

Luna är så stolt över sitt fossil. Hon lägger det på bordet. Sedan rusar hon för att hämta mera sand. Den här gången hittar hon ett fossil av en mussla. Efter en stund har hon en hel samling.

– Vilken fin samling, säger hon nöjt.

Otis svarar inte. Han fyller sin hink under tystnad.

När Otis har provat för fjärde gången utan att hitta något fossil säger han:

– Det här är inget kul! Det är orättvist också. Det är bara Luna som hittar fossiler. Jag får en massa värdelösa stenar.

Maria säger att man måste ha tålamod och försöka flera gånger. Men Otis är fortfarande sur och muttrar något som ingen annan hör. Han går bort till sandhögen och fyller hinken för femte gången. Sedan går han tillbaka för att sila bort sanden. Maria vakar över honom så han inte missar något fossil.

– Men titta här, vad du har hittat! säger hon.

Vad är det? Vad är det? upprepar Otis ivrigt.

– Du har hittat ett fossil av en hajtand, säger Maria.

Hon lägger den i handflatan så att de kan se den. Den är lika stor som en halv tumme. Sedan turas de om att hålla i tanden.

– Den är fortfarande lite vass, säger Otis och ler.

Maria berättar om den största hajen som levde under den här tiden. Det var Megalodon, en haj som kunde bli nästan 20 meter lång och som vägde 50 ton.

– Det är ungefär lika mycket som 20 bilar väger tillsammans, säger Maria. En fossiltand från en Megalodon är ungefär lika lång som din fot. Tänk er då att de hade fler än 200 tänder i munnen, i ett gap som var tre meter stort.

– Skönt att de inte simmar runt i haven nu för tiden, säger Otis.

Efter en kort fika fortsätter de att leta fossiler till långt in på eftermiddagen. Då har de en hel samling. Till slut säger Maria att de får välja ett fossil att ta med sig hem. Resten får de lägga tillbaka vid sandhögen.

Luna väljer ett fossil med en vacker snäcka, medan Otis väljer hajtanden.

– När ska vi gå hit igen? undrar Otis.

Vi har lärt oss mycket om växter och djur som levde för flera miljoner år sedan genom att titta på fossiler . Fossilerna har hjälpt forskare att förstå hur hela skelett av dinosaurier och andra djur har sett ut .

Så här bildades fossiler:

1. När en dinosaurie, fisk eller ett annat djur dog för miljoner

år sedan, kunde kroppen hamna nära en flod eller sjö .

2. Den döda kroppen täcktes med ett tjockt lager av sand och lera .

3. Sanden och leran lade sig runt kroppen som ruttnade bort .

Kvar blev skelettet som pressades samman av flera lager sand och lera .

4. Efter flera miljoner år har skelettet blivit ett fossil .

Fossilet är nästan lika hårt som en sten .

Fossiler kan man hitta i kalksten .

Därför kan man se fossiler i trappor i gamla hus, till exempel i gamla skolor . Trapporna är ofta gjorda av kalksten .

Man kan ibland se fossiler av ortoceratiter . Det var bläckfiskar

som levde i havet för mer än 400 miljoner år sedan .

Ortoceratiter jagade fiskar och andra djur .

De största ortoceratiterna kunde bli tio meter långa . Det är

nästan lika långt som ett klassrum .

fossiler och stenar är en del av naturen . De ska ligga kvar

på sina platser . Men ett enstaka fossil eller en minnessten

får man ta med sig hem I naturreservat gäller andra

regler Där ska fossiler och stenar ligga kvar

– väck läslusten redan från start

I Krumelurkul får vi följa vännerna Otis och Luna som bor i samma hus, Otis på första våningen och Luna på nionde. De går i samma klass och är kompisar. Torsten Bengtssons underfundiga texter förvandlar vardagliga händelser till spännande äventyr med mycket värme och stor igenkänning.

Läseboken består av tolv separata berättelser, uppdelade på 24 kapitel. Varje historia löper över två kapitel och spännande cliffhangers driver läsandet framåt. För varje ny berättelse har du möjlighet att fånga elevernas intresse på nytt. I början av läseboken försvinner Lunas ödla Örjan. I bokens illustrationer får eleverna ledtrådar till var Örjan för tillfället gömmer sig, medan Otis och Luna fortfarande svävar i ovisshet.

Klassen samlas kring högläsning av berättelsen och får en gemensam läsupplevelse med samtal om ord, begrepp och textens innehåll. Därefter följer enskild lästräning på elevens egen nivå.

LÄSA LÄTT

• tydlig koppling mellan text och bild

• bearbetad text med mindre textmängd

• meningarna är överlag enkla med rak ordföljd

• långsam och medveten progression

LÄSA MERA

• tydlig koppling mellan text och bild

• bearbetad text med något större textmängd och överlag rak ordföljd

• genomtänkt progression

LÄSA VIDARE

• den skönlitterära originaltexten

• längre meningar med varierad meningsbyggnad

• många långa ord med ljudstridig stavning