9789144155142 by Smakprov Media AB

Äldre Interprofessionellaiutsatthetpersonersförvåldnärarelationerperspektiv Redaktör: Lena Östlund

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess. ©FörfattarnaUpplaga978-91-44-15514-21:1ochStudentlitteratur

Hellberg Ombrytning inlaga: Anna Åström Formgivning omslag: John Persson Omslagsbild och kapitelbilder: shutterstock.com Printed by GraphyCems, Spain 2022

Lund Formgivning inlaga: Stefania

2022

Art.nr 44739 ISBN

Studentlitteraturstudentlitteratur.seAB, Malmsten/Malmsten

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR Innehåll Förord 11 Författarpresentationer 13 1. Äldre personer och våldsutsatthet 17 Linda Johansson, Ulrika Lindmark & Anna Siverskog Vem är äldre? 19 Ålderism och våld i nära relation bland äldre personer 22 Mänskliga rättigheter för äldre personer 24 Mänskliga rättigheter och centrala konventioner 24 Mänskliga rättigheter och våld i äldres nära relationer 26 Reflektionsfrågor 27 Sammanfattning 28 Referenser 28 2. Förekomsten av våld i nära relationer bland äldre personer 31 Anita Boström, Ulrika Lindmark, Mikael Ludvigsson, Britt-Inger Saveman, Johanna Simmons, Anna Siverskog & Nina Åkerlund Definition och beskrivning av våld mot äldre personer 34 Maktaspekter i förhållande till våld i nära relationer 36 Olika uttrycksformer av våld mot äldre personer och dess konsekvenser 37 Hur vanligt är våld bland äldre personer? 39 Sämre munhälsa – tecken på förekomst av våld i äldres nära relationer 41

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR Skador och tecken att beakta inom tandvården 43 Riskfaktorer för att drabbas av våld i nära relationer 44 Individnivå 46 Relationsnivå 48 Närmiljönivå 49 Samhällsnivå 49 Våld kan vara riktat åt båda hållen inom en relation 51 Våld mot tredje part som en väsentlig del av utsattheten 52 Våld i nära relation bland äldre lhbtq-personer 54 Reflektionsfrågor 57 Sammanfattning 58 Referenser 58 3. Historisk tillbakablick 65 Britt-Inger Saveman & Lena Östlund Våldet i ett livsloppsperspektiv 67 Våld mot äldre personer – forskning och utveckling 68 Våld mot äldre personer – lagstiftning och offentliga utredningar 71 1500–1800-talet 72 Förändringar under 1900-talet 73 1999: lex Sarah 79 Förändringen under 2000-talet 81 Historiens inverkan på äldre personers syn på våld i nära relationer 83 Reflektionsfrågor 86 Sammanfattning 86 Referenser 87 4. Ansvarsområden för olika samhällsfunktioner 91 Anna Alm Mårtensson, Anita Boström, Ulrika Lindmark, Charlie Lundgren & Lena Östlund Socialtjänstens ansvar och uppdrag 93 Brottsoffer – våldsutsatt i nära relation 93 Övergripande planering 95 Interventioner – våldsutsatta äldre personer 96 Samverkan inom socialtjänsten 98

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR Hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens ansvar och uppdrag 99 Frågor om våld 100 Dokumentation 101 Ledningssystem systematiskt kvalitetsarbete 102 Lex Sarah 103 Anmälan om brott 104 Samverkan 104 Behandling av våldsutövare 105 Inspektionen för vård och omsorg granskar 106 Goda exempel 108 Reflektionsfrågor 110 Sammanfattning 110 Referenser 111 5. Utsatthet hos personer med demenssjukdom 113 Linda Johansson & Lena Östlund Våld i nära relationer vid kognitiv sjukdom 115 Att identifiera och kommunicera kring våld vid kognitiv sjukdom 118 Tvång och begränsningar inom vård och omsorg 119 Samtycke 125 Personcentrerat förhållningssätt 126 Reflektionsfrågor 128 Sammanfattning 129 Referenser 129 6. Brott i nära relation 135 PeO Östlund Äldre personer och brott i nära relationer 137 Vad är ett brott? 137 Brott i nära relation 138 Rättsprocessen beskriven genom fallet Elsa 139 Personalens iakttagelser väcker oro 139 Anhöriga beslutar att göra polisanmälan 140 En förundersökningsledare granskar anmälan 141 Vad är en förundersökning? 142

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR Polisledd utredning 142 Ärendet fördelas till en utredningsgrupp vid lokalpolisområdet 144 Åklagare övertar ärendet 145 Fortsatt utredning 146 Målsägandebiträde 149 Aktuella brott 150 Förhör med målsäganden 151 Utredarna informerar förundersökningsledaren 151 Misstankarna stärks 152 Förhör med Jörgen 153 Kontaktförbud 155 Brott som drabbar äldre personer 157 Reflektionsfrågor 159 Sammanfattning 159 Referenser 160 7. Hinderstrappan för våldsutsatta äldre personer 163 Goldina Smirthwaite Inledande beskrivning av Hinderstrappan 165 Våldsförståelse och gruppen äldre personer 168 Trappstegens extra påbyggnad för äldre personer 169 Steg 1: Våldet är normaliserat, osynliggjort eller förnekat 169 Steg 2: Känslomässiga band till våldsutövaren 172 Steg 3: Beroende av våldsutövaren 173 Steg 4: Olika våldsformer 174 Steg 5: Rädsla 177 Steg 6: Skam och skuld 177 Steg 7: Hinder för att få hjälp 178 Könsmaktsteori 179 Reflektionsfrågor 179 Sammanfattning 180 Referenser 180

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR 8. Att möta våldsutsatta äldre personer 183 Anna Alm Mårtensson, Anita Boström, Ulrika Lindmark, Charlie Lundgren, Mikael Ludvigsson & Johanna Simmons Få våldsutsatta söker hjälp 185 Att som personal arbeta för att upptäcka våldet 187 Att samtala om våld med äldre personer 188 Frågeformulär och skattningsskalor för frågor om våld 193 Frågeformulär och skattningsskalor för personer med demenssjukdom 196 Arbete med våldsutsatta äldre inom hälso- och sjukvård 196 Dokumentationsrutiner inom hälso- och sjukvård 198 Tandvården – en arena för att upptäcka våldsutsatta 199 Kunskap är nödvändig 199 Upptäcka och bemöta våldsutsatta inom tandvården 201 Medverka genom kunskap, information och samverkan 203 Arbete som pågår inom tandvården 204 Socialtjänstens stöd och insatser för våldsutsatta äldre 205 Socialtjänsten erbjuder insatser 206 Ekonomiskt bistånd vid våld i nära relation 210 Bedömningen av ekonomiskt bistånd vid våldsutsatthet 212 Hjälp då våldet är riktat mot djur 215 Reflektionsfrågor 216 Sammanfattning 217 Referenser 217 9. Traumamedvetet förhållningssätt och exempel på tillgängliga stödinsatser 221 Mikael Ludvigsson & Johanna Simmons Traumamedvetenhet i vården och omsorgen av äldre personer 223 Att möta våldsutsatta äldre personer 227 Att bygga förändring enligt patientens egen utgångspunkt 229 Traumamedvetenhet i organisation och samhälle 231 Stöd och hjälp till våldsutsatta äldre personer – den ekologiska modellen 233 Individnivå 235

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR Relationsnivå 236 Närmiljönivå 237 Samhällsnivå 238 Reflektionsfrågor 238 Sammanfattning 239 Referenser 239

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR 11

Frågan om våld i nära relationer är numera vanligt förekommande i poli tiska debatter, offentliga utredningar och lagändringar. Media har haft en framträdande roll gällande att belysa frågan men trots detta har vi sällan lyssnat till äldres utsatthet. Anledningarna till detta kan vara många. En av dem kan vara synen på äldre personer generellt, där äldre anses vara svaga och skröpliga, men också snälla och timida. Tanken på att äldre per soner utsätts för våld eller utsätter andra för våld kan vara avlägsen. Detta påverkar möjligheten att faktiskt uppmärksamma och upptäcka våld vilket gör denna bok viktig. Den bidrar till ökad kunskap om hur omgivningen kan uppmärksamma, förhindra och stödja äldre personer när våld i en nära relation

Bokenförekommer.tarsinbörjan i en diskussion omkring äldre och åldrande, när är man egentligen äldre, om kronologisk ålder är det bästa sättet att beskriva ålder och hur ser samhället på äldre personer. Att få leva ett liv utan våld är en mänsklig rättighet vilket också beskrivs i första kapitlet. Definitioner och förekomst av våld tas upp i bokens andra kapitel. Där beskrivs vilka uttrycksformer våldet bland äldre personer kan ha samt vilka konsekvenser det kan få för dem. Därefter kommer ett kapitel med tillbakablickar på hur olika allmänna debatter, offentliga utredningar, lagändringar och forskning förändrats över tid och vilken påverkan detta kan ha haft för äldre personers syn på det de själva utsatts för. Kapitel fyra belyser de ansvarsområden olika verksamheter (socialtjänsten, hälso- och sjukvården, tandvården) har gällande att upptäcka våldet, att möta våldsutsatta äldre och ge hjälp och stöd. Personer som har en demenssjukdom kan ha en särskild utsatthet vilket beskrivs i kapitel fem. Det komplexa i dessa situationer är att våldet inte så sällan kan gå i båda riktningar. Den som har en demenssjukdom kan Förord

Nässjö den 15 juli 2022 Lena Östlund

omgivningen för våld men kan också själv vara den som utsätts. I de fall våldet polisanmäls är det av stort värde att ha kunskap om den rättsliga processen, hur den går till och vilka stödfunktioner som finns inom ramen för denna. Detta finns beskrivet i kapitel sex. Att ha kunskap om skeenden som uppkommer i samband med att den person som är utsatt för våld vill bryta upp från relationen är viktigt. Modellen Hinderstrappan beskrivs och diskuteras i kapitel sju. I detta kapitel finns också Tantjouren i Norrköping beskriven. Det är en kvinnojour som riktar sig till kvinnor över 65 år och de som arbetar där delar med sig av sina erfarenheter av möten med äldre personer som är våldsutsatta. I bokens två avslutande kapitel ges många värdefulla råd och tips på hur personal kan upptäcka våld mot äldre perso ner och vad man bör tänka på i mötet med den som är utsatt. Äldre personer som utsätts för våld i nära relationer riskerar försämrad hälsa och livskvalitet. Därför behöver de som i arbetet eller på annat sätt möter en våldsutsatt äldre person ha mod att agera, ibland omedelbart, ibland över lång tid. Vår förhoppning med denna bok är att ge dig verktyg och modet att agera för att ge hjälp och stöd till den som utsätts.

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR Förord utsätta12

Boken har kommit till tack vare alla fantastiska författare som med stort engagemang skrivit texterna och frikostigt delat med sig av sina stora kun skaper och erfarenheter. Mitt varma och innerliga tack till var och en av er för ett strålande arbete med boken. Ett stort tack till Johan Lindgren på Studentlitteratur för att du trodde på att boken skulle skrivas och för allt stöd under ”resan”. Till Anna Åström på Studentlitteratur vill jag också rikta ett varmt tack för ditt stora arbete med boken både avseende språk och layout.

Lena Östlund är bokens redaktör och medverkar som författare i flera kapi tel. Hon är socionom, filosofie magister i gerontologi, adjunkt på Institutet för gerontologi samt doktorand vid Hälsohögskolan, Jönköping University.

Anna Alm Mårtensson är socionom och arbetar som utvecklingsledare inom uppdraget mäns våld mot kvinnor på Länsstyrelsen i Jönköping. Hon har tidigare arbetat med våld i nära relationer inom kommunens individoch familjeomsorg där hon varit arbetsledare för våld i nära relationer vuxen samt ansvarat för kommunens utvecklingsarbete inom området.

Anita Boström är legitimerad tandhygienist, medicine master i folkhälsa och arbetar som universitetsadjunkt vid Institutionen för hälsoveten skaper, Karlstads universitet. Anitas intresseområde är främst riktat mot promotion och prevention inom området oral hälsa och folkhälsa. Undervisning om våld i nära relationer bland barn infördes av Anita för tio år sedan inom tandhygienistprogrammet och numera ingår även våld i nära relationer bland vuxna och äldre i samverkan med ämnet folk hälsovetenskap.

Linda Johansson är legitimerad sjuksköterska och docent i hälsa och vårdvetenskap. Hon arbetar som universitetslektor vid Institutet för gerontologi vid Hälsohögskolan, Jönköping University. Hon är framför allt intresserad av preventiv vård bland äldre, främst kring personer med Författarpresentationer

Som socionom har hon bland annat arbetat som enhetschef på ett särskilt boende för personer med demenssjukdom. Frågor omkring äldre, åldrande, äldreomsorg, kognitiva sjukdomar och äldres våldsutsatthet är Lenas intresseområde.

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR 13

Mikael Ludvigsson är adjungerad lektor och forskare vid Linköpings universitet, samt verksam specialistläkare inom geriatrik, psykiatri och äldrepsykiatri vid Universitetssjukhuset i Linköping. I bakgrunden är han också filosofie magister i sociologi, KBT-terapeut, och frekvent föreläsare, särskilt inom ämnet äldrepsykiatri. Charlie Lundgren är kriminolog med magister i företagsekonomi med inriktning ledning, styrning och organisering. Hon arbetar som utveck lingsledare inom regeringsuppdraget mäns våld mot kvinnor på Läns styrelsen Västerbotten. Charlie har tidigare arbetat som verksamhetsansvarig för tjej- och kvinnojour samt som kommunövergripande strateg inom området mäns våld mot kvinnor. Britt-Inger Saveman är sjuksköterska och senior professor vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet. Redan 1987 startade hon sin forskning kring våld mot äldre. Hennes avhandling om detta ämne kom 1994. Hon har samarbetat med WHO, internationellt och nationellt med andra forskare och med Socialstyrelsen. Tre av hennes doktorander har disputerat i ämnet och numera pågår mest föreläsningar och skrivande av böcker. Totalt har BIS haft 17 doktorander som disputerat och ca 175 publikationer.

Johanna Simmons är läkare och forskare vid Medicinska och geriatriska akutkliniken på universitetssjukhuset i Linköping, samt adjungerad uni versitetslektor vid Linköpings universitet. Johanna bedriver forskning om äldres utsatthet för olika typer av våld och är ansvarig för forskningsprojektet REAGERA (Responding to Elder Abuse in GERiAtric care).

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR Författarpresentationer kognitiv14 sjukdom. På senare år har detta lett fram till ett ökat intresse för tvång och begränsningar inom vård vid kognitiv sjukdom samt våld i nära relationer bland äldre. Ulrika Lindmark är legitimerad tandhygienist och docent i oral hälso vetenskap. Hon arbetar som universitetslektor vid Institutionen för hälsovetenskaper, Karlstads universitet, och har tidigare varit verksam på Hälsohögskolan i Jönköping. Ulrikas intresse inom oral hälsovetenskap är främst riktad mot hälsofrämjande faktorers betydelse för befolkningens munhälsa. Gerontologi är ett område där hon samverkar kring tvärdisci plinär forskning om munhälsa, både nationellt och internationellt.

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR Författarpresentationer 15 Hennes huvudsakliga forskningsintresse handlar om hur personal inom hälso- och sjukvård kan bli bättre på att upptäcka våldsutsatthet bland äldre personer och erbjuda adekvat hjälp till dem som behöver det. Anna Siverskog är filosofie doktor i äldre och åldrande. Hon arbetar vid avdelningen för socialt arbete vid Hälsohögskolan, Jönköping Univer sity. Hennes forskningsintressen rör sig kring ålder, kön, sexualitet, livs lopp och makt med ett speciellt intresse för lhbtq-åldrande. Annas post doc-projekt undersöker lhbtq-personers möte med äldreomsorgen och vilka erfarenheter, behov och utmaningar som finns där.

Goldina Smirthwaite är kultur- och genusvetare, filosofie magister med inriktning vetenskapsteori samt filosofie doktor i vårdvetenskap. Hon har bland annat forskat om ojämställdhet i vården och om mäns våld mot kvin nor i missbruk, samt arbetat med jämställdhets- och kvinnofridsfrågor i olika organisationer. Goldina är affilierad forskare vid Karlstads univer sitet, Institutionen för sociala och psykologiska studier/socialt arbete. Nina Åkerlund är socionom och filosofie doktor i socialt arbete. Hon arbetar som universitetslektor på avdelningen för socialt arbete vid Häl sohögskolan, Jönköping University. Nina intresserar sig för mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation och leder ett projekt som rör studenters kunskap om våld. PeO Östlund är poliskommissarie. Han arbetar i polisregion Öst inom området utredning och lagföring med utveckling, utbildning och hand läggning. Han har bland annat arbetat som förundersökningsledare, chef och processutvecklare samt medverkat som expert vid nationella tillsyns uppdrag. PeO ingår i en nationell projektgrupp som arbetar med att ta fram en förhörsmodell för Polismyndigheten och leder en arbetsgrupp inom polisregion Öst som granskar arbetet med särskilt utsatta brottsoffer. Övriga Från Tantjouren i Norrköping har Britt-Marie Andersson, Anna Maria Crabo, AnnMarie Isacsson, Inger Lindgren och Gunnel Rasmusson bidragit med sina erfarenheter i kapitel 7 i boken.

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR 113 5. Utsatthet hos personer med demenssjukdom Linda Johansson & Lena Östlund

Studier visar att personer med kognitiv sjukdom, till vilka olika demenssjukdomar hör, löper en större risk att utsättas för tvång, begränsningar och våld än andra äldre personer. Detta motiverar att ett av bokens kapitel fokuserar på utsatthet vid kognitiv nedsättning. Både personal och anhörigvårdare kan vara de som utsätter personen. Orsaker till detta kan vara flera, såsom att anhörigvårdare är uttröttade eller att personal saknar utbildning, erfarenhet samt handlingsalternativ i olika situationer. Det förekommer också att personen med demenssjukdom själv är den som utövar våld mot personer som står honom/henne nära. Eftersom personer med demenssjukdom kan ha svårigheter att själva berätta och uttrycka vad de är med om, behöver omgivningen ha kunskap om den utsatthet som personerna kan befinna sig i, vilket utvecklas i detta kapitel.

Demens är ett samlingsbegrepp för flera olika sjukdomar som medför en påverkan i funktioner som minne, språk, uppmärksamhet, besluts fattande, planering, orienteringsgrad samt omdöme och medför problem i det dagliga livet. Den kognitiva funktionsnedsättningen som uppstår är inte medfödd eller förvärvad i tidig ålder utan innebär en nedgång från tidigare i livet. Eftersom funktionsförmågan successivt försämras delas många gånger demenssjukdomar in utifrån svårighetsgrad: mild, måttlig och svår, vilket är ett sätt att beskriva hur mycket sjukdomen påverkar vardagen för personen samt vilket behov av hjälp och stöd som före ligger (Spulber & Wahlund, 2020; Socialstyrelsen, 2017). Detta innebär att vård och omsorgsinsatser från såväl informella som formella vårdgivare

Våld i nära relationer vid kognitiv sjukdom I Sverige har mellan 130 000 och 150 000 personer en demenssjukdom såsom Alzheimers sjukdom, vaskulär demens, Lewybody demens eller frontotemporal demens (Socialstyrelsen, 2017). Detta gör demens till en av de, globalt sett, vanligaste orsakerna till funktionsnedsättning bland äldre personer (World Health Organization, u.å). Demenssjukdomar är inte en del av det normala åldrandet och förekommer därmed inte enbart bland äldre personer, men högre ålder innebär en ökad risk att drabbas (Alexander m.fl., 2015; Perera m.fl., 2018). Den stora andelen personer som har en demenssjukdom, tillsammans med en ökad risk att utsättas för våld (Storey, 2020) gör det därmed viktigt att inkludera ett avsnitt om utsatthet vid kognitiv funktionsnedsättning i en bok om våld i nära relationer bland äldre personer.

Den ökade risken att utsättas för våld vid demenssjukdom kan vara rela terad till flera olika anledningar: ökat beroende av andra, minskade sociala

ökar116

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR 5 •

Utsatthet hos personer med demenssjukdom över tid, vilket exempelvis syns genom att en majoritet av de äldre personer som bor i särskilt boende har en kognitiv nedsättning (Ernsth Bravell m.fl., 2011). Samtidigt bor de flesta personer med demenssjukdom i ordinärt boende (Socialstyrelsen, 2014). Anhöriga utgör viktiga aktörer i att stödja och hjälpa personer med kognitiv sjukdom i det dagliga livet. Även olika yrkesgrupper såsom undersköterskor, sjuksköterskor, arbets terapeuter, sjukgymnaster, socionomer och läkare spelar en betydande roll i både planering och genomförande av vård- och omsorgsinsatser. I vissa fall kan de senare till och med utgöra några av de personer som personen med demenssjukdom har närmast relation till i det dagliga livet, inte minst om personen flyttat till särskilt boende (Sampaio m.fl., 2021). Detta innebär att en våldsutövare i en nära relation där en person har demenssjukdom kan vara både en familjemedlem, vän eller en formell vårdgivare, och våldet kan ske i olika kontexter (Dong m fl., 2014). Samtidigt är detta komplext eftersom personen med demenssjukdom både kan vara den som utsätts och den som utsätter andra för våldshandlingar, samt att våldet dessutom inte alltid är direkt relaterat till den kognitiva funktionsnedsättningen utan kan ha funnits där sedan tidigare (Socialstyrelsen, 2013). I intervjuer med vålds utsatta kvinnor framkom att våldet de utsattes för inte försvann bara för att partnern nu hade demenssjukdom. Däremot beskrevs att våldet kunde förändras över tid. Skillnader i beskrivningar verkade bero på om kvinnorna varit utsatta för våld av sin partner redan innan demenssjukdomen eller om våldet uppstått i samband med sjukdomen. Tidigare utsatta kvinnor uttryckte mer negativa känslor och ökad börda samt mindre tolerans och motivation att bemöta sin partners behov (Band-Winterstein & Avieli, 2019). Det är svårt att säga hur vanligt förekommande våld vid demenssjukdom är, bland annat därför att olika definitioner av våld används, men också för att rekrytering av deltagare och kontext för studierna skiljer sig åt (Dong m.fl., 2014). Till exempel visar Fang och Yans (2018) litteraturgenomgång att förekomsten varierar så mycket som mellan i stort sett noll upp till över 78 procent i olika studier. Psykologiskt våld tycks vara mest förekommande, men andra typer av våld såsom fysiskt, ekonomiskt och sexuellt våld samt försummelse förekommer också (Dong m.fl., 2014). Ingen av de nämnda studierna innehöll data från Sverige; här saknas liknande studier.

Att vårda en närstående med kognitiv sjukdom kan dock vara komplext och ansträngande, och olika typer av insatser såsom dagverksamhet, stödgrupper och utbildning för att avlasta och stödja anhöriga är viktiga (Social styrelsen, 2017).

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR 5 •

Utsatthet hos personer med demenssjukdom 117

nätverk eller att personen har andra sjukdomar som i sig också riskerar att leda till en ökad påfrestning (Dong m.fl., 2014). Botngård med kollegor (2021) uppmärksammade dessutom i en studie på särskilda boenden i Norge att personal med mer negativa attityder mot personer med demenssjukdom hade en ökad benägenhet att utsätta dessa personer för våld.

En anledning till att personer med demenssjukdom har en ökad risk att utsättas för våld tycks vara relaterad till de beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) som kan uppstå. BPSD riskerar leda till stress och börda hos vårdgivare samt påverka relationen mellan personen med demens och vårdgivaren negativt (Dong m.fl., 2014; Kamavarapu m.fl., 2017). Ungefär 90 procent av alla personer med demenssjukdom uppvisar vid något tillfälle BPSD (Savva m.fl., 2009; BPSD-registret, u.å.) vilket ofta påverkar indivi dens dagliga liv och inte minst livskvalitet negativt (Cerejeira m.fl., 2012; Hartmann m.fl., 2021). Exempelvis har BPSD visat sig vara en orsak till att en person med demenssjukdom behöver flytta till särskilt boende (Toot m.fl., 2017). BPSD kan bland annat yttra sig genom oro, ångest, hallucinationer, vanföreställningar, sömnproblem, depression, apati och/eller agitation (Kales m.fl., 2015). Orsakerna till BPSD är många och kan vara relaterade till exempelvis smärta, förändringar i hjärnan och akut sjukdom hos individen. Andra orsaker kan vara stress och brist på kunskap hos vårdgivare eller en dåligt anpassad miljö (Tible m.fl., 2017). Risken för att BPSD uppstår kan också bero på missförstånd i kommunikation eller problem att identifiera personens behov (Schnelli m.fl., 2020). Eventuellt har personer som redan innan demenssjukdomen varit aggressiva ökad risk att utveckla BPSD, men för detta saknas i dag tydligt stöd i litteraturen (Tible m.fl., 2017). Risken för att en person med demenssjukdom utsätts för våld påverkas också av såväl hur relationen sett ut tidigare som faktorer hos vårdgivaren gällande exempelvis depression, alkoholkonsumtion samt social isolering (Dong m.fl., 2014). Samtidigt är det viktigt att förstå att detta i sig inte innebär att alla anhörigvårdare upplever vård av en närstående som en börda eller stresspåverkan, utan det finns studier som visar att anhöriga upplever meningsfullhet i att vårda (se exempelvis Bielsten m.fl., 2018).

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR 5 •

118BPSD

Utsatthet hos personer med demenssjukdom

Även att samtala med personer med kognitiv sjukdom om våld kan vara utmanande eftersom det föreligger en risk att personen har svårighet att redogöra för händelser och förmedla vad han eller hon utsatts för (Dong m.fl., 2014). Som vård- och omsorgspersonal är det därför viktigt att lyssna och bemöta personen med respekt samt skapa en tillitsfull relation med den äldre personen. Vidare är det viktigt att vara uppmärksam på tecken på våld såsom att personen verkar rädd eller orolig, uppvisar tecken på försum melse såsom bristande personlig hygien och undernäring eller har fysiska skador på kroppen såsom blåmärken eller sår (Alon, 2021). Vid begränsad kommunikationsförmåga kan ibland hjälpmedel i form av bilder underlätta i samtalet (Sundborg, 2019; Torgny, 2012).

påverkar inte enbart anhöriga utan också vård- och omsorgs personal. Exempelvis kan det upplevas svårt att möta en person som på ett aggressivt sätt motsäger sig hjälp gällande personlig hygien, mat och läkemedel (Enmarker m.fl., 2011). Det kan uppstå konflikter för att personen exempelvis nyps, slåss eller sexuellt trakasserar personal (Botngård m.fl., 2021). Vid BPSD föreligger en ökad risk att vårdpersonal upplever att de inte klarar av att möta personen på ett tillfredställande sätt (Dong m.fl., 2014) utan i stället erfar negativa känslor som rädsla, osäkerhet, trötthet, samt minskad arbetstillfredsställelse och självkänsla (Holst & Skär, 2017). Om relationen mellan vård- och omsorgsgivare och den äldre personen påver kas negativt riskerar detta leda till våldshandlingar eller att personal tar till tvångs- och begränsningsåtgärder (Kuronen m.fl., 2017; White m.fl., 2017). Ett bristfälligt bemötande riskerar samtidigt leda till att BPSD förvärras (Desai m.fl., 2017). Att identifiera och kommunicera kring våld vid kognitiv sjukdom

Våld är många gånger svårupptäckt till följd av att tecken och reaktioner kan vara svåra att särskilja från symtom och tecken relaterade till den kognitiva nedsättningen, såsom att personen drar sig tillbaka eller uppvisar försämrad funktion och ökat beroende av stöd från andra (Dong m.fl., 2014). Det råder dessutom brist på screeninginstrument för att identifiera våld i relationer där en person har en kognitiv sjukdom (Sakar m.fl., 2019).

Generellt kan sägas att alla handlingar, anordningar eller åtgärder som görs mot någons vilja är tvångs- och begränsningsåtgärder (Zwijsen m.fl., 2011; se faktaruta på nästa sida). Även om dessa åtgärder syftar till att skydda eller underlätta för den enskilda, är det alltså tvång eller begränsningar om personen inte ger sitt samtycke till åtgärderna. I rapporten Skapa trygghet utan tvång. Rapport om tillsynsinsats vid verk samheter där personer med nedsatt beslutsförmåga bor eller vistas (2015) skriver Inspektionen för vård och omsorg (IVO) att det finns en begrepps förvirring i verksamheterna omkring innebörden i vad som är tvångs- och begränsnings- respektive skyddsåtgärder. IVO såg att huvudmännen och verksamheterna själva främst använder begreppet skyddsåtgärder. För att en åtgärd ska vara skyddsåtgärd krävs dock ett samtycke som i generell mening innebär att personen själv accepterat eller godkänt åtgärden. Ger personen inte sitt samtycke är det en tvingande eller begränsande åtgärd. Men är detta våld kan man fråga sig? Var går egentligen gränsen mellan tvångs- och begränsningsåtgärder och våld? I Torontodeklarationen (se kapitel 2) beskrivs våld mot äldre som en enstaka eller upprepad handling, eller frånvaro av önskvärd/lämplig handling, som utförs inom ett förhållande där det finns en förväntan på förtroende och som förorsakar skada eller smärta hos en äldre person (World Health Organization, 2002, s. 9). Beskrivningen av våld i Torontodeklarationen skulle lika gärna kunna beskriva tvångs- och begräns ningsåtgärder. Eftersom det finns många olika definitioner omkring vad som är tvångs- och begränsningsåtgärder är det svårt att göra jämförelser mellan olika sammanhang. I internationella studier används oftast begreppet abuse i meningen våld. Just tvångs- och begränsningsåtgärder är inte lika vanligt förekommande i litteraturen. Olika länder har olika benämningar på vad som är tvångs- och begränsningsåtgärder respektive våld, och eftersom det inte råder en helt gemensam linje i förklaringar kan det också påverka hur vi arbetar med dessa frågor (McCausland m.fl., 2016; Pu & Moyle, 2020).

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR 5 •

Det som framkom i Pu och Moyles litteraturöversikt var att personer med demenssjukdom löper en högre risk att utsättas för tvång och begräns

Utsatthet hos personer med demenssjukdom 119 Tvång och begränsningar inom vård och omsorg När man talar om utsatthet gällande personer med demenssjukdom är det också viktigt att diskutera något om de närliggande begreppen tvångs- och begränsningsåtgärder.

ningar120

Utsatthet hos personer med demenssjukdom

• Inte låta personen själv förfoga över sina tillhörigheter som till exempel pengar, cigaretter, alkohol och telefon även om anledningen är att skydda personen.

• Personen tvingas till läkarundersökning eller annan medicinsk under sökning eller behandling mot sin vilja.

• Olika typer av larm (elektroniska ljudövervakare eller elektroniska tryckdynor under madrasser eller mattor som aktiveras när personen rör sig), videoövervakningar och GPS om de används mot personens vilja (Hamers m.fl., 2016; Svenskt Demenscentrum, u.å).

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR 5 •

• Fysiska åtgärder som tvingar eller begränsar personens rörelse utrymme att kunna gå dit personen vill, till exempel låsta dörrar, sänggrindar, sittbälten, bord framför rullstol eller fåtölj. Andra exempel är en annan persons händer eller kropp som används för att begränsa rörelsefriheten. Det kan också vara att tvinga personen att äta eller sköta sin personliga hygien även mot personens vilja.

• Medicinering för att behandla ett beteende, till exempel antipsykotiska eller lugnande läkemedel.

• Handlingar som kan skada personen psykiskt, till exempel att isolera personen från andra människor mot dennes vilja.

samt att få studier har studerat hur beslutsfattande sker i samband med dessa åtgärder. I Sverige fanns tidigare Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om skyddsåtgärder för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer för service och omvårdnadförordning (SOSFS 1992:17), men dessa upphörde att gälla år 2010. Bakgrunden var att Socialstyrelsen år 1999 i en skrivelse till regeringen lyfte fram att rättssäkerheten för äldre personer med nedsatt beslutsförmåga behövde stärkas för att personer med demenssjukdom skulle tillförsäkras en trygg boende- och vårdmiljö utan att kränka deras grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Föreskrifterna och de allmänna råden ansågs inte vara tillräckliga för att försvara att tvingande och begränsande åtgärder användes. En utredning tillsattes och förslag på nya lagar med tvångsåtgärder i vård och omsorg om personer med nedsatt Exempel på tvångsbegränsningsåtgärderoch

Utsatthet hos personer med demenssjukdom 121 beslutsförmåga på grund av demenssjukdom föreslogs. Anledningen till lagförslagen var principen att det som personalen måste göra inte får strida mot lag och rätt, men också att den enskilde måste vara skyddad mot övergrepp och kränkningar. Flera remissinstanser såg förslagen som administrativt tungrodda och svåra att tillämpa i det vardagliga arbetet.

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR 5 •

Komplexiteten omkring en lagstiftning av tvångs- och begränsningsåtgärder inom vården och omsorgen av personer med demenssjukdom, eller om det överhuvudtaget ska finnas en sådan lag blev tydlig i de olika remissvaren (Svenskt Demenscentrum, 2010). Lagförslagen fick inte genomslag utan år 2010 upphörde alltså Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om skyddsåtgärder för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer för service och omvårdnad att gälla. Dessa föreskrifter och allmänna råd ersattes inte av nya regler, riktlinjer eller lagar. I stället har Sverige satsat på att arbeta förebyggande genom att utbilda personal så att tvångs- och begränsningsåtgärder ska undvikas i vården och omsorgen om personer med demenssjukdom. Här har Svenskt Demenscentrum (u.å.) spelat en avgörande roll. De arbetar sedan 2008 som en sambandscentral och en kun skapsbank inom demensområdet på uppdrag av Socialstyrelsen och reger ingen och har bland annat tagit fram ett utbildningspaket kallat Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Utbildningarna ger personal inom vård och omsorg men även anhöriga och andra professioner som polis och ordningsvakt, kunskap och verktyg för att kunna förebygga och hantera svåra situationer. I dessa situationer kan det ofta uppfattas som att de enda möjliga lösningarna är tvångs- och begränsningsåtgärder och därför är det viktigt att ge olika professioner handlingsalternativ. I Sverige har varje människa rätten att bestämma över sitt liv och fatta självständiga beslut. Ingen ska utsättas för tvingande åtgärder såvida det inte finns specifika lagstöd för detta. I regeringsformen, en av Sveriges grund lagar, finns inskrivet att: Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet (SFS 1974:152 1 kap. 2 §).

I samma lag, under rubriken Kroppslig integritet och rörelsefrihet finns reg lerat att vi i Sverige är skyddade från bland annat dödstraff och tortyr och

finns inget motsvarande specifikt lagstöd för att använda tvingande eller begränsande åtgärder. Likväl sker detta i Sverige, utan någon

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR 5 •

Utsatthet hos personer med demenssjukdom att122 vi inte får utsättas för medicinsk påverkan som syftar till att förhindra eller framtvinga något yttrande. För oss självklara saker. Ser vi däremot i ett globalt perspektiv är det inte självskrivet att medborgarna är skyddade från liknande ingrepp. Vad som är intressant och som hör samman med bokens innehåll är att det i sjätte paragrafen i regeringsformen står att var och en som inte ger sitt samtycke är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten om det innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Samma paragraf innehåller också en lydelse om att var och en är skyddad mot kroppsliga ingrepp gentemot det allmänna. Kroppsliga ingrepp kan till exempel vara läkarundersökning, vaccinering, blodprovstagning och tvångsmedicinering. Ingen människa får alltså utsättas för ingrepp mot sin egen person utan samtycke. Det finns ett undantag där tvingande och begränsande åtgärder kan få användas och det är den så kallade nödrätten. Bestämmelserna om nödrätten gäller inte enbart för anställda inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten utan är generella. Nödrätt (24 kap. 4 § BrB) innebär att personal kan ha rätt att utföra en handling för att avvärja fara för liv och hälsa. Handlingen måste vara försvarlig med hänsyn till omständigheterna kring faran och hur stor faran bedöms vara. Handlingen måste alltså stå i proportion till den fara som finns. Exempel på detta kan vara en person som ska kasta sig ut från ett fönster eller en balkong eller att den enskilda är på väg ut i en starkt trafikerad gata eller ger sig ut i tunna kläder och riskerar att frysa ihjäl. Det kan också handla om situationer där den enskilde allvarligt skadar någon annan. I liknande situationer kan det då vara nödrätt, att med våld eller tvång förhindra någon som utsätter sig själv eller andra för fara för liv och hälsa. Det kan bara användas i yttersta nödfall och inte rutinmässigt, som till exempel att hindra en person att gå ut från ett särskilt boende genom att ha låsta dörrar. Vi har lagar som innebär att personer som inte kan hjälpas på frivillig väg kan berövas denna grundläggande frihet under viss tid. Exempel på dessa är lag om vård av unga (LVU) och lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). För att dessa lagar ska kunna tillämpas ska socialnämnden göra en grundlig utredning, frivilliga insatser ska ha prövats först och beslutet fattas av förvaltningsrätten. För personer med kognitiv nedsättning, exempelvis demenssjukdom

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

• Utsatthet hos personer med demenssjukdom 123 myndighets utredning eller beslut från domstol. Hur stor förekomsten är vet vi tyvärr för lite om. Internationella studier visar att risken för att personal använder tvång och begränsningar förekommer både på särskilt boende och inom hemtjänsten (Beerens m.fl., 2014; Hamers m.fl., 2016; Scheepmans m.fl., 2018; Scheepmans m.fl., 2020). Mellan 5 och 25 procent av de äldre som har hemtjänst (Scheepmans m.fl., 2018) och mellan 6 och 31 procent (Feng m.fl., 2009) på särskilt boende, har utsatts för tvång respektive begränsningar. För personer med demenssjukdom är förekomsten högre, 31–64 procent (Pu & Moyle, 2020). Pellfolk med kollegor (2012) visar i en svensk studie att användningen av tvång och begränsningar har ökat mellan åren 2000 och 2007 (16 respektive 18 procent). Hofmann och Hahn (2014) visar i en litteraturstudie att personer med svår demenssjukdom löper större risk att utsättas för tvångs- och begränsningsåtgärder, vilket även gäller för personer med fallrisk samt minskad mobilitet. I studien framkom också att personer med aggressivt beteende både verbalt och fysiskt oftare utsätts för tvingande och begränsande åtgärder. Socialtjänstlagen, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen är mycket tydliga med att all vård och omsorg bygger på frivillighet. Exempelvis står att läsa i patient lagens fjärde kapitel (SFS 2014:821), under rubriken Samtycke, att patientens självbestämmande och integritet ska respekteras och att hälso- och sjukvård inte får ges utan patientens samtycke. Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) har liknande lydelse i den så kallade portalparagrafen, 1 kap. 1 §, att verksam heten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. I den så kallade värdegrunden för äldreomsorgen står det att: Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund) (Socialtjänst lagen 5 kap. 4 §). Som en del i att leva ett värdigt liv och känna välbefinnande ingår att inte utsättas för tvingande eller begränsande åtgärder. Personer med demens sjukdom ska alltså kunna röra sig fritt både inomhus, utomhus och där emellan. De ska dessutom vara fria att röra den egna kroppen.

•

Sociala konsekvenser kan vara isolering ensamhet (Hofmann & Hahn, 2014).

•

konsekvenser

•

För124

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR 5 •

Att dessa åtgärder ger en betydande risk för olika hälsoproblem var ett resultat i en studie av Hofmann och Hahn (2014) där man också såg att olika egenskaper hos den enskilde äldre personen verkar vara avgörande faktorer för om personalen använder tvång och begränsningar. Studiens slutsats var att personalen behöver ha hög kompetens när det gäller att bedöma de enskilda personernas situation för att kunna ge hjälp och stöd med respekt för personens autonomi och värdighet (Hofmann & Hahn, Arbetet2014).inom vård och omsorg ska vara av god kvalitet och utgå från den enskildes behov och förutsättningar. Åtgärder ska inte användas för att kompensera för brister i verksamheten, exempelvis låg bemanning eller bris tande kompetens hos personalen. Åtgärderna ska heller inte kompensera för brister i miljön såsom lokaler och utformningen av dessa (Socialstyrelsen, 2016). Vid IVO:s granskning av särskilda boenden 2015 fann de att det fanns allvarliga brister i bemanningen, särskilt nattetid på demensboenden.

•

Utsatthet hos personer med demenssjukdom personen med demenssjukdom som utsätts för tvång och begräns ningar kan det få många negativa konsekvenser. konsekvenser kan vara förstoppning inkontinens blåmärken Psykologiskasår. kan vara minskad autonomi rädsla låg självkänsla sorg ilska ökad risk för självmord.

Fysiska

•

övergripande

•

I mötet med personer med demenssjukdom kan olika komplexa situationer uppstå. När en enskild person motsätter sig en åtgärd kan detta leda till stress både hos personalen och personen. Brodtkorbs med kollegor (2015)

utan samtycke är alltså tvångs- och begränsnings åtgärder men samma åtgärd kan vara skyddsåtgärd om personen ger sitt samtycke. Exempelvis kan en person uppleva det tryggt att ha en sänggrind uppe för att inte riskera att ramla ur sängen. En åtgärd kan, beroende på hur den används, antingen vara en otillåten eller tillåten åtgärd. För att en åtgärd ska vara skyddsåtgärd behöver olika bedömningar göras. Det väsentligaste är att personen själv ska samtycka till åtgärden och att syftet med åtgärden ska vara att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde. En utmaning i vård eller omsorg av en person med demenssjukdom kan vara att förmågan till samtycke (eller förmågan till självbestämmande) är nedsatt på grund av den kognitiva nedsättningen. I en stund kan personen säga ja till en viss hjälp för att en kort stund senare säga nej. Detta kan exempelvis bero på att personen med demenssjukdom kan ha svårt att skapa sig en fullständig överblick över sin situation och därmed ha en nedsatt förmåga att bedöma vad som är bäst i situationen (Nedlund & Taghizadeh Larsson, 2016). Utebliven hjälp riskerar att bli en fråga om våld i form av försummelse exempelvis om perso nalen inte tillåts hjälpa en person med att byta ett inkontinensskydd när så behövs. Samtidigt kan det potentiellt upplevas som våld och en upplevelse av inskränkt självbestämmande om hjälp ges mot individens önskemål. I sådana situationer blir frågan om samtycke komplex, och bedömning om hur omsorg ska erbjudas till personen med demenssjukdom kräver både empati, respekt och kompetens för att situationen skall hanteras så bra som möjligt. Om personen inte längre kan kommunicera verbalt kan det också försvåra för personalen att bedöma om samtycke finns. För att kunna tyda både verbala uttryck och ickeverbala uttryck som exempelvis ansiktsutryck eller kroppsspråk är det därför viktigt att personalen lär känna personen.

Det förelåg brister i kvalitet på grund av att personal planerades att arbeta på andra enheter, kortare eller längre stunder, ibland upp till flera timmar. I vissa fall kunde detta medföra att de boende blev inlåsta på den egna enhe ten, vilket är en tvångs- och begränsningsåtgärd (IVO, 2015).

ÅtgärderSamtyckesomanvänds

Utsatthet hos personer med demenssjukdom 125

Personalen behöver ha en förståelse för att olika problematiska situatio ner kan uppstå, till exempel vid BPSD. Det är personen som lever med demenssjukdom som ska sättas i fokus, inte diagnosen. Eftersom det finns många skäl till att BPSD uppstår är det viktigt att identifiera och analysera de faktiska orsakerna i varje enskilt fall, då detta möjliggör att sedan kunna genomföra åtgärder i relation till detta och därmed uppnå ett positivt utfall (Tible m.fl., 2017). Om BPSD ses som ett resultat av otillfreds ställda behov motiverar detta dessutom förebyggande vård och omsorg med utgångspunkt i ett personcentrerat förhållningssätt där kunskap om personens livshistoria och personlighet tas i beaktande, och inbegriper därtill meningsfulla aktiviteter och en anpassad fysisk miljö (Holst & Skär, 2017; Socialstyrelsen, 2017). I Sverige har ett nationellt kvalitetsregister utvecklats, BPSD-registret, genom vilket vårdpersonal erhåller verktyg för att kunna arbeta just förebyggande, strukturerat och evidensbaserat med BPSD. Utgångspunkten är personcentrerad vård, inklusive instrument för att bedöma BPSD, förslag på bakomliggande orsaker samt åtgärder och uppföljning av BPSD (BPSD-registret, u.å.).

Personcentrerat förhållningssätt

Utsatthet hos personer med demenssjukdom fann126 att personalen ibland fattade beslut utan att faktiskt ha samtycke från personen och detta resulterade i användning av tvång och begränsningar. Etiskt svåra situationer uppstår när personalen bedömer att en åtgärd är nödvändig men den enskilda personen inte har förståelse för sina egna behov och har betydande svårigheter att ge sitt samtycke. Ett exempel på en sådan situation följer här: Hon håller fast vid våra kläder. Vi måste böja fingrarna uppåt, börja med lillfingret och öppna händerna. Ibland vi måste vara två personer. Den ena talar och den andra gör handlingen. Och det händer att patienten blir aggressiv, slåss och skriker (Brodtkorbs m.fl., 2015, s. 4).

Att lära känna personen för att hitta alternativa lösningar är alltså angeläget och utgör grunden i ett personcentrerat förhållningssätt, vilket i de natio nella riktlinjerna (Socialstyrelsen, 2017) lyfts fram som det förhållningssätt som bör användas i svensk demensvård. Det kräver ett verkligt intresse för

Det kan också innebära att människor vågar berätta om eller på annat sätt förmedla att de utsatts för tvång, begränsningar och våld av en person i sin närhet. Personal behöver stödja personen att uttrycka sin vilja. I samband med att insatser erbjuds behöver personen bli välinformerad och kunna värdera insatserna. Vid kommunikationssvårigheter behöver personen hjälp att kunna kommunicera och detta stöd måste utformas individuellt. Hänsyn behöver tas till att personen kan behöva tid för att omfatta situationen och den föreslagna insatsen och dennes vilja kan behöva växa fram och även förändras över tid. Ur Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demens

•

Utsatthet hos personer med demenssjukdom 127 personens liv, vilka preferenser denne har, vilka beslut personen vill fatta och andra områden som rör personliga förhållanden. Personalen behöver inta ett personligt förhållningssätt för att knyta an till både den enskilda personen och dennes anhöriga. Vidare krävs också en yrkeskompetens och ett systematiskt arbetssätt där personal uppmärksammar personens subjektiva erfarenheter. Båda dessa delar behöver integreras med varandra (Edvardsson, 2015). Det är inte en engångshändelse utan ett pågående enga gemang från både verksamheterna och enskild personal (McCormack m.fl., 2011). När en relation skapas mellan personal och personen med demens sjukdom uppstår ett tillitsfullt och respektfullt förhållande som gör det möjligt för personen att lita på personalen i de olika mötena (Kitwood, 1997).

•

Den personcentrerade vården och omsorgen innebär att personal inom hälso och sjukvården och socialtjänsten: bemöter personen med demenssjukdom som en person med egen självkänsla och egna upplevelser och rättigheter, trots förändrade funktioner strävar efter att förstå vad som är bäst för personen med demenssjukdom utifrån dennes perspektiv värnar självbestämmande och möjlighet till medbestämmande för personen med demenssjukdom ser personen med demenssjukdom som en aktiv samarbetspartner

•

bättre förstå Guns beteende? Hur tycker du att personalen ska bemöta Gun? I samtal med anhöriga, vad skulle du fråga?

Utsatthet hos personer med demenssjukdom deltar tillsammans med anhöriga i den kontinuerliga vård och om personen med demenssjukdom så önskar möter personen med demenssjukdom i dennes upplevelse av världen strävar efter att involvera personens sociala nätverk i vården och omsorgen • försöker upprätta och bevara en relation till personen med demenssjukdom. Ur Socialstyrelsen (2017). Vård och omsorg vid demenssjukdom. Vård och omsorg vid demenssjukdom – Stöd för styrning och ledning, s. 21–22. Gun Gun hade nu bott på det särskilda boendet en månad. Varje gång hon skulle duscha blev hon mycket orolig och aggressiv. Hon hade en svår grad av demenssjukdom vilket gjorde att hon hade betydande svårig heter att verbalt uttrycka sina tankar och vilja. Hon försökte ibland riva och bita personalen när de skulle hjälpa henne att duscha. Detta ledde till en oro hos personalen och till att de ibland höll i Gun mot hennes vilja. De kände att ”hon måste ju bli ren”. Det hände vid ett par tillfällen att personalen höll i så hårt att blåmärken uppstod på Guns överarmar. Frågan diskuterades i personalgruppen och med sjuksköterskan på boendet och även med

•

128 •

omsorgsplaneringen,

Reflektionsfrågoranhöriga.Vadkanpersonalengöraföratt

•

Botngård, A., Eide, A.H., Mosqueda, L., Blekken, L., & Malmedal, W. (2021). Factors associated with staff-to-resident abuse in Norwegian nursing homes: A cross-sectional exploratory study. BMC Health Services Research, 21(1), 1–20. BPSD-registret (u.å). Vad är BPSD? BPSD-registret.

Detta kapitel har behandlat vad demenssjukdom är och vanliga symtom. Konsekvenserna av demenssjukdom kan göra personen extra sårbar och kognitiv nedsättning är en riskfaktor för att utsättas för våld. Å andra sidan kan personen med demenssjukdom vara den som utsätter en anhörig för våld. Kapitlet har även diskuterat tvångs- och begränsnings åtgärder och om detta ibland kan vara detsamma som våldsanvändning. Även vikten av att ha ett personcentrerat förhållningssätt i mötet med personen med demenssjukdom har behandlats. Eftersom personer med demenssjukdom kan ha svårigheter att själva berätta och uttrycka vad de är med om, behöver omgivningen ha kunskap om personen för att kunna tolka vad som förmedlas och hitta bra lösningar i vardagen.

Utsatthet hos personer med demenssjukdom Sammanfattning

129 i

Referenser Alexander, M., Perera, G., Ford, L., Arrighi, H.M., Foskett, N., Debove, C., ..., & Gordon, M.F. (2015). Age-stratified prevalence of mild cognitive impairment and dementia in European populations: A systematic review. Journal of Alzheimer’s Disease, 48(2), 355–359. doi: 10.3233/JAD-150168 Alon, S (2021). Cognitive impairment and dementia: A risk factor for elder abuse and neglect I M.K. Shankardass (red.). Dementia care: Issues, responses and international perspectives. Springer (s. 269–282). Band-Winterstein, T., & Avieli, H. (2019). Women coping with a partner’s dementia-related violence: A qualitative study. Journal of Nursing Scholarship, 51(4), 368–379. Beerens, H.C., Sutcliffe, C., Renom-Guiteras, A., Soto, M.E., Suhonen, R., Zabalegui, A., Bökberg, C., Saks, K., Hamers, J.P. & Consortium, R. (2014). Quality of life and quality of care for people with dementia receiving long term institutional care or professional home care: The European Right Time Place Care study. Journal of the American Medical Direrctors Association, 15(1), 54–61. Bielsten, T., Lasrado, R., Keady, J., Kullberg, A., & Hellström, I. (2018). Living life and doing things together: Collaborative research with couples where one partner has a diagnosis of dementia. Qualitative Health Research, 28(11), 1719–1734.

Redaktör Lena Östlund är socionom, fil.mag. i gerontologi och doktorand vid Hälsohögskolan samt verksam som adjunkt vid Institutet för gerontologi, Jönköping University. Övriga författare är alla verksamma inom forskning, undervisning och/eller praktik och har gedigen kunskap inom området våld i nära relationer, med fokus på äldre personers utsatthet. Äldre personers utsatthet för våld i nära relationer

Men trots detta uppmärksammas sällan äldre personers utsatthet för våld. Anledningarna kan vara flera, men tanken på att äldre kan utsättas för våld i en nära relation är för många avlägsen. Äldre personers utsatthet för våld i nära relationer vill synliggöra att olika typer av våld förekommer mot och bland äldre personer.

Art.nr 44739

Men det allra viktigaste är att ge kunskap om hur omgivningen kan uppmärksamma detta och förhindra våld, samt ge hjälp och stöd. Boken belyser det ansvar som olika myndigheter, såsom socialtjänst, hälso- och sjukvård samt tandvård, har. Ett kapitel beskriver rättsprocessen vid en anmälan och ett annat belyser vilka svårigheter en äldre person kan ha när det gäller att söka hjälp och att bryta upp från en relation. Flera kapitel innehåller konkreta råd för hur exempelvis personal kan ge hjälp och stöd. Äldre personers utsatthet för våld i nära relationer är i första hand skriven för högskoleutbildningar inom socialt arbete, vård, omsorg och medicin. Boken kan också vara till nytta för alla som vill öka sin kunskap om äldre personers utsatthet för våld i nära relationer.

Frågor om våld i nära relationer är numera vanligt förekommande i media, politiska debatter, offentliga utredningar och lagändringar.

studentlitteratur.se