9789144158174

Teamarbete i neurologisk vård

Anneli Ozanne Johan Zelano

(red.)

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus

Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 45137

ISBN 978-91-44-15817-4

Upplaga 1:1

©Författarna och Studentlitteratur 2023

studentlitteratur.se

Studentlitteratur AB, Lund

Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group

Ombrytning inlaga: Helena Jansson Formgivning

Formgivning omslag: Francisco Ortega

Omslagsbild: Shutterstock.com

Printed by Dimograf, Poland 2023

Förord 9

Författarpresentation 11

Inledning 17

Anneli Ozanne & Johan Zelano

Vad är speciellt med neurosjukvård? 18

Vad är egentligen ett team? 19

Hur ska boken användas? 20

Del I Bakgrund till teamarbete vid neurologisk vård

1 Teambaserat arbete i neurosjukvård 23

Anneli Ozanne & Johan Zelano

Samverkan 23

Vad är ett team? 25

Olika typer av team 33

Teamkonferenser och samarbete inom teamet 35

2 Ledarskap inom teamvård 37

Anneli Ozanne & Johan Zelano

Teambegrepp 37

Vad gör teamledaren? 39

Teamledarens verktyg 39

Teamledarens samarbetspartner 40

Definiera gemensamma mål 41

3 Förbättringsarbete 43

Anneli Ozanne & Johan Zelano

Metoder för förbättringsarbeten 45

Teamledarens roll vid förbättringsarbete 47

Mäta vad teamet gör 48

Enkla måltal – bra till vissa saker 49

Gemensamma styrdokument och nationella riktlinjer 50

Visa på nyttan av vad man gör 50

Det interna arbetets organisation 50

Undvik A- och B-lag 52

Utveckling och återkoppling 52

Fortbildning 53

Dokumentation 54

4 Teamets ansvar för hållbar och jämlik vård 55

Anneli Ozanne & Johan Zelano

Jämlik tillgång till vård 56

Hantera resursbrist och arbetsbelastning 57

Övrig hållbarhet 58

5 Digitala möjligheter 59

Anneli Ozanne & Johan Zelano

Digitala samtal med patienten 60

Digitala möten inom teamet 62

Utveckling åt rätt håll? 64

Framåtvision 66

Del II Diagnosspecifika kapitel om teamarbete

vid neurologisk vård

6 Stroke 73

Karin Eriksson, Hanna C Persson, Åsa Rejnö & Johan Zelano

Medicinska fakta 73

Olika faser vid stroke 82

Principer för teamarbete vid stroke 82

Hur arbetar teamet vid insjuknande? 87

Hur arbetar teamet senare i förloppet? 92

Aktivitet och delaktighet efter stroke 100

Komplexitet i strokevård på sjukhus 105

Sammanfattande reflektion 109

Frågor för reflektion 110

7 Epilepsi 115

Linda Gustafsson, Sofia Ljunggren, Anneli Ozanne & Johan Zelano

Medicinska fakta 115

Hur arbetar teamet vid diagnos? 125

Hur arbetar teamet vid olika behov? 134

Frågor för reflektion 156

8 Multipel skleros 161

Markus Axelsson, Jessika Ågren, Erik Kristersson & Johan Zelano

Medicinska fakta 162

Hur arbetar teamet vid diagnos? 171

Hur arbetar teamet vid olika behov? 177

Samverkan med kommunala aktörer 191

Frågor för reflektion 193

9 Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism 195

Carina Hellqvist, Maria H Nilsson, Annika Renck Ljunggren, Anneli Ozanne & Filip Bergquist

Medicinska fakta 195

Teamarbete vid Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism 198

Hur arbetar teamet vid diagnos? 200

Teamets arbete vid tidig Parkinsons sjukdom 205

Hur arbetar teamet med sjukdomsprogress och symtomfluktuationer? 212

Axiala och allmänna symtom 230

Personlig autonomi 235

Samverkan med andra vårdgivare och aktörer 238

Avslutande reflektioner 240

Frågor för reflektion 240

10 Amyotrofisk lateralskleros 249

Ingela Nygren, Malin Sixt Börjesson, Jenny Snickars & Anneli Ozanne

Medicinska fakta 250

Utredning 253

Hur arbetar teamet vid diagnos? 253

Teamets arbete under sjukdomsförloppet 258

Samverkan 284

Avslutande reflektioner 286

Frågor för reflektioner 286

11 Neuromuskulära sjukdomar 291

Ólöf Eliasdóttir, Karin Håkansson & Anneli Ozanne

Medicinska fakta 292

Utredning 302

Hur arbetar teamet vid diagnos? 303

Teamets arbete under sjukdomsförloppet 306

Samverkan 317

Avslutande reflektioner 321

Frågor för reflektion 322

12 Hjärntumörer 327

Anja Smits, Isabelle Rydén, Alicia Hellgren, Cecilia Skoglund & Anneli Ozanne

Medicinska fakta 328

Tre patientfall 331

Teamarbete vid utredning av hjärntumör 333

Teamarbete vid behandling av hjärntumörer 339

Teamarbete vid uppföljning 341

Teamarbete vid specifika symtom och behov 347

Stöd till närstående 365

Några avslutande reflektioner 367

Frågor för reflektion 368

Sakregister 373

Den neurologiska sjukvården har förändrats på ett genomgripande sätt under de senaste decennierna. Bland de främsta förändringarna bör nämnas den mycket positiva utvecklingen avseende möjligheter till terapeutisk intervention. Tillstånd som för inte så länge sedan betraktades som otillgängliga för behandling kan nu framgångsrikt omhändertas med behandlingar i det akuta skedet, till exempel stroke. Vid kroniska tillstånd, till exempel multipel skleros (MS), kan tidigt insatt behandling ha gynnsam effekt på lång sikt. De terapeutiska landvinningarna ställer emellertid ökade krav på neurosjukvården genom behov av bättre tillgänglighet för tidig och korrekt diagnostik samt initiering och uppföljning av behandlingsinsatser. De flesta stora neurologiska sjukdomsgrupperna är, trots gynnsamma effekter av behandlingar, ändå av kronisk karaktär med mångårigt behov av kontakt med neurosjukvården. De neurologiska sjukdomarnas komplexitet med fysisk funktionspåverkan, kognitiv och mental påverkan samt psykosociala konsekvenser, kan inte skötas av en enskild yrkesprofession utan samarbete mellan olika vårdprofessioner är nödvändigt. Hur ska då denna kontakt med neurosjukvården organiseras? Svaret är teamarbete.

I denna bok ger författarna en omfattande genomgång av vad som är teamarbete, hur det kan organiseras, vilka roller som olika professioner har, arbetsformer för team samt utmaningar och framgångsfaktorer för teamarbete inom neurologin. Texten ger även en genomgång av vad teamarbete kan uppnå för personer som är drabbade av olika typiska neurologiska sjukdomar som stroke, MS, epilepsi, Parkinsons sjukdom, ALS och andra neuromuskulära sjukdomar samt tumörer i nervsystemet. Till varje sjukdomsgrupp ges en medicinsk bakgrund som kan vara en aktuell uppdatering för teamets olika deltagare.

Jag uppfattar att denna bok har något att ge till alla yrkesprofessioner inom neurosjukvården. Boken torde bli allmänt spridd och läst av många.

Stockholm, oktober 2022

Sten Fredrikson

Professor emeritus i neurologi, Karolinska Institutet

Överläkare i neurologi, Karolinska Universitetssjukhuset

10 Förord

Redaktörer

Anneli Ozanne är docent i omvårdnad och universitetslektor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och arbetar som universitetssjukhusöversjuksköterska i ALS/MNS ­teamet vid Neurosjukvården, Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Hon forskar inom ALS, epilepsi, hjärntumörer och palliativ vård, och är ansvarig för specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning mot neurosjukvård vid Göteborgs universitet. Hon undervisar sjuksköterskor och andra vårdprofessioner på grund­, avancerad och forskarnivå.

Johan Zelano är professor i neurologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Han leder en forskargrupp inom epilepsi och undervisar på flera grund­ och vidareutbildningar.

Kapitelförfattare

Markus Axelsson är överläkare och docent vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset respektive Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Han leder MS ­teamet vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, forskar på MS och undervisar bland annat på läkarprogrammet.

Filip Bergquist är universitetssjukhusöverläkare i neurologi och professor i farmakologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Han har lång klinisk erfarenhet av neurologiska rörelsestörningar och bedriver forskning inom farmakologi och utvärdering av behandlingseffekter vid Parkinsons sjukdom. Han undervisar blivande läkare, sjuksköterskor och apotekare på grund­ och avancerad nivå.

Ólöf Eliasdóttir är överläkare i neurologi och medicine doktor. Hon arbetar på Neuromuskulärt centrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och är som forskare knuten till Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Hennes forskning är inriktad på neuromuskulära sjukdomar. Hon undervisar i neurologi på grund­ och avancerad nivå.

Karin Eriksson är överlogoped och arbetar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Hon arbetar också på logopedprogrammet vid Göteborgs universitet, med kursansvar för den verksamhetsförlagda utbildningen. Hon undervisar om kommunikationspartnerträning och stödjande kommunikation, vilket även är hennes forskningsområde.

Linda Gustafsson är socionom och arbetar som hälso­ och sjukvårdskurator vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Hon har även skrivit skönlitterära barnböcker på temat barn som anhörig till vuxen med neurologisk sjukdom.

Alicia Hellgren arbetar i tumörteamet på neurologimottagningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och som kontaktsjuksköterska och SVF­koordinator för primära maligna hjärntumörer. Hon är ordförande för den regionala omvårdnadsgruppen och representant i vårdprocessgruppen som arbetar med tumörer i centrala nervsystemet via RCC.

Hon är även representant i arbetsgruppen för framtagandet av patientinformation till Min vårdplan tumörer i centrala nervsystemet och sitter i styrgruppen för det nationella vårdprogrammet med huvudansvar för omvårdnad och rehabilitering.

Carina Hellqvist är disputerad parkinsonspecialiserad sjuksköterska vid Neurologiska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping samt adjunkt och ansvarig för specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning neurosjukvård vid Linköpings universitet. Hon har lång erfarenhet av kliniskt arbete med personer drabbade av Parkinsons sjukdom.

Som forskare är hon knuten till Linköpings universitet och Högskolan

Kristianstad, och är där involverad i medicinska och vårdvetenskapliga projekt inom vård, patientutbildning och e­hälsa för personer med Parkinsons sjukdom.

12 Författarpresentation

Karin Håkansson är specialistsjuksköterska i neurosjukvård och har många års erfarenhet av arbete med neuromuskulära sjukdomar vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Hon är också koordinator i expertteam för neuromuskulära sjukdomar inom Centrum för sällsynta diagnoser.

Erik Kristersson är specialistfysioterapeut inom neurologi, tidigare fysioterapeut i MS ­teamet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Han arbetar nu i neurovårdsteamet på Närhälsan Frölunda. Han har lång erfarenhet av undervisning och föreläser regelbundet vid Göteborgs universitet på grund­ och avancerad nivå.

Sofia Ljunggren är överpsykolog och legitimerad psykoterapeut med mångårig erfarenhet av neuropsykologiskt utredningsarbete inom epilepsisjukvård, såväl inom epilepsikirurgisk verksamhet som inom polikliniskt arbete i epilepsiteam. Hon arbetar som neuropsykolog på

Sahlgrenska Universitetssjukhuset och disputerade 2022 vid Göteborgs universitet. Hennes forskningsfält rör kognitiva, emotionella och socialkognitiva konsekvenser av epilepsi och efter epilepsikirurgi.

Maria H Nilsson är docent i sjukgymnastik och universitetslektor i hälsovetenskap vid Lunds universitet, med inriktning rehabilitering vid neurodegenerativa sjukdomar. Universitetslektoratet är en förenad anställning: Verksamhetsområde neurologi, rehabiliteringsmedicin, minnessjukdomar och geriatrik (NRMG), Skånes universitetssjukhus.

Ingela Nygren är överläkare på neurologkliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala, och docent i neurologi vid Uppsala universitet. Hon har under många år arbetat med ALS ­patienter och var med och startade ALS/ MNS­teamet på Akademiska sjukhuset 1994. Hon har forskat kring olika aspekter av ALS och undervisat sjuksköterskor och läkare på såväl grundnivå som avancerad nivå om ALS och andra neuromuskulära sjukdomar.

Hanna C Persson är docent i rehabiliteringsmedicin vid Göteborgs universitet och specialistfysioterapeut inom neurologi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Hon forskar och undervisar inom konsekvenser av neurologisk sjukdom, specifikt kring livet efter stroke och neurologisk rehabilitering.

Isabelle Rydén är legitimerad psykolog med mångårig erfarenhet av neuropsykologiskt utredningsarbete inom neurosjukvård. Hennes kliniska arbete bedrivs inom hjärntumörteamet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Utöver utredningsarbete deltar hon vid vakenkirurgiska ingrepp och bedriver forskningsarbete med särskilt fokus på patienter med långsamtväxande hjärntumörer.

Åsa Rejnö är docent i omvårdnad vid Högskolan Väst och sjuksköterska vid strokeenheten på Skaraborgs sjukhus, Skövde. Hon är nationell samordnare för Webb­strokekompetensutbildningen och har varit med och arbetat fram det personcentrerade och sammanhållna vårdförloppet vid stroke och TIA. Hon är processledare i Nationella arbetsgruppen (NAG) stroke samt i det regionala processteamet för stroke i Västra Götaland, och hon forskar inom områdena stroke och palliativ vård, med särskilt intresse för etiska frågor, och undervisar i palliativ vård.

Annika Renck Ljunggren är legitimerad psykolog och neuropsykolog. Hon har arbetat inom neurologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset sedan 1995. Hon har undervisat på uppdragsutbildningar och universitetsutbildningar.

Malin Sixt Börjesson är specialistlogoped inom området tal, med inriktning på kommunikation vid progredierande neurologiska sjukdomar hos vuxna. Hon arbetar vid Neurologopedi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och ingår i ALS/MNS ­teamet och motorikteamet.

Cecilia Skoglund är kontaktsjuksköterska för tumörer i centrala nervsystemet vid Neurologimottagningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och koordinator för standardiserat vårdförlopp för primära

hjärntumörer. Hon är representant i arbetsgruppen för Min vårdplan för primära tumörer i CNS, i samarbete mellan RCC och SKR, och i planeringsgruppen för NONIS (Neuro Oncology Nurses in Sweden).

Hon är även representant i Västra Götalandsregionens processgrupp och omvårdnadsgruppen för tumörer i CNS.

14 Författarpresentation

Anja Smits är överläkare och professor i neurologi. Hon arbetar inom tumörteamet vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och är som forskare knuten till klinisk hjärntumörforskning vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Hon undervisar i neurologi på läkarprogrammet, samt även på arbetsterapi­, logopedi­ och fysioterapiprogrammet, och har handlett ett flertal studenter, doktorander och postdocs.

Jenny Snickars är specialistfysioterapeut inom neurologi. Hon arbetar vid ALS/MNS ­teamet, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Jessika Ågren är sjuksköterska inom rehabiliteringsmedicin vid Akademiska sjukhuset, Uppsala. Hon har främst arbetat i team med neurologiska sjukdomar, bland annat MS. Som uroterapeut arbetar hon med patienter med neurologiska sjukdomar, stroke och ryggmärgsskador.

Förbättringsarbete

Ӽ ANNELI OZANNE & JOHAN ZELANO

Patientsäkerhetslagen står för att all hälso- och sjukvårdspersonal måste bidra till att upprätthålla en hög patientsäkerhet och den ska vara prioriterad i hälso- och sjukvården. Alla professioner ska arbeta för en säkrare vård som minskar vårdskador. Samarbetet mellan professioner är av största vikt för att minska vårdskador, och ett interprofessionellt teamarbete inkluderande patienter och närstående stärker detta. Det har visat sig att en stor del av anmälningar från patienter och närstående handlar om att de inte har fått vara delaktiga. Här kan personcentrerad vård också vara en del i att få en mer jämlik maktrelation där patienten och eventuellt närstående ses som partner och deras berättelse såväl som teamets kunskap värdesätts högt i utformningen av vården (2).

Samordning och samarbete är, som tidigare nämnts, också väldigt viktigt inom och mellan team. Dagens sjukvård är ofta fragmenterad och det leder många gånger till en försämrad samordning. Ansvarsfördelningen blir otydlig och det i sig är också en orsak till att vårdskador blivit allt vanligare. Vårdskador beror ofta på den mänskliga faktorn i form av till exempel felbehandling, glömska, missförstånd, stress etc. men även på att patient och närstående inte är tillräckligt delaktiga i den vård som ges. Organisations­

strukturen och ledningens kunskap inom säkerhet och förbättringsarbete är betydelsefullt för att patientsäkerheten ska kunna stärkas. Ledningen och vårdpersonalen behöver ha en samsyn kring säkerhetsarbetet. Teamarbete kan ofta genom gemensamma ansträngningar leda längre än om vårdpersonalen arbetat var för sig. Kontinuerlig utveckling av vården kan ge ökad kvalitet och patientsäkerhet.

Teamet har olika professionella och specifika ämneskunskaper och praktiska färdigheter som är nödvändiga för att vården ska kunna förbättras. Förbättringsarbete är något alla team bör arbeta med. För att teamet ska kunna arbeta med det är ett stödjande ledarskap där bra förutsättningar ges nödvändigt. Teamet behöver kontinuerligt utvärdera den vård de bedriver, vilka teoretiska evidensbaserade kunskaper och praktiska erfarenhetsbaserade kunskaper de arbetar utifrån och nya forskningsrön behöver utvärderas och eventuellt implementeras. Genom ett interprofessionellt teamarbete kan medlemmarna dra nytta av varandras kompetenser. Värdegrunden och målen behöver vara gemensamma. Genom att ha kunskap om varandras kunskaps­ och ansvarsområden kan teamet tillsammans värdera vilken profession som ska stödja när. Patientsäkerheten stärks genom ett teamarbete där professionernas kompetenser kompletterar varandra och där patienten är delaktig (2).

Vid förbättringsarbete står teamet för förbättring av den professionella kunskapen där såväl ämneskunskap som personliga färdigheter, värderingar och etik ingår. Det kan leda till att diagnostik, behandling och omvårdnad förbättras. Vid förbättringskunskap är systemkunskap, mätningar och variation, förändringspsykologi, kunskap och lärande betydelsefullt. Vid systemkunskap behöver man förstå det system man är en del av och som man vill förändra. Teamet ingår i ett mikrosystem som genom sitt arbete närmast personen kan ge den vård som är nödvändig. Delar av teamets medlemmar kan arbeta med olika förbättringsarbeten men hela mikrosystemet ska ge stöd och engagemang. En god kommunikation är nödvändig i teamet och till övriga medarbetare. Gemensamma dokument, nyhetsbrev eller whiteboardtavlor kan vara sätt att förmedla kommunikationen. Det finns olika metoder att använda sig av vid förbättringsarbete och det är en fördel om teamet har kännedom om dem för att kunna välja vilken metod som är bäst lämpad i det specifika arbetet.

Metoder för förbättringsarbeten

Smarta mål är en metod som ofta används i vården. Förbättringsarbetets mål ska vara möjligt att uppnå och det sker genom att målen är

• specifika (det som ska uppnås ska vara tydligt)

• mätbara (målen ska gå att mäta före, under och efter förbättringen)

• attraktiva (målen ska vara attraktiva, dvs. accepterade av de personer [patienter, närstående och personal] som de berör)

• realistiska (målen ska ses som realistiska av alla parter)

• tidsbestämda (det ska vara tidsbestämt när målen ska uppnås).

Ofta kan det vara relevant att formulera tre till fem mål vid ett teamtillfälle (2, 4).

Teamvård inom neurosjukvård ser mycket olika ut. Vårdas personen på avdelning kan mål sättas upp för vistelsen där, men många gånger har personen kontakt med ett team som arbetar i öppenvård eller dagvård och då kan åtgärder behöva genomföras i hemmet och kanske också med andra team involverade. Oavsett vilket, är det nödvändigt att ha fastställt en tid för när målet ska utvärderas och kanske också omformuleras. Det finns annars risk för att det rinner ut i sanden och vården blir mer slentrianmässig. Lexell och Rivano Fischer (2017) beskriver vikten av att hinder inte ska sätta stopp för målen utan att dessa hinder behöver synliggöras och att deras lösningar kan sättas upp till delmål som kan uppfyllas utifrån olika åtgärder. Förutom att målet eller målen behöver mätas är det också bra att beskriva var åtgärder för målet ska genomföras, med vem och under vilken tid aktiviteten ska genomföras. Vissa mål är enklare än andra att formulera, ofta kan det vara svårare att konkretisera psykologiska och sociala målsättningar (7).

Förbättringsmodellen PDSA-hjulet står för Plan­Do­Study­Act. Inledningsvis ställs tre frågor: vilket mål det är som ska uppnås, hur det kan mätas och vilka idéer, det vill säga vilka förändringar, som kan tänkas leda till förbättring. Efter dessa frågor arbetar teamet vidare utifrån PDSAhjulets faser. Här kan teamet med fördel också använda sig av smarta mål som beskrivits ovan. I planerafasen (plan) bestäms hur testet ska genom­

föras och hur måtten ska mätas och följas upp. Därefter testas planen i liten skala i genomförandefasen (do). I lärandefasen (study) reflekterar teammedlemmarna över de resultat som kommit fram, här kan mätningar vara bra för att få mer objektiva mått på utfallet. Därefter beslutas om och hur förändringar av arbetet ska genomföras (act) och PDSA­hjulet testas på nytt tills arbetet nått konsensus. Testet kan genomföras i större skala och därefter användas som en ny rutin i arbetet om resultatet visar sig vara positivt (1, 2, 16).

Vid processkartläggning, flödesscheman och fiskbensdiagram beskrivs huvudprocessen och delprocesser och hur de förhåller sig till varandra. Genom till exempel fiskbensdiagram strukturerar man upp orsaker till ett problem som ska förbättras. Änden eller huvudet beskriver problemet medan benen i fisken, och eventuellt mindre delben, beskriver orsakerna till problemet. På så sätt bryts problemet ner och grundorsakerna till problemet kan tydliggöras (1, 2).

Filosofin Lean healthcare kommer från industrin och kan översättas till effektiv process. Syftet är att de resurser som finns ska användas på bästa sätt för de som får vården. Rätt vård ska ges vid rätt tidpunkt och till rätt patienter för att detta värde ska kunna skapas. Processen ska förbättras genom systematiska förbättringsarbeten som medarbetare driver (1, 2).

För att kunna kartlägga vilka problem som behöver åtgärdas samt för att prioritera dessa åtgärder kan planeringsverktyget SWOT användas. Verktyget innehåller fyra rutor. Rutorna S (Strengths) och W (Weaknesses) visar på hur medlemmar uppfattar problemet. Därefter fylls rutorna O (Opportunities) och T (Threats) i, vilket då innefattar vilka möjligheter och hot som finns. SWOT­diagrammet hjälper till att prioritera vilka problem som bör lösas när och det kan också hjälpa till när man ska ta fram handlingsplaner och tidsplan för hur lång tid arbetet ska ta (1).

STAR, eller relationsstjärnan, är ett förbättringsarbete som team kan använda för att relationerna i teamet ska förbättras. Den arbetar utifrån att gruppen skattar hur de tycker att de fungerar tillsammans. STAR utgår från sammansättning (S), som innefattar hur gruppen är sammansatt och om alla professioner som behövs finns och om alla respekteras lika. T står för att tala och lyssna, det vill säga om alla får uttrycka sina tankar och om de blir lyssnade på eller om det är en person som styr. Agera (A) innefattar hur

teamet arbetar tillsammans, om arbetet är lika fördelat och om de är nöjda eller om belastningen är för hög för vissa medlemmar. R står för rimlighet och innefattar om teammedlemmarna har samma bild av vad som ska åstadkommas och om förutsättningarna för det är lika för alla medlemmar. Vid användning av STAR får teammedlemmarna fylla i en stjärna för varje bokstav. S står för sammansättning och innebär att gruppen består av olika professioner och att de respekterar varandra. T står för tala och lyssna och innebär att alla ska få komma till tals, det ska vara en dialog. A står för agera och innebär att teamet ska genomföra sina idéer och förbättringsförslag. R står för rimlighet och innebär att teamet har gemensamma mål och att alla vet varför de arbetar tillsammans. När alla har fyllt i ”sin STAR” jämförs och diskuteras resultatet i teamet. Finns det stora skiljaktigheter kan teamet arbeta med dem för att det ska bli mer välfungerande. Ett dåligt fungerande team ökar risken för att förbättringsarbeten ska misslyckas (2).

Teamledarens roll vid förbättringsarbete

Ett bra sätt att skapa engagemang är förbättringsarbete. En processkartläggning är ofta en bra startpunkt (21). Om teamets arbete visualiseras blir det lättare för varje medarbetare att säga vad som inte fungerar så bra i varje steg av arbetet.

För att låna uttryck från industrin behöver ledaren arbeta med kvalitet i fokus. Uppfyller teamets sjukvård det patienter och verksamheten har rätt att förvänta sig? Kan vi göra det bättre? Kvalitetsarbete handlar om ständig utvärdering, med en förbättrad verksamhet i fokus.

Förbättringsarbeten bör genomföras hela tiden och hur det görs diskuteras mer ovan. För teamledaren gäller det att inventera vilka områden som är i behov av mer kvalitetsfokus just nu och hur de specifika behoven ser ut. Kanske har det kommit nya nationella riktlinjer om slutenvård av en viss sjukdom som behöver införas, vilket då ger tillfälle att se över insatser vid inläggning, under vårdtiden och för utskrivningen. Kan PM förbättras?

Ofta har teammedlemmarna stora kunskaper och engagemang i olika frågor som rör deras professioner. Där sker förbättringsarbetet ofta lättare. En av ledarens viktigaste uppgifter är därför att bevaka kvaliteten inom andra områden av teamets omhändertagande.

Redaktörer:

Anneli Ozanne är sjuksköterska och docent i omvårdnad vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Hon har en förenad anställning vid Neurosjukvården, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Johan Zelano är professor i neurologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och överläkare vid Neurosjukvården, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Teamarbete i neurologisk vård

För god vård vid neurologiska sjukdomar behövs många gånger teamsjukvård av flera professioner – sjuksköterskor, läkare, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, logopeder, dietister, socionomer, psykologer, m.fl. Den här boken vill inspirera, ge stöd och förmedla kunskap kring hur teamarbete i neurologisk vård kan utföras och utvecklas.

Den första delen fokuserar på hur team inom neurologisk vård kan vara uppbyggda och hur teamet kan arbeta för att utveckla sin vård samt framtida utmaningar. Den andra delen beskriver teamarbete vid specifika neurologiska sjukdomar.

Teamarbete i neurologisk vård vänder sig till dig som studerar på grundnivå eller avancerad nivå, eller som redan arbetar med vård av personer med neurologiska sjukdomar. Boken är också tänkt för alla som kommer i kontakt med personer med neurologisk sjukdom och har behov eller intresse av samverkan med team inom neurologisk vård.

studentlitteratur.se