9789144139166 by Smakprov Media AB

Glömda sagor Texter och övningar i svenska som andraspråk

Cécile Tartar

Studentlitteratur AB Box 141 221 00 LUND Besöksadress: Åkergränden 1 Telefon 046-31 20 00 studentlitteratur.se

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess. Redaktion: Henric Arfwidsson Grafisk form: Johanna Szemenkar Remgard Omslag: Johanna Szemenkar Remgard Art.nr 40919 ISBN 978-91-44-13916-6 Originalets titel: Contes oubliés Översättning: Cécile Tartar © Författaren och Studentlitteratur AB 2020 Upplaga 1:1 Printed by Interak, Poland 2020

Den vuxne är den som har glömt att han också har varit ett barn. Cécile

Varning för politiskt inkorrekta sagor. (Âmes sensibles s’abstenir.) Känsliga läsare varnas.

Tack till Nicole, Vanessa, Mats, Beata, Almudena och Runa för att ni läste mina sagor. Graziella, Alexis, Marianne, Philippe, Blandine och Jérôme som inspirerade mig att skriva sagorna på franska för mycket länge sedan. Salvynia, mitt barnbarn som lyssnade tålmodigt på mig när jag läste alla sagorna högt för henne. Min redaktör Henric, som hjälpte mig att förverkliga den här drömmen att få mina sagor publicerade.

Speciellt tack till

Adriana som testade hela materialet och gav mig värdefull respons efter varenda saga som hon flitigt arbetade med, samt bidrog med idéer till några övningar.

Innehåll KAPITEL 1

KAPITEL 5

Till Graziella. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Medaljongen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

Läsförståelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Frågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Ordkunskap och grammatik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Verb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Adjektivböjning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Djurfamilj. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

KAPITEL 2

Den lilla gråa åsnan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Läsförståelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Frågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Ordkunskap och grammatik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Meningsbyggnad: Ordföljd i bisats. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Djur och deras läten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

KAPITEL 3

Tiggaren. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Läsförståelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Frågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Sant eller falskt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Ordkunskap och grammatik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Verbuttryck. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Korsord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Verb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

KAPITEL 4

Diademet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Läsförståelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Frågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Välj rätt alternativ. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Ordkunskap och grammatik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Smycken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Ädelstenar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Ädelmetaller. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

Läsförståelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Frågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Sant eller falskt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Ordkunskap och grammatik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Tyg. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Faktaruta: Använd rätt ord – Brudpar. . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Prepositioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Partikelverb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Reflexiva verb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Presens particip. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 Perfekt particip . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41

KAPITEL 6

Prinsessan Marianne. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 Läsförståelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Frågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Välj rätt alternativ. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Ordkunskap och grammatik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 Meningsbyggnad: Ordföljd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 Faktaruta: Variera ditt språk – Verb: Att säga . . . . . . . . . . . 51 Indirekt tal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 Korsord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Några fåglar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Satsförkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56

KAPITEL 7

Den förtrollade snäckan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Läsförståelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Frågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sant eller falskt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Faktaruta: Liknelser, metaforer och besjälningar. . . . . . . Ordkunskap och grammatik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Djur som lever i vattnet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Relativa bisatser med prepositioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adjektiv för att beskriva kyla och värme. . . . . . . . . . . . . . .

62 62 63 63 64 64 65 66

KAPITEL 8

KAPITEL 11

Den stumma prinsessan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67

Den nya sjöjungfrun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113

Läsförståelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 Frågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 Ordkunskap och grammatik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Kroppsdelar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Samordnande konjunktioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 Faktaruta: Variera ditt språk – Verb: Att sjunga. . . . . . . . . . 71 Fysiska funktionsnedsättningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72

Läsförståelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 Frågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 Välj rätt alternativ. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 Ordkunskap och grammatik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 Verb, substantiv, adjektiv och perfekt particip . . . . . . . . 123 Verb: att se ut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 Faktaruta: Variera ditt språk – Verb: Att gå . . . . . . . . . . . 125 Adverb: Här och där, hit och dit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 Faktaruta: Variera ditt språk – för att knyta an till ett ämne. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 Quiz: substantiv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 Prepositioner vid känslor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128 Motsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128 Känslornas funktioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 S-passiv & passiv med bli + perfekt particip. . . . . . . . . . 130 Reciproka verb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 Transitiva och intransitiva verb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 Faktaruta: Variera ditt språk – Verb: Att gråta . . . . . . . . 132 Olika/annorlunda – lika/samma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133

KAPITEL 9

Trädgården med de fyra årstiderna. . . . . . . . . . . 73 Läsförståelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Frågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Sant eller falskt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Ordkunskap och grammatik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 De fyra sädesslagen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Träd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Möbler. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Ord med -komma. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 S-passiv och deponensverb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 Perfekt particip . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Possessiva pronomen: hans/hennes/dess/deras/sin/sitt/sina. . . . . . . . . . . . . . . 94 Faktaruta: Variera ditt språk – Adjektiv: rädd. . . . . . . . . . 95 Ett släktträd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95

KAPITEL 10

Blandine. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Läsförståelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 Frågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 Sant eller falskt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 Ordkunskap och grammatik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 Ordföljd med verb och satsadverbial. . . . . . . . . . . . . . . . . 105 Vilda djur. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 Böjning av adjektivet liten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 Idiomatiska uttryck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 Perfekt particip med -sluten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110 Substantiv med -slut. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 Varje, varenda/vartenda, varannan/vartannat, var/vart tredje/fjärde …. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112

KAPITEL 12

De fyra vindarnas blomma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 Läsförståelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 Frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 Sant eller falskt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 Välj rätt alternativ. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158 Ordkunskap och grammatik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 Köksredskap. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 Faktaruta: Vattendrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 Adjektivböjning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 Faktaruta: Berg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 Berg. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 Adjektivets komparation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 Ju – desto. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 Adverb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 Presens particip . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 Perfekt particip . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 Faktaruta: Verbet att känna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177 Ordföljd med partikelverbet att känna . . . . . . . . . . . . . . . 177 Satsadverbial . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179

Ordföljd i huvudsats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ordföljd i bisats. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bildspråk – egenskaper: uttryck med djur. . . . . . . . . . . . Konjunktioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Relativa pronomen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Pronomen: man, en, ens, sin/sitt/sina . . . . . . . . . . . . . . . . Djurkategorier. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Partikelverb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uttryck med preposition. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Korsord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Blommor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

180 180 181 182 183 183 184 185 186 187 188

INNEHÅLL – GRAMMATIKDELEN 1. Pronomen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 Personliga, possessiva och reflexiva pronomen. . . . . . . 191 Possessiva reflexiva pronomen sin/sitt/sina. . . . . . . . . . . 191 Pronomen: man, en, ens, sin/sitt/sina . . . . . . . . . . . . . . . . 192 Relativa pronomen och adverb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192 2. Obestämd och bestämd form av substantiv. . . . . . . . 196 3. Adjektivböjning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 4. Adjektivets komparation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 5. Ordföljd i huvudsats och i bisats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 Huvudsats. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 Bisats. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 Ordföljd i huvudsats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 Ordföljd i bisats. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 Exempel på bisatser med alla bisatsinledare. . . . . . . . . . 205 6. Verbgrupper. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 7. Tempus. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 Presenssystemet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 Preteritumsystemet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 Att skilja mellan preteritum och perfekt. . . . . . . . . . . . . . 208 Tempusharmoni . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 Regler när flera verb följer varandra. . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 8. Huvudverb och hjälpverb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 9. Prepositioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212 Prepositioner vid känslor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212 10. Partikelverb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 11. Reflexiva verb . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 12. Presens particip. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217 13. Perfekt particip. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218 14. Samordnande konjunktioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219 15. Underordnande konjunktioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 16. S-passiv och verb som slutar på -s. . . . . . . . . . . . . . . . . 224 Passivkonstruktion – Från aktiv till passiv form. . . . . . . . 225 Passiv med bli + perfekt particip. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 Passiv med opersonligt pronomen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226 Deponens. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226 Reciproka verb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226 17. Varje, varenda/vartenda, varannan/vartannat, var/vart tredje/fjärde …. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 18. Satsförkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 19. Indirekt tal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230 20. Här, där, hit och dit. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 21. Se ut. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233 22. Transitiva och intransitiva verb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234 23. Därför och därför att . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235 24. Olika/annorlunda – Lika/samma . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 25. Skillnad mellan adjektiv och adverb. . . . . . . . . . . . . . . 238

Förklaring till ordlistorna Till alla substantiv anges obestämd artikel (en/ett) och obestämd form plural, t.ex. ”en säng, -ar”, ”ett diadem, –” (ett streck innebär att obestämd form plural är densamma som obestämd form singular). Böjningen till alla verb som inte tillhör grupp 1 anges i ordlistan (för verbens gruppindelning, se s. 206 i grammatikdelen). Verbböjningar anges på detta sätt: ”att kräva, kräver, krävde, krävt” (infinitiv, presens, preteritum, supinum). Alla verb från grupp 1 böjs regelbundet enligt följande: ”att arbeta, arbetar, arbetade, arbetat”, därför anges inte böjningar för dessa verb, utan bara infinitivformen. Till exempel böjning till verbet ”att benåda” är regelbunden och blir således ”att benåda, benådar, benådade, benådat”, därför anges endast formen ”att benåda” i ordlistan. Alla adjektiv anges enligt följande system: ”dyrbar, -t” med grundformen och böjning för ett-ord. Varje ord förklaras på ett så enkelt sätt som möjligt. Då det ibland har varit svårt att förklara på ett enkelt sätt, har några synonymer angetts. Förhoppningsvis förstår man någon av dem. När det passar finns det också en bild som illustrerar ordet. Om man inte förstår förklaringen i ordlistan, rekommenderar jag att man använder ett lexikon, så att man kan få en översättning till sitt eget modersmål.

Grammatik I slutet av boken finns en grammatikdel, där man kan hitta grammatiska förklaringar, som kan användas som hjälp för att lösa grammatikövningarna i de olika kapitlen.

KAPITEL 1 en pionjär, -er här en person som kommer och bosätter sig i ett område där det inte bor någon ännu vars här kvinnans en försörjning (alltid singular) hur man tjänar pengar en fårahjord, -ar (ålderdomlig form av fårhjord) en grupp av får ty för, eftersom ett kavalleri, -er militär trupp till häst en apache, -r en medlem av ett nordamerikanskt indianfolk sedan dess från den tidpunkten tillfångatagen, -et (perfekt particip av att tillfångata) att bli gripen/ arresterad att beträffa att angå, att röra, att ha med något att göra dock ändå, men oändlig, -t utan slut enslig, -t isolerad, långt ifrån allt ofantlig, -t enormt stor en tacka, -or en hona av får att tillverka att producera att försörja sig, -sörjer, -sörjde, -sörjt att tjäna pengar för att kunna leva ett spädbarn, – en baby en slättmark, -er ett väldigt stort område med plan mark (med väldigt få träd) att beta att äta gräs (om djur) en famn, -ar öppna armar och överkroppens framsida (t.ex. att hålla ett barn i famnen) att amma att ge mjölk ur bröstet praktfull, -t mycket vacker vaktande (presens particip av att vakta) som håller ett öga på någon eller något en bagge, -ar en hanne av får en prärievarg, -ar en varg som lever på slättmarkerna (en prärie är en torr grässlätt som finns särskilt i USA) att sluka att svälja i stora bitar, att kasta i sig något att drabbas av att plötsligt träffas av något dåligt (t.ex. en sjukdom, en olycka)

KAPITEL 1 TILL GRAZIELLA

en fårahjord

Till Graziella Under pionjärernas tid i Nordamerika levde en ung kvinna vars enda försörjning var att ta hand om sin lilla fårahjord. Hon bodde ensam med sin nyfödde son; ty innan barnet föddes hade hennes man sökt in till kavalleriet för att slåss mot apacherna. Sedan dess hade man inte hört av honom. Hade han dödats i någon strid? Hade han blivit tillfångatagen av indianerna? Det fanns ingen som kunde svara på dessa frågor. Vad beträffar hans unga fru, höll hon dock kvar hoppet att få återse honom en dag. I dessa tider av oändlig väntan, tog hon hand om sin fårahjord och sin lille son; den ende som påminde henne om den man hon älskade. Hon bodde isolerad på en enslig bondgård, mitt i den ofantligt stora Vilda Västern. Av sina tackors mjölk tillverkade hon små ostar som hon, för att kunna försörja sig, sålde på marknaden i närmaste by. Hon gick dit till fots med sitt spädbarn på ryggen. Hon lämnade honom aldrig; han var hennes enda glädje. Vart hon än gick hade hon barnet med sig. När hon tog sig till slättmarkerna för att låta sina får beta, var hennes son alltid i hennes famn. Hon ammade honom, sittande under ett praktfullt träd, vaktande sina baggar, tackor och lamm. Då den lille pojken knappt var tre månader fyllda, kom hungriga prärie vargar en natt och slukade hela fårahjorden. På morgonen upptäckte kvinnan vilken förlust hon hade drabbats av och blev förtvivlad. För att © Författaren och Studentlitteratur

finna någon tröst gick hon och satte sig under det stora trädet och ammade sin pojke. Hon grät och grät, hjärtskärande och så högt att de skyldiga prärievargarna hörde henne. Hennes jämmer sinade inte, så till och med de elaka djuren kände samvetskval. De förebrådde sig själva så mycket över sitt dåd att de gick till bergets häxmästare och bad honom om hjälp för att kunna gottgöra kvinnan. Det var dock för sent. Kvinnans hjärta hade brustit. Hon hade inte klarat mer sorg. Nu låg hon, med det sovande barnet vid sin barm, i det mjuka gräset över vilket hennes tårar hade lagt sig som små daggdroppar på varje strå. Genom ett okänt trollslag skickade häxmästaren kvinnans livlösa kropp till månen, där hon nu lever för evigt lycklig med sin son. Det berättas att man, när månen är full, kan se henne ge sitt barn bröstet, och denna natt ylar prärievargarna mot månen för att be om hennes förlåtelse. Men hör hon dem?

en tröst (alltid singular) något som gör att man känner sig mindre ledsen hjärtskärande som väcker starka känslor hos andra skyldig, -t som har en skuld, eller som är ansvarig för ett brott en jämmer (alltid singular och också ett jämmer) lång klagan att sina att ta slut ett samvetskval, – en ånger, en sorg över att man har gjort något fel att förebrå, förebrår, förebrådde, förebrått att klandra, att kritisera någon för att ha gjort fel ett dåd, – ett brott, en ondskefull handling en häxmästare, – en trollkarl, en man med magiska krafter att be, ber, bad, bett här att fråga någon om man kan få det man önskar sig att gottgöra, -gör, -gjorde, -gjort att ersätta, att kompensera, att ge någon något annat för det man har skadat att brista, brister, brast, brustit att plötsligt gå sönder en barm, -ar ett bröst (lite högtidligt) en daggdroppe, -ar en liten vatten droppe som bildas på marken under natten genom ett trollslag helt plötsligt och oförklarligt för evigt för alltid att yla att tjuta som en varg

en prärievarg

Uppgifter Läsförståelse 1. Var utspelar sig berättelsen? 2. Under vilken tidsepok utspelar sig berättelsen? 3. Beskriv kvinnans familjeförhållanden. 4. Hur tjänar kvinnan sitt uppehälle? 5. Varför dog kvinnan? 6. Vad är sagans budskap för dig? Motivera.

KAPITEL 1 TILL GRAZIELLA

Ordkunskap och grammatik Verb A. Para ihop verb med rätt förklaring. 1. amma

a. ge ifrån sig ett långt tjut

2. beta

b. ge mjölk ur bröstet

3. brista

c. göra mindre ledsen

4. drabbas

d. hålla ett öga på något

5. förebrå

e. klaga

6. försörja sig

f. klandra, kritisera

7. gottgöra

g. kompensera

8. jämra sig

h. plötsligt gå sönder

9. sina

i. plötsligt utsättas för en olycka

10. sluka

j. producera

11. tillverka

k. svälja något helt

12. trösta

l. ta slut

13. vakta

m. tjäna pengar

14. yla

n. äta gräs

B. Välj bland verben i listan i övning A och skriv verben i rätt form i nedanstående meningar. Alla verben ska användas, och varje verb används bara en gång. 1. Barnet var trött och grät, så hans mamma gav honom en napp för att honom. 2. Den gamla hunden där han låg på sin filt på golvet; han hade reumatism som plågade honom. 3. Det är bättre för bebisens immunförsvar om mamman kan sitt barn. 4. För att medan jag studerar, arbetar jag extra på kvällar och helger som lokalvårdare. 5. Hon honom för den dagen, då han körde på henne. Om han inte hade kört bil onykter den kvällen, hade hon inte suttit i rullstol idag. 6. I Sverige är det en vanlig syn på sommaren att se boskap ute i markerna. 7. Isen var inte tillräckligt tjock, så den när barnen gick över den frusna sjön och det ena barnet hamnade i vattnet. 8. Hon ville honom för allt han hade gjort för henne, men hon visste inte hur hon någonsin skulle kunna tacka honom tillräckligt. 9. Nuförtiden man fler och fler saker i plast. 10

KAPITEL 1 TILL GRAZIELLA

10. När vattnet i brunnen , kunde inte bonden vattna sina grödor med sitt eget vatten längre. 11. På grund av den globala uppvärmningen många människor i fattiga länder av fler naturkatastrofer. 12. Barnen var hungriga efter skolan och de nybakade bullarna som deras mormor precis hade tagit ut ur ugnen. 13. När det är månsken, brukar vargarna . 14. Vår hund är en stor rottweiler, som vi har dresserat för att huset när vi är borta.

Adjektivböjning Skriv adjektivet inom parentes i rätt form i meningen. För grammatikgenomgång se s. 197 i grammatikdelen. Det var en gång en (ung) kvinna som tog hand om sin (liten) fårahjord. Hon bodde (ensam) med sin (nyfödd) son på en (enslig) bondgård i den ofantligt (stor) Vilda Västern. Hennes man var borta och hon hade väntat på honom i flera (lång) månader. Det kändes som en (oändlig) väntan för henne. Under tiden sysselsatte hon sig genom att tillverka (liten) ostar från sina tackors (god) mjölk. Varje dag satte hon sig under ett (praktfull) träd och ammade den (liten) pojken, medan hon vaktade sina (snäll) får. En dag kom (hungrig) prärievargar och slukade hela hennes fårahjord. Hon blev (förtvivlad) och gick och satte sig i det (mjuk) gräset under det (stor) trädet med sitt (sovande) barn i famnen. Hennes (hjärtskärande) gråt väckte medlidande hos de (skyldig) prärievargarna. De (elak) djuren ångrade sig och gick till den (mäktig) häxmästaren, som genom ett (okänd) trollslag förflyttade hennes (livlös) kropp till månen, där hon nu lever (lycklig) med sin son. När månen blir (full) kan du kanske se henne amma honom och höra de (ångerfull) vargarna yla.

KAPITEL 1 TILL GRAZIELLA

Djurfamilj Sätt ihop familjerna rätt. Familj

Hane/Hanne

Hona

Unge

Hästar ett föl en hingst ett sto Nötkreatur en ko en tjur en kalv/en kviga

Får ett lamm en tacka en bagge Höns en höna en tupp en kyckling Getter en killing en bock en get Grisar en galt en kulting en so/en sugga Hundar en valp en tik en hanhund

KAPITEL 1 TILL GRAZIELLA

KAPITEL 2

Den lilla gråa åsnan

Det var en gång en åsna, som var helt grå och mycket snäll, men ingen visste att den var snäll, eftersom åsnor inte pratar, de kan endast skria. Det är därför människorna säger att åsnor är dumma, för de förstår inte deras språk. Ingen älskade den stackars lilla gråa åsnan, som stod ensam i sin hage. Hans husbonde brydde sig inte heller om honom. Därför stod den lilla sorgsna åsnan ute i sin hage i alla väder, utan skydd. Han hade inte ens tillräckligt mycket plats för att springa och ingen brydde sig om honom. På vägen som löpte längs hagen tittade han på dem som gick förbi, men ingen tittade tillbaka på honom, och han blev ledsen, för han hade ingen vän att leka med. Den lilla åsnan hade så gärna velat ha en vän, men han var ensam, och ingen brydde sig om honom. Om han någon gång började skria, för att uttrycka sin sorg, kom husbonden och slog honom med en pinne. Därför teg den lilla åsnan, men grät inombords. Man kunde dock inte se hans tårar, för åsnor har inga tårar, eller rättare sagt, det har de, men de är så små att människor inte kan se dem. Och ju mindre tårarna är, desto större är åsnans sorg. För att försöka glömma sin bedrövelse, drömde åsnan sig bort och fantiserade att han skuttade omkring på prärien tillsammans med en annan liten åsna. Han skulle gärna ha rymt från inhägnaden, men staketet var för högt, så han kunde inte hoppa över det. © Författaren och Studentlitteratur

att skria att skrika högt och gällt, åsnans läte en hage, -ar en betesmark omringad av stängsel en husbonde, -bönder en familje fader, en herre (lite ålderdomligt) att bry sig, bryr, brydde, brytt att intressera sig för sorgsen, -et ledsen ett skydd, – något som hindrar från fara eller skada att löpa, löper, löpte, löpt här att gå, att sträcka sig

en pinne, -ar en smal och kort träbit att tiga, tiger, teg, tigit att inte säga något, att vara tyst en bedrövelse, -er en sorg, känslan av att känna sig ledsen att skutta att hoppa en inhägnad, -er ett område med stängsel eller staket runt om det

ett staket, – ett stängsel som markerar tomtgräns, i trä eller i metall

KAPITEL 2 DEN LILLA GRÅA ÅSNAN

att le, ler, log, lett att dra på munnen för att visa att man är glad fylld till brädden (en brädd, -ar) full ända upp till kanten läcker, -t som smakar mycket gott att be om tillåtelse (be, ber, bad, bett) att fråga om man får lov att göra något att tillåta, tillåter, tillät, tillåtit att ge sitt tillstånd, att säga ja till den andra som har bett om att få göra något ett villkor, – en förutsättning, det som behövs för att något annat ska hända öm, -t kärleksfull äntligen till slut tålmodig, -t som har stor förmåga att vänta obotlig, -t som inte kan botas, som man inte kan bli frisk ifrån förmodligen antagligen, troligen, kanske en överraskning, -ar en händelse som gör att man blir förvånad av t.ex. en oväntad present en hydda, -or en liten, enkel byggnad som skyddar mot väder och vind att utöka att göra större att avlida, avlider, avled, avlidit att dö innan dess före den tiden en port, -ar en stor dörr till en huvud ingång att vaka att vakta, att hålla ett öga på någon eller något hädanefter efter detta

En dag, då åsnan tittade på en liten flicka som gick förbi med sin mamma, log den lilla flickan mot honom. Hon höll i en liten korg, fylld till brädden med läckra morötter, som de nyligen hade plockat i sin trädgård. Flickan bad sin mamma om tillåtelse att låta åsnan smaka på morötterna. Mamman tillät henne, under villkoret att hon endast skulle ge en enda. Den lilla flickan ställde sin korg på marken, tog en morot och gick mot staketet. – Kom, lilla åsna, jag vill ge dig en morot. Den lilla åsnan närmade sig, och åt moroten flickan räckte honom. Hon smekte honom ömt på pannan, innan hon leende gav sig iväg. Varje dag när hon gick förbi hagen, stannade den lilla flickan, hälsade på åsnan, gav honom en morot eller något annat att äta som hon hade med sig, och pratade med honom en liten stund, innan hon försvann igen. Den lilla åsnan hade äntligen fått den vän han så länge önskat sig. Men en dag kom inte den lilla flickan; åsnan väntade på henne. Dagen efter kom hon inte heller, men åsnan väntade tålmodigt. Tyvärr kom den lilla flickan aldrig mer. Hon hade blivit riktigt sjuk. Det var en obotlig sjukdom hon hade fått, och liggande i sin säng tänkte hon på sin vän, den lilla åsnan, som förmodligen väntade på henne. Till åsnans stora överraskning byggdes en dag en liten hydda åt honom, inhägnaden utökades och den lilla gråa åsnan fick dessutom sällskap av en annan liten åsninna. Han hade nu en ny väninna, som han kunde leka med. Han glömde dock aldrig sin första väninna, den lilla flickan. Hon skulle för alltid vara hans väninna. Den lilla flickan hade varit mycket sjuk, och en morgon hade hon av lidit, men innan dess hade hon bett om en hydda och ett sällskap till sin vän, den lilla gråa åsnan. Flickan hade gått upp till himmelen, vars portar hade öppnats för henne, eftersom hon hade varit mycket snäll mot någon som ingen annan hade brytt sig om. Från himmelen vakade hon hädan efter över åsnan, sin åsna, sin vän.

Uppgifter Läsförståelse 1. Hur ser den lilla åsnan ut? 2. Varför var åsnan ledsen? 3. Vad gjorde åsnan för att glömma att han var ledsen? 4. Varför slutade den lilla flickan att komma och besöka åsnan? 5. Varför fortsätter åsnan att vara glad till slut, trots att han förlorat sin väninna? 6. Vad är sagans budskap för dig? Motivera.

KAPITEL 2 DEN LILLA GRÅA ÅSNAN

Ordkunskap och grammatik Meningsbyggnad: Ordföljd i bisats Välj rätt alternativ. För grammatikgenomgång se s. 204 i grammatikdelen. Det var en gång en åsna som var han helt grå. Det var en gång en åsna som var helt grå. Det var en gång en åsna som han var helt grå. Folk säger att åsnor är dumma, därför att de förstår inte åsnornas språk. Folk säger att åsnor är dumma, därför att inte de förstår åsnornas språk. Folk säger att åsnor är dumma, därför att de inte förstår åsnornas språk. Åsnan stod ensam i sin hage, där han inte hade tillräckligt mycket plats för att springa. Åsnan stod ensam i sin hage, där inte hade han tillräckligt mycket plats för att springa. Åsnan stod ensam i sin hage, där hade inte han tillräckligt mycket plats för att springa. Ju mindre är tårarna, desto större är åsnans sorg. Ju tårarna mindre är, desto större är åsnans sorg. Ju mindre tårarna är, desto större är åsnans sorg. En dag kom en liten flicka med läckra morötter, som nyligen de hade plockat i sin trädgård. En dag kom en liten flicka med läckra morötter, som de nyligen hade plockat i sin trädgård. En dag kom en liten flicka med läckra morötter, som de hade nyligen plockat i sin trädgård. Hon tänkte på sin vän, som förmodligen väntade på henne. Hon tänkte på sin vän, som han förmodligen väntade på henne. Hon tänkte på sin vän, som väntade förmodligen på henne. Han hade nu en annan väninna, som kunde leka med. Han hade nu en annan väninna, som han kunde leka med. Han hade nu en annan väninna, som kunde han leka med.

KAPITEL 2 DEN LILLA GRÅA ÅSNAN

Djur och deras läten Para ihop djur med dess läte. 1. en and – änder 2. en duva – duvor 3. en gris – grisar 4. en groda – grodor 5. en hund – hundar 6. en häst – hästar 7. en katt – katter 8. en ko – kor 9. en kråka – kråkor 10. ett lejon – lejon 11. en mus – möss 12. en orm – ormar 13. en småfågel – småfåglar 14. en tupp – tuppar 15. en uggla – ugglor 16. en varg – vargar

a. gal b. gnäggar c. grymtar d. hoar e. jamar f. kraxar g. kuttrar h. kvackar i. kvittrar j. kväker k. piper l. ryter m. råmar n. skäller o. väser p. ylar

KAPITEL 2 DEN LILLA GRÅA ÅSNAN

KAPITEL 3

Tiggaren

Denna berättelse utspelar sig för mycket länge sedan i Indien, i fakirernas och maharadjornas land. En mycket fattig man hade både fru och barn att försörja, men han hade brutit armen och sedan dess ville ingen anställa honom. Han var tvungen att tigga efter små mynt på gatan för att få ihop sitt levebröd. På den gata, där tiggaren satt, gick dock inte många rika människor förbi. Där fanns dessutom andra tiggare, och de som gärna skulle ha gett tiggarna några rupier hade tyvärr knappt så det räckte till sig själva och deras familjer. Emellertid, en särskilt nedslående dag, då den fattige mannen inte hade lyckats tigga till sig ett enda mynt, hörde han talas om att kungen var på väg åt hans håll. Han bestämde sig för att gå kungen till mötes. Medan han gick, tänkte han på kungens välkända generositet och hoppades åtmin stone kunna få ett litet guldmynt av honom. Kungen anlände med pompa och ståt, följd av heliga elefanter och dansöser, alla utsmyckade med guld och siden. Överst på en gyllene palankin tronade han, sittande på mångfärgade sidenkuddar. Det var ett så bedårande vackert följe att man för en stund glömde gatornas misär och fattigdom. Men vår tiggare, han glömde inte sin bedrövelse och kastade sig på knä framför kungens elefant och bönföll kungen. – Ers Majestät, jag ber er, hjälp mig. Ha förbarmande! Ge mig bara ett litet mynt, så att jag kan ge mat åt min familj, sa han med en röst, som hade kunnat beveka den mest okänsliga människan på jorden. © Författaren och Studentlitteratur

en tiggare, – en fattig person som ber om pengar en fakir, -er en person som frivilligt plågar sig en maharadja, -or en furste (en kung) i Indien att tigga, tigger, tiggde, tiggt att be om pengar ett levebröd, – det man behöver för att leva en rupie, -r myntenheten i bland annat Indien emellertid dock, men nedslående trist, ledsam en generositet (alltid singular) en vilja att ge åtminstone minst att anlända, anländer, anlände, anlänt att komma fram med pompa och ståt med musik och fest att utsmycka att göra vackert, att dekorera gyllene guldfärgad en palankin, -er en bärstol att trona att vara på en tron (en kunglig stol) bedårande charmerande, förtjusande en misär, -er en fattigdom en bedrövelse, -r en sorg att bönfalla, bönfaller, bönföll, bönfallit att ödmjukt be om något Ha förbarmande! Tyck synd om mig! att beveka att mjuka upp, att beröra

KAPITEL 3 TIGGAREN

mållös, -t som inte har något svar att trotsa att säga emot ynklig, -t stackars, som det är synd om, mycket dålig ett riskorn ett frö av ris

ett korn en liten partikel modlös, -t sorgsen, ledsen en skvallerkärring, -ar en kvinna som sprider rykten att utge sig för att vara något att vilja få andra att tro att man är på ett visst sätt ett medlidande (alltid singular) en sympati, en omtanke utspridd, -tt (perfekt particip av att sprida ut) att fördela åt olika håll

Kungen steg ner från sin palankin, och svarade honom oberörd: – Och du, vad har du att ge mig? Tiggaren blev mållös av kungens svar. Han hade precis bett kungen om hjälp, och nu var det han som skulle hjälpa kungen och kanske skulle han behöva lämna ifrån sig det lilla han hade. Eftersom han inte ville trotsa sin kung, letade han i sin lappade och slitna tygväska och hittade i botten några få ynkliga riskorn. Han tog ett av dem och räckte det till kungen, som utan ett ord, tog emot riskornet och steg upp på sin palankin och gav order till sitt följe att gå vidare. Den stackars tiggaren förstod ingenting av det som precis hade utspelat sig, så han gick modlös tillbaka hem. När hans fru såg honom komma hem mycket tidigare än förväntat, och efter att ha hört från några skvallerkärringar att hennes make inte bara hade sett kungen utan också tilltalat honom (ja, man får ju inte glömma att skvaller har förmågan att förflytta sig med ljudets hastighet), gick hon sin man till mötes med ett brett leende på läpparna. – Nå? Du talade med kungen, hörde jag. Vad sa han? Vad fick du? – Inget. – Vad? Vill du få mig att tro att den här kungen som utger sig för att vara god och generös, inte har gett dig något? Du, som väcker medlidande som ingen annan! – Jo, det är sant. Det var jag som blev tvungen att ge honom något. – Jag är säker på att du ljuger, ta hit väskan! fräste hans fru samtidigt som hon tog hans väska ifrån honom. Hon tömde väskans innehåll på bordet och bland de utspridda riskornen fanns det ett av guld. Tiggaren tittade häpet på sin fru och sa: – Ojdå! Om jag hade vetat, så skulle jag ha gett honom allting!

Uppgifter Läsförståelse 1. Var utspelar sig sagan? 2. Varför kunde tiggaren inte arbeta längre? 3. Hur var tiggarens familjeförhållanden? 4. Hur lätt var det att få ihop pengar genom att tigga? 5. Varför blev tiggaren mållös av kungens svar? 6. Vad gav tiggaren till kungen? 7. Vad gav kungen till tiggaren? 8. Vilka är kungens egenskaper enligt ryktet? 9. Varför gick hustrun ”sin man till mötes med ett brett leende på läpparna”? 10. Vad är sagans budskap för dig? Motivera.

KAPITEL 3 TIGGAREN

Sant eller falskt Är påståendet sant eller falskt? Kryssa i rätt alternativ.

Sant Falskt

1. Det är lätt för tiggaren att få ihop pengar.

2. Kungen anländer med musik.

3. Alla som bor i staden vet att kungen är generös.

4. Tiggaren förväntar sig att få mycket pengar av kungen.

5. Kungen ger ett guldmynt till tiggaren.

6. Under hela samtalet med tiggaren sitter kungen kvar uppe på sin palankin.

7. När kungen lämnade platsen, var tiggaren förvirrad.

8. Tiggarens fru litar inte på sin man.

9. I tiggarens väska hittar hans fru ett guldmynt.

Ordkunskap och grammatik Verbuttryck Välj bland uttrycken och skriv dem i rätt form där de passar i meningarna.

Ha förbarmande! höra talas om

utge sig för att vara gå sin man till mötes

anlända med pompa och ståt

1. Kungen till staden, omringad av dansöser och utsmyckade elefanter. 2. Tiggaren att kungen var på väg av två andra tiggare som han mötte på gatan. 3. När tiggarens fru hörde att han var på väg, hon . 4. – Jag har ingenting kvar att äta. , min herre! 5. Kungen snäll och generös, men i verklig heten är han snål.

KAPITEL 3 TIGGAREN

Korsord

Fyll i korsordet. 2

Lodrätt

Vågrätt

1. förutsättning för att leva

4. guldfärgad

2. som det är synd om

6. viljan att ge

3. det att kunna göra något

8. mycket vacker

5. sympati

9. som tillfälligt inte kan säga något

7. dock

10. sorg 11. fattigdom

KAPITEL 3 TIGGAREN

Verb Komplettera tabellen med de verbformer som saknas. Infinitiv

Presens

Preteritum

Supinum

bett att bönfalla utgav brutit är fanns blev att ha gått att få säger att se

KAPITEL 3 TIGGAREN

KAPITEL 4 mäktig, -t som har stor makt ett rike, -n ett land, en stat att misshaga att göra någon missnöjd att äga, äger, ägde, ägt att ha en ädelsten, -ar ett vackert och dyrbart mineral som används till smycken (t.ex. diamant, rubin, safir) att pryda, pryder, prydde, prytt att göra fint med vackra saker ett smycke, -n ett mindre prydnadsföremål, som man kan bära på sig (t.ex. armband, ringar, halsband) att sprida, sprider, spred, spridit här att vara källa till en tronsal, -ar ett stort rum i ett slott där kungens eller drottningens tron finns en tron, -er en praktfull stol för en regent en juvel, -er en slipad ädelsten en kista, -or en stor låda med lock ett halsband, – ett smycke eller ett band att bära runt halsen en brosch, -er ett smycke med nål som man kan fästa på kläderna en ring, -ar ett smycke med form som liknar en cirkel och som man kan bära på fingrarna ett armband, – ett smycke som bärs runt handleden en ädelmetall, -er en metall som bara sällan ingår i kemiska före ningar och som behåller sin glans (t.ex. silver och guld) en pärla, -or en liten hård kula av pärlemor som man hittar i musslor ädel, -t som har utsökt kvalitet

KAPITEL 4 DIADEMET

Diademet För mycket länge sedan levde en väldigt mäktig kung. Han hade en dotter, vars skönhet var känd i hela riket. Han älskade henne mer än något annat på jorden. För att inte misshaga henne, gav han henne allt hon önskade sig. Kungen ägde ett stort antal gruvor med diamanter, ädelstenar och guld; han var en av den tidens rikaste män och prydde sin vackra dotter med de finaste smyckena. Sedan några dagar var dock flickan ledsen. Inget leende spred ljus i hennes ansikte, som vanligtvis brukade stråla av glädje och lysa upp slottet. Flickans sinnesstämning gjorde kungen sorgsen, därför kallade han in henne till tronsalen och frågade: – Mitt kära barn, min älskade Catherine, min solstråle, varför ger du mig inte längre något leende, är du inte lycklig? Har du inte allt du önskar dig? – Fader, Ni ger mig massor av presenter. Jag äger praktfulla juveler; de mest fantastiska smyckena pryder min hals, kistorna i mitt rum är fyllda med halsband, broscher, ringar och armband. Ni har gett mig allt som kan skapas med ädelmetaller, rena pärlor och ädla stenar. Men ändå … – Men ändå? frågade kungen oroligt, när han såg sin dotter avbryta sig med en lång suck. © Författaren och Studentlitteratur

– Det finns ett smycke, ett enda, som jag inte äger, sa hon med gråten i halsen. Kungen tog prinsessan i sina armar, kramade henne och röt till sina vakter med den argaste tonen han någonsin haft: – Ta hit hovets guldsmed genast! Några minuter senare stod den stackars guldsmeden skakande och omringad av vakter nedanför tronen. – Vad är det jag hör? skrek kungen. Låter du min dotter sakna smycken, trots att mina gruvor är överfyllda av de finaste ädelstenarna. Du kommer att hängas! Vakter! Grip den här mannen! Den stackars guldsmeden skrek till och kastade sig framför Catherines fötter. – Underbara prinsessa, sa han gnyende, jag vet inte vilket brott jag anklagas för. Ha godheten att rädda livet på en stackare som ber er. Vad har jag gjort för att misshaga er? – Vakter! Arrestera den här mannen, krävde kungen argt. – Ha förbarmande, Far, benåda den stackars mannen! Ge honom åtminstone chansen att försöka skapa smycket jag så innerligt önskar. – Nåväl. Släpp mannen, beordrade han vakterna, som precis hade tagit tag i guldsmeden. Nå, min flicka, vad är det för dyrbart smycke Ni önskar? Catherine tog sin far i handen och ledde honom till en avlägsen del av slottets ofantliga trädgård. Där fanns det, omringad av blommor i alla möjliga färger, en stor marmorbassäng, i vilken solen speglade sig. Mitt i

att ryta, ryter, röt, rutit att tala eller att skrika kraftigt och högt ett hov, -et människor som omger, betjänar och uppvaktar en kung eller drottning en guldsmed, -er en person som har till yrke att tillverka/skapa smycken med ädelmetaller gnyende (presens particip av att gny, gnyr, gnydde, gnytt) som ger ifrån sig klagande ljud, som gnäller och jämrar sig att kräva, kräver, krävde, krävt här att ge order till, att uppmana att benåda att ge nåd, att lindra ett straff Nåväl interjektion som används som sammanfattning eller när man väntar på svar att beordra att ge order, att befalla dyrbar, -t som kostar mycket att leda, leder, ledde, lett att ta någon från en plats till en annan avlägsen, -et som är långt borta en marmor (alltid singular) en hård, vackert skimrande kalksten en bassäng en stor behållare för vatten

KAPITEL 4 DIADEMET

att porla att rinna med ett behagligt bubblande ljud en bris, -ar en svag vind att fladdra att röra sig snabbt och lätt i vinden ett diadem, – ett smycke (med form som en halvcirkel) som man bär i pannan eller i håret förfärad, -t (perfekt particip av att förfära: orsaka rädsla eller skräckblandat obehag hos någon) rädd, skrämd befallande (presens particip av att befalla, befaller, befallde, befallt) som ger en order att begära, begär, begärde, begärt att kräva, att starkt vilja ha ett uppskov, – en tillåtelse att vänta med något som man måste göra, ett anstånd, det vill säga mer tid att pipa, piper, pep, pipit att ge ifrån sig ljud i högt tonläge förtvivlad, -t utan hopp, djupt olycklig ty eftersom (ålderdomligt) att förverkliga att göra verklig, att göra att något blir sant att vråla att ge ifrån sig ett högt och kraftigt rop att töras, törs, tordes, torts att våga, att ha modet att göra något eländig, -t i svårt tillstånd, i nöd ett kryp, – ett litet krypande eller krälande djur, t.ex. insekt eller mask att frukta att vara rädd för en avrättning, -ar ett verkställande av ett dödsstraff en skam, – något att skämmas för, en vanära en fasa, -or en skräck, en fruktan att föra, för, förde, fört att leda en person bort från en plats till en annan att hålla någon under uppsikt (håller, höll, hållit) att kontrollera någon under en längre tid att undkomma, -kommer, -kom, -kommit att klara sig undan en fara

KAPITEL 4 DIADEMET

bassängen porlade en vattenfontän, ur vilken tusentals tunna vattendroppar fångades av en liten lätt bris, fladdrade en stund i solstrålarna och glittrade som tusentals små diamanter. – Far, ser Ni den här fontänen? – Ja. – Ser Ni vattnet som forsar och porlar? – Ja, men vilket samband finns det mellan den här fontänen och smycket du efterfrågar? – Det är nämligen så, min far, att jag vill ha ett diadem gjort av dessa tunna vattendroppar, mindre och renare än de minsta och renaste pärlor som finns. – Vattendroppar! utropade kungen med förfärad röst. Men, det är omöj… Han stoppade sig och skakade på huvudet. Inget kunde vara omöjligt för en så mäktig kung som han. Han återhämtade sig och befallande sa han till guldsmeden som hade följt dem: – Hörde du vad min dotter begär? Du får tre dagar på dig för att skapa diademet, något uppskov blir det inte! Du vet redan vilket öde som väntar dig, om du inte blir klar med smycket i tid. – Ers majestät, pep guldsmeden med en förtvivlad röst, Ni kan hänga mig med detsamma, ty det som prinsessan efterfrågar är omöjligt att förverkl… – Vaaad!!!??? vrålade monarken, hur törs du säga detta till mig, ditt eländiga kryp! Du fruktar inte att jag krossar dig, du ber till och med om det. Nå, för att bevisa för dig att du är en lögnare, och att ingenting är omöjligt när jag beordrar det, skjuter jag upp din avrättning tills en annan, skickligare guldsmed än du, har förverkligat min dotters önskan, så att skam läggs till ditt straffs fasor. Vakter! För tillbaka den här mannen till sitt hem och håll honom under uppsikt! Han kommer inte att undkomma min dom.

Guldsmeden drog en lättnadens suck och gick hem med lugnat sinne. Eftersom hans avrättning skulle ske efter att diademet tillverkats, skulle den dagen, då han livlöst dinglade i ett rep, aldrig komma. Nu kallades alla guldsmeder till slottet. De ärligaste, som direkt erkände att det var helt omöjligt, slängdes i fängelse. Andra, mindre ärliga guld smeder, försökte dupera prinsessan med pyttesmå diamanter. Dessa luren drejare hängdes med omedelbar verkan, och bödeln hade inte längre någon anledning att klaga på att han hade för lite att göra. Ryktet om avrättningarna och arresteringarna spreds som en löpeld över hela riket, och alla, som på något sätt arbetade med smycken, blev rädda och läm nade sina arbeten; verkstäderna och butikerna övergavs; diamanter och ädelstenarna hopades i kungens skattkammare och tjuvarna själva skydde dem som pesten. Framför den här omvälvningen, började nu kungen tveka. Skulle han rubba hela rikets ekonomi för den här sakens skull, som vid närmare eftertanke visade sig vara omöjlig …? Han uppsökte sin dotter och förklarade situationen klart och tydligt för henne. – Catherine, kära barn, mitt livs glädje. Mina soldater förföljer förgäves de sista guldsmeder som gömmer sig i skogarna. Hade det inte varit bättre att du övergav tanken på att en dag få det här diademet? Du har så många andra smycken. Prinsessan brast i gråt. (Som en liten parentes i historien skulle jag vilja ge min åsikt angående prinsessan; är hon inte trött på att vara så envis? Med detta sagt skulle det inte ha varit någon berättelse om hon inte hade varit envis som en åsna, låt oss därför fortsätta berättelsen. Författarens anmärkning.) – Far, hur skulle jag kunna ge upp tanken? Är Ni inte den mäktigaste kungen? Inget borde vara omöjligt för er. Unna mig det här diademet. – Nåväl, sa kungen, jag ska låta förkunna ett dekret till alla mina undersåtar. Om det inte inom tre dagar infinner sig någon, guldsmed eller inte, kommer jag att avrätta alla guldsmeder som nu befinner sig i mina fängelser. Catherine återfick hoppet och dekretet publicerades överallt i riket, ända till de minsta småbyarna.

en suck, -ar ett djupt (ibland hörbart) andetag som uttrycker sorg eller lättnad ett sinne, -n här en känsla att dingla att hänga och svänga fram och tillbaka ärlig, -t som håller sig till sanningen att dupera att lura, att bedra, att vara oärlig för att vinna en fördel en lurendrejare, – en person som lurar och bedrar med omedelbar verkan direkt, utan att vänta en bödel, bödlar en person som avrättar dödsdömda att spridas som en löpeld här något som händer väldigt snabbt och når många i hela landet en löpeld, -ar en brand som sprider sig snabbt en verkstad, verkstäder en arbetsplats för mekaniska arbeten eller för hantverk att hopa att samla i stor mängd att sky, skyr, skydde, skytt att undvika (hålla sig borta från) något obehagligt en omvälvning, -ar en mycket stor förändring att tveka att bli osäker att rubba här att störa, att ändra stort att uppsöka, -söker, -sökte, -sökt att leta reda på, att konsultera att förfölja, förföljer, förföljde, förföljt att jaga, att följa efter någon i syfte att skada, spionera eller fånga förgäves utan resultat att överge, -ger, -gav, -gett/-givit att lämna för alltid att unna att gärna låta någon få något att förkunna att uttala sin mening offentligt ett dekret en tvingande order från en myndighet en undersåte, -ar en medborgare som är under en makthavare att infinna sig, infinner, infann, infunnit att komma till en bestämd plats

KAPITEL 4 DIADEMET

en eremit, -er en person som själv valt att leva ensam, ofta på en otillgänglig plats en audiens, -er en mottagning hos en högt uppsatt person att bevilja att gå med på, att tillåta en hedersbetygelse, -r ett synligt sätt att visa sin uppskattning föraktfull, -t hånfull, som ser ner på någon förbluffad, -t (perfekt particip av att förbluffa: att överraska) förvånad sansad, -t lugn och klok en hovman/hovdam, hovmän/ hovdamer en person som är anställd för att tjäna en kung eller en drottning att ha sitt förnuft i behåll att ha kvar sin förmåga att tänka outtröttlig, -t som aldrig blir trött att gagga att prata osammanhängande och obegripligt att skrocka att skratta dovt och ofta av annan orsak än glädje kapabel, -t som är mycket lämplig för en uppgift, duktig nedlåtande föraktfull självfallet naturligtvis, givetvis, självklart insmickrande som är överdrivet artig för att vinna fördelar fräck, -t oförskämd, mycket oartig

KAPITEL 4 DIADEMET

Efter att ha läst en av dessa kungörelser begav sig en gammal eremit till huvudstaden och bad om audiens hos kungen. Vakterna beviljade honom detta möte och ledde honom till tronsalen med alla möjliga hedersbetygelser, så lyckliga var de att någon äntligen vågade sig fram till rikets härskare. – Vad önskar du, gamle man? undrade kungen med föraktfull ton. – Jag kommer för att skapa diademet med vattendroppar, svarade den äldre mannen i all enkelhet. – Diade…? Kungen blev så förbluffad att han inte kunde avsluta sin mening. – Jag kommer för att skapa diademet med vattendroppar, fortsatte eremiten lugnt och sansat. – Du är galen, sa kungen. Hovmännen samtyckte, men den gamle eremiten log, tittade på kungen i ögonen, som för att säga ”Jag har hela mitt förnuft i behåll, det är du som är galen.” – Vet du vad du riskerar om du misslyckas? frågade kungen. – Jag kom för att skapa diademet med vattendroppar, upprepade den äldre mannen outtröttligt. – Han håller fast vid sin åsikt, sa kungen till sitt hov, jag tror att han gaggar, det måste vara åldern. Ensam i skogen så länge också, enligt min mening har den här mannen fullständigt förlorat förståndet, skrockade kungen. – Nej då, jag tror att det är fullt möjligt att skapa diademet, sa eremiten med upphöjt lugn. Den mäktiga regenten lät hämta sin dotter Catherine. – Mitt livs ögonsten, min kära Catherine, jag har en underbar nyhet att berätta för dig. Här är en man som påstår sig vara kapabel att skapa ditt diadem med vattendropparna. – Nåväl, se till att han påbörjar arbetet snarast, sa prinsessan en smula nedlåtande. – Nå? Vad väntar du på? Sätt igång och arbeta, beordrade kungen. – Jag kommer att skapa diademet på endast ett villkor. – Det beviljas dig på förhand. – Självfallet måste alla fängslade guldsmeder släppas ut ur fängelset. – Befria guldsmederna! beordrade kungen sina vakter. – Kära farbror, sa Catherine snällt och insmickrande, när ni ändå tillverkar ett diadem, kan ni också tillverka ett halsband? (Se där! Hon är minsann fräck, den lilla prinsessan!) – Absolut, min kära fröken, detta kommer inte att vara svårare. Men samma villkor gäller här också, som jag bönfaller Er att bevilja mig, Ers Majestät. – Det är överenskommet, försäkrade kungen, även om jag måste tömma alla kistor i riket eller skiljas från den största av mina rikedomar.

– Då är vi överens, fortsatte eremiten, men om villkoret inte uppfylls, kommer jag inte att hållas ansvarig för att diademet skapas och alla guld smeder får vara fortsatt fria. – Ja, det är det vi kom överens om, förkunnade kungen vars tålamod började tryta och vars anlete färgades rött av upphetsning över att äntligen få ett slut på den här historien. – Diademet! Jag vill ha mitt diadem! skanderade prinsessan, och mitt halsband! – Ni kommer att få dem, fina prinsessa, avgjorde den gamle eremiten medan han satte sig på tronens första trappsteg. Jag är beredd att tillverka lika många diadem, halsband och andra smycken med dessa vackra vatten droppar, som det behagar er. På ett enda villkor: att Ni, kära prinsessa, själv går och hämtar dessa vattendroppar till mig.

att tryta, tryter, tröt, trutit att börja ta slut ett anlete, -n ett ansikte (ålderdomligt ord) en upphetsning, -ar som är i upprört tillstånd att skandera att låta rytmiskt att behaga att tillfredsställa, att göra någon nöjd

Uppgifter Läsförståelse 1. Varför är prinsessan Catherine inte nöjd i början av sagan? 2. Varför tycker guldsmeden att det som prinsessan begär är omöjligt? 3. Vad hände med de oärliga guldsmeder som försökte lura prinsessan? 4. Vilket är eremitens villkor för att skapa smycket till prinsessan? 5. Vad är sagans budskap för dig? Motivera. Hur är huvudpersonerna i texten? Välj rätt alternativ. Prinsessan Catherine är stygg. Prinsessan Catherine är bortskämd. Prinsessan Catherine är godhjärtad. Guldsmeden blir förtvivlad när han hör vad prinsessan begär. Guldsmeden är säker på att han kan skapa smycket till prinsessan. Guldsmeden är oförskämd mot kungen. Kungen är förstående. Kungen är falsk. Kungen är maktgalen. Eremiten är gaggig och pratar osammanhängande. Eremiten är klok och säker på sig själv. Eremiten är tokig och vet inte vad han säger.

KAPITEL 4 DIADEMET

Ordkunskap och grammatik Smycken Para ihop bild och smycke. Skriv siffran under rätt bild. 1) armband 2) brosch 3) diadem 4) halsband 5) hängsmycke 6) ring 7) vristlänk 8) örhänge

Ädelstenar Para ihop bild och ädelsten. Skriv siffran under rätt bild. 1. en diamant

2. en safir

3. en rubin

4. en pärla

5. en bärnsten

6. en korall

7. en smaragd

Ädelmetaller Para ihop ädelmetallen med rätt färg. Skriv bokstaven under rätt bild. a. gråvit b. silverglänsande c. gulfärgad d. vitglänsande e. rödaktig

1. Guld

KAPITEL 4 DIADEMET

2. Koppar

3. Kvicksilver

4. Platina

5. Silver

KAPITEL 5

Medaljongen

Det var en gång en skomakare som hade arbetat hela sitt liv för att försörja sig själv och sin fru. Men hans maka, som han älskade så mycket, hade nyligen gått bort och lämnat honom ensam. Ett tjugotal år tidigare hade de varit väldigt lyckliga då skomakarens fru fött en son, som de älskade över allt annat. Men lyckan blev kortvarig. När barnet var knappt två år gammalt hade han försvunnit. I byn talade man om att pojken hade blivit kidnappad av ett gäng stråtrövare. Skomakaren och hans fru hade förtvivlat letat efter sin son i åratal, men ända fram till skomakarens frus död förblev pojken spårlöst försvunnen. Eftersom livet inte hade velat ge dem andra barn, hade de levt med hoppet att en dag få återse sin älskade son. Hoppet minskade dock mer och mer för varje år som gick, och försvann till slut för alltid med fruns själ. Hon dog utan att någonsin ha fått krama sin son ömt igen. I riket, där skomakaren levde, styrde en kung som inte heller hade några barn. Han var en vis kung, älskad av alla sina undersåtar. I över sextio lyckliga år hade han regerat klokt över landet och för alla rikets invånare hade det varit rikedom och lycka. Nu började kungen bli gammal och eftersom han inte hade några arvingar, kände han sig väldigt nedstämd. Självklart fanns det många syskon- och kusinbarn, vars enda dröm

en skomakare, – en person som har till yrke att tillverka eller reparera skor en maka, -or en hustru, en kvinna i ett gift par nyligen för en kort tid sedan att föda, föder, födde, fött att ge liv åt en stråtrövare, – en rånare som var verksam på landsvägar (historiskt) spårlös, -t utan att lämna några märken efter sig att vilja, vill, ville, velat att önska att återse, -ser, -såg, -sett att se igen en själ, -ar delen av personligheten som man kan tro lever kvar efter döden någonsin någon gång överhuvudtaget öm, -t här kärleksfull att styra, styr, styrde, styrt att regera, att leda, att ha det högsta ansvaret vis, -t klok en arvinge, -ar en person som ärver, som tar över efter någons död nedstämd, -t ledsen, sorgsen

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

att bestiga, bestiger, besteg, bestigit att klättra upp på en vishet (alltid singular) egenskapen att vara klok förståndig, -t klok, förnuftig girig, -t som älskar pengar och vill ha dem för sig själv lysten, -et som har starkt begär efter något en härskare, – en person som har den fullständiga makten över andra en medaljong, -er ett hängsmycke som innehåller ett miniatyrporträtt eller annan bild enbart bara, endast ond, -t här elak, stygg en avsikt, -er ett mål, ett syfte att låta, låter, lät, låtit att se till att något blir gjort att kungöra, -gör, -gjorde, -gjort att meddela offentligt ett undantag, – en avvikelse från det vanliga, en skillnad en bedrift, -er en storslagen handling, en bragd en bortgång (alltid singular) en död (högtidligt) angränsande som ligger nära en herde, -ar person som vaktar får vare sig … eller samordnande konjunktion som används efter en nekande sats när inget av två alternativ kommer i fråga ihärdig, -t uthållig, som inte blir trött, envis att bända, bänder, bände, bänt att bryta ett förvar, – en placering på ett säkert ställe en glasklocka, -or en klockformad glaskupa som används för att skydda föremål mot damm

en medaljong

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

var att en dag bestiga tronen, men ingen av dem hade den vishet som krävs för att styra ett land på ett förståndigt sätt. Vår kung ville absolut inte överlämna riket i händerna på en girig och lysten härskare, som skulle tvinga sitt folk att betala höga skatter för egen räkning. Det var därför av stor vikt att hitta en klok efterträdare, som skulle vara kapabel att styra riket, och som inte skulle förstöra allt som kungen hade byggt upp. Kungen var god vän med Féernas drottning, och därför bad han henne om råd. Hon förstod kungens oro och även hon ville att riket skulle fortsätta vara gott att leva i, så därför sa hon till sin gode vän: – Min käre vän, här får Ni en förtrollad medaljong, som enbart en man med gott hjärta och utan onda avsikter kommer att kunna öppna. I det här smycket döljer sig nyckeln till lyckans trädgård och personen som kan öppna den blir vald till Er efterträdare. Féernas drottning överlämnade en vacker guldmedaljong till kungen, hälsade honom adjö och poff, försvann i ett vitt moln. Kungen lät kungöra att alla män mellan 16 och 25 år, utan undantag, var inbjudna till slottet för att försöka öppna det underbara smycket. Den som lyckades med bedriften skulle få styra över riket vid kungens bortgång. Kort därefter infann sig hundratals unga män, redo att sättas på prov. Man bjöd in alla i tronsalen, och en efter en presenterade de sig för kungen. Dessa unga män kom från rikets alla hörn, vissa till och med från angränsande riken, andra ännu längre ifrån. En var en självsäker, stiligt och propert klädd prins, en annan kom in i tronsalen i sina smutsiga herdekläder. Alla var dock välkomna och alla fick chansen att försöka öppna medaljongen, vare sig de var från en nobel familj eller inte. Trots alla ihärdiga försök att bända loss medaljongen, lyckades inte en enda av dessa unga män öppna den. Efter några månader hade fortfarande ingen lyckats öppna medaljongen, och det kom inga fler unga män till slottet för att pröva lyckan. – Finns det ingen man med tillräckligt gott hjärta i hela riket? Kan Féernas drottning ha misstagit sig? funderade kungen. Han kallade på henne igen, men hon svarade inte. Efter att förgäves ha försökt få Féernas drottning att svara, gav kungen upp hoppet, och bad sitt tjänstefolk att lägga undan medaljongen i säkert förvar under en glasklocka gömd i slottet. Månaderna en glasklocka och åren gick och hela historien

föll i glömska. Eller var det så att alla låtsades ha glömt historien? Det hade nästan varit en vanära för kungen och hans rike, därför pratades det aldrig om det och medaljongen glömdes slutligen verkligen bort. Några år senare arbetade en ung man nämnd Alexis på slottet, tillsammans med sin mor Opaline, som arbetade i köket som kokerska. Alexis fick jobba som springpojke, vilket var ett arbete som passade den unge mannen alldeles utmärkt, då han var trevlig och genuint vänlig och alltid ställde upp när någon behövde hans hjälp. Alexis var också duktig på att berätta historier och kungen hade fäst sig vid honom. Det var dock en historia som Alexis inte kände till, nämligen den om medaljongen. Om kungen hade glömt eller låtsades ha glömt historien var ovisst, men han yppade inget för pojken. Han tyckte att Alexis, som han nu nästan hade adopterat, verkade vara lämpad att ersätta honom när hans sista stund var kommen. Kungen delgav dock inte någon sina tronföljdsplaner, och den främsta anledningen till det var att han inte ville att hans bror- och systersöner, som följdriktigt borde ärva kronan vid hans död, skulle ana något och göra sig av med den enda person som numera betydde något för vår gamle kung. Ingen visste var Alexis och Opaline kom ifrån, men efter hand som tiden gick hade Opaline avslöjat sitt hemlighetsfulla förflutna till trogna vänner bland slottets tjänstefolk. Sedan barnsben hade hon levt ett kringflack ande liv tillsammans med en grupp människor som livnärde sig på att spela teater, jonglera och göra små arbeten i de byar de passerade. När hon var i tjugoårsåldern, kom de en dag till en stad i södra Spanien med sin husvagn. Då hade hon fått syn på ett cirka tvåårigt barn, övergivet på en kyrktrappa. Den lille pojken stod i sina trasiga kläder. Han var smutsig, eländig och grät. Opalines hjärta brast av att se den ensamme pojken och hon tyckte att han var så vacker, så späd och så ledsen där han satt ensam

att låtsas att medvetet ge sken av eller att föreställa sig något som sant, trots att det inte stämmer med verkligheten en vanära (alltid singular) en skam, när andra människor inte längre respekterar en en springpojke, -ar en pojke som uträttar ärenden åt andra människor genuin, -t äkta att ställa upp, ställer, ställde, ställt att vara ett stöd, att hjälpa att fästa sig, fäster, fäste, fäst att börja tycka om att yppa att tala om något hemligt lämpad, -t passande kommen, -et (perfekt particip av att komma) som har kommit att delge, delger, delgav, delgett/ delgivit att meddela en tronföljd ett sätt på vilket kunga makten ärvs och går vidare till någon annan främsta viktigaste en anledning, -ar en orsak, ett skäl följdriktig, -t logisk att ana att misstänka att avslöja att tala om något hemligt förfluten, -et det som hände tidigare i någons liv trogen, -et pålitlig kringflackande som innebär resor hit och dit att livnära, livnär, livnärde, livnärt att skaffa medel för att leva (t.ex. pengar och mat) att jonglera att bolla eller balansera med flera föremål samtidigt (som cirkuskonst) en by, -ar ett litet samhälle övergiven, -et (perfekt particip av att överge) lämnad ensam att gråta, gråter, grät, gråtit att fälla tårar späd, spätt liten och svag

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

moderlig, -t som är typisk för en mor mödosam, -t ansträngande, besvärlig, jobbig att förbli, förblir, förblev, förblivit att fortfarande vara fruktlös, -t förgäves, utan resultat att tillåta, tillåter, tillät, tillåtit att ge sitt tillstånd ytterligare dessutom, ännu mer att mätta att ge mat till att anse, anser, ansåg, ansett att tycka så småningom efter hand, med tiden en monark, -er en statschef i en monarki (en kung eller en drottning) att behärska att kunna väldigt bra att betrakta här att anse innerlig, -t djupt och intensivt att utforska att undersöka i detalj undanskymd, -t delvis gömd ett skynke, -n ett stort tygstycke att täcka något med ett siden (alltid i singular) ett dyrbart glänsande fint tyg täckt, -t (perfekt particip av att täcka) som hade lagt sig över att gråna att bli grå oansenlig, -t liten, obetydlig skimrande (presens particip av att skimra) som lyser en sammet (alltid singular) ett elegant tyg med mjuk, mattglänsande lugg med len yta belagd, -t (perfekt particip av att belägga) täckt inristad, -t (perfekt particip av att rista in) graverad sirlig, -t utformad med prydande snirklar och böjningar om dekoration

en sammetskudde

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

på kyrktrappan, att hennes moderliga hjärta inte kunde låta honom sitta där, utan hon tänkte hjälpa honom att antingen hitta hans mamma eller ta hand om honom. Medan de andra letade efter en plats att ställa sin husvagn på för natten, stannade hon, lyfte upp pojken i famnen och gick in i kyrkan för att prata med prästen. Men han kunde inte hjälpa henne. Hon gick ut och frågade människor som gick förbi, men ingen visste vare sig var pojken kom ifrån eller vem hans mamma var. När hennes mödosamma efterforskningar förblev fruktlösa, bestämde sig Opaline för att ta hand om pojken själv. Men alla i den här truppen var redan så fattiga att de inte kunde tillåta ytterligare en mun att mätta. Därför, när de andra vandrade vidare, hade Opaline stannat i den här spanska staden och gjort alla möjliga små arbeten hon kunde för att försörja sig själv och pojken, som hon numera ansåg som sin egen. När staden och dess invånare inte längre hade något enkelt yrke att erbjuda henne, vandrade hon och pojken vidare till olika städer och riken i flera år tills de kom till det här riket med den vise kungen. Nu hade Opaline ingen annan önskan än att få stanna här och leva resten av sitt liv i kungens tjänst. Alexis blev så småningom en stilig och vacker ung man, som genom sina spännande och roliga historier alltid samlade folk omkring sig. Kungen hade en dag blivit nyfiken och kallat till sig den unge mannen. Med sitt vänliga sätt hade Alexis fångat kungens hjärta och så småningom hittat sin plats vid kungens sida. Han fortsatte att berätta spännande och roliga historier för monarken, vilket fick honom att glömma sin sorg. Alexis behärskade berättandets konst och kände till många historier, då han hade rest under större delen av sitt korta liv. Kungen älskade att lyssna på den unge mannen; han kände sig lycklig i pojkens sällskap och betraktade honom nästan som sin egen son. Den son han aldrig haft men önskat sig så innerligt. En dag då Alexis utforskade slottet efter något som kunde vara källan till en bra berättelse, upptäckte han bakom tronsalen ett undanskymt rum, vars smala dörr var dold under ett sidenskynke. Det verkade som att ingen hade varit i det här lilla rummet på länge; allt var täckt av ett tjockt lager damm. Det fanns många väldigt gamla föremål i rummet: kistor fyllda med gammaldags klädesplagg ingen hade haft på sig på åratal; tavlor täckta av lakan, vars vita färg hade sedan länge grånats av åren och dammet; och under en oansenlig dammtäckt glasklocka låg något skimrande. Alexis tog en näsduk ur sin byxficka, torkade av dammet på glaset, lyfte det och upptäckte, liggande på en blå sammets kudde, en praktfull liten medaljong i guld belagd med juveler och med vackert inristade sirliga

graveringar. Alexis tog upp medaljongen och när han öppnade den, fylldes hela rummet med ett strålande ljus. Vid första anblicken blev Alexis häpen och lite rädd, men tog mod till sig och såg sig omkring i den vackra världen han besåg. Efter några sekunder som verkade vara en evighet sansade han sig och slog igen medaljongen. Trots att det han såg var förtrollande vackert, sprang han iväg för att förtälja kungen sitt nya äventyr. Alexis hittade kungen i slottets ofantliga bibliotek, med böcker som täckte väggarna från golv till tak, och sa till kungen med andan i halsen: – Ers Majestät, jag har något mycket spännande att berätta. Jag är övertygad att ni inte kommer att tro mig. Kungen tittade överraskat på Alexis, men med ett leende på läpparna svarade han: – Varför skulle jag inte tro dig, min käre pojk? – Därför att det är så fantastiskt! Jag befann mig nyligen i det lilla rummet som gränsar till tronsalen. Oss emellan skulle det här rummet verk ligen behöva städas. Men låt oss nu höra berättelsens fortsättning. När jag befann mig i rummet bland alla dessa gamla artefakter, upptäckte jag något helt fantastiskt. Under en oansenlig glasklocka låg en magnifik medaljong, och när jag öppnade den, kom underbara saker i min åsyn. Plötsligt befann jag mig inte längre i det dunkla rummet, utan i en ofantligt stor, underbar trädgård med blommor i olika färger och vackra träd jag aldrig sett förr. Men, jag var tvungen att stänga igen medaljongen då något bländade mig. Otroligt, eller hur? Kungens hjärta bultade hårt. Hans händer darrade och med en röst som knappt hördes sa han: – Jag tror dig, kära barn. Gå och hämta medaljongen till mig, är du snäll, och möt mig i tronsalen med den. Alexis gick och kungen tillkallade sina hovmän för att berätta för dem vad Alexis hade sagt. – Mina kära undersåtar, jag har precis fått veta att den unge Alexis lyckades öppna medaljongen jag fick av Féernas drottning för många år sedan. – Ers Majestät, det kan inte vara möjligt, svarade hovmästaren. Det måste vara ännu en påhittad historia som Alexis berättat för er. Hundratals unga män kom och ingen lyckades öppna medaljongen, inte ens de mest ädla unga män som försökte lyckades. Hur skulle en enkel page då kunna lyckas med det? – Mina vänner, det är inte det ädla man får med blodet och adelskapet som är viktigast, utan det ädla i hjärtat betyder allt. Jag har bett Alexis hämta medaljongen, så ni kommer själva att få bevittna att han är den utvalde att bli min efterträdare. När den unge Alexis kom tillbaka, lade sig en tung tystnad i tronsalen. I handen höll han den värdefulla medaljongen. Trots sin förvåning över att

en gravering, -ar handlingen att ha skurit en text eller dekorationen i något föremål en anblick (alltid singular) ett syn intryck (det man ser) när man tittar på något (används oftast i uttrycket ”vid första anblicken”) häpen, -et förvånad att bese, beser, besåg, besett att se på något i syfte att studera det en evighet, -er en tid som aldrig tar slut att sansa sig att komma till själsligt lugn från tillstånd av upprördhet att slå igen, slår, slog, slagit att stänga förtrollande som fascinerar genom sin charm att förtälja, förtäljer, förtäljde, förtäljt att berätta ofantlig, -t oerhört stor med andan i halsen andfådd, som har svårt att andas efter att ha sprungit en artefakt, -er ett föremål, en sak en åsyn (alltid singular) en anblick dunkel, -t ganska mörk, skum att blända att lysa så starkt att det gör ont i ögonen att bulta att slå hårda slag att darra att skaka påhittad, -t (perfekt particip av att hitta på) fantiserad, som någon har tänkt ut och som inte är sann ädel, -t som kommer från en adlig (högt uppsatt) familj; som har väldigt fin kvalitet en page, -r ung man med uppgift att tjänstgöra vid ett hov (kungs eller drottnings omgivning) ett adelskap (alltid singular) det att tillhöra adeln (en samhällsklass som tidigare hade ärvda sociala förmåner) att bevittna att se med egna ögon

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

skyndsam, -t snabb en uppenbarelse, -r något som visar sig svävande (presens particip av att sväva) som hänger i luften fager, -t vacker att härstamma att komma från, att ha sitt ursprung i föreställande (presens particip av att föreställa) som avbildar en kyss, -ar en puss på någon annans läppar en fästmö, -r en kvinna som en man är förlovad med att förstena att förvandla till sten en skyddsling, -ar en person som får beskydd och hjälp av en annan person i sinom tid (uttryck) efter en viss tid, så småningom

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

se hovet samlat, gick han rakt mot kungen och öppnade medaljongen på nytt, inför undersåtarnas häpna ögon. Tronsalen fylldes av ett bländande ljus. Hovmännen skyddade skyndsamt sina ögon, medan Alexis och kungen tittade på uppenbarelsen. De hade kommit in i lyckans trädgård. Medaljongen lyfte från Alexis händer och ledde dem svävande till det fagra skenet, som tidigare hade bländat Alexis. Ljuset härstammade från en kristallstaty föreställande en ung kvinna sittande på en klippa; hon var omringad av blommor och allt runt omkring henne var så vackert att det väckte ett leende hos alla som såg detta; men från statyns ögon, som verkade titta på pagen med en oändlig sorg, rann det tårar. Alexis närmade sig statyn och med sina mjuka händer torkade han de orörliga ögonen. Hur skulle man kunna väcka henne till liv igen? Han lade sina varma läppar mot statyns kalla mun. I alla sagor han hade hört kunde den sovande prinsessan väckas med den ädle prinsens kyss, varför skulle det inte fun gera för honom också? Flickan var ju ingen annan än Alexis fästmö, som några år tidigare hade förstenats av en svartsjuk häxmästare som inte hade lyckats få flickan att älska honom. Den förstenade flickan stängde han in i en djup grotta för att ingen skulle hitta henne. Det som häxmästaren inte visste, var att flickan var Féernas drottnings skyddsling. Tyvärr kunde inte Féernas drottning bryta trolldomen och återge flickan liv, men hon kunde få bestämma att endast äkta kärlek kunde bryta förtrollningen och hon placerade flickan i lyckans trädgård för att den som älskade henne på riktigt i sinom tid skulle kunna ge henne livet åter.

Alexis tittade bedrövat på sin älskade flicka. Ingenting annat betydde något för honom just nu. Det enda han önskade var att få tillbaka sin kärlek, som han äntligen hade hittat igen. Men han kände till häxmästarens trolldom och visste att han inte kunde bryta den. Som ett sista försök att väcka henne, eller som ett sätt att trösta henne, smekte han statyns kalla händer, omfamnade henne, och med en tår i ögonvrån uttryckte han långsamt mer från hjärtat än från munnen dessa magiska ord som kan läka allt: ‒ Å, min älskade! Äntligen har jag hittat dig igen. Det spelar ingen roll vilken skepnad du har. Nu kan vi återigen vara tillsammans. Jag älskar dig och kommer för alltid att göra det. Dessa enkla, vackra och mäktiga ord var allt som behövdes. Alexis äkta kärlek för den unga kvinnan gjorde att statyns bräckliga kristall förvandlades till hull, och som väckt efter en lång sömn lade den unga flickan leende sitt huvud mot Alexis axel. Han tog henne i sina armar och bar henne mot kungen. Medaljongen slogs igen och trillade på golvet. Trädgården och alla vackra saker kungen och Alexis sett försvann. Nu återstod endast kungen och den unge pagen med en vacker kvinna i sina armar. Hovmännen förstod ingenting. Vad hade hänt? Var kom den här flickan ifrån? Det fick de aldrig veta, för de hade inte insett det viktigaste. Alexis gifte sig med sin älskade; kungen dog någon tid efteråt och Alexis besteg tronen med sin vackra hustru vid sin sida. Sålunda styrdes riket under många år framöver av en klok och god kung. Var Alexis skomakarens son? Ingen kommer någonsin att få veta det. Den gamle skomakaren blev inbjuden till den nye kungens bröllop men dog kort efter den nya regentens kröning. Kände han igen sin son i Alexis? Vi vet inte. Ibland får man inte svar på alla sina frågor, och så blev det också i den här sagan. Men det viktigaste var att den nye kungen hade förstått att nyckeln till lyckans trädgård, det är kärleken.

bedrövad, -t ledsen att omfamna att krama en skepnad, -er en form, ett utseende ett hull (alltid singular) kroppens mjuka delar att trilla att ramla, att falla att inse, inser, insåg, insett att förstå sålunda alltså, således, följaktligen en kröning, -ar handlingen att kröna någon (kröna: sätta krona på)

Uppgifter Läsförståelse 1. Var kommer Alexis adoptivmor Opaline ifrån? 2. Varför gillar kungen Alexis? 3. Var förvaras medaljongen tills Alexis hittar den? 4. Var befinner sig kungen när Alexis kommer till honom för att berätta om medaljongen? 5. Hur ser kristallstatyn ut? 6. Vad är sagans budskap för dig? Motivera.

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

Sant eller falskt Är påståendet sant eller falskt? Kryssa i rätt alternativ.

Sant Falskt

1. Opaline kommer från Spanien.

2. Alexis är skomakarens son.

3. Kungen är en vis kung.

4. Opalines familj ville inte att hon skulle ta hand om den övergivna pojken.

5. Alexis gillar att underhålla kungen.

6. Opaline arbetar i slottets matsal.

7. Kristallstatyn är häxmästarens fästmö.

8. Medaljongen är nyckeln till lyckans trädgård.

Ordkunskap och grammatik Tyg Para ihop tyg med rätt förklaring. Skriv bokstaven under rätt bild. a. ett tyg av en växt som odlas i varma länder b. tyg av fårull d. ett blankt, fint tyg e. ett mjukt tyg med tät lugg

1. Siden

2. Sammet

3. Bomull

c. tyg framställt av lin

4. Linne

5. Ylle

Använd rätt ord – Brudpar ett brudpar: båda två i paret en brudgum: mannen i paret en brud: kvinnan i paret

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

Prepositioner Välj bland verben här nedan. Skriv in verbet som passar i meningen, böj det i rätt form och skriv rätt preposition. För grammatikgenomgång se s. 212 i grammatikdelen. berätta få syn fästa sig förklara gifta sig lyssna presentera sig säga titta tänka 1. Den äldre mannen hade börjat den lille pojken. 2. – Hur många gånger ska jag behöva dig att städa ditt rum? sa mamman argt till sitt barn. 3. När han kom hem, han sin fru vad han hade varit med om. 4. Hon kunde inte henne vad som hade hänt. 5. Den unge pagen kungen och sade att han hade kommit för att öppna medaljongen. 6. När prinsessan kom in i den magiska trädgården, hon underbara blommor och träd, som hon aldrig hade sett förr. 7. Kungen tyckte om att Alexis berättelser. 8. Utan att vad han gjorde, gick han rakt ut i gatan och var nära att bli påkörd. 9. Drottningen bedrövat sin dotter som den elaka häxan precis hade förvandlat till en svan. 10. Prinsessan sin älskade, och de levde lyckliga i alla sina dagar.

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

Partikelverb Välj bland partikelverben här nedan. Skriv in verbet som passar i meningen och böj det i rätt form. För grammatikgenomgång se s. 213–215 i grammatikdelen. bjuda in göra sig av med känna igen känna till slå igen springa iväg ställa upp ta hand om torka av torka bort torka upp

1. Vi behöver hjälp att flytta nästa vecka. Har du möjlighet att och hjälpa oss? 2. du en bra städfirma som vi kan anlita? 3. Barnen hade skrivit med tuschpennor på väggarna i vardagsrummet, så pappan det med diskmedel. 4. När hon träffade honom igen efter tio år, hon inte honom. 5. Det fanns mycket damm på glasklockan, så han den med sin näsduk. 6. Dörren bakom honom med en häftig smäll, efter att han hade kommit in i rummet. 7. Vi vill inte henne, eftersom hon har varit otrevlig mot oss. 8. Du måste med dina gamla trasiga skor, som du inte använder längre. Du kan lämna dem på återvinningscentralen, där de kommer att dem. 9. Hon råkade spilla kaffe på köksbordet så hon var tvungen att allt innan hon gick till jobbet. 10. Tjuven med kassan, efter att han hade brutit sig in i butiken på lördagskvällen. En äldre man blev vittne till händelsen och rapporterade det till polisen, som fortfarande letar efter tjuven.

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

Reflexiva verb Para ihop verb och förklaring. Välj sedan bland verben och skriv dem i rätt form i meningarna här nedan. Tänk på böjning av det reflexiva pronomenet. För grammatikgenomgång se s. 216 i grammatikdelen. 1. att befinna sig

a. att tjäna pengar för att kunna leva

2. att fästa sig

b. att vilja ha

3. att försörja sig

c. att vara på en plats

4. att gifta sig

d. att ta sig friheten att göra något

5. att närma sig

e. att bli lugn

6. att sansa sig

f. att komma närmare

7. att tillåta sig

g. att börja tycka om

8. att önska sig

h. att ingå äktenskap

1. Jag vet att du en ny cykel till din födelsedag. 2. Ju mer julafton , desto ivrigare blev barnen. 3. Trots att han är rik, har han aldrig att slösa pengar på saker han inte behöver. 4. Hans arbete som försäljare som han hade för att kunna krävde långa arbetsdagar. 5. När jag var liten, hade jag vid en pojke som gick i samma klass som jag. 6. – Var ni just nu? – Vi har precis kört av motorvägen och kommer fram till er om fem minuter. 7. När vi gick allting fel. Min brudtärna tappade våra ringar på golvet under ceremonin i kyrkan, min mans kostym sprack i axeln och bröllopstårtan föll ihop på restaurangen på kvällen. 8. Efter att ha hört den upprörande nyheten om att deras mamma hade kört av vägen, tog det tid innan de lyckades och förstå att det faktiskt inte var så allvarligt, eftersom krockkudden hade utlöst och hon hade klarat sig utan skador.

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

Presens particip Ersätt orden inom parentes och skriv om verbet i presens particip i meningen. För grammatikgenomgång se s. 217 i grammatikdelen. (som svävade)

1. Det kom ett objekt på himlen. Alla trodde att det var ett ufo, men det visade sig vara en rislykta.

(som satt)

en rislykta

2. på sin tron, tittade kungen på sina undersåtar med sorgsen blick. Han önskade sig en klok efterträdare, men hade hittills inte hittat någon.

(som ligger)

3. För att rita på ett papper, är det vanligt att man lägger pappret i format framför sig innan man börjar rita.

(som föreställer)

4. Konstnären hade målat en tavla ett par

(som sitter)

på en klippa och

(som betraktar)

solnedgången över havet.

(som sover)

5. Man ska inte väcka en björn.

(som ler)

6. Läraren kom in i klassrummet och hälsade glatt på sina elever.

(som låg)

7. Hon letade efter sin bror och hittade honom i hängmattan.

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

Perfekt particip Stryk under den verbform som passar i meningen. För grammatikgenomgång se s. 218 i grammatikdelen. 1. Stunden var kommen/kommet/komna då jultomten skulle knacka på dörren och dela ut julklapparna till de förväntansfulla barnen. 2. Herden tog in sina får i en övergiven/övergivet/övergivna kyrka. 3. Bakom den dold/dolt/dolda dörren fanns ett rum med många gamla artefakter. 4. Alla möblerna i rummet var täckt/täckta av vita lakan för att skydda dem mot damm eftersom familjen skulle vara bortrest i över ett år. 5. Smycket var belagd/belagt/belagda med underbara juveler i alla möjliga färger. 6. På insidan av ringen var en text inristad/inristat/inristade. Det var namnen på brudparet och datum för deras bröllopsdag. 7. Barnen har livlig fantasi och är duktiga på att berätta påhittad/påhittat/påhittade historier. 8. En hage är betesmark omringad/omringat/omringade av stängsel. 9. Ett petrifikat är en förstenad/förstenat/förstenade lämning av djur eller växter från en tidig geologisk period. Dessa förstenad/förstenat/förstenade rester av djur eller växter kallar man fossiler.

KAPITEL 5 MEDALJONGEN

Glömda sagor Texter och övningar i svenska som andraspråk Glömda sagor är ett läromedel för alla som vill utvecklas i svenska. Boken vänder sig till dem som har klarat minst SFI-C (eller har kunskaper motsvarande A2–B2 i svenska) och som vill uppnå C1-nivå i svenska (eller motsvarande svenska 3 på gymnasienivå). Boken kan användas för självstudier eller som extra läsförståelsematerial i en klass. Den vänder sig i första hand till personer med svenska som andraspråk, men även de som har svenska som modersmål och vill utveckla sitt ordförråd, sin läsförståelseförmåga och sina grammatikkunskaper kan ha nytta av materialet. I boken finns tolv sagor. Efter varje saga finns läsförståelsefrågor, samt ordkunskapsoch grammatikövningar som bygger på innehållet i sagan. I slutet av boken finns en grammatikdel. I boken finns det en tydlig progression. Sagorna blir längre och svårare och övningarna blir allt fler, samt mer och mer komplexa i takt med att man arbetar med boken. Man kan läsa varje saga för sig, men tanken är ändå att läsa alla sagorna i den ordning de kommer i boken, då det finns några karaktärer som återkommer. Övningarna bygger dessutom på en progression och vissa grammatiska moment återkommer i olika svårighetsgrad ju längre fram man arbetar i boken. I den digitala del som ingår i läromedlet kan man lyssna på alla sagorna.

Cécile Tartar är en engagerad och uppskattad svensklärare med mångårig erfarenhet av läraryrket. Hon är uppvuxen i Frankrike och kom till Sverige 1997 som 20-åring. Cécile lärde sig svenska och utbildade sig sedan till gymnasielärare i franska, svenska och svenska som andraspråk. Hon skrev Glömda sagor på franska i slutet av 1990-talet och översatte dem själv till svenska 2016.

Art.nr 40919

studentlitteratur.se