9789144136868 by Smakprov Media AB

BENGT SVENSSON GUSTAV SVENSSON NARKOTIKA POLITIK

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess. Art.nr 36172 2022 Formgivning Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Team Media AB

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Sweden

ISBN ©FörfattarnaUpplaga978-91-44-13686-82:1ochStudentlitteratur 2012,

Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock Printed by Eurographic Group, 2022

Studentlitteraturstudentlitteratur.seAB, Lund

Ombrytning inlaga:

inlaga:

Innehåll Förord 11 1 Inledning 13 Vad säger oss artikeln om narkotikadebatten? 15 Bokens syfte 17 Narkotikapolitik och narkotikapolitiska begrepp 18 Politiskt och ideologiskt laddat språkbruk 23 2 Narkotikadebatt och narkotikapolitik 27 Olika typer av media som kunskapskälla och påtryckare 29 Evidens eller praktik som grund för politiken? 32 Hiv-epidemins betydelse för narkotikadebatten 36 Fördjupning 1 – Psykedeliska substanser 38 3 De tre narkotikakonventionerna och den praktiska politiken 43 Narkotikapolitik i praktiken 51 Fördjupning 2 – Internet och de nya sätten att distribuera narkotika 57 4 Narkotikapolitik – en fråga om vänster eller höger? 63 Oförenliga ståndpunkter 66 Den enes bröd, den andres död? 69 Historien upprepar sig 70 Fördjupning 3 – Cannabisklubbar i Barcelona 74

6 Innehåll 5 Den restriktiva narkotikapolitiken 81 Fördjupning 4 – Förbudets järnlag 88 6 Harm reduction 91 Fördjupning 5 – Drogkonsumtionsrum och andra skadereducerande insatser på Vesterbro i Köpenhamn 98 7 Legaliseringsrörelsen 103 Fördjupning 6 – Legalisering av cannabis i Kanada 109 8 Argumenten har sin grund i olika synsätt och olika fokus 113 Icke avsedda narkotikapolitiska konsekvenser 121 En dold agenda? 123 Fördjupning 7 – Kriget mot droger slår hårt mot fattiga bönder 126 9 Hur avgör man om narkotikapolitiken är framgångsrik? 131 Epidemiologiska nyckelindikatorer 132 Problematisk narkotikaanvändning 133 Fler faktorer än narkotikapolitik har betydelse 136 En evidensbaserad narkotikapolitik 137 Vår gradering 139 Fördjupning 8 – Portugals avkriminalisering 140 10 Forskarna och narkotikapolitiken 143 Forskarnas ställningstagande 146 Forskarna som bröt mönstret 148 Narkotikapolitiska vetenskapliga tidskrifter 151

Innehåll 7 11 Narkotikafrågan i FN 153 UNGASS 2016 – för att motverka världens narkotikaproblem 154 CND:s ministermöte på högsta nivå 2019 157 CND 161 UNODC 162 INCB 163 WHO 165 Expert Committee on Drug Dependence 167 UNAIDS 168 FN-organisationernas gemensamma ställningstagande 170 FN som narkotikapolitisk aktör 172 Fördjupning 9 – Maktförhållandena inom FN 175 12 EU:s narkotikapolitik 179 Strategin och handlingsplanen 181 EMCDDA 186 Forskarkritik mot EU 188 En bedömning av EU:s narkotikapolitiska roll 191 13 Intresseorganisationer för en restriktiv politik 193 WFAD 194 DFAF 196 Drug Policy Futures 197 ECAD 199 14 Intresseorganisationer för narkotikapolitiska förändringar 201 HRI 202 IDPC 204 DPA 206 National Harm Reduction Coalition 208 The Global Commission on Drug Policy 209

8 Innehåll 15 Tankesmedjor 215 Cato Institute 216 RAND Drug Policy Research 218 Transform Drug Policy Foundation 219 Beckley Foundation 220 Narkotikapolitiskt Center 221 16 Sveriges narkotikapolitik 225 Brott och straff 229 Skadereducerande insatser 231 Den svenska ANDTS-strategin 2021–2025 235 Ändrat huvudmannaskap för beroendevården? 240 Sveriges internationella narkotikapolitik 240 17 Stridsfrågorna 243 Synen på eget bruk 243 Innehav för eget personligt bruk 245 Sprutbytesprogram 247 Legalisering av cannabisanvändning 249 Legalisering av MDMA 252 Labbtester av droger 254 Substitutionsbehandling med metadon och buprenorfin 255 Heroinförskrivning 260 Drogkonsumtionsrum 263 Förebyggande av narkotikarelaterade dödsfall 267 Inga enkla lösningar 269 18 Narkotikadebatten sammanfattad 271 Fem åsiktsmässiga läger 273

Innehåll 9 19 Narkotikapolitiken inför framtiden 283 Öppna frågor 292 Referenser 295 Person- och sakregister 305

Inledning

Efter trettio år av massiva ansträngningar har förbudspolitiken enligt Cardoso bara lyckats förflytta odlingsområdena och drogkartellerna från det ena landet till det andra. Latinamerika är fortfarande världens största exportör av kokain och marijuana. Tusentals unga människor mister

2 En närstående organisation där Cardoso också är aktiv är The Global Commission on Drug Policy, som beskrivs i kapitel 15, Tankesmedjor.

För elva år sedan, den 28 december 2010, publicerade Sydsvenska Dagbladet under rubriken ”Lönlöst krig mot droger” en debattartikel av Fernando Henrique Cardoso, tidigare president i Brasilien.1 Artikeln, som var införd i tidningar runt om i världen, byggde på en rapport från The Latin American Commission on Drugs and Democracy 2 I kommissionen arbetade Cardoso för en förändrad narkotikapolitik tillsammans med bland andra Ernesto Zedillo, tidigare president i Mexiko, César Gaviria, tidigare president i Colombia, och Nobelpristagaren i litteratur, Mario Vargas Llosa. Huvudtesen i artikeln, som fortfarande har aktualitet, är att kriget mot narkotika är ett förlorat krig och att det nu är dags att byta strategi. Förbudspolitiken, som bygger på att bekämpa narkotikaproduktionen och kriminalisera konsumtionen, har misslyckats. Våldet och korruptionen som droghandeln har lett till hotar demokratin i Latinamerika.

13 Kapitel 1

1 Cardoso var president i Brasilien under åren 1995–2003. Han har varit professor i statsvetenskap och sociologi i São Paulo och vid det amerikanska Brown University.

14 Kapitel 1 Inledning alltjämt sina liv i gängkrig. Drogbaronerna styr över hela samhällen med hjälp av rädsla.

Fernando Henrique Cardosos artikel är ett belysande och välformulerat exempel på den reforminriktade positionen i narkotikadebatten. Avslut ningsraderna passar väl in i den liberala argumentationen: Ja, droger urholkar människors frihet. Men det är dags att inse att repressiva åtgärder mot droganvändare, baserade som de är på fördomar, rädsla och ideologi, utgör ett minst lika stort hot mot friheten.

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA

Droger i någon form har använts i alla tider och i de mest skiftande kulturer, framhåller artikelförfattaren. Människor av alla slag använder droger av alla möjliga olika anledningar: för att lindra smärta eller uppleva njutning, för att fly från verkligheten eller för att förhöja upplevelsen av den. Människor kommer alltid att efterfråga droger, och så länge det finns efterfrågan kommer det att finnas en illegal droghandel. Om drogerna avkriminaliseras innebär det att de kriminella drogkartellernas makt bryts. Men eftersom droger är skadliga för hälsan krävs insatser för att minska konsumtionen. Information kan fungera om de budskap som den förmed lar stämmer med erfarenheterna hos dem som den riktar sig till, skriver Cardoso. Han vill se kraftfulla preventiva kampanjer av det slag som har minskat tobakskonsumtionen. Tobaken har inte förbjudits. I stället har den avglorifierats, beskattats hårt och försäljningen har reglerats, vilket har varit en framgångsrik strategi för att minska konsumtionen.

Nu krävs ett paradigmskifte, en helt annan politik, i form av åtgärder som bygger på ”folkhälsa, mänskliga rättigheter och sunt förnuft”. Nu gäller det att reducera de skador som drogerna orsakar för individer och samhällen, och sikta in sig på insatser som minskar konsumtionen. Det ska ske genom att de som använder droger inte behandlas som förbrytare och buras in, utan som patienter som behöver vård.

Valet står inte mellan totalförbud och total legalisering. Man måste få tänka fritt, ha en saklig debatt och pröva och utvärdera alternativa angreppssätt, menar Cardoso.

I slutänden kommer människors förmåga att värdera risker och att göra informerade val att betyda lika mycket för möjligheten att reglera droganvändningen som mer humana och effektiva lagar och regler.

Efter att ha argumenterat för att den nuvarande politiken har varit miss lyckad har Cardoso hos läsaren skapat en förväntan att få förslag om en förändrad strategi. Det som han föreslår är en genomgripande förändring, ett paradigmskifte, som innebär att man ska rikta in sig på att ”reducera de skador som drogerna orsakar för individer och samhällen, och på att minska konsumtionen”.

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA

Kapitel 1 Inledning 15 Vad säger oss artikeln om narkotikadebatten?

Få debattörer är emot en minskad narkotikakonsumtion och minskade skador för individ och samhälle. Däremot skiljer sig åsikterna åt väsentligt om hur detta ska åstadkommas. Innan Cardoso i detalj går in på hur den nya strategin ska se ut, går han implicit i polemik mot uppfattningen om det narkotikafria samhället som ett uppnåeligt ideal, men utan att denna vision nämns. Han konstaterar att droger har använts i alla tider och i de

Först kan noteras att Fernando Henrique Cardosos har tunga meriter från både politik och vetenskap. Han var dessutom ordförande för Global Commission on Drug Policy under perioden 2011–2016 och var 2017 med om att grunda American Initiative on Drugs, Violence and Democracy. Organisationen arbetar med frågor som rör narkotikapolitik, våldsprevention och ledarskap. Cardoso har dessutom stöd av två latinamerikanska statschefer från Mexiko och Colombia, båda länder med en central roll i den internationella narkotikadebatten. Artikelförfattaren har stor legitimitet inom det område som han yttrar sig om. Rubriken ”Lönlöst krig mot droger” anger att det är konceptet ”war on drugs” som författaren främst vänder sig emot. Inledningsvis i artikeln hävdar han att ”förbudspolitiken”, som bygger på att bekämpa produktionen och kriminalisera konsumtionen, har misslyckats. Med uttrycket förbudspolitik kan författaren knyta an till en vanlig skep sis hos medborgare i den moderna, liberala västvärlden mot förbud. Han talar om bevis och tar som exempel uppgifter som många tidningsläsare kan förväntas känna igen: om narkotikaproduktion i Latinamerika, gäng krig och drogbaroner. Om artikeln hade haft tillgång till större utrymme hade författaren, med sin forskarbakgrund, byggt upp sin framställning med referenser. Nu nöjer han sig med att hänvisa till den rapport som han tillsammans med sina latinamerikanska kollegor har sammanställt.

16 Kapitel 1 Inledning mest skiftande kulturer. Sedan ger han en beskrivning av drogernas effekter, som både handlar om njutning och smärtlindring. Men droger har också en annan sida. De är skadliga för hälsan: delade sprutor sprider hiv och andra sjukdomar. Beroendet undergräver förmågan att fatta beslut hos använda ren. Det kan föra med sig ekonomisk ruin och övergrepp mot närstående. Med andra ord har droger såväl positiva som negativa effekter, men de negativa är så omfattande att det borde vara ett huvudmål i narkotikapolitiken att minska droganvändningen. När Cardoso nämner detta en andra gång i artikeln är det sannolikt för att visa att han inte är en före språkare för droganvändning, trots de förslag som han senare i artikeln kommer att lägga fram.

Det tredje förslaget är att man parallellt med avkriminaliseringen av marijuana ska starta omfattande informationskampanjer för att visa på de risker som trots allt finns med drogen.

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA

Cardosos andra förslag handlar om att avkriminalisera marijuana, den mest använda drogen, eftersom skadorna av marijuana inte är allvarli gare än dem som orsakas av alkohol och tobak. (Det mesta av skadorna är dessutom effekter av kriminaliseringen enligt Cardoso.) Beteckningen marijuana används, precis som i den nordamerikanska debatten, i stället för det mer korrekta cannabis som inkluderar alla produkter från cannabisplantan, alltså såväl marijuana som hasch och hascholja.

Cardoso tar i artikeln inte upp om andra illegala droger än marijuana ska avkriminaliseras. Möjligen är nästa steg att avkriminalisera tuggandet av kokablad, något som förre presidenten i Bolivia, Evo Morales, fick in som ett nationellt undantag från den internationella narkotikakontrollen.

Trots att 2010 talet präglades av intensiva narkotikapolitiska diskussioner, och ett statligt och överstatligt arbete på många fronter för att minska nar kotikans utbredning och skadeverkningar, har situationen inte förbättrats på de tio år som har gått, snarare tvärt om. En ljuspunkt från Cardosos perspektiv är att uppfattningen att narkotikaberoende är en sjukdom har vunnit ökat stöd. Två länder, Uruguay och Kanada, och 18 amerikanska

Första delen av hans förslag berör synen på droganvändarna. De ska betraktas som patienter att vårda, inte som förbrytare att sätta i fängelse. Prevention och behandling är bättre än repression. Då frigörs resurser att ta itu med den verkliga fienden – den organiserade brottsligheten.

Bokens syfte Cardoso beskriver den internationella narkotikapolitiken som inhuman och ineffektiv. Insatserna gör mer skada än nytta och måste därför föränd ras. I artikeln belyses den ena av den internationella narkotikadebattens huvudpositioner – kritiken mot den förbudsinriktade narkotikapolitiken. Motståndarna till detta synsätt, som vi kommer att behandla utförligt längre fram i boken, gör en annorlunda problembeskrivning och har andra förslag till åtgärder inför de problem som narkotikan förorsakar.

Bokens fördjupningsavsnitt har det gemensamt att de handlar om sprickor i den dominerande restriktiva narkotikapolitiska modellen. Företeelser som de psykedeliska substansernas återkomst, legaliseringen av cannabis i Kanada, Portugals avkriminalisering och internets revolutionerande roll för att förnya narkotikahandeln

• Hur har narkotikapolitiken vuxit fram?

Syftet med denna bok är att ge en analyserande, kritiskt granskande och opartisk översikt över den internationella narkotikapolitiken och narkotikadebatten. Dessutom försöker vi kontinuerligt ge den bakgrundsinformation som krävs för att förstå kontroverserna på det narkotikapolitiska fältet.

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA

• Hur samspelar narkotikadebatt och narkotikapolitik?

är exempel på hur de tre FN konventionerna utmanas av den vardagliga praktiken, av försök att hitta lösningar på praktiska problem och aktörers strävanden att utvidga sitt handlingsutrymme i det narkotikapolitiska spelet. Än så länge har inga drastiska förändringar skett av narkotikapolitiken på internationell nivå. I stället leds utvecklingen mot förändring av lokala initiativ, som i växlande omfattning får spridningseffekter. Vi tar även upp hur motståndet mot förändringar kan se ut, i ett exempel från FN.

Kapitel 1 Inledning 17 delstater har legaliserat cannabis. I november 2021 kommer rapporter om att den nya regeringen i Tyskland har planer på att legalisera cannabis.

Vi går igenom skillnaden mellan avkriminalisering och legalisering längre fram i det här kapitlet i avsnittet Narkotikapolitik och narkotika politiska begrepp.

Frågor som vi tar upp:

•

• Vilka

Den internationella narkotikapolitiken är bokens fokus men vi använder många svenska exempel i framställningen. Det är för att Sverige historiskt sett har varit en viktig aktör i den internationella narkotikapolitiken. Sverige har alltsedan införandet av den nya narkotikastrafflagen 1968 stått för en restriktiv narkotikapolitik, oavsett om regeringen varit socialdemokratisk eller borger lig. Den svenska linjen har legat nära den politik som FN har företrätt. Narkotikapolitik

och narkotikapolitiska begrepp Narkotikapolitik avser, enligt vår definition, internationella och natio nella lagregler och åtgärder som syftar till att reglera odling, framställ ning, handel, försäljning och användning av preparat som definieras som narkotika. Dessutom innefattas i narkotikapolitiken åtgärder för att förebygga narkotikaanvändning och för att minska skadorna av narkotikaanvändningen och insatser för att hjälpa människor att upphöra med användningen. Slutligen innefattar narkotikapolitiken även principer, målsättningar och diskussioner som rör hur politiken ska bedrivas. Narkotikapolitik kan därmed studeras på åtminstone tre nivåer – den retoriska nivån (debatten), den formella nivån (lagreglerna) och den prak tiska (mötet mellan samhällsåtgärderna och individen). I denna text tar vi upp alla tre Narkotikapolitiknivåerna.handlar alltså om en bedömning av hur olika narkotikaklassade psykoaktiva substanser ska hanteras i lagstiftning och i praktisk verksamhet. Utgångspunkten är att många av dessa substanser kan vara hälsofarliga. Därför måste spridningen av substanserna regleras. Lagstift ningsarbetet kompliceras av att många av de narkotikaklassade preparaten används som mediciner. När det gäller opium har denna drog flertusenårig

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA 18 Kapitel 1 Inledning •

• Vilka

Vilka ramar finns för narkotikapolitiken i dag? är de viktigaste narkotikapolitiska aktörerna? ståndpunkter för de fram? Vilka är huvudargumenten för de olika ståndpunkterna? Vad finns det för vetenskapligt stöd för de olika positio nerna i debatten?

•

3 Amfetamin har använts i Sverige sedan slutet av 1930-talet. Inledningsvis fick preparatet en snabb spridning som astmamedicin, men också som uppiggande medicin och bantningsmedel. En bidragande orsak var att Benzedrin till att börja med såldes på apotek utan recept och att drogen beskrevs i positiva termer i dagspress och veckopress. Man beräknar att under 1942–1943 hade tre procent av den vuxna befolkningen, dvs. omkring 200 000 personer, någon gång använt amfetamin. Efter att Medicinalstyrelsen 1943 utfärdat en allvarlig varning och året efter sett till att preparatet narkotikaklassades sjönk förbrukningen drastiskt. Vid denna tidpunkt tycks de som använde amfetamin har upphört med sitt bruk, utan större dramatik och utan att några speciella vårdinsatser behövde sättas in (Goldberg 1968).

I Sverige översätts ofta harm reduction med skadebegränsning. I texten använder vi detta begrepp som synonym. När användning av ett preparat för andra ändamål än medicinska eller vetenskapliga är straffbelagd får tull och polis möjlighet att begränsa till gången genom att hindra eller försvåra införsel, produktion, försäljning och konsumtion. Lagstiftningen påverkar dessutom efterfrågan. De allra flesta människor är laglydiga och avstår ifrån att använda ett preparat som är förbjudet. Ett annat sätt att påverka befolkningens attityder är genom information om drogernas skadlighet. Information är en viktig del i pre ventionen: de insatser som ska förebygga att människor börjar använda narkotiska preparat. Den svenska narkotikapolitikens ramar bestäms av tre FN konventioner (se kapitel 3, De tre narkotikakonventionerna och den praktiska politiken)

Sedan snart fyrtio år tillbaka har en tredje typ av åtgärder fått allt större utrymme – insatser som har som mål att minska skadeverkningarna av narkotikamissbruket, harm reduction. Genom suffixet ”reduction” knyts begreppet samman med de tidigare etablerade narkotikapolitiska signalorden supply reduction och demand reduction.4

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA

Kapitel 1 Inledning 19 medicinsk användning (Courtwright 2005). Flera narkotiska preparat har trots sin skadlighet en avsevärd kommersiell potential, vilket exempelvis spridningen av amfetamin i Sverige 1938–1943 illustrerar. Då användes amfetamin främst som uppiggande medel och som bantningsmedel.3 I sin konkreta utformning innehåller narkotikapolitiken åtgärder för att påverka tillgången på narkotika, supply reduction (utbudsminskning) och åtgärder som är tänkta att påverka efterfrågan, demand reduction (efterfrågeminskning).

4 Enligt professor Gerry Stimson (2010) användes begreppet harm reduction första gången i skrift 1987 av den Liverpoolbaserade forskaren Russell Newcombe. www.vandu.org/documents/ harm_reduction_-_the_advocacy_of_science_ and_the_science_of_advocacy.pdf

20 Kapitel 1 Inledning och av riksdagsbeslut som reglerar politikens konkreta utformning genom lagstiftning och tillämpningsbestämmelser. Narkotikapolitiken påverkas dessutom i hög grad av statliga ekonomiska beslut, i form av budgetavsätt ningar till tull, polis, kriminalvård och tvångsvård samt genom statsbidragsbestämmelser inom narkotikaområdet. Polisens, socialtjänstens och sjukvårdens vardagliga arbete med narkotikaanvändare i den enskilda kommunen är även den en del av narkotikapolitiken.

Narkotika definieras i Sverige enligt 8 § narkotikastrafflagen (SFS 1968:64) såsom […] läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter och som 1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller 2. av regeringen förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen. Narkotika är följaktligen definierat på två sätt: dels som varor med vissa egenskaper, dels utifrån att dessa har förklarats vara narkotika, vilket inne bär en så kallad operationell definition.5 Det innebär att de substanser som definieras som narkotika skiljer sig åt i hur de påverkar hjärnan. Amfeta min och kokain är stimulerande, opioider som heroin och morfin dämpar centrala nervsystemet och substanser som cannabis och LSD utmärks av att de främst påverkar sinnesupplevelserna.

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA

Totalförbud. Ingen framställning, försäljning eller användning är tillåten, till exempel heroin. Restriktiv förskrivning. Förbud utom vid begränsad medicinsk användning mot läkarrecept, till exempel kokain.

I sin bok Drogernas historia gör den amerikanska droghistorikern David T. Courtwright en uppdelning av psykoaktiva droger i sju olika regleringskategorier (Courtwright 2005:243). Listan går från den mest reglerade modellen till den minst reglerade.

5 Som typexempel på en operationell definition brukar anges att ”intelligens är det som mäts med intelligenstester”.

handlar om hur de psykoaktiva drogerna har gått olika öden till mötes. Några har blivit accepterade, som kaffe, tobak och alkohol.6 Andra exempelvis LSD, heroin och kokain har blivit förbjudna. Åter andra, som betel, peyote och kava har aldrig kommit att spridas utanför ursprungsregionen. Några av de psykoaktiva drogerna, såsom opiaterna, har en omfattande medicinsk användning, vilket har påskyndat den internationella spridningen, men detta har dessutom komplicerat den lagliga regleringen, menar Courtwright, eftersom viss produktion måsteDettillåtas.somhar

gjort att de olika drogerna har hamnat i olika kategorier är enligt Courtwright en kombination av deras farmakologiska effekter och deras plats i det historiska maktspelet mellan nationer och mäktiga grupper.

En drog som alkohol, med sin koppling till alkoholindustri, krogkultur och måttlighetsbruk bland samhällets breda lager, går inte att förbjuda. Narkotika har ofta förknippats med fattiga minoriteter: kineser som rökte opium, svarta som använde cannabis, fattiga latinamerikanska bönder som tuggade koka, vilket har gjort det lättare att förbjuda. Tobak är en drog vars status har försämrats undan för undan, efter att dess cancerframkallande egenskaper har blivit uppmärksammade. Nu håller tobak på att bli en drog som främst används av fattiga människor som är minst benägna att ta till sig hälsoinformationen, menar Courtwright, vilket ökar tobakens politiska

6 Alkohol är förbjudet i de flesta länder med muslimsk majoritet.

Kapitel 1 Inledning 21

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA

Underhållsbehandling. Receptbelagd förskrivning för symptomlindring vid beroende, men endast under kontroll, till exempel metadon. Reglerad förskrivning. Ej övervakad självmedicinering tillåten för dem som har giltigt recept, till exempel Valium. Åldersgräns. Inget recepttvång, men ingen försäljning till minderåriga eller till berusade, till exempel alkohol. Fri försäljning till vuxna. Uppnådd åldersgräns är det enda villkoret vid försäljning, till exempel tobak. Helt fri försäljning. Öppen försäljning till alla, exempel koffeinhaltiga drycker Courtwrights(a.a.).bok

För enkelhets skull är det i fortsättningen i boken avkriminalisering de jure som avses och det handlar om lagstiftning där man har avkriminaliserat eget bruk och innehav av små volymer narkotika för eget bruk.

I diskussionerna om en förändring av narkotikapolitiken förekom mer tre viktiga begrepp med olika innebörd som ofta blandas samman. Legali sering innebär att något som tidigare har varit olagligt blir lagligt. Ett exempel på detta är cannabis förändrade ställning i Kanada. Från och med oktober 2018 är det inte längre förbjudet att sälja cannabis i landet. Men precis som med alkohol finns det begränsningar i hur försäljning får ske, exempelvis i form av åldersgränser för inköp. Depenalisering innebär i svensk rättspraxis att en handling fortfarande i grunden är brottslig, men att den inte straffbeläggs med böter eller fängelse, utan i stället med en annan sanktion, exempelvis en avgift. Ett exempel är felparkering som beivras med böter men som inte registreras i polisens belastningsregister (Straffrättsanvändningsutredningen 2013).

22 Kapitel 1 Inledning sårbarhet. Med andra ord går det att få politisk accept för ytterligare lag stiftning mot rökning, eftersom rökare numera har låg status.

Avkriminalisering kan innebära två saker. Antingen en de jureavkriminalisering vilket innebär att straffsanktioneringen av ett beteende tas bort utan att ersättas med någon annan repressiv sanktion som fängelse eller dagsböter. Avkriminalisering kan också vara de facto, >som innebär att handlingar som är brottsliga enligt etablerad praxis eller instruktioner inte lagförs. Det kan handla om beslut på hög nivå inom polisen, exem pelvis utifrån resursprioriteringar eller en anpassning till en förväntad kommande lagändring. Oavsett typ av avkriminalisering är det fortfarande alltid olagligt att inneha narkotika i större mängder och att importera eller sälja narkotika.

En viktig fråga blir då var gränsen för innehav för eget bruk ska ligga. Även efter avkriminalisering av eget bruk eller innehav är det möjligt för myndigheterna att, som i Portugal, kräva att den som gripits träffar experter för att utreda om det föreligger ett hjälpbehov mot missbruk eller beroende, eller ge böter till en person som gripits flera gånger (a.a.).

De som betonar ”drogfrihet” som mål för de narkotikapolitiska insatserna och som är skeptiska till harm reduction säger sig företräda en restriktiv narkotikapolitik och kallar motståndarna för drogliberaler. De som befinner sig på den motsatta ideologiska kanten kallar sig anhängare till drug policy reform, som vi översätter till drogreformförespråkare.7 Mot ståndarna betecknas som prohibitionister. Begreppet prohibition kommer från engelskans prohibit, förbjuda, förhindra och är främst förknippat med förbudstiden, Prohibition, den period i USA mellan 1920 och 1933, då all hantering av alkoholhaltiga drycker var förbjuden. Vi använder de beteck ningar som respektive aktör använder om sig själva i den fortsatta texten. Många forskare och även personer som själva har haft problem med rusmedel är kritiska mot begrepp som ”missbrukare” och menar att denna beteckning förminskar den utpekade individen som människa. Den enskilde individen är inte en ”missbrukare”, utan en person som har en problematisk användning av en substans som framkallar ett rus.

I sin bok Knark – en svensk historia resonerar Magnus Linton om hur begreppet ”knark” har bidragit till en laddad och förenklad politisk diskussion, på ett sätt som värdeneutrala begrepp som ”narkotika” eller ”droger” aldrig hade kunnat göra. Knark är ett signalord som garanterat väcker starka, i allmänhet negativa, känslor (Linton 2015). Begreppet ”knarkare” har en nedsättande klang och används numera knappast alls i media, men finns kvar i vardagsspråket. Ord, begrepp och definitioner som används för att belysa kontroversiella ämnen tenderar att spegla de moraliska, ideologiska och politiska positioner som användarna står för (Månsson 2018). När sprutbytesprogram var som mest omstridda talade förespråkarna om utdelning av ”rena sprutor”, medan motståndarna använde uttrycket ”fria sprutor”.

Kapitel 1 Inledning 23 Politiskt och ideologiskt laddat språkbruk

I denna upplaga har vi ändrat begreppet missbrukare utom i citat där beteckningen finns med i ursprungstexten. I stället använder vi uttrycket ”personer med missbruk”. Det är värt att notera att ordet ”missbrukare”

7 Etnologen Emma Eleonorasdotter (2021) har påpekat att begreppet anti-prohibitionism, som användes i föregående upplaga av denna bok, ger en felaktig bild av vad den

reformförespråkande rörelsen står för. Vi instämmer och har ändrat beteckning. Som synonymer används reformvänliga och reforminriktade.

Även internationellt sker språkliga förändringar. Personer som har problem med missbruk/beroende kallas inte längre drug abuser eller drug addict utan drug user eller problematic drug user.

9 Addiction och abuse ersattes först av dependence, men DSM 5 innebar ett nytt synsätt på vad som är missbruk. DSM, som står för Diagnostic and Statistical Manual of 8 Den första versionen av den svenska tvångslagen, lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, trädde i kraft den 1 januari 1982, vilket förklarar termen ”missbrukare”. Den har hängt med sedan dess men kommer helt säkert att ändras vid nästa revidering. I förslaget till ny socialtjänstlag har ”missbrukare” tagits bort och ersatts av ”personer med missbruk och beroende” eller ”personer med missbruksproblem”.

24 Kapitel 1 Inledning fortfarande används i dagligt tal och i media.8 Detta fick en anmärknings värd illustration i ett reportage i SVT:s Aktuellt den 30 september 2019 från drogkonsumtionsrummet H17 i Köpenhamn. De intervjuade dans karna använde konsekvent uttrycket ”stofbruger”, alltså droganvändare, men det översattes i svensk text med ”missbrukare”. (Vi återkommer till drogkonsumtionsrummet, ”fixerummet” i en av våra fördjupande texter). Noterbart är att en restriktiv organisation som RNS, Riksförbundet för ett narkotikafritt samhälle, i sitt program fortfarande använder beteckningen ”missbrukare”.

9 Det ledande amerikanska forskningsinstitutet om droganvändning, National Institute on Drug Abuse har fortfarande kvar ”abuse” i sitt namn men i praktiken är det förkortningen NIDA som används.

Se avsnittet om RNS. Även begreppet ”missbruk” har kritiserats på senare år, främst från forskare från det medicinska fältet. Samsjuklighetsutredningen som kom i november 2021 använder konsekvent begreppet ”skadligt bruk” i stället för ”missbruk”. I regeringens förslag till ny ANDTS strategi som presenterades i mars 2021 talas genomgående om ”missbruk och beroende”, men i den nya versionen från mars 2022 används i stället ”skadligt bruk och beroende”. Vi har valt att inte byta ut begreppet ”missbruk” mot ”skadligt bruk”, eftersom miss bruk är ett etablerat begrepp inom det sociala fältet, där vi har vår förankring.

Den språkliga moderniseringen syns även i andra sammanhang. Inom socialtjänsten är begreppet ”klient” på väg att ersättas med ”brukare”. Inom kriminalvården är däremot begreppet ”klient” fortfarande gångbart. Här kan det spela in att den som anlitar en advokat kallas klient och att ordet därmed inom rättsväsendet har en neutral klang. Vid sidan av begreppet klient används ”intagen” om den som sitter i fängelse.

Personal och patienter inom substitutionsbehandling är ofta kritiska till beteckningen ”drogfri behandling” och för i stället fram alternativet ”medicinfri behandling”. Eftersom substitutionsbehandling med buprenorfin eller metadon är en beprövad, evidensbaserad behandling vill man inte att den ska ses som en icke drogfri behandling. Drog kan i detta sammanhang associeras till illegal drog och därför blir beteckningen medicinfri mer neutral.

Inom vårdområdet används på svenska begreppet ”drogfri behandling”, i motsats till substitutionsbehandling med narkotikaklassade mediciner.

Citerad i Berglund 2011:13

Resonemanget ovan visar på den ömtåliga balansgången mellan bruk och missbruk avseende substanser som förändrar medvetandet. Den som får diagnosen ”beroende” placeras in i en problemkategori, vilket kan innebära minskade patienträttigheter och att individen utsätts för ökad kontroll, exempelvis avseende förskrivning av medicin.

På engelska är beteckningen vård som syftar till abstinence och som leder till recovery, vilket närmast motsvarar det svenska ordet ”tillfrisknande”.

Kapitel 1 Inledning 25 Mental Disorders, är en diagnosmanual som utges av American Psychiatric Association (APA). DSM 5 som kom 2013 införde begreppet substance use disorders som ersättning för dependence som etikett för varierande grader av omfattande (excessive) droganvändning. På sin webbplats presente rade APA sin övergripande motivering för behovet av förändringar av de diagnostiska kriterierna av beroendetillstånden: Det har varit förvirrande för läkare och har resulterat i att patienter med en normal tolerans och abstinens har blivit etiketterade som ”missbrukare” (addicts). Detta har resulterat i att patienter som lider av svår smärta har förvägrats adekvata doser opioider av rädsla för att ett tillstånd av missbruk (addiction) ska skapas. På liknande sätt, är begreppet ”beroende” (depen dence) nu begränsat till fysiskt beroende, vilket är en normal reaktion för upprepade doser av många mediciner inklusive beta blockerare, antidepressiva preparat, opioider, lugnande medel och andra droger. Närvaron av tolerans och abstinens räknas inte som symtom som ska innefattas bland de symtom som räknas in för att avgöra att diagnosen ”droganvändning i obalans”, (substance use disorder) ska vara tillämplig, när det rör sig om ändamålsenlig medicinsk vård med av läkare utskrivna mediciner.

Bengt Svensson är professor i socialt arbete, knuten till Malmö universitet. Bland hans tidigare böcker märks Pundare, jonkare och andra – med narkotikan som följeslagare, Alkohol- och narkotikaproblem och Missbruk av heroin och andra opioider.

Trots decennier av narkotikakrig och hårda tag från tull och polis har tillgången och den illegala användningen av narkotika ökat globalt. Narkotikadödligheten når ständigt nya dystra rekordnivåer och narkotikahandeln fortsätter att vara en central inkomstkälla för kriminella nätverk. Men även om kritiken mot den nuvarande narkotikapolitiken ökar i styrka har den restriktiva politiken fortfarande ett starkt stöd från en majoritet av FN:s medlemsländer.

Gustav Svensson är journalist, sociolog och masterstudent i historia vid Lunds universitet.

Den här boken innehåller en analyserande, kritiskt granskande och opartisk översikt över den svenska och den internationella narkotika politiken. Dessutom försöker författarna ge den bakgrundsinformation som krävs för att förstå kontroverserna kring skadebegränsande insatser. Bokens fördjupningsavsnitt tar upp de problem som finns i den dominerande restriktiva narkotikapolitiska modellen. Boken riktar sig främst till studerande inom socialt arbete och andra samhällsvetenskapliga ämnen samt till studenter vid polisutbildningen. Den fungerar också som en kunskapskälla för alla som behöver skaffa sig specialkunskaper inom området såsom socialarbetare, sjukvårdspersonal och anställda inom polis, tull och kriminalvård. Narkotikapolitik är en reviderad och kraftigt utökad upplaga av den tidigare utgivna Narkotikapolitik och narkotikadebatt. Andra upplagan NARKOTIKAPOLITIK studentlitteratur.se

Art.nr 36172