UPPTÄCK SKOLANS DÖDA VINKLAR
Skapa elevcentrerad dialog
LINA WALIN
KOPIERINGSFÖRBUD
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus
Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 45394
ISBN 978-91-44-16012-2
Upplaga 1:1
©Författaren och Studentlitteratur 2024 studentlitteratur.se
Studentlitteratur AB, Lund
Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group
Ombrytning inlaga: Helena Jansson Formgivning
Formgivning omslag: Francisco Ortega
Omslagsbild: Shutterstock.com
Printed by Eurographic Group, 2024
Inledning 5
Om skolans döda vinklar 11
1 Barnets röst som kompass i skolans arbete 13
Utmaningar kring elever med utmaningar 13
Förebyggande arbete 17
Förväntansdokument och anpassningar 22
Normer och jämförelser 23
Intervju med Lotta Halvardsson Ekdahl 25
Sammanfattning 26
2 Organisationens påverkan på processer 27
Skolledarskapet 27
Skolledarskapet, skolkulturen och delaktigheten 30
Tid och möten 31
Administration och dokumentation 35
Schema 37
Samverkan, studie- och yrkesvägledning och riktat stöd 38
Intervju med Kerstin Karlsson 41
Sammanfattning 42
3 Att bygga en skolkultur för trivsel och lärande 43
En lokal kultur 43
Samverkansklimat och vikten av att lyssna 45
Yrkesstolthet och stödstrukturer inom kollegiet 46
Skapa en god arbetsmiljö 48
Intern kompetensutveckling 52
Intervju med Anna Morell och Jenny Karlsson 53
Sammanfattning 56
4 Hemmet, skolan och dialogen 57
Föräldrar som resurs 58
Svensk skola – förr och nu 59
Föräldramöten och utvecklingssamtal 62
Skolans ansvar att skapa dialog 63
Föräldrar i behov av särskilt stöd 65
Förväntansdokument och föräldraengagemang 66
Intervju med Maria Ekholm 70
Sammanfattning 71
5 Motivation och utanförskap 73
Flexibilitet i skolan 73
Att förebygga utanförskap 75
Risk för fokus på brister 77
Intervju med Carina Sunding 80
Sammanfattning 81
Slutord 83
Referenser 87
4 Innehåll
Inledning
Jag har själv saknat den bok som du nu håller i din hand, under många år som lärare och rektor samt som förälder till fyra barn. Två av mina barn har neuropsykiatriska funktionshinder. Det är betydelsefullt att på nya sätt lyfta en läraktig dialog utifrån olika roller, situationer och perspektiv i skolan. Samtal om samarbeten på nya sätt behöver ges större utrymme. Skolan är i behov av att skapa samarbeten där vi vuxna (föräldrar och profession) stärker och lyfter varandra. Vi måste säkerställa att vi i varje situation och läge lyssnar ordentligt på det barn eller den elev vi arbetar med.
Min upplevelse är att man alltför ofta pratar förbi varandra och missförstår varandras intentioner, särskilt när svårigheter uppstår.
I många möten och samtal uppstår det som i den här boken benämns döda vinklar. I dessa går värdefulla resurser förlorade. Det är situationer som egentligen rymmer en lösning men där de inblandade på olika sätt blir förhindrade att se denna lösning. Genom att få syn på dessa situationer och tillsammans resursinventera verksamheten, kan missförstånd undvikas och resurser optimeras. Med en annan slags medvetenhet i enskilda situationer, kommer skolan kunna skapa förutsättningar för mer kreativa samarbeten.
Röster höjs i skolan över föräldrar som inte förstår och föräldrar å sin sida ger utlopp för frustration när deras barn inte får stöd. Med denna bok hoppas jag ge förutsättningar för, och energi till, en ny slags dialog. Förhoppningsvis kan den skapa underlag för samtal och samsyn. Skolan, eleven och hemmen har behov av att skapa ett tydligare ”vi” i ett arbete med gemensamt utforskande och en ökad transparens. Med en ökad förståelse för varandras roller, uppdrag och
perspektiv, kan vi få till mer effektiva samarbeten. Vi har behov av att beakta känslodimensionen mer. Angelägna frågor om hur det känns och hur man mår måste ställas oftare till eleven men också till oss vuxna. Tätare samarbeten inom ett kollegium, mellan personal och elev samt mellan elev, skola och hem kan skapas genom mer medvetna arbetssätt. Ett mål med den här boken är därför att öka medvetenheten kring kommunikationen och dialogen och belysa vikten av att ha förutsättningslösa och lyhörda samtal samt ge dem tid och utrymme.
I mina tre roller som lärare, rektor och förälder har jag haft stor nytta av att skifta perspektiv när svårigheter uppstår i en skolsituation. Genom att se situationen ur tre olika vinklar, har det varit lättare att förstå den andras känsla, roll och upplevelse. Min erfarenhet av att ha egna barn med behov av särskilt stöd har gett mig ovärderliga verktyg i mina yrkesroller. Många lärare och skolledare har egen erfarenhet av att ha barn i behov av särskilt stöd och där kan vi hitta beröringspunkter med föräldrar. Detta utan att behöva gå ur vår yrkesroll. Empati och inkännande är kombinerbart med professionalitet. Det är en del av att vara professionell. Kunskapen från mina yrkesroller har även hjälpt mig i min föräldraroll. Elever och föräldrars rättigheter och skyldigheter går sida vid sida. Jag vet också vilka utmaningar skolor oftast hamnar i. Lösningarna finns i att skapa samarbete under de förutsättningar som råder. Detta perspektiv och ett stort fokus på känslodimensionen i samverkan har gjort att jag, i gott samarbete med mina likasinnade kollegor, lyckats låsa upp många samtal och situationer genom åren. Känslodimensionen i komplexa skolsituationer fordrar större tidsmässigt utrymme.
Barn gör rätt om de kan, föräldrar också. Och personal. Det är olika känslor och överväganden som styr ens agerande beroende på om man är förälder, elev eller skolpersonal. Känslorna har stor betydelse för utvecklingen av dialogen. Starten på en lösning ligger ofta i att hitta ett definierat ”vi” i den situation som uppstår. Detta kräver gemensamt lösningsfokus, en lyhördhet och, som sagt var, tid. Ett definierat ”vi” skapas bäst genom en lyhörd och relationell dialog. Den dialogen ska skolan lägga grund för. Dialogen ska vara inbjudande och attraktiv för såväl elev som hem. Välvilja och ömsesidighet bör genomsyra dialogen.
För att en verksamhet och dess personalgrupp ska kunna uppnå sin yttersta potential vinner den på att göra en löpande resursinventering. Man kan fråga sig om verksamheten fungerar så som man tror att den fungerar. Man bör betänka om man verkligen beaktar barnens röst i arbetet, om barnen också upplever det så. En annan relevant fråga är hur en klokt sammansatt organisation ser ut. Och skolan är i behov av att fastställa vad en stark, sund och positiv lokal skolkultur innefattar. Bland det angelägnaste att inventera är dialogen mellan hem och skola och hur man får den att fungera. Skolans samtal kring hur man skapar känsla av tillit, transparens, lyhördhet och delaktighet ska ständigt pågå.
Denna bok rymmer fem kapitel med följande innehåll:
• Barnets röst som kompass i arbetet
• Organisationens påverkan på processer
• Lokal skolkultur
• Hemmet, skolan och dialogen
• Motivation och utanförskap
Till varje kapitel följer ett antal inventeringsfrågor. Det är i samtalen efter läsning av boken som du/ni hittar nya vägar.
I en tid då skolan prövas resursmässigt och i en tid då många elever stannar hemma från den obligatoriska grundskolan måste vi vuxna ta ansvar. Stöd av varandra i prövandet av nya arbetssätt är en nödvändighet. Skolan har hand om det finaste föräldrarna har. I det ryms ett stort ansvar. Här finns behov av att skolan utvecklar medvetna bemötandestrategier utifrån elevens och förälderns förutsättningar. En inventering av skolans informationskanaler och kommunikationsstrategier internt och externt blir viktig. Min upplevelse är att skolor ofta tror att de är tydligare än de är. Det riskerar att uppstå en hemmablindhet, som kan skapa döda vinklar i dialogen med exempelvis hemmen. Döda vinklar är ett centralt begrepp i den här boken som jag strax kommer att återkomma till för att fördjupa. Kortfattat kan skolans döda vinklar beskrivas som fenomenet att man i en uppstådd
situation lätt missar resurser som finns. Det kan också hända att man i en död vinkel förlorar förmågan att objektivt se på det man har och det som sker.
Kunskapen om barns utveckling och intresset för barns olika behov och utmaningar är fundamentalt i en framgångsrik skola. Förståelsen för att somliga processer inte kan forceras är basen i ett förebyggande arbete mot stress och utanförskap. Viljan till transparens gentemot elev och hem är grundläggande för skolans professionalitet. Skapandet av känsla av tillit och välvilja inom verksamheten behövs som grund för goda relationer. Genom goda relationer skapar vi täta och goda samarbeten. Dessa kan steg för steg lösa upp de knutar och utmaningar som uppstår. Om hjälpen inte hjälper, måste man pröva någonting annat. Tiden är dyrbar för eleven men stress bör undvikas till varje pris.
En betydelsefull utgångspunkt i denna bok är min utbildning och erfarenhet inom skolväsenden men även ett antal intervjuer. De intervjuade är rektorer, lärare, en skolkurator och en studie och yrkesvägledare. En sjuksköterska inom psykiatrin, som arbetat med unga vuxna som har en otillräcklig skolgång i sitt bagage, har också intervjuats. Motivation och självförtroende med Carina Sunding, författare och föreläsare som bland annat arbetar med coachning, har diskuterats. Dessutom har jag samtalat med ett stort antal föräldrar vars barn har mött stora utmaningar under sin skolgång. Jag har även varit i kontakt med ungdomar som sett tillbaka på sin skolgång och som reflekterat över vad de hade behövt. De flesta sa att de vuxna kunde ha lyssnat mer. Kanske är det svåraste ibland det enklaste: att stanna upp, lyssna och fråga hur en person mår och hur man kan hjälpa till. Många elever sitter på egna svar men hittar inte själv sin väg vidare. Bara några av intervjuerna finns med i boken men alla har påverkat skrivandet. Jag vilar i att människor, både föräldrar och personal, gör sitt bästa utifrån sitt perspektiv och att de vill väl. Men trots detta uppstår missförstånd och konflikter i möten mellan människor. Situationer uppstår då vi talar förbi varandra och missförstår varandras syften. Detta sker i stället för att vi gemensamt hittar lösningar. Genom aktivt arbete med kommunikation och bemötandestrategier kan detta undvikas eller i alla fall minimeras.
Ofta genom åren har jag både i rollen som rektor, lärare och mamma tänkt ”om jag ändå hade vetat” – då hade min son och min familj, mina kollegor och vi som är i rektorsrollen sluppit gå i vissa fällor. Om vi haft mer kunskap och beredskap för somligt. Om någon med mer erfarenhet eller annan erfarenhet hade kunnat berättat mer för oss innan det blev besvärligt. Människors egen resa kan rymma utmaningar, men det gäller att minnas att det mesta som är jobbigt ändå är övergående. Saker passerar. Och sällan är man ensam om det problem man hamnar i. Man är varken den första eller den sista. Det mesta löses med tålamod, dialog och goda, stärkande relationer. När man står mitt i situationen, rakt i den döda vinkeln, så ser man inte alltid klart. Ensam är sällan, kanske aldrig, stark. Tillsammans blir vi starkare, vi kompletterar varandra. Kommunikation och samarbete är inte lätt men det är svaret på mycket. Min önskan är att ingen ska behöva känna sig onödigt ensam i de utmaningar som uppstår i och kring skolan. Goda exempel ska lyftas, stigman måste brytas och samtal ska föras.
En hel del outnyttjade resurser finns i skolan, detta är bokens utgångspunkt. Målet är att vi ska kunna resursoptimera genom nya förhållningssätt. Tillsammans kan elev, skolpersonal och föräldrar ta sig vidare när svårigheter och motstånd uppstår. Och jag vill mana till att börja gräva där man står, börja i det lilla. Under alla år i skolan och även som förälder har jag sett så många situationer som rätat ut sig med relativt små insatser, i situationer då man gått ur en skev kommunikation in i konstruktiva samarbeten mot gemensamma lösningar från det man har till det man vill ha, med barnens röst tydligt i fokus. Det finns en enorm kompetens ute i svenska skolor. Viljan att lösa en besvärlig situation är nyckeln. ”Rätt” saker utifrån varje given situation fordras. Att testa och utvärdera och prata sig samman under resans gång är väsentligt. Små förändringar i arbetssätt, lyhördhet och bemötande kan skapa omstarter, nystarter och en enorm resursoptimering. Det pratas mycket om besparingar och brister i skolan idag. Utredningar kring barn i behov av särskilt stöd ställer särskilda krav. Arbetsmiljön på många skolor är undermålig för såväl liten som stor.
När medlen krymper, eller inte ökar i önskad omfattning, har en inventering av arbetssätt stor betydelse. Att göra det man kan av det man har blir väsentligt. Att hushålla med det man har på bästa sätt och säkerställa den maximala effekten av de resurser skolan har blir betydelsefullt. Därför finns inventeringsfrågor återkommande i boken. Dessa är tänkta att fungera som underlag inför reflektion och samtal kring de lokala förutsättningarna i den verksamhet du arbetar.
Eleven är den främsta resursen och eleven, oavsett ålder och situation, ska känna att hen äger sin egen process. Eleven ska vara motorn i det arbete som pågår även då motorn är svag. Om eleven inte är tillräckligt involverad, utifrån sin känsla och upplevelse, blir insatsernas karaktär underordnad. Det är här som resurser ofta går förlorade. Ordspråket att man kan leda en häst till vatten men inte få den att dricka är passande. Barnets behov och röst ska enligt skollag och barnkonvention alltid stå i fokus. Enda sättet att ta reda på om vi lyckas med delaktigheten är en tät, lyhörd dialog med eleven.
Följande frågor är användbara och relevanta att ställa sig i samtalet med eleven:
• Var är du?
• Vart vill du gå?
• Hur kan jag/vi stötta dig?
Vi har fortfarande en skola att vara stolta över i Sverige. Det finns dock en rad områden där ett strategiskt och konkret gemensamt utvecklingsarbete behövs. Barnrättsperspektivet kan bli tydligare på många skolor. Tid för pedagogiska samtal måste prioriteras högre. När vi inte lyckas, när hjälpen inte hjälper, ska vi utvärdera och testa annat.
Skolledare, lärare och föräldrar kan hitta egna och gemensamma delar med hjälp av denna bok. De samtal som läsningen bidrar till kan leda till ökad förståelse, nya tankar och nya vägar vidare och visa på vägar mot ett tydligare ”vi” i skolan. Ett ”vi” där alla parter avlastar varandra och gör varandra bättre är målet. Ett ”vi” där alla har barnets bästa i fokus och att barnet känner det.
Om skolans döda vinklar
I skolans värld uppstår ibland låsningar, konflikter och situationer där man inte kommer vidare. Ibland i samarbetet mellan kollegor, ibland mellan elev och pedagog men också i dialogen mellan hem och skola. I dessa situationer går resurser förlorade. Någonstans i processen upphör dialogen och man får allt svårare att förstå varandra. Man missförstår varandras perspektiv, ser inte varandras behov och känslor. Det blir då svårt att se varandras intentioner och kompetenser. Men just där finns ofta, inom rådande ram och i en aktuell situation, en lösning. Det finns ett annat sätt att göra, ett annat sätt att kommunicera på. Men man ser det inte. Någonting har skapat en blind fläck och en död vinkel uppstår. Det gäller att vara uppmärksam på detta så att man stannar upp och gör omtag när låsningar sker eller riskerar att uppstå.
Orsakerna till att inblandade parter slutar se lösningar kan vara många. Stress är ofta en bidragande faktor och skolan riskerar att bli en stressig miljö för såväl liten som stor. Detta trots att man vet att mående och lärande hänger tätt samman. Olika referensramar, förväntningar och synsätt skapar stress och kan leda till konflikter. Otydlighet kring ansvar i en situation eller i ett ärende är vanligt.
Nyckeln till att undvika döda vinklar och att hitta minsta gemensamma nämnare i olika lösningar är en fruktbar och respektfull dialog, med barnets röst i fokus. Detta i stället för att skapa snabba och oövertänkta lösningar som i sig kan föranleda fler misslyckanden och missförstånd. Delande av känslor med elev och vårdnadshavare, ett aktivt lyssnande från skolans håll är grundläggande. När en dialog och ett samarbete börjar skava krävs det att alla tar sig tid för att lösa detta. Avsatt tid för dialog behövs innan problematiken växer och blir större och mer komplex. Om man inte pausar och samtalar är risken att det uppstår låsta positioner, döda vinklar.
När man arbetar med aktiv, respektfull och lyhörd dialog i skolan tarvar det ett öppet förhållningssätt. En tillitsfull kultur och en förutsättningslöshet underlättar. En kultur där vi litar på varandra och utgår ifrån att vi vill varandra väl är en bas. Och vi måste våga fråga
varandra om hjälp och vara redo att stötta och avlasta varandra. En kultur stärks om vi talar med varandra och inte om varandra. Ofta behövs en medvetenhet om det egna beteendet. Det underlättar med ett fokusskifte, ett perspektivskifte. Och med en gemensam omstart.
Alla inblandade bör fråga sig vad var och en kan göra för att underlätta för eleven. Fokus bör ligga på ”vi”. Flexibilitet i situationen ska vara överordnad metodik och lagda planer.
Omstarter kan innebära mycket. Det är aldrig för sent för en sådan. Den kan skapa möjligheter att gå från döda vinklar till nya lägen och en nystartad progression. I det gemensamma skapandet av ett ”vi” är det dock inte fruktbart att personal arbetar som de vill eller som de brukar. Föräldrar kan inte hålla fast vid sina synpunkter och förväntningar. Här blir skolledarens sammanhållande funktion en bärande faktor i arbetet med att implementera mångas erfarenhet och evidens. Det finns många fördelar med en förstärkt vikänsla på en skola. När vikänslan infunnit sig i ett kollegium och alla är överens om viljan att identifiera gemensamma utmaningar på arbetsplatsen tillsammans kommer man längre. Då blir alla utmaningar allas utmaningar och alla framgångar allas framgångar. Både utmaning och framgång blir dessutom gemensamma lärotillfällen. Jagstyrka ger vikänsla och vikänsla ger stolthet. Tillsammans är vi starkare. Stolt personal gör barn stolta och stolta barn gör föräldrar stolta. Låt oss arbeta för att minimera antalet döda vinklar och skapa bra dialog.
12 Inledning
