9789144153155 by Smakprov Media AB

PARTIC PARTIC PARTICIP RTICIPATI IPATION VAD NÄR HUR V E R N E R D E N VA L L S U S A N N E I W A R S S O N ( R E D . )

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 44388 ISBN 978-91-44-15315-5 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Henrik Hast Ombrytning inlaga: Catharina Grahn

Printed by Latgales Druka, Latvia 2022

Formgivning omslag: Francisco Ortega

INNEHÅLL

FÖRORD 11 FÖRFAT TARPRE SENTATIONER 13 FIGUR- OCH TABELLFÖRTECKNING 17

Del 01

Vad?

01 / Vad är participation? 21 V E R N E R D E N VA L L & S USA N N E IWA R S S O N

Vad betyder ordet participation? 23 Participation inom olika samhällsområden – några exempel 24 Från folkhem till samverkan 28 Participation som begrepp och praktik 32 Fyra tillämpningsområden 37 1 Politik 37 2 Forskning 38 3 Samhällsbyggande och stadsplanering 40 4 Hälso- och sjukvård samt socialtjänst 41 Antologins innehåll 44 Litteratur 49 02 / Reformpolitik och deliberation 53 H A NS - E DVA R D RO OS

Samhällets komplexitet och demokrati 57 Specialisering, formalisering och expertifiering 57 Politikens roll i ett differentierat samhälle 61

I nneh å ll

Spänningen mellan medborgare och klient 64 Reformpolitik som reflexiv politik 66 Participation som demokratisk reformpolitik 68 Integrering av frikopplade samhällssfärer 68 Participation som engagerande och involverande demokrati 69 Den deliberativa demokratins kommunikativa rationalitet 74 Två former av indirekt demokrati – representativ och deliberativ 74 Rationellt motiverad konsensus 75 Kunskapsaspekten i kommunikativ rationalitet 78 Generalisering av intressen och offentlig allmänvilja 81 Institutioners mottaglighet för deliberativ demokrati 84 Kollaborativ styrning och kommunikativ legitimitet 84 Det demokratiska maktkretsloppet 87 Participation som deliberativ politik 90 Litteratur 91 Del 02

När?

03 / Participatorisk design 97 V E R N E R D E N VA L L & E L I N O L A N D E R

Vad är design och participatoriska designprocesser? 99 Tre argument för participativa designprocesser 102 Utmaningar och möjligheter vid participatorisk design 106 1 Tröghet 107 2 Expertis 112 3 Makt 117 Avslutning 121 Litteratur 123

I nneh å ll

04 / Brukarinvolvering i forskning 127 S USA N N E IWA R S S O N & H Å K A N J Ö NS O N

Participatoriska forskningsansatser 128 Det vetenskapliga modellspråket 130 Forskningsprogrammet UserAge – en reflexiv praktik 131 Vad är brukarinvolvering och vilka är brukarna? 133 Vi tycker inte om ordet brukare! 135 Praktiskt användbar systematik 136 Organisation för att utveckla och stödja participation 138 Covid-19-pandemin – en hävstång för participation genom ökad teknikanvändning 140 Paradoxal relevans 141 Glidande ansatser 142 Diskussion 143 Avslutning 145 Litteratur 148 05 / Tillgänglighet, användbarhet och universell utformning 151 P E R- O LO F H E DVA L L , AG N E TA S TÅ H L & S USA N N E IWA R S S O N

Delaktighet – att delta i och bidra till samhället 155 Tillgänglighet och användbarhet – begrepp som rör flera nivåer 157 Användbarhet – ett upplevt perspektiv 160 Bristande tillgänglighet och användbarhet begränsar delaktighet 161 Universell utformning – under framväxt i Sverige 163 Diskussion 168 Vilka ryms egentligen i uttrycket ”alla”? 169 Utvecklingen av kravställande går i motsatta riktningar 171 Det pågår en harmonisering av begreppen 171 Högre krav 172 Starkare processfokus 174 Utökade målgrupper 175 En avslutande helhetsbild 177 Litteratur 179

I nneh å ll

06 / Participation som fenomen i folkhälsans praktik och

forskning 183 P E R- O LO F ÖS T E RG R E N

Fenomenet participation i folkhälsopolicyer 184 Fenomenet participation i folkhälsovetenskaplig forskning 187 Fenomenet participation och individen som objekt 189 Fenomenet participation och individen som agerande subjekt 191 Nya systemteoretiska modeller för hälsa 193 Två motsatta trender för begreppet participation 195 Avslutning 197 Litteratur 198 07 / Dialogens roll i planeringen av staden och dess

arkitektur 201 G U N N A R SA N D I N

Participation i stadens gestaltning 203 Stadsbyggnadsdialog, demokrati och den svenska välfärdsmodellen 205 Stadsplanering och den förändrade synen på välfärd 206 Segregation – ojämlika participatoriska förutsättningar 207 Experimentella former av participation 209 Skenbart participatoriska projekt 210 Att överbrygga svårigheter i dialoger 211 Medborgardialog och dess deltagande aktörer 213 Participation – en mångfald aktörer 216 Delaktighetens dilemman – exempel från Malmö 217 Slussplan 218 Hyllie temapark 221 Spillepengen 223 Rosengård 225

I nneh å ll

Participatoriska dilemman – brister i dialoger 228 Medborgardeltagande i ett globalt och ekologiskt perspektiv 229 Lokala dialogers globala anknytning 230 Participation och ett ökat ekologiskt medvetande 231 Avslutning – deltagande och kommunikation 233 Litteratur 237 08 / Participation för hållbara städer 243 E L ISA B E T H DA L H O L M H O R N YÁ NSZK Y

Participation och hållbar stadsutveckling 244 Kort historik om stadens utveckling och aktuella utmaningar 244 Perspektiv på hållbar stadsutveckling 246 Stadsutveckling med participation 248 Tre exempel på participation för hållbar stadsutveckling 249 Den svenska ansatsen – hållbara städer 250 Den tyska ansatsen – Wohnen in Gemeinschaft (att bo i gemenskap) 251 Den schweiziska ansatsen – Mehr als Wohnen (mer än att bo) 253 Perspektiv på social hållbarhet och participationsprocess 254 Partnerskap 256 Samhällsförankring 259 Visioner och lösningar på lång och kort sikt 261 Avslutning – att förverkliga visioner för hållbara städer 262 Litteratur 266

I nneh å ll

Del 03

Hur?

09 / Participationens metodologi 271 V E R N E R D E N VA L L & B J Ö R N SL AU G

Tre idétraditioner 273 Den förklarande idétraditionen 274 Den tolkande idétraditionen 275 Den förändrande idétraditionen 276 Fyra övergripande modeller för participatorisk kunskapsproduktion 277 Smågruppsmodellen fokusgrupp 278 Smågruppsmodellen forskningscirkel 283 Storgruppsmodeller 289 Gestaltande modeller 293 Rådgivande organ, referensgrupper och brukarråd 298 Avslutning 302 Litteratur 305 10 / Participation som aktionsforskning med

samhällsarbete 309 H A NS - E DVA R D RO OS

Framstegens gränser – modernitetskritik 310 Den ofullbordade reformpolitiken 310 Den kritiska forskaren som aktiv reformatör 312 Aktionsforskning och demokrati 315 En modifierad forskarroll 320 Integrering av kunskaps- och moralfrågor 323 Aktionsforskning och samhällsarbete i bostadsområdet Kroksbäck 324 Fallet Kroksbäck – reformpolitiskt problematiskt 324 Kunskap om betydelsefulla sociala mekanismer 327 Vetenskapens roll i aktionsforskningen 330 Kunskap som styrning av förändringsarbete i lokalsamhället 332

I nneh å ll

Det dubbla kravet på giltig kunskap och rättfärdiga åtgärder 333 Homogenisering av synen på rationell kunskap 334 Ontologisering av intressen 335 Om projektets oavsiktliga konsekvenser 338 Kunskapens och handlingens legitimitet 339 Kunskap och ansvar 339 Kunskap och handling 342 Kunskapsdelning och arbetsdelning 345 Participation och aktivismens problematik 347 Litteratur 351 11 / Därför participation 357 V E R N E R D E N VA L L & S USA N N E IWA R S S O N

Makt 358 Samverkan 360 Framtidspaning om participation 362 Politik 363 Samhällsbyggande 365 Hälso- och sjukvård och socialtjänst 367 Forskning 369 Tre fundament för participation 371 Vart är vi på väg? 374 Litteratur 377 REGISTER 379

FÖRORD

Frågan vem/vilka som ska bestämma i ett samhälle är tidlös. Samtal och debatter har förts på torgen hos de gamla grekerna, i furste palatsen under medeltiden, i skuggan av giljotinerna under franska revolutionen och i nutidens sociala media. Vilket styrelseskick fungerar bäst? Ska kvinnor få rösta i allmänna val? Vilket inflytande ska experter ha? När, hur och i vilka samhällsfrågor ska allmänheten ha ett direkt inflytande? Svaren formas och omprövas under skilda epoker. Idéer om människors rätt till utökad delaktighet är högaktuella inom många samhällsområden. De tar plats i samhällsplaneringen, utbildningen och forskningen och kommer bland annat till uttryck som brukar- och patientmedverkan och i barnkonventionen. Människor kräver del aktighet i sin egen vård, samt i utformningen av tjänster som berör dem och produkter de ska använda. I denna bok använder vi begreppet ”participation” för hur männi skor både kräver att få delta och inbjuds att vara delaktiga inom allt fler områden. Vi själva är en grupp forskare från Lunds universitet som sedan 2016 har träffats flera gånger per år för att samtala om vad participation innebär för samhället och för oss i vår forskning. Vi har vridit och vänt på begreppet och vi har bjudit in andra forskare att samtala med oss. Till sist tyckte vi att det var hög tid att försöka fånga våra samtal i text. Genom att sätta våra tankar på pränt blir de förhoppningsvis tydligare för oss själva och kanske kan de även stimulera andra. Vi är, liksom bokens övriga författare, engagerade i en tankesmedja som är knuten till det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet

F örord

UserAge. Detta är ett sexårigt forskningsprogram som finansieras av Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Forte. Erfarenheter från UserAge presenteras i ett av bokens kapitel. Med den här boken vill vi ta ett kritiskt, tvärvetenskapligt och gränsöverskridande grepp på participation. Vi visar hur begreppet kan förstås och användas inom forskning, design, hälso- och sjukvård, socialtjänst och samhällsplanering. Det går inte att låsa in begreppet till någon särskild disciplin. Vi representerar nämligen ett flertal olika discipliner och forskningsinriktningar – sociologi, socialt arbete, arkitektur, samhällsplanering, design, folkhälsa, gerontologi och arbetsterapi. Vi har i god tvärvetenskaplig anda utforskat begreppet under flera år, något som är helt nödvändigt med ett begrepp som före kommer inom så många områden. Vi föreställer oss att andra f orskare, lärare, studerande i högre utbildning, tjänstemän och politiker i olika samhällssektorer kommer att finna både intressant och tanke väckande innehåll i boken. För den som inte vill läsa hela boken går det utmärkt att välja något eller några kapitel, allt efter eget intresse. Under arbetet med boken har vi träffats flera gånger för att disku tera och kommentera varandras kapitel. Vi har haft ovärderlig hjälp av två fristående forskare som i ett slutskede granskade manus och diskuterade bokens innehåll under ett seminarium. Ett stort tack riktas därför till professor Ewa Wikström vid Göteborgs universitet och professor Olav Eikeland vid Oslo Metropolitan universitet. Vi vill även tacka vår förläggare Johan Lindgren för skarpa kommentarer och entusiasm för bokens ärende. Och sist men inte minst vill vi tacka bokens författare – maken till uppslagsrika och uthålliga kollegor får man leta efter! Lund, mars 2022 Verner Denvall och Susanne Iwarsson

02 När?

VERNER DENVALL & ELIN OLANDER

Participatorisk design Vi är omgivna av designade produkter och tjänster, men reflekterar sällan över att någon har tänkt ut hur vi ska använda dem. I det här kapitlet undersöker vi förutsättningarna för hur människor kan involveras i de utforskande processer som med stöd av metoder och designer leder fram till nya designlösningar. Sådan involvering sker framför allt vid komplexa problem som kräver att många hjälps åt. Då deltar utvecklare och använd are tillsammans. Den enskilda individen blir en partner och reduceras inte till en passiv slutanvändare. Vi belyser både utmaningar och möjligheter med participatorisk design och ger flera konkreta exempel. I Helsingborgs stad uppstår tusentals serviceupplevelser varje dag. När vi har koll på vilka upplevelser som skapas i kontakten med dem vi är till för har vi förutsättningar för att kunna utveckla våra tjänster och våra arbetssätt. Att arbeta med tjänstedesign är ett sätt att kvalitetssäkra det vi gör. När vi vet vad som är viktigt för dem vi finns till för får vi stöd för att kunna verksamhetsutveckla, prioritera, innovera, digitalisera, planera och förändra. (Helsingborgs stad, 2021)

Citatet kommer från ett offentligt dokument och visar hur den offentliga sektorn tar hjälp av design och av stadens medborgare för

V erner D envall & E lin O lander

att utveckla sin verksamhet. Att involvera intressenter, i detta fall medborgare, i en dylik participatorisk utvecklingsprocess kräver eftertänksamhet och att ett antal förutsättningar är på plats. I detta kapitel kommer vi att gå närmare in på dessa och vi uppehåller oss särskilt vid tre utmaningar som kan sätta käppar i hjulen: tröghet, expertis och makt. Vi använder genomgående praktiska exempel från två olika designområden – service- och produktdesign – för att bena ut utmaningarna och illustrera hur de kan bemötas. Vi är omgivna av designade varor och tjänster dygnet runt; från mobilen som väcker oss på morgonen, cykeln som tar oss till jobbet, fikarummet, utvecklingssamtalet med lärarna i skolan, till spisen när vi lagar mat. Även om vi kanske först tänker på fysiska produkter (mobilen, cykeln, spisen etc.) är design mycket mer än så, till exempel processer för att skapa framtida förändring. Designprocesser beskrivs gärna i positiva termer som målmedvetna, förbättringsdrivna och användbara (Patrício, Grenha Teixeira & Vink, 2019). Vi hittar e xempel på design inte bara inom tillverkningsindustrin utan även inom organisationer (Malmberg & Holmlid, 2014) med komplexa, inte sällan motstridiga mål (t.ex. skola, sjukvård), skiftande politiska styrsignaler och med ett stort antal professionella aktörer (Eneberg & Svengren Holm, 2013). Design kan delas in i flera underdiscipliner, som exempel vis produktdesign, interaktionsdesign, tjänste- och servicedesign eller organisationsdesign. Designprocesser kan beröra aktörer på flera nivåer (jfr Scariot, Heemann & Padovani, 2012), aktörer som ofta har motstridiga perspektiv och behov (jfr Luck, 2003). Sådana processer bedrivs i allt högre utsträckning gemensamt, där såväl professionella experter och utvecklare som användare (kunder, brukare, boende) deltar (jfr Blomkamp, 2018). Denna utveckling kan illustreras med begrep pen samskapande, user-driven innovation och co-design (jfr Rocheska m.fl., 2014), begrepp som även används flitigt i denna antologi. Andra frekvent använda begrepp som fångar vår tids intresse för design och participation är crowd-sourcing och öppen innovation. Designprocessen är således inte bara en teknikalitet där yrkesverksamma löser problem, utan en värdeskapande process med demokratiska förtecken. Att välja en arbetsprocess med fokus på participation är dock inte automtiskt 98

/ Partici p atoris k design

likställt med ett samskapande, demokratiskt utvecklingsarbete. Participation kan främja förändring tillsammans med deltagare, men kan även uppfattas som en process där reellt inflytande saknas och där aktörerna i bästa fall får ge röst åt sina synpunkter (Shier, 2001). I det följande går vi igenom begreppen design och participatoriska designprocesser varefter vi presenterar tre argument för participativ design. Vi tar sedan upp de tre utmaningarna – tröghet, expertis och makt – tillsammans med flera exempel på hur dessa kan hanterats i praktiken. Vi avslutar kapitlet med att beröra hur ett proaktivt design arbete som gynnar participation kan se ut.

Vad är design och participatoriska designprocesser? Participatoriska designprocesser genomförs gärna i tvärvetenskapliga sammanhang, det vill säga inom komplexa problemområden som kräver kunskap från flera olika aktörer för att uppnå resultat som de flesta kan acceptera. Hur ska vi då tolka och förstå design och deltag ande designprocesser som begrepp och som arbetssätt? Det svenska begreppet design förknippas kanske oftast med tillverkade ting formgivna av en designer, att designa handlar då om att ge form åt något (enligt Svenska Akademiens ordlista). Ordet har sitt ursprung i latinets designa´re, vilket betyder ”att märka ut” eller ”beskriva”, och i dess bredaste betydelse innebär att designa att göra upp en plan. Inom design som forskningsfält är en vanligt förekommande definition följande: ”Everyone designs who devises courses of action aimed at changing existing situations into preferred ones” (Simon, 1969, s. 111). Design har därmed kommit att bli starkt förknippat med förändringsprocesser och förstås sålunda som en framåtriktad process. En designer arbetar sällan med att beskriva existerande situationer utan ger i stället förslag till framtida möjligheter (a.a., s. 115). Generellt kan designprocessen beskrivas i liknade termer som en problemlösnings process. För det första behöver problemet/förutsättningarna/behovet analyseras, för det andra måste olika lösningsförslag sökas, och för det tredje måste möjliga lösningar utvärderas för att utröna vilken som är lämpligast utifrån de kriterier som ställts upp i den inledande analysen. © FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

V erner D envall & E lin O lander

Designprocesser är likartade över disciplingränser, men är sam tidigt alltid kontextberoende när det gäller genomförandet. Något som är specifikt för designprocesser är att de nästan alltid är iterativa, det vill säga de tre faserna behöver inte följa på varandra och kan upp repas tills ett tillfredsställande resultat uppnåtts. För produktdesignern är det den nyskapade produkten som bidrar till förändring eller förbättring. För landskapsarkitekten är det kanske en ny park eller ett promenadstråk. För båda handlar det om att skapa något nytt som bättre än tidigare versioner möter användarnas behov, samt stödjer och hjälper dem i deras vardag. Genom bland annat digitaliser ingen, utvecklingen av smart teknologi, sociala innovationer och ökade krav på cirkulär produktion ställs krav på designprocesser som förutsätter tvärvetenskapliga kunskapsutbyten. Det medför att participation blir ett viktigt inslag i designerns arbets process, oavsett om det gäller bruksföremål, tjänstedesign, arkitektur eller organisationsbyggande. Genom att låta användaren eller andra berörda aktörer delta aktivt i designprocessen ges de möjlighet att i dialog med den professionella designern påverka utfallet. Användarens synpunkter kan även ge designern ett starkare beslutsunderlag, eller inspirera till själva utformningen av en ny produkt eller tjänst. I dialogen ges möjligheter att skapa samförståelse kring behov och önskemål som designern sedan kan vidareutveckla i sina visualiseringar av olika framtida alternativa lösningar. I en icke-deltagande designprocess utgår design ern från sin egen eller beställarens förståelse av och föreställning om användarens förmodade krav, behov eller önskemål gällande den slutliga designen. En sådan process kan mycket väl vara fram gångsrik, men kan också resultera i designlösningar som inte möter användarens behov. Vad menas då med en participatorisk designprocess? Finns det några specifika regler eller kan vem som helst genomföra en sådan? Beroende på vilken yrkesgrupp som använder sig av designprocessen kan den innehålla olika steg eller faser, samt utföras och stödjas med hjälp av varierande metoder. Exempelvis använder en tjänstedesigner metoder som kundresa och systemanalyser för att förstå förutsätt ningarna för den önskade designlösningen. En produktdesigner eller 100

/ Partici p atoris k design

en arkitekt kan i stället involvera aktörer i samskapande workshoppar eller i fokusgrupper för att identifiera behov och krav (se kapitel 7 av Gunnar Sandin för mer information om medborgardialog, och kapitel 9 av Verner Denvall och Björn Slaug för en beskrivning av metod). Med en designprocess följer dock generella utmaningar som behöver hanteras oavsett kontext. Svårigheter kan bli särskilt tydliga i en participativ design process eftersom många olika erfarenheter och åsikter ska tas tillvara i sökandet efter möjliga förändringslösningar – oavsett om deltagandet sker aktivt eller passivt. Sådan medverkan kan ske i designprocessens samtliga tre faser och med skiftande närvaro och inflytande. Co-design anses vara den mest inkluderande formen av participativa designprocesser (Sanders & Stappers, 2012), och innebär att man strävar efter att gemensamt identifiera problem och lösningar genom att de berörda deltar aktivt. I idealfallet arbetar slutanvändare och de olika aktörer som skapar designlösningen sida vid sida och identifierar, planerar och genomför den önskade förändringen i en iterativ process. Produktdesign är inte det enda designutövandet där slutanvän daren kan medverka aktivt. Även nya organisationer, tjänster eller arbetsprocesser behöver i olika grad utvecklas i samförstånd med de aktörer som påverkas av förändringen. En ny tjänst förutsätter att utföraren har förmåga att leverera och anpassa den utifrån en ofta heterogen målgrupps behov. En servicetjänst (appar i mobilen, nya biljettsystem, hemtjänst, information till nyanlända med mera) ut formas ofta med en viss grupp (kunder, patienter, resenärer) i åtanke, men utnyttjas senare av enskilda individer. Upplevelsen varierar bero ende på individens tidigare erfarenheter och påverkas av faktorer som genus och olika sociodemografiska levnadsvillkor. Även om det finns en bestämd målgrupp bör följaktligen individernas skilda upplevelser tas i beaktande. Ett kännetecken för service- och tjänstedesign är att tjänsten (servicen) oftast utförs av andra än de som har designat den. Servicen uppstår i själva användandet av tjänsten och behöver tillgodose någon form av behov hos målgruppen. Detta ställer krav på omfattande kompetens gällande förståelsen av komplexa problem, behov och förutsättningar. © FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

101

V erner D envall & E lin O lander

Ur ett resursperspektiv kan en participativ designprocess vara att föredra på lång sikt, även om den kortsiktigt kan medföra extra kostnader (Abras, Maloney-Krichmar & Preece, 2004). Om flera personer involveras under utvecklingsfasen kan det resultera i en starkare förståelse för och förankring i målgruppens önskemål och krav. Konsekvensen kan då bli att produkten behöver uppdateras eller förändras, vilket kan bidra till lägre totalkostnader för tillverkaren.

Tre argument för participativa designprocesser Även om det finns förståelse för vikten av att behovsägaren deltar i utvecklingen av en designlösning, kan det finnas flera hinder i det praktiska genomförandet, något vi återkommer till. Argumenten för att involvera användare i designprocessen kan sammanfattas på följande sätt: (1) tjänster och produkter blir bättre (innovations argumentet), (2) det är mer demokratiskt (inklusionsargumentet), och (3) ovärderlig kunskap tillförs (kunskapsargumentet). 1. Innovationsargumentet handlar om vikten av att utnyttja erfaren heterna hos de personer som berörs av förnyelseprocesser. De anses besitta värdefull kompetens i kraft av sin roll som kunder, patienter eller brukare av såväl produkter som tjänster. Innovation, från latinets innovatio, förnyelse, har under lång tid lanserats som en eftersträvans värd lösning på allehanda utmaningar förknippade med ekonomisk tillväxt. Numera kopplas innovation i allt större utsträckning även till sociala problem och nya sätt att hantera samhällsutmaningar som migration, klimatproblem och fattigdom (Abrahamsson m.fl., 2021; Emilson, 2015). Utformningen av innovationer främjas av samverkan mellan näringsliv, myndigheter, högskolor och andra berörda. På senare tid har det därför bildats organisationer som vill stimulera en sådan utveckling, och en rik flora av allehanda testbäddar, inkubatorer, makerspace, drivhus och experimentella hubbar har etablerats. Inte sällan är dessa organisationer kopplade till sociala media eller strävar efter att utnyttja internet. Även om företeelser som crowd-sourcing och open source software är redskap som i regel används av resursstarka aktörer som driver en särskild fråga, indikerar de att intresserade kan delta i finansieringen eller programutvecklingen utifrån sin egen förmåga. 102

/ Partici p atoris k design

Vi kommer att illustrera användardriven tjänstedesign med flera exempel från Helsingborgs stad. Socialtjänsten har där sedan några år tillbaka introducerat tjänstedesign som en process där personer i behov av stöd kan föreslå nya och förbättrade insatser. Flera av dessa personer (till exempel hemlösa, missbrukare eller långvariga biståndstagare) har tidigare befunnit sig i synnerligen utsatta sammanhang. Förbättrade och nya förslag till insatser, vilka initieras i en öppen innovations grupp som möts en gång per månad, tas vidare till förvaltningens utvecklingsgrupp där representanter för brukarna deltar under hela utvecklingsprocessen. Förslagen utreds, det görs kostnadsanalyser och konsekvensbeskrivningar, det bildas arbetsgrupper och formuleras precisa mål, varefter förslagen går till beslut för att senare genomföras. Denna typ av processer och den design som krävs går under beteck ningen samskapande (eng. co-production). Samskapande design kan kopplas till andra nutida företeelser, såsom den lärande organisatio nen, och beskrivs ingående av några danska forskare (Krogstrup, 2017; Krogstrup & Brix, 2019). Innebörden av samskapande handlar i stort om att organisationer som styrs av kontroll, byråkrati och effektivitet behöver förändras, dels med avseende på ökad tillit till medarbetarna, dels när det gäller strävan efter att utnyttja och bygga kapacitet och kunskap, samt att ge utrymme för experimenterande. För att samskapande ska generera en förändring måste deltagarna investera i gemensamma, åtaganden och uppfattningar, vilka dessutom bör återinvesteras regelbundet för att skapa en bestående förändring (May & Finch, 2009). Helsingborgs stads ambitioner baseras på idéer om att sådana förändringar stimuleras av att medborgare och brukare invol veras. Dessa aktörer påverkar då inte bara sina egna insatser, utan ges även möjlighet att utforma åtgärder inom organisationen som helhet, vilket i sin tur kommer andra till gagn (Pfannstiel & Rasche, 2019). 2. Inklusionsargumentet för participation är kopplat till användarens roll i ett demokratiskt styrelseskick. Statsvetarna Evert Vedung och Magnus Dahlberg sammanfattar argumenten för ökad participation genom brukar- och medborgarinflytande i åtta punkter (Vedung & Dahlberg, 2013). För det första nämner de vikten av individuell insatsanpassning, något som har stora likheter med idén om person centrerad vård (se kapitel 1 av Verner Denvall och Susanne Iwarsson). © FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

103

V erner D envall & E lin O lander

De tar även upp maktutjämning mellan personal och brukare, något vi återkommer till längre fram i kapitlet. Vidare nämner de ökad effektivitet liksom ökad legitimitet för välfärdens organisationer och medborgarfostran som bieffekter av participation genom att deltagande i samskapande inom ett område kan få positiva effekter även i andra sammanhang. Dessutom finns ett argument om rätten till expressivitet genom att den som deltar i en participatorisk process också får ut något på ett personligt plan, liksom hjälp till självhjälp. Det senare innebär att deltagande smittar av sig och att deltagare lär av och stöt tar varandra. Slutligen finns ett metodologiskt argument som innebär att brukarens egna erfarenheter samlas in och systematiseras för att komplettera annan data, exempelvis statistisk. Inklusionsargumentet har uttryckts särskilt tydligt av före språkare för rättigheter utöver de civila (yttrandefrihet, äganderätt), politiska (rösträtt, rätten att bilda politiska partier) och sociala rättigheterna. Förutom de juridiska och demokratiska rättigheter som en demokratisk stat behöver tillgodose finns, enligt filosofen Marshall, ett utökat medborgarskap där en medborgare garanteras ett visst minimum av stöd, respekt och inflytande, nämligen att bli lyssnad till och tas på allvar (Johansson & Hvinden, 2013). Detta är rättigheter som för den enskilda individen framstår som villkorade genom att de vanligen inte är juridiskt reglerade och därför otyd liga. Staten tillvaratar folkets vilja genom allmänna val och genom representativ demokrati, men är det tillräckligt? Deliberativa och direktdemokratiska inslag (se genomgången av deliberation i kapitel 2 av Hans-Edvard Roos) kan öka folkets möjlighet att bidra. Balansen mellan olika former av påverkan, deras omfattning och vilka personer som bör inkluderas respektive exkluderas är sedan årtionden under ständig debatt och föremål för återkommande utredningar om makt och demokrati (Petersson, 1987). Se även Per-Olof Hedvalls, Agnetha Ståhls och Susanne Iwarssons redogörelse för tillgänglighet, använd barhet och universell utformning i kapitel 5. Ett exempel på hur medborgare kan inkluderas i förändrings processer är genom så kallade brukarråd, det vill säga grupper av personer med egna erfarenheter av exempelvis vård och omsorg eller funktionsvariation som erbjuds att agera bollplank eller remissorgan 104

/ Partici p atoris k design

till myndigheter inom välfärdens olika organisationer (Eriksson, 2015). Eriksson har undersökt policydokument från ett stort antal offentliga aktörer, och dokumenten visar att det finns starkt stöd för ett ökat brukarinflytande och att aktiva brukare bland annat genom sin involvering i brukarråd förväntas bidra till kvalitets- och verksamhetsutveckling. På individnivå kan det ske genom exempelvis kundvalsmodeller, personliga ombud och samordnad vårdplanering (SIP), medan det på organisationsnivå kan ske genom brukarstyrd utvärdering (Eriksson, 2018). Ur ett designperspektiv uppfattas mottagaren av insatserna då inte som ett passivt objekt, utan som en person som ska inkluderas i processen och vars resurser och kompe tens ska tillvaratas vid utformningen av nya tjänster och produkter. Det gäller därför att välja arbetsmetoder som bidrar till en aktiv inkludering, det vill säga metoder som betonar rollen som medskapare och inte enbart informatör (för mer information om metodologi, se kapitel 9 av Verner Denvall och Björn Slaug). 3. Kunskapsargumentet är det tredje argumentet för att involvera användarna i designprocessen. I detta kapitel återges flera exempel på hur, för utvecklingsprocessen viktig kunskap, tillförs av användare i samband med produktdesign. Det är ännu inte lika självklart att slut användare involveras i designprocessen när det gäller utformning av tjänster, och exemplen från Helsingborg bör betraktas som tämligen unika. Under 1990-talets början infördes begreppet evidensbaserad (evidensinformerad) praktik (EBP) inom vård och omsorg, vilket innebär att personer med egna erfarenheter av vård och omsorg anses äga unika kunskaper som bör komma till användning när insatser ska utformas. EBP har gjort avtryck inom en mängd sektorer i sam hället. Denna utveckling har varit, och är, föremål för debatt eftersom kunskapsformer och professionsintressen kolliderar (Jacobsson & Meeuwisse, 2018; Krogstrup, 2011). I allmänhet brukar det beskrivas som att vetenskapligt framtagen kunskap (till exempel från effekt utvärder ingar av interventioner) ska komplettera kunskap från erfarna praktiker och experter (se även kapitel 1 av Verner Denvall och Susanne Iwarsson). Det centrala är att även brukares och patienters erfarenheter från deltagande i interventioner eller andra åtgärder ska tillvaratas. © FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

105

V erner D envall & E lin O lander

Under åren har det skapats myndigheter med uppdrag att främja evidens genom systematiska sammanställningar av kunskap (SBU).1 Det har även lanserats stora statliga satsningar för att sprida sådan kunskap inom ett antal sektorer kopplade till socialtjänsten (Billsten m.fl., 2018). Samtidigt har dock forskningen uppmärksammat att de participatoriska ansatserna inte alltid är tillräckliga för att få genom slag vid verksamhetsförbättringar (Johansson, Vedung & Denvall, 2015). Det finns alltså en grundläggande tilltro till behovet av patien tens kunskap för att utforma insatser för vederbörandes bästa. Först när de tre kunskapstyperna – forskning, professionell expertis och livserfarenhet – betraktas som likvärdiga kan en förändringsprocess där användare och producenter är jämbördiga uppstå. Det innebär att vårdgivare och socialtjänst har ett ansvar att utforma processer som öppnar upp för ökat inflytande från de berörda. Enligt denna form av samskapande design planeras och utformas vårdinsatser i samråd med personer som själva har erfarenhet av vård, varför kvaliteten på insatserna förväntas öka (se Kylberg m.fl., 2015).

Utmaningar och möjligheter vid participatorisk design Vi kommer nu att uppmärksamma tre viktiga utmaningar och anlägga en mer problematiserande ton för att lyfta frågan om hur vi i framtiden kan underlätta för genomförandet av participativa design processer. Med utmaning avser vi här problem inom organisationer som saknar uppenbara lösningar. Genom att både presentera utma ningar och hur de kan hanteras, ger vi förhoppningsvis en realistisk bild av nyttan med participatorisk design som en värdeskapande förändringsprocess. Vi ser tre utmaningar (problem) som motverkar genomförandet av participatorisk design: (1) ”Så här har vi alltid gjort” (tröghetsproblemet), (2) ”Vi som vet bäst” (expertisproblemet), och (3) ”Vem är det som bestämmer egentligen?” (maktproblemet).

1 Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Se www.sbu.se

106

/ Partici p atoris k design

1 Tröghet Tröghetsproblemet i form av ovilja och/eller oförmåga att genomföra förändringar i en organisation eller ett system är välkänt för alla som önskar verksamhetsutveckling. Förändringar kan exempelvis föran ledas av analyser av en verksamhet med förslag till kvalitetsförbätt ringar, signaler från politiken, ny lagstiftning som måste implemen teras, föreskrifter från myndigheter eller kanske nya forskningsrön. En organisation tar emot en mängd signaler som den behöver förhålla och anpassa sig till. Vissa menar att dagens organisationer genom globalisering, snabba medier och intrigerande aktörer (influencers, pr-byråer, lobbyister) är mer utsatta för allehanda förändringsförsök än någonsin tidigare. Till dessa krav på förändring ska också läggas participatorisk design där användare utmanar existerande rutiner och tillvägagångssätt och föreslår alternativa lösningar, vilket ökar trög heten eller oviljan ytterligare. Tröghet uppfattas vanligen som problematiskt, något som ”sitter i väggarna” och förhindrar det nya och bättre, oavsett om det nya är en innovation eller en organisationsidé. Väggarna har en symbolisk inne börd och kan exempelvis avse arbetsmetoder, värderingar eller kanske byggnadernas utformning, kort sagt företeelser och förhållanden som är stabila över tid och svåra att rubba även om det framförs välmotive rade krav på förändring. Trögheten kan dock också vara produktiv och skyddande. Den ingår i organisationens osynliga struktur och är en del av den kärna som upprätthåller hur organisationen eller systemet ska fungera. I en snabbt föränderlig omvärld, där marknaden kräver nya uppdateringar och ständig uppkoppling, krävs också stabilitet för att undvika kaos. Organisationer institutionaliseras när de följer med strömmen och efterliknar andra organisationer inom samma fält (Friedland & Alford, 1991). Enligt institutionell teoribildning försvåras därigenom förändringar, och stabilitet kan upprätthållas. Annan forskning lyfter emellertid möjligheterna att motverka denna tröghet genom att planera förändringen utifrån den kunskap, praxis eller sociala mönster som redan existerar i organisationen. Förändringen bör dessutom bidra till att såväl individen som gruppen utvecklas och kopplas till sammanhanget (May & Finch, 2009; May m.fl., 2016).

107

Verner Denvall och Susanne Iwarsson, bokens redaktörer, är professorer vid Lunds universitet i socialt arbete respektive gerontologi. Övriga medverkande: Agneta Ståhl, Björn Slaug, Elin Olander, Elisabeth Dalholm Hornyánszky, Gunnar Sandin, Hans-Edvard Roos, Håkan Jönson, Per-Olof Hedvall och Per-Olof Östergren.

PARTICIPATION VAD NÄR HUR

PA PARTIC

Vem ska bestämma i ett samhälle? Kungen, politiker, experter eller kanske folket? Frågor som dessa har sysselsatt filosofer och medborgare sedan urminnes tider. Idéer om människors rätt till delaktighet är högaktuella i dag. Det kan gälla planering i kommunen där man bor, den egna vården eller produkter och tjänster man ska använda. I denna bok används begreppet ”participation” för att beskriva hur människor både kräver att få delta och inbjuds till att vara delaktiga inom allt fler samhällsområden.

I boken tar de medverkande författarna ett kritiskt, tvärvetenskapligt och gränsöverskridande grepp om ”participation”. Här visas hur begreppet kan förstås och användas inom forskning, design, hälsooch sjukvård, socialtjänst och samhällsplanering. Författarna representerar många olika inriktningar: sociologi, socialt arbete, arkitektur, samhällsplanering, design, folkhälsa, gerontologi och arbetsterapi. Samtliga är engagerade i en tankesmedja vid Lunds universitet knuten till forskningsprogrammet UserAge. Participation: Vad, när, hur vänder framför allt sig till studerande i högre utbildning samt till praktiskt verksamma tjänstepersoner och vårdanställda. Även politiker i olika samhällssektorer, forskare och lärare kan ha nytta av boken.

Art.nr 44388

studentlitteratur.se