9789144156699 by Smakprov Media AB

Brottsligheten och samhället Jerzy Sarnecki Christoffer Carlsson

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 34270 ISBN 978-91-44-15669-9 Upplaga 3:1 © Författarna och Studentlitteratur 2010, 2017, 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund

Printed by Dimograf, Poland 2022

Formgivning inlaga: Sebastian Wadsted/Lyth & Co Ombrytning inlaga: Anna Åström Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Martine Castoriano

I N N E HÅLL

F Ö R O R D 11

1. Vad är kriminologi?

Vad är ett brott?

Alternativa definitioner

Det brottsfria samhället

2. Att studera brottslighetens omfattning och karaktär Den moderna kriminalstatistiken

Problem med att studera brottslighetens omfattning

Problem med att studera brottslighetens karaktär

Problem med att studera brottslighetens förändringar över tid

Offerbrott och offerlösa brott

Uppklarade brott

Alternativa metoder för att studera brottslighetens omfattning och struktur

Självdeklarationsstudier

Offerundersökningar

Alternativa register

Etik

3. Det kriminologiska tänkandets utgångspunkter

Häxor och tidelagsmän

Det moderna rättssystemets grunder

Beccaria

Bentham

Rational choice

Determinism

Rational choice, determinism och synen på straff

4. Den biologiska determinismen och brottsligheten Den biologiska determinismen

Lombroso

Sverige – Olof Kinberg

Kopplingen till dåtidens politiska strömningar

5. Den sociologiska vändningen

– socialekologiska teorier och inlärningsteorier Chicagoskolan

Socialekologisk teori

Differentiella associationer

6. Strain, subkulturteorier och gäng

Mertons teori om strain

Subkulturteorier

Cohen och Cloward och Ohlin Miller Gäng

96   99   100

Thrashers 1 303 gäng

102

Short och Strodtbecks bidrag

104

Kleins nyansering

105

Ett försök att definiera begreppet gäng

108

Gäng i Sverige

109

7. Kontrollteorier, rutinaktiviteter och tillfällesstruktur

111

På återbesök i Chicago

112

David Matzas pussel

113

Matza och driftteorin

116

Hirschis teori om sociala band: en renodlad kontrollteori

118

Självkontrollteorin

121

Rutinaktiviteter och tillfällesstruktur

124

8. Symbolisk interaktionism, konstruktivism och stämpling

129

Chicago, 1930-tal

130

Den kriminologiska tillämpningen

131

Lemerts och Beckers bidrag Socialkonstruktivismens intåg

9. Konfliktteorier och kritisk kriminologi

132   136

141

Den kritiska kriminologins framväxt

143

Austin Turk och kriminaliseringsprocessen

145

Richard Quinney och brottslighetens sociala verklighet

146

Chambliss: brottsligheten och strafflagen

147

Feministisk kriminologi

149

Maskulinitetsforskning

153

Intersektionalitet

156

Postmodern och poststrukturalistisk kriminologi

157

10. Integrerade teorier Den neuropsykologiska forskningen

161

162

Fallet Phineas Gage

162

Neuropsykologi och multifaktor-ansatser

164

Integrerade teorier om brottslighetens orsaker Crime in the making

170   173

Situational action theory Genetik, kontroll och tillfällen över livsförloppet

11. Samhällets reaktion på brott

177   180

185

Straff

187

Prevention

190

Allmänprevention

190

Individualprevention

197

12. Rehabilitering/resocialisering av förövarna

215

Behandlingstanken, dess uppgång och fall

215

Cambridge Somerville Youth Study

216

Kritik av behandling

218

Behandlingens försiktiga återkomst

221

13. Återupprättelse av brottsoffret

225

Brottsoffrets ställning inom rättsprocessen

226

Viktimologi

227

Brottsoffer- och kvinnojourerna

231

Kritiken av ”brottsofferdiskursen”

233

Forskning om rehabilitering av brottsoffer

235

Reparativ rättvisa (RR)

236

Medling

239

Skam och återanpassning

240

Utvärderingar av RR

241

14. Vedergällning

247

15. Uttryck för den allmänna rättskänslan

251

16. Kritik av påföljdssystemet

255

Abolitionism

256

Fängelser och fångar (igen)

262

Rättssystemets effektivitet

265

Polisens resursanvändning

267

Kritik av straffrättspolitiken som samhällskritik

271

L I T T E R AT U R 273 P E R S O N - O C H S A K R E G I S T E R 301

FÖ RO R D

Brottsligheten och samhället är inte en bok för den som har bråttom. Den är dock ett kraftigt destillat av två volymer som tillsammans introducerar läsaren för kriminologin som vetenskapligt ämne: Introduktion till kriminologi Volym I och II. Vi som har författat denna bok har med fascination iakttagit hur frågor som rör brott och straff aldrig tycks lämna den politiska hetluften, mediernas push-notiser eller det allmänna medvetandet. Det är på många vis begripligt: brottslighet är ett fenomen som innebär smärta, lidande och kostnader som kan vara svåra att överblicka, både för de brottsoffer eller anhöriga som drabbas och för det samhälle det sker i. Brottslighet – som läsaren snart kommer att märka – må vara ett komplext och i många avseenden socialt konstruerat begrepp, men dess konsekvenser är i allra högsta grad verkliga. Därmed blir även frågan om brottslighetens omfattning, orsaker och inte minst straff och prevention centrala: varför begår människor brott, och hur kan brottslighet förebyggas? Bör insatser riktas mot individer, specifika platser, eller hela samhällen? Vilka funktioner fyller straffet? Vad kan samhället förvänta sig för effekter av olika former av straffande? Dessa centrala samhällsfrågor, och många fler, behandlar vi i denna bok. Över huvud taget är frågor om brott och straff ingenting för den som har ont om tid. Det kriminologiska ämnet är djupt och intrikat. Det är också ständigt i rörelse; i linje med vetenskaplig logik görs ständigt nya kriminologiska fynd och omtolkningar av äldre kunskaper, både empiriska och teoretiska. Det var av det 11

skälet vi under 2020 och 2021 genomförde kraftiga omarbetningar i Introduktion till kriminologi Volym I och II. Följaktligen är det också på sin plats även med en ny, omarbetad upplaga av Brottsligheten och samhället. Det är med glädje vi nu ger dig som läsare en möjlighet att få upptäcka det ämne och de spörsmål vi ägnar våra dagar (och ibland kvällar och nätter) åt. Stockholm i juni 2022

Jerzy Sarnecki & Christoffer Carlsson

F ör or d

K apitel 9

Konfliktteorier och kritisk kriminologi Som nämndes i kapitel 1 handlar en av de mest fundamentala motsättningarna inom den samhällsvetenskapliga teoribildningen om synen på konflikters roll i samhället. I grova drag kan man urskilja två motsatta teoretiska uppfattningar: en som anser att alla samhällsmedlemmar i grunden har samma mål och intressen (konsensusteorier) och att konflikter är destruktiva, och en som anser att olika individer eller grupper av individer har olika mål och intressen (konfliktteorier) och att konflikter är nödvändiga för samhällets utveckling. Konsensusteorier kan tyckas intuitivt rimliga, medan konfliktteorier kan verka mer svårgripbara och svårapplicerade på det samtida samhället. Så är det emellertid inte. Man skulle faktiskt kunna hävda att det bland sociologins ursprungliga förgrunds gestalter finns fler konfliktteoretiker än konsensusteoretiker. Av de fyra tänkare som i dag räknas som sociologins grundare – Karl Marx, Max Weber, Georg Simmel och Émile Durkheim – är det bara den sistnämnde som är konsensusteoretiskt inriktad. Rötterna hos de konfliktorienterade kriminologiska teorierna kan därmed spåras tillbaka till utvecklingen inom den tyska socio login kring förrförra sekelskiftet. Karl Marx (1818–1883) som ofta anses vara en av sociologins grundare, har haft stort inflytande över synen på samhällsutvecklingen som en ständig konflikt mellan olika gruppers (samhällsklassers) intressen. Konflikten 141

Det vill säga där människor har svårt att förflytta sig mellan olika positioner i samhället; de mäktiga fortsätter att ha makten medan de maktlösa förblir på samhällets botten.

142

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

mellan arbete och kapital uppfattade Marx som den grundläggande i sitt samtida samhälle (Marx 1867/1977). Max Weber (1864–1929) har också bidragit till att utforska källorna till sociala konflikter. Enligt Weber (1922/1983–1987) spelar konflikterna en avgörande roll i övergången mellan ett traditionellt och ett modernt kapitalistiskt samhälle. Han menade att ojämlikheten har tre viktiga dimensioner: 1) politisk makt, som politiska partier besitter, 2) ekonomisk makt, som koncentreras till vissa samhällsklasser, och 3) prestige, som samlas hos grupper med hög status. Enligt Weber är sannolikheten för uppkomsten av konflikt störst då alla dessa tre typer av makt samlas hos en och samma grupp och den stora majoriteten exkluderas från politisk och ekonomisk makt och status. I ett sådant samhälle, som dessutom har en låg social mobilitet,1 uppstår ofta konflikter mellan de privilegierade och dem utan privilegier. De underprivilegierade lyssnar, enligt Weber, i sådana lägen till karismatiska ledare som organiserar uppror mot makten. Också Georg Simmel (1858–1918; Simmel 1908/1995), hävdade att samhällskonflikter är både oundvikliga och fyller en viktig funktion genom att lösa spänningar och motsättningar och på det sättet bidra till systemets väl och ve. I detta kapitel rör vi oss vidare genom den kriminologiska historien, in i den kritiska kriminologi som växte fram under 1970-talet som en reaktion mot de perspektiv vi mött i kapitel 5, 6, 7 och 8. Teorierna är i många fall starkt samhällskritiska och också kritiska mot själva ämnet kriminologi så som det fungerar i det etablerade samhället.

Den kritiska kriminologins framväxt Den kritiska kriminologin är ingen enhetlig vetenskaplig inriktning. Tvärtom består den av en ganska brokig skara inriktningar som sinsemellan är tämligen olika, men som förenas av en gemensam kritik mot det etablerade samhället och den etablerade kriminologin. Det hindrar inte att vi spårar dess rötter bakåt i tiden. 1960-talet utgör en kriminologisk vändpunkt. Det var under detta årtionde som både kontroll- och stämplingsteorierna, och därutöver även konfliktteorier och den kritiska kriminologin, växte fram. I ett försök att ringa in den kritiska kriminologins förutsättningar urskiljer Gresham Sykes (1974) tre huvudsakliga faktorer. För det första pekar han på den betydelse Vietnamkriget hade för det amerikanska samhället. För det andra belyser han framväxten av det som kom att kallas counterculture – en sorts motkultur, ofta exemplifierad genom flower power- eller hippierörelsen, som fick stort inflytande på den samtida musiken, litteraturen och många ungas livsstil. För det tredje uppmärksammar han den tilltagande proteströrelsen mot diskriminering, sexism och rasism och hur staten kom att använda sig av polis och rättsväsende för att försöka stävja dessa rörelser. Dessa faktorer som nämns av Sykes är förstås hämtade ur en amerikansk kontext, men även i Sverige kunde sådana trender urskiljas; också här var protesterna mot Vietnamkriget påtagliga och även här användes polisapparaten för att stävja dem. Att samhället bestod av grupper med diametralt motsatta intressen och att rättsväsendet tenderade att kriminalisera de grupper eller beteenden som hotade den etablerade samhällsordningen, framgick med all önskvärd tydlighet för den som läste tidningar eller såg på tv-nyheter. Parallellt med denna samhällstransformation löpte också en utveckling inom vetenskaperna. Den positivistiska hållningen, som utgår från premissen att det finns en objektiv, numeriskt mätbar verklighet och att objektivitet, det vill säga opartiskhet

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

143

144

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

och neutralitet, bör vara forskarens signum, kom, som vi kunnat konstatera, först att ifrågasättas av interaktionistiskt inriktade forskare. Dessa forskare lade i stället vikt vid aktörernas subjektiva tolkningar av sociala situationer. Först därefter började mer kritiskt orienterade filosofer och forskare ifrågasätta positivismen med utgångspunkt i framför allt den marxistiska tanketraditionen. Denna tradition kan, grovt tillyxat, sammanfattas i Marx elfte tes om den tyske filosofen Feuerbach: ”Philosophers have hitherto only interpreted the world in various ways”, skrev Marx. ”The point is to change it” (Marx 1845). Kritiska tänkare menade alltså att vetenskapen framför allt borde användas till att blottlägga det förtryck människor lever under och till att förändra detta. Den objektivitet som tidigare kriminologer hade gjort anspråk på, blev i detta sammanhang problematisk. Den tjänade i det här avseendet snarare till att upprätthålla och reproducera existerande maktförhållanden. Enligt Young (2002), en av den kritiska kriminologins pionjärer, var den nya trenden en reaktion mot den empiricistiskt orienterade och nästan ateoretiska inriktning inom kriminologin som karakteriserade ämnet i Storbritannien och i USA efter andra världskriget. Kritisk kriminologi återförde enligt honom kriminologin till den sociologiska teoribildningen och ledde till en radikalisering av detta forskningsområde. Det var heller inte oviktigt att de ”nya” kriminologerna var duktiga på att skriva. Den försiktiga, reformorienterade, administrativa, ofta kliniska ton som forskare såsom Hirschi, Merton, Sutherland och andra anlade i sina texter kunde knappast mäta sig med det suggestiva och engagerande språk som företrädarna för det nya kritiska perspektivet använde sig av. Jämfört med existentialistiska och marxistiska kriminologiska texter lät den gamla kriminologin helt enkelt tråkig. Det var oroliga, vilda tider och de fångades effektivt i en orolig och vild akademisk prosa. I det här kapitlet studerar vi närmare ytterligare tre av den kritiska kriminologins teoretiker: Richard Quinney, William Chambliss och Austin Turk. Därefter övergår vi till den feminis-

tiska kriminologin, som växt fram som en mycket betydande gren av den kritiska kriminologin.

Austin Turk och kriminaliseringsprocessen Austin Turks Criminality and the legal order (1969) är ett viktigt landmärke för den konfliktteoretiska kriminologin. Med utgångspunkt i sociologer som Georg Simmel och Ralf Dahrendorf, börjar Turk sin analys i tesen att konflikter inte bör betraktas som skadliga eller onormala, utan snarare som en grundläggande form av social interaktion. I linje med Dahrendorfs perspektiv ser Turk makt relationer, och därmed ojämlikhet, som ett ofrånkomligt tillstånd i samhället; i alla samhällen, menar han, finns det en grundläggande relation bestående av dominans och subjekt som domineras. Lagstiftningens utformning påverkas av hur dessa maktrelationer ser ut. Detta, menar Turk, är den avgörande frågan. Beteendevaria tioner är egentligen ointressanta, eftersom frågan om huruvida de är straffbelagda (och därmed brottsliga) eller inte är beroende av tid och rum. Den intressanta frågan är i stället kriminaliseringsprocessen, det vill säga den process genom vilken individer tillskrivs brottslig status och därmed producerar kriminalitet. Här kan man skönja Turks koppling till stämplingsperspektivet. I ett senare verk ställer Turk (1987), utifrån samma teoretiska ramverk, en annan, närbesläktad fråga: hur uppstår, och hur upprätthålls, social ordning? Social ordning upprätthålls, menar Turk, av de maktrelationer som råder mellan olika grupper – dominans–subjekt-relationer. Här menar han att det går att urskilja tre former av kontrollutövning. Den första är fysiskt tvång, en andra handlar om det han benämner legal images, eller användningen av lagen. Med tiden kommer subjekten själva att inrätta sig efter lagen – de kommer att internalisera lagen och göra den till sin egen.2 Detta är den tredje och mest subtila formen av kontrollutövning. 2

Jämför Gottfredsons och Hirschis (1990) idéer om självkontroll.

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

145

Richard Quinney är kanske den mest inflytelserika, men också den mest kontroversiella, pionjären för det konfliktteoretiska tänkandet inom kriminologin. Kontroverserna kring honom handlar om att han hela tiden förflyttade sig teoretiskt. Quinney (2000) menade att det för en forskare är naturligt att hela tiden omvärdera sin utblick på världen (Quinney 2000). I det avseendet håller vi med honom; stagnation och rigiditet i tanken är sällan ett konstruktivt tillstånd för en forskare. Här presenterar vi det perspektiv som inledde Quinneys akademiska konfliktteoretiska arbete inom kriminologin. I The social reality of crime (1970) introducerar Quinney en teori om brottsligheten, sammanfattad i en uppsättning teser eller propositioner. Han börjar från början, med att definiera brottslighet, och här kan hans utgångspunkt spåras tillbaka till de stämplingsteorier vi mötte i föregående kapitel. Brottslighet är, menar han, en definition av mänskligt handlande som skapas av auktoriserade aktörer i ett politiskt organiserat samhälle. Det är med andra ord märkningen av ett handlande, inte handlandet i sig, som konstituerar kriminalitet. Ju större konflikten mellan samhällets olika grupper är, desto större är sannolikheten för att samhällets maktsegment kommer att definiera de hotande gruppernas handlande som brottsligt. Dessa definitioner – vad som är brottsligt – tenderar alltså att spegla intressena hos samhällets maktsegment; det som är brottsligt är det som hotar de mäktigas intressen. Eftersom de välbärgade tenderar att hotas av grupper som inte är lika välbärgade är det ofta de senares handlande som kriminaliseras. Dessa brottsdefinitioner tillämpas sedan av de delar av samhället som formar, administrerar och praktiserar rättstillämpningen: det vill säga rättsväsendet med tillhörande myndigheter, såsom polisen. På det viset är rättsväsendet, menar Quinney, ingen neutral aktör. Det agerar i stället i linje med rådande maktintressen.

146

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

Richard Quinney och brottslighetens sociala verklighet

Där vi vid en första anblick tycker oss se tecken på konsensus, ser vi i själva verket konflikter – maktrelationer – såsom den mellan arbetare och kapitalägare eller (som senare kriminologer kommer att belysa) män och kvinnor– konflikter som bara tillfälligt frusits och fixerats. Slutligen återvänder Quinney till frågan om den sociala verklighetens konstruktion, som han lägger stor vikt vid. Människan agerar i linje med de innebörder hon tillskriver och de tolkningar hon gör av sina erfarenheter. Det individen betraktar som brottsligt ingår i dessa konstruktioner. Var än vi finner brott, menar Quinney, kommer vi också att finna en idé om vad brott är, vem som begår dem och vilken betydelse brottslighet har i relation till frågan om social ordning och samhället som helhet. Dessa bilder av brottsligheten kommer till allmänheten genom olika former av kommunikation, framför allt masskommunikation. Quinney är därmed en av de kriminologer som lyfter fram den roll som tidningar, tv, böcker och – i förlängningen – podcasts, sociala medier och andra mediala kanaler spelar för vår bild av brottsligheten, dess offer och gärningspersoner, orsaker och – inte minst – möjliga lösningar.

Chambliss: brottsligheten och strafflagen Liksom Turk och Quinney fascinerades den unge William Chambliss av brottslighetens relativa natur. Han hade tidigt (1964) undersökt de brittiska lösdrivarlagarnas tillkomst och insett att de kunde spåras till de rikas intressen; lösdrivarlagarna hade tillkommit efter påtryckningar från det samhällssegment som ägde mark och egendom och som ville slippa att ha att göra med dem som inte gjorde det. Chambliss hade också undersökt betydelsen av rättsliga reaktioner på brottsliga ungdomar i en jämförande studie av två gäng, ”Saints” från medelklassen och ”Roughnecks” från arbetarklassen, och insett att de förstnämnda i stor utsträckning undslapp att hamna i klammeri med rättvisan, medan de senare – arbetar9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

147

1 En individs värderingar och normer påverkas av individens levnadsförhållanden och livsvillkor. 2 Komplexa samhällen, som våra moderna, består av grupper som lever under helt olika förhållanden och villkor. 3 Komplexa samhällen präglas därmed av en uppsättning disparata och oförenliga normuppsystem. 4 Sannolikheten för att en viss grupp ska se sitt normsystem omsättas i lagar är inte jämnt fördelad; den är tvärtom nära knuten till gruppens politiska och ekonomiska position. 5 Ju högre en grupps politiska och ekonomiska position är, desto större är sannolikheten för att den kommer att få se sitt normsystem omsatt i lag. Chambliss & Seidman 1971, s. 473f

Liksom Turk och Quinney fäste alltså Chambliss mycket stor vikt vid strafflagstiftningens utformning och tillämpare.

148

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

klasspojkarna – ofta greps, omhändertogs och lagfördes för brott. Återigen visade det sig att rättsväsendet, med strafflagstiftningens utformning i ryggen, bidrog till att försvåra livet för de resurssvaga genom att märka dem som brottslingar, medan individer ur de mer belevade grupperna i samhället undgick upptäckt och med tiden i stället gick vidare till högre utbildning och laglydiga liv (Chambliss 1973). I ett arbete författat tillsammans med Robert Seidman introducerade Chambliss fem grundläggande teser om förhållandet mellan social ojämlikhet och brottslighet, vars innehåll vid det här laget kommer att te sig välbekant. De påminner i mångt och mycket om de stämplingsteoretiska argumenten, inte minst Quinneys och Turks, men även om Karl Marx tänkande:

Feministisk kriminologi Utgångspunkten för flertalet av de teorier som vi hittills diskuterat i kapitlet är uppfattningen att vi lever i ett samhälle bestående av klasser med större respektive mindre makt (eller kanske snarare med och utan makt), och att det råder en konflikt mellan dessa. De mäktiga klasserna har till sitt förfogande dels en lagstiftning, dels en statlig tvångsapparat, som ser till att de får behålla sina privilegier. Den feministiska teoribildningen gör en liknande analys av samhället, men i stället för att granska det utifrån relationer mellan klasserna utgår man från relationer mellan könen. Begreppet kön har varit föremål för livlig diskussion och kritik inom den feministiska forskningstraditionen. Kritik har riktats mot att kön vanligen används som ett biologiskt begrepp som antyder stabilitet och oföränderlighet. Enligt många av de feministiska forskarna (se t.ex. Messerschmidt 1993 som sammanfattar denna kritik) är kön emellertid en social konstruktion som skapas i samspel med andra individer i samhället. Såväl i västerländska som i många andra kulturer finns det människor som i socialt hänseende inte tydligt identifierar sig själva, eller identifieras av andra, som manliga eller kvinnliga. Med vårt samhälles strävan efter dikotomisering i två distinkta kön följer bland annat att dessa individer ofta utsätts för förtryck och förföljelser.3 Begreppet könsroll, som introducerades av sociologen Talcott Parsons (1942), kritiseras av feministiska forskare av samma skäl. De menar att detta begrepp utgår från stereotypa föreställningar om biologiska och sociala skillnader mellan män och kvinnor och inte tar hänsyn till det stora spektrumet av variationer i maskulinitet (eller, som man ofta uttrycker det, maskuliniteter) och femininitet (femininiteter). I stället för det biologiska begreppet kön (eng. sex) föreslås att forskningen använder sig av begreppet genus (eng.

Se längre fram i detta kapitel om den poststrukturalistiska kritiken mot olika typer av enkla indelningar av sociala fenomen.

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

149

150

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

gender), som på ett bättre sätt avspeglar fenomenets karaktär av social konstruktion (Messerschmidt 1993, Lander 2003). I denna ansats förenas alltså feministiska, konstruktivistiska och inte minst poststrukturalistiska idéer. West och Zimmerman (1987) hävdar att konstruktionen av genus, i vårt samhälle, utgör en legitimering av uppdelningen i män och kvinnor med medföljande ojämlikhet. Man talar i detta sammanhang om att genus skapas och återskapas (doing gender) i en social process som framhåller skillnader mellan könen, på samma sätt som liknande processer som skapar ras eller klass (doing race, doing class; Daly & Stubbs 2006). Inom den feministiska forskningen är inte alla överens om fördelen med att använda begreppet genus. I Sverige använder Ingrid Lander (2003) och flera andra kriminologer (Lander m.fl. 2003) konsekvent detta begrepp medan Hillevi Lenz Taguchi (2004) väljer att använda begreppet kön, eftersom hon anser att det inte är möjligt att dra någon gräns mellan biologiskt kön och socialt konstruerat genus. Den feministiska kritiken av den traditionella kriminologiska forskningen går alltså ut på att den använder alltför snäva definitioner av manligt och kvinnligt. Vidare menar de feministiska forskarna att den traditionella kriminologin är könsblind (bl.a. Allen 1989). Som exempel på detta könsblinda, eller snarare könstenden tiösa, synsätt inom den traditionella kriminologin anför man bland annat kriminologins ointresse för kvinnor både som offer och som förövare; de har fram tills helt nyligen praktiskt taget nonchalerats. Den största svenska studien om ungdomsbrottslighetens orsaker som hittills gjorts är ett talande exempel. Studien, 1956 års klientelundersökning av unga lagöverträdare (SOU 1971:49), fokuserar endast på pojkar. Flickornas brottslighet ansågs vara så liten att den inte var värd att bry sig om. Den första kända studien av brottslighet bland kvinnor publicerades av Frida Adler (1975) och bygger på hennes doktors avhandling från 1971. År 1973 publicerade Dorie Klein den klassiska artikeln ”The etiology of female crime” (1973), där hon hävdar att

den låga nivån av kvinnobrottslighet är intressant för förståelsen av kriminaliteten överlag. En annan av de mest framstående feministiska kriminologerna, Maureen Cain (1989), går ännu längre och hävdar att den viktigaste kriminologiska upptäckten, som dessutom gäller hela världen och så långt tillbaka i tiden som våra historiska kunskaper sträcker sig, är just männens höga brottslighet. Trots detta har de flesta kriminologiska teorier misslyckats med att ta hänsyn till detta förhållande. James W. Messerschmidt (1993) gör en genomgång av de mer betydelsefulla kriminologiska teorierna med avseende på hur de hanterar frågan om olikheter i brottsligt beteende mellan kvinnor och män. Han påpekar att flera av dessa teorier är svåra att verifiera om kön används som en analysvariabel. Så förhåller det sig med strainteorin (Merton 1938; se kapitel 6), som söker orsaker till brott i frustrationen över att individen inte kan uppnå de i samhället etablerade målen. I det ojämlika samhället har unga kvinnor svårare att uppnå de etablerade (t.ex. ekonomiska) målen än vad unga män har, och ändå är kvinnorna mindre kriminella. Douglas A. Smith och Raymond Paternoster (1987) kallar på grund av detta Mertons teori för en teori om manlig kriminalitet. Ovanligt hård är kritiken mot kontrollteoretikern Hirschi (1969), som i sin forskning söker svar på frågan om varför människor inte begår brott, samtidigt som han utesluter flickor ur sitt empiriska material. Den kriminologiska teoribildningen behöver enligt Naffine (1987) göra kön (genus) till en grundläggande dimension i analysen. De få kriminologiska teorier som före 1970-talet över huvud taget försöker förklara kvinnlig kriminalitet bygger enligt Carol Smart (1977) i huvudsak på en mängd fördomar om och förakt för kvinnor. Hon nämner i detta sammanhang Lombroso och Ferrero (1895) som, i konsekvens med den biologiska determinism de företräder, förklarar kvinnornas brottslighet med biologiska avvikelser hos kvinnor (se kapitel 5). Också hos en betydligt senare forskare, Otto Pollak (1950), 9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

151

152

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

hittar Smart en mängd fördomar om kvinnans biologiska och psykologiska natur. Kvinnor är enligt Pollak av naturen falska och svekfulla, vilket avspeglas i deras brottslighet, som till följd av detta är svår att upptäcka. De speciella psykologiska och inte minst biologiska egenskaper som tillskrevs kvinnorna i den dåtida kriminologiska forskningen var på intet sätt typiska för just denna forskning. Föreställningarna var tvärtom väl förankrade i den kvinnosyn som rådde i det totalt mansdominerade vetenskapssamhället. Hur dessa föreställningar, till exempel inom medicinen, har påverkat kvinnors situation i samhället har beskrivits av bland andra Karin Johannisson (1994). Konsekvensen har blivit att man tolkat kvinnors beteenden, inklusive brottslighet, i helt andra termer än mäns. Medan mäns avvikande beteende förklarats i rational choice-termer eller sociala termer, har kvinnors avvikande beteende betraktats som ett utfall av olika biologiska eller medicinska tillstånd. Messerschmidt (1993) hävdar att även de forskare som söker förklaringar till brottsligheten i sociala förhållanden hemfaller åt diffusa biologiska och psykologiska förklaringar när de ska förklara kvinnornas (låga) brottslighet. Till dessa forskare räknar han bland andra Sutherland (1947) och Cohen (1955), som visserligen förde fram maskulinitet som en faktor bland brottslighetens orsaker, men som inte till fullo hade förstått dess betydelse. Den grundläggande feministiska kritiken av kriminologin (liksom av andra delar av samhället) riktar sig just mot att man använder sig av mannen som standard för det mänskliga. Enligt till exempel Eileen B. Leonard (1982) är det omöjligt att göra prediktioner om kvinnors beteende utifrån teorier baserade på manligt beteende. Denna uppfattning motsägs emellertid av empiriska fynd (t.ex. Moffitt m.fl. 2001). En viktig uppgift för den feministiska kriminologin har varit att lyfta fram frågan om kvinnor som offer för olika typer av våldsbrott (oftast utövade av män). De feministiska kriminologerna har i detta sammanhang pekat på att våld mot kvinnor ofta underestimeras.

Förövaren är ofta en till kvinnan närstående man, varför detta våld uppfattas som familjens privata angelägenhet. Resultatet blir att våld mot kvinnor sällan kommer till polisens kännedom. De senaste årens ökade uppmärksamhet kring både sexuellt och annat våld mot kvinnor, som i sin tur har resulterat i att antalet anmälningar om våld av denna typ har ökat, kan till stor del tillskrivas den feministiska forskningen och opinionsbildningen. Orsaken till mäns våld mot kvinnor har de feministiska forskarna ofta sett i de maktförhållanden som råder i samhället, där män som grupp är överordnade kvinnor, och där männen försvarar sina privilegier med alla medel – inklusive brutalt våld.

Maskulinitetsforskning Enligt Raewyn Connell (1999, 2000) har de senaste decenniernas framväxt av feministiska rörelser lett till att insikten om att det finns könsspecifika (genusspecifika) frågor av hög samhällsrelevans också spridit sig bland männen i samhället. Det har gått så långt att man på vissa håll har börjat tala om en manlighetens kris – en kris orsakad av att män inte längre klarar av att hitta sin naturliga roll i samhället. Till följd av detta har det vuxit fram en ny rörelse som fokuserar på mannens roll i samhället, liksom feminismen i stor utsträckning fokuserar på kvinnans. Enligt Connell är det nya intresset för mansrollen snarare ett uttryck för det utrymme som de feministiska ståndpunkterna får i samhällsdebatten än ett uttryck för de än så länge ganska blygsamma samhällsförändringar som följt i denna debatts spår. Som vanligt leder en ny samhällsdiskurs till ny forskning, i detta fall maskulinitetsforskning, och för denna forskning är Connell en av de främsta representanterna. Connell utgår, liksom sina feministiska kolleger, från att det i vårt samhälle råder ojämlikhet mellan könen, men studerar effekterna av denna ojämlikhet för den dominerande parten – männen. Ett av kapitlen i Connells bok från år 2000 ägnas åt det manliga våldet. Connell ställer sig 9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

153

Den hegemoniska maskuliniteten är dock inte den enda formen av maskulinitet som Connell skriver om. Hon nämner också den underordnade maskuliniteten, den delaktiga maskuliniteten och den marginaliserade maskuliniteten. Dessa maskuliniteter utövar inte alls samma makt i samhället som den hegemoniska maskuliniteten. Enligt denna syn är män överordnade kvinnor, men makten är även ojämnt fördelad bland männen. Pojkarnas andel av den självrapporterade brottsligheten är lägre än deras andel av den av polisen registrerade brottsligheten. Även där är dock skillnaderna påtagliga, inte minst om man studerar våldsbrott och grova brott mot egendom (Ring 1999). Under de senaste decennierna har skillnaderna mellan pojkar och

154

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

bland annat frågan vad hos mannen som gör att han är så mycket mer benägen att ta till våld än kvinnan. Connell utgår från att normen i vårt samhälle är den vite, heterosexuelle mannen som har en hegemonisk samhällsposition.4 Denna hegemoni ligger bakom de stora sociala orättvisorna mellan män och kvinnor, där männen dominerar vad gäller både ekonomisk och politisk makt i samhället. Den sortens stora orättvisor kan inte upprätthållas utan våld. I vårt samhälle är det också, enligt Connell, männen som innehar våldsmonopolet. Connells teorier, inte minst begreppet hegemonisk maskulinitet, har en dominerande ställning inom maskulinitetsforskningen. Icke desto mindre, eller kanske just därför, har detta begrepp kritiserats för att vara för diffust, förenklat, statiskt och värdeladdat (Ekensten 2006). En delvis annorlunda förklaring till de stora skillnaderna i våldsanvändning mellan kvinnor och män ges av Anne Campbell (1984), som utgår från den mer traditionella synen på könsroller. Campbell, som har studerat flickor i amerikanska gäng (gangs), menar att våld är ett uttryck för aggressivitet och kontroll hos både män och kvinnor. Detta beteende tolkas dock enligt Campbell helt olika av pojkar och flickor. För pojkar är våld ett sätt att upprätthålla kontroll över andra, medan det för flickor är ett uttryck för förlust av kontroll. På grund av det faktum att män fortfarande står för den övervägande delen av (främst den registrerade) 5 brottsligheten, är

forskning om maskulinitetens betydelse för brottsligt beteende naturligtvis av stor relevans för kriminologin. Även om området är ganska nytt har det redan utfärdats varningar om att överskatta betydelsen av genus (maskulinitet och femininitet) i sökandet efter orsaker till brottsligt beteende. Jefferson (1997) påpekar att det, trots att det finns uppenbara skillnader mellan de två (sociala) könen när det gäller brottsligt beteende, också finns en mängd allmänmänskliga egenskaper som alla människor, oberoende av (socialt) kön, är bärare av. Dessa egenskaper bör inte glömmas bort och det bör inte heller de andra förklaringar till brottsligt beteende som framkommit i den kriminologiska forskningen. Faktum är att en del empiriska studier visar på stora likheter i brottsligt beteende hos flickor och pojkar. Dessa likheter återfinns till och med i våldsbrottsligheten. För att upptäcka dem måste man bortse från de stora skillnader som finns mellan könen när det gäller omfattningen av det brottsliga beteendet och i stället studera skillnader i brottsbelastning mellan individer inom vart och ett av könen (Pettersson 2002, Moffitt m.fl. 2001). Det visar sig vidare att brottskarriären hos hårt brottsbelastade kvinnor och män ser tämligen likartad ut – återigen under förutsättning att man bortser från att förhållandevis få kvinnor är grovt brottsbelastade (se bl.a. Sivertsson 2016). Slutligen visar Moffitts med flera (2001) och Rings (1999) undersökningar att de modeller som förklarar individuella skillnader i brottslighet ser tämligen likartade ut för flickor och pojkar. Bland senare studier inom forskningsfältet maskulinitet och brott kan nämnas en studie av Christoffer Carlsson (2013), som utifrån ett kvalitativt longitudinellt material studerar hur maskuliniteten konstrueras på olika sätt i olika åldrar och vilket samband dessa olika konstruktioner av maskulinitet har med individens brottsliga beteende. flickor när det gäller självrapporterad brottslighet minskat påtagligt (Brå 2018d), men de är fortfarande stora när det gäller grov och omfattande brottslighet.

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

155

Den svarta feministen Kimberlé Crenshaw (Crenshaw m.fl. 1996) anses ha varit den första att lansera begreppet intersektionalitet. Crenshaw anser att analysen av kvinnors underordning i vårt samhälle bör kompletteras med perspektiv som tar hänsyn till diskriminering på grund av ras (etnicitet) 6 och klass. Crenshaw använder begreppet intersektionalitet för att beskriva den multidimensionella underordningen. Enligt Messerschmidt (1997) utgör relationer mellan sociala klasser, relationer mellan könen och relationer mellan raser tre7 faktorer som skapar den sociala struktur som i sin tur styr mänskligt beteende (eng. structured action). Han skriver: To understand crime, we must comprehend how gender, race, and class relations are part of all social existence – rather than viewing each relation as extrinsic to the others. Crime operates subtly through a complex series of gender, race, and class practices; as such, crime usually is more than a single activity. Messerschmidt 1997, s. 3

Messerschmidt menar att relationerna inom och mellan de tre dimensionerna förändras parallellt med samhället. Det handlar dock hela tiden om maktförhållanden och under- och överordningspositioner. I dagens samhälle är det enligt hans synsätt den vita, heterosexuella överklassmannen som har den största makten, medan den färgade, homosexuella underklasskvinnan intar den lägsta positionen. Den vita, heterosexuella mannen ur överklassen

Begreppet ras används i den anglosaxiska litteraturen, men kan nästan uppfattas som stötande i vårt språkbruk, eftersom det lätt associeras till den i kapitel 4 kritiserade rasbiologin. Vi föredrar därför begreppet etnicitet, som innehåller en social och kulturell dimension. Han nämner också sexuell läggning och menar att även den är av betydelse för de strukturer i vilka individen agerar.

156

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

Intersektionalitet

kan alltså utöva makt i förhållande till de färgade kvinnorna, men också i förhållande till vita kvinnor och andra män, till exempel färgade eller homosexuella män. Det är dessa strukturer som sedan styr individernas sociala agerande, inte minst de handlingar som inom ramen för strukturen definieras som kriminella eller på annat sätt avvikande. Det är dock inte bara brott som konstrueras under dessa omständigheter; också individernas genus och klasstillhörighet formas i en ständig process. I den engelskspråkiga terminologin kallas detta för doing crime. Enligt Messerschmidts synsätt kan vi förstå skapandet av brott endast genom att analysera skapandet av genus, klass och etnicitet (a.a.). Enligt detta synsätt kan brottsligheten vara ett sätt att konstruera genus, det vill säga ett sätt att markera skillnader mellan det feminina och det maskulina. Detta kan fungera på olika sätt i olika samhällsklasser respektive etniska grupper, där möjligheterna att skapa kön på annat sätt, till exempel genom traditionella utbildnings- och yrkeskarriärer, är olika. Denna utgångspunkt kan förklara varför vissa ungdomar ur underprivilegierade etniska minoriteter kan vara benägna att använda våld för att vinna omgivningens respekt. Den uppmärksamhet som riktats mot vissa gruppers underprivilegierade position i samhället har gett inspiration till flera viktimologiska studier (se Introduktion till kriminologi volym II), i vilka forskarna har intresserat sig för våld och annan typ av brottslighet riktad mot minoritetsgrupper. Så belyser till exempel Eva Tiby (1999) svenska homosexuella mäns och kvinnors upplevelser av utsatthet för brott.

Postmodern och poststrukturalistisk kriminologi Kriminologin påverkas starkt av nya trender som med jämna mellanrum uppstår i den vetenskapliga världen i allmänhet och inom samhällsvetenskaperna i synnerhet. I början av 2000-talet var postmodernismen och poststrukturalismen två inriktningar 9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

157

Postmodernisterna är särskilt kritiska mot s.k. grand theories, alltså stora generella teorier om det mänskliga beteendets natur, den historiska utvecklingen etc. Dessa teorier baseras på empiriska fynd som vanligen gjorts enligt de principer som gäller för den traditionella positivistiska forskningen.

158

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

med betydande inflytande. Det är därför föga förvånande att en ansenlig del av den moderna samhällsvetenskapliga forskningen bär mer eller mindre tydliga spår av den sortens tänkande, även om motståndet från andra inriktningar ofta varit hårt. De postmoderna och poststrukturalistiska inriktningarna är inte helt enkla att definiera på ett entydigt sätt, eftersom de innehåller en mängd element från flera andra inriktningar. Inte heller låter sig skillnaderna dem emellan beskrivas på något enkelt sätt. De forskare som själva eller av andra anses tillhöra någon av inriktningarna uppvisar dessutom inte någon större samstämmighet. Det som däremot tycks vara uppenbart är att mycket av det postmoderna och poststrukturalistiska tankegodset inom kriminologin förhåller sig starkt kritiskt till den traditionella positivistiska och strukturalistiska inriktningen inom samhällsvetenskaperna. Postmodernismens och poststrukturalismens bidrag till den moderna kriminologin är att ifrågasätta tron på att brottsligheten kan förklaras genom stora teorier (Hauge 2001), såsom A general theory of crime (Gottfredson & Hirschi 1990).8 Det är knappast något problem för postmodernisterna och poststrukturalisterna att visa att brott är ett oerhört diversifierat fenomen, som definieras på olika sätt beroende på den tid och den kultur i vilken strafflagarna formuleras. De behöver heller inte, menar Carol Smart (1989), anstränga sig för att visa att det inte finns någon enkel modell för att beskriva vad som gör att människor begår brott eller endast en sorts ”brottsling”. Hon tar i sin forskning utgångspunkt i feministisk teori, där de postmoderna och poststrukturella ansatserna som vi kunnat se är vanliga. Dekonstruktion kan få åtskilliga tillämpningsområden inom

kriminologin, inte minst inom den kriminalpolitiska forskningen och dess kritik av samhällets åtgärder mot dem som vid varje givet tillfälle i historien uppfattas som avvikare. En tänkare som haft stor betydelse för den postmodernistiska och poststrukturalistiska analysen och kritiken av kriminalpolitiska åtgärder är Michel Foucault (1926–1984), vars bok Övervakning och straff (1975/2003) haft stort inflytande över sådana kriminalpolitiska forskare som Garland (1990, 2001) samt Stenson och Cowell (1991). Foucaults diskursanalys kan användas för att analysera förarbeten till lagar och liknande dokument, där forskaren söker finna vilka föreställningar, (medvetna och omedvetna) hållningar, uppfattningar och problemformuleringar som ligger bakom ett visst sätt att beskriva kriminalpolitiken på (Andersson 2002). Frågor som ställs i den typen av diskursanalys är bland annat vilken kunskap om brottsligheten som ligger till grund för hur man anser att kriminal politiken bör uppfattas. Diskursanalys kan användas, och har även använts, på flera andra sätt i kriminologisk forskning, inte minst för att studera relationen mellan olika aspekter på brottslighet och medier. Så har bland annat Ester Pollack (2001) använt den kontextinriktade diskursanalysen för att studera relationer mellan mediernas framställning av brottsligheten och kriminalpolitiken i Sverige 1915–1995. My Lilja (2007) har studerat hur ryska medier framställer narkotikaproblematiken i landet. Det postmodernistiska och poststrukturalistiska ifrågasättandet av möjligheterna att hitta orsaker till mänskligt beteende, och dess framhållande av subjektiva och relativa tolkningar av sociala skeenden, sätter denna inriktning i konflikt med huvuddelen av den hittillsvarande kriminologiska forskningen. En inte alltför långsökt konsekvens av denna samhällssyn är att brott är konstruktioner, och med detta inställer sig frågan huruvida den traditionella forskningen om brottslighetens karaktär, omfattning och orsaker (andra än som lagstiftarens konstruktioner) över huvud taget är meningsfull. En sådan utgångspunkt har till exempel Henry och Milovanovic 9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

159

160

9 . Kon f l i k t t e or i e r o c h k r i t i s k k r i m i nol o gi

(1996), vilka är starkt kritiska till den positivistiska kriminologin och dess försök att på ett entydigt sätt förklara brottsligheten. Det innebär inte att författarna förnekar existensen av handlingar som förorsakar människor lidande. Men enligt Henry och Milovanovic inskränker sig sådana handlingar inte till brott, utan de förekommer också i situationer som under rådande kulturella och sociala maktförhållanden inte är belagda med straff. Om en handling förorsakar lidande eller inte är för övrigt ofta avhängigt av kontexten. Samma handling kan i vissa sammanhang leda till lidande hos den som handlingen riktas mot och i andra inte. Både förövaren, offret och själva brottet blir enligt detta synsätt konstruktioner, även om det lidande som uppstår verkligen kan existera. Hauge (2001) illustrerar detta med Christies (1972) resonemang kring de vanliga norska pojkar som under andra världskriget var vakter i ett nazistiskt läger för serbiska krigsfångar och som uppvisade stor grymhet mot dessa fångar. De inhumana förhållandena i lägren gjorde det möjligt för fångvaktarna att avhumanisera fångarna. Under de outhärdliga omständigheter de levde i uppförde sig fångarna på ett sätt som vakterna uppfattade som omänskligt. Språkbarriären omöjliggjorde också kommunikation mellan fångarna och fångvaktarna. Vakterna såg fångarna som icke-människor (djur) och behandlade dem som sådana. Som Hauge påpekar skulle den postmodernistiska tolkningen här kunna vara att fångvaktarna inte reagerade på fångarna utan på sin bild av fångarna, enligt vilken de konstruerade fångarna som ickemänniskor och behandlade dem därefter.

K a p i t e l 10

Integrerade teorier Vi närmar oss nu den punkt där vi började, närmare bestämt nuet. Vi har sett hur kriminologin tog sin början inom rättsfilosofin och utvecklades bland annat genom Beccarias och Benthams tänkande liksom via Lombrosos biologiska determinism fram till och med sociologins övertagande av ämnet under 1900-talet. Under detta århundrade växte flera olika inriktningar inom kriminologin fram: strainteori, kontrollteori, stämplingsperspektiv och konfliktteorier. Givetvis förhåller det sig inte så att ett perspektiv upphör bara för att ett nytt tillkommer; det är inte den bilden av vetenskap vi har velat förmedla. Snarare tillkommer hela tiden nya perspektiv, som verkar sida vid sida och ofta i interaktion med varandra, men i varje givet skede finns det en uppsättning perspektiv som är mer framträdande och tonsättande än andra. Som vi redogör för i detta kapitel är det också så att teorier kan sammanfogas till ett större, integrerat ramverk. Innan vi nu går vidare kan vi stanna upp för att fråga oss om det grundläggande kriminologiska problemet – brottslighetens mening, orsaker och konsekvenser – faktiskt kan anses vara löst. Svaret på den frågan är nej. Konfliktteoriernas inflytande började ebba ut vid 1970-talets slut, då de fick stark konkurrens av kontrollteorierna och de teorier som koncentrerade sig på brottslighetens situationella aspekter (det vill säga teorierna om tillfällesstruktur och rutinaktiviteter). Dessa perspektiv fick stark ställning men inga konkurrenter lämnades vid vägrenen. Medan den sociologiska disciplinen började stagnera, gjordes stora 161

Jerzy Sarnecki är professor em. vid Stockholms universitet och senior professor i kriminologi vid Högskolan i Gävle samt Mittuniversitetet i Sundsvall. Han är även forskare vid Institutet för Framtidsstudier. Innan han tillträdde sin professur i Stockholm 1993 arbetade han som ungdomsledare, utredare och så småningom forskare och byråchef på Brottsförebyggande rådet (Brå). Christoffer Carlsson är docent i kriminologi, lärare vid Stockholms universitet och författare. Hans forskning har publicerats i ämnets främsta internationella tidskrifter, som Criminology och The British Journal of Criminology. Tillsammans har Sarnecki och Carlsson arbetat i flera större forskningsprojekt, däribland The Stockholm Life-Course Project.

Brottsligheten och samhället Vad orsakar brott? Hur studerar man brottslighet? Hur reagerar samhället på brott? Detta är några av kriminologins mest centrala frågeställningar och fokus för denna kortfattade introduktion till kriminologi. Boken ger en översikt över de viktigaste kriminologiska teorierna om orsaker till brottslighet och om åtgärder mot brott, samt en genomgång av de metoder som används när man inom forskningen mäter brottslighetens omfattning och karaktär. Det kriminologiska ämnet är ständigt i rörelse. I linje med vetenskaplig logik görs nya kriminologiska fynd och omtolkningar av äldre kunskaper, både empiriska och teoretiska. Det har lett till att denna tredje upplaga är kraftigt omarbetad. Brottsligheten och samhället är i huvudsak en förkortad version av författarnas mer omfattande Introduktion till kriminologi volym I och II, men innehåller även nyskrivet material. Boken lämpar sig för kurser där kriminologi behandlas, exempelvis på juristprogrammens kurser i straffrätt, men också för introducerande kurser i kriminologi. Tredje upplagan

Art.nr 34270

studentlitteratur.se