9789144153001 by Smakprov Media AB

Ett specialpedagogiskt förhållningssätt i förskolan Förståelse, bemötande och pedagogiska strategier

Maria Ohlsson

Pictogram/bildspråk©Specialpedagogiska skolmyndigheten (s. 228) Bildstöd med Widgitsymboler skapat i InPrint 3 från Symbolbruket (s. 229) Ritadetecken/Bildspråk©Specialpedagogiska skolmyndigheten (s. 235) Timstock från Westerstrand Urfabrik AB (s. 241)

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 44298 ISBN 978-91-44-15300-1 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Sakgranskare: Anna Hellberg Formgivning inlaga: Stefan Andersson Omslagslayout: Carina Blomdell Printed by GraphyCems, Spain 2022

Innehåll

Förord av Anna Hellberg Björklund 9 Förord 11 Inledning 13 Ställningstagande 14 Om bokens exempel 16 Om begrepp 16 Om bokens kapitel 17 1 All a bar ns r ätt till utbildning, undervisning och stöd i förskolan 19 Alla barn i förskolan 19 Rätten till stöd i förskolan 20 Rätten till utbildning och undervisning 22 I mötet med miljön 25 Funktionsvariation, funktionsnedsättning och funktionshinder 29 Tillgänglig lärmiljö 30 Anpassningar och särskilt stöd 32 Dokumentera stödinsatser 33 Reflektionsfrågor 36

Innehåll

2 Det speciella med specialpedagogik 37 Ett kunskapsområde som kompletterar 38 Ett specialpedagogiskt synsätt och förhållningssätt 40 Inkludering 41 Specialpedagogiska perspektiv 44 När olika perspektiv och professioner möts 45 Specialpedagogen i förskolan 47 Bra för alla men speciellt för barn i behov av stöd 48 Reflektionsfrågor 49 3 Vårt bemötande av och vår sy n på bar net 51 Pedagogen – en av barnets viktiga vuxna 52 Vi blir någon i andras ögon 53 Vårt görande – barnets blivande 55 När relationer till barn blir svåra 58 Hjälpsamma grundantaganden 60 Barns behov av uppmärksamhet 62 Att se bakom beteenden och aldrig ge upp 64 Byt perspektiv och fokusera på möjligheter 67 Stärk relationen till barnet 70 Främja lek och vänskap 74 Reflektionsfrågor 76 4 När bar ns beteenden utmanar 77 Utmanande beteende, vad är det? 78 Tystlåtna barn 80 Våra grundantaganden igen 82 Omgivningens förväntningar och barns förutsättningar och förmågor 83 Exekutiva funktioner 88 Central koherens 89 Dagsform och just nu-form 90

Innehåll

Nyckelord och strategier när barns beteende utmanar 92 Att möta barn i känslomässigt kaos 98 Kravanpassning för att barnet ska få lyckas 100 Reflektionsfrågor 104 5 Vägleda, tydliggör a och sk apa mening 105 Barns grundläggande behov av sammanhang, mening och vägledning 106 Känsla av sammanhang 110 Meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet 111 Tydlighet 113 Hur gör vi och vad är det vi gör när vi är tydliga? 116 När allt helst ska vara som vanligt 123 Reflektionsfrågor 125 6 Att k artlägga och ta steg mot för ändr ing 127 Att kartlägga, vad innebär det? 128 Att ta reda på mer 132 Var nyfiken på barnet 140 Kartläggning när det finns flera barn med behov av stöd i samma grupp 147 Analysera och försök förstå 149 Ta steg mot förändring – att pröva och göra 150 Vår drömförskola – kartläggning och förändring genom en övning 152 Reflektionsfrågor 157 7 Förskolan och bar n med spr åkstör ning och spr åk lig sår bar het 159 Den typiska språkutvecklingen 160 När språket inte utvecklas som förväntat 165

Innehåll

Språkstörning, vad är det? 169 Konsekvenser av språkstörning och andra språkliga svårigheter 176 Språka, språka och språka ännu mer! 179 Anpassa och ge förutsättningar för språkande 181 Följ barnets språkutveckling 188 Reflektionsfrågor 190 8 Förskolan och bar n med autism 191 Lika men ändå olika 192 Vad är autism? 195 Vanliga utmaningar hos barn med autism 199 Lek och samspel 203 Anpassa och ge förutsättningar för lek, lärande och utveckling 213 Reflektionsfrågor 219 9 Visuellt stöd och lite mer ur ver ktygslådan 221 Visuellt stöd – ett paraplybegrepp 222 TAKK 232 Ritprat 235 Tidshjälpmedel 240 Vanliga frågor och invändningar kring visuellt stöd 241 Inte visuellt stöd men ändå bra att ha i verktygslådan 243 Avslutande ord till dig som är pedagog eller rektor i förskolan 247 Lästips och länkar 249 Referenser 253 Person- och sakregister 263

Förord av Anna Hellberg Björklund Anna Hellberg Björklund Leg. psykolog, specialist i pedagogisk psykologi

en här boken som du nu håller i din hand är ett riktigt guldkorn. I Ett specialpedagogiskt förhållningssätt i för skolan: förståelse, bemötande och pedagogiska strategier lyfter Maria Ohlsson bland annat alla barns rätt till utbildning, undervisning och stöd, bemötande och barnsyn, beteenden som utmanar oss, språkstörning och autism, tydliggörande pedagogik, kartläggning för förändring samt visuellt stöd och andra hjälpmedel i verktygslådan. Att läsa Marias bok och ta till sig innehållet ger den som läser en god och gedigen kunskapsgrund att stå på. Jag önskar att jag själv haft denna bok i ryggen när jag började arbeta mot förskolan för mer än tio år sedan. Boken kommer att ge dig många nycklar att använda i förståelsen av barns behov och förutsättningar i förskolan samt hur du som verksam i förskolan kan förhålla dig för att möta dessa behov. Den lyfter grundläggande och viktiga aspekter som vi behöver känna till när vi arbetar i förskolan, för att vi ska kunna bedriva en verksamhet med hög kvalitet, där undervisningen anpassas till varje barns behov i barngruppen. Den lyfter också mer specifik kompetens, som du som läsare kommer att ha nytta av i arbetet med alla barn men som är nödvändig i arbetet med barn i behov av extra stöd. Ett specialpedagogiskt förhållningssätt gynnar barn i allmänhet och sårbara barn i synnerhet.

Föror d av Anna Hellberg Björ k lund

Marias gedigna erfarenhet och tydliga förankring i förskolans värld sipprar igenom på varenda sida, liksom hennes respekt för det arbete pedagoger genomför dagligen i våra verksamheter, och jag tror att alla som är verksamma inom förskolan och som läser denna bok kommer att känna igen sig i Marias beskrivningar och exempel. Boken beskriver arbetet i svensk förskola 2021 på ett trovärdigt sätt, där förutsättningarna inte alltid ser ut så som vi önskar, men där pedagoger dagligen gör en viktig skillnad i mötet med alla barn när de är medvetna om att de själva är det viktigaste redskapet för barnen. När synsätt och förhållningssätt är förenliga med den kunskap som finns om barns behov och utveckling, då har vi hittat det mest kraftfulla och användbara verktyget i arbetet i förskolan. Jag är övertygad om att denna bok kommer att vara ett betydelsefullt stöd för många pedagoger i att hitta trygghet och tilltro till sin egen förmåga som pedagog, något som i förlängningen kommer att komma många barn till gagn. Smygehamn, september 2021

2. Det speciella med specialpedagogik

Min erfarenhet är att specialpedagogik i förskolan, kanske både av tradition och av vana, ofta förknippas med metoder som till exempel TAKK och visuellt stöd samt med barn – med och utan diagnos – som av olika anledningar uppfattas som ”speciella”. Samtidigt hör jag ofta pedagoger, rektorer och specialpedagoger säga att special pedagogik är bra för alla barn. Så vad är egentligen det speciella med specialpedagogik? Ett sätt att se på ordet special i det här sammanhanget är att specialpedagogik är en speciell pedagogik man tar till när den ”vanliga” pedagogiken inte räcker till. Ett annat synsätt är att special pedagogik är en pedagogik för speciella barn, det vill säga barn som av olika anledningar bedöms vara i behov av stöd. Jag menar att specialpedagogik kan vara både och. Ett specialpedagogiskt förhållningssätt och specialpedagogiska metoder är bra för alla barn, och specialpedagogik kan bidra till en tillgänglig förskola med hög kvalitet och främja alla barns utveckling. Samtidigt kan specialpedagogik vara det kunskapsområde och den pedagogik som bidrar till att ge några barn helt avgörande förutsättningar för utveckling.

2. Det speciella med specialpedagogik

Ett kunskapsområde som kompletterar Specialpedagogik som ämne och kunskapsområde har sin grund i pedagogiken. Samtidigt är specialpedagogik ett tvärvetenskapligt kunskapsområde där flera olika teorier och perspektiv korsas och möts. Specialpedagogik har kopplingar till discipliner som språk, medicin, psykologi, sociologi och även teknik (Björck-Åkesson, 2021). Både i Sverige och internationellt har specialpedagogiken utvecklats från en intention och en grundtanke om alla barns rätt till utbildning i kombination med barns behov av särskilt stöd när den ”vanliga” pedagogiken av någon anledning inte räcker till. Special pedagogiken rör sig därför kring faktorer och processer som påverkar lärande, utveckling och delaktighet. Fokus inom specialpedagogik har varierat men har över tid alltmer flyttats till samspelet mellan barns och elevers förutsättningar i förhållande till miljöfaktorer på olika nivåer (Björck-Åkesson, 2007). I både förskola och skola möter pedagoger en stor variation i barns och elevers förmågor och förutsättningar. Specialpedagogiken kan ses som en slags beredskap att möta denna variation. Enligt Bruce, Rubin, Thimgren och Åkerman (2016) kan specialpedagogiken komplettera och problematisera den ”vanliga” pedagogiken och bidra till ett perspektiv med fokus på resurser och möjligheter hos både barn och miljö. Specialpedagogiken bidrar till en fördjupad reflektion, vilket i sin tur kan leda till en ökad medvetenhet och kompetens kring barns olika slags sårbarhet i relation till både grupp- och organisationsnivå.

2. Det speciella med specialpedagogik

Genom ett specialpedagogiskt förhållningssätt tar vi tillvara kunskapen om barns behov och använder den för att justera vårt eget bemötande, göra anpassningar och hitta pedagogiska strategier som är utvecklingsfrämjande för alla barn och elever.

Att definiera specialpedagogik och att skilja på vad som är special pedagogik och vad som är ”vanlig” pedagogik låter sig dock inte så lätt göras. Gränserna för vad som anses vara ”vanligt” eller ”speciellt” är flytande och dessutom beroende av kontext och sammanhang (Lutz, 2013; Vallberg Roth & Palla, 2020). Det tvärvetenskapliga berikar, men inom det specialpedagogiska fältet uppstår också dilemman där avvägningar utifrån individ-, grupp- och organisationsnivå måste göras. I den praktiska verksamheten rör sig specialpedagogiken hela tiden mellan ”å ena sidan och å andra sidan”. Å ena sidan individuella förutsättningar, förmågor och svårigheter, å andra sidan miljöns betydelse för hur individuella svårigheter tar sig uttryck. Å ena sidan barns rättigheter till utbildning och till stöd, å andra sidan verksamheters möjligheter och förutsättningar att ge barnen just detta. Å ena sidan är specialpedagogik en pedagogik som kan te sig ganska allmän och vara bra för alla, å andra sidan blir specialpedagogik en helt avgörande förutsättning för en del barn. Specialpedagogiken är inte svart eller vit, men den bidrar med en bred och djup kunskap och förståelse när det handlar om att möta en stor variation av förmågor och färdigheter hos barn i förskola och skola.

2. Det speciella med specialpedagogik

Ett specialpedagogiskt synsätt och förhållningssätt Synsätt och förhållningssätt är två begrepp som kan vara svåra att skilja åt. Ofta används de tillsammans och nästan synonymt. I denna bok lutar jag mig mot en definition av begreppen synsätt och förhållningssätt formulerad av Bruce, Rubin m.fl. (2016). Synsätt står då för de tankar vi har om andra och de förväntningar vi har på den vi möter. Förhållningssätt står för det vi gör. Hur vi möter och hur vi bemöter. Även inställning, omdöme, värderingar och personliga egenskaper kan inkluderas i begreppet förhållningssätt (Psykologilexikon, u.å.a). Tillsammans bildar då synsätt och förhållningssätt en blandning av den kunskap, de värderingar och de erfarenheter vi bär med oss som pedagoger. Ett specialpedagogiskt förhållningssätt bygger på kunskap om faktorer som påverkar barns lärande och utveckling. Det innefattar till exempel förståelse för barnets förmågor och den obalans som kan uppstå i förhållande till de krav som ställs på barnet. Det innefattar också förståelse för och medvetenhet om att pedagogens bemötande och hur utbildning och undervisning planeras påverkar barnets sätt att fungera och vara. Uppdraget i förskolan är komplext och stundtals utmanande, till och med mycket utmanande. Ibland är det helheten i det pedagogiska uppdraget som känns svårt och krävande. Andra gånger är det enskilda barn som utmanar oss. När vuxna upplever att relationen till ett barn av olika anledningar är utmanande är det lätt att orsaken till det svåra förklaras med egenskaper hos barnet (Drugli & Lekhal, 2020). Vårt förhållningssätt, vår inställning och vårt bemötande av barnet som behöver stöd kan därför vara helt avgörande för det stöd barnet ges. Både vilket stöd barnet får och hur barnet får stöd.

2. Det speciella med specialpedagogik

Inkludering Det till synes lilla ordet alla får en särskild betydelse i förhållande till specialpedagogik. Detta eftersom specialpedagogik är tätt sammanlänkat med begreppet inkludering och tanken om en skola (och förskola) för alla barn och elever. Begreppet inkludering har bland annat sin grund i internationella konventioner och överenskommelser som till exempel barnkonventionen och Salamancadeklarationen (Svenska Unescorådet, 2006). Förskolan är barnens första skolform och alla barn ska ges möjlighet att få delta i lek, samspel och samvaro utifrån egna förutsättningar och förmågor. Genom förskolans läroplan, Lpfö 18, har förskolan ett tydligt uppdrag i att erbjuda alla barn en utbildning och undervisning. Såväl Lpfö 18 som skollagen (SFS 2010:800) lyfter fram inkludering som riktlinjer och mål samt det faktum att det är lärmiljöerna som ska anpassas så att alla barn och elever kan utvecklas så långt som möjligt enligt verksamhetens mål och inom ramen för den ordinarie verksamheten. Inkludering och delaktighet är två begrepp som är nära sammanlänkade, men vad som egentligen är inkludering är inte entydigt. Inkludering som begrepp kan diskuteras utifrån flera nivåer och i förhållande till delaktighet. Asp-Onsjö (2008) har till exempel lyft begreppet inkludering utifrån rumslig, didaktisk och social inkludering. På liknande sätt lyfter Melin (2013) barns delaktighet utifrån rumslig, social och pedagogisk delaktighet. Den svenska förskolan kan anses vara inkluderande på det sättet att vi har få speciallösningar och att förskolan i allmänhet tar emot alla barn oavsett deras lik heter och olikheter (Lutz, 2013). Eftersom alla barn har rätt att delta i förskolans verksamhet kan vi enligt Simonsson (2016) säga att alla förskolebarn är rumsligt inkluderade i verksamheten.

2. Det speciella med specialpedagogik

Utifrån en diskussion om inkludering på olika nivåer blir inkludering något mer än att ett barn i behov av stöd är med i samma grupp som alla de andra barnen. Att vara på samma plats och erbjudas samma sak som alla andra barn är alltså inte nödvändigtvis samma sak som att barnet är inkluderat. Inkludering ställs ofta i motsats till exkludering. I korthet står inkludering då för allas rätt till delaktighet och exkludering står för särskiljande lösningar. Det är min uppfattning att dessa två begrepp skapar en osäkerhet i förskolans verksamhet. Pedagoger är oftast väl medvetna om styrdokumentens tydliga riktning och har en stark önskan och vilja att alla barn ska vara med. Samtidigt uppstår det dilemman när barns behov av stöd krockar med den övriga barngruppens behov och med förskolans organisation. I sådana dilemman behöver vi göra kloka avväganden där vi tar hänsyn både till barnets behov och till barnets rätt till stöd, utbildning och undervisning.

Elis går på en avdelning för förskolans äldre barn. Gruppen består av 22 barn och tre pedagoger, och på avdelningen där projekt och experiment är en stor del av arbetssättet är det ständigt liv och rörelse. Elis har autism och intellektuell funktionsnedsättning, IF. Han är mycket känslig för intryck, framför allt auditiva och visuella. Ljudet av alla röster i gruppen stressar Elis och när det blir för mycket rörelse runt honom reagerar han med att visa frustration. Det händer då att han både spottar på andra barn, biter dem eller drar i deras hår. Den senaste tiden har flera barn i gruppen uttryckt att de är rädda för Elis. Att andra barn är rädda bidrar till ännu mera stress och spänning runt Elis och det blir som en ond cirkel. Efter att noga ha kartlagt Elis behov av stöd

2. Det speciella med specialpedagogik

i förskolan och pratat med Elis föräldrar skapar rektor och pedagoger en planering där Elis får en bra balans av att vara tillsammans med de andra barnen och av att få stunder där han är själv tillsammans med en pedagog. Genom att göra anpassningar i den fysiska miljön på avdelningen, genom att gruppera barnen på olika sätt under dagen och genom att anpassa aktiviteter och undervisning lyckas pedagogerna skapa en verksamhet som blir bra för både Elis och de andra barnen.

I förskolan ska vi följa styrdokumenten och arbeta för inkludering. Samtidigt behöver vi problematisera och nyansera begrepp som används i arbetet med inkludering i förhållande till barn i behov av stöd och i förhållande till vad verksamheten erbjuder. Alla barn har inte samma behov, och för att kunna möta alla barn utifrån deras individuella behov och förutsättningar måste vi våga skapa olika lösningar inom ramen för förskolans verksamhet. Det kan betyda att vi behöver planera undervisningen för ett barn på ett sätt som skiljer sig från planeringen för resten av barngruppen, som för Elis i exemplet ovan. Det som å ena sidan kan se ut som exkludering kan å andra sidan vara det som möjliggör inkludering. För Elis är en mindre grupp och anpassade aktiviteter det som möjliggör utveckling, delaktighet och lärande för honom. När barnet både får och kan vara med ökar dess känsla av trygghet och självkänslan växer (Niss, 2018).

2. Det speciella med specialpedagogik

Specialpedagogiska perspektiv Inom det specialpedagogiska fältet ryms en rad olika perspektiv som benämns på olika sätt av olika forskare som till exempel Persson (2013) och Nilholm (2012). Min avsikt är inte att ge en heltäckande bild av de specialpedagogiska perspektiven och det är inte heller min avsikt att på en djupare nivå problematisera de olika perspektiven. Det jag däremot vill är att lyfta två perspektiv som ofta nämns inom specialpedagogiken, nämligen det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet. Dessa två får betydelse i förskolans praktik, och för den som är verksam i förskolan är de bra att känna till. Nilholm (2012) menar att man kort sagt kan säga att de olika perspektiven inom specialpedagogiken diskuterar var svårigheter ska förläggas. Ska barnet ses som bärare av svårigheten och ska svårigheter ses som en brist som ska åtgärdas genom till exempel träning eller medicinering? Eller ska svårigheterna ses som en följd av den omgivande miljön som då ska anpassas? I det kategoriska perspektivet lyfts svårigheter eller brister kopplade till individen. Svårigheten eller problemet anses ligga hos barnet, och följden blir att insatser och åtgärder sätts in på individnivå. Det relationella perspektivets huvudfokus är miljöns och omgivningens betydelse, och barnets svårigheter sätts alltså i förhållande till den miljö barnet möter. Utifrån det relationella perspektivet är det i mötet med miljön som vi i första hand ska söka förståelse för svårigheter som uppstår. I specialpedagogiska diskussioner ställs ofta det kategoriska och det relationella perspektivet i motsats till varandra. I sådana diskussioner betonas det ofta att man inte ska se till barns svårigheter utan i stället anpassa omgivningen så att alla barn och elever kan utvecklas optimalt (Fischbein, 2020). Att alltför ensidigt ställa ett individcentrerat och ett omgivningsbaserat synsätt mot varandra

2. Det speciella med specialpedagogik

kan leda till att man glömmer betydelsen av samspelet mellan individens förutsättningar och omgivningsfaktorer (Fischbein, 2020). Att flera olika faktorer påverkar barns utveckling och lärande lyfts fram med det systemteoretiska perspektivet som visar på samspelet mellan individen och de miljöer som på olika nivåer påverkar individens utveckling (Björck-Åkesson, 2021). Både individuella faktorer och faktorer i alla de miljöer som barnet ingår i samspelar med var andra och får betydelse för barnets utveckling. Barn utvecklas och lär inte enbart i en miljö, utan i samspel med alla miljöer de möter (Fischbein, 2020).

När olika perspektiv och professioner möts I samråd med Almas föräldrar har rektor bjudit in personal från habiliteringen till ett möte på förskolan. Syftet med mötet är att förskolan ska få veta mer om habiliteringens insatser för Alma, och samtidigt vill man från förskolan berätta om det stöd man ger Alma i sin verksamhet. Från habiliteringen kommer en logoped och en fysioterapeut. Tidigt i mötet föreslår logopeden och fysioterapeuten att Almas kommunikation och vissa motoriska färdigheter ska tränas enligt ett program för att främja hennes utveckling. De menar att för att nå bästa resultat bör träningen göras en till en mellan Alma och en pedagog. Almas föräldrar ser förväntansfullt på rektorn och säger att det skulle vara till stor hjälp om förskolan kunde erbjuda träningen som habiliteringen föreslår. Hemma är det svårt att hinna med träningen och dessutom är Alma trött efter en dag på förskolan. Rektor och Almas pedagoger vill givetvis stötta Alma på

2. Det speciella med specialpedagogik

bästa sätt men blir osäkra på hur de ska förhålla sig till dessa önskemål. Kan de genomföra träningen som föreslås inom ramen för förskolans uppdrag?

I arbetet med barn i behov av stöd är det vanligt att man som pedagog eller rektor möter och samarbetar eller samverkar med flera andra professioner. Det kan till exempel handla om samarbete med specialpedagog, från den egna organisationen eller från habiliteringen. Det kan också handla om samarbete med logoped, psykolog, fysioterapeut eller sjuksköterska, antingen från barnhälsovården, fristående vårdgivare eller habiliteringen. Det kan även finnas en samverkan mellan förskolan och socialtjänsten. Verksamheter som till exempel förskola, habilitering och barnhälsovård har i uppdrag att samverka (Socialstyrelsen, 2013). Barnets behov av stöd avgör vilka verksamheter som ska samverka och på vilket sätt samverkan ska ske, och barnets vårdnadshavare ska hela tiden ses som medaktörer i ett samarbete. De olika professionerna som kan finnas runt ett barn i behov av stöd lyder under olika riktlinjer, olika styrdokument och olika sekretess, vilket gör att ett samarbete behöver starta i att barnets vårdnadshavare samtycker till samarbete och informationsutbyte. En god samverkan mellan föräldrar, förskolans pedagoger och andra professionella som möter barnet är betydelsefullt för barnets utveckling (Ottosson, 2021; Socialstyrelsen, 2013). Att personal från till exempel barnhabiliteringen, barnhälsovården och barnpsykiatrin möts kan ge en helhetssyn som är värdefull (Edfelt, 2017). Riktlinjer för hur och kring vad man ska samarbeta, samt att man i möten olika professioner emellan tydliggör vilka förväntningar man har på varandra, underlättar och ger förutsättningar för goda möten.

2. Det speciella med specialpedagogik

De olika professionerna har alla en vilja att stötta och främja ett barns lärande och utveckling och kan alla ses som experter inom sitt område. Samtidigt är det inte en självklarhet att alla professioner har samma förståelse för förskolans uppdrag, och de olika profes sionerna utgår från olika perspektiv och teoretiska bakgrunder. Det gör att pedagoger i förskolan kan uppleva att de råd man får från exempelvis logoped, psykolog eller fysioterapeut kan krocka med den utbildning och undervisning förskolan bedriver. Rektor är ansvarig för verksamheten i förskolan och det är rektor som tillsammans med pedagogerna, och eventuell specialpedagog kopplad till den egna organisationen, som i samarbete med andra professioner ska hitta framkomliga vägar för att möta barnets behov av stöd. Ottosson (2021) ger som exempel att samarbete olika professioner emellan kan mynna ut i att pedagoger översätter träningsförslag till roliga lekar och aktiviteter som stämmer överens med förskolans verksamhet och läroplan. En del av de insatser som föreslås göras en till en, barnet och en vuxen emellan, kan översättas till aktiviteter som kan genomföras i en mindre grupp med barn eller bli en del av de rutinsituationer som redan finns i förskolan. På liknande sätt kan olika professioners tankar och synvinklar bidra till att pedagogerna hittar nya strategier och får nya idéer om hur de kan anpassa för att möta barnets behov.

Specialpedagogen i förskolan Specialpedagogen är en av de professioner som kan bidra med kompetens och vara en samarbetspartner i arbetet med alla barn i förskolan, men särskilt i arbetet med att möta barn i behov av stöd. Specialpedagogisk kompetens spänner över både individ-, grupp- och organisationsnivå, från det förebyggande och hälsofrämjande arbetet till det åtgärdande. Specialpedagogen kan med sin kompetens både

2. Det speciella med specialpedagogik

kartlägga, analysera, utvärdera och leda utveckling inom pedagogiskt arbete utifrån olika perspektiv (SFS 2017:1111). Att ta reda på mer och att vända och vrida på frågeställningar och dilemman är en del av arbetet med att möta barn i behov av stöd, där specialpedagogen kan vara ett värdefullt stöd för rektor och pedagoger. Samtidigt kan specialpedagogen bidra med en både bred och djup kompetens inom det pedagogiska och specialpedagogiska fältet och ge stöd bland annat genom handledning, samtal, råd och stöd samt kompetens utveckling. Kompetensutveckling lyfts av Sandberg och Norling (2021) som ett indirekt stöd till barn i behov av stöd och samtidigt som ett stöd för alla barn. Hur det specialpedagogiska stödet är organiserat skiljer sig åt från kommun till kommun. Ibland finns specialpedagogen på förskolan, andra gånger är förskolans specialpedagogiska stöd organiserat så att specialpedagogen har en central placering. Med sin specialkompetens kan specialpedagogen vara en samarbetspartner och en kollega till pedagogerna oavsett hur det specialpedagogiska stödet är organiserat. När förskolans och specialpedagogens kompetenser ges förutsättningar att mötas med barnens bästa i fokus, kan special pedagogiken bidra med fördjupad reflektion och kompetens som utvecklar förskolans verksamhet, inte bara för barn i behov av stöd utan för alla barn.

Bra för alla men speciellt för barn i behov av stöd Även om specialpedagogik som kunskapsfält är svårdefinierat och ämnet både är komplext och innehåller flera dilemman, råder det inga tvivel om att forskning samstämmigt betonar betydelsen av pedagogers synsätt och bemötande. Tallberg Broman (2015) och Drugli och Lekhal (2020) är några av de som lyfter betydelsen av en förskola av god kvalitet, det vill säga en förskola där barnet möts

2. Det speciella med specialpedagogik

av lyhört bemötande och en positiv syn på barnets utveckling. En förskola av god kvalitet kan både främja barns utveckling och bidra till att förebygga svårigheter för barn i sårbarhet. Att ge barnen positiva upplevelser och erfarenheter, att bemöta barnens behov och ge barnen det stöd som de behöver för att hantera utmaningar som uppstår är något av det viktigaste pedagoger i förskolan kan göra för att främja barns psykiska hälsa och utveckling (Drugli & Lekhal, 2020). Alla barn behöver mötas av lyhördhet, förståelse och en positiv syn på barnet. Men för barn i behov av stöd är förståelse från omgivningen och ett gott bemötande ofta ännu viktigare än för andra barn. Specialpedagogiken kan bidra med specifika metoder och pedagogiska strategier för arbetet med barn i behov av stöd. Ännu viktigare är att specialpedagogiken kan bidra till en medvetenhet kring pedagogens roll och om betydelsen av vad synsätt, förhållningssätt och bemötande kan göra för skillnad för de möjligheter ett barn ges. Specialpedagogiken kan problematisera den vanliga pedagogiken i syfte att utveckla utbildning och undervisning och göra förskolan tillgänglig för alla barn. Specialpedagogik kan på det sättet vara bra för alla barn men bli en avgörande förutsättning för några barn.

Reflektionsfrågor • Inom det specialpedagogiska fältet ryms olika perspektiv och synsätt. Vilket synsätt dominerar i vår förskola? Tenderar vi att beskriva svårigheter utifrån barnets förutsättningar eller utifrån förskolan som pedagogisk, social och fysisk miljö? Vilken betydelse får vårt synsätt för barnen på vår förskola? • Hur diskuterar och förhåller vi oss till begreppen inkludering och exkludering i vår förskola? Vilka insatser, anpassningar

2. Det speciella med specialpedagogik

eller pedagogiska lösningar arbetar vi med för att främja barnets utveckling? • Samarbete mellan olika professioner berikar och främjar utvecklingen hos barn i behov av stöd. Vilka erfarenheter har vi av samarbete mellan olika professioner? Vad kan vi göra för att främja ett gott samarbete?

Ett specialpedagogiskt förhållningssätt i förskolan Förståelse, bemötande och pedagogiska strategier

Specialpedagogiska verktyg som kan lösa alla svårigheter finns inte. Men med förståelse för barns olika behov, en medvetenhet om be tydelsen av vårt eget synsätt och med anpassningar, kan vi komma långt och göra stor skillnad för de barn som behöver oss mest. I Ett specialpedagogiskt förhållningssätt i förskolan lyfts ett förhåll ningssätt där både pedagogens viktiga roll och barns olika behov får plats. Inte antingen eller, utan både och. Bokens innehåll har därför två spår. Det ena spåret har fokus på pedagogers förhållningssätt och samspelet med barn som av olika anledningar behöver stöd. Det andra spåret har fokus på barns olika förmågor och behov. Genom hela boken varvas teori och ett specialpedagogiskt förhåll ningssätt som en ram att luta sig mot tillsammans med exempel från förskolans vardag och konkreta förslag på anpassningar. Boken ger även läsaren reflektionsfrågor som stöd för fortsatt utveckling och lämpar sig väl för fortbildning inom arbetslag. Boken riktar sig till blivande och verksamma pedagoger och rekto rer i förskolan samt andra som vill utveckla sin förmåga att möta barn i behov av stöd.

Art.nr 44298

studentlitteratur.se