9789144160887 by Smakprov Media AB

§ FÖRVALTNINGS LAGEN En kommentar med inriktning mot socialt arbete

CATARINA FÄGER

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40451 ISBN 978-91-44-16088-7 Upplaga 2:1 © Författaren och Studentlitteratur 2020, 2023 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Formgivning omslag: Jesper Sjöstrand Printed by Eurographic Group 2023

INNEHÅLL

Förord 9 Förkortningar 11 Allmänt om den nya förvaltningslagen 13 Förklaringar av vissa ord och uttryck 15 Beslut 15 Delgivning 15 Förvaltningsmyndighet 17 Handläggning av ärende 17 Kommunicering 17 Laga kraft 17 Laglighetsprövning 18 Myndighetsutövning 18 Part 19 Rättidsprövning 19

FÖRVALTNINGSLAGEN (2017:900) 21 LAGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE 23 1 § Lagen gäller i förvaltningsverksamhet 23 2 § Undantag för kommunala ärenden där besluten kan laglighetsprövas 29 3 § Undantag för brottsbekämpande verksamhet 33 4 § Avvikande bestämmelser i andra lagar eller i förordningart 34

GRUNDERNA FÖR GOD FÖRVALTNING 37 5 § Grunderna för god förvaltning 37 6 § Service 44

7 § Tillgänglighet 48 8 § Samverkan 52

ALLMÄNNA KRAV PÅ HANDLÄGGNINGEN AV ÄRENDEN 57 9 § Utgångspunkter för handläggningen 57 10 § Partsinsyn 62 11–12 §§ Åtgärder om handläggningen försenas 68 13 § Tolkning och översättning 77 14–15 §§ Ombud och biträde 83 16–18 §§ Jäv 95

19 § Hur ärenden inleds och åtgärder när handlingar ges in 107 20 § Åtgärder för att rätta till brister i en framställning 112 21 § Bekräftelse av handlingar 115 22 § Hur ankomstdagen för handlingar bestäms 117

BEREDNING AV ÄRENDEN 121 23 § Utredningsansvaret 121 24 § När får man lämna uppgifter muntligt? 130 25 § Kommunikation 133 26 § Remiss 143 27 § Dokumentation av uppgifter 146

MYNDIGHETENS BESLUT 151 28 § Hur beslut fattas 151 29 § Omröstning 154 30 § Reservation och avvikande mening 157 31 § Dokumentation av beslut 160 32 § Motivering av beslut 164 33–34 §§ Underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till 170 35 § När beslut för verkställas 178

HUR ÄRENDEN INLEDS OCH ÅTGÄRDER NÄR HANDLINGAR GES IN 107

RÄTTELSE OCH ÄNDRING AV BESLUT 183 36 § Allmänt om rättelse och ändring 183 37 § När en myndighet får ändra ett beslut 187 38 § När en myndighet ska ändra ett beslut 196 39 § När en myndighet får ändra ett beslut som har överklagats 200

ÖVERKLAGANDE 203

40 § Två typer av överklagande 203 41 § Vilka beslut får överklagas? 209 42 § Vem får överklaga ett beslut? 213 43 § Hur överklagar man ett beslut? 216 44 § Överklagandetiden 220 45–46 §§ Beslutsmyndighetens åtgärder 223 47–48 §§ Överinstansens åtgärder 232

FÖRELÄGGANDE NÄR HANDLÄGGNINGEN HAR FÖRSENATS 238 49 § Föreläggande när handläggningen har försenats 238 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 2017:900 241 Paragrafnyckel 243 Källor 245 Rättsfall 247 Sakregister 251

FÖRVALTNINGSLAGEN (2017:900)

1§

LAGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Lagen gäller i förvaltningsverksamhet 1 § Lagen gäller i förvaltningsverksamhet

1 §1 Denna lag gäller för handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndig heterna och handläggning av förvaltningsärenden hos domstolarna. Bestämmelserna i 5–8 §§ om grunderna för god förvaltning gäller även i annan förvaltningsverksamhet hos förvaltningsmyndigheter och domstolar.

KOMMENTAR © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1. Inledning I paragrafen finns bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Av 2 och 3 §§ framgår att vissa myndigheter bara ska tillämpa en del av lagens paragrafer. Bestämmelsen är tillämplig vid all handläggning av ärenden hos kommunala myndigheter, även i ärenden där besluten kan laglighetsprövas genom att överklagas enligt 13 kap. KL. Det följer av 2 §. I 4 § anges att om det finns avvikande bestämmelser i annan lag eller förordning då ska den bestämmelsen tillämpas i stället. FL:s bestämmelser är alltså subsidiära (sekundärt tillämpliga) i förhållande till andra bestämmelser i lag och förordning.

2. Förvaltningsmyndigheter och domstolar Enligt första stycket gäller FL vid handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna. Uttrycket förvaltningsmyndigheter definieras inte särskilt i FL, men enligt förarbetena är begreppet avsett att ha samma innebörd som i RF.2 I RF används begreppet förvaltningsmyndighet för att beteckna de myndigheter vars uppgift är att sköta offentliga förvaltningsuppgifter. För detta finns

1 Paragrafen behandlas i prop. 2016/17:180 s. 23–27 och s. 286. Den motsvarar i huvudsak 1 § i 1986 års förvaltningslag. 2 Prop. 2016/17:180 s. 25 och prop. 1985/86:80 s. 57.

enligt 1 kap. 8 § RF statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Det innebär att FL är tillämplig hos statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Lagen gäller dock med viss begränsning inom kommunernas verksamhet, se vidare 2 § med kommentar. Exempel på kommunala förvaltningsmyndigheter är kommunstyrelser och övriga nämnder som socialnämnd, miljönämnd och kulturnämnd. I Sverige finns det 290 kommuner. Inom kommunen är det kommunfullmäktige som beslutar vilka kommunala nämnder som ska finnas och utser ledamöter. Nämnderna består alltså av politiker som företräder olika partier. Beslutande politiska församlingar omfattas inte av begreppet förvaltningsmyndighet, se vidare avsnitt 3 nedan. Exempel på statliga förvaltningsmyndigheter är statliga verk som Försäkringskassan, Migrationsverket, Socialstyrelsen, Skatteverket och Statens institutionsstyrelse. De statliga och kommunala förvaltningsmyndigheterna ser till att det politikerna beslutar om blir verklighet om än inom olika ansvarsområden. De kommunala förvaltningsmyndigheterna – nämnderna – ansvarar för förskola, skola, socialtjänst, äldreomsorg, renhållning, vatten och avlopp med mera. Inte sällan har nämnderna tillhörande förvaltningar som utför de uppgifter som nämnden ska göra enligt andra lagar än KL, till exempel en socialförvaltning som utför nämndens uppgifter enligt SoL. Förvaltningarna består av tjänstemän och på många områden har nämnderna delegerat beslutanderätten för den löpande verksamheten till befattningshavare inom förvaltningen. I stor utsträckning är det således tjänstemän, och inte politiker, som utför det dagliga arbetet i nämnderna, som att pröva och besluta om försörjningsstöd enligt SoL. De statliga förvaltningsmyndigheterna ansvarar för exempelvis socialförsäkringsfrågor, tillsynsverksamhet och skatteindrivning. Domstolar är enligt RF myndigheter men inte förvaltningsmyndigheter. FL är emellertid tillämplig i vissa ärenden hos domstolarna, nämligen vid handläggning av förvaltningsärenden, se vidare avsnitt 5 nedan.

24 | 1 § L age ns t ill ä mpnin g s omr åd e

1§

3. Regeringen, de beslutande politiska församlingarna och privaträttsliga subjekt omfattas inte av lagens tillämpningsområde Enligt RF är regeringen en myndighet men inte en förvaltningsmyndighet. Regeringen omfattas alltså inte av FL:s tillämpningsområde. Det förhållandet att regeringen inte är formellt bunden av FL vid handläggning av förvaltnings ärenden medför dock inte att regeringen kan låta bli att beakta lagens bestämmelser när den handlägger förvaltningsärenden. Tvärtom bör regeringen i så stor utsträckning som möjligt i tillämpliga delar följa de reglerna som gäller vid ärendehandläggningen i FL. Inte heller omfattas de beslutande politiska församlingarna, det vill säga riksdagen, kommunfullmäktige och regionfullmäktige, av begreppet förvaltningsmyndighet. De beslutande politiska församlingarnas verksamhet faller således utanför tillämpningsområdet för FL. Utanför lagens tillämpningsområde faller också privaträttsliga subjekt, det vill säga statliga och kommunala bolag och privata subjekt som anförtrotts statliga förvaltningsuppgifter. Däremot kan det i någon specialförfattning regleras att vissa delar av FL ska tillämpas även av sådana subjekt. Ett exempel på detta är lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård, i vilken anges att FL:s bestämmelser om ändring av beslut och om överklagande ska tillämpas när beslutet i fråga meddelats av huvudmannen för en privat vårdinstitution eller sjukvårdsinrättning.

4. Handläggning av ärende I första stycket anges att lagen gäller för handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna. Uttrycket handläggning omfattar alla åtgärder som en myndighet vidtar från det att ett ärende inleds till dess att det avslutas. Syftet med handläggningen är att skapa ett underlag utifrån vilket ett beslut kan fattas. Uttrycket ärende förklaras inte i lagen eller dess förarbeten. Kännetecknande för ett ärende är emellertid att det normalt avslutas genom ett uttalande – ett beslut – från myndighetens sida som är avsett att få faktiska verkningar för en mottagare i det enskilda fallet. Genom detta uttalande klargör myndigheten hur den anser att en viss fråga ska lösas. 1 § L age ns t ill ä mpnin g s omr åd e | 25

1§ Ett ärende avslutas genom ett beslut av något slag. Inte heller av detta begrepp finns någon enhetlig förklaring. Begreppet innefattar en mängd olika företeelser men den gemensamma nämnaren är att beslutet innefattar ett uttalande som är avsett att på något sätt påverka enskilda, företag eller myndigheter. Vid bedömningen av om en myndighets ställningstagande är att anse som ett beslut är det uttalandets syfte och innehåll som är avgörande, inte uttalandets yttre form. I kommentaren till 41 § redogörs för olika typer av beslut. FL:s bestämmelser om handläggning av ärenden kompletteras med bestämmelser om handläggning i SoL, LVU, LVM och LSS.

Enligt första stycket gäller lagen för handläggning av förvaltningsärenden hos domstolarna. Det finns olika typer av domstolar: de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen) och de allmänna förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrätter, kammarrätter och Högsta förvaltningsdomstolen). Enligt RF är domstolarna myndigheter men inte förvaltningsmyndigheter. Medan förvaltningsmyndigheter är organ vars huvudsakliga uppgift är att sköta den offentliga förvaltningen är domstolarna organ som har till huvudsaklig uppgift att ägna sig åt rättskipande verksamhet (avgöra rättstvister, tillämpa strafflag och pröva rättsfrågor). Domstolarnas rättskipande och rättsvårdande verksamhet faller utanför FL:s generella tillämpningsområde. I den dömande verksamheten i de allmänna förvaltningsdomstolarna gäller i stället FPL. I allmän domstol gäller i första hand rättegångsbalken. Här kan dock nämnas att det i 49 § finns vissa bestämmelser om förfarandet när en domstol bifaller ett överklagande av ett myndighetsbeslut enligt 12 § om att avslå en begäran om att avgöra ärendet. Se vidare 49 § med kommentar. I domstolarna handläggs emellertid också ärenden av administrativ natur. I sådana fall är det fråga om förvaltningsärende och FL:s regler ska tillämpas. Exempel på förvaltningsärenden hos domstolarna är ärenden som rör domstolarnas inre organisation, anställning av personal och utlämnande av allmän handling.

26 | 1 § L age ns t ill ä mpnin g s omr åd e

5. Förvaltningsärenden hos domstolarna

1§ Det kan vara svårt att dra en skarp gräns mellan en domstols rättskipande och administrativa uppgifter. Kammarrätten i Sundsvall har i dom den 8 februari 2016 (mål nr 2583-15) kommit fram till att en begäran av en part om att sekretessbelägga uppgifter i en dom i efterhand måste anses ha en direkt anknytning till en hovrätts rättskipande eller rättsvårdande verksamhet som i första hand regleras av rättegångsbalken. I fallet var det alltså inte fråga om ett förvaltningsärende som skulle handläggas enligt FL:s regler på sätt som hovrätten hade gjort gällande till den enskilde.

6. Med annan verksamhet avses faktisk verksamhet Av andra stycket följer att lagens bestämmelser i 5–8 §§ om god förvaltning gäller även i annan förvaltningsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna och domstolarna, det vill säga sådan verksamhet som utgör förvaltningsmyndigheternas eller domstolarnas faktiska handlande. Bestämmelser om legalitet, objektivitet, proportionalitet, service och tillgänglighet i förhållande till allmänheten och samverkan med andra myndigheter gäller alltså inte endast vid ärendehandläggning utan även vid faktiskt handlande. Vad som är faktiskt handlande är i de flesta fall förhållandevis tydligt. En principiell skillnad mellan åtgärder av det ena och det andra slaget är att handläggningen av ett ärende avslutas med ett beslut av något slag, medan ett faktiskt handlande karaktäriseras av att myndigheten i praktiken vidtar en viss faktisk åtgärd. Att köra spårvagn, hämta sopor och undervisa är exempel på faktiskt handlande som tydligt illustrerar denna form av förvaltningsverksamhet. Dagligt vård- och behandlingsarbete, allmän rådgivning och uppsökande verksamhet är andra exempel som oftast är att se som faktiskt handlande. Exempel på verksamhet som innefattar handläggning av ett ärende är debitering av avfallsavgifter och betygssättning.

1 § L age ns t ill ä mpnin g s omr åd e | 27

1§

7. Handläggning av ärenden och faktiskt handlande hos socialnämnder Vad som är handläggning av ärenden hos socialnämnder kan förenklat sägas vara den beslutsfattande verksamheten som i vissa fall innefattar myndighetsutövning. Se vidare i avsnittet Förklaringar av vissa ord och uttryck om begreppet myndighetsutövning. Annan verksamhet som faller inom socialnämnders verksamhetsområde utgörs av faktiskt handlande. Det handlar om att genomföra olika beslut, till exempel att betala ut pengar till någon som har beviljats ekonomiskt bistånd, att följa ett omhändertaget barn till ett familjehem, att utföra hemtjänstinsatser till en äldre person eller att ge behandling till en person med missbruksproblem. Det kan också handla om att besvara frågor från allmänheten samt att ge råd och vägledning.3 När det gäller denna faktiska verksamhet är det alltså lagens bestämmelser om legalitet, objektivitet, proportionalitet, service och tillgänglighet i för hållande till allmänheten och samverkan med andra myndigheter i 5–8 §§ som ska tillämpas.

3 Socialstyrelsen (2021) s. 263–264. 28 | 1 § L age ns t ill ä mpnin g s omr åd e

Kammarrätten i Jönköping har i dom den 10 februari 2022 (mål nr 2991-21) prövat om en länsstyrelses åtgärd att blockera en person från myndighetens Facebooksida är att anse som ärendehandläggning eller faktiskt handlande. Kammarrätten hänvisar till 1 § FL och uppger att den principiella skillnaden mellan ärendehantering och faktiskt handlande ligger i att handläggningen av ärenden utmynnar i ett beslut av något slag. Enligt kammarrätten föreföll åtgärden att blockera personen från myndighetens Facebooksida som ett utflöde av länsstyrelsens faktiska handlande snarare än sådan handläggning som avslutas genom ett beslut som kan överklagas. Det var därför korrekt av förvaltningsrätten att avvisa personens överklagande.

2§ Undantag för kommunala ärenden där besluten kan laglighetsprövas 2 § Undantag för kommunala ärenden där besluten kan laglighetsprövas

2 §1 Vid handläggning av sådana ärenden hos myndigheter i kommuner och regioner där besluten kan laglighetsprövas genom att överklagas enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) tillämpas inte 9 § andra stycket, 10–12, 16–20 och 23–49 §§. Lag (2019:981).

KOMMENTAR

1. Inledning I paragrafen finns bestämmelser om undantag från vissa av lagens bestämmelser i sådana kommunala ärenden där besluten kan laglighetsprövas enligt den ordning som följer av 13 kap. KL. Beteckningen för kommuner på regional nivå har ändrats från landsting till region från och med den 1 januari 2020. Paragrafen har ändrats med anledning av detta.2 Förutom att undantag görs i denna paragraf och 3 § där det anges att vissa av lagens bestämmelser inte ska tillämpas i brottsbekämpande verksamhet, är FL subsidiär (sekundärt tillämplig). Det innebär att eventuella specialbestämmelser i annan lag eller förordning går före bestämmelserna i FL. Se 4 § med kommentar.

2. Undantaget gäller det kommunala oreglerade området Enligt 13 kap. KL har varje medlem av en kommun eller en region rätt att få lagligheten av kommunens eller regionens beslut prövad genom att överklaga beslutet till förvaltningsrätten, så kallad laglighetsprövning. Motsvarande gäller för beslut av gemensamma nämnder och kommunalförbund. En förutsättning är att beslutet i fråga inte är av rent förberedande eller verkställande art. En annan förutsättning för att ett beslut ska gå att överklaga för laglighets1 Paragrafen behandlas i prop. 2016/17:180 s. 27–29 och s. 287. Den motsvarar 31 § i 1986 års förvaltningslag. 2 Se prop. 2018/19:162.

prövning är att det inte i någon annan författning finns någon bestämmelse som tillåter eller förbjuder ett överklagande. Se vidare avsnittet Två former av överklagande under 40 § där reglerna i 13 kap. KL gås igenom. Av den nu aktuella paragrafen följer att vissa bestämmelser i lagen, närmare bestämt 9 § andra stycket, 10–12, 16–20 och 23–49 §§, inte ska tillämpas vid handläggning hos myndigheter i kommuner och regioner där besluten i ärendena kan laglighetsprövas genom att överklagas enligt 13 kap. KL. Undantaget omfattar det område som kommuner och regioner får sköta med stöd av sina allmänna befogenheter enligt KL, det vill säga det kommunala oreglerade området. I ärenden inom detta område tillämpas bara FL:s bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet, service och tillgänglighet i förhållande till allmänheten samt samverkan med andra myndigheter (5–8 §§), krav på enkel, snabb och kostnadseffektiv handläggning (9 § första stycket), tolkning, översättning, biträde och ombud (13–15 §§) samt bekräftelse av och ankomstdag för handlingar (21 och 22 §§). Denna begränsning av lagens tillämpningsområde hindrar dock inte att kommunala myndigheter tillämpar lagens övriga bestämmelser i ärenden där besluten kan laglighetsprövas, om myndigheterna bedömer att det är lämpligt och något annat inte är särskilt föreskrivet i en specialbestämmelse (jfr 4 § med kommentar). När det gäller den kommunala verksamhet som grundas på olika typer av speciallagstiftning, det så kallade specialreglerade kommunala området, är FL i princip fullt tillämplig. I dessa fall gör sig de intressen som FL syftar till att skydda lika starkt gällande oberoende av om det är en statlig eller kommunal myndighet som har ansvaret för förvaltningsuppgiften. Ibland kan det dock vara svårt att på förhand avgöra om ett ärende kommer att avslutas genom ett beslut som kan överklagas genom förvaltningsrättsligt överklagande eller genom laglighetsprövning enligt KL. I sådant fall bör myndigheten välja att tillämpa FL fullt ut.

30 | 2 § L age ns t ill ä mpnin g s omr åd e

2§

2§ 3. Tillämpning av FL hos socialnämnder

I 11 kap. 8 § första stycket SoL regleras tillämpningen av FL vid socialnämndens handläggning av ärenden som avser myndighetsutövning3 mot någon enskild, nämligen 10 § om partsinsyn, 11 och 12 §§ om åtgärder om handläggningen försenas, 23 § om utredningsansvaret, 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, 25 § om kommunikation, 31 § om dokumentation av beslut, 32 § om motivering av beslut, 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och 36 § om rättelse av skrivfel och liknande. Hur förhållandet mellan 11 kap. 8 § SoL och FL egentligen ska förstås är svårt att utläsa direkt av bestämmelsens ordalydelse. Någon vägledning ges inte heller i förarbetena till de följdändringar som gjordes i paragrafen med anledning av den nu gällande FL.4 Syftet med bestämmelsen framgår dock av äldre förarbeten, vilket HFD har lyft fram i HFD 2019 ref. 63. Syftet med bestämmelsen i 11 kap. 8 § första stycket socialtjänstlagen är att reglera vilka bestämmelser i förvaltningslagen som ska tillämpas i ärenden som avser myndighetsutövning mot enskild och där besluten överklagas enligt reglerna om laglighetsprövning av kommunala beslut (jfr prop. 1979/80:1 s. 564 ff.). Bestämmelsen innebär inte någon begränsning av vilka regler i förvaltningslagen som ska tillämpas i ärenden där besluten kan bli föremål för förvaltningsrättsligt överklagande (beträffande terminologin, se prop. 2016/17:171 s. 251 f. och HFD 2017 ref. 35).

3 Vad som avses med myndighetsutövning förklaras i avsnittet Förklaringar av vissa ord och uttryck. 4 Prop. 2017/18:235.

2 § L age ns t ill ä mpnin g s omr åd e | 31

2§ Innebörden av 11 kap. 8 § första stycket SoL är alltså att de bestämmelser i FL som räknas upp ska tillämpas vid handläggning av ärenden som avser myndighetsutövning mot enskild där besluten kan överklagas genom laglighetsprövning, trots att de undantas i 2 §. Detta är en följd av att FL är subsidiär i förhållande till avvikande bestämmelser i annan lag eller förordning, se 4 §. Ett exempel kan illustrera det sagda.

Vid en socialtjänst pågår handläggning i ett ärende som kommer att avslutas genom ett beslut om bistånd enlig 4 kap. 2 § SoL. Ett sådant beslut får överklagas enligt bestämmelserna om laglighetsprövning i KL. Det innebär att socialtjänsten vid handläggningen av ärendet ska tillämpa de bestämmelser som räknas upp i 11 kap. 8 § första stycket SoL samt de övriga bestämmelser som inte undantas genom 2 §.

32 | 2 § L age ns t ill ä mpnin g s omr åd e

3§ Undantag för brottsbekämpande verksamhet 3 § Undantag för brottsbekämpande verksamhet

3 §1 I brottsbekämpande verksamhet hos Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket eller en åklagarmyndighet tillämpas inte 9 § andra stycket och 10–49 §§.

KOMMENTAR I paragrafen anges att en stor del av FL:s bestämmelser, närmare bestämt 9 § andra stycket och 10–49 §§, inte ska tillämpas i den brottsbekämpande verksamheten hos Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket eller en åklagarmyndighet. Det innebär att det enbart är bestämmelserna i 5–8 §§ om legalitet, objektivitet och proportionalitet, service och tillgänglighet i förhållande till allmänheten och samverkan med andra myndigheter samt i 9 § första stycket om krav på enkel, snabb och kostnadseffektiv handläggning som ska tillämpas i brottsbekämpande verksamhet. Paragrafen hindrar dock inte att dessa myndigheter också tillämpar lagens övriga bestämmelser, om myndigheterna bedömer att det är lämpligt och något annat inte är särskilt föreskrivet i en annan författning. Om myndigheterna som räknas upp i paragrafen handlägger ärenden som inte är brottsbekämpande verksamhet gäller FL fullt ut, om det inte finns specialbestämmelser som anger annat.

1 Paragrafen behandlas i prop. 2016/17:180 s. 30–33 och s. 287–288. Den motsvarar i huvudsak 32 § i 1986 års förvaltningslag.

4§ Avvikande bestämmelser i andra lagar eller i förordningar 4 § Avvikande bestämmelser i andra lagar eller i förordningart

4 §1 Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag, tillämpas den bestämmelsen.

KOMMENTAR Paragrafen reglerar lagens förhållande till avvikande bestämmelser i andra lagar och förordningar. Bestämmelsen är tillämplig vid all handläggning av ärenden hos kommunala myndigheter, även i ärenden där besluten kan laglighetsprövas genom att överklagas enligt 13 kap. KL. Det följer av 2 §. Bestämmelser i en annan lag eller förordning gäller framför FL:s bestämmelser. FL:s bestämmelser är således subsidiära (sekundärt tillämpliga) i förhållande till andra bestämmelser i lag eller förordning.

2. Specialbestämmelser i lag och förordning FL är utformad för att fungera för ett stort antal ärendetyper hos många olika myndigheter. Lagens bestämmelser passar emellertid inte alltid alla myndigheters verksamheter utan ibland behövs det andra och fler bestämmelser för att frågor och situationer ska kunna lösas. Avvikande bestämmelser kan exempelvis i en viss typ av ärenden innebära att högre krav ställs på en myndighet att tillgodose enskildas rättssäkerhetsintressen än vad som allmänt gäller, som mer långtgående krav på dokumentation eller muntlighet i förfarandet. Om det finns sådana avvikande bestämmelser i annan lag eller förordning gäller alltså dessa bestämmelser i stället för bestämmelserna i FL.

1 Paragrafen behandlas i prop. 2016/17:180 s. 37–42 och s. 288–289. Den motsvarar 3 § första stycket i 1986 års förvaltningslag.

1. Inledning

4§

3. Exempel på specialbestämmelser för socialnämnder Inom den lagstiftning som gäller för socialnämnder finns exempel på FL:s subsidiära status. Ett exempel är 10 kap. 1 § SoL som anger att för en socialnämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i KL. Det innebär att KL:s bestämmelser om jäv och omröstning samt avvikande mening gäller i stället för motsvarande bestämmelser i FL. Vidare innehåller SoL bestämmelser om dokumentation i 11 kap. 5 och 6 §§ som är mer långtgående än dokumentationsbestämmelserna i 27 och 31 §§ FL. Ett annat exempel på specialregel är 11 kap. 8 § SoL som reglerar tillämpningen av FL vid socialnämndens handläggning av ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild.2 Bestämmelsen innebär att de bestämmelser i FL som räknas upp i 11 kap. 8 § första stycket SoL blir tillämpliga även i ärenden som avlutas med beslut som kan överklagas genom laglighetsprövning enligt 13 kap. KL (se vidare kommentaren till 2 § avsnitt 3 Tillämpning av FL hos socialnämnder).

4. Inte föreskrifter på myndighetsnivå Det är endast avvikande bestämmelser i lag eller förordning som ges företräde framför FL:s bestämmelser. Om det finns avvikande bestämmelser i föreskrifter på myndighetsnivå eller som efter bemyndigande beslutas av en kommun så gäller alltså inte dessa framför bestämmelser i FL.

5. Tolkningsmetoder Frågan om en bestämmelse i en lag eller förordning innebär en avvikelse från FL avgörs med sedvanliga tolkningsmetoder. Av särskild betydelse torde då ofta vara vilket syfte specialregleringen har och hur fullständigt den reglerar förfarandet. Tolkningsprincipen om att en nyare författning ges företräde framför en äldre vid en eventuell normkonflikt kan också få betydelse vid denna prövning. Att grundlag går före lag och att EU-rätten gäller före föreskrifter i nationell rätt behöver också beaktas i rättstillämpningen, men det kommer inte till uttryck genom denna paragraf utan följer av allmänna tolkningsprinciper.

2 Vad som menas med myndighetsutövning förklaras i avsnittet Förklaringar av vissa ord och uttryck.

4 § L age ns t ill ä mpnin g s omr åd e | 35

4§

Det är inte alltid helt enkelt att avgöra om en bestämmelse i speciallag avviker från en bestämmelse i FL. I HFD 2019 ref. 63 prövade domstolen frågan om socialnämnden får avbryta en insats i form av vård i familjehem på den grunden att nämnden anser att det inte längre finns något behov av sådan vård enlig 6 kap. 8 § SoL. Knäckfrågan var om den bestämmelsen ska tillämpas framför 37 § FL. Enligt 6 kap. 8 § SoL ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs. I 37 § andra stycket FL regleras att beslut som till sin karaktär är gynnande för någon enskild part får ändras till den enskildes nackdel bara i vissa undantagsfall. Något undantag var inte aktuellt i målet. HFD tillämpade 4 § FL och kom fram till att bestämmelsen i 6 kap. 8 § SoL skulle anses gälla framför 37 § FL. Socialnämnden kunde alltså utan hinder av 37 § andra stycket FL avbryta en insats i form av vård i familjehem när det saknades behov av sådan vård. Flera justitieråd var dock skiljaktiga.

36 | 4 § L age ns t ill ä mpnin g s omr åd e

Catarina Fäger är kammarrättsassessor vid Kammarrätten i Göteborg och universitetsadjunkt i juridik för socialt arbete och skatterätt vid juridiska institutionen, Handelshögskolan, Göteborgs universitet.

FÖRVALTNINGSLAGEN En kommentar med inriktning mot socialt arbete

Förvaltningslagen innehåller bestämmelser om hur förvaltnings myndigheter ska gå till väga vid handläggning av ärenden. Om någon annan lag eller förordning innehåller bestämmelser som avviker från förvaltningslagen, så gäller de bestämmelserna. Lagen innehåller också regler om överklagande samt anger rättigheter och skyldigheter för förvaltningsmyndigheten och enskilda. I boken kommenteras förvaltningslagen på ett enkelt och pedagogiskt sätt med kopplingar till lagar inom socialrätten som innehåller avvikande bestämmelser, bland annat socialtjänstlagen, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen om vård av missbrukare i vissa fall och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Hänvisningar görs också till kommunallagen, offentlighets och sekretesslagen samt förvaltningsprocesslagen. I denna andra upplaga har avgöranden från Högsta förvaltnings domstolen och kammarrätterna samt ett stort antal beslut av Justitieombudsmannen arbetats in. Relevanta lagändringar har beaktats till och med den 30 november 2022. Förvaltningslagen – en kommentar med inriktning mot socialt arbete är i första hand avsedd att användas som lärobok i ämnet förvaltningsrätt inom socionomprogrammet, men kan också vara till nytta för den som arbetar med sociala ärenden, exempelvis biståndshandläggare, social sekreterare, advokater och andra som hjälper klienter i sociala ärenden. Andra upplagan

Art.nr 40451

studentlitteratur.se