9789144144177

Internationell handel och tullhantering

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 43776

ISBN 978-91-44-14417-7

Upplaga 1:1

© Författarna och Studentlitteratur 2023 studentlitteratur.se

Studentlitteratur AB, Lund

Sakgranskning: Peter Hellman

Formgivning och ombrytning

inlaga: Helena Jansson Formgivning

Formgivning omslag: Jens Martin

Omslagsbild: Proforma Global AB (äpplet) respektive timelab/Unsplash Printed by

1 INLEDNING

När morfar blev gammal gnällde han: ”Världen var bättre förr!” Men mormor sa: ”Nej, världen är nog densamma. Det är du som var bättre förr.”

Mark Levengood, 2011

Det finns gott om litteratur som beskriver världshandelns utveckling genom årtusendena, ända fram till dagens globala värdekedjor. Många analyser av globaliseringens för- och nackdelar har gjorts. Det finns en stor mängd skrifter, publikationer och webbplatser som redovisar tulloch skattereglernas olika delar. Det gäller bland annat leveransvillkor och internationella handelstermer, så kallade Incoterms (International Commercial Terms), men dessa redovisas ofta ur ett juridiskt avtalsperspektiv och inte ur ett tull- och skatteperspektiv (indirekta skatter).

Inom tullhantering har bristen på kvalitet och efterlevnad länge varit ett stort problem, framför allt på grund av okunskap och bristfällig utbildning. I Sverige och Europa utförs uppskattningsvis cirka 80 procent av all tullhantering av så kallade tullombud, vilka antingen är helt specialiserade tullombud eller transportörer/logistikleverantörer som erbjuder tullhantering som en tilläggstjänst till sina logistiktjänster. Även om digitala system och mer effektiva kontrollmekanismer har förenklat tullarbetet, har kvaliteten och noggrannheten dessvärre inte utvecklats i samma positiva riktning. I dag utförs mycket av arbetet snabbare än tidigare, men till priset av ökat slarv och fler brister. Det finns en begränsad förståelse för hur tullprocessen som helhet fungerar, och företagens önskan att få godset tullbehandlat snabbt ökar risken för felaktigheter. De

globala värdekedjorna är numera så effektiva att företag kan förlita sig på att komponenter och produkter kommer fram på avtalad tid.

Många företag har minimerat sina buffertlager av råvaror till produktion och är därför beroende av att transporter ankommer på utlovad tid. Begreppet DOS, days-of-supply, är ett mått på mängden komponenter och produkter ett företag behöver hålla i lager för att kunna hålla utlovade leveranstider. I flera branscher är DOS mindre än en vecka. Detta klarar de flesta företag – under förutsättning att de har kontroll på tullprocesserna i respektive land.

1.1 TULLHANTERINGEN I SVERIGE

Tullprocesser är ganska robusta och har inte förändrats särskilt mycket över tid. Grunden är att allt gods som kommer till ett land ska redovisas och förtullas. Tullprocessen påbörjas när en lastbärare (fartyg, flygplan, lastbil eller järnvägsvagn) ankommer Sveriges eller EU:s yttre gräns (den svenska gränsen är en del av EU:s yttre gräns).

För den historiskt intresserade rekommenderas en utflykt till det vackra samhället Dalarö i Stockholms södra skärgård. Där har funnits en tullstation sedan 1630, det vill säga under Sveriges stormaktstid, och det nuvarande tullhuset uppfördes 1788 efter att ritningar och byggnad godkänts av Gustav III. Arkitekt var Erik Palmstedt som bland annat också ritat Börshuset, Arvfurstens palats (numera UD) och Tullpackhuset vid Skeppsbron. Att Sveriges kung godkände byggnationen var kanske inte bara en administrativ formalitet – tullavgifter var sannolikt även ett viktigt bidrag till statens inkomster under denna period.

I skriften Tullhuset på Dalarö beskriver Jan Berggren och Sten Sandström (1997) att tullhuset uppfördes efter tysk förebild. Enligt det tyska ”flodtullssystemet” skulle importerade varor förtullas vid bevakade inloppsstationer innan vidare transport genom det tyska flodsystemet. I skriften beskrivs tullprocessen vid Dalarö på följande vis: ”Förtullningen gick till så att skepparen måste kasta ankar på Dalarö redd, anmäla sig på tullkammaren och lämna en specifikation i form av en märkrulla där alla varor som medfördes fanns upptagna med deras respektive märke (igenkänningstecken) och nummer. Godsmottagaren måste samtidigt ange varorna, vilket betydde att denne skulle lämna en deklaration över kvalitet, kvantitet och värde. Denna självdeklaration låg till grund för

tullbeloppets uträkning och fastställande vilket skedde på märkrullan. Sedan tullen och andra avgifter, som åvilade varorna och fartyget erlagts, skedde visitation. Denna kontroll var dock summarisk – någon lossning ägde inte rum – och syftade i första hand till att fastställa att inga andra varor än de i märkrullan upptagna fanns ombord. Därefter förseglades rullan och återlämnades till skepparen. Fartyget fick sedan segla vidare till Stockholm där den avslutande delen av förtullningsförfarandet tog vid” (Berggren & Sandström, 1997, s. 6).

Även om Dalarö tullstation stängdes 1928 är dagens processer påfallande lika vad gäller kravet på övervakning av gods som kommer från utlandet. Eftersom Sverige är medlem i EU avser ”utlandet” de länder som inte är medlemmar i EU. Med handels- och tullterminologi kallas de för tredje land.

Men åter till tullprocessen som den fungerar i dag. Senast 24 timmar innan ett fartyg lämnar hamnen i ett tredje land (icke EU-land) ska rederiet, om godset är lastat i container, skicka en summarisk införseldeklaration. Därmed får Tullverket erforderlig information för att kontrollera såväl fartyg som last. Detta sker digitalt med hjälp av elektroniska system och fartygen anländer ofta på angiven tidpunkt till sin destinationshamn. Väl i hamn lossas godset och ett tullförfarande tar vid, till exempel lämnas en tulldeklaration av något slag in. Om godset ska vidare oförtullat, exempelvis från Göteborg till Stockholm, sker detta med hjälp av en transitering. På 1600-talet gjordes det genom att fartygets sammanlagda tullskuld för godset betalades och man ”transiterade” med hjälp av notering i märk rullan in till Tullpackhuset på Skeppsbron i Stockholm. I dag transiterar man till godkända tullager eller lastplatser runt om i Sverige och EU.

Den enda skillnaden mot rutinerna på 1600-talet är att man inte längre måste göra en gränsförtullning vid en inloppsstation. Med dagens teknik och metoder fyller denna gränsförtullning inget syfte för sjöfarten. Följaktligen finns tullstationen på Dalarö inte kvar, utan blev 1958 ett tullmuseum. Museet låg kvar på Dalarö till millennieskiftet då både Generaltullstyrelsen, nuvarande Tullverkets huvudkontor, och museet flyttade till Alströmergatan på Kungsholmen. Inför flytten av Tullverkets huvudkontor till Tegeluddsvägen 2015 stängdes museet, för att efter följande år flytta ut på webben. På Dalarö finns tullhuset och det samhälle som bildades en gång i tiden för att säkerställa uppbörden till

stadskassan av tullar och skatter kvar. Tullhuset inrymmer numera en restaurang och en lokal turistbyrå.

Gamla tullbyggnader verkar vara närmast heliga platser med evigt liv. Det fick till exempel Nobelstiftelsen erfara vid planeringen av Nobel Center på Blasieholmen där ett vackert tullpackhus från 1874 är beläget. Mark- och miljödomstolen gav prövningstillstånd 2018, men efter ett politiskt beslut återkallade Stockholm stad sitt överklagande varefter ärendet avskrevs. Ny förmodad plats blir i stället Slussen. Slussen ligger dock farligt nära tidigare Generaltullstyrelsens (huvud)kontor på Skeppsbron, vars arkitekt Erik Palmstedt också ritade tullhuset på Dalarö. Historien riskerar således att upprepa sig, men förhoppningsvis får Nobelstiftelsen till sist sin byggnad.

Under många år – från 1600-talet fram till 1 januari 1974 – var principen att tullavgift skulle betalas innan godset fick lämnas ut till varuägaren, det vill säga importören. Tullavgiften betalades vid särskilda

FIGUR 1.1 Ritning över Tullhuset på Blasieholmen 1874 av arkitekt Axel Fredrik Nyström (1832–1894). Källa: Stockholms stadsarkiv, SE/SSA/0041/NS 33 Stockholms fastighetskontor (tidigare Fastighetskontorets arkitektavdelning), Ritning nr NS 33:102:2.

kassaexpeditioner hos den lokala tullkammaren. Tullpackhusets utformning och funktion framgår av ritningen över packhuset på Blasieholmen (figur 1.1). Då tullavgifterna betalats erhölls en utlämningssedel som visade tullinspektörerna att godset var klart att lämnas ut. Utlämningssedlar förekommer även i dag, men oftast i elektroniskt format där ett så kallat tull-id , som genereras av ett tulldeklarationssystem, utgör beviset för att godset kan disponeras av varuägaren.

1.2 NY TULLAG 1974

En mycket framsynt och intelligent reform inom svensk tullhantering kom när den nya tullagen trädde i kraft 1 januari 1974. Reformen var inte bara omfattande, utan också väldigt modern och väl anpassad till den allt snabbare samhällsförändring som följde av världshandelns utveckling. Efter andra världskrigets slut hade flera länder kommit till insikt om att handel minskar riskerna för krig, enligt teorin att länder som handlar med varandra inte börjar kriga med varandra. Idén om ett samarbete kring kol och stål – de grundläggande råvarorna vid framställning av vapen och krigsmateriel – låg till grund för bildandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen 1952 mellan ett antal europeiska länder och är ett bevis på att principen fungerar. Dessa länder var alla hårt drabbade av andra världskrigets mänskliga, militära och ekonomiska katastrof. Kol- och stålgemenskapen kan ses som början på det europeiska samarbete som senare ledde till att EU bildades.

Senare utvidgades denna fredsprincip om handel och fred till att även omfatta hypotesen om att länder som har McDonalds-restauranger inte krigar med varandra, en hypotes som föreföll vara sann under lång tid men som falsifierades 1999.

Den nya tullreformen fick smeknamnet hemtagningssystemet. Principen var att en varuägare som blivit godkänd som kredithavare, med hjälp av ett tullkredittillstånd, genom Tullverkets hemtagningstillstånd fick rätt att göra en preliminär tulldeklaration. Det innebar att godset kunde lämnas ut direkt vid ankomst till svensk gräns. Varuägaren hade sedan tio dagar på sig att lämna in en slutlig tulldeklaration och kunde betala tullavgifterna via en tullräkning (faktura) från Tullverket. Med denna framsynta reform förbättrades varuägarnas ledtider, vilket också förbättrade deras lönsamhet då gods inte blev stående i hamnar, på flygplatser

eller andra tullterminaler. Avgifter för terminalhyror minskade således och hamnarna anpassades till ett snabbt godsgenomflöde.

Med hemtagningssystemet skedde också ett paradigmskifte – från 1600-talets tulldeklarationer till den moderna tidens nya rutiner. I huvudsak förändrades Tullverkets huvuduppgift från att tullklarera gods med hjälp av egen personal, till att granska och godkänna tulldeklarationer som varuägaren lämnat in direkt eller via ombud. Tidigare, medan Tullverket fortfarande ansvarade för att utföra tulldeklarationerna, utbildades särskilda kammarskrivare. Utbildningen, som bedrevs i Kungliga Tullhusets lokaler på Skeppsbron 22 (figur 1.2), omfattade fyra års studier plus praktik och krävde godkänd studentexamen som kvalifikation. I dag huserar Fotografiska museet i dessa historiska lokaler.

När ansvaret för tulldeklarering överfördes från Tullverket till varuägarna förändrades rollfördelningen radikalt över en natt, mellan den 31 december 1973 och den 1 januari 1974. De flesta stora speditörer utbildade egna tulldeklaranter och anställde Tullverkets tidigare kammarskrivare, varav de senare stod för ett kunskapsöverförande från Tullverket till näringslivet. I det stora hela var det en väl genomförd omställning och en mycket framgångsrik och uppskattad reform. En nackdel med reformen var dock att Tullverket dränerades på kompetent och välutbildad personal. En annan nackdel var att varuägarna inte alltid fullt ut förstod sin roll som

FIGUR 1.2 Del av Kungliga Tullhuset. Foto: Holger Ellgaard, Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0.

ansvariga för alla uppgifter som lämnades in till Tullverket. Lagstadgade aktiviteter, som till exempel egenkontroll, spårbarhet i bokföringen och tulltillstånd, blev aldrig riktigt belysta. Varuägarna var nöjda med hemtagningsreformen och de flesta ansåg sig ha fullföljt tullagstiftningen genom att lägga ut tullhanteringen på entreprenad hos speditörer och tullombud. Dessa missförstånd ledde till slarv och onödiga misstag. Den oklara rollfördelningen mellan myndighet, ombud och varuägare var –och är fort farande – omfattande. Varuägare tror att de köpt sig fria från ansvar genom att ”outsourca” tullhanteringen. Speditörer och tullombud friskriver sig genom att på en tulldeklaration lägga till texten ”det är varuägarens skyldighet att kontrollera riktigheten i de inlämnade uppgifterna”, alternativt hänvisa till lämpliga paragrafer i tullagen (SFS 2016:253).

I många fall är avtal om tullhantering ett underavtal till logistikavtal. Detta är synnerligen olämpligt eftersom logistikavtal baseras på prisförhandlingar, medan tullhantering baseras på lagstiftning med sanktioner.

Detta konstaterande är själva utgångspunkten och idén bakom vår bok. Avsikten är att den ska fungera som både lärobok och självstudielitteratur. Om de ansvariga inte förstår tullprocessen från ax till limpa, eller från

TULLVERKETS GRANSKNING AV STORFÖRETAG

VISAR STORA BRISTER

Tullverket genomförde en granskning under åren 2015–2019 av de 100 bolag i Sverige som har störst importtullvärde, för att säkerställa att de gör rätt för sig avseende tull, skatt och andra avgifter. Dessutom ville man ta reda på vilken egenkontroll bolagen har av sin import samt om de följer villkoren i de särskilda tillstånd som de beviljats av Tullverket. Granskningen visade att två tredjedelar av de 100 granskade bolagen påfördes någon form av tullavgift. Fel som uppdagades gällde bland annat att bolagen uppgett felaktiga tullvärden eller ursprung för varorna, att varorna hade klassificerats fel och att fakturor inte hade deklarerats. Genomgående hade bolagen en för svag egenkontroll.

Källa: Tullverket, pressmeddelande 2019-07-19, www.tullverket.se.

Dalarö till Bryssel, utsätter sig varuägaren för betydande affärsrisker. Införandet av det gemensamma unionsinitiativet inom tullområdet, UCC (Union Customs Code), ökar dessa risker ytterligare eftersom konsekvenserna av regelöverträdande kommer att bli allvarligare.

1.3 FRIHANDEL

Trots efterkrigstidens uppdelning av Europa i öst och väst, som illustreras väl av Winston Churchills begrepp ”the iron curtain” (järnridån), kan man konstatera att principen om handel och fred har fungerat bra. Gapet mellan olika länder har minskat i takt med att välståndet har distribuerats från den rika världen till den fattiga världen. Extrem fattigdom och analfabetism har minskat i takt med att företagen lagt mer av sin produktion i länder med lägre löner och andra arbetsvillkor. Den rika världen har också omfördelat sin hjälp till uppbyggnad av utvecklingsländer, från monetärt bistånd till olika handelsinitiativ. Inom Världshandelsorganisationen, WTO (World Trade Organization), gäller normalt principen om ”most favoured nation”, det vill säga att en stat inte får favorisera en annan medlemsstat inom WTO. Ett land eller en region får dock göra avsteg från denna huvudprincip genom att ingå unilaterala avtal för att stödja utvecklingen i fattiga utvecklingsländer. Detta system kallas GSP, vilket står för General System of Preferences (USA) respektive General Scheme of Preferences (EU). Kärt barn har många namn och är ett exempel på principen om handel och fred. Tack vare GSP har många länder lyfts ur fattigdom och över tid blivit välmående länder med en växande medel klass. Exempel på länder som varit i åtnjutande av GSP-förmåner är Sydkorea, Singapore och Malaysia.

Eftersom avtalen är unilaterala (ensidiga) till sin utformning kan GSP omfatta olika länder och olika varugrupper beroende på om det är EU eller exempelvis USA som ingått avtalen. Se kapitel 3.

Ett av efterkrigstidens stora handelsinitiativ har varit att sänka tullsatserna mellan länder i syfte att öka handeln och att minska risken för väpnade konflikter. Trots till exempel Koreakriget och Vietnamkriget har WTO:s arbete fortgått och man har, genom olika globala förhandlingsrundor, sänkt tullsatserna med i genomsnitt 8 procent per år, inte minst tack vare frihandelsavtal partnerländer och regioner emellan. Dessa frihandelsavtal är till sin uppbyggnad bilaterala, vilket innebär att

det man kommer överens om i förhandlingarna gäller för båda parter.

Frihandelsavtalen är därför omfattande och hanterar en mängd frågor: tariffära (tullavgifter) respektive icke-tariffära, regulatoriska (regler och godkännande) samt annat som till sin art kan vara handelsbegränsande.

Förutsättningarna för frihandel bygger på två grundprinciper: fri handel och rättvis handel. Dessvärre är den globala handeln inte alltid fri och rättvis. Detta har på senare tid kommit att bli en central fråga mellan USA och andra länder. Kina, med sin ekonomiska inriktning och sitt statsskick, bildar en kombination av marknadsekonomi och enpartistat. Ett annat land som gynnats av den globala handeln är Tyskland, som tack vare euron fått mer gynnsamma omräkningskurser än om landet haft kvar sin D-mark och förmodligen tvingats revalvera sin valuta.

Exempelvis Kinas och Tysklands stora handelsöverskott bidrar till en global obalansräkning. USA med sitt stora handelsunderskott är ett annat problem. De svenska nationalekonomerna Eli Heckscher och Bertil Ohlin (1919) har beskrivit detta i det så kallade Heckscher–Ohlin-teoremet. För mer information om frihandelsavtalen, dess uppbyggnad och funktion, se kapitel 3.

FIGUR 1.3

GATT. Figuren visar tullsatsernas påverkan på världshandeln genom förhandlingar inom GATT (General Agreement on Tariffs and Trade). I tabellen listas de olika förhandlingsrundor som skett inom ramen för GATT för att sänka tulltarifferna sedan inledningen 1934.Källa: Proforma Global AB.

Ett problem vid hantering av tull- och skattefrågor är att kunskapen är fragmenterad. En tullspecialist eller tulldeklarant är ofta kunnig när det kommer till den tulltekniska hanteringen vid gränsen, vilket självklart är mycket viktigt. Men tullhantering är en bredare och mer omfattande skyldighet.

Tullhantering handlar inte bara om import, utan också om export. En varuägare måste därför ha kunskap om bland annat ursprungsregler. Dessa ursprungsregler är ibland mycket komplicerade och finns beskrivna i EU:s tullkodex och i olika frihandelsavtal eller GSP-avtal:

Ǵ allmänna ursprungsregler

Ǵ GSP, General Scheme of Preferences

Ǵ frihandelsavtal.

Det krävs kunskap om dessa ursprungsregler och oftast finns specialistkunskap hos exempelvis Kommerskollegium eller Tullverket. Enligt tullkodexen är en varuägare alltid skyldig att kontrollera de ursprung som anges i ett köp- eller försäljningsavtal. Att uppge felaktigt ursprung är ett avtalsbrott och kan vara skäl till både skadeståndsanspråk och hävande av avtal.

Egen kontroll

Tulldeklaration (SAD)

Ursprungsregler

Tullvärde

Varuklassificering

FIGUR 1.4 Modern tullhantering vilar på tre huvudsakliga fundament. Källa: Proforma Global AB.

Att kunskapen är fragmenterad förklarar många av felaktigheterna inom tull- och skatteområdet. En annan förklaring är varuägarnas bristande förståelse för vikten av att göra rätt.

En studie som genomförts av Västsvenska Handelskammaren visar att personer som hanterar tullfrågor känner sig ensamma och saknar nödvändig kompetensutveckling, trots att detta är ett krav i tullagstiftningen.1 Branschen är av tradition en låglönebransch, vilket ytterligare bidrar till företagsledningars bristande, eller i värsta fall obefintliga, förståelse för tullhanteringens betydelse.

Ett exempel på områdets komplexitet är missförståndet och konflikten mellan tullagen och skattelagen. Ett begrepp som ofta används i EUsammanhang är fri omsättning. Fri omsättning är visserligen ett tullbegrepp, men blir ett skattebegrepp när varorna förs in och eventuellt vidarebefordras inom EU. För mer information, se kapitel 4.

I denna bok behandlas enbart tullhantering av varor. Regler för resande personer, antingen i tjänsten eller privat, behandlas således inte. Inte heller import och export av tjänster tas upp här, eftersom tjänster inte ingår i beräkningen av tullavgifter.

Boken belyser de två huvudprocesserna inom import och export och beskriver redovisningen av såväl införsel som utförsel. Som tidigare nämnts omfattar utrikeshandel handel med tredje land (icke EU-länder). Införsel och utförsel omfattar utrikeshandel med EU.

Eftersom tull- och skatteregler ständigt förändras är det viktigt att läsaren av denna bok kontrollerar detaljerna i aktuell lagstiftning även om huvudprocesserna är desamma. Ett exempel är UCC-initiativet (Union Customs Code) som innebär en omfattande anpassning och förändring av lokala klareringsförfaranden bland EU:s medlemsländer. Detta arbete beräknas avslutas 2025. Det gemensamma arbetet med UCC innebär en omfattande digitalisering av både tullhantering och efterkontroll. Information om hur arbetet fortskrider publiceras i MASP/MASP-C, Multi Annual Strategic Plan (for Electronic Customs). 2 I MASP finns för närvarande ett trettiotal projekt beskrivna. Exempel på projekt är centraliserad klarering, hantering av import och export, olika förfaranden under tullkontroll samt hantering av ankomst och presentation när varor

1 Västsvenska företag och tull, https://docplayer.se/8945516-vastsvenska-foretag-och-tull.html.

2 https://ec.europa.eu/taxation_customs/customs-4/electronic-customs_bg.

ankommer EU:s yttre gräns. Det finns tidsplaner för samtliga projekt inom ramen för MASP och dessa är förlagda till perioden 2016–2025.

MASP utgör underlag för arbetsprogrammet som finns inskrivet som en artikel i Unionstullkodexen. Det betyder att den är legalt bindande för EU:s medlemsstater, det vill säga de måste genomföra de förändringar som UCC föreslår. Det sker en årlig uppdatering av MASP baserad på de beslut som fattas i december varje år.

Ett annat exempel på förändringar är Skatteverkets utökade beviskrav vid export. Anledningen till de skärpta kraven är att motverka momsbedrägerier vid export alternativt utförsel.

Författarna håller utbildningar vid yrkeshögskolan inom internationell handel och har ett tidigare förflutet inom tullhantering. Weronika

Hoffner är tullspecialist från yrkeshögskolan TUC. Ulf Holmström är civilekonom och har haft ledande befattningar inom logistik och logistikutveckling i större företag både i Sverige och utomlands. I dag är han egen företagare inom tull- och skattehantering. Gustav Höye är jurist med inriktning mot skatterätt och har flerårig erfarenhet som tullexpert på olika företag. För närvarande arbetar han som courier på FedEx.

Internationell handel och tullhantering

för företag, proffs och yrkeshögskolor

Denna bok i internationell handel är framtagen av tullexperter och vänder sig till dig som i yrkeslivet eller vid yrkeshögskolan är i behov av samlad information kring vad internationell handel och tullhantering är.

Boken är tänkt att fylla det tomrum som finns inom internationell handel och anknutna områden när det gäller samlat och lättillgängligt undervisningsmaterial. Boken behandlar organisationer, handelsmönster, handelshinder, skatte- och tullregler, förfaranderegler kring tullhantering, klassificering, globala varuflöden, fraktregler med mera.