En handbok i forskningsetik
Att motverka plagiering, fabricering, förfalskning och annan oredlighet
KOPIERINGSFÖRBUD
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus
Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 45583
ISBN 978-91-44-16107-5
Upplaga 1:1
©Författarna och Studentlitteratur 2023
studentlitteratur.se
Studentlitteratur AB, Lund
Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group
Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB
Formgivning omslag: Jens Martin
Omslagsbild: Alex Staroseltsev/Shutterstock och Lucasos/Shutterstock
Printed by Latgales Druka, Latvia 2023
Förord 5
1 Introduktion 9
Forskningsetikens framväxt 9
Oredlighet i forskning – några exempel 14
Om bokens innehåll 17
2 Etik och forskningsetik 21
Etik och moral 21
Tre normativa etiska traditioner 22
Forskningsetik är en professionsetik 29
Etik står för en medveten reflektion 32
3 Forskningsetisk prövning 33
Frågan om ansvar 35
Etikprövningslagen 35
Etikprövningsmyndighetens granskningsprocess 40
Vem är etikprövningslagen till för? 48
4 Oredlighet i forskning 49
God forskningssed 50
Avvikelse från god forskningssed 52
Hur kan vetenskaplig oredlighet stävjas? 67
5 Publiceringsetik 69
Vetenskapliga publikationer – forskarens kapital 69
Oredlighet i samband med publicering 78
Att upprätthålla en god publiceringsetik 83
6 Forskarhandledning – tillit, trygghet och respekt 87
Mellan regelverk och kollegialitet 88
Handledning – en icke-symmetrisk relation 91
Doktorander som agerat oredligt 93
Handledning, en del av den akademiska professionen 99
7 Avslutande reflektioner 103
Noter 107 Referenser 113
Register 117
Introduktion
Forskningsetiken har fått allt större fokus de senaste åren då det uppdagats att ett förvånansvärt stort antal forskare på ett eller annat sätt agerat vetenskapligt oredligt. I det här kapitlet beskrivs hur forskningsetiken vuxit fram ur olika internationella deklarationer och konventioner. Ett antal exempel på forskare som i olika sammanhang har agerat oredligt ges också.
Forskningsetikens framväxt
Mellan åren 1945 och 1953 utförde en grupp forskare ett experiment vid Vipeholms sjukhus i Lund, med upptagningsområde i hela riket, för såväl barn som vuxna med epilepsi och/eller kognitiva funktionsnedsättningar. Experimentet, som var sanktionerat av regeringen, startade med att forskarna gav de deltagande personerna vitamintillskott för att undersöka om vitaminerna skyddade tänderna från kariesangrepp eller inte. År 1947 beslutade forskningsgruppen – utan att meddela regeringen – att ersätta vitamintillskottet med socker, senare med kola, så kallad Vipeholmstoffee, för att undersöka sambandet mellan sockerintag och utvecklingen av karies. Efter ett par år drog forskarna slutsatsen att ett ökat sockerintag kan leda till ökat kariesangrepp och att angreppen också förvärrades om socker på något sätt klibbade fast på de deltagande personernas tänder, därav kolan. De flesta av dem som deltog i experimentet fick sina tänder helt
förstörda och ingen var underrättad om att de deltagit i ett forskningsexperiment. Patienterna vid Vipeholms sjukhus deltog helt enkelt utan informerat samtycke.
Då studiens resultat publicerades uppstod en debatt där forskarna anklagades för att gå konfektyrindustrins ärende och att de därför var sena med publiceringen av resultaten. Studiens forskningsetiska över väganden var inget som debatterades. Studien initierades i en tid när det saknades regler och riktlinjer kring forskningens utförande och transparens eller forskningsetiska hänsyn. 1 Avsaknaden av regelverk kring medicinsk forskning och den dåvarande samhällsandan var emellertid inte någon ursäkt för att bortse från vare sig forskningsetiska hänsynstaganden eller de involverade forskningspersonernas integritet.2
Sverige saknade lagstiftning angående forskningsetik fram till början av 2000-talet. Tidigare vilade den medicinska forskningen på Nürnbergkoden från 1947, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från 1950, ofta kallad Europakonventionen, vilken infördes i svensk lagstiftning 1994, 3 och FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966, som alla handlar om att skydda medborgarna från en påtvingad fysisk intervenering. Helsingforsdeklarationen från 1964 är en annan central forskningsetisk riktlinje som bland annat införde regler för informerat samtycke för dem som deltar i ett forskningsprojekt och upprättade ett etiskt regelverk för god forskning inom det medicinska forskningsfältet.4 År 1997 antog Europarådet en konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin, även kallad Oviedokonventionen, som syftar till att skydda personer inom medicinsk forskning.5 Konventionen, som bygger på tidigare deklarationer och konventioner, anger etiska riktlinjer för hur de mänskliga rättigheterna ska upprätthållas inom medicinsk och biologisk forskning.6
Helsingforsdeklarationen och Oviedokonventionen har spelat en stor roll för utvecklingen av god forskningssed under de senaste åren och avspeglas i den svenska författningen lag om etikprövning av forskning som avser människor från 2003,7 hädanefter kallad etikprövningslagen (EPL).
Lagen inbegriper inte enbart medicinsk och biologisk forskning utan även human- och samhällsvetenskaplig sådan.
10 Kapitel 1 Introduktion
Den senaste författningen, lag om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning8 från 2019, hädanefter kallad lagen om god forskningssed, kompletterar etikprövningslagen och de förordningar som nämnts tidigare men fokuserar också oredlighet i forskning, såsom plagiering (att använda andras forskningsresultat, material eller andra data utan hänvisning), fabricering (att hitta på resultat) och förfalskning (att manipulera data och forskningsprocess). Lagen om god forskningssed föreskriver också att den forskare som misstänks för oredlighet i forskning ska utredas av Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (Npof), som den 1 januari 2020 startade som en statlig myndighet under Utbildningsdepartementet.9 Det är emellertid enbart allvarliga avvikelser från god forskningssed som nämnden prövar. För att det ska vara fråga om oredlighet i forskning ska avvikelsen från god forskningssed ha begåtts med uppsåt eller av grov oaktsamhet. Uppsåt innebär att forskaren är medveten om avvikelsen, medan grov oaktsamhet innebär att forskaren borde förstått att det är en fråga om avvikelse. Andra former av avvikelser från god forskningssed prövas av forskningshuvudmännen själva. För lärosätenas del regleras det i högskolelagen.10
Den 1 januari 2019 ersattes de regionala etikprövningsnämnderna (som var verksamma 2004–2018) av Etikprövningsmyndigheten (EPM), och Centrala etikprövningsnämnden blev Överklagandenämnden för etikprövning (Önep). EPM och Önep står under tillsyn av Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. EPM:s huvudsakliga uppgift är att göra etiska prövningar av forskning som involverar människor (oavsett vetenskaplig disciplin). Önep har tillsyn över EPM, och om EPM beslutat i ett ärende som gått emot den sökande kan denne, via forskningshuvudmannen, överklaga beslutet hos Önep. Förutom att pröva överklaganden från EPM ansvarar Önep för att pröva anmälda ärenden från forskningshuvudmannen. Skillnaderna mellan EPM, Önep och Npof är att de två förstnämnda endast är engagerade i forskningsetiska ärenden som faller under lagen om etikprövning, medan Npof handlägger ärenden om vetenskaplig oredlighet som enbart inbegriper grova fall av plagiering, fabricering och falsifiering enligt lagen om god forskningssed. Om Önep eller Npof anser att det bedrivits forskning utan vederbörlig etikprövning eller att oredligheten anses vara grov, alternativt har begåtts med uppsåt, är de skyldiga att anmäla ärendet till
åtal. Detta innebär att en forskare eller en forskargrupp anmäls till åklagare för åtal om det finns tillräckligt underlag som visar att ett brott mot etikprövningslagen eller lagen om oredlighet i forskning har begåtts.
Forskningsetiska regler och riktlinjer handlar emellertid inte om att i första hand straffa forskare utan om att förebygga vetenskaplig oredlighet och ”att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning” (EPL 1 §). Att upprätthålla god forskningssed och därmed undvika vetenskaplig oredlighet innebär, förutom att värna enskilda individer och respekten för människovärdet, att vårda goda relationer såväl mellan forskare som mellan forskare och allmänhet samt sträva efter att förebygga och motverka vetenskaplig oredlighet. För seniora forskare kan upprätthållande av forskningsetiska regler och riktlinjer även innebära att ta ansvar för kommande generationers forskare, det vill säga dagens doktorander, genom att överföra kunskapen om forskningsetik och inpränta vikten av denna så att de som är unga i dag gör samma sak när de har uppnått senioritet.
I faktarutan nedan har vi samlat information om myndigheter, lagar och konventioner på forskningsetikens område.
Myndigheter
Etikprövningsmyndigheten (EPM). https://etikprovningsmyndigheten.se
Integritetsskyddsmyndigheten (IMY). https://imy.se
Nämnden för oredlighet i forskning (Npof). https://npof.se
Överklagandenämnden för etikprövning (Önep). https://onep.se
Lagstiftning
SFS 1988:534, Djurskyddslag
SFS 1992:1434, Högskolelag
SFS 1994:1219, Lag om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
SFS 2003:460, Lag om etikprövning av forskning som avser människor
EU:s dataskyddsförordning GDPR (2016). https://eur-lex.europa.eu/legal-content/ SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R0679&qid=1676902908247&from=SV
12 Kapitel 1 Introduktion
SFS 2019:504, Lag om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning
SFS 2019:1152, Förordning med instruktion för Nämnden för prövning av oredlighet i forskning
Konventioner
Nürnbergkoden (1947). Nuremberg code. United States Holocaust Memorial Museum. https://www.ushmm.org/information/exhibitions/online-exhibitions/ special-focus/doctors-trial/nuremberg-code
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (1948). Universal declaration of human rights. https://www.un.org/sites/un2.un.org/files/2021/03/udhr.pdf
Helsingforsdeklarationen (1964). Declaration of Helsinki – Ethical principles for medical research involving human subjects. World Medical Association. https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethicalprinciples-for-medical-research-involving-human-subjects
FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1966). International covenant on economic, social and cultural rights. General Assembly resolution 2200A (XXI). https://www.ohchr.org/en/instruments-mechanisms/ instruments/international-covenant-economic-social-and-cultural-rights
Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin (Oviedokonventionen) (1997). Convention for the protection of human rights and dignity of the human being with regard to the application of biology and medicine: Convention on human rights and biomedicine (ETS No. 164). https://www.coe. int/en/web/conventions/full-list?module=treaty-detail&treatynum=164
Övrigt
Alleas etiska kod, The European code of conduct for research integrity (2017). https://allea.org/code-of-conduct
International Committee of Medical Journal Editors (ICMJE). https://www.icmje.org
Vetenskapsrådets skrift God forskningssed (2017). https://www.vr.se/analys/ rapporter/vara-rapporter/2017-08-29-god-forskningssed.html
Även om restriktionerna mot oredlighet har skärpts under de senaste åren har det i det svenska vetenskapliga samhället, såväl före som efter den nya lagen om god forskningssed, inträffat några iögonfallande händelser som orsakats av forskare.
Oredlighet i forskning – några exempel
I kapitel 4 beskrivs i detalj vad som avses med oredlighet i forskning, men här ska vi först ge några exempel på verkliga fall. I ett fall från 2018 gjorde en professor vid Göteborgs universitet sig skyldig till vetenskaplig oredlighet genom bland annat bildmanipulationer i sju av tio artiklar som professorn var huvudförfattare till. Professorn fälldes av lärosätet för att medvetet ha både fabricerat och förfalskat ett stort antal bilder i artiklarna (genom att dels hitta på egna resultat och framställa dem som korrekta, dels förvanska det materialurval som använts för att passa professorns hypotes). Ärendet hade tidigare tagits upp av dåvarande Centrala etikprövningsnämndens expertgrupp för oredlighet i forskning. Gruppen var starkt kritisk och menade att det förelåg oredlighet i åtta av de tio artiklarna. De ansåg också att 25 av de totalt 35 medförfattarna till professorn var medskyldiga till oredlighet i forskning. Ingen av medförfattarna (varav flertalet var knutna till Göteborgs universitet) fälldes dock för sin medverkan.11
Ett annat fall handlar om samma professor och ytterligare en professor (den senare hade för övrigt fällts av Göteborgs universitet i ytterligare ett annat ärende 2017). De båda professorernas fall handlade om forskning om donerade blodkärl som behandlats med framodlade celler från benmärg, alternativt donerat blod, och som opererats in på barn. Professorerna hade inte följt föreskrifterna om inhämtande av tillstånd hos dåvarande Regionala etikprövningsnämnden och från Läkemedelsverkets organdonation. De hade dessutom lämnat vilseledande information till universitetets oredlighetsråd gällande dokumentationen av den forskningsetiska prövningen. Någon disciplinär påföljd blev det inte den gången eftersom artiklarna publicerades långt innan preskriptionstiden för oredlighet i forskning hade gått ut.12
Ett tredje exempel, från 2019, handlar om plagiering av text och innehåll. Två forskare vid Lunds universitet fälldes för oredlighet då delar av deras presentation överensstämde, i text och analytiskt innehåll, med ett studentarbete utan att studenterna vare sig stod med som medförfattare eller blivit refererade till i bidraget. Lärosätet ansåg att de båda forskarna borde ha varit medvetna om likheterna mellan det presenterade arbetet och studenternas examensarbete, framför allt då en av forskarna varit handledare
för detsamma. Lärosätet konstaterade att forskarna dels plagierat text från examensarbetet, dels gett vilseledande uppgifter om studenternas insatser eftersom de endast tackades i en slutnot om datainsamling och analys. Därmed fann lärosätet att forskarna gjort sig skyldiga till forskningsfusk gällande både plagiering (då de använt ett annat arbete men fått detta att framstå som deras eget) och vilseledande uppgifter om studenternas medverkan i forskningen.13
Enligt den statistik som publicerats på Npofs webbplats har, sedan nämnden påbörjade sin verksamhet den 1 januari 2020, 135 ärenden inkommit, varav 68 prövats. I 13 av de prövade fallen fälldes forskarna för oredlighet i forskning. I år, 2023, har hittills fem ärenden inkommit. Åren 2020 till 2022 inkom 46, 40 respektive 47 ärenden. Av de ärenden som inkommit till Npof hittills har 47 fall handlat om fabricering, 58 om förfalskning och 53 om plagiering.14
I ett av de två fallen från 2020, som handlade om plagiering, fälldes en doktorand inom ämnesområdet naturvetenskap för oredlighet, då det saknades vederbörliga hänvisningar i metodbeskrivningen och dataanalysen. Eftersom citaten var omfattande och saknade källhänvisningar samt att plagieringen skett från ett flertal källor ansåg nämnden att det rörde sig om en allvarlig avvikelse från god forskningssed, med följande utlåtande: ”Att upprepat plagiera textstycken ur flera olika källor kan inte betraktas som förbiseenden eller slarv, varför forskaren bedömdes ha varit grovt oaktsam.”15
I det andra fallet fälldes en forskare, inom samma ämnesområde som doktoranden, för plagiering och självplagiering i tre konferensbidrag. De textstycken och figurer där forskaren inte angett eller erkänt ursprungskällorna var så omfattande att det rörde sig om en allvarlig avvikelse från god forskningssed. Med hänsyn till detta, samt att plagieringen i konferensbidragen var omfattande och åtminstone i ett av fallen föreföll vara gjord på ett sådant sätt att den inte skulle upptäckas genom en enkel textjämförelse, bedömde nämnden att gärningarna begåtts med uppsåt.16
I ett av fallen från 2021 fälldes en doktorand inom forskarutbildningsområdet medicin och hälsovetenskap för plagiering i avhandlingens kappa (sammanfattande introduktion). Den citering och referenshantering som användes i kappan var inte korrekt, och ett flertal meningar var direkt
kopierade från de ursprungliga källorna, till vilka det dessutom saknades hänvisningar. Doktoranden hävdade att de citat som fanns i kappan var refererade till och att de uteblivna källhänvisningarna inte var avsiktliga. Nämnden ansåg emellertid att en doktorand som befinner sig i slutskedet av sin utbildning, den tiden då kappan ska skrivas, ska ha kunskap om hur använda källor ska ges ett regelrätt erkännande och att avvikelsen från god forskningssed inte kunde ses som ringa:
Nämnden bedömde att plagieringen var en allvarlig avvikelse från god forskningssed. Det var många texter i introduktionsavsnittet i kappan som plagierats och plagieringen avsåg ett stort antal vetenskapliga artiklar. Därmed var det inte fråga om en mindre förseelse.17
År 2022 fälldes en docent inom forskarutbildningsområdet humaniora och konst, mot sitt nekande, för plagiering i en redan publicerad artikel, i en forskningsmedelsansökan och i ett seminarieunderlag. Npof anser att docenten har agerat klandervärt i samtliga fall, ”de tre anmälda texterna är kopierade från andra källor med endast enstaka ord utbytta eller utelämnade och att citattecken samt källhänvisningar saknas”. Nämnden bedömer dock inte att plagiatet i forskningsansökan handlar om en allvarlig av vikelse från god forskningssed även om referenshanteringen kunde ha varit tydligare. De bedömer heller inte att plagieringen i seminarieunderlaget rör sig om grov oaktsamhet, utan att eventuella uppfattningar om referenshanteringen som framgår i en dylik text kan ha berott på missförstånd från anmälaren eller slarv från presentatörens sida. Däremot anser nämnden att docenten brutit mot god forskningssed då en senior forskare förväntas ha god kunskap om korrekt referenshantering och att citering ska ske i vetenskapliga skrifter, varpå de ”bedömer att plagieringen i artikeln är så pass omfattande att det inte kan anses bero på förbiseenden, slarv eller missförstånd utan måste anses vara särskilt klandervärt”.18
Listan på forskare som har gjort sig skyldiga till oredlighet i forskning och därmed avvikit från god forskningssed kan naturligtvis göras mycket längre och omfatta andra typer av oredlighet eller avvikelser.19 I boken ges också fler exempel på oredlighet i forskning.
Om bokens innehåll
Avsikten med denna handbok i forskningsetik är att bistå forskare, såväl doktorander som nydisputerade och seniora, i deras forskning och skrivande av artiklar, böcker, projektansökningar och ansökningar om etikprövningar. Handboken ska förstås i sin vägledande mening och inte som en manual som beskriver hur en forskare ska gå till väga i en viss situation för att handla etiskt korrekt. Utgångspunkten är att etik inom forskningen avser en medveten reflektion över vad forskningen kan innebära och att moral inom forskningen står för det sätt på vilket forskningen faktiskt bedrivs.
I böcker om forskningsetik beskrivs ofta bara det allmänna forskningsetiska förfaringssättet och de fyra krav som behöver uppfyllas för att skydda involverade individer och grupper och respektera deras privatliv och integritet: information om vad forskningen handlar om, informerat samtycke från dem som vill delta i studien, krav på konfidentialitet (som betyder att information som mottagits i förtroende inte får spridas så att obehöriga kan ta del av denna) samt information om hur resultaten kommer att nyttjas. Men forskningsetik innehåller mer än detta, och därför redogör vi också för när forskningsetisk prövning måste ske och när det inte finns någon anledning till en sådan prövning, hur en forskningsetisk granskning går till, vad oredlighet i forskning innebär samt forskarens ansvar för den forskning som bedrivs. Boken lägger mer tyngd på forskningsetik än forskaretik. Med forskningsetik avses vanligtvis relationen mellan forskning och etik, de etiska krav som ställs på forskningen samt forskningens inriktning och genomförande. Det handlar också om huruvida forskningsprojektet kräver en forskningsetisk granskning. Forskaretiken handlar om etiska överväganden som berör dem som deltar i forskningen och frågor som berör forskarens ansvar gentemot forskningen, forskargemenskapen och samhället i övrigt. Vi anser dock att forskningsetik och forskaretik inte helt kan separeras från varandra eftersom forskningsetisk medvetenhet är en nödvändighet för att upprätthålla god forskaretik.
Forskningens utförande och offentliggörande är inte en angelägenhet enbart för den enskilda forskaren och hens relation till de personer som det bedrivs forskning på. Frågor om forskningsetik omfattar också forskarens
ansvar, etiska överväganden och individuella engagemang. Vissa delar av den akademiska världen kanske fortfarande anser att upprätthållandet av god forskningssed är en fråga om övertygelse, alltså en fråga för filosofiska diskussioner, och att den forskningsetiska reflektionen därför inte har något att göra med forskarens eget projekt. Avvikelser från god forskningssed påverkar inte enbart forskaren. Beroende på vilken grad av vetenskaplig oredlighet det rör sig om riskerar avvikelser att påverka, eller rent av skada, deltagande forskningspersoner (det vill säga de som forskaren studerar: barnen i klassrummet, patienterna på vårdcentralen, passagerarna i förarlösa bussar och så vidare), lärosätet, involverade företag eller organisationer och, på så sätt, det omgivande samhället. Därför diskuteras också hur förvärvade kunskaper kan presenteras och legitimeras i relation till såväl forskningen och forskningsgemenskapen som det omgivande samhället.
Boken består, förutom av denna introduktion, av ytterligare sex kapitel. I kapitel 2 ges en introduktion till etik och moral samt till de fyra olika områden som etiken brukar delas in i: normativ etik, deskriptiv etik, metaetik och tillämpad etik. Genom att konsultera några etiska traditioner reder vi ut vilka svar som kan ges på frågan om vilka handlingar som kan bedömas som goda eller dåliga. I kapitlet diskuteras även huruvida forskningsetiken är en professionsetik eller inte. I kapitel 3 fokuseras den forskningsetiska prövning som måste göras om projektet omfattas av etikprövningslagen. Där diskuteras först vilket ansvar forskningshuvudman och enskilda forskare har angående etikprövning av forskningsprojekt, och därefter går vi igenom etikprövningslagens innehåll och vad den innebär. Kapitlet avslutas med en översikt av själva ansöknings- och granskningsprocessen. I kapitel 4 diskuteras vetenskaplig oredlighet i form av plagiering, förfalskning och fabricering av forskningsresultat samt andra aspekter av oredlighet, såsom försvårande av vetenskaplig granskning. Detta följs upp i kapitel 5, där en fördjupande diskussion om publiceringsetik förs. Betydelsen av antalet publikationer och citeringar för forskare beskrivs, tillsammans med vilka faktorer som kan påverka dessa. I kapitlet beskrivs också andra former av oredlighet, såsom oberättigat hävdande av författarskap och av författarordning, undertryckande av författarskap och självplagiering. I kapitel 6 fokuseras relationen mellan handledare och
doktorander, som förutom konkret handledning handlar om att doktoranden ska socialiseras in i akademin och ta del av seminarieverksamhet och undervisning samt lära sig de lagar, regler och riktlinjer som gäller för god forskningssed. Relationen mellan handledare och doktorand är inte alltid god, vilket kan leda till konflikter som inte alltid går att lösa genom att byta handledare. I kapitel 7 reflekterar vi avslutningsvis över de olika kapitlens innehåll genom att belysa frågan om god forskningssed ur ett relationellt perspektiv för att visa att forskningsetiska problem inte kan avgränsas till forskarens problem. Forskningsetiken handlar om hantverket som sådant och är ytterst en fråga om ansvar för forskningen och forskarsamhället samt för det omgivande samhället.
Niclas Månsson är professor i allmän pedagogik vid lärarutbildningen, Södertörns högskola. Han har varit ledamot i Regionala etikprövningskommittén i Uppsala och är för närvarande vetenskaplig sekreterare i Etikprövningsmyndigheten i Stockholm.
Lena Johansson Westholm är lektor och docent i miljöteknik vid Akademin för ekonomi, samhälle och teknik, Mälardalens universitet. Hon undervisar också i forskningsetik och akademisk integritet och är engagerad i etiska rådet och disciplinnämnden vid lärosätet.
En handbok i forskningsetik
Att motverka plagiering, fabricering, förfalskning och annan oredlighet
Oredlighet i forskning är ett växande problem världen över. I Sverige har vi på senare år sett flertalet fall där forskare har agerat oredligt. Samtidigt som restriktionerna för redlighet har skärpts har ett ökat behov av kunskap om god forskningssed uppstått.
Boken handlar därför både om etiska överväganden vid insamling, bearbetning och rapportering av data och om etiska aspekter som uppkommer inom forskningsprojekt.
Författarna presenterar många exempel som ger ett nyanserat perspektiv och en ökad beredskap för att hantera etiska dilemman som kan uppstå före, under och efter forskningsprojektet. Bokens fokusering på hantverket erbjuder kunskap och förståelse för forskningsetikens betydelse och aktuella frågeställningar oavsett forskningsfält.
Art.nr 45583
