Ordens värld Svenska ord – struktur och inlärning
INGEGERD ENSTRÖM
Denna titel har tidigare givits ut av Hallgren & Fallgren Studieförlag AB och utges från och med denna tredje upplaga av Studentlitteratur AB. Denna upplaga innehåller inga innehållsmässiga förändringar jämfört med den andra upplagan.
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 40047 ISBN 978-91-44-14093-3 Upplaga 3:1 © Författaren och Studentlitteratur 2010, 2016, 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Redaktion: Lena Lindahl-Franzén och Karin Öberg Grafisk form inlaga: RPform, Richard Persson Omslagslayout: Lotta Lind Form Printed by Dimograf, Poland 2020
Innehåll Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9 11
DEL 1 Om ord, ordförråd och ordinlärning Kapitel 1 Vad är ett ord? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Graford och lexikaliska enheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Flertydiga ord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
17 17 18 18 20
Kapitel 2 Varför är inlärning av ord så komplicerad? . . .
23 24
UPPGIFT 9 .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kapitel 3 Olika sätt att lära sig ord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inlärning i kontext . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inlärning med hjälp av ordböcker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inlärning med hjälp av undervisning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 10, 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kapitel 4 Ordförrådets storlek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 12, 13, 14
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kapitel 5 Produktivt och receptivt ordförråd . . . . . . . . . . . UPPGIFT 15, 16, 17
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
25 25 27 32 35 38 41 43 45
DEL 2 Ordförrådets inre struktur Kapitel 6 Hur lagras ord i hjärnan? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kapitel 7 Betydelserelationer mellan ord . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 18, 19, 20, 21, 22, 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Synonymi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 24, 25, 26, 27, 28, 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hyponymi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 30, 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Motsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 32, 33, 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Meronymi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kapitel 8 Skillnader mellan språk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Betydelserelationer mellan ord i olika språk . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 36, 37, 38, 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kapitel 9 Ordkombinationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Selektionsrestriktioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kollokationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 40, 41, 42, 43, 44, 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Partikelverb . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 46, 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Idiom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 48, 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ordspråk, ordstäv, bevingade ord och ordpar . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 50, 51, 52, 53, 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
49 51 53 56 59 61 63 63 64 65 65 66 67 69 70 70 71 73 76 78 79 81 81 83
DEL 3 Ordförrådets yttre struktur Kapitel 10 Olika sätt att skapa nya svenska ord . . . . . . . . UPPGIFT 55 .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
87 88
Kapitel 11 Morfem – ordens byggstenar . . . . . . . . . . . . . . . Olika typer av morfem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vilken nytta har man av morfem? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 56, 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kapitel 12 Sammansättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förled och efterled . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 58, 59, 60, 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Olika sätt att uttrycka samma sak . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 62, 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Genomskinliga och ogenomskinliga sammansättningar . . . . . . . UPPGIFT 64, 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fogemorfem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fast och löst sammansatta verb . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 67, 68, 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanskrivning – särskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vilka svårigheter kan inlärare ha med sammansatta ord? . . . . .
89 90 92 94 96 96 98 100 102 103 105 105 107 107 110 111 112 112
Kapitel 13 Avledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 Suffix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Substantiviska suffix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 71, 72, 73, 74, 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 76, 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adjektiviska suffix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 78, 79, 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Verbala suffix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 81, 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Prefix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UPPGIFT 83, 84, 85, 86, 87, 88, 89, 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
116 117 118 121 122 124 125 127 128 131
Kapitel 14 Förkortning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 UPPGIFT 91, 92, 93
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136
DEL 4 Kapitel 15 Konsten att undervisa om ord . . . . . . . . . . . . . . 139 Ordförrådets utveckling hos enspråkiga och flerspråkiga inlärare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Varför är ord så viktiga? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Attityder och förhållningssätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Andraspråksinlärning och främmandespråksinlärning . . . . . . . . Explicit eller implicit undervisning om ord? . . . . . . . . . . . . . . . . Är alla ord lika viktiga? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inlärarautonomi och metaspråklig medvetenhet . . . . . . . . . . . . . Lexikala kommunikationsstrategier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad behöver lärare kunna? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad kännetecknar en kompetent lärare? . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Facit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lästips och ordböcker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sakregister med termförklaringar . . . . . . . . . . . . . . . .
139 141 142 143 145 147 149 150 152 154 157 181 184
Kapitel 3
Olika sätt att lära sig ord Vi lär oss nya ord under hela livet och det mesta av denna inlärning sker indirekt och omedvetet . En grundläggande förutsättning för att inlärning, både i modersmålet och i ett andraspråk, ska kunna äga rum är att vi får en input av något slag, alltså möter okända ord i olika muntliga eller skriftliga sammanhang . I dessa fall kan kontexten ofta hjälpa oss en bit på väg mot förståelse av okända ord . Men ibland krävs ett mer direkt och medvetet arbete för att vi ska kunna få grepp om ords betydelser och användningsområden . För vissa ord kan det till exempel hjälpa att analysera ordets delar eller att jämföra ordet med andra ord som vi redan kan, på modersmålet eller på andra språk, och på så sätt dra slutsatser utifrån den kunskap vi har . För andra ord krävs en mer aktiv handling, som att slå upp ordet i en ordbok eller att fråga en lärare eller någon annan person . Det vi då kommer fram till kan ge oss svaret, helt eller delvis, men om svaret vi får inte är helt korrekt eller till och med felaktigt i den aktuella kontexten kan det istället föra oss på villospår . Sammanfattningsvis kan man urskilja tre huvudsakliga ordinlärningsmetoder: • inlärning i kontext • inlärning med hjälp av ordböcker • inlärning med hjälp av undervisning .
Inlärning i kontext Eftersom ord i verkligheten sällan uppträder isolerade är det viktigt att vi som inlärare möter ord i naturliga sammanhang . På så sätt blir vi efter hand förtrogna med ett ords alla betydelser, användningsområden och kombinationsmöjligheter . När vi hör ord användas i vissa situationer och möter ord i vissa texter kan vi ofta förstå på ett ungefär vad de betyder . Det gör
25
del 1
Om ord, ordförråd och ordinlärning
vi utifrån sammanhanget och utifrån vår kunskap om världen . Men många gånger måste man träffa på ett ord upprepade gånger och i olika sammanhang och på sätt få möjlighet att korrigera och komplettera sin kunskap för att så småningom kunna komma fram till den exakta betydelsen och det rätta användningsområdet . En intressant fråga i sammanhanget är hur många gånger man behöver möta ett okänt ord för att man ska lära sig det . Flera undersökningar har visat att det sällan räcker med en enda gång utan att det snarare rör sig om sex till tio gånger . Men naturligtvis varierar detta dels från ord till ord, dels från inlärare till inlärare . Hur lätt det är att lära ett ord i kontext är alltså avhängigt av många olika faktorer . Några av de viktigaste faktorerna är hur centralt ordet är i texten, hur stor hjälp den omgivande kontexten ger, ordets längd och stavelsestruktur, om ordet är konkret eller abstrakt, om det kan ha flera olika betydelser, om ord med motsvarande betydelse finns i andra kända språk och hur många andra okända ord det finns i texten . Därutöver finns det givetvis stora individuella variationer mellan inlärare . En viktig roll spelar sådant som inlärarens totala ordkunskap och förmåga att använda olika strategier i mötet med okända ord . Dessutom är det av betydelse om inlärarna är nybörjare eller befinner sig på en avancerad nivå, om de tidigare lärt sig ett nytt språk eller om det är det första nya språket . Såväl de avancerade inlärarna som de som tidigare har lärt sig andra språk än modersmålet har större möjligheter att dra nytta av redan kända strategier och tillvägagångssätt . Gemensamt för alla är emellertid att de som är utsatta för en rik input av olika slag, både muntlig och skriftlig, har de största möjligheterna att bygga upp ett stort ordförråd . För att skapa en effektiv inlärning är det emellertid viktigt att denna input ligger på rätt nivå . Om nivån är för hög blir steget mellan input och den egna kompetensen för stort och det hela blir en övermäktig uppgift . Om nivån är för låg och man förstår allt leder det inte till någon språklig utveckling . Den ideala nivån är därför en aning över den nivå där inläraren befinner sig, vilket innebär att det mesta är begripligt men inte riktigt allt . Då finns goda förutsättningar för att inlärning ska äga rum, under förutsättning att inläraren dessutom behärskar olika gissningsstrategier . (Se kapitel 5 .) Undervisningens främsta uppgift i detta sammanhang är att se till att inlärarna får träna upp sin förmåga att fånga upp nya ord i olika
26
del 1
Om ord, ordförråd och ordinlärning
situationer och pröva att förstå betydelsen utifrån de olika ledtrådar som finns i kontexten . Att lära sig ord i kontext är emellertid en mycket tidskrävande metod . Eftersom andraspråksinlärare har mycket kortare tid till sitt förfogande än förstaspråkstalare är en sådan indirekt metod inte tillräcklig för att bygga upp ett stort och varierat ordförråd .
Inlärning med hjälp av ordböcker Ordböcker spelar en viktig roll vid inlärandet av ett nytt språk och de kan användas på olika sätt och av många olika anledningar . Ordböcker kan hjälpa en inlärare både att förstå en text, att själv producera en text och att lära sig ord . I receptiva situationer kan en ordbok användas för att slå upp okända eller delvis okända ord och för att kontrollera om man har gjort en korrekt gissning utifrån kontexten . I produktiva situationer kan man slå upp ord som bara är delvis kända för att kontrollera betydelse, stavning, uttal, böjningsformer, konstruktion, lämpliga ordkombinationer, stilnivå och användningsområden . Dessutom kan man ta reda på om ett visst ord är etablerat i språket och även hitta ett annat ord istället för ett redan känt ord . Man kan vidare använda en ordbok i ett inlärningssyfte för att plocka ut okända ord som man vill lära sig och för att fördjupa sin kunskap om ord som bara delvis är kända . En ordbok kan alltså fylla en rad olika behov och kan därför utgöra en mycket värdefull resurs i språkinlärningen . Men samtidigt kan inläraren stöta på en hel del problem i samband med ordboksanvändningen . Därför är det viktigt att såväl lärare som inlärare har god kunskap om vilka olika typer av ordböcker som finns och hur man använder dem på bästa sätt . Till att börja med måste man skilja mellan enspråkiga och tvåspråkiga ordböcker . Tvåspråkiga ordböcker har framför allt en viktig funktion att fylla under tidiga inlärningsstadier då det egna ordförrådet är mycket begränsat vilket gör det svårt att förstå en enspråkig ordbok . På mer avancerade nivåer kan de främst tjäna som komplement då en ordförklaring i den enspråkiga ordboken av någon anledning är otillräcklig . En nackdel med tvåspråkiga ordböcker är att de kan bidra till en föreställning om att det finns ett ett-till-ett-förhållande mellan orden i de två språken . Å andra sidan har tvåspråkiga ordböcker den fördelen att de i receptiva situationer
27
del 1
Om ord, ordförråd och ordinlärning
erbjuder ett snabbt och enkelt sätt att ta reda på den ungefärliga betydelsen av ett ord . Det bästa resultatet kan därför uppnås om enspråkiga och tvåspråkiga ordböcker används som komplement till varandra . De enspråkiga ordböckerna innehåller mycket mer information om varje ord än vad de tvåspråkiga ordböckerna gör . Ju mer språkfärdigheten ökar, desto större användning kan därför inläraren ha av en enspråkig ordbok . En viktig fördel med enspråkiga ordböcker är att de ger inläraren en insikt om att betydelse kan uttryckas på olika sätt, inte bara med ett enkelt ord utan också i form av en definition . En sådan insikt kan vara till stor hjälp – när ett visst ord saknas kan det vara praktiskt att kunna ta till en definition eller en omskrivning istället . En bra enspråkig ordbok innehåller dessutom gott om exempelmeningar, vilka ger ytterligare information om hur och i vilka sammanhang ett ord kan användas . Vad är då en bra ordbok? Svaret är att det beror på vem användaren är och vilket syfte användaren har . De stora svenska definitionsordböckerna, som till exempel Svensk ordbok, Nationalencyklopedins ordbok (NEO) och Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO) vänder sig i första hand till förstaspråkstalare eller till personer som behärskar språket på en hög nivå . Dessa ordböcker innehåller en mängd information av olika slag . Denna information och det språk som används i betydelsebeskrivningarna är inte förenklat eller på annat sätt avpassat för inlärare med begränsade språkresurser . Detsamma gäller även andra, mindre omfångsrika ordböcker och skolordlistor vilka också vänder sig till personer med infödd behärskning av språket . En ordförklaring bör helst vara både uttömmande och lättförståelig . Men en förklaring som är enkel för en förstaspråkstalare behöver inte nödvändigtvis vara det för en andraspråksinlärare . De ordförklaringar som ges i en vanlig ordbok och i en inlärarordbok skiljer sig därför mycket åt . Förutom att ett enklare språk används undviks synonymer som förklaringsmodell i en inlärarordbok, eftersom det förmedlar intrycket att två ord är helt likvärdiga, vilket ytterst sällan är fallet . En synonymförklaring visar inte andraspråksinläraren vilken skillnad det finns mellan orden, något som är viktigt för att undvika felanvändningar i den egna produktionen . Samma risk föreligger naturligtvis också då synonymordböcker används av inlärare som inte till fullo har lärt sig skillnaderna mellan de synonymer som används .
28
del 1
Om ord, ordförråd och ordinlärning
För svenskans del finns för närvarande två olika definitionsordböcker som är speciellt anpassade för inlärare av svenska som andraspråk: Natur och Kulturs Svenska ordbok samt Lexin-ordboken Svenska ord – med uttal och förklaringar . Lexin-ordboken, som också utgör underlag för ett flertal tvåspråkiga lexikon, finns i såväl tryckt som elektroniskt format, båda med ett rikt bildmaterial samlade i teman . Den senaste upplagan, Lexins svenska lexikon, som endast finns i elektroniskt format, har tillkommit genom en omfattande bearbetning av den tidigare upplagan . I jämförelse med den tryckta boken innehåller den elektroniska versionen fler uppslagsord, bland annat fler sammansatta ord och fler löst sammansatta partikelverb, fler språkexempel och mer information om konstruktioner . Dessutom erbjuder den mycket annat som en tryckt ordbok aldrig kan ge, som möjlighet att lyssna till uppläst uttal av uppslagsorden, animationer av många verb och korta videofilmer . En ytterligare fördel är att det finns länkar mellan ord i ordboksartiklarna, vilket innebär att man kan klicka på obekanta ord i definitionerna och då förflyttas till den ordboksartikel som beskriver detta ord . Nätversionen av Lexin-ordboken innehåller också, liksom andra ordböcker, en utförlig användaranvisning . Speciellt för inlärare som inte är så vana vid att använda ordböcker är den till stor hjälp när det gäller att förstå hur ordboken är uppbyggd och hur informationen ska tolkas . Förutom skillnader i betydelseinformationen mellan ordböcker som vänder sig till modersmålstalare och till inlärare finns det också skillnader som gäller vilka grammatiska uppgifter som ges . Precis och detaljerad information om hur orden används är i allmänhet inte nödvändig i en ordbok avsedd för förstaspråkstalare men är desto viktigare för en andraspråksinlärare . För att utveckla sin språkfärdighet och om möjligt undvika felkonstruktioner i sin egen produktion är det av vikt att den ordbok andraspråksinläraren använder innehåller information om syntaktiska möjligheter respektive restriktioner och om möjliga ordkombinationer . Dessutom är det viktigt att ordboken innehåller exempelmeningar för att illustrera en rad typiska användningsområden . Eftersom språkexempel kan bidra till att ge en klarare bild av ords betydelse och användning och också kan tjäna som mönster för den egna produktionen är de långt viktigare i ordböcker för andraspråksinlärare än i andra typer av ordböcker . I detta sammanhang kan också poängteras att en stor och välkänd
29
del 1
Om ord, ordförråd och ordinlärning
ordlista som Svenska Akademiens Ordlista (SAOL) inte är en definitionsordbok och därför inte ska väljas om syftet är att få en utförlig beskrivning av ords betydelse och användning . Den senaste versionen av ordlistan, SAOL 14 från 2015, innehåller dock betydligt fler ordförklaringar än tidigare upplagor, även om de är mer kortfattade än i definitionsordböcker och oftast bara består av synonymer . I jämförelse med den tidigare upplagan, SAOL 13 från 2006, har cirka 13 500 nya ord tillkommit och cirka 9 000 tagits bort vilket innebär att den 14:e upplagan omfattar cirka 126 000 ord . En nyhet är också att reflexiva verb och cirka 2 000 löst sammansatta partikelverb står som uppslagsord, inordnade under de enkla verben, något de inte gjort i tidigare upplagor . SAOL fyller framför allt en viktig normerande funktion, främst för att ge rekommendationer om stavning, ordböjning och ordbildning men också om ords uttal och bruklighet . Förutom den tryckta ordlistan finns SAOL också i en pdf-version som är fritt tillgänglig på nätet och som en fritt nedladdningsbar app till mobiltelefoner och surfplattor . Därutöver finns SAOL Plus, som även den går att ladda ner gratis . Den har samma innehåll som den tryckta boken men också en rad funktioner som bara kan erbjudas av ett datorprogram; till exempel kan man söka på ord utan att kunna stava dem helt rätt och plocka fram alla ord som beskrivs som exempelvis vardagliga eller medicinska . För närvarande är det emellertid endast SAOL 13 som man får tillgång till digitalt och inte den senaste versionen, SAOL 14 . För att kunna utnyttja all den information som en bra ordbok innehåller krävs att användaren har fått mycket övning i att använda den på bästa möjliga sätt . Till exempel kan presentationen av flertydiga ord utgöra en svårighet, eftersom det inte alltid är lätt att bland flera möjliga betydelser hos ett ord hitta den som är rätt i det aktuella sammanhanget . Risken är att ovana ordboksanvändare nöjer sig med att läsa bara en del av ordboksartikeln och kanske stannar vid den första ordbetydelsen som anges . Det kan därför krävas många och upprepade övningstillfällen för att lära sig använda en ordbok på bästa möjliga sätt . En annan svårighet gäller de sammansatta orden . Alla de sammansättningar som är möjliga och som man kan träffa på i olika texter går inte att hitta i en ordbok, oavsett ordbokens omfång . Då gäller det att inläraren har kunskap om denna för svenskan så vanliga ordbildningstyp och har förmåga att urskilja var gränsen går mellan förled och efterled . Först när
30
del 1
Om ord, ordförråd och ordinlärning
man har fått denna insikt och har övat upp sin förmåga kan man slå upp varje ord för sig och därefter försöka komma fram till vad det sammansatta ordet betyder . Att se till att inlärare lär sig detta är väl använd tid . Inlärare behöver alltså en medveten och aktiv träning i att finna och tillgodogöra sig den information som ges i en ordbok . I alla ordböcker brukar det dessutom finnas information om sådant som ordboksartiklarnas innehåll, utformning, förkortningar och särskilda tecken eller symboler, alltså en sorts bruksanvisning . För att kunna dra största möjliga nytta av ordboken bör denna information ägnas större uppmärksamhet än vad som brukar vara fallet . Det finns naturligtvis också många andra typer av ordböcker som alla har olika syften och som fyller olika funktioner . Ett värdefullt hjälpmedel vid produktion är konstruktionsordboken Svenskt språkbruk – konstruktioner och fraser eftersom den ger svar på många olika slags frågor om hur ord kombineras . Här kan man exempelvis få hjälp med att välja rätt preposition och rätt verb+substantiv-kombination . Heter det exempelvis fokusera ett problem eller fokusera på ett problem? Vilka substantiv kan verbet vålla kombineras med? Ordboken innehåller också olika bildliga uttryck som fasta fraser och idiom . Således kan både den som söker hjälp i sitt skrivande och den som vill ta reda på vad en speciell fras betyder och hur den kan användas hitta svaret i denna ordbok . En synonymordbok kan i sin tur vara användbar då man redan är bekant med de synonymer som presenteras till ett visst ord men behöver variation i ordvalet eller då man vill hitta ett exaktare ord för den tanke som ska uttryckas . Om man däremot inte är bekant med orden så framgår det inte vilken skillnad som finns mellan synonymerna utan då måste man dessutom slå upp var och en av synonymerna i en definitionsordbok . Man bör alltså lägga på minnet att synonym i detta fall används i betydelsen ’ord med besläktad betydelse’ . ”… synonymordlistor ljuger. Två ord kan inte betyda detsamma. Det finns alltid små skiftningar i stilnivå och innebörd, och av den anledningen vidgar varje nytt ord man lär sig inte bara ens vokabulär, utan också ens blick på världen, tillvaron, verkligheten, whatever. Vidgar och skärper. Allt man inte visste fanns.” (Martina Lowden i tidningen Språk 6/2009)
31
del 1
Om ord, ordförråd och ordinlärning
Andra typer av ordböcker är etymologiska och historiska ordböcker, ordböcker över nya ord i svenskan, bildordböcker, slangordböcker och dialektordböcker . Vidare kan det vara bra att känna till att det finns en uttalsordbok och en baklängesordbok . Ingen av dessa specialordböcker är dock lika användbar för språkinlärare som definitionsordböckerna, men de kan ändå komma till nytta i vissa speciella fall . Svenska språknämndens uttalsordbok innehåller till exempel betydligt fler ord än de båda inlärarordböckerna, vilka också innehåller uttalsangivelser . Norstedts svenska baklängesordbok, som har orden sorterade efter sista, näst sista etcetera bokstaven, kan bland annat användas för att plocka fram ord som har samma avledningssuffix . Då kan man till exempel upptäcka att de flesta av orden som slutar på -bar har betydelsen ’som är möjlig att’, som i ätbar, brännbar, möblerbar, användbar, utbytbar, men att det inte gäller riktigt alla ord, som till exempel underbar, dyrbar, omedelbar, barbar, salladsbar . Baklängesordboken, liksom SAOL Plus som erbjuder samma möjlighet, kan med andra ord vara till stor hjälp då man vill träna på olika ordbildningsmönster .
Inlärning med hjälp av undervisning Även om de flesta ord inte lärs in genom direkt undervisning utan på andra sätt är undervisningen ändå viktig . Men en lärare har naturligtvis inte möjlighet att i sin undervisning behandla alla de ord som en inlärare har behov av för tillfället och kommer att behöva i framtiden . En stor del av arbetet med att bygga upp ett stort ordförråd måste därför vara inlärarens eget ansvar . Var och en måste själv lära sig hur man lär sig ord och själv hitta vägar att utvidga sitt ordförråd . Lärarens roll är naturligtvis viktig, men inte i första hand för att lära ut enskilda ord utan för att presentera och strukturera ordförrådet på ett sådant sätt att ordinlärningen underlättas . För att kunna göra detta på ett bra sätt krävs att läraren har goda kunskaper om lexikonets yttre och inre struktur . (Se del 2 och 3 .) Även inlärarna själva har god nytta av sådan så kallad metaspråklig kunskap . Med tanke på att ordförrådet är så stort och den tid som inlärare har till sitt förfogande är så begränsad finns det behov också av speciella ordkunskapsövningar som komplement till den indirekta ordinlärningen .
32
del 1
Om ord, ordförråd och ordinlärning
Utgångspunkten här bör vara att ge inlärare hjälp med att organisera mångfalden i ordförrådet . Istället för att ägna sig åt osystematisk inlärning av enstaka ord eller ord i listor behöver de således få veta till exempel i vilken relation ett ord står till andra ord och med vilka andra ord det kan kombineras . Ett sätt att åstadkomma detta kan vara att arbeta med ord i betydelsegrupper och då göra jämförelser mellan orden på olika sätt . Det kan handla om att uppmärksamma att ord med likartad betydelse kan ligga på olika stilnivåer eller ha olika värdeladdning, att de kan ha olika syntaktiska egenskaper i satsen, att det finns vissa betydelseskillnader mellan orden eller att deras kombinationsmöjligheter med andra ord ser olika ut (se avsnittet Synonymi i kapitel 7) . Genom sådana övningar kan ordbetydelse förmedlas på ett planmässigt och strukturerat sätt . Att uppmärksamma att en stor del av svenskans ord kan ha flera olika betydelser kan också ligga till grund för ordkunskapsundervisningen . Likaså behöver inlärare bli medvetna om svenskans ordbildningsregler eftersom det dels är till hjälp vid inlärandet av nya ord, dels gör det lättare att gissa vad nya ord betyder . Ordbildningsövningar som tränar upp denna förmåga kan därför göra stor nytta . En hel del ord kan naturligtvis också läras in genom att inläraren helt enkelt frågar andra personer vad ett visst ord betyder . Hur kan man då gå till väga för att förklara ords betydelse? Om en inlärare befinner sig på nybörjarnivå är det relativt enkelt eftersom de flesta ord som då är aktuella har en klar och konkret betydelse och är lätta att illustrera, till exempel bok, bil, skratta, gul . På mer avancerade nivåer måste emellertid även andra ordkategorier läras in, ord som inte är lika lätta att åskådliggöra men som ändå måste kunna förklaras . Frågan är då vilka olika sätt det finns och om det har någon betydelse vilket förklaringssätt man väljer . Ett alternativ är att gå via ett annat språk, det vill säga att översätta . Det är en snabb och enkel metod, under förutsättning att inläraren och den tillfrågade talar samma språk . I vissa fall kanske engelskan kan användas som hjälpspråk, men risken finns då att såväl ordförklaringen som ordförståelsen bara blir ungefärlig . Att förklara ord med hjälp av översättning är inte heller alltid lämpligt, i alla fall inte på mer avancerade nivåer . En vanlig uppfattning är att orden i två språk visserligen är olika men att det ändå finns ett ”ett-till-ett-förhållande” mellan orden . Man antar alltså att det för varje enskilt ord i det ena språket finns en exakt motsvarighet i det
33
del 1
Om ord, ordförråd och ordinlärning
andra språket . Men det är mycket ovanligt att det finns helt motsvarande ord på två olika språk . Den största överensstämmelsen mellan ord i olika språk kan man förmodligen finna när orden refererar till konkreta ting, exempelvis tåg, katt, skola, åtminstone om språken tillhör besläktade kulturer med likartade referensramar . I övriga fall är ordens betydelseomfång och användningsområde sällan exakt desamma . Det innebär att det krävs mycket goda kunskaper i båda språken för att man ska kunna göra jämförelser och dessutom medvetenhet om vilka skillnader det kan finnas mellan motsvarande ord i två olika språk (se avsnittet Betydelserelationer mellan ord i olika språk, kapitel 8) . En annan metod innebär att förklara ett ord genom att ge en synonym . För att kunna använda synonymer som förklaringar till nya ord krävs först och främst att synonymen är lättare än det nya ordet . Men det är inte självklart att det alltid är så eftersom frekventa ord sällan har synonymer som är lika frekventa . En inlärare som exempelvis inte kan verbet lura är troligen inte mycket hjälpt av synonymer som bedra, narra, locka och förleda . Det går alltså inte alltid att hitta mer lättförståeliga synonymer . Ett ytterligare problem med synonymförklaringar är att synonymer mycket sällan betyder exakt samma sak, utan att det nästan alltid finns vissa skillnader mellan synonymerna . Om synonymer används som förklaringar bör i så fall skillnaderna mellan orden noga klargöras . (Se kapitel 7 .) Hellre än att ge en synonym som enda förklaring kan man försöka förklara ett ord genom att beskriva betydelseinnehållet, till exempel: ”Om man lurar någon så vill man få den personen att tro något som inte är sant .” Man kan också sätta in ordet i ett sammanhang, till exempel: ”Genom att klä ut sig till tomte vill pappan lura barnen att tro att jultomten finns på riktigt .”
34
del 1
Om ord, ordförråd och ordinlärning
UPPGIFT 10 Jämför hur olika ordböcker presenterar ordet förleda. Vilka likheter och skillnader finns det? Varför ser de olika ordbokspresentationerna så olika ut? Fundera också på vilka fördelar och nackdelar som kan finnas med de olika presentationerna.
förlé da verb förledde förlett, pres. förleder * för-led-er SUBST.: förledande • locka (ngn) till felaktigt beteende {JFR dåra, locka 2, narra}: hennes optimistiska budgivning förledde partnern att bjuda storslam ° ibl. med bibetydelse av förförelse: hon lät sig ~s av hans stiliga utseende ° äv. försvagat ge felaktig uppfattning {JFR lura 1}: man ska inte ~s att tro på politikernas löften KONSTR.: ~ ngn (till ngt el. att+v), ~ ngn (att+v) HIST.: sedan 1520-talet; eg. ’leda vilse’; av lågty. vorleden med samma bet. Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien för/leda verb -ledde -lett • locka (ngn) till (visst) felaktigt beteende: han lät sig inte -ledas till att säga något oöverlagt ■ ibl. förföra: hon lät sig inte -ledas av hans stiliga utseende ■ äv. försvagat ge felaktig uppfattning: man ska inte -ledas att tro på politikernas löften Norstedts svenska ordbok
förleder (förle.:der) förledde förlett förled! förleda verb förföra, lura <A/x förleder B (att + INF)> ∆ låta sig förledas av något ∆ förledd ungdom
Lexin: Svenska ord (den tryckta upplagan)
35
del 1
Om ord, ordförråd och ordinlärning
förleda verb (förleder, förledde, har förlett; vara förledd, förled!) locka eller lura någon att göra något som är fel ◆ Han förledde sin syster att stjäla. ◆ Man ska inte förledas att tro att problemen är över. Natur och Kulturs Svenska ordbok
förleda verb förleda ngn att säga att vi alltid har haft arbetslöshet är att ~ (lura) människor; förleda ngn att göra ngt om att lura ngn att bete sig på ett visst sätt undersökningar visar att trafikljus förleder människor att känna falsk trygghet *ngn förleds att tro att när ngn kan fås att tro ngt man får inte ~s att tro (inbilla sig) att planer mot diskriminering löser alla problem; låta sig förledas av ngn man ska inte låta sig ~s av (man ska inte gå på) optimistiska förutsägelser Svenskt språkbruk. Ordbok över konstruktioner och fraser
förleda föra på avvägar, lura, bedra, narra; förföra, locka, fresta, tjusa Bonniers synonymordbok
för ı leda entice; seduce (till into) Svensk-engelsk ordbok
för ı leda v. förledde, förlett, förledd n. förlett, pres. förleder • locka till felaktigt handlande SAOL 14
36
del 1
Om ord, ordförråd och ordinlärning
UPPGIFT 11 Vilken ordbok/vilka ordböcker är lämpligast att använda om du vill ta reda på: a) hur ett ord stavas b) hur ett ord ska böjas c) ett ords konstruktionssätt d) vilket verb som ska användas i kombination med ett visst substantiv e) vilken preposition som är lämplig f) var betoningen ligger i ett visst ord g) vilka olika betydelser ett ord kan ha h) från vilket språk ett visst ord är lånat i) vid vilken tid ett visst ord började användas i svenskan j) vilka rimord som finns till ett ord k) vilka andra ord det finns som betyder ungefär detsamma l) vilka sammansättningar som är vanliga där ett visst ord ingår m) vilken stilnivå ett visst ord har n) om det finns idiom där ett visst ord ingår?
37
Ingegerd Enström, fil.dr, har under många år varit lektor i svenska språket vid Göteborgs universitet. Hon har stor erfarenhet av undervisning i svenska som andraspråk och har bedrivit forskning om ordförråd och ordinlärning samt skrivit läromedel i svenska som andraspråk.
Ordens värld
Svenska ord – struktur och inlärning Alla lärare är säkerligen måna om att deras elever ska lära sig många ord, att de så snabbt som möjligt ska bygga upp ett rikt ordförråd inom olika områden. För att kunna gå i land med uppgiften behöver lärare skaffa sig teoretiska insikter om hur ordförrådet är uppbyggt och hur ordinlärning går till. Först då kan under visningen bedrivas på ett systematiskt och effektivt sätt och elevernas ordinlärning underlättas. Ordens värld är indelad i fyra delar. Del 1 ger övergripande kunskap om ord, ordförråd och ordinlärning. Del 2 presenterar ordförrådets inre struktur, till exempel vilka olika betydelserelationer som finns mellan ord, hur ord lagras i hjärnan och hur man kan dra nytta av denna kunskap i inlärningen. Del 3 beskriver på ett systematiskt sätt ordförrådets yttre struktur, hur svenska ord är uppbyggda. Till varje del finns ett stort antal praktiska övningsuppgifter. Del 4 tar upp frågor av mer övergripande karaktär, som skillnaderna mellan inlärning av ett andraspråk och ett främmande språk och mellan explicit och implicit ordundervisning. Boken är främst avsedd för universitetskurser i svenska som andraspråk och svenska språket samt inom lärarutbildningen och lärarfortbildningen. Den kan också vara till nytta för mycket avancerade inlärare i svenska som andraspråk. Ordens värld ges numera ut av Studentlitteratur AB. Denna tredje upplaga innehåller dock inga förändringar av innehållet jämfört med den andra upplagan.
Tredje upplagan
studentlitteratur.se
Art.nr 40047