9789144155272

Svensk författningspolitik

INGVAR MATTSON OLOF PETERSSON (RED.)

Svensk författningspolitik

Sjätte upplagan

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt

Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller

Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37622

ISBN 978-91-44-15527-2

Upplaga 6:1

©Författarna och Studentlitteratur studentlitteratur.se

Studentlitteratur AB, Lund

Formgivning inlaga: Henrik Hast

Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB

Formgivning omslag: Jens Martin

Printed by Eurographic Group, 2022

Författarpresentationer 11

Förkortningar 15

1 Makten över politikens spelregler 17

Ingvar Mattson & Olof Petersson

Författningspolitikens problem 18

Författningspolitikens begrepp 20

Författningspolitikens utveckling 30

Att läsa vidare 38

2 Grundläggande fri- och rättigheter 41

Thomas Bull

Rättighetsskydd – en kort historia 42

Begreppsbildning och internationell utveckling 44

Rättighetsskyddet i Sverige – en splittrad bild 48

Europarättsligt rättighetsskydd 55

Rättighetsskydd och kontrollmekanismer 63

Avslutning 68

Att läsa vidare 70

3 Fri åsiktsbildning 73

Hans-Gunnar Axberger

Yttrandefriheten 74

Mediesystemet 77

Yttrandefrihetens rättsliga reglering 79

Diskussion 89

Att läsa vidare 93

4 Valsystem 95

Jörgen Hermansson

Det nuvarande valsystemets huvuddrag 96

De principiella valen bakom ett valsystem 98

Maktspelet kring valsystemet 108

Att läsa vidare 115

5 Folkomröstningar 117

Tommy Möller

Typer av folkomröstningar 119

Det svenska folkomröstningsinstitutet 122

Internationell utblick 124

Utredningar och debatt i Sverige 130

De sex svenska folkomröstningarna 134

Direkt och representativ demokrati 141

Att läsa vidare 144

6 Riksdagen 145

Lars Davidsson & Magnus Isberg

Riksdagens kammare 146

Riksdagens utskott 152

Riksdagens omröstningar 160

Avslutning 166

Att läsa vidare 166

7 Parlamentarism 169

Torbjörn Bergman

Parlamentarismen i regeringsformen 173

Svenska regler i västeuropeisk jämförelse 175

Konstitutionella spelregler: var kommer de svenska reglerna

ifrån? 177

Reglernas tillämpning 1975–2022 185

Att läsa vidare 188

8 Förvaltningen 191

Shirin Ahlbäck Öberg

Förvaltningens roll och ställning 192

Regeringsformen och den svenska förvaltningsmodellen 195

Nya styrformer i offentlig sektor 202

Granskningssamhällets baksida 207

Andra förvaltningspolitiska reforminitiativ – ett offentligt etos och digitalisering 211

Att läsa vidare 213

9 Den dömande makten 215

Caroline Taube

Dömande makt och domstolar i Sverige 217

Den dömande maktens oberoende 221

Normkontroll 227

Sveriges författningspolitiska val 236

Avslutande synpunkter 239

Att läsa vidare 240

10 Kommunal självstyrelse 243

Urban Strandberg

Den kommunala självstyrelsens innebörd 244

Författningspolitiska val 250

Att läsa vidare 267

11 Lagstiftningsmakten 269

Johannes Lindvall

Makten över lagarna 271

Hur lagar stiftas 277

Överlåtelse av normgivningsmakt 284

Författningspolitiska slutsatser 290

Att läsa vidare 291

12 Finansmakten 293

Ingvar Mattson

Finansmakten i författningspolitiken 296

Finansmakten i Sverige 302

Debatten i Sverige 304

Sammanfattande kommentarer 311

Att läsa vidare 313

13 Granskningsmakten 315

Fredrik Sterzel

Granskningsmakten 1809 och i dag 317

Parlamentarisk kontroll 318

Rättslig kontroll 325

Ekonomisk kontroll 331

Plus och minus i ett samlat perspektiv 335

Att läsa vidare 338

14 Grundlagsändringar 339

Olof Petersson

Författningspolitikens dilemma 340

Förändringar av olika slag 341

Den författningsgivande makten 344

Svenska grundlagsändringar 346

Svensk författningspolitik 351

Att läsa vidare 353

15

Författningsberedskap 355

Anna Jonsson Cornell & Olof Petersson

God författningsberedskap 357

Grundläggande fri- och rättigheter 361

Fri åsiktsbildning 363

Valsystem 365

Folkomröstningar 366

Riksdagen 366

Parlamentarism 368

Förvaltningen 369

Den dömande makten 372

Kommunal självstyrelse 373

Lagstiftningsmakten 375

Finansmakten 377

Granskningsmakten 378

Grundlagsändringar 379

Avslutning 379

Att läsa vidare 380

Referenser 381

Register 397

1. Makten över politikens spelregler

Ingvar Mattson & Olof Petersson

Terroristattacker motiverar att demokratin försvarar sig, men var går gränsen? Hur mycket ska polisen få avlyssna telefoner och kontrollera privatpersoners e-post? Bör man kunna fängsla människor med blotta misstanken att de kan komma att utföra terrorhandlingar? Bör tillhörig het till en terroristorganisation vara brottsligt?

Ett fritt samhälle bygger på yttrandefrihet, men hur mycket bör man acceptera när det gäller hets mot folkgrupp och angrepp på demokratin?

I en demokrati utgår all offentlig makt från folket, men hur ska väljarna kunna kontrollera sina representanter? Vilket valsystem är bäst? Ska väljarna inte bara kunna välja mellan partilistor utan också personrösta?

Hur mycket ska väljarna i en kommun få bestämma själva utan att det uppstår stora orättvisor mellan olika delar av landet?

Hur påverkas demokratin av europeisering och globalisering? Kan folkstyrelsen inom ett land kombineras med demokratiska styrelseformer på internationell nivå?

Vilken är den lämpliga uppgiftsfördelningen mellan juridik och politik? Ska en domstol kunna upphäva en lag som stiftats av den folkvalda riksdagen?

Författningspolitikens problem

Listan med författningspolitikens problemställningar kan göras lång. Ett demokratiskt styrelsesätt behöver vissa spelregler, men det är ingalunda självklart vilka dessa bör vara. Olika länder har valt delvis skilda metoder för att förverkliga demokratins idéer. Det finns också betydande variationer över tid. Reglerna behöver ibland justeras därför att de inte fungerar så väl eller helt enkelt för att de ursprungliga förutsättningarna förändrats.

En författning är de grundläggande spelreglerna för politiken.

Eftersom dessa inte är för evigt givna finns det utrymme för alternativ och förändring. Författningspolitik handlar om debatten och besluten kring det politiska styrelseskickets utformning.

Stora värden står på spel

Författningspolitiken handlar således om själva grunden för det demokratiska samhället. Valet av styrelseformer kan få oerhörd betydelse, både direkt och indirekt, inte bara för statens institutioner utan ytterst för den enskilda människan. Det är författningens regler som avgör hur medborgarna ska kunna påverka beslutsprocessen och hur de ska kunna hävda sin rätt gentemot myndigheterna.

Utgångspunkten för författningspolitiken är att de regler som personer underkastar sig när de träffar politiska beslut har en självständig betydelse för beslutens innehåll och, i förlängningen, för samhällsutvecklingen. Det spelar med andra ord roll vilka som har rätt att delta i beslutsprocessen och om beslutet kräver enkel eller kvalificerad majoritet.

Institutioners betydelse

Vilken roll spelar författningar för samhällsutvecklingen? Och vilken möjlighet har vi att förutse konsekvenserna av våra vägval i författ-

ningsfrågor? Detta är i högsta grad omtvistat. Under senare år har de politiska institutionernas betydelse kommit att stå i centrum för både samhällsforskning och allmän debatt.

Rent generellt förknippas demokratiska styrelseskick med frihet för medborgarna och samhällsekonomisk utveckling. Orsakssambanden är emellertid inte hundraprocentiga, och frågan är vilken påverkansriktning som sambanden avslöjar. Kanske är det så att en förutsättning för att demokrati ska kunna slå rot är att medborgarna har ett stort mått av frihet och att samhället måste ha nått en viss ekonomisk nivå.

Den italiensk-amerikanske statsvetaren Giovanni Sartori tillhör dem som sätter stor tilltro till vår förmåga att göra rationella val mellan olika konstitutionella lösningar. Samhället är som en maskin, och som en ingenjör kan man välja olika konstitutionella regler för att uppnå vissa effekter i det politiska systemet. Genom ett vetenskapligt studium av olika författningar, gärna med en komparativ metod, kan författningsingenjören vinna kunskap om olika författningars konsekvenser. Vår grund att stå på är tämligen trygg vad gäller bland annat valsystem och skillnaden mellan parlamentarism och presidentstyrelse. Det är sedan en helt annan sak, menar Sartori, att politiker i alltför liten utsträckning lyssnar på dem som har kunskaper om författningsreglers olika effekter när de träffar sina författningsbeslut (Sartori 1997).

En annan uppfattning har samhällsteoretikern Jon Elster. Han är beredd att gå så långt att han menar att vår kunskap är så bristfällig att det är omöjligt att förutsäga konsekvenserna av en omfattande konstitutionell förändring. Därför kan konstitutionella förändringar bara rättfärdigas med de normativa avsikter man har med förändringen (Elster 1988b, s. 304).

Inte ens en optimist som Sartori tror att författningspolitiken kan grundas på helt säker kunskap. Författningsingenjören måste alltid ta hänsyn till förutsättningarna i det enskilda fallet. Svaren på frågan om hur en institutionell förändring kommer att fungera måste alltid inledas med orden ”Det beror på”. Men man behöver inte hamna i total relativism. Den goda författningskonstruktören kan förmedla andras

erfarenheter. Det perfekta statsskicket finns inte, men det är i alla fall bättre att göra nya misstag än att upprepa gamla.

Författningspolitiken kan därmed sägas vara uttryck för det öppna samhällets försiktiga optimism. Även om den ideala utopin

är ouppnåelig finns det stort utrymme för lärande och förbättring. Vetenskapen drivs av sanningssökande, men når aldrig den slutliga sanningen. Också det öppna samhället lämnar utrymme för misstag, men det har en förmåga att experimentera, lära och utvecklas. Denna framstegstanke grundas på kritisk rationalism, det förnuftsbaserade samtalets förmåga att utbyta erfarenheter och nå fram till beslut som medborgarna uppfattar som legitima.

Författningspolitikens begrepp

Författning , konstitution och grundlag

I dagligt tal och som allmänt begrepp används orden författning, konstitution och grundlag i samma betydelse. Alla tre termerna är benämningar för de regler och principer varigenom statsskick upprättas och statsmakten regleras. Det gäller framför allt de högsta statsorganens organisation och kompetens, men särskilt i federala stater regleras också förhållandet mellan regionerna och den centrala statsmakten. Orden används emellertid inte enbart för stater utan även för andra typer av politiska samfälligheter. Även om orden alltså är besläktade med varandra kan de också användas i mer precisa betydelser. Vanligtvis är reglerna och principerna för statsskicken samlade i ett eller ett fåtal skriftliga dokument: grundlagen eller grundlagarna. Storbritannien sägs ha en oskriven författning, men mer korrekt kan man säga att landets statsskick regleras av en mängd olika lagar som tillsammans med konstitutionella konventioner bildar en författning. Även i stater med en skriven grundlag kompletteras den konstitutionella lagtexten av ett successivt framsprunget system av tillämpningar och konstitutionell praxis.

Grundlagar kännetecknas av att de är svårare att ändra än vanliga

lagar. Det kan krävas kvalificerad majoritet, folkomröstningar eller liknande för att göra ändringar eller tillägg. Syftet är att hindra att ändringar i statsskicket görs utan tillräcklig eftertanke. Genom det särskilda förfarandet gör man det också svårare för en tillfällig majoritet att i snävt egenintresse driva igenom ändringar med syfte att till exempel säkra regeringsmakten för det egna partiet.

Grundlagar utmärks vidare av att de är överordnade vanlig lag. Det innebär att vanliga lagar inte får bryta mot bestämmelser i grundlag. Om så ändå skulle vara fallet, så ska antingen den vanliga lagen annulleras eller grundlagen ges företräde. Hur detta går till varierar mellan olika länder.

Sverige har fyra grundlagar: regeringsformen (RF) från 1974, successionsordningen (SO) från 1810, tryckfrihetsförordningen (TF) från 1949 och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) från 1991. Därtill kommer riksdagsordningen, lagen om Svenska kyrkan och lagen om trossamfund. Dessa tre har en särskild ställning mellan grundlag och vanlig lag.

Med författning kan avses grundlagarna, men ordet har vanligtvis en bredare betydelse eftersom det innefattar inte bara grundlagarna utan även andra lagar. Framför allt innefattas även konstitutionell praxis och rättstillämpning. Inom juridiken brukar man här tala om den formella (skrivna) respektive den materiella (gällande) författningen för att göra tydligt vad man avser.

I svensk rätt har termen författning också en specialbetydelse. Den betecknar alla generella, bindande föreskrifter som utfärdats av en behörig myndighet (jfr RF 8 kap.). Det innebär att ordet både innefattar grundlagar och lagar, som beslutas av riksdagen, och förordningar, som beslutas av regeringen, samt föreskrifter av olika slag som beslutas av lägre statliga eller kommunala instanser.

Konstitution används synonymt med författning utom om man avser specialbetydelsen av ordet författning. Influenser från Tyskland har gjort att man ibland föredragit författning (Verfassung). Inflytande från fransk och anglosaxisk tradition har lett till att man i andra tider föredragit ordet konstitution (constitution).

Författningspolitik

Författningspolitik utgörs av debatt och beslut inriktade på att förändra konstitutionen. Som politiskt område har författningspolitiken ett slags överordnad karaktär. Det rör sig om tillskapandet av de regler och institutioner som styr det politiska systemet.

En författningspolitisk analys kan emellertid inte stanna vid de fyra grundlagstexterna. För att bli relevant måste den också beakta konstitutionell praxis och rättsliga tolkningar. Dessutom behöver också vissa vanliga lagar studeras. I Sverige ligger exempelvis en del av reglerna för valsystemet i vallagen vars motsvarighet i en del andra länder återfinns i deras grundlag.

Författningspolitik kan analyseras utifrån flera olika forskningsperspektiv. Både historiska och internationellt jämförande ansatser är vanliga. Författningsreformer har analyserats inte bara inom ramen för nyblivna demokratier och gamla etablerade demokratier utan också länder som övergår från en regim till en annan. Författningshistoriska studier bidrar till kunskapen om konstitutionella tillblivelseprocessers inre dynamik och yttre orsaksfaktorer.

Även idéanalys har sin givna plats i undersökningar av författningspolitik. De amerikanska grundlagsfädernas åskådningar har dissekerats in i minsta detalj. Tankearbetet bakom konstitutionella förändringar kan ge ett viktigt material för att förstå samspelet mellan filosofiska åskådningar, politiska ideologier och rättsteoretiska föreställningar.

Därför förekommer författningspolitiska undersökningar i flera universitetsämnen. För rättsvetenskapen bildar författningspolitiska förarbeten en viktig rättskälla för tolkningen av konstitutionen. Statsvetare får inblick i de politiska systemens omvandlingsprocesser. Den historiska forskningen kan analysera maktspel och idéer bakom konstitutionella brytpunkter. Filosofiska undersökningar visar vad som händer när abstrakta föreställningar om det goda samhället ska översättas i praktiska institutioner. Ekonomisk forskning har i ökad

utsträckning kommit att uppmärksamma författningsfrågor; ett exempel är litteraturen kring de ekonomiska konsekvenserna av federala styrelsesätt ( fiscal federalism).

Demokrati

Majoritetsprincipen är grundläggande för förståelsen av demokrati (se t.ex. Dahl 1989; Hermansson 1994). Principen grundas på jämlikhetsidealet ”en medborgare, en röst” och innebär i huvudsak att det förslag som vinner flest röster blir församlingens beslut. Hur beslutsregeln närmare utformas varierar, och den kan förverkligas både genom direktdemokrati och representativ demokrati.

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” (RF 1:1). Så formulerar regeringsformen den folksuveränitetstanke som är grundläggande för ett demokratiskt styrelseskick. Demokratin ställer vissa speciella krav på den politiska beslutsprocessen. Medborgarna måste ha kontroll över dagordningen, det vill säga ytterst själva bestämma vilka angelägenheter som ska göras till föremål för politiska beslut. Medborgarna ska ha möjlighet att bilda sig en självständig uppfattning i dessa frågor; man kan formulera det som ett krav på upplyst förståelse. Medborgarna måste ha förutsättningar till effektivt deltagande i beslutsprocessen. Särskilt viktiga vägar för medborgarinflytande är valrörelserna, de frivilliga organisationerna och den lokala självstyrelsen. Demokratin ställer också krav på jämlikhet i beslut: alla medborgare har lika rätt att delta i de beslut som rör den gemensamma framtiden. Slutligen måste varje medborgare tolerera andra medborgares rätt att hysa avvikande uppfattningar.

Rättsstat

I en rättsstat är den offentliga makten underkastad begränsningar. Rättsstaten innebär att även den som har den högsta maktpositionen i en stat är bunden av rättsregler. Dessa motiveras inte minst med

hänsynen till minoriteter och till den enskildes fri- och rättigheter.

Därmed markeras skillnaden gentemot ett samhälle där makthavarna inte låter sig begränsas av juridiska restriktioner. En diktator behöver normalt inte underkasta sig rättsregler utan bygger sin makt med hjälp av andra medel, exempelvis våld och personlig auktoritet.

I de svenska grundlagarna har rättsstatens princip kommit till särskilt uttryck genom den bestämmelse i regeringsformen som säger att ”Den offentliga makten utövas under lagarna” (RF 1:1). Riksdagens

konstitutionsutskott formulerade 1948 en grundsats i det svenska rättssamhället. Ingrepp i människors ”rätt och frihet” får endast äga rum ”med stöd av allmängiltiga regler som i lika mån gälla för alla medborgare och sålunda sätta en spärr för godtycke och väld”. Omsorgen om människors rätt och frihet visar sig också däri, fortsatte utskottet, ”att sådana regler, försåvitt de avse mera väsentliga ingrepp, skapas under riksdagens medverkan, efter fri och öppen diskussion” (utl. nr 17 1948, s. 7).

För att en stat ska betraktas som en rättsstat måste åtminstone tre krav vara uppfyllda. För det första måste medborgarna åtnjuta ett antal grundläggande fri- och rättigheter. För det andra måste den offentliga maktutövningen uppfylla kravet på rättssäkerhet (rule of law). För det tredje måste den offentliga makten vara organiserad enligt principen om maktdelning.

En rättsstat bygger därmed på en förening av materiella och formella krav. Rättsstatens materiella sida yttrar sig i bestämda krav på lagstiftningens innehåll. Inte ens politiker med bästa tänkbara demokratiska förankring får stifta vilka lagar som helst. Den offentliga makten begränsas av hänsynen till den enskilda individens fri- och rättigheter. De formella kraven kan uppdelas i två huvudgrupper: rättssäkerhet och maktdelning. Rättssäkerhet används här som en samlingsbeteckning för ett antal minimivillkor för den offentliga maktens utövande. Maktdelningsprincipen utpekar vissa grundkrav på den offentliga maktens organisation.

| Ingvar Mattson & Olof Petersson

Konstitutionell demokrati

Den konstitutionella demokratin bygger på en förening av folksuveränitet och rättsstat. Genom sina förtroendevalda representanter styr folket genom generella rättsnormer. I demokratisk ordning fastställs också konstitutionen, som i kraft av sin position överst i en normhierarki binder och begränsar den offentliga maktutövningen. Likt Odysseus, som binder sig själv vid masten, kan den politiska makten uppnå något mer än vad som annars skulle varit möjligt. Den konstitutionellt ordnade statsmakten kan paradoxalt nog vara starkare än den statsmakt som är rättsligt helt oreglerad.

Att välja författning innebär ofrånkomligen att ställas inför en rad olika värdekonflikter. En konstitutionell demokrati har en inneboende spänning mellan majoritetsstyrelse och rättsstat. En konstitution som bygger på dessa idéer innehåller vanligen centrala avsnitt om politiska och ekonomiska rättigheter och friheter. Reglerna för statsmakten är utformade för att skydda dessa individuella rättigheter från staten. Konstitutionen innehåller också olika bestämmelser som innebär att beslutsprocessen blir ”trögare”, till exempel krav på kvalificerad majoritet eller olika minoritetsrättigheter i beslutsprocessen.

Värdekonflikten är emellertid inte begränsad till en avvägning mellan majoritetsstyre och rättsstat, utan det finns också anledning att föra in ett tredje värde i diskussionen, nämligen effektivitet (Elster 1988a). I detta sammanhang finns två olika aspekter av effektivitet som kan vara av intresse. För det första att besluten fattas effektivt, till exempel utan onödig tidsspillan. För det andra att besluten får avsedd effekt, det vill säga att man uppnår det man önskar när man fattar ett visst beslut. Parlamenten kan i första hand associeras med majoritetsstyre, regeringar med effektivitet och författningsdomstolar (eller motsvarande) med rättsstatens idé. Parlamenten förkroppsligar folklig medverkan, regeringar förkroppsligar handlingskraft och författningsdomstolar förkroppsligar konstitutionella begränsningar.

Varje regering önskar stor handlingsfrihet. Genom handlingsför-

måga kan en regering agera snabbt och välja de medel som synes vara mest lämpade för att lösa problem som dyker upp. Samtidigt finns det goda skäl att begränsa handlingsfriheten. En regering kan missbruka sin makt, till exempel genom att överträda några individers rättigheter för att gynna vissa särintressen, kanske de snävt egna intressena. Handlingsfrihet står mot konstitutionella regler. Spänningen mellan handlingskraft och rättsstat blir särskilt tillspetsad i krig och i allvarliga samhällskriser. Ett exempel är de restriktioner som infördes under coronapandemin.

Beslutsfattande i parlament kan riskera att bli kortsiktigt. I fragmenterade partisystem krävs förhandlingar och kompromisser, och kohandel riskerar att leda till suboptimala lösningar. Dessutom kan parlamentsledamöter fångas av tillfälliga opinionsströmningar, till exempel inför ett val, och bli politiska vindflöjlar. I värsta fall kan sådana opinionsyttringar få till följd att individuella rättigheter kommer i kläm. Bör man inte etablera sådana institutioner som kan gynna eftertänksamhet och därmed förnuft? Bör det finnas institutioner som skyddar vissa grundläggande värden från plötsliga infall?

Återigen aktualiseras grundlagsskyddade fri- och rättigheter och trögheter i beslutsprocessen såsom kvalificerad majoritet. Omedelbarhet står mot tröghet. Detta är ett exempel på värdekonflikten mellan majoritetsstyre och rättsstat.

För att göra bilden komplett kan vi också peka på ett exempel på konflikt mellan parlament och regering, eller majoritetsstyre och effektivitet. Varje regering önskar vida handlingsramar, medan parlament kan önska att genom detaljreglering försöka hindra att regeringen genomför en politik som inte står i överensstämmelse med parlamentets intentioner.

Värdekonflikterna mellan rättsstat, majoritetsstyre och effektivitet har påtagligt präglat den svenska författningspolitiken (Algotsson 2000).

| Ingvar Mattson & Olof Petersson

Makt

Det är inte konstigt att författningar har knutits till maktbegreppet. När den norske statsvetaren Gudmund Hernes diskuterar makt och konstitutionsanalys, gör han det med utgångspunkt från begreppet politisk kontroll (Hernes 1975). Kontroll kan indelas i två huvudklasser, nämligen kompetens och kapaciteter. Med kompetens avses befogenhet att fatta beslut, binda sig själv och andra, rättigheter och så vidare. Kapaciteter avser färdigheter, förmåga och resurser som en aktör har.

Kompetensregler är regler om vem som kan bestämma vad och hur det får göras. Vem som kan göra vad och på vilket sätt är omgärdat av rättsliga regler och sociala normer, och det ger upphov till skillnader mellan olika aktörers möjlighet att utöva politisk kontroll. Det är exempelvis enbart riksdagen som kan stifta lagar i Sverige. Hur det ska gå till är reglerat i regeringsformen och riksdagsordningen.

Kompetensreglerna är knutna till positioner och inte till personer. Det är innehavaren av en position som tilldelas befogenhet att fatta vissa beslut, men så fort denna person lämnar positionen, sitt ämbete, så förlorar han eller hon också sin befogenhet. Häri ligger en av kärnpunkterna i en konstitutionell demokrati.

Kompetensreglerna är viktiga för författningspolitiken, men för maktanalysen är det också viktigt att i empiriska studier beakta kapaciteter. En befattningshavare saknar politisk kontroll om hon saknar kapacitet (till exempel resurser) att utföra sina befogenheter. Andra aktörer kan ha kapaciteter och också vara de verkliga beslutsfattarna, trots att de saknar befogenheter enligt författningen.

Maktdelning

Idéer om maktdelning har inspirerat till uppdelningen av statens uppgifter i lagstiftande, verkställande och dömande makt. Rätten att fatta olika statliga beslut bör, enligt denna tanke, fördelas mellan flera separata organ. Om makten samlas till endast ett organ skulle styrelseformen

Redaktörer för denna bok är Ingvar Mattson och Olof Petersson. Ingvar Mattson är fil.dr i statsvetenskap och riksdagsdirektör. Olof Petersson är statsvetare och har tidigare varit professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet. Övriga författare är Shirin Ahlbäck Öberg, Hans-Gunnar

Axberger, Torbjörn Bergman, Thomas Bull, Lars Davidsson, Jörgen Hermansson, Magnus Isberg, Anna Jonsson Cornell, Johannes Lindvall, Tommy Möller, Fredrik Sterzel, Urban Strandberg och Caroline Taube.

Svensk författningspolitik

Ett fritt samhälle bygger på yttrandefrihet, men hur mycket bör man acceptera när det gäller hets mot folkgrupp och angrepp på demokratin?

I en demokrati utgår all offentlig makt från folket, men hur ska väljarna kunna kontrollera sina representanter? Ska en domstol kunna upphäva en lag som stiftats av den folkvalda riksdagen?

Författningspolitik handlar om reglerna för det politiska maktspelet. Frågan är hur demokratin kan reglera sig själv genom grundlagar som tillkommit efter offentlig debatt och politiska beslut. Bakom dagens system ligger en lång historia av intressekonflikter och idébrytningar.

I Svensk författningspolitik skildrar forskare inom juridik och statskunskap den svenska konstitutionens framväxt. De historiska och internationella utblickarna bidrar till att öka förståelsen för de vägval som svensk politik står inför idag. Boken vänder sig särskilt till studenter inom samhällsvetenskap och rättsvetenskap, men är också av intresse för alla som söker en djupare insikt i den politiska processen.

Denna nya upplaga har utvidgats med ett kapitel om författningsberedskap, som handlar om hur Sverige styrs i krig och fredstida kriser. Kapitlet om lagstiftningsmakten har omarbetats. Boken har också aktualiserats med hänsyn till den parlamentariska situationen och till forskningsläget.

Sjätte upplagan