9789144152455

Page 1


Kopieringsförbud Detta verk Àr skyddat av upphovsrÀttslagen. Kopiering, utöver lÀrares och studenters begrÀnsade rÀtt att kopiera för undervisningsÀndamÄl enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, Àr förbjuden. För information om avtalet hÀnvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, Àr e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrÀtt kan Ätalas av allmÀn Äklagare och dömas till böter eller fÀngelse i upp till tvÄ Är samt bli skyldig att erlÀgga ersÀttning till upphovsman eller rÀttsinnehavare. Studentlitteratur har bÄde digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker Àr miljöanpassade, bÄde nÀr det gÀller papper och tryckprocess.

Art.nr 36055 ISBN 978-91-44-15245-5 Upplaga 3:1 © Författarna och Studentlitteratur 2012, 2017, 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Ombrytning inlaga: Anna Åström Formgivning omslag: Jan Petterson Printed by GraphyCems, Spain 2022


INNEHÅLL

Förord  9 Förord till tredje upplagan  11 Förkortningar och uttryck som förekommer i boken  13 Inledning  17

1

POLISENS TRAFIKSÄKERHETSARBETE, TRAFIKSKADOR OCH SAMVERKANSFRÅGOR  21

1.1 1.3

TrafiksĂ€kerhetsarbete 21 Trafikskador 23 Polisens samverkan med andra aktörer  26

2

POLISENS SKYLDIGHET ATT RAPPORTERA BROTT MED MERA  29

2.1

2.5

Rapportskyldighet och rapporteftergift  29 Krav pĂ„ sĂ€rskild behörighet med mera  31 Ordningsbotssystemet 32 Rapport till Ă„klagare  38 Om ansvarsbestĂ€mmelser, undantag och övergĂ„ngsbestĂ€mmelser  39

3

TRAFIKBROTTSLAGEN (1951:649)  41

3.1

VĂ„rdslöshet i trafik  42 3.1.1 Hastighet 43 3.1.2 Trötthet i trafiken  44 3.1.3 Trafikfarliga omkörningar  45 3.1.4 BristfĂ€lliga fordon  45 3.1.5 Allvarliga brott mot regler till skydd för oskyddade trafikanter 46

1.2

2.2 2.3 2.4


3.1.6 Kört mot rött ljus eller mot stopplikt  46 3.1.7 Andra gĂ€rningar dĂ„ vĂ„rdslöshet i trafik kan komma i frĂ„ga  47 3.1.8 Grov vĂ„rdslöshet i trafik  48 3.2 3.3 3.4

3.5 3.6

Hindrande eller störande av trafik  49 Olovlig körning  50 Rattfylleri 53 3.4.1 Grovt rattfylleri  56 3.4.2 Att avrapportera och utreda rattfylleribrott med mera  58 3.4.3 Provtagning 59 3.4.4 Husrannsakan, beslag och förverkande/förstörande  62 3.4.5 MedhjĂ€lp till rattfylleri  63 Smitning frĂ„n olycksplats  64 Förverkande av fordon med mera  66

4

LAG OM ALKOHOL­UTANDNINGSPROV (LAU) OCH LAG OM ÖGONUNDERSÖKNING (LAÖ)  71

4.1

Lag (1976:1090) om alkoholutandningsprov  71 4.1.1 Bevisprov pĂ„ utandningsluft  71 4.1.2 SĂ„llningsprov pĂ„ förare av vissa fordonstyper med mera  72 4.1.3 VĂ€gran att lĂ€mna sĂ„llningsprov eller oförmĂ„ga att lĂ€mna sĂ„llningsprov till följd av trafikolycka  73 4.1.4 Kontroll av förare med alkolĂ„s  74 4.1.5 Strategier 76 4.1.6 Instrument, kodning med mera  77 4.1.7 Munalkohol 78 4.1.8 Positivt prov  78 Lag (1999:216) om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken 78

4.2

5

TRAFIKFÖRORDNINGEN  81

5.1

Skyldighet att lĂ€mna fri vĂ€g för utryckningsfordon, 2 kap. 5 §  82 AvstĂ„nd till framförvarande fordon, 3 kap. 2 §  82 HastighetsbestĂ€mmelser, 3 kap. 14–16 §§  83 5.3.1 Skyltade hastighetsbestĂ€mmelser, 3 kap. 17 § 84 5.3.2 Övervakning 85 5.3.3 Rapportering 87

5.2 5.3


5.3.4 Effekter och strategier  87 5.3.5 Absoluta hastighetsbestĂ€mmelser, 4 kap. 20–21 §§  90 5.3.6 Fordon med en högsta konstruktiv hastighet  92 5.3.7 Förbud mot innehav med mera

av vissa radar- och laserinstrument  92 BelysningsbestĂ€mmelser, 3 kap. 67–77 §§ 93 5.5 Fordons last, 3 kap., 78–83 §§ 95 5.6 Antal personer i ett fordon, 4 kap. 6 §  96 5.7 Buller, avgaser och störningar, 4 kap. 7–8 §§  97 5.8 Skyddsanordningar med mera, 4 kap. 10–10 d §§  97 5.9 AnvĂ€ndning av mobiltelefon med mera i motordrivna fordon, 4 kap. 10 e §  99 5.10 VinterdĂ€ck, 4 kap. 18 a §  99 5.10.1 Vissa regler för vinterdĂ€ck  100 5.10.2 Övervakning och rapportering  100 5.10.3 Dubbade dĂ€ck  101 5.11 Lokala trafikföreskrifter med mera, 10 kap. 101 5.12 Om undantag vid trafikövervakning, rĂ€ddningstjĂ€nst med mera, 11 kap. 103 5.13 AnsvarsbestĂ€mmelser, 14 kap.  104 5.14 Hindra fortsatt fĂ€rd  105 5.4

6

TERRÄNGKÖRNINGSLAGEN OCH TERRÄNGKÖRNINGSFÖRORDNINGEN  107

6.1

TerrĂ€ngkörningslagen (1975:1313)  107 TerrĂ€ngkörningsförordningen (1978:594)  109 6.2.1 Olika typer av terrĂ€ngmotorfordon  110 6.2.2 TerrĂ€ng, definition  110 6.2.3 VĂ€g, definition  110 6.2.4 FĂ€rdled, definition  111 6.2.5 AllemansrĂ€tten 111 6.2.6 Hastighet i terrĂ€ng  111 6.2.7 Behörighetskrav med mera för olika terrĂ€ngmotorfordon och sĂ„ kallade fyrhjulingar  111 6.2.8 Körning pĂ„ vĂ€g med terrĂ€ngfordon  114 6.2.9 Övervakning av terrĂ€ngtrafik  115 6.2.10 UtlĂ€ndska körkorts giltighet vid körning med snöskoter  116

6.2


6.3

BrĂ€nsletransporter (farligt gods) pĂ„ vĂ€g och i terrĂ€ng  117

7

KÖRKORTSLAGEN (KKL) OCH KÖRKORTSFÖRORDNINGEN (KKF)  119

7.1

FörĂ€ndringar i körkortslagstiftningen  119 Körkortslagen (1998:488)  120 7.2.1 Inledande bestĂ€mmelser, 1 kap.  120 7.2.2 Förarbehörighet, 2 kap.  120 7.2.3 UtfĂ€rdande och giltighet av körkort med mera, 3 kap.  122 7.2.4 Skyldighet att medföra körkort med mera, 3 kap.  122 7.2.5 Övningskörning, 4 kap. 123 7.2.6 Körkortsingripande, 5 kap.  124 7.2.7 OmhĂ€ndertagande av körkort 125 7.2.8 Villkorskoder 127 7.2.9 Medgivande till fortsatt fĂ€rd  128 7.2.10 Hindra fortsatt fĂ€rd, 8 §  128 7.2.11 Varning, 9 § 128 7.2.12 Körkort med villkor alkolĂ„s, 16–25 §§  129 7.2.13 UtlĂ€ndska körkort, 6 kap. 130 7.2.14 AnsvarsbestĂ€mmelser, 9 kap.  131 7.2.15 Undantags- och övergĂ„ngsbestĂ€mmelser  132 Körkortsförordningen (1998:980)  132 7.3.1 AnsvarsbestĂ€mmelser 133

7.2

7.3

8

FORDONSLAGEN (FOL) OCH FORDONSFÖRORDNINGEN (FOF)  135

8.1

Fordonslagen (2002:574)  135 8.1.1 AnsvarsbestĂ€mmelser med mera  136 Fordonsförordningen (2009:211)  137 8.2.1 Inledande bestĂ€mmelser, 1 kap.  137 8.2.2 Fordons beskaffenhet och utrustning, 2 kap.  137 8.2.3 Ägarens skyldighet att underhĂ„lla fordon  138 8.2.4 Löpande kontroll av fordon med mera, 6 kap. 138 8.2.5 AnsvarsbestĂ€mmelser 141

8.2

9

REGISTRERING OCH ANVÄNDNING AV FORDON  143

9.1

Lag (2019:370) om fordons registrering och anvĂ€ndning  143 9.1.1 Fordon som ska vara registrerade med mera  143


9.1.2 Brukande av avstĂ€llt fordon  144 9.2

Förordning (2019:383) om fordons registrering och anvĂ€ndning  146 9.2.1 Registreringsskyltar, 3 kap.  146 9.2.2 Identifiering med mera av fordon  147

10

YRKESMÄSSIG TRAFIK  149

10.1

AllmĂ€nt 149 Yrkestrafiklag (2012:210)  150 10.2.1 Inledande bestĂ€mmelser med mera, 1 kap.  150 10.2.2 Övriga bestĂ€mmelser och krav enligt lagen  150 10.2.3 StraffbestĂ€mmelser med mera  151 Yrkestrafikförordning (2012:237)  151 Taxitrafiklag (2012:211)  152 10.4.1 Inledande bestĂ€mmelser, 1 kap.  152 10.4.2 Taxiförarlegitimation, 3–4 kap.  152 10.4.3 StraffbestĂ€mmelser, omhĂ€ndertagande av skyltar med mera, 5 kap. 153 Taxitrafikförordning (2012:238)  154 Förordning (1994:1297) om vilotider vid vissa vĂ€gtransporter inom landet 154

10.2

10.3 10.4

10.5 10.6

11

TRAFIKSKADELAG (TSL), VÄGTRAFIKSKATTELAG (VTSL) OCH VÄGTRAFIKSKATTEFÖRORDNING (VTSF)  157

Trafikskadelag (1975:1410)  157 11.2 Rapportering 157 11.3 VĂ€gtrafikskattelagen (2006:227)  158 11.3.1 Effekter av att skatt inte har betalats, 6 kap.  159 11.3.2 Rapportering 159 11.4 VĂ€gtrafikskatteförordningen (2006:242)  160 11.1

12

UTREDNING AV TRAFIKOLYCKOR  161

12.1

AllmĂ€nt 161 Fordon 161 Rapportering 162 Förundersökning med mera  162 Rapporteftergift med mera  163

12.2 12.3 12.4 12.5


12.6

ÅtgĂ€rder pĂ„ en olycksplats utöver utredning om brott  163

13

ELCYKEL, ELSPARKCYKEL OCH MOPEDTRIMNING  165

Elcykel eller moped? 165 Mopedtrimning 166 13.3 Rapportering 168 13.1

13.2

14

TRAFIKPOLISENS UPPGIFTER  171

AllmĂ€nt 171 Bilinspektörer 171 14.3 VĂ€gning av fordon  172 14.4 Farligt gods  172 14.5 Utredningsverksamhet 173 14.6 Intern vidareutbildning  173 14.1

14.2

Referenslista  175 Register  177


FÖRORD

Den hÀr boken riktar sig i första hand till polisstudenter. Min förhoppning Àr att den kan vara till gagn sÄvÀl under studietiden som under de första Ären i karriÀren. Som med allt annat polisarbete handlar trafikbrotten om noggrannhet bÄde i samband med ingripanden och vid senare eventuell utredning om brottet. RÀttssÀkerheten mÄste alltid komma i första rummet, Àven nÀr det gÀller till synes relativt enkla brott vars pÄföljd vanligtvis stannar vid penningböter. Boken tar i första hand sikte pÄ att pÄ ett enkelt sÀtt förklara tillÀmpningen av de mest frekventa trafikbrotten. Varje kapitel/avsnitt handlar om ett urval av gÀrningsbeskrivningar frÄn de lagar och förordningar som jag ansett bör finnas med i en bok som riktar sig till blivande poliser i yttre tjÀnst. TÀnk pÄ att lagar och föreskrifter Àndras, varför man vid studier alltid bör ha tillgÄng till uppdaterade lagtexter och föreskrifter. De lagar och föreskrifter som denna bok handlar om och refererar till Àr sÄdana som gÀllde den 1 januari 2017. Boken ska i första hand inte ses som ett uttömmande juridiskt verk. I stÀllet har jag valt att peka pÄ och kommentera vanliga brott och vanliga situationer, som man som polis kommer i kontakt med under trafikövervakning eller dÄ trafikbrott anmÀls. Boken innehÄller ett antal rÀttsfall som belyser hur domstolar ser pÄ vissa av de aktuella trafikbrotten. Min strÀvan har ocksÄ varit att ge en bakgrundsbeskrivning, som förhoppningsvis ger en fördjupad insikt om vikten av att arbeta för ökad trafiksÀkerhet och att se kopplingen mellan brott i trafikmiljön och annan, ofta grov och yrkesmÀssigt utförd, brottslighet. Diskussionsuppgifter och övningsuppgifter finns till nÄgra avsnitt: en blandning av sakfrÄgor och etikfrÄgor. HÄkan Fuhrman 9



FÖRORD TILL TREDJE UPPLAGAN

HĂ„kan Fuhrman har nu lĂ€mnat över stafettpinnen för Lag och rĂ€tt i trafiken. Jag har fĂ„tt förmĂ„nen att ta emot den frĂ„n HĂ„kan och avser att fortsĂ€tta i hans anda. Jag har studerat juridik vid Uppsala universitet och University of Western Australia och har, liksom HĂ„kan Fuhrman, mĂ„ngĂ„rig erfarenhet som trafikpolis och polislĂ€rare vid Polisutbildningen, Södertörns högskola, bland annat som ansvarig för en trafikkurs med juridisk inriktning och som instruktör för Polisens nationella förarutbildning dĂ€r. För nĂ€rvarande tjĂ€nstgör jag vid grĂ€nspolisen i Region Stockholm. I denna upplaga Ă€r det frĂ€mst regler och föreskrifter som har uppdaterats, samt sĂ„dant som beror pĂ„ att nya lagar och förordningar har tillkommit. Kommande upplagor kommer att pĂ„verkas av Polismyndighetens projekt ”Snabbare lagföring” som ska vara implementerat till Ă„r 2023, men i denna upplaga hanterar vi inte detta, dĂ„ det Ă€n sĂ„ lĂ€nge endast Ă€r vissa regioner i Sverige som tillĂ€mpar denna metod. Stockholm den 19 september 2021 Michael Löfdahl

11



3

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

TRAFIKBROTTSLAGEN (1951:649) Trafikbrottslagen (TBL), vars fullstĂ€ndiga namn Ă€r lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, utgör en mycket vĂ€sentlig del av vĂ„r trafiklagstiftning. I den lagen finns de allra allvarligaste trafikbrotten samlade. Uppbyggnaden av lagen skiljer sig frĂ„n annan trafiklagstiftning genom att varje gĂ€rnings­ beskrivning och varje brottspĂ„följd Ă€r vĂ€l definierad direkt i paragrafen, ungefĂ€r som i brottsbalken. Lagen, som funnits i 70 Ă„r, har förstĂ„s Ă€ndrats vid mĂ„nga tillfĂ€llen, men de viktigaste delarna finns fortfarande med. TBL Ă€r överordnad annan trafiklagstiftning, vilket innebĂ€r att om det uppstĂ„r en konkurrenssituation mellan till exempel trafikförordningen och trafikbrottslagen, ska trafikbrottslagen tillĂ€mpas, se trafikförordningen 14 kap. 14 §. Det kan exempelvis vara att det i trafikförordningens andra kapitel stadgas att en trafikant inte fĂ„r upptrĂ€da sĂ„ att han eller hon hindrar eller stör annan trafik. Gör nĂ„gon det, fĂ„r straffansvaret sökas i TBL 2 §. Även om en konkurrenssituation uppstĂ„r mellan TBL och brottsbalken, exempelvis vĂ„rdslöshet i trafik och framkallande av fara för annan, ska TBL tillĂ€mpas. I de flesta fall fordras för ansvar enligt TBL uppsĂ„t, i andra fall rĂ€cker det med oaktsamhet, som till exempel i tredje paragrafens tredje stycke om tillĂ„tande av olovlig körning. Vid tillĂ€mpningen av TBL ska de definitioner som finns i lag (2001:559) om vĂ€gtrafikdefinitioner (LDEF) och förordning (2001:651) om vĂ€gtrafikdefinitioner (FDEF) anvĂ€ndas. Årligen anmĂ€ls mellan omkring 70 000 och 80 000 brott mot TBL. Merparten, 30 000–40 000, Ă€r olovliga körningar och omkring 25 000–30 000 Ă€r rattfyllerier. Alkoholrattfylleri och drograttfylleri Ă€r ungefĂ€r lika vanligt. PĂ„ tredje plats kommer smitning. (KĂ€lla: BrĂ„.)

41


3.1

VÄrdslöshet i trafik

Att rapportera en förare eller en annan trafikant för vĂ„rdslöshet i trafik Ă€r en grannlaga uppgift. Det krĂ€ver som regel en omfattande dokumentation av hĂ€ndelseförlopp, utförliga förhör med misstĂ€nkt(a) och eventuella vittnen. Med teknikens hjĂ€lp kan numera ett visst hĂ€ndelseförlopp videofilmas, vilket underlĂ€ttar för Ă„klagare och domstol att – bokstavligt talat – fĂ„ en bild av hur en hĂ€ndelse uppstĂ„tt och vilka konsekvenser den gett eller kunnat ge. Förutom förare av motordrivna fordon kan Ă€ven förare av spĂ„rvagn, cyklister, fotgĂ€ngare och passagerare (dock inte i en spĂ„rvagn) straffas för vĂ„rdslöshet i trafik. Man kan göra sig skyldig till bĂ„de normalgraden och det grova brottet vid fĂ€rd i terrĂ€ng. Det behöver inte ha intrĂ€ffat en trafikskada för att en hĂ€ndelse ska kunna rubriceras som vĂ„rdslöshet i trafik: det rĂ€cker att man brister i omsorg och varsamhet, vilket i sin tur skulle ha kunnat leda till att en trafikskada intrĂ€ffat. Det krĂ€vs dock att man ska ha brustit i detta avseende i vĂ€sentlig mĂ„n. Det krĂ€vs ocksĂ„ att det ska vara ett medvetet risktagande. SĂ„lunda ska inte förarens skicklighet bedömas i första rummet, utan man ska mer se till huruvida föraren medvetet har tagit en risk med sitt sĂ€tt att föra fordonet. Ett rent manövreringsfel bör sĂ„ledes inte leda till ansvar för vĂ„rdslöhet i trafik. Att nĂ„gon rĂ„kar lĂ€gga i backvĂ€xeln av misstag, eller manövrerar fordonet för snĂ€vt och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt kolliderar med ett annat fordon pĂ„ en parkeringsplats eller liknande, Ă€r ett par exempel pĂ„ sĂ„dana manövreringsfel som bör undantas frĂ„n vĂ„rdslöshet. Det finns ett antal sĂ€rskilt trafikfarliga beteenden som nĂ€mns i lagens förarbeten (senaste Ă€ndring 1 januari 1995), som sĂ€rskilt ska beaktas vid bedömande om ett begĂ„nget trafikbrott bör leda till ansvar för vĂ„rdslöhet i trafik:

42  |   3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1 §  Brister vĂ€gtrafikant, den som för spĂ„rvagn eller den som nĂ„gon annanstans Ă€n pĂ„ vĂ€g för motordrivet fordon i vĂ€sentlig mĂ„n i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omstĂ€ndigheterna, döms för vĂ„rdslöshet i trafik till dagsböter. Om nĂ„gon vid förande av motordrivet fordon eller spĂ„rvagn gör sig skyldig till grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra mĂ€nniskors liv eller egendom, döms för grov vĂ„rdslöshet i trafik till fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r.


‱ Allvarliga hastighetsövertrĂ€delser i trafikfarliga miljöer. ‱ Förande av fordon i uttröttat tillstĂ„nd. ‱ Trafikfarliga omkörningar. ‱ Förande av fordon med allvarliga brister, exempelvis fĂ€rdbroms eller styrinrĂ€ttning helt eller delvis ur funktion.

‱ Allvarliga övertrĂ€delser av regler till skydd för oskyddade trafikanter. ‱ Fört fordon mot rött ljus eller mot stopplikt, vilket kunnat föranleda en

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

trafikfarlig situation. ‱ Oaktsamhet av en förare som Ă„tagit sig en sĂ€rskilt ansvarsfull trafikuppgift, till exempel som förare av skolbuss. Dessa gĂ€rningar, utom förande av fordon i uttröttat tillstĂ„nd och förare med sĂ€rskilt ansvarsfull uppgift, Ă€r var och en straffbelagd i trafikförordningen respek­tive fordonsförordningen. Det ska med andra ord avgöras om gĂ€rningen i det aktuella fallet ska straffas enligt den lag som direkt förbjuder den specifika handlingen eller om den ska ses som brott mot TBL, det vill sĂ€ga handlingen bör bedömas allvarligare Ă€n normalfallet. Man bör i tveksamma fall rĂ„dgöra med förundersökningsledaren. Enligt Åklagarmyndighetens RĂ€ttsPM 2006:9 bör följande typfall inte beivras som vĂ„rdslöshet i trafik:

‱ Sammanstötningar i tĂ€tort som beror pĂ„ bristande uppmĂ€rksamhet. ‱ Inte iakttagit högerregel, vĂ€jningsplikt eller hĂ„llit för kort avstĂ„nd till framförvarande fordon. ‱ Singelolyckor utom tĂ€tort som inte beror pĂ„ att föraren varit uttröttad eller att fordonet varit bristfĂ€lligt och/eller trafikfarligt. ‱ Fall dĂ€r de yttre förhĂ„llandena hastigt Ă€ndrats, till exempel vĂ€der­ omslag, dimma och blĂ€ndande solsken.

3.1.1

HASTIGHET

RĂ€ttspraxis har visat att stora hastighetsövertrĂ€delser inte leder till att en förare döms för vĂ„rdslöshet,1 sĂ„vida det inte rör sig om försvĂ„rande omstĂ€ndigheter. 1  En uppmĂ€tt hastighet av 189 km/timme pĂ„ en vĂ€g med hastighetsbegrĂ€nsning 110 km/timme har – under rĂ„dande omstĂ€ndigheter – inte ansetts vara vĂ„rdslöshet i trafik (NJA 2001 s. 286).

3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)  |   43


3.1.2

TRÖTTHET I TRAFIKEN

Att kunna dokumentera och skapa skĂ€lig misstanke om vĂ„rdslöshet pĂ„ grund av trötthet i trafiken Ă€r förstĂ„s mycket vanskligt, eftersom en fordonsförare i samband med en kontroll ofta skĂ€rper sig nĂ€r fordonet stoppas för kontroll av polis. Man kan dĂ€rför vanligtvis inte se pĂ„ en förare att han eller hon Ă€r sĂ„ trött att detta skulle kunna utgöra en trafikfara. De finns emellertid undantag dĂ„ det, trots att föraren försöker strĂ€cka upp sig, uppenbart framgĂ„r att han eller hon kört för lĂ€nge. Om det gĂ€ller en förare som kör i yrkesmĂ€ssig trafik kan man fĂ„ stöd i sitt antagande genom att kontrollera fĂ€rdskrivare eller personlig tidbok. DĂ€r ska finnas uppgifter om körtid, annat arbete och vilotid. MĂ„nga gĂ„nger kan man i samband med utredning av en trafikskadehĂ€ndelse, oftast en sĂ„ kallad singelolycka, misstĂ€nka att föraren somnat bakom ratten och dĂ€rför kört av vĂ€gen. Det Ă€r emellertid mycket ovanligt att en förare medger att sĂ„ skulle vara fallet. Vanligtvis förklaras hĂ€ndelsen med att han eller hon har vĂ€jt för nĂ„got djur eller annat som plötsligt dykt upp pĂ„ vĂ€gen. Genom forskning sedan början av 2000-talet har det pĂ„visats att trötthet i trafiken Ă€r ett stort trafiksĂ€kerhetsproblem. I vissa fall har fenomenet jĂ€mförts 44  |   3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

SĂ„dana omstĂ€ndigheter, typiskt sett trafikfarliga platser eller vĂ€gavsnitt, kan vara att man passerar ett pĂ„gĂ„ende vĂ€garbete i hög fart, att man kör sĂ€rskilt fort förbi en plats dĂ€r barn uppehĂ„ller sig vid eller pĂ„ vĂ€gen (skola eller daghem) eller att man kör sĂ€rskilt fort och att de yttre omstĂ€ndigheterna i form av vĂ€der och vĂ€glag Ă€r försvĂ„rande (halt vĂ€glag, dimma etc.). Det finns rĂ€ttsfall dĂ€r en visserligen hög hastighet, men dock ett underskridande av högsta tillĂ„tna hastighet pĂ„ vĂ€gen, ansetts vara vĂ„rdslöshet genom att det vid tillfĂ€llet rĂ„tt tĂ€t dimma. Även en komplex stadsmiljö med en blandning av fotgĂ€ngare, cyklister, bilister, personer med funktionsnedsĂ€ttning och barn kan betraktas som en typiskt sett trafikfarlig miljö, i synnerhet under högfrekvent tid pĂ„ dygnet. Var grĂ€nsen ska gĂ„ för att rapportera en hastighetsövertrĂ€delse som vĂ„rdslöshet eller som ett brott mot trafikförordningens bestĂ€mmelser om högsta tillĂ„tna hastighet kan inte precis anges. Som riktmĂ€rke i en trafikfarlig miljö kan man möjligen ha den grĂ€ns som finns för körkortsomhĂ€ndertagande, det vill sĂ€ga ett överskridande med mer Ă€n 20 eller 30 km/timme. I vart fall bör man, om sĂ„dana betydande hastighetsövertrĂ€delser konstateras i den trafikfarliga miljön, Ă€gna TBL 1 § en tanke vid rapporteringstillfĂ€llet.


med riskerna med alkohol och droger i trafiken. Flera biltillverkare utvecklar system för att upptÀcka förare som Àr trötta och dÀrefter varna om detta.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

3.1.3

TRAFIKFARLIGA OMKÖRNINGAR

HĂ€r menas sĂ„dana omkörningar som kunde ha lett till en allvarlig kollision, exempelvis dĂ„ en omkörning företas pĂ„ en smal vĂ€g över ett backkrön och föraren omöjligt kan veta vad som döljer sig bakom krönet. I vissa fall kan Ă€ven omkörning pĂ„ en bred vĂ€g föranleda ansvar. VĂ„rdslöshet bör prövas om föraren trĂ€nger ut mötande trafik pĂ„ vĂ€gens högra sida i deras fĂ€rdriktning eller pĂ„ vĂ€grenen. För det första Ă€r det förbjudet enligt trafikförordningen att göra en omkörning om inte det körfĂ€lt som tas i ansprĂ„k pĂ„ en tillrĂ€ckligt lĂ„ng strĂ€cka Ă€r fri frĂ„n mötande trafik. För det andra har det visat sig att sĂ„dana omkörningar ibland lett till mycket svĂ„ra kollisioner pĂ„ grund av att nĂ„gon förare i raden av mötande fordon kan vara tillfĂ€lligt ouppmĂ€rksam eller blivit blĂ€ndad och inte hinner styra undan sitt fordon. Om man vĂ€ljer att rapportera omkörningen i det andra beskrivna fallet som vĂ„rdslöshet i trafik bör det av rapporten framgĂ„ det omkörande fordonets placering pĂ„ vĂ€gbanan (över mittlinjen): ”hela fordonet över mittlinjen” eller ”fordonets vĂ€nstra hjulpar över mittlinjen” Ă€r exempel pĂ„ hur man kan uttrycka sig. Dessutom ska det antal mötande fordon, och helst Ă€ven fordonsslag, som tvingats till undanmanöver pĂ„ grund av omkörningen anges. Hur mĂ„nga fordon och vilka fordonsslag som blivit omkörda bör ocksĂ„ preciseras. En hĂ€ndelse som de som beskrivs ovan kan uppstĂ„ hastigt, och det Ă€r dĂ€rför förstĂ„s bĂ€st om man har möjlighet att dokumentera hĂ€ndelsen med video. Även om brottet rapporteras med förelĂ€ggande av ordningsbot bör hĂ€ndelse­förloppet som sagt noteras kortfattat i skrivfĂ€ltet ”Anteckningar för registrering” för att utgöra underlag för bedömning i körkortsfrĂ„gan. Denna typ av beteende i trafiken Ă€r ett av de brott som gĂ„r under benĂ€mningen ”aggressiv körning”. Kan omkörningen göras utan att mittlinjen överskrids Ă€r det inte straffbart Ă€ven om det finns mötande trafik.

3.1.4

BRISTFÄLLIGA FORDON

Att framföra ett fordon, speciellt ett motordrivet fordon, med allvarliga brister Ă€r givetvis en stor trafiksĂ€kerhetsrisk. Den som gör det torde ocksĂ„ vara 3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)  |   45


3.1.5

ALLVARLIGA BROTT MOT REGLER TILL SKYDD FÖR OSKYDDADE TRAFIKANTER

HÀr Äsyftas förstÄs i första hand de regler som finns om vÀjningsplikt mot gÄende pÄ obevakat övergÄngsstÀlle och cyklande eller förare av moped klass II efter svÀng i en korsning eller en cirkulationsplats (TrF 3:40 och 3:61). GÄngoch cykelvÀgar ska ocksÄ vara skyddade mot trafik med motordrivna fordon, utom moped klass II. Att till exempel köra bil eller motorcykel med hög fart pÄ en livligt frekventerad gÄng- eller cykelvÀg, inom ett gÄngfartsomrÄde eller pÄ en gÄgata torde kunna prövas som vÄrdslöshet i trafik. Enligt ett rÀttsfall (RH 1998:70), har en bilist dömts för vÄrdslöshet i trafik genom att i hög fart köra om ett annat fordon som stannat för att slÀppa över gÄende pÄ ett obevakat övergÄngsstÀlle.

3.1.6

KÖRT MOT RÖTT LJUS ELLER MOT STOPPLIKT

Vid sĂ„ kallade normalfall, dĂ„ det inte föreligger nĂ„gon uttalad risk för en kollision, rapporteras brottet pĂ„ sedvanligt sĂ€tt med pĂ„följd penningböter. HĂ€r avses allvarliga övertrĂ€delser som lett till att fordon kolliderat, eller att risken för en kollision varit uppenbar och att den inte intrĂ€ffat snarast berott pĂ„ ”tur” eller att en annan fordonsförare lyckats förhindra kollision, exempelvis genom en snabb undanmanöver. I fall dĂ„ det rör sig om körning mot rött ljus som Ă€r sĂ„ grov att korsande trafik hunnit fĂ„ grönt ljus bör det övervĂ€gas att rapportera brottet som vĂ„rds46  |   3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

medveten om bristen. Fungerar inte bromsarna bör föraren ha observerat det under fĂ€rden. Detsamma gĂ€ller förstĂ„s styrinrĂ€ttningen. DĂ€rmed kan rekvisitet ”medvetet risktagande” anses vara uppfyllt. Att sĂ„ bristfĂ€lliga fordon antrĂ€ffas vid fĂ€rd pĂ„ vĂ€g hĂ€nder sĂ€llan, men förekommer trots allt. Observera att det finns olika nivĂ„er pĂ„ brister: att inte ha full effekt pĂ„ exempelvis bromsar torde i stĂ€llet beivras genom att man förelĂ€gger en ordningsbot utifrĂ„n gĂ€rnings­ beskrivningen i handboken för ordningsbot (brott mot fordonsförordningen), alternativt (om den misstĂ€nkte förnekar) rapporterar brottet till Ă„klagare. Viktiga funktioner som nĂ€mnts kan vara svĂ„ra att bedöma, om inte funktionen Ă€r helt borta och man kan behöva hjĂ€lp för att bedöma hur allvarlig bristen Ă€r. Tillkalla utbildad trafikpolis eller bilinspektör om det Ă€r möjligt.


© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

löshet. Anledningen till det Ă€r omstĂ€llningstiden mellan rött frĂ„n ett hĂ„ll och grönt frĂ„n det andra hĂ„llet Ă€r ett par sekunder. Redan vid en hastighet av 50 km/timme (en vanlig hastighetsgrĂ€ns vid trafikljus) fĂ€rdas ett fordon cirka 28 meter pĂ„ tvĂ„ sekunder. Med tanke pĂ„ att det röda ljuset har föregĂ„tts av gult ljus under ett par–tre sekunder, borde föraren ha gott om tid att stanna sitt fordon. Tidsintervallet mellan gult ljus som förvarning och grönt ljus frĂ„n annat hĂ„ll rör sig sĂ„ledes om minst fyra sekunder – fordonet har alltsĂ„ befunnit sig minst 50 meter före trafikljuset nĂ€r förvarning med gult ljus visades och minst cirka 25 meter före vid omslag till rött ljus i det angivna hastighets­ exemplet. I det beskrivna fallet torde rekvisiten ”medvetet risktagande” och ”i vĂ€sentlig mĂ„n” vara uppfyllda. Om brottet trots allt rapporteras pĂ„ förelĂ€ggande av ordningsbot, ska i vart fall uppgift om avstĂ„nd frĂ„n fordonets front till trafiksignalen vid omslag till rött ljus preciseras. I förekommande fall kryssmarkeras i rutan ”korsande fordon och/eller fotgĂ€ngare i rörelse”.

3.1.7

ANDRA GÄRNINGAR DÅ VÅRDSLÖSHET I TRAFIK KAN KOMMA I FRÅGA

Last pÄ fordon som inte Àr förankrad kan utgöra en betydande risk för andra trafikanter genom att den kan falla av. Stora och tunga föremÄl utgör en större risk. Det kan ocksÄ vara sÄ att lasten skymmer sikten för föraren, till exempel last pÄ taket som viker sig ned över förarens synfÀlt, eller skrymmande last i en skopa framför fordonet. I de beskrivna fallen kan föraren anses ha tagit medvetna risker genom att köra utan att ha kontroll pÄ lasten eller kunna överblicka vÀgbanan och trafiken framför sig eller vid sidan av sitt fordon. I normalfallet, det gÀller de allra flesta fall, rapporteras bristfÀllig lastsÀkring som brott mot trafikförordningen med penningböter som pÄföljd. Att köra berusad (starkt alkoholpÄverkad) i en eldriven rullstol har bedömts som vÄrdslöshet i trafik (RH 1988:45). Man kan inte dömas för rattfylleri vid fÀrd med en eldriven rullstol, sÄ kallad permobil. Ett exempel: En bilist drabbades av ett epileptiskt anfall med Ätföljande medvetslöshet. HovrÀtten Ädömde ansvar för vÄrdslöshet eftersom rÀtten ansÄg att personen var medveten om risken för ett anfall och att han dÀrmed gjort sig skyldig till en ovarsamhet som inte ansÄgs ringa (SvJT 1968, rf s. 52).

3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)  |   47


GROV VÅRDSLÖSHET I TRAFIK

Till skillnad frĂ„n normalgraden av vĂ„rdslöshet, dĂ„ i princip alla trafikanter kan dömas till ansvar, kan endast förare av motordrivet fordon och förare av spĂ„rvagn göra sig skyldig till grov vĂ„rdslöshet i trafik. Föraren ska ha varit ”grovt oaktsam” eller ”visat uppenbar likgiltighet” för andra mĂ€nniskors liv eller egendom. En av de vanligaste orsakerna till att nĂ„gon döms för brottet Ă€r att man försöker undkomma vid en poliskontroll och dĂ„ tar sĂ„ stora risker att oaktsamhetskravet och likgiltighetskravet uppnĂ„s. Inte sĂ€llan Ă€r föraren dessutom rattfull och saknar körkort (man kan dömas bĂ„de för grovt rattfylleri och för grov vĂ„rdslöshet i konkurrens). Att köra pĂ„ gĂ„ng- och cykelvĂ€gar samt i bostadsomrĂ„den i hög fart med mycket dĂ„lig sikt under dagtid Ă€r ocksĂ„ exempel dĂ„ grovt brott kan komma i frĂ„ga (barn och allehanda oskyddade trafikanter kan komma till skada). Det kan vara mycket svĂ„rt att bevisa bĂ„de oaktsamhets- och likgiltighetskraven, eftersom det mĂ„ste vara extraordinĂ€ra förhĂ„llanden och extraordinĂ€ra risker som föraren tar. Vid tveksamhet om huruvida kraven Ă€r uppnĂ„dda kan man alternativt till det grova brottet delge den misstĂ€nkte brott av normalgraden, varefter Ă€rendet fĂ„r utredas vidare och Ă„klagare ta slutlig stĂ€llning till brottrubriceringen i ett Ă„tal. MedhjĂ€lp till grov vĂ„rdslöshet i trafik Ă€r, om Ă€n mycket lĂ„ngsökt, teoretiskt möjlig. FĂ€ngelse upp till tvĂ„ Ă„r finns i straffskalan, och dĂ€rmed kan BrB:s regler om medhjĂ€lp komma i frĂ„ga. Ett exempel: En chaufför dömdes för grovt brott dĂ„ han med en fullastad buss körde om en civil polisbil i mycket tĂ€t dimma pĂ„ en tĂ€ttrafikerad vĂ€g. Inget hĂ€nde, men strax efter omkörningen mötte bussen en lastbil med slĂ€p. Ifall omkörningen företagits bara sekunder senare hade en mycket svĂ„r olycka sannolikt intrĂ€ffat. Föraren fĂ€lldes i sĂ„vĂ€l tingsrĂ€tt som hovrĂ€tt, med pĂ„följd fĂ€ngelse. HĂ€ndelseförloppet filmades med kamera i den civila polisbilen. Andra rĂ€ttsfall visar att ansvar för grovt brott utdömts vid hĂ€nsynslösa omkörningar i kurvor och över backkrön dĂ€r sikten varit skymd. Vid vĂ„rdslöshet eller grov vĂ„rdslöshet i trafik i samband med en trafikskadehĂ€ndelse förekommer ofta att den misstĂ€nkte Ă„talas Ă€ven för vĂ„llande till kroppsskada eller vĂ„llande till annans död (BrB 3:7–8 §§). VĂ„llande till kroppsskada av normalgraden Ă€r ett angivelsebrott och Ă„tal ska dessutom vara pĂ„kallat frĂ„n allmĂ€n synpunkt. Av den anledningen Ă€r det inte alltid det brottet leder till Ă„tal. Vid mĂ„nga trafikskadehĂ€ndelser Ă€r det nĂ€mligen vanligt

48  |   3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

3.1.8


att det Àr anhöriga eller vÀnner till föraren som skadas, och de vill inte ange föraren till Ätal för vÄllande av kroppsskada. Angivelse fordras inte om brottet riktar sig mot nÄgon som Àr under 18 Är. Det har i flera fall dömts till ansvar för vÄllande till kroppsskada, medan Ätal för vÄrdslöshet i trafik har ogillats. Beviskraven Àr högre vid vÄrdslöshet i trafik Àn kraven för att dömas för vÄllande till kroppsskada.

TÄNK PÅ! NĂ€r man rapporterar finns det i mĂ„nga fall skĂ€l att som alternativ till vĂ„rdslöshet i trafik delge misstanke om motsvarande brott i trafikförordningen, till exempel brott mot hastighetsbestĂ€mmelserna i TrF 3 kap. 17 § (eller alternativt 4 kap. 20–21 §§), eller att ha kört mot rött ljus i TrF 2 kap. 2 §. Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum rekommenderar (citat RĂ€ttsPM 2006:9): © F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

att en Ă„klagare som vĂ€cker Ă„tal för vĂ„rdslöshet i trafik alltid sĂ€rskilt övervĂ€ger om skĂ€l finns att utforma gĂ€rningsbeskrivningen sĂ„ att den tilltalade i vart fall – om det inte kan styrkas att vederbörande i vĂ€sentlig mĂ„n brustit i omsorg och varsamhet – kan fĂ€llas till ansvar för förseelse mot trafikförordningen (1998:1276). FrĂ„gan bör sedan sĂ€rskilt beröras vid huvudförhandlingen.

3.2

Hindrande eller störande av trafik

2 §  Hindrar eller stör vĂ€gtrafikant eller den som för spĂ„rvagn onödigtvis i vĂ€sentlig mĂ„n trafiken pĂ„ vĂ€g, dömes, dĂ€r ej gĂ€rningen Ă€r belagd med straff enligt 1 §, till böter. Brott mot denna paragraf rapporteras mycket sparsamt, och det finns följaktligen inte sĂ„ mĂ„nga rĂ€ttsfall i modern tid. Emellertid har det ansetts vara straffbart enligt denna paragraf att av okynne lĂ€gga ut brĂ€der pĂ„ en allmĂ€nt frekventerad vĂ€g och att i tĂ€t trafik pĂ„ en motorvĂ€g anvĂ€nda sig av det yttre körfĂ€ltet i fĂ€rdriktningen och köra med lĂ€gre hastighet Ă€n vad som Ă€r tillĂ„tet utan att förhĂ„llandena krĂ€ver det. Domarna avkunnades i Svea hovrĂ€tt 1956 respektive 1963. DĂ€remot har en lastbilsförare som under en strĂ€cka av 900 meter kört i det yttre körfĂ€ltet förbi ett vĂ€garbete med samma hastighet som

3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)  |   49


3.3

Olovlig körning

3 §  För nĂ„gon uppsĂ„tligen körkortspliktigt fordon utan att vara berĂ€ttigad att föra sĂ„dant fordon, dömes för olovlig körning till böter. Har han tidigare innehaft körkort som blivit Ă„terkallat eller har brottet skett vanemĂ€ssigt eller Ă€r det eljest att anse som grovt, mĂ„ dömas till fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader. För nĂ„gon körkortspliktigt fordon med uppsĂ„tligt eller oaktsamt Ă„sidosĂ€ttande av föreskrift, som meddelats i frĂ„ga om rĂ€tten att föra sĂ„dant fordon, dömes till böter.

50  |   3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

övriga fordon, friats frĂ„n ansvar. HovrĂ€ttens motivering var att ”utredningen talade för att körbeteendet gjorde att trafiken flöt lĂ€ttare” (HovrĂ€tten över SkĂ„ne och Blekinge 2010, mĂ„l B 10-10). AllmĂ€nt kan sĂ€gas – vilket framgĂ„r av lagtexten – att kretsen av personer som kan begĂ„ brottet Ă€r densamma som i 1 §, det vill sĂ€ga i princip alla vĂ€gtrafikanter. DĂ€remot kan inte detta brott begĂ„s pĂ„ annan plats Ă€n pĂ„ vĂ€g. Som pĂ„pekats ovan finns det i trafikförordningens 2 kap. 1 § 2 st. motsvarande bestĂ€mmelse, men den saknar straffansvar. 2 § Ă€r subsidiĂ€r i förhĂ„llande till 1 §, det vill sĂ€ga att om rekvisiten i bĂ„de 1 § och 2 § anses uppfyllda för den aktuella gĂ€rningen, ska ansvar dömas ut enligt 1 §, alltsĂ„ vĂ„rdslöhet i trafik. I trafikförordningen 2 kap. 1 § 4 st. finns en bestĂ€mmelse av likande art som tĂ€cker in störande beteenden i terrĂ€ng: ”En terrĂ€ngtrafikant skall anpassa sin fĂ€rdvĂ€g och hastighet samt sitt fĂ€rdsĂ€tt sĂ„ att mĂ€nniskor och djur inte störs i onödan och sĂ„ att skada pĂ„ annans mark eller vĂ€xtlighet undviks.” Straffansvar finns i 14 kapitlet. I sjölagen finns ytterligare en liknande bestĂ€mmelse, 20 kap. 3 §, som RiksĂ„klagaren nyligen införde som en ordningsbotsförseelse (970A) frĂ„n 1 juli 2021. För att dömas till ansvar för hinder i trafik enligt TBL torde oaktsamhet vara tillrĂ€ckligt, Ă€ven om de fĂ„ rĂ€ttsfall som finns huvudsakligen handlar om ett uppsĂ„tligt agerande frĂ„n den dömdes sida. Utöver detta har Ă€ven störande musik pĂ„ allmĂ€n plats frĂ„n exempelvis motordrivna fordon tillkommit som en förseelse, med ordningsbotskod 930B. Denna förseelse Ă€r en variant av brottet förargelsevĂ€ckande beteende enligt BrB 16 kap. 16 §.


© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Om nĂ„gon uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet sĂ„som förare av körkortspliktigt fordon anstĂ€ller och brukar den som inte Ă€ger rĂ€tt att föra fordonet, eller i annat fall tillĂ„ter nĂ„gon annan att föra sĂ„dant fordon utan att denne Ă€r berĂ€ttigad dĂ€rtill, dömes likaledes till böter. Första till tredje styckena Ă€ger motsvarande tillĂ€mpning pĂ„ förare av traktor, moped klass II, snöskoter, terrĂ€nghjuling, motorredskap eller spĂ„rvagn och pĂ„ den som anstĂ€ller eller brukar sĂ„dan förare eller eljest tillĂ„ter nĂ„gon föra sĂ„dant fordon. Detaljerade bestĂ€mmelser om vilka körkortskrav och övriga behörighetskrav som finns för att man ska ha rĂ€tten att köra vissa typer av motordrivna fordon finns i körkortslagen (1998:488). Vissa ansvarsbestĂ€mmelser finns i KKL, men nĂ€r man bryter mot behörighetsreglerna hĂ€nvisar KKL till TBL. Paragrafen, som handlar om olovlig och grov olovlig körning, om krav pĂ„ att vissa villkor ska vara uppfyllda, om tillĂ„tande av olovlig körning samt behörigheter för andra fordon Ă€n körkortspliktiga, kan ibland ses som svĂ„r i sin tillĂ€mpning. Det beror pĂ„ att de subjektiva rekvisiten – uppsĂ„t respektive oaktsamhet – skiljer sig Ă„t, beroende pĂ„ vilket stycke i paragrafen det gĂ€ller. Första stycket, att köra ett körkortspliktigt fordon utan att ha rĂ€tt behörighet, krĂ€ver uppsĂ„t. Det ska med andra ord kunna pĂ„visas att den misstĂ€nkte hade kĂ€nt till att han eller hon inte haft rĂ€tten att föra fordonet. Eftersom regler om körkort eller andra behörighetshandlingar Ă€r komplicerade (exempel: personbil med tillkopplad lĂ€tt slĂ€pvagn, lĂ€tt respektive tung motorcykel, utlĂ€ndska körkorts giltighet i Sverige etc.) kan inte alla mĂ€nniskor dessa regler. Det gĂ€ller i synnerhet personer som nyss bosatt sig i Sverige med allt vad det kan innebĂ€ra av sprĂ„kförbistring med mera. Vid rapportering av brottet mĂ„ste man utfrĂ„ga den misstĂ€nkte om vilken information som kommit till dennes kĂ€nnedom, om han eller hon har fĂ„tt skriftlig eller muntlig sĂ„dan, om han eller hon har frĂ„gat nĂ„gon myndighetsperson etc. Det Ă€r ocksĂ„ viktigt att veta om personen kör sitt eget fordon eller om han eller hon hyrt det, vilket sĂ€rskilt gĂ€ller vid fĂ€rd med tillkopplad lĂ€tt eller tung slĂ€pvagn. Större krav pĂ„ kĂ€nnedom om regler bör kunna stĂ€llas pĂ„ den som Ă€ger och brukar eget fordon eller egen fordonskombination, Ă€n den som hyr eller lĂ„nar motsvarande. Andra meningen i första stycket handlar om grovt brott. Det kan röra sig om upprepade körningar under en begrĂ€nsad tidsperiod (fyra körningar i misstankeregistret under ungefĂ€r ett Ă„r har i ett rĂ€ttsfall inte ansetts som grovt 3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)  |   51


2  HovrĂ€tten för Övre Norrland, 2009, mĂ„l B174-08. 3  RĂ€ttspromemoria 2005:1. 4  NJA 1999 s. 380.

52  |   3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

brott)2 för att det ska anses att det skett vanemĂ€ssigt. Grovt brott blir det ocksĂ„ dĂ„ nĂ„gon kör trots att körkortet Ă€r Ă„terkallat eller har en dom pĂ„ en olovlig körning de senaste sex Ă„ren 3. Rimligen bör det vara lĂ€ttare att styrka grovt brott i de senare fallen. Observera att det inte har ansetts vara grovt brott att köra sedan ett körkort omhĂ€ndertagits av polis4 (slutligt beslut frĂ„n Transportstyrelsen har inte fattats). Detsamma gĂ€ller om körkortet omhĂ€ndertagits av Ă„klagare, tull- eller kustbevakningstjĂ€nsteman. Även om man vĂ€ljer att inte rapportera brottet pĂ„ grund av att uppsĂ„t saknas fĂ„r man givetvis inte tillĂ„ta att fĂ€rden fortsĂ€tter. Den ska omedelbart avbrytas och förare med rĂ€tt behörighet fĂ„r hĂ€mta fordonet eller fordonskombinationen pĂ„ den plats dĂ€r fĂ€rden blev avbruten. Ska fordonet flyttas pĂ„ grund av att det stĂ„r trafikfarligt fĂ„r ingripande poliser se till att det blir gjort. Till ansvar enligt andra stycket kan man dömas om man med uppsĂ„t eller genom oaktsamhet Ă„sidosatt en föreskrift som meddelats som villkor för körkortsinnehavet. Exempel pĂ„ sĂ„dana föreskrifter Ă€r villkor att ha glasögon (eller linser), eller att ha installerat viss teknik i fordonet. Det finns Ă€ven föreskrifter om ledsagare och geografisk begrĂ€nsning som föreskrivna villkor. SĂ€rskilda regler gĂ€ller för villkorligt körkort med föreskrift om alkolĂ„s. Mer om detta i kommentarerna till körkortslagen i kapitel 7. Ta för vana att alltid vĂ€nda pĂ„ körkortet för att se villkoren (koden för alkolĂ„s Ă€r 69)! Tredje stycket handlar om tillĂ„tande av olovlig körning. HĂ€r gĂ€ller lĂ€gre beviskrav Ă€n för den som gör sig skyldig till brott enligt första stycket. Det rĂ€cker att den som anstĂ€ller nĂ„gon för köruppdrag eller lĂ„nar ut ett fordon till en obehörig handlar oaktsamt för att dömas till ansvar. UppsĂ„tet eller oaktsamheten torde i mĂ„nga fall kunna bevisas om den som kör har en nĂ€ra relation till fordonsĂ€garen: modern Ă€ger en motorcykel och den obehöriga hemmavarande sonen brukar den med eller utan moderns tillĂ„telse. Om det skett utan fordonsĂ€garens vetskap torde det vara nödvĂ€ndigt att utreda vilka Ă„tgĂ€rder som vidtagits för att förhindra att fordonet anvĂ€ndes av den obehöriga sonen. MedhjĂ€lp till olovlig eller grov olovlig körning enligt BrB:s medverkans-


© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

regler torde inte kunna aktualiseras eftersom tillĂ„tandet i paragrafens tredje stycke fĂ„r anses omfatta den ”medhjĂ€lpen”. Det fjĂ€rde stycket – som tillkom 2009 – gör att den som kör andra fordon Ă€n dem som Ă€r körkortspliktiga numera kan straffas enligt tredje paragrafen (tidigare enligt lagen om förarbevis för moped klass I och terrĂ€ngskoter). Det gĂ€ller den som kör moped klass II, snöskoter och terrĂ€nghjuling. För dessa fordon gĂ€ller som lĂ€gsta krav förarbevis. Även den som kör en traktor, ett motorredskap eller en spĂ„rvagn omfattas av straffansvaret i tredje paragrafen. Observera de undantag om krav pĂ„ körkort/traktorkort som finns enligt KKL. Vid förande av traktor och motorredskap klass II, fĂ„r man nĂ€mligen utan att inneha en sĂ„dan behörighetshandling köra en kortare strĂ€cka till eller frĂ„n en arbetsplats, mellan en gĂ„rds Ă€gor eller för liknande Ă€ndamĂ„l. Vad som Ă€r ”kortare strĂ€cka” finns inte nĂ€rmare definierat, men det torde snarare röra sig om nĂ„gon eller nĂ„gra kilometer Ă€n mil.

3.4

Rattfylleri

4 §  Den som för ett motordrivet fordon eller en spĂ„rvagn efter att ha intagit alkoholhaltiga drycker i sĂ„ stor mĂ€ngd att alkoholkoncentrationen under eller efter fĂ€rden uppgĂ„r till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i utandningsluften döms för rattfylleri till böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader. För rattfylleri enligt första stycket döms ocksĂ„ den som för ett motordrivet fordon eller en spĂ„rvagn efter att ha intagit narkotika i sĂ„ stor mĂ€ngd att det under eller efter fĂ€rden finns nĂ„got narkotiskt Ă€mne kvar i blodet. Detta gĂ€ller dock inte om narkotikan intagits i enlighet med lĂ€kares eller annan behörig receptutfĂ€rdares ordination. För rattfylleri enligt första stycket döms ocksĂ„ den som för ett motordrivet fordon eller en spĂ„rvagn och dĂ„ Ă€r sĂ„ pĂ„verkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han eller hon inte kan framföra fordonet pĂ„ ett betryggande sĂ€tt. Detsamma gĂ€ller om föraren Ă€r lika pĂ„verkad av nĂ„got annat medel. Första och andra styckena gĂ€ller inte förare av motordrivet fordon, som Ă€r avsett att föras av gĂ„ende. Första, andra och tredje styckena gĂ€ller inte om förandet av fordonet ingĂ„r som ett led i en vetenskaplig eller dĂ€rmed jĂ€mförlig undersökning till vilken tillstĂ„nd har lĂ€mnats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestĂ€mmer.

3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)  |   53


54  |   3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Rattfylleri Ă€r ett uppsĂ„tligt brott. För att fĂ€llas till ansvar ska föraren ha förstĂ„tt att alkoholen eller annat medel som han eller hon intagit varit rusgivande, det vill sĂ€ga personen ska ha haft uppsĂ„t att berusa sig. Han eller hon ska vidare ha haft uppsĂ„t att köra fordonet och Ă€ven ha förstĂ„tt att det Ă€r ett motordrivet fordon som han eller hon framför. Det finns inget krav pĂ„ uppsĂ„t vad gĂ€ller berusningsgraden. Observera att det i lagtexten nĂ€mns ”alkohol­haltiga drycker”, det vill sĂ€ga berusningen, eller den presumerade berusningen, krĂ€ver inte att man förtĂ€rt ”alkoholdryck”, som per definition Ă€r en dryck med en styrka av mer Ă€n 2,25 volymprocent alkohol. Kan man berusa sig pĂ„ nĂ„gon svagare alkoholhaltig dryck Ă€n sĂ„, Ă€r Ă€ven det straffbart. Det finns i paragrafen vissa viktiga nyckelord: ”motordrivet fordon”, ”motordrivet fordon som Ă€r avsett att föras av gĂ„ende”, ”förande”, ”narkotika”, ”annat medel”, ”receptutfĂ€rdare” med flera uttryck som var för sig krĂ€ver förtydliganden. Redan ovan har pĂ„pekats att definitionerna i TBL ska tolkas sĂ„som angetts i LDEF och FDEF, sĂ„ vad gĂ€ller motordrivet fordon behöver definitionen inte kommenteras ytterligare. DĂ€remot finns ingen definition i LDEF eller FDEF av övriga uttryck. Med förande avses hĂ€r att en förflyttning skett av ett motordrivet fordon frĂ„n punkten A till punkten B. StrĂ€ckans lĂ€ngd Ă€r i princip ovĂ€sentlig. Det finns till exempel en dom (SvJT 1968 rf s. 33 II) dĂ€r ett förande ansetts föreligga genom att en lastbil som körts fast, delvis vid sidan av vĂ€gen, gungats fram och tillbaka utan möjlighet att ta sig dĂ€rifrĂ„n av egen kraft. I en annan avkunnad HD-dom angĂ„ende rattfylleri (NJA 2011 s. 77), har domstolen ansett att ett förande har förelegat dĂ„ en person pĂ„ en moped med avslagen motor sparkat sig fram respektive bromsat med fötterna. Motorn var funktionsduglig, men alltsĂ„ inte i bruk. Med motordrivet fordon som Ă€r avsett att föras av gĂ„ende avses exempelvis sjĂ€lvgĂ„ende snöslungor, grĂ€sklippare, jordfrĂ€sar och liknande som man styr framför sig. Kan man dĂ€remot Ă„ka pĂ„ motsvarande fordon torde det komma att hamna inom det straffbara omrĂ„det – dock inte eldriven rullstol. Med narkotika förstĂ„s sĂ„dana preparat som avses i narkotikastrafflagen (1968:64). De narkotiska preparaten kan vara legala eller illegala. Annat medel som nĂ€mns i tredje stycket kan vara medel som sniffas (lösningsmedel av olika slag), mediciner (icke-narkotikaklassade) eller nĂ„got annat medel som har en rusgivande verkan och som pĂ„verkar förmĂ„gan att köra pĂ„ ett negativt sĂ€tt. ReceptutfĂ€rdare Ă€r vanligtvis lĂ€kare, men Ă€ven tandlĂ€kare har rĂ€tt att förskriva vissa preparat som kan vara trafikfarliga.


© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

BetrĂ€ffande platsen för brottet nĂ€mns inget alls i paragrafen. Med andra ord Ă€r rattfylleri straffbelagt pĂ„ alla platser: pĂ„ enskilda vĂ€gar, inom inhĂ€gnade omrĂ„den, i terrĂ€ng, i parkeringshus och sĂ„ vidare. Respektive stycken i paragrafen förtjĂ€nar att granskas nĂ€rmare. Det första stycket brukar kallas ”promilleregeln” (eller grundregeln). Det Ă€r för brott mot första stycket de allra flesta döms. HĂ€r har lagstiftaren presumerat olĂ€mplighet som förare nĂ€r nĂ„got av de angivna grĂ€nsvĂ€rdena uppnĂ„tts. De individuella förutsĂ€ttningarna, som till exempel utvecklad alkoholtolerans, spelar ingen roll i sammanhanget. Olika grĂ€nsvĂ€rden gĂ€ller i olika lĂ€nder – Sverige Ă€r ett av de lĂ€nder som har den lĂ€gsta promillegrĂ€nsen. Det kan pĂ„pekas att de olika vĂ€rden som sĂ€tts i olika lĂ€nder till en mindre del Ă€r satta efter forskningsrön. Snarare speglar promillegrĂ€nserna vad som Ă€r politiskt acceptabelt i det landet. Variationer finns frĂ„n 0,0 till 0,8 promille. I Sverige har promillegrĂ€nsen och mg-grĂ€nsen ansetts vara lika storheter, men i allmĂ€nhet torde det vara mer gynnsamt för den misstĂ€nkte att lĂ€mna utandningsprov Ă€n om han eller hon samtidigt skulle lĂ€mna ett blodprov. Det beror pĂ„ att omrĂ€kningsfaktorn Ă€r satt nĂ„got lĂ€gre Ă€n vad den egentligen Ă€r. Dessutom Ă€r sĂ€kerhetsavdraget i bevisinstrumentet mycket större Ă€n det sĂ€kerhetsavdrag som tillĂ€mpas vid blodprov. Andra stycket brukar kallas principiell nollgrĂ€ns för droger i trafiken. Att den kallas principiell beror pĂ„ att det finns undantag för narkotikaklassade mediciner som man fĂ„tt utskrivet av behörig receptutfĂ€rdare. För att undantaget ska gĂ€lla mĂ„ste medicinen ha intagits enligt föreskrift och man fĂ„r inte ha blivit olĂ€mplig som förare pĂ„ grund av berusning eller pĂ„verkan. Legala preparat som innehĂ„ller narkotika förekommer oftast i sĂ„ kallade bensodiazepiner, exempelvis Stesolid, Xanor och Sobril. Även sömnmedel som Imovane och Stilnoct Ă€r narkotikaklassade. Subutex Ă€r ett ersĂ€ttningspreparat för missbrukare som förskrivs och anvĂ€nds i rehabiliteringssyfte och Ă€r dĂ€rmed legalt under de förutsĂ€ttningar som sĂ€rskilt anges om intag enligt ordination och legalt införskaffande. Vid överdosering5 (sjĂ€lvmedicinering) riskerar man naturligtvis att straffas. Bland de vanligast förekommande illegala drogerna kan nĂ€mnas amfeta-

5  Analys av blod- och eventuellt urinprov vid RĂ€ttsmedicinalverket kan i vissa fall avgöra om överdosering förekommit. I sĂ„ fall brukar det i beskedet anges att ”den uppmĂ€tta koncentrationen av (preparatet) överstiger normal terapeutisk dos”.

3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)  |   55


3.4.1

GROVT RATTFYLLERI

4 a §  Är ett brott som avses i 4 § första, andra eller tredje stycket att anse som grovt, skall föraren dömas för grovt rattfylleri till fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r. Vid bedömande om brottet Ă€r grovt skall sĂ€rskilt beaktas om 1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgĂ„tt till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften, 2. föraren annars har varit avsevĂ€rt pĂ„verkad av alkohol eller nĂ„got annat medel, eller 3. framförandet av fordonet har inneburit en pĂ„taglig fara för trafiksĂ€kerheten.

6  Klinisk betyder ungefĂ€r, eller bland annat, ”praktisk medicinsk” och kan i detta sammanhang sĂ€gas vara att tolka fynd frĂ„n en kroppslig undersökning och ge ett utlĂ„tande eller en diagnos.

56  |   3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

min, THC (cannabis) och kokain. Det kan i vissa sammanhang vara nödvĂ€ndigt (inte minst i statistiksammanhang) att hĂ„lla isĂ€r alkohol och droger. DĂ€rför brukar man kalla rattfylleri enligt andra stycket för drograttfylleri. Det tredje stycket kallas kliniskt rattfylleri.6 HĂ€r kan straffansvar utdömas om alkoholkoncentrationen inte Ă€r kĂ€nd, men att det genom vittnesmĂ„l, klinisk undersökning med mera kan styrkas att föraren inte kunnat framföra fordonet pĂ„ ett betryggande sĂ€tt. Straffansvaret omfattar Ă€ven andra medel Ă€n alkohol; se kommentarerna om andra medel ovan. HĂ€r kan, i motsats till första stycket, tolerans mot alkohol eller andra medel spela en avgörande roll för om man kommer att dömas för rattfylleri. I princip kan man straffas enligt detta stycke, Ă€ven om alkoholkoncentrationen understiger de grĂ€nsvĂ€rden som finns i första stycket, förutsatt att kriteriet om ”inte pĂ„ ett betryggande sĂ€tt” Ă€r uppfyllt. Det torde emellertid endast kunna ses som en hypotetisk möjlighet. Det Ă€r relativt ovanligt att nĂ„gon döms för rattfylleri enligt tredje stycket, i vart fall pĂ„ alkohol, eftersom bevisprover pĂ„ luft eller pĂ„ blod regelmĂ€ssigt kan tas. DĂ€rmed faller straffansvaret inom ramen för första stycket. Ett undantag dĂ„ det kan vara svĂ„rt att genomföra provtagning inom rimlig tid, kan vara om man antrĂ€ffar en berusad förare av ett terrĂ€ngfordon i fjĂ€llvĂ€rlden. Möjligheten till sĂ€ker transport till en plats för provtagning Ă€r förstĂ„s begrĂ€nsad i ett sĂ„dant fall.


© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Grovt rattfylleri Ă€r nĂ€stan lika vanligt som rattfylleri, dock Ă€r det relativt sĂ€llsynt att nĂ„gon döms för grovt brott efter att ha kört med droger i kroppen. Det beror pĂ„ att det inte finns nĂ„gon mĂ„ttstock för drogförekomst pĂ„ det sĂ€tt som det finns för alkohol. Det grova brottet vid drograttfylleri mĂ„ste sĂ„ledes styrkas enligt punkterna 2 och 3 i 4 a §. En förare med en alkoholhalt understigande 1,0 promille kan följaktligen dömas för grovt brott om han eller hon varit avsevĂ€rt pĂ„verkad eller om körningen varit sĂ„ vĂ„rdslös att den inneburit fara för trafiksĂ€kerheten. HĂ€r kan en utvecklad alkoholtolerans tala till den misstĂ€nktes fördel, och motsatsen för en person som Ă€r ovan vid alkohol. MĂ„nga alkoholmissbrukare kan förefalla oberörda Ă€ven vid mycket höga alkoholhalter, lĂ„ngt över 1,0 promille. Motsatsvis förekommer det Ă€ven att en förare med en alkoholhalt som överstiger 1,0 promille kan dömas för normalgraden enligt 4 §. Det Ă€r ofta frĂ„ga om mopedförare (Ă€ven klass I) och snöskoterförare (i terrĂ€ng) dĂ„ det inte visats att det funnits sĂ€rskilt försvĂ„rande omstĂ€ndigheter, och körningen skett pĂ„ en plats dĂ€r andra trafikanter inte utsatts för risk. PĂ„följden för grovt brott Ă€r vanligen 1–3 mĂ„naders fĂ€ngelse och straffet avtjĂ€nas ofta med elektronisk övervakning i hemmet (fotboja). Om man vĂ„llat annan person kroppsskada eller död kan förstĂ„s fĂ€ngelsestraffet bli mycket lĂ€ngre, flera Ă„r. Grovt rattfylleri Ă€r ett sĂ„ kallat artbrott, med vilket menas att brottets (allvarliga) art bör leda till pĂ„följden fĂ€ngelse. Det rĂ„der en speciell terminologi betrĂ€ffande rattfylleribrotten. Vid avrapportering Ă€r det dĂ€rför viktigt att anvĂ€nda sig av korrekta begrepp bĂ„de i kontakter med misstĂ€nkta och med myndigheter. Se de begreppsförklaringar som finns i början av boken.

TÄNK PÅ! Promille Ă€r ett mer kĂ€nt begrepp Ă€n mg/l bland allmĂ€nheten. Men Ă€ndĂ„: översĂ€tt inte mg/l till promille, i vart fall inte i kontakter med de rĂ€ttsvĂ„rdande myndigheterna. DĂ€r vet alla vad mg-begreppet Ă€r. De allra flesta rattfyllerister döms pĂ„ mg/l, eftersom bevisprov i de flesta fall (80–90 procent) tas pĂ„ utandningsluft i bevisinstrumentet Evidenzer.

3 T r af ik b r ot tsl age n (1951:6 49)  |   57



Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.