9789144153247

PERSPEKTIV PÅ OFFENTLIG FÖRVALTNING

TEORI I PRAKTIKEN

LINDA ALAMAA STINA MELANDER, YLVA STUBBERGAARD (RED.)

Perspektiv på offentlig förvaltning

Teori i praktiken

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus

Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 44287

ISBN 978-91-44-15324-7

Upplaga 1:1

©Författarna och Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund

Formgivning inlaga: Sebastian Wadsted/Lyth & Co

Ombrytning inlaga: Siv Rudholm

Formgivning omslag: Jan Petterson

BOKENS FÖRFATTARE 253

Introduktion

Linda aL amaa, Stina m e L ander & Y L va Stubbergaard

Att skriva uppsats kan vara frustrerande. Att försöka lära ut hur man skriver uppsats likaså. Våra erfarenheter som lärare och handledare i offentlig förvaltning är att en stor del av frustrationen grundas i svårigheter kring att välja och använda teorier. Som student vet du att du måste ha med ett teoretiskt perspektiv, att det måste finnas ett kapitel i uppsatsen med rubriken ”teori” (eller som i alla fall handlar om detta). Men vilken teori ska väljas? Hur ska teorin användas? Och hur kan man ta sig igenom de svårigheter som i stort sett alla möter när de ska applicera teorin på det empiriska materialet? Dessa frågor är nödvändiga att ställa sig, för det är just i mötet mellan teori och empiri som vetenskap föds.

I stället för att bara diskutera dessa frågor med våra studenter bestämde vi oss för att skriva den här boken. Den består av tio kapitel skrivna av författare varav de flesta har sin hemvist inom ämnet statsvetenskap. Varje kapitel introducerar ett teoretiskt perspektiv och illustrerar hur det kan användas genom en beskrivning av ett eller flera forskningsprojekt.

Vår förhoppning är att boken ska svara mot två behov som vi själva har upplevt som lärare och forskare. För det första är boken tänkt att förmedla kunskap om och inspirera till reflektion över hur teorier används i forskning om offentlig förvaltning. Detta tror vi kan hjälpa dig som student att göra medvetna och självständiga val av teoretisk ingång till dina empiriska studier, både inom ramarna för kursarbetet och i uppsatsskrivandet. För det andra hoppas vi att boken ska fungera som ett stöd för lärare i

offentlig förvaltning att lyfta betydelsen av teoretiska perspektiv. Tanken är att denna bok ska kunna fungera som underlag för föreläsningar och seminarier som diskuterar hur olika teoretiska perspektiv kan anläggas på samma empiriska fenomen. Vad lär vi oss till exempel om effekterna av New Public Management om vi studerar betydelsen av institutioners trögrörlighet, byrå kraters strategiska agerande för att maximera den egna ekonomiska vinningen, eller diskursiv hegemoni? Hur påverkar valet av teori den kunskap vi kan nå?

I forskningsartiklar och böcker kan det ibland framstå som att teori är något självklart, ett färdigt redskap som forskaren plockat fram ur sin verktygslåda. I praktiken är det sällan så utan teorier måste som regel modifieras och anpassas till det aktuella projektet. I de slutgiltiga produkterna (det vill säga de texter som skrivs om projektet) presenteras sällan hela den här processen. Vi har strävat efter att ge mer insikt om hur själva forskningsprocessen går till genom att varje kapitel innehåller en reflektion om det teoretiska perspektivets möjligheter och begränsningar och hur det har använts i ett specifikt forskningsprojekt. Vi hoppas att på så sätt inspirera till en friare syn på användningen av teori, där lärdomen är att det inte bara är accepterat utan ofta nödvändigt att förändra, modifiera eller välja ut vissa delar av en teori för att den ska vara användbar. Och att det mycket väl går att kombinera teorier – om detta görs på rätt sätt och med hänsyn till de vetenskapsteoretiska grundantaganden som teorierna vilar på.

I detta introduktionskapitel kommer vi att först utveckla vad vi menar med offentlig förvaltning och teori, därefter diskutera betydelsen av att lyfta fram vetenskapsteoretiska antaganden, innan vi går vidare med att introducera antologins bidrag. Vi vill understryka att de perspektiv som presenteras i denna bok inte syftar till att vara representativa eller uttömmande. Vi menar inte att det är dessa perspektiv som definierar studiet av offentlig förvaltning eller att de är bättre än andra perspektiv. Snarare hoppas vi att boken kan vara en utgångspunkt för att diskutera

alternativa perspektiv och i bästa fall hjälpa till i sökandet efter sådana. Det finns mängder av tänkbara teoretiska perspektiv som kan hjälpa oss att förstå den offentliga förvaltningen som inte presenteras här – perspektiv som tar fasta på exempelvis kön och sexualitet, teknologisk utveckling, miljö och klimat, koloniala makt strukturer eller kapitalismens utveckling. Våra val av perspektiv speglar i hög grad den forskningsmiljö som vi själva vistas i, där idékritiska och tolkande perspektiv har fått stort genomslag i jämförelse med mer traditionell förvaltningsforskning som historiskt och internationellt har dominerats av institutionell teori. I framtiden hoppas vi se studier som utgår från en större bredd av teoretiska perspektiv. Vår övertygelse är att bredden behövs för att förstå den offentliga förvaltningens utveckling och hur vi kan organisera den på ett sätt som möter nya utmaningar, som bevarar viktiga demokratiska principer och landvinningar och som svarar mot marginaliserade gruppers krav på rättvisa och jämlikhet. En av våra huvudpoänger är att det inte finns ett teoretiskt perspektiv som beskriver verkligheten bättre än något annat, utan att olika perspektiv förmår lyfta fram olika frågor och faktorer vilket betyder att en pluralism av perspektiv är avgörande om en komplex och föränderlig förvaltning ska kunna förstås och beskrivas.

Vad är offentlig förvaltning?

En vanlig beskrivning av offentlig förvaltning är att den omfattar de organisationer och processer som genomför politiska beslut. Som forskningsområde skulle det i så fall handla om att skapa kunskap om politikens ”utflödessida”, i kontrast till de forskningsinriktningar som fokuserar på politikens ”inflödessida” som valsystem, väljarbeteende, förhandlingar och beslutsfattande. Denna definition av offentlig förvaltning är i mångt och mycket träffande för vad förvaltningsforskare sysslar med. Samtidigt riskerar en indelning mellan beslut och genomförande att ge en felaktig bild av att det går att dra en skarp gräns mellan politik och adminis -

tration. I själva verket fortsätter beslutsfattandet i förvaltningen eftersom det är på myndighetsnivå som de politiska besluten tolkas, målsättningar prioriteras och verksamheter organiseras. Förvaltningen arbetar inte bara med att genomföra utan också med att bereda politiska beslut genom att ta fram underlag som ligger till grund för politikernas ställningstaganden. Eftersom förvaltningens beslut påverkar politikens innehåll, och därmed utgör en form av maktutövning, är dessa beslut naturligtvis också politiska.

Uppdelningen mellan politik och administration kan ses som inbyggd i själva begreppet förvaltning, som kan associeras med skötsel för att upprätthålla någontings rådande ordning. Samma sak kan sägas om den engelska termen public administration som också leder tankarna bort från politik och makt till administration och tillämpning. Visserligen är förvaltningens roll i demokratin just att upprätthålla och tillämpa lagar, beslut och institutioner. Men det som görs i förvaltningen bidrar också till förändring. Även om styrningen i ett tänkt ideal kommer från politiskt valda företrädare och implementeras av tjänstemän, ser det i praktiken inte alltid ut så. Ett politiskt beslut kan mycket väl både initieras och beredas av förvaltningen. Och när beslutet väl ska genomföras av förvaltningen krävs det ofta både tolkningar, prioriteringar och en viss organisering. Allt detta görs i förvaltningen och kommer att påverka effekterna av det ursprungliga beslutet. Studiet av offentlig förvaltning kan således ses som studiet av den maktutövning som sker över och genom de verksamheter som getts i uppdrag att genomföra politiska målsättningar.

Behövs det då särskilda förvaltningsteorier för att studera förvaltningens arbete? På denna fråga vill vi svara både ja och nej. Eftersom det som sker i förvaltningen handlar om makt och politik går det utmärkt att använda teorier som utvecklats kring detta i relation till andra områden även i studiet av den offentliga förvaltningen. Vi vill också framhålla ämnets interdisciplinära natur. Det är inte bara statsvetare som studerar offentlig förvaltning, utan

även företagsekonomer, jurister, sociologer, genusvetare, etnologer med flera. Detta återspeglas även i denna bok då flera av kapitlen bygger på litteratur från andra discipliner.

Samtidigt vill vi hävda att det är något särskilt med offentlig förvaltning som kräver en viss anpassning. Som politiskt styrd organisation är den offentliga förvaltningen annorlunda än privata företag och organisationer. Teorier som inte tar hänsyn till detta riskerar att ge en felaktig bild av vilka faktorer som är relevanta att studera för att kunna förklara varför förvaltningen gör som den gör. Det finns också ett normativt argument för att teorier om offentlig förvaltning bör ta hänsyn till förvaltningens särskilda roll i demokratin och studera hur väl offentliga organisationer och aktörer fyller denna roll.

Vad

är teori?

Att omedelbart och enkelt definiera betydelsen av begreppet teori låter sig inte göras eftersom det skiljer sig åt mellan olika vetenskapsteoretiska traditioner och forskningsfält (se t.ex. Corvellec 2013). Generellt kan man dock säga att en teori består av grundläggande begrepp inom ett ämne och skiljer sig från praktik, det vill säga empirin.

Ett sätt att förstå vad en teori är eller kan vara är att utgå från syftet med studien. Här görs det vanligtvis en åtskillnad mellan tre typer av teori: För det första empirisk teori som syftar till att förstå eller förklara företeelser och som svarar på frågan hur något är. För det andra normativ teori som används för att undersöka idéer om hur något bör vara och svara på frågor om vad som är önskvärt. Slutligen konstruktiv teori som syftar till att dra slutsatser om hur ett önskvärt tillstånd kan nås (Lundquist 1993). Konstruktiv teori bygger på de tidigare teorityperna genom att forskaren först måste kunna precisera hur någonting är och därefter lägga fram en rimlig norm om hur det bör vara, för att slutligen kunna ställa frågor kring hur detta tillstånd kan uppnås eller konstrueras.

Varför behövs teori? Teorier behövs dels för att skapa fokus i studierna (vad ska studeras?), dels för att knyta an till tidigare forskning (vilka samband och relationer mellan begrepp har konstaterats tidigare?) (Badersten & Gustavsson 2015). Teorier skärper på så sätt antaganden om relationer mellan händelser eller begrepp och ger redskap för att förstå, förklara och tolka verkligheten. Utan teori saknar en studie sökarsikte och det blir omöjligt att veta vad som är viktigt och vad som är oviktigt. För att förklara hur och varför teorier behövs används ofta en glasögon metafor. Enligt denna metafor liknas de skilda teoretiska perspektiven vid olika glasögon som forskaren kan ta på sig, som riktar fokus mot olika faktorer som kan bidra till att förstå eller förklara ett fenomen. Ett teoretiskt perspektiv skapar alltså fokus i en studie genom att berätta för forskaren vad, i en komplex verklighet, som bör studeras för att förstå varför något är som det är. Om det är konsekvenser av skolans marknadisering som studeras så kan olika teorier (glasögon) användas, som till exempel riktar fokus på ekonomiskt egenintresse, ideologisk förskjutning, institutionernas utformning eller organisationskultur.

Glasögonmetaforen är tilltalande eftersom den illustrerar hur samma fenomen kan uppfattas olika beroende på vilket teoretiskt perspektiv som anläggs. Samtidigt har den sina begränsningar eftersom den inte riktigt fångar på vilket sätt teoretiska antaganden ofta är tätt sammanvävda med forskarens egen världsbild/ideologi. Vi väljer inte neutralt mellan olika glasögon utan tenderar att ha våra särskilda favoritglasögon på i alla lägen, och ofta glömmer vi bort att vi har dem på. Det innebär att vi både som studenter och forskare kan ha svårt att upptäcka när ett teoretiskt perspektiv har slutat att tjäna oss väl.

En annan begränsning med glasögonmetaforen är att den ger bilden av att ett teoretiskt perspektiv är något som går att ”ta av”. Vi vill poängtera att det inte går att betrakta alla aspekter av verkligheten och ta in allt på en och samma gång – vissa saker väljs alltid ut medan andra ignoreras. Det finns alltså inga icke-

teoretiska studier, även om en studie kan sakna explicit teoretisk förankring. Även utan att vara medvetna om det, har vi alla vissa föreställningar om hur verkligheten är beskaffad. Att presentera och förklara sin teori innebär således att synliggöra sina glasögon.

Hittills har vi beskrivit teori som något som ”appliceras” på ett empiriskt material. Samtidigt kan det vara svårt att skilja teori från empiri. Ett exempel är forskningsfältet om governance, som beskriver hur den offentliga styrningen har förändrats från hierarkisk regelstyrning till ett ökat inslag av målstyrning där genomförandet fastställs i decentraliserade nätverk av olika aktörer. Här kan det vara svårt att skilja på vad som är teoretiska antaganden och empiriska resultat. Är governance en teori om hur styrningen har förändrats som vi kan använda för att förstå ett specifikt fall av styrning, eller är governance ett empiriskt fenomen som vi behöver teori för att förstå och förklara?

Det kan även vara svårt att skilja teori från metod eftersom antaganden om vad som ska studeras är tätt sammanvävda med antaganden om hur det bör studeras. Detta gäller i någon mån för de flesta teoretiska perspektiv, men i denna bok är det särskilt påtagligt i kapitlen om diskursteori och etnografi där teori och metod smälter samman. Även om böcker på dessa teman ofta sorteras in på bibliotekets metodhylla handlar det alltså inte bara om olika sätt att samla in material. Snarare kan dessa perspektiv betraktas som olika sätt att närma sig forskning (olika approacher) som utgår från vissa teoretiska antaganden. Som bokens kapitel illustrerar måste dessa perspektiv dock kompletteras med ytterligare teori för att forskaren ska veta vilka etnografiska praktiker eller diskurser som studeras.

Ytterligare ett sätt att beskriva syftet med att använda teori är att skilja mellan tre olika teoretiska ambitioner: att utveckla teorier, att pröva teorier samt att använda teorier (Badersten & Gustavsson 2015, Esaiasson et al. 2017). Att ha en teoriutvecklande ambition kan beskrivas som att empirin hjälper till att förfina eller förändra teorin. Målsättningen är inte att undersöka om

teorin ”stämmer” eller inte, utan att se hur den kan förbättras eller anpassas. När man utgår från en teoriprövande ambition handlar det däremot om just detta, att testa om det som teorin hävdar stämmer med verkligheten. I båda de fall som beskrivits ovan ses empirin således framför allt som ett hjälpmedel när teorin ska utvecklas respektive prövas. När ambitionen är teorianvändande (även kallat teorikonsumerande) är det i stället empirin som står i fokus. Teorin blir här ett hjälpmedel för att analysera det empiriska materialet.

Denna indelning i tre olika sätt att använda sig av teori fyller en pedagogisk funktion genom att tydliggöra att olika studier kan ha olika syften. I praktiken går det emellertid inte att göra någon skarp åtskillnad mellan användandet, prövandet och utvecklandet av teorier. Vi menar att det i varje användning av en teori också sker en utveckling eller prövning av denna. Det är sällan en teori kan användas ”rakt av”, utan teorier behöver vanligtvis modifieras och anpassas till den specifika studien. Denna process kallas ibland för operationalisering och innebär att abstrakta begrepp konkretiseras och preciseras i syfte att göra teorin möjlig att använda. Om inte annat måste man som forskare eller uppsatsförfattare välja vilken variant av teorin som är mest användbar för det aktuella projektet eller vilka delar av det teoretiska ramverket som är relevant för studien. I praktiken har alla teoretiska fält skilda traditioner. Det finns inte bara en diskursteori, ett sätt att jämföra, en syn på public choice etcetera. Hur vet man då om teorin är rätt för projektet? Detta är en fråga som det tyvärr är svårt att ge ett generellt svar på. Valet av teori beror på vilket syfte projektet har och vilka frågor man vill ställa till materialet. Vi menar att det bästa sättet att utveckla en känsla för hur man väljer och använder teori är att öva sig och genom att läsa andras forskning och studera vilka teoretiska och metodologiska val som gjorts där. För att kunna göra ett informerat val av teori kan det dock vara till stor hjälp att vara medveten om skillnader i vetenskapsteoretiska utgångspunkter. Något som vi därför diskuterar i nästkommande stycke.

Vetenskapsteori

Att känna till en teoribildnings vetenskapsteoretiska utgångspunkter är avgörande, inte minst om man vill kunna kombinera olika slags teorier. Att kombinera en teori som utgår från att människan är naturligt nyttomaximerande med en som menar att människors handlande kan förklaras av hennes anpassning till omgivande normer fungerar sällan bra (även om det givetvis kan finnas normer om just nyttomaximering). Med vetenskapsteori menar vi ontologi och epistemologi: antaganden om hur verkligheten är beskaffad och hur vi kan nå kunskap om den. I följande övergripande beskrivning av vetenskapsteoretiska inriktningar blir nyanser lämnade utanför. I respektive kapitel ges däremot utrymme för mer utvecklade diskussioner av relevanta aspekter för de teorier som fokuseras i dem.

När det gäller ontologi kan en grov indelning göras mellan realism och relativism (Marsh & Stoker 2002). Med realistisk ontologi menar vi en essentialistisk syn på verkligheten, motsvarande det engelska begreppet ”foundationalism”. Det antas helt enkelt finnas en verklighet som har en viss natur som är oberoende av hur vi uppfattar den. Det finns träd och stenar, stater och krig, kvinnor och män, som vi kan studera för att förstå hur dessa saker och fenomen ”verkligen är”. Utifrån en relativistisk ontologi görs i stället antagandet att det vi betraktar som verkligheten är beroende av betraktaren. De begrepp som vi människor använder för att beskriva vår omgivning är inte givna av naturen utan etiketter som vi själva har uppfunnit för att försöka förstå världen vi lever i. Med dessa etiketter följer vissa antaganden som har uppkommit i en viss social och politisk kontext. Utifrån en relativistisk ontologi menar man inte att verkligheten inte ”finns” – man förnekar inte att saker och ting har en materia. Men eftersom vi bara kan beskriva verkligheten med hjälp av vårt språk som i sin tur är beroende av kontext, så kan vi inte avläsa verkligheten som den ”verkligen” är. Det blir inte heller det mest intressanta från detta

perspektiv. Mer intressant blir det att studera hur våra antaganden om verkligheten är konstruerade och vilka effekter dessa antaganden får (se till exempel kapitlet om diskursteori).

Forskarens ontologiska antaganden får konsekvenser för vilken typ av kunskap som hen tror är möjlig att erhålla genom ett forskningsprojekt. Här kan vi göra ännu en grov åtskillnad mellan två epistemologiska hållningar: objektivism och subjektivism (Marsh & Stoker 2002). Enligt en objektivistisk epistemologi antas forskaren kunna nå objektiv kunskap om verkligheten som inte färgas av forskarens egna åsikter och antaganden. Med uppfattningen att vi kan samla in data om verkligheten, utan att inverka på denna information, anses det viktigt att forskaren anstränger sig för att skala bort allt som kan göra att hens tidigare förståelse om verkligheten färgar processen och i stället låter empirin ”tala för sig själv”. Enligt en subjektivistisk epistemologi antas sådan objektivitet inte vara möjlig. Dels på grund av att forskarens eller samhällets värderingar och åsikter kommer att styra vad som uppfattas som ett vetenskapligt problem som är värt att studera (se kapitlet om governmentality). Dels på grund av de tidigare beskrivna antagandena om språkets natur – att de begrepp som forskaren använder sig av inte är neutrala speglingar av en objektiv verklighet, utan bygger på antaganden om verkligheten som i sin tur formar den. Det finns utifrån detta perspektiv helt enkelt ingen möjlighet att nå en objektiv kunskap, eftersom forskarens förförståelse och teorier utgör ett begreppsligt filter mellan verkligheten och vår kunskap om den. Med uppfattningen att forskarens val påverkar kunskapen om verkligheten, anses det viktigt att tydligt och öppet klargöra under vilka villkor studien genomförs så att läsaren är medveten om vad som kan påstås om det som studeras (Alvesson & Sköldberg 1994; Djurfeldt 1996; Lundquist 1993).

De grundläggande ontologiska och epistemologiska dimensionerna kan illustreras med följande figur:

ONTOLOGI

Realism

Relativism

Objektivism

Positivism

Subjektivism

Kritisk realism1

Konstruktivism

Hur förhåller sig då kapitlen i denna bok till dessa vetenskapsteoretiska positioner? Först kan vi konstatera att en renodlat positivistisk position som utgår från att det finns en verklighet som forskaren kan avläsa utan att påverkas av kontext, förförståelse, teoretiskt perspektiv eller språk inte finns representerad. Detta speglar det faktum att det är få som i dag utgår från en sådan syn i samhällsvetenskapliga forskningsprocesser. Däremot ser vi ofta forskning som grundas i en realistisk vetenskapsteoretisk position där strukturer, institutioner och individers handlingar antas ske på ett sätt som är oberoende av vem som betraktar dem, samtidigt som forskarna menar att det inte går att nå kunskap om dessa handlingar på ett objektivt sätt. En sådan ansats benämns ofta som kritisk realism eller bara realism (se Marsh & Stoker 2002 som gör en distinktion mellan positivism, realism samt interpretism).

Ansatsen kritisk realism innebär att forskaren är medveten om att val av teorier, begrepp och metod starkt kommer att inverka på vad vi kan nå för kunskap. Denna position antas tydligast i kapitlet om situerat aktörskap men återspeglas även i kapitlen om jämförande förvaltningsforskning och public choice. Dessa perspektiv vilar på ett antagande om att det går att dra slutsatser om kausala mekanismer (orsak och verkan) som är giltiga oavsett betraktare.

1 Kritisk realism står här för realistisk ontologi kombinerat med epistemologisk relativism (se kapitlen om nyinstitutionalism och om situerat agentskap).

Kritisk teori syftar ibland på en särskild teoritradition, förfäktad av den så kallade Frankfurtsskolan (med t.ex. Habermas, Adorno och Marcuse).

Svårigheter att ge tydliga distinktioner mellan begreppen ökar genom att det inom subdisciplinen internationella relationer finns en särskild teoriinriktning som benämns realism.

är lärare och forskare i statsvetenskap vid Lunds universitet. Övriga författare är: Niklas Altermark, Andreas Bergh, Josef Chaib, Gissur Ó. Erlingsson, Mats Fred, Astrid Hedin, Maria Hedlund, Sabine Kuhlmann, Dalia Mukhtar-Landgren, Petra Svensson och Per-Anders Svärd.

I den jämförande förvaltningsforskningen är det just den jämförande metoden, som kan avslöja mönster genom insamlandet av data om en större mängd fall, som antas göra det möjligt att göra utsagor om kausalitet. Public choice-teorin använder i stället ett förenklat antagande om att människor tenderar att agera i ekonomiskt egenintresse för att avtäcka mönster i en annars komplex och mångtydig verklighet.

PERSPEKTIV PÅ OFFENTLIG FÖRVALTNING

TEORI I PRAKTIKEN

De flesta av bokens övriga kapitel kan placeras i en relativistisk ontologi och en subjektivistisk epistemologi. Denna position benämns här som konstruktivism och används som ett paraplybegrepp för olika teoretiska traditioner som förenas av ett antagande om att språket inte bara beskriver verkligheten, utan också bidrar till att konstruera den. För att förstå varför samhället ser ut som det gör, blir det alltså nödvändigt att studera hur våra idéer, föreställningar och begrepp om verkligheten påverkar hur människor agerar – vad de säger, gör och hur de förstår sig själva – och därmed formar den verklighet som de utger sig för att beskriva.

Resultatet av politiska beslut påverkas i stor utsträckning av vad som sker i den offentliga förvaltningen. Att studera hur förvaltningen styrs och hur den fungerar är därför helt centralt inom samhällsvetenskaperna. För att analysera den offentliga förvaltningens komplexitet och mångfald behövs ett brett spektrum av teorier, men beroende på vilken teori som används kommer både frågeställningar och svar att variera.

Syftet med denna bok är att förmedla kunskap om och inspirera till reflektion över teorier och hur de kan användas i vetenskapliga undersökningar. I boken presenteras olika teoretiska ingångar till studiet av den offentliga förvaltningen. Uppsatsförfattare får exempel på hur en vetenskaplig studie kan läggas upp, olika teoriers styrkor och svagheter samt förslag på hur fallgropar kan undvikas.

Perspektiv på offentlig förvaltning riktar sig till studenter och lärare inom offentlig förvaltning.

Inom det konstruktivistiska lägret kan man skilja på två olika traditioner som också återkommer i denna bok: dels vad som kan beskrivas som en tolkande ansats eller tradition (interpretivism), dels poststrukturalism. Den tolkande traditionen har rötter i hermeneutiken. I denna tradition tillskrivs individers tolkningar av sin situation och omgivning en stor betydelse. Den mening som människor tillskriver händelser påverkar kategoriseringar, institutioner och agerande och får därmed politiska konsekvenser (till exempel för hur vi talar om arbetslöshet och organiseringen av insatser mot denna). Gemensamt för olika inriktningar inom det tolkande perspektivet är forskarnas försök att förstå meningsskapande och hur detta meningsskapande i sin tur påverkar vår förståelse av verkligheten (Schwartz-Shea & Yanow 2012; Wagenaar 2011). Den inriktning som kan betecknas som klassisk hermeneutik finns inte representerad i något av bokens kapitel. Inom den inriktningen söker forskaren nå en sann förståelse av varför

Art.nr 44287

Linda Alamaa (red.), Stina Melander (red.) och Ylva Stubbergaard (red.)