9789144137452 by Smakprov Media AB

VIPS-BOKEN VÄLBEFINNANDE INTEGRITET PREVENTION SÄKERHET

M A R G A R E TA EH N F O R S ANNA EHRENBERG I N G R I D T H O R E L L- E K S T R A N D

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 7944 ISBN 978-91-44-13745-2 Upplaga 3:1 © Författarna och Studentlitteratur 1998, 2013, 2021 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Karl Stefan Andersson Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: shutterstock.se Printed by Dimograf, Poland 2021

Innehåll

Förord 11 1 Att sätta or d på omvår dnad 15 Omvårdnadsprocessen 18 Omvårdnadsprocessen och reflektion 21 Kritik mot processtänkande 23 Patientcentrerad och personcentrerad vård och omvårdnad 25 Patientcentrerad vård 25 Personcentrerad vård 27 2 Välbefinnande, integr itet, pr evention och säk er het – övergr ipande begr epp för omvår dnad 31 Metod 33 Användning och bedömning i klinisk verksamhet 33 Erfarenheter av att använda VIPS-modellen 34 Centrala begrepp i VIPS-modellen 36 Varför modellen heter VIPS 36 Välbefinnande 36 Integritet 37 Prevention 38 Säkerhet 39 En översikt av sökorden 40

En modell för dokumentation av omvårdnad i patientjournalen med hjälp av sökord 45 Övergripande mål för omvårdnaden: Välbefinnande, Integritet, Prevention, Säkerhet 45 Allmänna uppgifter 45 Uppgiftslämnare 45 Närstående 45 Upplysning 45 Tillfälliga uppgifter 46 Planeringsansvarig 46 Daganteckning 46 Omvårdnadsanamnes 46 Kontaktorsak 46 Hälsohistoria/Vårderfarenhet 47 Pågående vård 47 Överkänslighet 47 Socialt 47 Levnadsvanor 47 Omvårdnadsstatus 48 Kommunikation 48 Kunskap/Utveckling 48 Andning/Cirkulation 49 Nutrition/Ätande 49 Elimination 49 Hud/Vävnad 49 Aktivitet/ADL 50 Sömn/Vila 50 Smärta/Sinnesintryck 51 Sexualitet/Reproduktion 51 Psykosocialt 52 Andligt/Kulturellt 52

Säkerhet 53 Sammansatt status 53 Vårdplan/Hälsoplan 53 Omvårdnadsdiagnos 54 Omvårdnadsmål 54 Omvårdnadsåtgärder 54 Medverkan 55 Information/Undervisning 55 Stöd 56 Miljöanpassning 56 Skötsel 56 Träning 57 Observation/Övervakning 57 Specifik omvårdnad 57 Läkemedelshantering 58 Samordning 58 Omvårdnadsresultat 59 Omvårdnadsmeddelande 59 Omvårdnadsepikris 60 Obligatoriska uppgifter i journalhandlingar 60 3 Allmänna uppgifter sa mt omvår dnadsana mnes 61 Allmänna uppgifter 62 Uppgiftslämnare 62 Närstående 62 Upplysning 63 Tillfälliga uppgifter 63 Planeringsansvarig 64 Daganteckning 64 Omvårdnadsanamnes 66

Kontaktorsak 68 Hälsohistoria/Vårderfarenhet 69 Pågående vård 71 Överkänslighet 72 Socialt 72 Levnadsvanor 74 4 Omvår dnadsstatus 75 Kommunikation 79 Kunskap/Utveckling 82 Andning/Cirkulation 85 Nutrition/Ätande 89 Elimination 95 Hud/Vävnad 99 Aktivitet/ADL 104 Sömn/Vila 109 Smärta/Sinnesintryck 113 Sexualitet/Reproduktion 119 Psykosocialt 122 Andligt/Kulturellt 129 Säkerhet 131 Sammansatt status 134 Medicinsk bedömning 136 5 Omvår dnadsdiagnostik 137 Omvårdnadsdiagnos 137 Kännetecken på en omvårdnadsdiagnos 138 Olika sätt att uttrycka omvårdnadsdiagnoser 141 Forskning kring omvårdnadsdiagnostik 150 Kritik mot omvårdnadsdiagnoser 151 Omvårdnadsdiagnoser i VIPS-modellen 153

6 Omvår dnadsmål – och vår dplan/ hälsoplan 159 Mål och förväntat resultat (avsett hälsostatus) i mätbara termer 159 Vårdplan/Hälsoplan 165 7 Omvår dnadsåtgär der 171 Medverkan 172 Information/Undervisning 175 Stöd 180 Miljöanpassning 183 Skötsel 187 Träning 192 Observation/Övervakning 194 Specifik omvårdnad 197 Läkemedelshantering 200 Samordning 204 8 Omvår dnadsr esultat, omvår dnadsmeddelande och omvår dnadsepikr is 209 Omvårdnadsresultat 209 Effekten av vårdarbetet ska följas 217 Omvårdnadsmeddelande 217 Omvårdnadsepikris 219 9 Jour nalens roll i k valitetsar betet 223 Att granska journaler 224 Patientjournalens tillförlitlighet 225 Olika slags journalanteckningar 225 Olika syften med journalgranskning 225 Urval av journaler för granskning 226

Legala och etiska aspekter på journalgranskning 228 Olika kravnivåer vid journalgranskning 230 Bedömning av säkerheten i granskningen 234 Informationshantering i vården 236 Utvecklingen av informationshantering 239 Termer och begrepp för att representera vårdens innehåll 241 Olika klassifikationer inom omvårdnad 245 Slutord 255 Referenser 257 Bilaga 1.1 Exempel på journalanteckningar från neonatalvård 285 Bilaga 1.2 Exempel på journalanteckningar från psykiatrisk vård 291

1 Att sätta or d på omvår dnad

I detta kapitel beskrivs två grundläggande utgångspunkter för tankarna bakom VIPS-modellen, nämligen personcentrerad vård och omvårdnadsprocessen. En självklar utgångspunkt i utvecklingen av VIPS-modellen var att tydliggöra patientens perspektiv och medverkan i omvårdnaden. Detta har gjorts bland annat genom en tydlig markering under omvårdnadsstatus att sjuksköterskans bedömning måste vara i balans med patientens och närståendes upplevelse och beskrivning och att medverkan är det första bland åtgärdssökorden. Omvårdnadsprocessen utgör VIPS-modellens ryggrad och är den struktur som ramar in sökorden. Att kunna sammankoppla upp gifter om patientens situation (status) med omvårdnadsinsatser (åtgärder) och det utfall (resultat) som det ger är en viktig förutsättning för att kunna utveckla kunskap inom omvårdnad.

VIPS-modellen är avsedd för dokumentation av omvårdnaden i patientens journal, men den säger inget om hur det direkta omvårdnadsarbetet ska utföras.

Den som vill arbeta efter en teoretisk omvårdnadsmodell eller klinisk riktlinje kan göra så i det direkta omvårdnadsarbetet, till

1 Att sätta or d på omvår dnad

exempel för att få stöd för vad som behöver bedömas i en viss situa tion. VIPS-modellen används som stöd för att göra noteringar i patientens journal. Modellen kan ses som ett neutralt språk med vars hjälp olika budskap kan förmedlas. Vad innehållet blir beror dels på omvårdnadsarbetets teoretiska grund, dels på hur väl man lyckas uttrycka det man vill säga. Avsikten med VIPS-modellen är att erbjuda ett språk som är tillräckligt neutralt för att underlätta att dokumentationen kan färgas av kunskap som finns inom omvårdnad, en bakomliggande vårdfilosofi eller omvårdnadsteori. Samtidigt måste språket inrymma begrepp och termer som gör det möjligt att uttrycka det man vill säga på ett tillräckligt enhetligt och nyanserat sätt. En dokumentationsmodell måste också tillgodose krav på en hierarkisk ordning som inte hindrar möjligheter till kommunikation över olika gränser och som möjliggör användning i elektronisk journal. Detta innebär krav på att inte utan vidare blanda begrepp på olika nivåer, till exempel kan inte begreppet ”miljöanpassning” användas på samma nivå som det mer detaljerade ”vattenmadrass”. Att i en vårdsituation möta en patient, samla information om situationen, analysera data på ett strukturerat sätt och därefter göra en tolkning kan liknas vid den kvalitativa forskningsmetod som beskrevs och användes av filosofen Paul Ricœur, ursprungligen när det gällde texter (Ricœur 1976). Arbetssättet innebär att sjuksköterskan vid mötet med en patient på ett förutsättningslöst sätt samlar in olika uppgifter, vilket kan kallas att göra en ”naiv läsning” av situa tionen eftersom sjuksköterskan inte tidigare känner till patientens situation. Därefter måste informationen värderas och struktureras. Det kan ske till exempel genom att informationen grupperas under sökord för anamnes eller status, men observera att endast det som är relevant för situationen ska journalföras. Innan meningen med de olika delarna och helheten tolkas måste en analys göras. Viktiga

1 Att sätta or d på omvår dnad

frågor är till exempel: Hur hänger de olika delarna ihop? Vilket mönster kan man ana? Påverkas några faktorer av andra och på vilket sätt? Är informationen tillräcklig och detaljerad? En sådan strukturerad analys ger en djupare förståelse för helheten. Först efter denna bearbetning är det rimligt att göra en tolkning, som i detta fall blir en eller flera omvårdnadsdiagnoser. Det som skiljer denna modell från en mer traditionell användning av omvårdnadsprocessen är att struktureringen ses som en nödvändig del av analysarbetet. Dokumentationsmodellens sökord kan fungera som hjälp vid denna strukturering. Avedis Donabedian (1988) har presenterat en modell för olika dimensioner i kvalitetsarbete vilken består av delarna struktur, process och resultat. Struktur innebär här förutsättningarna för arbetet, till exempel kunskap i omvårdnad och tillgång till en bra dokumentationsmodell, medan process är det som sker i arbetet, till exempel att ge god evidensbaserad omvårdnad och också dokumentera detta. Resultatet är förstås effekten av insatserna, både att patienten fått god omvårdnad som ökat möjligheterna till god hälsa och att detta dokumenterats. Donabedian betonar att god struktur ökar sannolikheten för en god process och en god process ökar sannolikheten för ett gott resultat: Good structure increases the likelihood of good process, and good process increases the likelihood of a good outcome. (1988 s. 1745)

Detta stämmer i hög grad för omvårdnadsarbetet och dokumentation i patientjournalen. Om dokumentationen dessutom faktiskt speglar vad som sker i vården och effekten på patientens hälsa och välbefinnande, det vill säga processen och resultatet, kan vårdens kvalitet med större säkerhet bedömas med hjälp av alla tre delarna i

1 Att sätta or d på omvår dnad

Donabedians modell. Ytterst är det en fråga om dokumentationen av omvårdnad i patientjournalen kan ge oss grund för omvårdnadsarbetet och valida data som går att använda för att bedöma omvårdnadens kvalitet.

Ett bra dokumentationssystem kan tjäna som en god struktur och därmed öka sannolikheten både för en god process och för ett gott resultat i omvårdnadsarbetet.

Omvårdnadsprocessen Ända fram till 1970-talet var omvårdnadsarbetet i Sverige – liksom i övriga världen – huvudsakligen en servicefunktion åt den medicinska verksamheten. Omvårdnaden var uppgiftscentrerad, baserad på rutiner och styrd av medicinska och administrativa uppgifter (Gardell et al. 1979; Meleis 2011). Under de senaste 30–40 åren har stora ansträngningar gjorts för att bryta ett mönster som innebar att sjuksköterskan huvudsakligen följde rutiner i stället för att till godose patienternas individuella behov av omvårdnad. Detta har skett parallellt med en utveckling av sjuksköterskans yrkesroll och självständiga profession. Förändringen började i USA där utvecklingen av sjuksköterskeprofessionen, forskning och teoribildning har skett i snabb takt (Meleis 2011). För att kunna ge god omvårdnad måste sjuksköterskan utgå från den enskilda människans behov och värderingar och visa respekt för hennes integritet. Dessutom krävs ett systematiskt arbetssätt, där framför allt omvårdnadsprocessen har fungerat som en gemensam modell internationellt. Omvårdnad som process beskrevs redan på 1950-talet och beskriv-

1 Att sätta or d på omvår dnad

ningen vidareutvecklades senare (Orlando 1961). Till en början beskrevs omvårdnadsprocessen i fyra faser, först under 70-talet tydliggjordes den diagnostiska fasen och i dag beskrivs fem faser, varav planerade och genomförda åtgärder utgör en. Ibland presenteras sex faser där planerade och genomförda åtgärder separeras i två faser. Faserna har blivit internationellt accepterade och används både i praktisk verksamhet och i utbildning. Omvårdnadsprocessen betecknar en modell för att på ett systematiskt sätt – i såväl tanken som patientens journal – dela in omvårdnaden i olika moment. I VIPS-modellen används alla fem faser i omvårdnadsprocessen. I Sverige presenterades omvårdnadsprocessen för första gången i en rapport av Heidenborg (1984) i samband med hennes avhandlingsarbete om tillfredsställande av patienternas basala behov. När sjuksköterskeutbildningen införlivades med högskolan under 1980-talet blev systematiskt arbetssätt och problemlösningsmetodik viktiga inslag i huvudområdet omvårdnad. Omvårdnadsprocessen kallas ibland vårdprocessen, med samma innebörd. I VIPS-modellen används termen omvårdnadsprocessen, som innebär en problem lösande arbetsmetod för omvårdnad, grundad i principerna för vetenskapliga metoder som kräver kunskaper, erfarenhet och reflektion. Omvårdnadsprocessen bör ses som en bekräftande interaktion, det vill säga vårdaren bekräftar hur hen uppfattar personens uttryck

Bedömning med analys

Precisering av behov/diagnos

Planerade och genomförda åtgärder

Resultat och/eller utvärdering

Förväntat resultat/mål

Figur 1.1 Omvårdnadsprocessen.

1 Att sätta or d på omvår dnad

för behov. Sjuksköterskans möjlighet att hela tiden samarbeta med patient och närstående är avgörande. Syftet med omvårdnadspro cessen är att underlätta för personer att ta större ansvar för sin egenvård och att skapa förutsättningar för vårdpersonalen att få information om personens behov av omvårdnad. Det krävs mer än medicinska diagnoser för att beskriva behovet av omvårdnad. Den medicinska journalen innehåller viktig information, men den är inte tillräcklig grund för att kunna bedriva omvårdnad och tillgodose patientens behov. För att klara av det dagliga arbetet behöver sjuksköterskor ha kunskap om och förmåga till problemlösning och logiskt tänkande. Faserna i processen skiljer sig inte från faserna i andra situationer när problem behöver lösas till vardags eller i yrkesverksamhet. Till exempel när en forskare förbereder ett vetenskapligt arbete eller när en läkare ska behandla en patient. Det gäller att systematiskt samla och analysera information och att formulera mål i samarbete med patienten då det är möjligt, så att en preliminär plan kan fastställas för vad som måste utföras. I problemlösning ingår det som kallas diagnostiskt resonemang, en tankeprocess eller intellektuell strategi som går ut på att först observera tecken och symtom, sammanföra eller sortera dessa, sedan tolka och dra slutsatser, och slutligen formulera diagnos som kan vägleda och motivera planerade åtgärder. VIPS-modellen är inte en linjär modell. I ett processarbete är det nödvändigt att gå fram och tillbaka, kontinuerligt komplettera datainsamlingen och hela tiden resonera och kritiskt granska planerade och genomförda åtgärder. Detta komplicerade handlande illustreras förenklat i form av en loop eller tillbakagående pilar i den grafiska beskrivningen av modellen som ett flöde (figur 2.1, s. 42). Problemlösning kan vara såväl analytisk som intuitiv (Fonteyn & Cooper 1994; Fossum et al. 2011; Göransson et al. 2008).

1 Att sätta or d på omvår dnad

• Analytisk problemlösning omfattar en noggrann datainsamling för att identifiera behov och problem, planera, genomföra och utvärdera resultatet av exempelvis vård eller själva omvårdnadsprocessen. • Intuitiv problemlösning omfattar att känna igen mönster och likheter, använda sunt förnuft utifrån kunskap om kultur, samhälle och språk, utöva skickligt kunnande, ha känsla för vad som är viktigt och kunna urskilja vad som är väsentligt och meningsfullt. Eftersom omvårdnad oftast är en mycket komplex verksamhet som ska stödja människor i olika livsfaser, behöver problemlösningen involvera både analytiska och intuitiva processer. Hur sjuksköterskan använder omvårdnadsprocessen beror på kunskap, erfarenhet och värderingar. För att optimera omvårdnadsprocessen måste sjuksköterskan använda både en noggrann och systematisk ansats, kombinerad med intuition och erfarenhet och involvera patienten och när det är lämpligt även närstående.

Omvår dnadsprocessen och r eflektion Allt större vikt läggs vid att sjuksköterskor och studenter i sjuk sköterskeutbildning lär sig att kritiskt granska, analysera och reflektera över såväl observationer som handlingar. Reflektion bidrar till inlärning genom att erfarenheter i klinisk verksamhet bearbetas. Flera moment i omvårdnadsprocessen kan underlätta utvecklingen av en reflekterande praktik, men framför allt har det omvårdnadsdiagnostiska tänkandet lyfts fram som en resonerande och reflekterande process som tar vid efter datainsamling och bedömning av patienten. Målformulering i termer av förväntade resultat, liksom värdering av omvårdnadsresultat, bygger också på reflektion.

1 Att sätta or d på omvår dnad

Svensk sjuksköterskeförening har publicerat: Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (2017). I denna beskrivs nödvändiga förutsättningar för att genomföra omvårdnad av hög kvalitet enligt omvårdnadsprocessen: • • • • • • •

personcentrerad vård samverkan i team evidensbaserad vård förbättringskunskap och kvalitetsutveckling säker vård informatik pedagogiska insatser i omvårdnadsarbetet.

Under avsnittet Informatik beskrivs en rad kompetenser som legitimerad sjuksköterska måste ha. Legitimerad sjuksköterska ska bland annat kunna använda och initiera utveckling av e-hälsoverktyg och e-hälsotjänster för att svara mot krav på patientsäkerhet, vårdkvalitet och tillgänglighet i en alltmer komplex vårdmiljö och med fokus på patientens och närståendes kunskap och behov. En legitimerad sjuksköterska ska kunna: • dokumentera i enlighet med fastställda strukturer, termer och begrepp oberoende av vårdnivå och dokumentationsverktyg • dokumentera på ett sätt som stödjer individens situation, behov och mål med upprätthållande av sekretess • genomföra säker kommunikations- och informations överföring genom hela vårdprocessen, framför allt i vårdens övergångar för att samordna vården för patienten • utveckla innehåll i och utvärdera resultat av kliniska beslutsstöd för säker vård

1 Att sätta or d på omvår dnad

• underlätta patientens tillgång till sin journal och information om sin egen vård • bidra till att stärka patientens och närståendes egenvård och inflytande i vården genom informations- och kommunikationsteknologi • bidra till etisk reflektion i relation till användande av e-hälsoverktyg och sociala medier. Omvårdnadsarbetet bör organiseras på så sätt att varje sjuksköterska vårdar och ansvarar ett begränsat antal patienter. Aiken och medarbetare (2014) visade att det fanns ett signifikant samband mellan andelen patienter per sjuksköterska och patientdödlighet inom 30 dagar vid sjukhusvård. För varje ny patient som en sjuksköterska tilldelades utöver grundnivån ökade dödligheten för patienterna med sju procent. Dessutom ökade sjuksköterskornas utbrändhet med 23 procent.

Kr itik mot processtänk ande Omvårdnadsprocessen kan tyckas vara helt accepterad som en grund för systematisk omvårdnad syftande till att åstadkomma en personcentrerad vård. Den har emellertid kritiserats av flera för fattare. Kritiken handlar om att omvårdnadsprocessen, och framför allt utformandet av individuella vårdplaner, leder till för mycket administrativt arbete. Det finns också en risk att arbetet blir tidsödande, vilket borde kunna hanteras med träning och med olika former av beslutsstöd, till exempel standardvårdplaner för användning i det praktiska arbetet. Andra invändningar har varit att omvårdnadsprocessen är en linjär, reduktionistisk modell för tänkandet. En författare som tidigt uttryckte invändningar mot användandet av omvårdnadsprocessen

1 Att sätta or d på omvår dnad

var Patricia Benner (1993). I sin forskning har hon belyst skillnaderna mellan hur en nybörjare och en erfaren sjuksköterska arbetar. Om den förra behöver regler och struktur av det slag som omvårdnadsprocessen erbjuder, förlitar sig den senare på en kombination av intuition, analys och erfarenhet. Benner och Tanner (1987) menade att alltför slavisk användning av formella, analytiska hjälpmedel kan hindra utvecklingen av kreativitet och intuition och flexibla sätt att samla och bearbeta information om patienten. Även VIPS-modellens anknytning till omvårdnadsprocessen har kritiserats med hänvisning till att vissa av sökorden liknar medi cinska termer, till exempel anamnes, status och i synnerhet termen (omvårdnads-) diagnos. De anses bevara en medicinsk terminologi i stället för att skapa en rent omvårdnadsmässig terminologi. Kritiken mot användningen av omvårdnadsprocessen är inte övertygande vid en närmare granskning. Den riktas framför allt mot hur modellen används och tar inte hänsyn till mål, möjligheter eller brister i genomförandet. Det bygger också på rena missförstånd, till exempel att systematiska bedömningar vittnar om en reduktionistisk människosyn. Det är inte heller givet att en linjär modell utesluter resonemang som går fram och tillbaka mellan problemet och omgivande situation. Omvårdnadsprocessen utesluter inte på något sätt användning av intuition och expertkunskap. Det förefaller snarare vara en fråga om hur studenter och sjuksköterskor undervisas och stimuleras att använda modellen, att reflektera kring bedömningen av och sin interaktion med patienten, att utvärdera resultaten och att leta efter välgrundade och omtänksamma lösningar och utvärdera resultaten.

1 Att sätta or d på omvår dnad

Patientcentrerad och personcentrerad vård och omvårdnad När omvårdnadsprocessen ska omsättas i praktiskt vårdarbete måste den enskilde patientens behov och värderingar, tillsammans med aktuell omvårdnadskunskap, styra hur sjuksköterskan planerar och genomför den omvårdnad som krävs, så att omvårdnaden blir individualiserad. Detta brukar i dag kallas personcentrerad vård. Begreppet personcentrerad vård och omvårdnad har mer och mer fått insteg i den svenska vården. Själva grundidén har länge varit en central värdering inom omvårdnad, men den har inte alltid fått genomslag i den praktiska vårdverksamheten. Tidigare användes begreppet individualiserad vård, senare patientcentrerad vård och i dag används allt oftare personcentrerad vård. IOM (Institute of Medicine) rapporterade 2003 om ett stort arbete i USA där patient-/personcentrerad vård beskrevs som en av kärnkompetenserna för dagens och framtidens hälso- och sjukvård.

Patientcentr er ad vår d Enligt IOM (2003) betyder patientcentrerad vård att dela makt och ansvar med patienten och att identifiera, respektera och ta hänsyn till patienters individuella värderingar, val, behov och livssituation. Det innefattar bland annat en kontinuerlig dialog med patienten, för att förstå denne, och att den vård som ges speglar hela personens behov och är anpassad efter kultur och hälsotillstånd. I detta ingår också att ge råd och stöd till närstående och involvera dem i beslutsfattande när det är lämpligt. IOM betonar att patientcentrerad vård handlar om att både säkerställa patientens välbefinnande och erbjuda känslo mässigt stöd. Begreppet patientcentrering motsvaras i engelskan av responsiveness som ungefär kan översättas med lyhördhet. Begreppet användes år 2000 av WHO i enkät i 35 länder om patientorientering och respekt för personlig integritet.

1 Att sätta or d på omvår dnad

I Sverige bildades 2011 en ny statlig myndighet, Vårdanalys, vars främsta uppgift är att stärka patienters och brukares ställning i vården genom att granska och analysera vården. Det första uppdraget var att utreda hur patientfokuserad svensk hälso- och sjukvård är. Myndigheten lät internationella experter göra en extern utvärdering av patientcentrering i svensk hälso- och sjukvård och redovisade resultatet i en rapport (Docteur & Coulter 2012) som går att ladda ner på vardanalys.se. Granskningens huvudsakliga resultat sammanfattas i några punkter: • Det finns fortfarande brister i informationen till patienterna, vilket bidrar till att dessa inte kan delta så aktivt i vården som de önskar. • Sjukvården brister ofta i att tillmötesgå patienternas individuella önskemål, värderingar och preferenser. Denna brist kan leda till sämre vårdresultat och onödiga kostnader. • Det finns brister i samordning mellan olika vårdgivare, vilket kan upplevas negativt och troligen också påverka kostnaderna. • Vissa brister i att utgå från en helhetssyn i vården finns i alla regioner. • Möjligheter för familj och vänner att involveras i vården tycks vara ett outforskat område som dock ger möjlighet till förbättringar. • Flera andra problemområden har identifierats vilka skulle behöva granskas närmare. För att kunna göra upprepade granskningar har Vårdanalys fastställt ett analytiskt ramverk i fem dimensioner, hämtade från de dimensioner av patientcentrering som oftast identifierats i internationell litteratur:

1 Att sätta or d på omvår dnad

• Patienter som medaktörer i vården genom information och utbildning. • Respekt för patienters individuella behov, preferenser och värderingar. • Samordning och kontinuitet såväl inom som mellan vård och omsorg. • Helhetssyn på patienter som människor med både medi cinska och icke-medicinska (till exempel sociala, emotionella och andliga) behov. • Involvering av familj och närstående i vården enligt patienters önskemål.

Personcentr er ad vår d Grundläggande arbeten av Edvardsson (2008) och av Ekman och medarbetare (2011) har tydliggjort betydelsen av att lyfta fram den enskilda personens värderingar, behov och upplevelser som grund för omvårdnadsarbetet. Även Svensk sjuksköterskeförening med flera (2016a) betonar vikten av att synliggöra hela personen för att omvårdnaden ska kunna tillgodose personens alla olika behov. I begreppet ingår att en person och dennes ohälsa eller sjukdom inte kan förstås och bemötas oberoende av sitt sociala sammanhang, av sina närmaste och betydelsefulla andra. Personcentrerad vård innebär också att personens perspektiv har lika stort inflytande som det professionella perspektivet. Avgörande är att personbegreppet fokuserar på andra värden, resurser och prioriteringar än patientbegreppet, som har fokus på sjukdomen och dess behandling. Personcentrerad vård innebär också att ge personen bästa möjliga förutsättningar att göra egna val vad gäller sin hälsa, men också att låta personen göra de val hen föredrar och att respektera och inte moralisera kring valen (Svensk sjuksköter-

1 Att sätta or d på omvår dnad

skeförening 2016a). Detta får som konsekvens att omvårdnad måste ha en tydligt uttalad värdegrund (Svensk sjuksköterskeförening 2016b). I vården av personer med demenssjukdom, för att ta ett exempel, leder personcentrerad vård till uppfattningen att personen finns kvar även om han eller hon blir alltmer ”dold” av de svåra symtom och funktionsnedsättningar sjukdomen innebär. Detta kräver att sjuksköterskan och andra i vården bemöter personen med respekt och kärlek och respekterar dennes tolkning av världen omkring samt synliggör och tillgodoser behov som närhet, meningsfullhet, aktivitet, glädje och beslutsfattande (Edvardsson et al. 2008). Studier har visat positiva effekter av personcentrerad vård, till exempel inom äldrevård och inom vård av personer med demens. Bland annat har personernas välbefinnande ökat (gu.se/gpcc/om-var-forskning). Ekman och medarbetare (2011) ger konkreta råd för hur vården kan bli personcentrerad. De beskriver tre steg som kan underlätta: initiera, integrera och säkra partnerskap i den dagliga kliniska verksamheten. 1. Initiera: Samarbeta med personen genom en patientberättelse. Den personcentrerade vården sätter alltid personens syn på sin livssituation i fokus. Personens berättelse ger sjuksköterskan en bild av personens egen upplevelse av besvär och symtom i vardagen och hur detta påverkar dennes liv. Att lyssna till berättelsen sänder ett budskap till patienten att dennes upplevelser, känslor och värderingar är viktiga. Ekman och medarbetare (2011) skriver att det är vid denna tidpunkt som fokus ändras från sjukdomen till personen med ohälsa, behov och resurser. Berättelsen har även terapeutisk central betydelse och kan medföra kontroll över upplevelsen av kaos. Det är självklart viktigt med olika objektiva eller biologiska data, men de ska ses som komplement till patientens egen berättelse.

1 Att sätta or d på omvår dnad

2. Integrera: Ingå partnerskap och dela beslutsfattande. Detta inbegriper att dela erfarenheter och lära av varandra. Genom att lyssna och berätta skapas en gemensam förståelse av upplevelsen av sjukdom och ohälsa. Detta tillsammans med andra data ger en god grund för planering och behandling. Det handlar om att dela planering, att finna gemensamma mål för omvårdnaden och beslutsfattande så att vård och behandling verkligen passar in i personens liv (Ekman et al. 2011; Eldh et al. 2006; Florin et al. 2006a, 2008). 3. Säkra partnerskapet: Dokumentera berättelsen. Genom att i patientens journal även dokumentera patientens värderingar och önskningar liksom delaktigheten i vård och behandling blir patientens perspektiv legitimt, och interaktionen mellan sjuksköterskan och patienten tydliggörs. Detta underlättar också vårdens kontinuitet. En sådan dokumentation borde anses vara lika väsentlig som att dokumentera till exempel laboratorieresultat. Mer information och inspiration om personcentrerad vård finns på webbsidan för Göteborgs centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet (gu.se/gpcc), där man bland annat finner ett interaktivt digitalt spel om personcentrering (PCV-spelet).

VIPS-BOKEN Gemensamma begrepp och termer är nödvändiga för att kunna hitta information i journalen, för en säker vård och som underlag för utveckling av vårdens kvalitet. VIPS är en forskningsbaserad modell för dokumentation av omvårdnad i patientjournalen. VIPS-modellen (välbefinnandeintegritet-prevention-säkerhet) ger en enhetlig och systematisk struktur för att beskriva och kommunicera väsentlig information om patientens omvårdnad. I denna bok presenteras VIPS-modellens sökord med ett uppdaterat kunskapsunderlag baserat på ett urval referenser som fördjupar innehållet i sökorden och de olika faserna i omvårdnadsprocessen. VIPS-modellen beskrivs även i relation till utveckling av informatik och enhetligt fackspråk inom hälso- och sjukvården, nationellt och internationellt. VIPS-modellen presenterades första gången 1992 och används i stora delar av hälso- och sjukvården och i sjuksköterskeutbildningar, såväl i Sverige som i våra nordiska grannländer. VIPS-folder medföljer boken.

Tredje upplagan

Art.nr 7944

studentlitteratur.se