9789144141305 by Smakprov Media AB

MILITÄR

MEDICIN EN INTRODUKTION Yohan Robinson Amir Khorram-Manesh Peter Österwall

Redaktörer:

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 43255 ISBN 978-91-44-14130-5 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Ombrytning inlaga: Werner Schmidt Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Daniel Klintholm/Försvarsmakten Printed by GraphyCems, Spain 2022

Innehåll

Förord 9 Tack 10 Författarna 11

1 Militärmedicin 13 Inledning 13 Militärmedicinsk historik 15 Stormaktstiden (före 1814) 18 Fred och utveckling (1814–1911) 19 Neutralitet och internationellt engagemang (1912–1945) 19 Civilmilitärt samarbete (efter 1945) 21 Slutsatser och den framtida bilden 25 Försvarsmedicinsk militärteori 26 Militärmedicinsk etik 27 Krigsfångar 30 Militärläkaren och krigets lagar 30 Militära sjukvårdssystem 34 Referenser 37

2 Militärläkaren som officer 39 Militärläkarens karriär 39 Utbildningsvägen för militärläkare i dag 40 Generalläkaravdelningen 42 Försvarsinspektören för hälsa och miljö 43 Organisation 44 Befogenheter 45

Tillsyn över hälso- och sjukvård i Försvarsmakten och Försvarets materielverk 46 Utlandsveteraner 47 Referenser 49

3 Militär yrkesmedicin 51 Försvarshälsan 51 Mental hälsa 53 Soldatens rörelseapparat 54 Rörelseapparatens belastning genom buren vikt 54 Vibrationer och stötbelastning 55 Dykarens ledvärk 56 Militär flygmedicin 56 Det svenska flygvapnet 57 Flygmedicinska regelverk 58 Det flygmedicinska uppdraget 59 Marinmedicin 60 Sjukdomar 60 Allmän marinmedicin 62 Dykerimedicin 64 Ubåtsmedicin och ubåtsräddningsmedicin 64 Preventivmedicin 65 Riskidentifiering och riskvärdering 66 Identifiering och konkretisering av åtgärder 66 Förslag på riskreducerande åtgärder 67 Genomförande av riskreducerande åtgärder 68 Ledarskapets betydelse för en fungerande prevention 68 Arbetsorganisationens betydelse för en fungerande prevention 71 Smittskydd 72 Vårdhygien 73 Medicinska risker vid viss utlandstjänstgöring 74 Referenser 76

Innehåll

4 Militärläkaren i insats 77 Militära traumasystem 77 Försvarsmedicinsk operationskonst och militär sjukvårdstaktik 79 Exempel för försvarsmedicinsk planering 83 Försvarsmedicinsk planering vid nationell insats 85 Vapenverkan och skydd 85 Taktiskt omhändertagande av stridsskadade 94 Triage och prioritering 95 Triage på olika nivåer och den moderna krigföringen 96 Särskilda funktioner som används vid militär triage 99 Medicinsk evakuering 100 Krigstraumatologi 101 Primär genomgång 102 Resuscitering 103 Sekundär genomgång 103 Beslutsfattande och definitiv behandling 104 Definitiv kirurgisk behandling 105 Militära extremitetsskador 106 Sjukdomar och icke-stridsrelaterade skador 107 Militärpsykiatriska sjukdomar 110 Stress och stressrelaterade störningar 111 Civilmilitär samverkan 116 Militär katastrofmedicin 120 Referenser 125 Register 127

Innehåll

Kapitel 2

Militärläkaren som officer Det finns många karriärvägar för läkare i Försvarsmakten. Militärläkare i markförband kan börja sin karriär som läkare på ett fältsjukhus eller som läkare på en bataljonsförbandsplats. I flottan är fartygsläkare eller dykeriläkare instegsbefattningar. Det finns dessutom läkarbefattningar som inte är knutna till en militär befattning. I detta kapitel beskrivs militärläkarens karriär, generalläkaren på högkvarteret och tillsynsmyndigheten försvarsinspektören för hälsa och miljö samt utlandsveteraner.

Militärläkarens karriär Sedan 1300-talet har de äldsta universiteten i Europa erbjudit teoretisk medicinsk utbildning. De första läkarna skötte endast patienter med vad vi i dag kallar internmedicinska åkommor. År 1595 inrättades en professur i medicin vid Uppsala universitet, men den tillsattes först 1613. Femtio år senare, 1663, bildade fyra universitetsskolade läkare Collegium medicum. År 1660 fanns det endast femton medicine doktorer i Sverige, varav hälften var bosatta i Stockholm. Behandling av kirurgiska åkommor utfördes av bardskärare, vilka senare kom att kallas fältskärer. I Sverige försågs flottan under 1500-talet med barberare, vilka ofta tvångsrekryterades. I privilegiebrevet som Johan III utfärdade 1571 nämns ämbetets skyldighet att förse armen och flottan

Utbildningsvägen för militärläkare i dag I dag finns det flera vägar in i Försvarsmakten. Efter värnplikten eller grundläggande militär utbildning (GMU) på ett militärt förband, genomförs en grundläggande befälsutbildning (GBU) med fokus på militärt ledarskap. Därefter ges möjlighet att genomföra den treåriga yrkesofficersutbildningen eller den ettåriga reservofficersutbildningen på en av militärhögskolorna (t.ex. Militärhögskolan Karlberg). Om den examinerade officeren väljer att studera vidare på läkarprogrammet söker vederbörande till ett civilt läkarprogram. När läkarlegitimation erhållits är officeren anställningsbar som militärläkare med officersgrad. Nuförtiden har långt ifrån alla militärläkare fått en militär grundutbildning som värnpliktig (dvs. gjort ”lumpen”). Dagens studenter på läkarprogrammen har oftast inte haft möjlighet att få en militär grundutbildning. Följaktligen finns numera en alternativ karriärväg för att Försvarsmaktens behov av militärläkare ska kunna tillgodoses. Läkare som ska anställas på

Kapitel 2 Militärläkaren som officer

med barberare. Utbildningen följde skråprincipen, vilket innebar att man efter tre år blev gesäll och efter fortsatt arbetet hos en mästerfältskär kunde erlägga mästarexamen. Under trettioåriga kriget ökade flottans behov av barberare och i mars 1628 utfärdade Gustav II Adolf fullmakter till tre kaptener som fick i uppdrag att resa runt i Sverige för att skaffa barberare till flottan. Under 1640talet fanns det en barberare på varje större svenskt skepp. År 1657 ändrades reglerna till att samtliga skepp skulle ha en barberare. Att amputera var en av barberarens viktigaste uppgifter vid sjöstrider. Skott från kanoner och musköter orsakade svåra skador, varför amputation var enda utvägen. Blodförlust i kombination med orena instrument gjorde att många avled i sårinfektioner. Risken att avlida efter ett ingrepp var således betydande. Vid mitten av 1700-talet hade den teoretiska medicinska utbildningen vid ett universitet och den kirurgiska utbildningen hos en mästare ännu inte samordnats. Med tiden blev det dock uppenbart att en person med medicinskt ansvar för patienter borde ha kunskaper från båda dessa utbildningsvägar. Först mot slutet av 1700-talet kom en samordning av utbildningarna till stånd.

bataljonsförbandsplats, kirurgitropp eller fältsjukhus ges en grundläggande soldatutbildning (GSU) som möjliggör för dem att verka i ett militärt förband i rollen som läkare. Alternativt kan en läkare anställas som officer med särskild kompetens (OFSK). Efter avslutad läkarutbildning anställs läkaren som yrkes- eller reservofficer med särskild kompetens (OFSK) och under en period av fem år genomförs de utbildningar som krävs för att uppnå nödvändig militär kompetens. Denna utbildning avser att tillgodose kompetensförsörjningen av stabsläkare (t.ex. på bataljonsstab). En militärläkare med legitimation börjar på löjtnantsgrad (OF-1) och befordras till kapten (OF-2) efter specialistläkarutbildningen. Reservofficerare och yrkesofficerare befordras till major (i flottan örlogskapten, OF-3) efter en taktisk stabskurs (TSK) respektive efter det högre officersprogrammet (HOP). HOP öppnar även upp för högre befattningar, såsom överstelöjtnant (i flottan kommendörkapten, OF-4) och överste (i flottan kommendör, OF-5). Varje militärläkare tillhör en försvarsgren, det vill säga armén, marinen eller flygvapnet. Vilken försvarsgren läkaren tillhör beror på förbandet där hen tjänstgör. Varje förband kräver specifika färdigheter av militärläkaren. En läkare i flygvapnet måste oftast vara flygläkarutbildad, medan en läkare på ett röjdykarförband måste ha en dykläkarutbildning. Förbandet som anställer militärläkaren ser till att denna utbildning tillhandahålls. Militärläkarens uniform särskiljs genom yrkestecknet, som fästs på uniformens kragspegel, eller ett rött yrkesband. Beroende på tjänst använder militärläkaren fältuniform (sjö- eller flygstridsuniform), tropikuniform, vardagsdräkt, daglig dräkt eller högtidsdräkt (mässdräkt). Exempel på några av dessa visas i figur 2.1. Till fältuniform bärs keps eller basker. Basker bärs även till vardagsdräkt, paraduniform och daglig dräkt. Chefer bär dock hatt till arméns vardagsdräkt och daglig dräkt. Till högtidsdräkt bär samtliga hatt. Vardagsdräkt får bäras i stället för kavaj, daglig dräkt i stället för smoking och den stora mässdräkten i stället för frack. På daglig dräkt får släpspännen bäras och på mässdräkten bärs medaljerna i miniatyr om inte annat har beordrats.

Kapitel 2 Militärläkaren som officer

Generalläkaravdelningen Den försvarsmedicinska funktionen leds i Sverige av generalläkaren som är den högsta försvarsmedicinska befattningen. Generalläkaravdelningen på Högkvarteret består, utöver den försvarsmedicinska främste företrädaren, av Försvarsmaktens chefsläkare och flera seniora specialistläkare, tandläkare, veterinärer, sjuksköterskor, stabsofficerare och jurister. Försvarsmaktens generalläkaravdelning är en del av Högkvarteret och leds av en överste som är funktionsföreträdare. Det har inte alltid varit så. Innan 1994 hade generalläkaren en tydligare och mer självständig roll, både i Försvarsmakten som myndighet och i dess krigsorganisation. Mellan 2007 och 2020 existerade två organisationer, dels en försvarsmyndighet (generalläkaren, som sedan 2017 kallas försvarsinspektör för hälsa och miljö, se även nästa kapitel), dels en försvarsmedicinavdelning inom logistikfunktionen. År 2021 återinfördes benämningen generalläkaravdelningen i Försvarsmakten för den försvarsmedicinska ledningen på Högkvarteret och chefen för generalläkaravdelningen kallas återigen generalläkaren (GL). Högkvarteret består i dag av en myndighetsledning som leds av en militär överbefälhavare (ÖB) och en civil generaldirektör. Som stöd har ÖB

Kapitel 2 Militärläkaren som officer

Figur 2.1 För en karriär som militärläkare i Försvarsmakten är en anställning som officer grundläggande. Exempel på arméläkarens (a) tropikuniform och (b) paraduniform. Foto: Yohan Robinson.

en ledningsstab som planerar och styr inriktningen på Försvarsmaktens verksamhet. Verksamheten bedrivs av produktionsstaben, insatsstaben och den militära underrättelsetjänsten. I produktionsstabens ledningsgrupp ingår bland andra generalläkaren, som har generalläkaravdelningen till sitt stöd. Generalläkaravdelningen består av en planeringssektion och en genomförandesektion. I dag lyder generalläkaravdelningen under produktionschefen för ledning och samordning av försvarsmedicin och ansvarar för att utöva myndighetens skyldigheter som vårdgivare i Försvarsmakten. Chefen för generalläkaravdelningen ska • till produktionschefen föreslå utveckling av försvarsmedicinska förmågor • vara främste företrädare för det försvarsmedicinska området • representera den försvarsmedicinska verksamheten och förmågeområdet i internationella kontakter • stödja insatschefen vid dennes inspektioner och beredskapskontroller. 10 kap. 6 § FM Arbo (Försvarsmakten, 2021)

Stora delar av Högkvarteret omorganiseras 2023 till en försvarsstab. I den nya organisationen kommer generalläkaren att ha en central roll.

Försvarsinspektören för hälsa och miljö För de flesta är det välkänt att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) är den myndighet som utövar tillsyn över hälso- och sjukvården och dess personal. Mindre känt är dock att det finns en särskild tillsynsfunktion för försvarssektorns hälso- och sjukvårdsverksamhet. Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) har i uppdrag att bland annat utöva tillsyn över den hälso- och sjukvård, tandvård och smittskydd som bedrivs i Försvarsmakten och Försvarets materielverk. FIHM är en oberoende tillsyns- och kontrollfunktion inom försvarssektorn. FIHM är placerad på Försvarsmaktens högkvarter och direkt underställd överbefälhavaren, men vid tillsyn och offentlig kontroll lyder

Kapitel 2 Militärläkaren som officer

Organisation Till sin hjälp har försvarsinspektören för hälsa och miljö en tillsynsavdelning, vilken består av en stab med avdelningschef, administrativ handläggare, registrator och miljöjurist. För tillsyn och kontroll ansvarar två sektioner (sektionen för hälsa, respektive sektionen för miljö) som leds av sektionschefer. Både personen och tillsynsavdelningen benämns Försvars inspektören för hälsa och miljö (FIHM). För närvarande arbetar cirka 30 personer på tillsynsfunktionen. Enligt förordningen med instruktion för Försvarsmakten, SFS 2007:1266 (hädanefter benämnd instruktionsförordningen) ska det på Försvarsmaktens högkvarter finnas en försvarsinspektör för hälsa och miljö. Av instruktionsförordningen framgår vidare att FIHM inte lyder under överbefälhavaren i fråga om tillsyn och kontroll. Detta för att säkerställa att FIHM ska kunna genomföra sitt uppdrag oberoende och självständigt. Det faktum att tillsynsfunktionen är en del av den organisation den har skyldighet att granska, kan medföra risker för osjälvständighet och jäv. Mot bakgrund av detta har flera åtgärder vidtagits för att stärka FIHM:s

Kapitel 2 Militärläkaren som officer

tillsynsfunktionen under försvarsdepartementet. För att stärka tillsynsfunktionens oberoende utses försvarsinspektören av regeringen. Funktionen kallades tidigare generalläkaren, men 2017 erhöll FIHM den nya benämningen genom ändring i lagstiftningen. Syftet med namnändringen var bland annat att bättre avspegla funktionens uppdrag, som inte enbart innefattar tillsyn över hälso- och sjukvården i Försvarsmakten och Försvarets materielverk. FIHM:s uppdrag är att granska försvarssektorn inom områdena hälsooch sjukvård, miljö- och hälsoskydd, livsmedelssäkerhet, foder och animaliska biprodukter samt djurskydd. Vidare utövar FIHM tillsyn och kontroll enligt de tilldelade lagområdena inom Försvarsmaktens samtliga försvarsgrenar, både i Sverige och utomlands. Som framgått är det inte enbart Försvarsmaktens verksamhet som granskas, utan offentlig kontroll och tillsyn utförs också över verksamheter som bedrivs av Försvarets materielverk, Fortifikationsverket och Försvarets radioanstalt. Vilka myndigheter som står under FIHM:s tillsyn framgår tydligt av lagstiftningen.

oberoende och självständighet. Bland annat föreskrivs i Försvarsmaktens regleringsbrev att särskilda medel ska användas för FIHM:s tillsyn- och kontrollverksamhet. Vidare utses chefen för FIHM av regeringen och FIHM rapporterar till både Försvarsmakten och uppdragsgivaren (försvarsdepartementet). FIHM har egna styrdokument och egen budget. FIHM:s tillsyns- och kontrollansvar framgår således av flera regelverk. Bestämmelser om tillsynen över hälso- och sjukvården, tandvården och smittskyddet i Försvarsmakten och Försvarets materielverk regleras i förordningen om försvarsinspektören för hälsa och miljös tillsyn över hälsooch sjukvården, tandvården och smittskyddet (SFS 2017:799). Tillsyn enligt denna förordning innebär granskning av att verksamheten uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter. Tillsynen inriktas främst på granskning av att vårdgivaren fullgör sina skyldigheter enligt patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) och att smittskyddet tillgodoser behovet av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar och skydd för enskilda.

Befogenheter Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn är skyldig att på begäran av försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) lämna över handlingar, prover och annat material som rör verksamheten. FIHM har även rätt att få tillträde till lokaler eller andra utrymmen som används för verksamheten. Vidare är den vars verksamhet inspekteras skyldig att lämna sådana upplysningar om verksamheten som inspektören behöver för sin tillsyn samt erbjuda den hjälp som behövs vid inspektionen. Om verksamheten inte uppfyller lagstadgade krav har FIHM möjlighet utfärda föreläggande som tvingar vårdgivaren att vidta vissa åtgärder. Om allvarliga brister konstateras och som trots påpekanden inte rättats till har FIHM en rapporteringsskyldighet till regeringen. Det finns också en lagstadgad möjlighet för FIHM att helt eller delvis förbjuda verksamhet om eventuella missförhållanden utgör en fara för patientsäkerheten. Dessa beslut kan överklagas till regeringen. Klagomål som riktas mot hälso- och sjukvård samt tandvård i Försvarsmakten eller Försvarets Materielverk ska prövas av FIHM. Om händelsen kan leda till tillsynsåtgärder mot hälso- och sjukvårdspersonal, ska FIHM

Kapitel 2 Militärläkaren som officer

anmäla händelsen till IVO. Av patientsäkerhetslagen framgår att IVO ska utöva tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen i försvarssektorn, den så kallade individtillsynen, medan FIHM har ansvar för verksamhetstillsynen. FIHM har även mandat att utfärda interna föreskrifter för försvarssektorn.

Tillsyn inom hälso- och sjukvårdsområdet bedrivs i enlighet med beslutad årlig tillsynsplan, som i sin tur baseras på en verksamhetsplan och behovsutredning. Planeringen utgår även från en treårig inspektionscykel samt en riskbedömning. Tillsynen inriktas mot granskning av ledningsförhållanden, rutiner och ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete inom hälso- och sjukvården. Försvarsmaktens interna företagshälsovård besöks minst vart tredje år i enlighet med tillsynsplanen. Därutöver besöks fartyg, övningar och insatsförband i Sverige och utomlands. Hälso- och sjukvårdsinspektörer hos FIHM har ofta en bakgrund som läkare eller sjuksköterskor. Alla är civilanställda, men är krigsplacerade och bär uniform vid insatser eller övningar. Som hälso- och sjukvårdsinspektör hos FIHM ingår att genomföra de planerade tillsynsbesök som framgår av den årliga tillsynsplanen. Tillsynsbesök görs bland annat på Försvarsmaktens egna vårdenheter, så kallade försvarshälsor, som finns på Försvarsmaktens garnisoner. Dessa beskrivs i kapitel. 3 Vidare granskas den hälso- och sjukvård som Försvarsmakten bedriver på fartyg, insatsförbandens sjukvårdsgrupper, fältsjukhus samt hemvärnsbataljonernas sjukvårdsgrupper. Tillsyn utförs också utomlands vid de internationella militära insatser där Försvarsmakten bedriver hälsooch sjukvård (figur 2.2). Utöver de planerade tillsynsbesöken bedrivs även händelsestyrd tillsyn. FIHM:s hälso- och sjukvårdsinspektörer genomför således tillsyn på förekommen anledning, till exempel om det inkommer uppgifter till tillsynsfunktionen som föranleder öppnande av så kallade initiativärenden för att utreda om patientsäkerheten är i fara.

Kapitel 2 Militärläkaren som officer

Tillsyn över hälso- och sjukvård i Försvarsmakten och Försvarets materielverk

Figur 2.2 Hälso- och sjukvårdsinspektör hos FIHM genomför inspektion av sjukvårds materiel i Sverige såväl som i insatsområden utomlands. Foto: Gudrun Axelsson.

Utlandsveteraner Försvarsmaktsanställda som har gjort insatser internationellt eller nationellt, med eller utan vapen kallas veteraner. De som har deltagit i militära internationella insatser kallas utlandsveteraner. Sedan 1990 har mer än 28 000 svenskar tjänstgjort utomlands. I början av 1990-talet dominerade insatser i Mellanöstern, främst i Libanon, varefter insatser på Balkan kom att utgöra det huvudsakliga insatsområdet under ett decennium. Sedan 2001 bidrar Sverige med trupp till insatser i Afghanistan. År 2012 utgjorde insatser i Afghanistan 90 procent av de svenska militära utlandstjänstgöringarna. Sedan 2014 har mellan 500 och 1 000 svenskar utfört militära utlandstjänstgöringar årligen, med Afrika som huvudsakligt insatsområde. I maj 2014 överlämnades en veteranutredning till regeringen, i vilken

Kapitel 2 Militärläkaren som officer

Försvarsmaktens ansvar för och omhändertagande av, veteraner fastställdes. Under 2017 beslutades om inrättande av Försvarsmaktens veterancentrum. I uppdraget ingår, enligt lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser (SFS 2010:449), utarbetning av styrningar, metoder och rutiner gällande förberedelser för och uppföljning av personal som tjänstgör utomlands. All uppföljningsverksamhet av utlandsveteraner bygger på grundantagandet att personal under insatser utsätts för påfrestningar som avviker från påfrestningar i ordinarie verksamhet hemma. Försvarsmaktens Veterancentrum följer, tillsammans med ansvariga förbandspsykologer på försvarshälsan, de anställdas mentala hälsa och under vissa insatser finns även psykolog på plats för att erbjuda stöd. Före, under och efter en insats genomförs utbildningsmoment för att förbereda för vanligt förekommande psykologiska påfrestningar och lära ut strategier för hur dessa ska hanteras. Olika självskattningsverktyg, till exempel personell stridsvärdesrapportering, används för att i god tid kunna värdera det subjektiva stresspåslaget och tillsammans med berörda chefer diskutera samt åtgärda den psykiska belastningen. Inför hemrotation analyserar ansvarigt förband uppföljningsbehovet utifrån ett strukturerat bedömningsverktyg och resultatet ligger till grund för beslut om nivå på uppföljningen. Efter insatsen sker två uppföljningstillfällen för alla (samtal och läkarundersökning vid hemkomst samt efter tre till sex månader) där personal följs upp både enskilt och i grupp. De samtal som genomförs vid dessa tillfällen är av avlastningskaraktär. Utöver att vara preventiva med psyko edukativa inslag, ger de också möjlighet att identifiera eventuellt stödbehov och hänvisa individer vidare till professionellt stöd. Därefter sker individuell uppföljning årligen (t.ex. medarbetarsamtal där insatsen diskuteras) eller utifrån behov, upp till fem år efter insatsen. Försvarsmaktsanställda följs upp av arbetsgivaren genom medarbetarsamtal och den som lämnar Försvarsmakten under uppföljningstiden följs upp av ansvarigt förband. Kliniska erfarenheter från de senaste årens insatser visar på en låg förekomst av allvarligare psykiatrisk problematik, såväl under som efter insats. Av de insatsrelaterade problem som rapporteras framstår sömnstörningar, utmattningsrelaterade besvär, viss ångestproblematik samt psykosociala besvär som mest belastande.

I samband med hemkomst förekommer framför allt omställningsbesvär i form av anpassningsstörningar och subkliniska besvär gällande relationer samt förlust av sammanhang. Dessa besvär är ofta övergående och kan vid behov hanteras i samband med Försvarsmaktens femåriga uppföljningsansvar. Till de svårare besvären, som utgör några enstaka procent, hör depression, ångestrelaterade störningar och i ett fåtal fall traumarelaterade besvär. Sammanfattning av militärläkaren som officer

• Militärläkarens karriärväg kan antingen börja redan innan läkarprogram met med värnplikten eller efter läkarprogrammet med en grundläggande militär utbildning. Därefter kan den militärmedicinska kunskapen vidareut vecklas genom en krigsvetenskaplig utbildning. • Generalläkaren är den högsta försvarsmedicinska befattningen. General läkaren leder och samordnar försvarsmedicin och ansvarar för att utöva myndighetens skyldigheter som vårdgivare i Försvarsmakten. • Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) är Försvarsmaktens egen tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård och miljö. FIHM lyder direkt under överbefälhavaren. • Utlandsveteraner är försvarsmaktsanställda som har deltagit i militära internationella insatser. Försvarsmakten har ett särskilt ansvar för uppföljning av veteraner.

Referenser Andersson, S.E. (2011). Medicinsk kompetens i Försvarsmakten – dags för klargörande styrning. Försvarsdepartementets ansvar? Kungliga Krigsvetenskapsakademien, 2011(4), 92–99. Försvarsmakten (2021). Arbetsordning för Försvarsmakten (FM Arbo), Ändring FIB 2021:1. Stockholm: Försvarsmakten. Lundberg, L., Molde, Å. & Örtenwall, P. (2009). Hälso- och sjukvård under krig och väpnade konflikter. I: S. Lennqvist (red.), Katastrofmedicin. Malmö: Liber, s. 373–388. SFS 2007:1266. Förordning med instruktion för Försvarsmakten. SFS 2010:449. Lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser. SFS 2010:659. Patientsäkerhetslag. SFS 2017:79. Förordning om försvarsinspektören för hälsa och miljös tillsyn över hälsooch sjukvården, tandvården och smittskyddet. SOU 2014:27. Svensk veteranpolitik – ett ansvar för hela samhället: Slutbetänkande av Veteranutredningen.

Kapitel 2 Militärläkaren som officer

Redaktörer: Yohan Robinson, docent och föreståndare för kunskapscentrum i katastrofmedicin vid Göteborgs universitet, samt chef för totalförsvars avdelningen vid Försvarsmedicincentrum. Amir Khorram-Manesh, docent i kirurgi med fokus på katastrofmedicin vid Göteborgs universitet, och tidigare verksam som forskningsrådgivare vid Försvarsmedicincentrum. Per Örtenwall, professor i traumakirurgi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och tidigare verksam som krigskirurg vid Försvarsmedicincentrum.

MILITÄR

MEDICIN EN INTRODUKTION Militärmedicin – en introduktion handlar om ett av de äldsta och fortfarande högst aktuella medicinska ämnesområdena: militärmedicin. Läsaren introduceras i militärmedicinens fyra tematiska områden: militär akutsjukvård och traumatologi, militär yrkesmedicin, veteransjukvård och försvarsmedicinsk krigsvetenskap. Ämnen som militärmedicinsk etik och folkrätt berörs, men även militärläkarens karriär som officer och ledarskapets betydelse i det hälsofrämjande arbete. Samtidigt får läsaren en inblick i utmaningarna med försvarsmedicinsk planering och civilmilitär samverkan i kris och krig. Boken vänder sig till studerande vid universitet och högskolor inom utbildningar med fokus på katastrof- och militärmedicin, men också till yrkesverksamma inom dessa områden.

Art.nr 43255

studentlitteratur.se