Ă–vningsmaterial i svenskt uttal
Lennart Larsson
Denna titel har tidigare getts ut av Hallgren och Fallgren och utges från och med denna andra upplaga av Studentlitteratur AB. Denna upplaga innehåller inga innehållsmässiga förändringar jämfört med den första upplagan.
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess. Redaktör: Ulla-Britt Strömberg Grafisk form: Kajsa Pettersson
Art.nr 40082 ISBN 978-91-44-14009-4 © Författaren och Studentlitteratur AB 2020 Dikter: Lennart Hellsing Upplaga 2:1 Printed by Eurographic Group, 2020
Innehåll Förord 6 Inledning 7 Kort presentation av svenskans prosodi 10 Vokaler 14 Långa vokaler
1. Bakre [u˘] [o˘] [Å˘] 16 2. Främre orundade [i˘] [e˘] [E˘] [Q˘] 19 3. Främre rundade [O˘] [y˘] [ø4˘] [¨+˘] 22 Korta vokaler
4. Bakre [U] [ç] och öppet [a] 28 5. Främre orundade [I] [e¢] [E] [Q] 31 6. Främre och centrala rundade [Y] [ø] [ø4] [P] 34 Konsonanter 38 Konsonanter
7. Klusiler 40 8. Nasaler 44 9. Frikativor 47 10. Likvidor 52 Facit till exempelmeningarna 55 Förteckning över Lennart Hellsings dikter 63 5
Förord
Skepp ohoj! Övningsmaterial i svenskt uttal har sitt ursprung i ett kompendium som jag i mitten av 1990-talet utarbetade för uttalsundervisningen på kursen Svenska för utländska studerande (SVUS) vid Institutionen för nordiska språk i Uppsala. När detta kompendium nu kommit att bli en bok vill jag rikta ett tack till de många SVUSstudenter som genom åren har bidragit till dess utprövning, liksom till mina svenska 2-kollegor vid institutionen vars olika erfarenheter och synpunkter kommit boken till del. Tack också till Nils Lundahl och Kerstin Montero som ställt sina erfarna röster till förfogande för inläsningen. Och sist men inte minst ett stort tack till Lennart Hellsing som beredvilligt gett sitt tillstånd att utnyttja hans dikter i boken; utan dessa hade Skepp ohoj! aldrig sett dagens ljus. Lennart Larsson
6
Inledning
Skepp ohoj! är en övningsbok i svenskt uttal, i första hand avsedd för lärarledd undervisning (med eller utan språklabb) men också möjlig att använda vid studier på egen hand. Den är indelad i tio kapitel: de tre första fokuserar svenskans långa vokaler, de tre följande de korta vokalerna, och de fyra sista svenskans konsonanter. I varje kapitel finns dels ett antal illustrerande exempelord (i vilka de långa ljuden genomgående är markerade genom understrykning), dels en eller flera dikter (eller diktfragment) av Lennart Hellsing, dels 11–14 exempelmeningar. Avsnitten om vokalerna och konsonanterna föregås av korta inledningar där de viktigaste termerna förklaras, och här och där i kapitlen finns också kommentarer kring olika fonetiska, ortografiska och prosodiska företeelser infogade. Även om Skepp ohoj! tar sin utgångspunkt i de enskilda språkljuden är den i minst lika hög grad avsedd som en övningsbok och handledning i prosodi, dvs. språkets rytm och melodi. Till boken hör en kortfattad presentation av det viktigaste inom svenskans prosodi, och urvalet av exempelord och framför allt exempelmeningar syftar också till att belysa olika prosodiska företeelser. Samma sak med Lennart Hellsings dikter. Att de kommit att spela en huvudroll i boken beror inte bara på deras klangrikedom (och förstås deras klokskap, underfundighet och litterära kvaliteter) utan också på deras markerade rytm; de utgör mycket goda illustrationer av den i svensk prosodi så grundläggande kontrasten mellan betonade och obetonade stavelser. Till de exempelmeningar som avslutar varje kapitel hör också en övningsuppgift med bifogat facit i slutet av boken. Eftersom betoning i svenskan framför allt realiseras genom stavelsernas längd kan det kanske förefalla överflödigt att – som är gjort i dessa facit – markera 7
såväl betonade stavelser som de ljud som är långa. Denna övertydlighet har emellertid en pedagogisk poäng. Den rekommenderade arbetsgången är att inläraren (eleven eller studenten) först lyssnar efter och markerar de betonade stavelserna (med ett streck över dessa), sedan det ljud i den betonade stavelsen som är långt (med ett streck under detta) och därefter (med ett snedstreck) de betonade stavelser som har accent 2. Avsikten med detta tillvägagångssätt är att än mer framhäva och inpränta det samband mellan betonad stavelse, längd och ordaccent som kännetecknar svenskans prosodi. På den cd som medföljer boken är samtliga exempelord, dikter och exempelmeningar inlästa. För exempelordens del finns det två olika modeller för inläsningen. Om orden står efter varandra utan något tankstreck emellan (som t.ex. fora fåra fara) finns det en paus mellan varje ord där inläraren själv kan läsa upp (och om datortekniken tillåter: spela in) orden. Om orden däremot är förbundna med tankstreck (som t.ex. tog – tåg – tag) är de inlästa i följd utan några pauser sinsemellan; i sådana fall kommer pausen för uppläsning (och inspelning) i stället efter det sista av dessa ord. Vad gäller dikterna är inlärarens uppläsning (och inspelning) tänkt att ske samtidigt med den inspelade rösten; därigenom fokuseras inte minst rytmen med dess kontraster mellan betonade och obetonade stavelser. Exempelmeningarna slutligen är inlästa två gånger, i båda fallen med efterföljande pauser. Avsikten är här att inläraren ska läsa upp
Två gånger två är fyra Två gånger två är fyra Två gånger två är fyra Två gånger två är fyra
8
(och spela in) meningarna två gånger (och då förhoppningsvis märka att hon eller han vid den andra uppläsningen alltmer närmar sig ett korrekt svenskt uttal). För såväl exempelmeningarna som exempelorden och dikterna gäller förstås att övningarna bör upprepas många gånger; och de första gångerna finns det goda skäl att enbart lyssna. Givetvis är det en – pedagogiskt motiverad – förenkling av den fonetiska verkligheten som här presenteras. Den som vill veta mer om fonetik och fonologi i allmänhet och svenskt uttal i synnerhet hänvisas till exempelvis Claes Garléns Svenskans fonologi (1988), Eva Gårdings och Olle Kjellins Vårt tal (1998), Olle Engstrands Fonetikens grunder (2004) och (för prosodins del) Olle Kjellins Svensk prosodi i praktiken (1995).
9
Kort presentation av svenskans prosodi
Det viktigaste i svensk prosodi är kontrasten mellan betonade och obetonade stavelser. Kännetecknande för de betonade stavelserna är dels att de är långa (ofta betydligt längre än vad du som har ett annat modersmål än svenska föreställer dig!), dels att de har en förändring av tonhöjden (ju starkare betoningen är, desto större blir tonförändringen). De obetonade stavelserna är däremot korta, så korta att de gärna reduceras och ibland nästan inte hörs. I svenskan är alltså betonad stavelse detsamma som lång (mycket lång!) stavelse medan obetonad stavelse är detsamma som kort stavelse. Och i den betonade stavelsen är det antingen vokalen eller den närmast följande konsonanten som är lång: jämför t.ex. visa med långt i och kort s men vissa och visste med kort i och långt s. I språk med s.k. bunden ordbetoning faller betoningarna regelmässigt på en viss stavelse i orden: så har t.ex. finskan betoningen på första stavelsen, franskan på sista stavelsen och polskan på näst sista stavelsen. I svenskan är ordbetoningen däremot rörlig: vilken stavelse som är betonad varierar mellan olika ord. Vanligast är att betoningen ligger på ordens första stavelse, men det finns också många ord där andra stavelser är betonade: jämför t.ex. tränade, beroende och radikal med betoningen på respektive första, andra och tredje stavelsen. De flesta ord i svenskan har en betonad stavelse, men det finns också många ord med två betonade stavelser. Det gäller dels sammansättningar, dvs. ord som t.ex. sjukhus, bottenplatta, balkongräcket, varningssignaler, dels vissa typer av avledningar: några exempel är obevakad, missförstånd, vantrivs (med prefixen o-, miss- respektive
10
van-) och långsamt, dumheter, underbart, kunskaper (med suffixen -sam, -het, -bar respektive -skap). Däremot kan inga ord i svenskan ha fler än två betonade stavelser. Det innebär att när ord som tillsammans innehåller fler än två betonade stavelser bildar en sammansättning (eller en avledning med betonat prefix eller suffix) måste en eller flera stavelser förlora sin betoning. Regeln är att bara den första och den sista av de ursprungligen betonade stavelserna behåller sin betoning: jämför t.ex. katt och halsband men katthalsband, järnväg och övergång men järnvägsövergång, eller misstänka men misstänksam och misstänksamhet. När ord uttalas isolerade får de alltid betoning. I fraser och satser är det däremot bara vissa av orden som får betoning. Vilka ord som blir betonade beror i första hand på deras betydelse. Framför allt är det betydelsetunga ord som substantiv, adjektiv och huvudverb som betonas medan funktionsord som t.ex. prepositioner, konjunktioner och pronomen normalt är obetonade (men också sådana ord kan förstås få betoning i vissa fall, t.ex. i en sats som Det var jag som svarade). Och om ett ord i sitt fras- eller satssammanhang är obetonat har det alltså varken några långa stavelser eller någon tonhöjdsförändring. Utmärkande för många ordförbindelser i svenskan är att bara det senare ordet i förbindelsen får betoning. Det gäller exempelvis förbindelser av hjälpverb + huvudverb (t.ex. lärde känna, får tala, ska flagga, brukar ringa), av verb + verbpartikel (kokat över, se till, flyttat ut, steg upp) och många förbindelser av verb + substantiv (borstar tänderna, talar ryska, har problem, bröt armen). Jämför t.ex. Jag tänker med De tänker komma, Hur gick det? med Han gick in eller När ska vi äta? med De åt frukost. Betonade stavelser kännetecknas alltså också av en förändring av tonhöjden (se ovan). I större delen av det svenska språkområdet finns det två olika ordaccenter: accent 1 (akut accent) där tonen (åtminstone i centralsvenskt riksspråk) stiger i den betonade stavelsen, och accent 2 (grav accent) där den först faller i den betonade stavelsen och sedan stiger i nästa stavelse. Den viktigaste funktionen hos accent 2 är att markera att ordet inte är slut utan att ytterligare en eller flera stavelser följer. Det betyder att enstaviga ord och två- eller flerstaviga ord med betoning på sista 11
stavelsen (som t.ex. två, värst, dansör, saxofon) omöjligen kan ha accent 2; sådana ord har alltid accent 1. Däremot har två- eller flerstaviga ord med betoning på första stavelsen i de flesta fall accent 2. Men det finns en del viktiga undantag från denna huvudregel. Ett sådant undantag är presensformer av verb på -er som t.ex. leker och vinner (däremot har former som leka, vinna, lekte och vunnit accent 2 helt enligt regeln, och detsamma gäller för presensformer på -ar som t.ex. badar och regnar). Orsaken till detta är att de flesta av presensformerna på -er från början var enstaviga; ursprungligen var e här en s.k. inskottsvokal som kom till för att underlätta uttalet. Av samma orsak finns det också en hel del andra ord på -er, -el och -en som mot huvudregeln inte har accent 2: några exempel är öster, säkert, fågel, enkel, vatten, öken liksom pluralformer med omljud som tänder och böcker. Ett annat viktigt undantag är bestämd form av sådana substantiv som i artikellös form är enstaviga. Så eftersom t.ex. dörr och mått är enstaviga (och därmed inte kan ha accent 2) kommer också dörren och måttet (liksom den bestämda pluralformen måtten) att ha accent 1. Däremot har t.ex. dörrarna och mötet accent 2 eftersom redan de artikellösa formerna dörrar och möte är tvåstaviga och har accent 2 enligt huvudregeln. Det finns ytterligare ett antal grupper av två- eller flerstaviga ord med betoning på första stavelsen som mot huvudregeln inte har accent 2. Hit hör bl.a. komparativformer på -re som t.ex. bättre, värre, yngre (däremot har komparativformer på -are som t.ex. gladare accent 2 enligt huvudregeln) och avledningar som typisk, turkiska och godis, kompisar (med suffixen -isk respektive -is). Det finns också vissa lexikaliserade sammansättningar som mot reglerna har bara en betonad stavelse och dessutom accent 1: typexempel är måndag och de övriga beteckningarna för veckodagarna. Till undantagen hör likaså många namn: några exempel är Svensson, Robert, Ingrid, Sverige, Finland och Danmark. Ord som har betoning på en annan stavelse än den första (och bara har en betonad stavelse; se nedan) har nästan alltid accent 1, även om en eller flera stavelser följer efter den betonade. Så har t.ex. förtjäna 12
och bebodde accent 1 medan tjäna och bodde (helt enligt regeln) har accent 2. För ord med två betonade stavelser (dvs. sammansättningar och vissa avledningar; se ovan) gäller särskilda regler. De har alltid accent 2, oavsett om ordets första stavelse är betonad eller inte. Även om t.ex. försäkring och exempel har accent 1 (eftersom den första stavelsen är obetonad) får alltså försäkringskassan och exempelmening accent 2. Kännetecknande för ord med två betonade stavelser är också att tonen faller på den första betonade stavelsen men sedan stiger först på den andra betonade stavelsen. I många språk finns en särskild slutintonation med stigande ton för att markera att en mening utgör en fråga. I svenskan går slutintonationen däremot i normalfallet ner; att meningen är slut brukar signaleras med fallande tonhöjd, oavsett om det handlar om ett påstående eller en fråga.
13
Vokaler
Hur vokalerna låter (dvs. deras klangfärg eller kvalitet) bestäms dels av tungans position, dels av läpparnas form. Beroende på var tungans högsta punkt befinner sig skiljer man dels mellan slutna (eller höga), halvslutna, halvöppna och öppna (låga) vokaler, dels mellan främre, centrala och bakre vokaler. Främre slutna vokaler som i t.ex. bit och byt bildas alltså med tungans högsta punkt långt fram och högt upp i munhålan. När det gäller läpparnas form skiljer man mellan orundade och rundade vokaler. I svenskan är de bakre vokalerna rundade, medan det bland de främre finns såväl orundade som rundade. Dessutom har svenskans främre vokaler två olika typer av rundning: i t.ex. rys och rös är vokalerna utrundade (med utspretade läppar) men i rus inrundad (med insnörpta läppar). Att svenskans långa och korta vokaler behandlas i olika kapitel beror på att de inte bara skiljer sig i fråga om sin längd (kvantitet) utan – mer eller mindre markant – också i fråga om sin klangfärg (kvalitet). Exempelvis har tal en bakre öppen rundad vokal medan tall har en främre öppen orundad vokal. Fonetiska tecken (dvs. beteckningarna för de olika språkljuden) står inom hakparenteser [ ] medan fonem står inom snedstreck / / (fonem brukar definieras som de minsta betydelseskiljande enheterna i ett språk; eftersom ett fonem kan realiseras på olika sätt innefattar det ibland ganska olikartade ljud). För att beteckna grafem (dvs. bokstavstecken) används vinkelparenteser: <o> står alltså för bokstaven o. Att ett ljud är långt markeras med kolon: [i˘] står alltså för ett långt i-ljud.
14
LĂĽnga vokaler
15
1. Bakre [u˘] [o˘] [Å˘] Sluten u˘ o˘ Främre
Bakre
Å˘ Öppen skola skåla skala [u˘] odla bo
godis beroende
Observera att [o˘] kan skrivas med både <å> och <o>: [o˘] gå kol förråda saxofon
16
[Å˘] bra
gladare
japanska radikal
[u˘] – [o˘] kroka kråka
roder råder
brokig – bråkig
stor – står
[o˘] – [Å˘] tåla
tala
råka – raka
gåsen
gasen
låt – lat
[u˘] – [o˘] – [Å˘] bodar bådar badar
fora fåra fara
loda – låda – lada
tog – tåg – tag
Det går en gammal fabel: En kung som var konung i Babel han stod i sin hängande trädgård och slog en gyllne parabel. Vad slår du mig för, sa parabeln var snäll och lägg undan sabeln! För all del, sa kungen av Babel.
17
Lennart Larsson är lärare vid Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitetet och har tidigare bl.a. arbetat som svenska som andraspråkslärare i Stockholm och svensklektor i Krakow.
Skepp ohoj!
Övningsmaterial i svenskt uttal Skepp ohoj! Övningsmaterial i svenskt uttal är avsett för den som lär sig svenska på högskolan eller gymnasium. Materialet kan användas för lärarledd undervisning – med eller utan språklabb – men även för självstudier. Boken ger en presentation till svenskans prosodi d.v.s. rytm och s atsmelodi. Bokens tio huvudkapitel tar upp svenskans olika vokaler och konsonanter. Varje kapitel har väl valda exempelord och exempelmeningar samt övningsuppgifter med facit. Uttalsträningen sätts i ett sammanhang genom dikter av Lennart Hellsing. Till boken hör en digital del där samtliga exempelord, exempelmeningar och dikter är inlästa. Skepp ohoj! Övningsmaterial i svenskt uttal ges numera ut av Studentlitteratur AB. Denna andra upplaga innehåller dock inga förändringar av innehållet jämfört med den första upplagan.
Art.nr 40082
studentlitteratur.se