9789144138794 by Smakprov Media AB

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37850 ISBN 978-91-44-13879-4 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015, 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Karl Stefan Andersson Ombrytning inlaga: Anna Åström Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock.com Printed by Eurographic Group, 2020

Innehåll

Förord till andra upplagan 9 Inledande reflexioner 11 Bokens perspektiv 13 Varför denna bok? 17 1 Vad är våld? 21 Kön och våld 23 Våld mot den egna kroppen 25 Kollektivt våld 30 Interpersonellt våld 34 Våld eller vara? 39 Frivillighet eller tvång? 42 Horstigmat 45 2 Mäns våld mot kvinnor 47 Ett reaktivt begrepp 48 Ett könsmaktsperspektiv 51 Ett internationellt perspektiv 53 Kritik av könsmaktsperspektivet 56 Våldets omfattning 61 Slagen dam 65 Mätandets politik 68 3 Att leva med våld 71 Våldets former 72 Digitalt våld 76 Att stanna i våldet 78

Att lämna våldet 83 Kvinnojourerna och våldet 87 Besvärliga eller fogliga kvinnor 90 Våld och hälsa 96 När våldet dödar 98 4 Våld och maskulinitet 105 Förklaringar till mäns våld 106 Våldet och den Andre 112 Mäns berättelser 118 5 Sexualitet och våld 131 Aktiv och passiv 133 Uppdämd drift 137 Skylla sig själv 144 Rena offer 152 Vilja och ovilja 154 6 Våld och lagen 159 Mot en sexualbrottslagstiftning 162 Tvång och uppsåt 168 Samtycke och oaktsamhet 173 Sexuella övergrepp mot barn 179 7 Våld och internet 185 Konstruktionen av en farlig plats 186 Våldets olika könade begrepp 193 Internetrelaterade kränkningar 196 Bildbaserade sexuella övergrepp 203 Kontaktförsök 210 Våldtäkt via internet 213 Likheter och skillnader 216

8 Våld och kultur 221 Våld i hederns namn 224 Rättsläget 229 Olika perspektiv 232 Kulturalisering och kultur 237 Att hantera våldet 241 Likheter och skillnader 249 9 Kvinnors våld 251 Barnamord 254 Fosterfördrivning och abort 260 ”Tjejvåld” – flickors gatuvåld 263 Kvinnors våld mot män i nära relationer 268 Självförsvar eller uppsåt? 274 10 Våld och motstånd 277 Feminism och manshat 279 Bakslag 286 Utpekandet av män som grupp 291 Kvinnohat 298 Kön utan våld? 302 Referenser 309 Register 351

Förord till andra upplagan

Första upplagan av boken Våldets kön utkom 2015 men de utmaningar som våldet innebär för samhället har inte minskat under de fem år som förflutit. I stället har ”nya” former av våld synliggjorts, såsom olika uttryck för våld och förtryck i hederns namn, och våld i kölvattnet av den ökande digitaliseringen. Med digitaliseringen har nya sätt att kontrollera, hota och förfölja flickor och kvinnor, liksom nya kanaler och former för att köpa och sälja sexuella tjänster identifierats. Nya begrepp som hämndporr, näthat, oskuldskontroll, sugar dating och äktenskapsresa har uppmärksammats inte minst i medierna. Sedan 2017 har metoo lyst upp det mörkertal som vanligen präglar utsatthet för sexuellt våld och 2018 trädde en sedan länge omdebatterad samtyckesbaserad sexualbrottslagstiftning i kraft. Samtidigt har motståndet mot feminismen intensifierats på många håll i Europa parallellt med framväxten av ultranationalistiska rörelser. Frågor som rör våld är även fortsatt brännande och starkt polariserade såväl i mediedebatten som i partipolitiken och inom akademin. Arbetet med att hantera och motverka våld har således inte blivit lättare för de yrkesverksamma som möter problemet i sin dagliga verksamhet. Tvärtom ställs de inför dilemman när olika riktlinjer och lagrum krockar, eller när kunskapsläget är svagt. Det är i detta sammanhang vi sett behovet av en uppdaterad och i stora delar utvidgad utgåva av Våldets kön.

Förord till andra upplagan I denna reviderade utgåva har vi pekat ut de viktigaste förändringarna som rör mäns våld mot kvinnor. Samtliga kapitel har uppdaterats och utvidgats. Ny forskning har inkluderats, liksom i förekommande fall statistik. Den största förändringen är att våld som utövas via internet har fått ett eget kapitel, Våld och internet. I kapitel 1 Vad är våld? har avsnittet ”Kön och våld” utvidgats till att omfatta ett exempel på vad FN benämner som ”skadliga sedvänjor”, nämligen kvinnlig könsstympning. I samma kapitel har avsnittet om prostitution, ”Våld eller vara?”, fördjupats. Kapitel 3, Att leva med våld, har utökats med avsnittet ”När våldet dödar”, om dödligt våld mot kvinnor. Kapitel 4, Våld och maskulinitet, har uppdaterats med en diskussion om hur synen på den Andre förändrats efter flyktingkrisen 2015 och gruppen ”ensamkommande”. I kapitel 5, Sexualitet och våld, har ett nytt avsnitt om samtycke och metoo inkluderats, ”Vilja och ovilja”. Kapitel 6, Våld och lagen, har utvidgats med en diskussion om den nya samtyckesbaserade lagstiftningen som trädde i kraft 2018. Kapitel 10, Våld och motstånd, har fått ett ökat fokus på reaktionerna mot metoo.

5 Sexualitet och våld

När vi föreställer oss en våldtäkt är det överfallsvåldtäkterna vi tänker på: ett plötsligt överfall av en okänd man som ligger på lur i en mörk gränd eller en park på kvällen. Det är också så våldtäkter vanligen har porträtterats i populärkultur och rapporteras i medierna (jfr Mardorossian 2014). Det är en typ av våldtäkt som de allra flesta är beredda att karaktärisera som ett fruktansvärt brott. Det är vad vi förstår som ”riktiga” våldtäkter (jfr Estrich 1987). I realiteten utgör dessa ”riktiga våldtäkter” endast en mycket liten del av det totala antalet våldtäkter. Brå visar att ungefär 5 procent av polisanmälda våldtäkter i Sverige är överfallsvåldtäkter (Brå 2019:9). Vad händer när våldtäkten inte är ett överfall av en främling i en mörk park, utan ett ofrivilligt samlag av en partner som bestämde sig för att ”köra på”? Vad händer när gärningspersonen inte är okänd utan en av de populäraste killarna på skolan på en liten ort där alla känner alla? Vad händer när offret inte beter sig som ”myten om våldtäktsoffret” anger att hon ska göra före, under och efter våldtäkten (McKenzie-Mohr 2014)? Sexuellt våld är komplext och problematiskt på många sätt. Vad är sex och vad är våld och hur ska vi dra gränsen häremellan? Inte sällan talas det om det sexuella våldets ”gråzoner” eller om en ”glidande skala” mellan sexuella handlingar och sexuella våldshandlingar (jfr Gunnarsson 2020). En förklaring är att det inte är handlingarna i sig som utgör våldet, utan kontexten. ”Samlag” och

131

5 Sexualitet och våld ”samlagsliknande handlingar”, som är det som omfattas av svensk våldtäktslagstiftning, är inte brottsliga handlingar så länge de sker frivilligt (BrB 6 kap. 1 §). Fri sexualitet, eller åtminstone fri heterosexualitet, har tvärtom sedan den så kallade sexuella revolutionen på 1960-talet haft ett centralt kulturellt värde i Sverige som något positivt som går bortom den reproduktiva funktionen. Det är i vilket sammanhang de sexuella handlingarna utförs som avgör om de kan räknas som sexuellt våld eller inte, närmare bestämt om de inblandade inte deltar frivilligt, utan kanske till följd av våld, hot eller utnyttjande av utsatt position. I nästa kapitel kommer vi att beskriva hur sexualbrottslagstiftningen ser ut och har förändrats i Sverige över tid, men först vill vi dröja kvar vid tanken att det finns glidningar och gråskalor i relation till sexuellt våld. Varför anses det svårt att veta vad som är våldtäkt och vad som inte är det? Många människor reagerar med upprördhet över medialt uppmärksammade friande våldtäktsdomar (Nilsson 2020). Mannen som enligt rätten inte hade förstått att kvinnans nej var ett nej, utan kunde ha trott att det ingick som en del av spelet vid dominanssex (Aftonbladet 10/1 2014); de fem killarna som hade sex med en tjej som de låst in i ett mörkt rum, men som rätten inte ansåg befann sig i en utsatt situation (Expressen 27/9 2013); killen som sköt en tjej i huvudet med en luftpistol för att få henne att ge en annan kille oralsex, men som enligt rätten kanske inte förstod att det var tvång (Aftonbladet 31/3 2014). Exemplen är otaliga och vid första anblicken ter det sig kanske ofattbart att rätten gör dessa tolkningar av vad som skett. Här blir det relevant att fråga varför en sextonårig pojke inte förstår att flickan inte vill ge oralsex när han måste skjuta henne i huvudet för att få henne att göra det. Eller snarare, varför tingsrätten anser att en sextonårig pojke inte kan förstå det. I det här kapitlet vill vi ge en bakgrund till de kulturella föreställningar som ligger till grund för detta och liknande synsätt – det som på senare år populärt har kommit att kallas ”våldtäkts kultur” (jfr Sanyal 2018). Vilka grundläggande normer, värderingar och föreställningar påverkar hur vi ser på förhållandet mellan sexualitet, kön och våld? En gemensam nämnare för det

132

5 Sexualitet och våld som kategoriseras som sexuellt våld är att kulturella föreställningar om manlig respektive kvinnlig sexualitet är verksamma i samhällets bemötande och hantering av våldet. Syftet med kapitlet är att knyta föreställningar om sexuellt våld till normer om kön och sexualitet.

Aktiv och passiv En förklaring till att det anses svårt att veta vad som är sexuellt våld och vad som inte är det, är föreställningen om manlig och kvinnlig sexualitet som komplementär. Det vill säga att synen på sexuellt våld utgår ifrån en tydlig heteronorm. Män och kvinnor förstås som i grunden olika, men antas attraherade av just denna olikhet (Larsson 2002:80ff). När heterosexuella relationer förekommer på film, i litteratur eller i låttexter gestaltas kvinnor som passiva och mottagande medan män framställs som aktiva och initiativtagande. Kvinnors motstånd uppfattas som ett klädsamt tecken på femininitet och moral medan mäns kraftfulla framhärdande blir ett tecken på virilitet och potens. Etnologen Simon Ekström beskriver detta som en Casanovaförståelse av den heterosexuella relationen där mannen är förföraren och kvinnan den som blir förförd. Mannens uppgift är att övervinna kvinnans (låtsade) motstånd, gärna genom sin charm eller övertalningsförmåga, men vid behov även med våld (Ekström 2002:149ff, jfr Ekström 2001, Smiler 2012:17ff). Utöver Casanova gestaltas detta tema i berättelser om den spanska kvinnoförföraren Don Juan. Mannen som kvinnans sexuella förlösare är också ett vanligt tema i äldre och nutida erotisk folklore, liksom i samtida litteratur och populärkultur (Lövkrona 1996:123ff, ds. 2020, Smiler 2013:102ff). Kvinnor som uppvisar ett sexuellt intresse, eller ännu värre, själva tar sexuella initiativ, förstås, och framställs, i det här perspektivet som avvikande och farliga. I skräckfilmsgenren är det den mest sexuellt aktiva unga kvinnan som mördas först, medan den ”sista flickan” som slutligen övervinner mördaren är den mest oskuldsfulla (jfr Clover 1992).

133

5 Sexualitet och våld Idén om att den heterosexuella relationen med nödvändighet utgår från könens komplementaritet bygger på historiskt formade kulturella föreställningar men också på biologiska förklaringsmodeller. Sedan sent 1800-tal har sexologin beskrivit kvinnors och mäns sexualdrift och rollerna i det sexuella spelet som olika ”av naturen”; mannens sexualitet som aktiv, stark, erövrande och aggressiv, kvinnans som blyg, slumrande och dold, även för henne själv (Ekström 2001:154f, Bergenheim 2005:69ff, Sanyal 2018). Det var det här synsättet vi såg exempel på i citatet från Leif Silberskys bok Jag – en advokat (1974) som presenterades i kapitel 1. Där beskrevs det ”normala” vara kvinnor som sa ”Jag vill inte, jag vill inte, jag vill”. Synsättet antyder att kvinnor egentligen vill, om inte bli våldtagna, så i alla fall ”erövrade”. För 1800-talets sexo loger var tvång och våld en naturlig del i den sexuella leken och något kvinnor egentligen uppskattade. Gränsen mellan sexuell njutning och våld var en gradskillnad, och det var mannen, till följd av det biologiskt bestämda maktförhållandet mellan könen, som avgjorde var gränsen gick. I sin studie av rättens hantering av våldtäktsmål på 1940talet i Stockholm visar Ekström, i linje med detta, att det rätten skulle ta ställning till inte var om det förekommit våld, utan om det varit onödigt mycket våld. Att tvång och våld som naturlig ingrediens i en heterosexuell relation fortfarande är kittlande framgår av att temat återkommande används som försäljningsargument i olika klädföretags uppmärksammade marknads föring. Utifrån ett samtida perspektiv på samtycke visar detta att redan ett begrepp som ”förförelse” är problematiskt eftersom det förutsätter någons önskan att ha samlag med någon som i utgångsläget inte vill, utan där viljan måste frammanas. Detta väcker frågan om hur mycket ”manipulation” som är legitim för att få den andre att ”vilja” (Gunnarsson 2020:94). Det är när övertalning eller erövring av kvinnan uppfattas som något naturligt förekommande i en heterosexuell relation som gränsen mellan samlag och våldtäkt blir svår att dra. Ett begrepp som tjatsex är ett nutida uttryck för den här historiskt och vetenskapligt

134

5 Sexualitet och våld underbyggda kulturella föreställningen (jfr Gavey 2005, Karlsson 2019). Detta har fått radikalfeministiska teoretiker att vända på frågan: Vad är det förtäckt våldsamma i det helt ”frivilliga” samlaget? Är inte alla heterosexuella samlag med det här normsystemet att betrakta som påtvingade? (MacKinnon 1994:53ff, jfr Brownmiller 1975). När vi läser i tidningarna om rättens friande domar måste vi påminna oss om att rättstillämpningen, i likhet med andra samhälleliga praktiker, präglas av kulturella föreställningar om kön och sexualitet (jfr Smart 1995, Lees 1996, Andersson 2004, Andersson 2019, Edgren 2019). När rätten kommer till slutsatsen att en man inte kan förutsättas ha förstått att en kvinna inte vill ha sex med honom enbart för att hon ser ut och uppträder på ett visst sätt är det föreställningen om mannens erövrande och kvinnans mottagande sexualitet som är verksam (Nilsson 2018). Ett exempel på detta är den så kallade flaskvåldtäkten i Umeå 2012 där tre unga män penetrerade en ung kvinnas vagina med en vinflaska. Kvinnan sa inte ifrån verbalt men höll ihop benen för att visa att hon inte ville bli penetrerad, varpå männen särade dem för att kunna föra in flaskan. Männen friades eftersom rätten ansåg det oklart om männen förstått att kvinnan inte ville bli penetrerad. Att ha hållit ihop benen behöver inte tolkas som motstånd, menade tingsrätten, utan möjligen som ett ”tecken på blygsel eller inledande tvekan” (Expressen 15/5 2013). Fallet tydliggör hur rätten ännu i dag resonerar på ett sätt som påminner om Ekströms studie av 1940-talets Stockholm. Under den sexuella revolutionen på 1960-talet ingick denna föreställning som ett argument för att ”släppa fri” sexualiteten. Både män och kvinnor skulle göras mer sexuellt frigjorda och förmås att befria sig från en förlegad moral. En positiv syn på heterosexualiteten skulle ersätta den gamla skamfyllda, men eftersom fokus låg på individens sexuella frihet glömdes inte sällan den sexuella relationens potentiella konflikt bort. Sexuella övergrepp förstods inte nödvändigtvis som skadliga. Om sex var något positivt, hur kunde det skada?

135

5 Sexualitet och våld När den inflytelserika sexologen Alfred Kinsey vid slutet av 1940-talet kategoriserade amerikanska mäns sexualvanor hamnade alla ”heterosexuella samlag” under samma rubrik, oavsett om de varit ömsesidiga eller inte. Om kvinnor kunde göra upp med den förlegade syn på sexualiteten som de uppfostrats till och lära sig njuta mer av samlag, skulle de inte uppleva att de blev våldtagna. Hade kvinnor inte varit så tyngda av sexualmoraliska krav skulle de inte ”ropa våldtäkt”, menade Kinsey (Nilsson 2009:43). Även sexuella handlingar riktade mot barn betraktades vid den här tiden på samma oproblematiska sätt. Kinsey betonade att sexuella övergrepp mot barn var både ovanliga och ofarliga. Förövarna var harmlösa äldre män som ville vara ”morfar” åt barnen och erbjöd slickepinnar i utbyte. Vad som enligt Kinsey däremot var skadligt, var den överdrivna och närmast hysteriska reaktion som de ”frigida mödrarna eller lärarinnorna” uppvisade där de fick vetskap om vad barnen varit med om. Det var denna reaktion som verkade traumatiserande på barnen, inte den sexuella upplevelsen (Nilsson 2009:98). Under 1970-talet spreds en feministisk kritik mot Kinseys syn på sexualitet från USA till Europa och Sverige, som fångades upp av kvinnorörelsen här. Hans sexualliberala individperspektiv kritiserades och en mera problemorienterad syn på sexualitet, där makt var en aspekt i ett sexuellt förhållande, fördes upp på forskarnas och kvinnorörelsens agenda. I olika studier visades att den vision som Kinsey förespråkade upplevdes som kravfylld av många kvinnor och att kvinnor kände sig tvingade att ha sex oftare och med fler partner än tidigare för att inte framstå som gammaldags (Hite 1976). Genusvetaren Lena Gunnarsson använder begreppet heterosexuella manus för att beskriva hur män och kvinnor fortfarande i dag tenderar att interagera med varandra sexuellt på ett sätt som följer kulturellt accepterade könskompletterande normer för hur heterosexuella samlag ska gå till. Dessa manus påminner starkt om hur vi ovan beskrivit hur heterosexualiteten konstruerats både historiskt och i biologiska förklaringsmodeller. Män är de som för-

136

5 Sexualitet och våld väntas aktivt söka sex, medan kvinnor ska vänta in mäns initiativ och förhålla sig ”låtsat passiva” till dessa (Gunnarsson 2020:39). En konsekvens av detta ”manus” är att män i dag, precis som förr, framhärdar i sina förförelseförsök till dess att passiviteten övervinns. En annan är att individen inte känner efter vad hen själv vill eller förmår avbryta interaktionen mitt i det manusstyrda förloppet (Gunnarsson 2020:39f, jfr Gavey 2005).

Uppdämd drift Casanovaförståelsen av ett heterosexuellt samlag har legitimerats evolutionsbiologiskt genom en omtolkning av Darwins teori om den starkares överlevnad. Att ha en aktiv, erövrande och vid behov tvingande sexualitet är från det här perspektivet ett sätt för mannen, på samma sätt som hos andra arter, att säkra reproduktionen och sprida sina gener (Thornhill & Palmer 2000:40ff, Lövkrona 2001a:11f, Sanyal 2018). Föreställningen om mannens sexualitet som aggressiv av naturen har kopplats till en beskrivning av den som domesticerad och tämjd. Så länge inte ”flödet täpptes till”, det vill säga så länge den tilläts regelbunden avledning genom samlag, var den manliga sexualiteten ofarlig (Ekström 2002:132, jfr Ekström 2001). Vid fall av uppdämd manlig drift var självkontrollen det enda som stod mellan mannen och ett sexuellt övergrepp. I kapitlet om maskulinitet och våld citerades Birgitta KurténLindberg som menade att kulturen i form av manssamhället var kvinnans vän till skydd från den naturliga, hypersexuella mannen (Kurtén-Lindberg 2001:181). Samma tanke återkommer i Annika Dahlströms bok Könet i hjärnan. Hon skriver: [d]et händer att en kvinna säger nej till sex inom äktenskapet. Ibland är det kanske för att hon inte har lust till sex. Det kan i vissa fall hända att hon genom att neka till sex vill straffa mannen eller kanske hålla honom på halster för att få honom att göra något, eller köpa något hon önskar? Kvinnan förväntar sig då att mannen ska

137

5 Sexualitet och våld acceptera hennes rättighet till sexmotstånd utan vidare. Men risken är att en man som förmenas sex genom sin otillfredsställda biologi kan få problem med att vara harmonisk och kärleksfull. (Dahlström 2007:128)

En tolkning av vad Dahlström implicerar i citatet är att mannen i de fall han inte är sexuellt tillfredsställd riskerar att ta det han inte får. Det är mot bakgrund av detta som argument för prostitution ska förstås. När sexköpande män kommer på tal handlar det nästan alltid om att prostitutionen är (biologiskt) nödvändig. Dahlström skriver till exempel att en förklaring till att traffickingen ökar är att ”giriga ligor utnyttjar mannens naturliga drift att söka sex”. Utan prostituerade skulle vi få fler våldtäkter lyder ett ofta återkommande argument. I samtida studier av våldtäkter i krig framgår att behovet av regelbunden avledning används även av männen själva för att förklara våldtäkterna (Eriksson Baaz & Stern 2010:47f). Prostitutionsringar runt militärbaser och stridsplatser har i alla tider ansetts nödvändiga för att soldaterna skulle kunna fokusera på jobbet och inte distraheras av sin otillfredsställda sexuald rift (Mackie 2000:42, 45, jfr Tanaka 2002). Här vill vi inflika att det saknas vetenskapligt stöd för den här hypotesen. Våldtäkter är inte mindre vanligt i konflikter där soldaterna har tillgång till sexuella kontakter med kvinnor genom prostitution (Eriksson Baaz & Stern 2013:115). Det sena 1800-talets storstadsprostitution skapades för att borgerlighetens män skulle få ett naturligt utlopp. Yvonne Svanström, ekonomhistoriker, beskriver hur prostitutionen på 1800-talet sågs som ett nödvändigt sätt att tillfredsställa mäns sexualitet. Mäns sexualdrift var ett biologiskt behov på samma sätt som behovet av mat och sömn. Män som inte fick sitt behov tillfredsställt ansågs kunna bli sjuka eller till och med våldsamma. Att uppsöka en prostituerad var därför något helt normalt (Svanström 2004:219f, jfr Levin 1989). De prostituerade gavs därmed funktionen att vara avledare åt

138

5 Sexualitet och våld andra kvinnor. Här krävdes det att kvinnor delades in i antingen kategorin hora eller madonna, vanligen med hänvisning till klass. Den borgerliga kvinnan konstruerades som sval, närmast asexuell och ren, och den prostituerade som sexuell och oren. Den borgerliga kvinnan skulle vara kysk före äktenskapet och kunde därför inte tas i anspråk för uppgiften att tillfredsställa männens sexualdrift. En viss grupp kvinnor, helst medicinskt kontrollerade för att förhindra smittspridning till de ärbara kvinnorna, behövde därför kunna stå till tjänst (Svanström 2004:214, Bergenheim 2005:45, jfr Jul Nielsen & Astrup Frandsen 2010, Lennartsson 2002). Ännu på 1960-talet ansågs prostitutionen vara nödvändig, för att tillgodose de behov som fanns hos ensamma, utstötta eller perversa män, eller hos män med funktionsnedsättning (Svanström 2004:220, jfr Bahner 2016). Prostitutionen blev en del av samhällsnyttan och inte en rätt för den enskilda individen. Statliga bordeller föreslogs i syfte att förbättra villkoren för kvinnor: de prostituerade skulle få bättre villkor, de gifta kvinnorna skulle slippa att ha sex mot sin vilja. En av dem som förde fram konkreta förslag i denna riktning var psykiatern Lars Ullerstam i boken De sexuella minoriteterna (1964): För den ogifte skulle bordellen innebära en stor tidsvinst, åtminstone vid mera svårartade fall av sexualdrift, och han skulle få mer tid över för sin utbildning. Sexuellt utsläpade hustrur kunde få lindring genom att skicka männen till dessa glädjehus, och de skulle inte behöva oroa sig för komplikationer. (Ullerstam 1964)

Liknande argument förs fortfarande fram. I boken Loneliness and its opposite: sex, disabilities, and the ethics of engagement argumenterar antropologen Don Kulik och historikern och genusvetaren Jens Rydström för det rimliga i att personer med funktionsnedsättning ska få köpa sex, med utgångspunkt i danska förhållanden. Detta som ett sätt för att underlätta för denna grupp att ha ett erotiskt liv (2015, jfr Bahner 2016). Debatten för att legalisera sexköp är tidvis omfattande men oenigheten handlar oftast inte om mannen och

139

5 Sexualitet och våld hans sexualitet utan, som vi varit inne på tidigare i boken, om den prostituerade kvinnan – är hon offer för våld eller en självständig entreprenör? (Dodillet 2008, Mörner 2010, jfr Ekis Ekman 2010, Hulusjö 2013). När prostitution diskuteras ifrågasätts sällan mannens naturliga behov att få sexuell avledning genom penetration och utlösning i en kvinnas kropp. Idén om mäns rätt till samlag utgör själva kärnan i patriarkatet, framhåller statsvetaren Carole Pateman i sin bok om det ”sexuella kontraktet” mellan kvinnor och män (1988). Det är genom detta synsätt som talet om ”sexstrejk” som politisk stridsåtgärd blir kulturellt förståelig. Så sent som 2019 uppmanade den amerikanska skådespelerskan Alyssa Milano till sexstrejk i protest mot införandet av nya, strängare abortlagar i USA (Aftonbladet 15/5 2019). Att strejka innebär att (tillfälligt) lägga ner det arbete man åtagit sig, eller är skyldig att utföra (Nilsson 2018). Det är också detta som är förklaringen till varför våldtäkt inom äktenskapet inte kriminaliserats i ett stort antal länder, och först 1965 i Sverige. Folkhälsoinstitutet lanserade 1999 ett informationsmaterial om ”sexturism” för att öka kunskapen om könssjukdomar och minska spridningen av hiv. Syftet var inte att kritisera den ökande sex turismen bland män som medierna rapporterade om vid slutet av 1990-talet, utan att påminna ”Östersjötorsken” och ”affärsmannen i Sydostasien” om att använda kondom: Affärsresenären kan ibland avsluta affärerna med sin värd på karaokebarer eller så kallade lounger. Det bjuds på cigarr och konjak. Sedan dyker galanta och konversanta damer upp, varpå värden lämnar lokalen och säger: ”The girls are payed for.” Om du bara vill ta med dig storordern hem till Sverige och inte en överraskning åt frugan: använd kondom. (Folkhälsoinstitutet 1999, Svanström 2004:223, jfr Bredström 2010)

Till och med i den radikala prostitutionsutredningen (SOU 1995:15), som låg till grund för den vid tiden världsunika prostitu-

140

5 Sexualitet och våld tionslagstiftning som kriminaliserar köp av sexuell tjänst, återfinns en biologisk syn på skillnaden mellan mäns och kvinnors sexualitet. Orsaken till att prostitution över huvud taget existerar antas bero på asymmetrin mellan kvinnors och mäns sexuella intresse och behov: [Mannens] sexualitet begränsas också ofta till vad hans kvinna bestämmer. Hans lust lever på hennes nåd. Om hon upplever honom som allt för påstridig riskerar han att hon drar undan sin kärlek och han känner sig känslomässigt övergiven. Sett med mäns ögon blir kvinnlig sexualitet en eftertraktad vara som kvinnor förfogar över medan männen måste tigga och be, övertala, snärja eller förhandla. Könsköp blir ett sätt att slippa be om lov eller att slippa ”meritera sig”. (SOU 1995:15 s. 111)

Lagförslaget är ett tydligt ställningstagande mot prostitutionens existens, men där finns en förståelse av dess grundläggande anledning som påminner starkt om de historiskt konstruerade kulturella föreställningar om heterosexualitet som beskrivits ovan. Med denna stereotypa syn blir det kvinnans fel att mannen tvingas uppsöka en prostituerad. Ett alternativ till prostitution föreslås av Annika Dahlström: ”Män som är gifta med en klok kvinna, som förstår betydelsen av att ha god sex ofta med sin man (även när hon själv inte har lika stor lust), är lyckligt lottade” (Dahlström 2007:129). Det vill säga kloka kvinnor ställer, i det här perspektivet, upp på sex med sin man mot sin vilja. I själva verket är det inte ovanligt att framför allt kvinnor, men även män, ställer upp av omsorg om partnern eller för att undvika konflikt (jfr Gunnarsson 2020:33). Den här synen på manlig sexualitet är inte bara problematisk för kvinnor utan även för män, vars utsatthet för sexuellt våld osynliggörs, för att inte säga omöjliggörs. Varför skulle män, med sin ständigt pockande sexualdrift, vilja avböja en sexuell invit? Föreställningen att en man, av naturen, alltid vill ha sex med vilken kvinna som helst är ännu i dag ett oreflekterat antagande

141

5 Sexualitet och våld i samhället (Gavey 2005). Gunnarsson visar att många kvinnor aldrig ens tänkt tanken att en kvinna skulle kunna överträda en mans sexuella gränser, eller att en man skulle kunna känna obehag i en sexuell situation (Gunnarsson 2020:46). Författaren Märta Tikkanens ikoniska roman Män kan inte våldtas, som kom ut 1975 och var ett inlägg i våldtäktsdebatten, väckte stor uppståndelse när den skildrade en kvinnas hämnd på en man som våldtagit henne – med våldtäkt (Tikkanen 2019:15). ”Män förväntas vilja skydda kvinnor från andra mäns våld och våldtäkt. Men män förväntas inte uttrycka rädsla för egen del. Mannen ska inte vara rädd. En man ska alltid kunna försvara sig. Män ska inte våldtas – framför allt inte av en kvinna. En man som våldtas är en anomali, en omöjlighet”, skriver prästen och hbtqi-aktivisten Lars Gårdfeldt om den våldtäkt han själv utsatts för av en annan man (Gårdfeldt 2008:45f, jfr Knutagård 2009, Sanyal 2018, Gunnarsson 2020). När höjdhopparen Patrik Sjöberg i den självbiografiska boken Det du inte såg (2011) berättade om de sexuella övergrepp han som barn utsatts för av sin tränare var han en av få män som offentliggjort sitt offerskap. Samma osynliggörande drabbar män i prostitutionen, detta trots att det i olika studier sägs vara fler unga män än kvinnor som säljer sex. Från ett historiskt perspektiv har manlig prostitution betraktats som homosexualitet, inte som prostitution, och härmed omgärdats av andra normer. Kyrkan har sedan medel tiden fördömt manlig prostitution som synd och både köpare och säljare straffades med döden. I slutet av 1800-talet då homo sexualitet omformulerades till en sjukdom, patologiserades, började man skilja på säljare och köpare: köparna beskrevs som perversa och säljarna som deras offer i fara för att bli perverterade (Rydström 2019:29). Ännu i dag uppnår män och pojkar som säljer sex inte med samma lätthet offerstatus som kvinnor och flickor i prostitutionen. Annelie Siring, forskare i socialt arbete, har intervjuat polisers och andra myndighetspersoners syn på manlig prostitution. Hon menar att en förklaring är att maktdimensionen uppfattas

142

5 Sexualitet och våld vara utraderad när män köper sex av andra män eftersom det antas råda ”likhet” mellan säljare och köpare. Det vill säga att båda parter är homosexuella män. Av den här anledningen förstås manlig prostitution som mer jämlik och ömsesidig än den där män köper sex av kvinnor. Ännu in på 2000-talet, menar Siring, är den dominerande föreställningen att män som säljer sex gör det lika mycket för sexet som för pengarna (Siring 2010:19ff). Med detta synsätt har man helt bortsett från hur andra maktordningar inverkar på hierarkin i det sexuella mötet mellan säljare och köpare, såsom ålder, etnicitet och klass. Efter Patrik Sjöbergs berättelse om de sexuella övergrepp han utsattes för som ung, lovade dåvarande socialminister Göran Hägglund att skjuta till medel – ”Patrikpengar” – för insatser riktade till pojkar och män som utsätts för sexuellt våld (Aftonbladet 29/8 2012). Etnologen Jens Lindberg påpekar i sin avhandling Orsak: Våldtäkt. Om våldtagna män i medicinsk praktik att satsningar på pojkars och mäns utsatthet för sexuellt våld tenderar att bli satsningar på barn. Så även i det här fallet, där Patrikpengarna kom att gå till satsningar i föreningar för barn och unga. Detta trots att RFSU tecknat en bild av stora brister i våldtäktsvården för vuxna män som utsatts (Lindberg 2015). Såväl detta exempel som ovilligheten att se män som säljer sex som problematiskt, synliggör hur starkt utsatthet för sexuellt våld är knutet till kvinnor, kvinnlighet och kvinnlig sexualitet. Gunnarsson skriver att ”könade föreställningar om sexuell sårbarhet respektive farlighet utgör ett raster genom vilket människor upplever världen” (Gunnarsson 2020:48). Det är tänkbart att offerkategorin barn var mindre problematisk att föreställa sig än offerkategorin män, och att det kan förklara att pengar satsades på barnen och inte på utsatta män (jfr Lindberg 2015, Abdullah-Khan 2008). Även om detta försvårar för oss att se utsatthet där vi förväntar oss att finna farlighet, menar Gunnarsson, är före ställningarna inte något vi helt sonika ska skaka av oss då de ju härrör från ett faktiskt förhållande att män är en större fara för kvinnor än kvinnor är för män (Gunnarsson 2020:48).

143

5 Sexualitet och våld

Skylla sig själv Föreställningen om mannens sexualitet som aggressiv av naturen inbegriper även uppfattningen att han, efter att ha uppnått en viss grad av upphetsning, inte kan kontrollera sin sexualdrift. Kvinnan bär därför ansvaret för att inte väcka mannens lust genom att uppträda förföriskt. Mannens erotiska känslor väcks till liv mycket lätt och kvinnan måste förstå att hennes blotta närvaro verkar sexuellt stimulerande på honom (Bergenheim 2005:81). Detta är bakgrunden till återkommande klädkoder för kvinnor i skilda historiska och kulturella kontexter. I sin klassiska bok Against our will (1975, på svenska Våldtäkt) återger Susan Brownmiller vad dåvarande fängelsedirektören vid San Quentin-fängelset i USA ansåg vara de mest elementära försiktighetsåtgärderna en kvinna borde vidta för att inte riskera att utsättas för våldtäkt: inte gå ensam till barer, inte lifta med främlingar, inte bära korta kjolar, inte uppträda utmanande, dra för gardiner och släcka ljuset vid avklädning, låsa dörrar och fönster, anmäla om någon ringde och lade på luren, anmäla alla lösdrivare eller sådana som såg misstänkta ut, inte släppa in främmande män i huset, inte gå ensam hem på kvällen, hålla sig borta från ödsliga gator på natten (om omöjligt, gå nära trottoarkanten med lyft huvud, blicken rakt fram, snabbt och utan att stanna), bära polisvisselpipa, inte hänga ut sina underkläder på tork så att någon kunde se dem, inte basunera ut att hon levde ensam eller tillsammans med en annan kvinna, inte uppge sitt fullständiga namn, undersöka att ingen fanns gömd i den bil hon steg in i, hålla bildörrar låsta och fönster uppvevade, vara beväpnad med hattnål, korkskruv, penna, nycklar eller paraply (Brownmiller 1975:341). Det vill säga, vad som beskrivs som de mest elementära försiktighetsåtgärderna är i själva verket omfattande krav på inskränkningar i kvinnors livssfär. På motsvarande sätt möjliggörs ansvarstagandet i dag genom konsumtion av produkter såsom en ”huggande” kondom (Dagens Nyheter 20/6 2010), en tampong som fungerar som stickvapen (Aftonbladet 28/6 2003), ett nagellack som avslöjar om någon

144

5 Sexualitet och våld drogat drinken (Aftonbladet 30/8 2014) eller genom att använda kläder gjorda i ett material som tagits fram för att förhindra våldsam forcering. Samma krav på ansvarstagande ställs inte på män, vilket synliggör att en våldtäkt mot en kvinna har en annan kulturell betydelse än en våldtäkt mot en man (Nilsson 2018). Brownmillers poäng är emellertid att det är själva anpassningen till den här typen av samhälleliga påbud som ger våldet effekt. Det är rädslan för våldtäkt som verkar begränsande, inte våldtäkten i sig (jfr Sanyal 2018). Samtidigt blir anpassningen till rekommendationerna ett uttryck för självbevarelsedrift. Risken att definieras som hora är ett ständigt hot också för de mest ”ärbara”. Carin Holmberg påpekar att kvinnors ärbarhet bygger på att de som anses mindre ärbara utdefinieras. På det sättet bidrar kvinnor själva till att reproducera ett samhälleligt kvinnoförakt och i förlängningen sin egen underordning (Holmberg 2003:105). Detta perspektiv utvecklas i nästa avsnitt. Historiskt har ogifta kvinnors värde i Sverige varit knutet till oskulden. Dotterns oskuld var faderns valuta i förhandlingen på äktenskapsmarknaden, och ett bevis på att hennes framtida barn var den äkta mannens och inte någon annans. Det finns en föreställning om att den som våldtar en kvinna tar någonting ifrån henne som aldrig kan ersättas (Hassan Jansson 2002:293ff). Av den anledningen kan våldtäkter få en symbolisk funktion som uttryck för skövling och förstörelse – i en krigskontext av land eller folkgrupper, för den enskilda kvinnan av heder och ärbarhet. Vi kan konstatera att myten om mödomshinnan som något som förstörs, spräcks eller genomborras vid första samlaget, fyller en retorisk funktion för att reproducera den här föreställningen, en myt som fortfarande är kulturellt verksam, detta trots att den sedan länge har motbevisats anatomiskt (Eriksson & Christiansson 2004). Den ökade efterfrågan på ”jungfrucertifikat” hos vården samt det ökande antalet plastikkirurgiska kliniker som erbjuder unga kvinnor hymenoperationer – så kallade ”rekonstruktioner” av mödomshinnan eller ”oskuldsoperationer” – visar mytens livskraft (NCK 2012:2 s. 54, Olsson 2015).

145