9789144135939 by Smakprov Media AB

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 4458 ISBN 978-91-44-13593-9 Upplaga 6:1 © Författarna och Studentlitteratur 1985, 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Ombrytning inlaga: Anna Åström Printed by Eurographic Group, 2020

Innehåll

Förord till första upplagan 9 Förord till sjätte upplagan 11 Förkortningar 13

Inledning 15 1 Några huvudpunkter i sakrätt 17 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 1.7

Vad är sakrätt? 17 Sakrätt – krediträtt 20 Sakrätt – insolvensrätt 22 Något om de förmögenhetsrättsliga rättigheterna 23 Olika slag av förmögenhetsobjekt 26 Förvärvsarter 31 Sakrättsligt skydd 32 1.7.1 Det statiska rättsskyddet 33 1.7.2 Det dynamiska rättsskyddet 34

2 Ett sakrättsligt grundschema 37 2.1 2.2 2.3 2.4

Frågeställningen. Sakrättsliga moment 37 Förhållandet mellan parterna 38 Tredjemansskyddet – schemat 39 Sakrättsligt skydd för säljaren 40 2.4.1 Säljarens borgenärsskydd (säljaren ←→ köparens borgenärer) 40 2.4.1.1 Läget före traditionen 40 2.4.1.2 Läget efter traditionen 40

Säljarens omsättningsskydd (säljaren ←→ köparens singularsuccessorer) 42 Sakrättsligt skydd för köparen 43 2.5.1 Köparens borgenärsskydd (köparen ←→ säljarens borgenärer) 43 2.5.1.1 Läget före traditionen 43 2.5.1.2 Läget efter traditionen 45 2.5.1.3 Undantag från traditionskravet 46 2.4.2

2.5

2.5.1.4 Borgenärsskydd vid förvärv av andra slag av lös egendom 49 2.5.1.5 Ytterligare om sakrättsliga moment 52

Köparens omsättningsskydd (köparen ←→ säljarens singularsuccessorer) 57 Ytterligare om godtrosförvärv och omsättningsskydd 58

2.6

3 Ägarförbehåll/återtagandeförbehåll som säkerhet för kredit 63 3.1 3.2 3.3 3.4

3.5

Förekomst och grundläggande förutsättningar för giltighet 63 Juridiska konstruktionsfrågor: ägarförbehållets rättsliga innebörd 65 Ägarförbehålls användbarhet för kreditsäkerhet: låneköp och kreditköp 72 Begränsningar i ägarförbehållets giltighet 76 3.4.1 Köparen har förfoganderätt över varan 77 3.4.2 Egendomen utgör eller är avsedd att bli tillbehör till eller beståndsdel av fastighet 80 3.4.3 Tillbehör till eller beståndsdel av lös sak 84 3.4.4 Ägarförbehållet och specialitetsprincipen 86 Ägarförbehållet och konsumentkreditlagen 88

4 Förmånsrätt: olika slag av panträtt och annan säkerhetsrätt 91 4.1

4 Innehåll

Förmånsrätt och separationsrätt 91 4.1.1 Förmånsrättslagen 91 4.1.2 Lag om redovisningsmedel 94

2.5.2

4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7 4.8 4.9

4.10 © F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR

4.11 4.12

Olika typer av panträtt och andra säkerhetsrätter 98 Avtalad panträtt i lös egendom: särskilt om handpanträtt 99 Pantavtalet 103 Överlåtelse av panträtt samt återpantsättning 106 Överhypotek och andrahandspantsättning 107 Ytterligare om sakrättsliga moment vid handpanträtt 108 Särskilt om pantsättning av fordringar enligt kontrakt 112 Vad innebär panträtten? 116 4.9.1 Försäkringsskydd 117 4.9.2 Exekutionsrättsliga regler 117 4.9.3 Panthavarens valfrihet mellan olika panter 118 Säkerhetsöverlåtelse 119 Kvittningsrätt som säkerhet för fordran 120 Retentionsrätt och legal panträtt 120

5 Kreditsäkerhet i fastighet och tomträtt 125 5.1 5.2

5.3 5.4 5.5 5.6 5.7 5.8 5.9 5.10 5.11

Inledning 125 Objektet: fastighet eller tomträtt 126 5.2.1 Om fastighet, fastighetsregistrering och lagfart 126 5.2.2 Tomträtt 129 Systemet för fastighetsinteckning 130 Hur inteckning kommer till stånd 131 Inskrivning av ”rättigheter” 133 Inteckningsåtgärder: olika slag av inskrivningsärenden rörande inteckning 134 Beslut i inskrivningsärende: rättelse, besvär och rätt till ersättning i vissa fall 135 Vilken egendom omfattas av inteckning? Särskilt om industritillbehör 136 Ytterligare om datapantbrev och gravationsbevis med mera 137 Hur panträtt i fastighet eller i tomträtt kommer till stånd 138 Vad innebär panträtten? 140

Innehåll

5.13 5.14 5.15 5.16

5.17

Överhypotek – ägarhypotek. Sekundär och tertiär pantsättning 142 Ägarbehörighet och godtrosskydd 145 Gemensamma inteckningar 147 Pant- och inteckningsförhållanden vid överlåtelse av fastighet 148 Exekutionsrättsliga regler 150 5.16.1 Hur exekution inleds 151 5.16.2 Inledningen till den exekutiva försäljningen 151 5.16.3 Närmare om sakägarförteckningen 153 5.16.4 Kontantbelopp och avräkning 154 5.16.5 Läget vid gemensamma inteckningar 155 5.16.6 Prövning av inrop 155 5.16.7 Särskilt om inskrivna rättigheters ställning 156 5.16.8 Den exekutiva försäljningens inverkan på inteckningarna 156 Underhandsförsäljning 157

6 Kreditsäkerhet i näringsverksamhet: företagshypotek 159 6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6 6.7 6.8 6.9 6.10 6.11

6 Innehåll

Inledning (historiska data, syfte och rättsliga särdrag) 159 Några viktiga begrepp 160 Hur företagsinteckning kommer till stånd 160 Hur företagshypotek kommer till stånd 162 Vilken egendom omfattas av företagsinteckning och därmed av företagshypotek? 164 Särskilt om industritillbehör och andra tillbehör till fastighet 167 Grundläggande regler om prioritetsordning samt något om gravationsbevis 169 Inteckningsåtgärder och olika slag av inskrivningsärenden 169 Rättelse, besvär och rätt till ersättning i vissa fall 170 Företagshypotek och factoring 171 Regler som anknyter till överlåtelse av verksamheten. Förföljelserätten 171

5.12

6.12 6.13 6.14 6.15 6.16

Nybelåning av hypoteksbrev och belåning av överhypotek 173 Vad innebär företagshypoteket? 174 Rätt till förtida betalning 175 Exekutionsrättsliga regler 176 Konsekvenser för företagsinteckning av exekution 178

7 Leasing 179 7.1 7.2 7.3 7.4

7.5 7.6 7.7

Allmänt om hyra av lös sak 179 Olika former av operationell leasing 182 Avtal om operationell leasing 182 Allmänt om finansiell leasing 183 Kommentar till standardavtal om finansiell leasing 187 Begränsningar i användbarheten av leasing 195 ”Sale and lease back” och fastighetsleasing 196

8 Factoring 199 8.1 8.2 8.3 8.4

8.5 8.6 8.7

Vad är factoring? 199 Ekonomiska uppgifter om factoring 200 Den rättsliga bakgrunden 203 Avtalsreglering 205 8.4.1 Kommentar till Vendax fakturaköpavtal (se bilaga 14) 205 8.4.2 Kommentar till Vendax fakturalånavtal (se bilaga 15) 209 Andrahandspantsättning av fakturafordringar 211 Factoring och företagshypotek 213 Missbruk av factoring 215

9 Något om finansieringsverksamheten 217 Bilagor 221 Litteratur 245 Rättsfall 249 Sakegister 251

Innehåll

Förord till första upplagan

Denna bok är till stor del frukten av undervisningsverksamhet i sakrätt och småningom sak- och krediträtt vid Lunds universitet, först vid juridiska institutionen (1959–1967), därefter vid institutionen för handelsrätt (1967– 1985). Lärostoffet har alltmer anpassats till vad som synts mig lämpligt för ekonomutbildningen, särskilt revisorsutbildningen, med sikte främst på olika slag av realsäkerhet. Boken kan med visst fog ses som en lärobok i sakrätt för ekonomer, men den sakrättsliga aspekten sätter inga gränser för framställningen. Förhoppningsvis kan boken även komma till nytta för sådana jurister som avser att ägna sig åt bank- och annan finansieringsverksamhet. De standardavtal som här använts för att ge konkret belysning av framför allt leasing och factoring är inte alltid de senaste. Detta är enligt min mening mindre betydelsefullt, då avtal alltid är underkastade förändringar, och det väsentliga är just att ge konkret belysning av viktiga avtalstyper. Senare avtalsformulär är ofta vidlyftigare utan att tillägga något väsentligt för belysning av avtalstypen. Jag har utformat kapitlen om olika slag av realsäkerhet och finansieringsformer så att de utan större olägenhet ska kunna läsas separat. Därför har jag med avsikt låtit en del upprepningar kvarstå vid den slutliga redigeringen men också flitigt hänvisat mellan kapitlen. Till alla dem som bistått med material och synpunkter framför jag ett varmt tack. Lund i juni 1985 Axel Adlercreutz

Förord till sjätte upplagan

Föreliggande sjätte upplaga av Axel Adlercreutz bok om utvalda finansieringsformers rättsliga reglering utgör först och främst en uppdatering som avser att återspegla den rättsliga utveckling som skett sedan föregående upplaga, vid vilken tidigare advokaten och t.f. universitetsadjunkten Magnus Pfannenstill medverkade. Därtill har vissa justeringar och tillägg gjorts, vilka berört såväl språk som struktur och innehållet i sig. Upp dateringen är den första som gjorts utan Axel Adlercreutz egen medverkan. Vid samtliga genomförda modifieringar har strävan varit att omarbeta det befintliga underlaget med respekt för Axel Adlercreutz förmåga att i koncisa formuleringar fånga och återge kärnpunkten i varje problemställning. Samtidigt måste beaktas att den plats boken har inom såväl utbildning som praktisk verksamhet ställer krav på anpassning efter nya och andra behov än de som gällde vid framställandet av tidigare upplagor. Alla förbättringsförslag, både från studenter och annat håll, välkomnas därför och kommer att prövas noggrant. Lund i maj 2020 Patrik Lindskoug

Förkortningar

ABL AvbetLN BGB BrB BFL FAR FHL FRL GFL HB HD HovR JB KKrL KL KV LGL LkL LU NJA NJA II PbrL prop. SFS SkbrL SOU SvJT TR UB ÅRL ÄktB

Aktiebolagslag (2005:551) Lag (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Bürgerliches Gesetzbuch Brottsbalk (1962) Lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse Föreningen Auktoriserade Revisorer Lag (2008:990) om företagshypotek Förmånsrättslag (1970:979) Lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre Handelsbalk Högsta domstolen Hovrätt Jordabalk (1970) Konsumentkreditlag (2010:1846) Konkurslag (1987:672) Konsumentverket Lönegarantilag (1992:497) Lag (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva Lagutskott Nytt juridiskt arkiv, avd. I Nytt juridiskt arkiv, avd. II Lag (1994:448) om pantbrevsregister proposition Svensk författningssamling Lag (1936:81) om skuldebrev Statens offentliga utredningar Svensk Juristtidning Tingsrätt Utsökningsbalk (1981:774)) Årsredovisningslag (1995:1554) Äktenskapsbalk (1987:230)0

Inledning

Finansiering är en ekonomisk verksamhet som försiggår i många olika former. Dessa former är givetvis i första hand styrda av ekonomiska överväganden men också till stor del betingade av de rättsregler som gäller för den ekonomiska verksamheten. Dessa rättsregler bildar bakgrunden till de avtalsregleringar som de agerande själva etablerar inom ramen för rättsordningen i syfte att precisera sina inbördes rättigheter och skyldigheter. Finansiering kan beskrivas som anskaffning och tillhandahållande av tillgångar för bedrivande av ekonomisk verksamhet. Av de former som förekommer ska här endast vissa externa behandlas, det vill säga sådana som innebär att kapital ställs till förfogande av en utomstående finansiär. Det gäller i första hand kredit och inom detta område främst kredit säkerhetsformer. Regler om kreditavtalet, värdepapper och personsäkerhet (borgen) lämnas utanför. I ett kort slutkapitel sägs något om regler för finansieringsverksamheten. Men det är olika typer av realsäkerhet som står i förgrunden. Även externa finansieringsformer som inte alltid typiskt sett har kreditinslag, såsom leasing och factoring, tas upp. Interna finansieringsformer lämnas åsido, det vill säga sådana som bolagsbildning och aktiebolags emissioner för anskaffning av friskt kapital. Till denna grupp räknas i sammanhanget även konvertibla skuldebrev, även om de kan sägas utgöra en blandform.

För frågan om realsäkerhet men även i många andra sammanhang har sakrättsliga regler en grundläggande betydelse. Det synes därför vara nödvändigt att inledningsvis ta upp till översiktlig behandling så mycket av den allmänna sakrätten som behövs för förståelse av de tillämpningar som de här behandlade finansieringsformerna i många avseenden vilar på.

Inledning

Kapitel 1

Några huvudpunkter i sakrätt 1.1

Vad är sakrätt?

Termen sakrätt används dels som beteckning för en del av förmögenhets rätten, ofta då som pendang till obligationsrätten, dels som beteckning för en rättighet av viss typ, nämligen en sådan som kan göras gällande inte endast mot motparten utan även mot tredje man. Rättsskyddet mot tredje man är det karakteristiska, vad man kallar sakrättsligt skydd (även ”sakrättslig giltighet”). En enkel förklaring till beteckningen sakrätt ligger i att rättigheten vanligen knyts till ett visst, individualiserat, objekt, som ofta är men inte behöver vara en sak. Obligationsrätten behandlar förhållandet mellan parterna, det vill säga vilka rättigheter – motsvarade av den andra partens förpliktelser – som dessa kan göra gällande mot varandra. Denna del kallas ofta även avtalsrätt (i vidsträckt bemärkelse) därför att den i så stor utsträckning regleras genom avtal. Men avtal har stor betydelse även i sakrätten. En sedan gammalt grundläggande sakrättslig framställning är Undéns Svensk sakrätt I (1 uppl. 1926, 10 uppl. 1976). Sakrätten i Undéns tappning behandlar i huvudsak de rättigheter som är utrustade med sakrättsligt skydd. Dessa är, med hänsyn till att tredje mans intressen är inblandade,

inte på samma sätt som parternas inbördes rättigheter och förpliktelser föremål för avtalsfrihet. ”Sakrätterna” är därför begränsade till vissa bestämda typer när det gäller lös egendom, nämligen följande:

Beträffande fast egendom saknas retentionsrätt men till listan ska til�läggas nyttjanderätt (arrende, hyra, tomträtt osv.) och servitut. Märk att nyttjanderätt till lös sak (även kallad hyra av lös sak och ibland leasing) inte är utrustad med sakrättsligt skydd. Ibland betecknas andra sakrättigheter än äganderätten som begränsade sakrätter – de innefattar mer begränsade befogenheter för innehavaren än äganderätten, som är den mest omfattande rättigheten avseende visst förmögenhetsprojekt (till detta återkommer vi längre fram). Undéns bok, för sin tid (1920-talet) ett banbrytande arbete som stått sig länge, framstår nu som något föråldrad. En något annorlunda formulerad frågeställning blir i modern sakrätt grundläggande för vad som ska omfattas av sakrätten som systematisk del av förmögenhetsrätten. Man behandlar i modern sakrätt inte endast fullt utbildade sakrätter. Avgörande blir i stället den rättsliga frågeställningens karaktär. Medan obligationsrätten behandlar de inbördes rättigheterna och förpliktelserna, där ena partens rättighet motsvaras av den andra partens förpliktelse, behandlar sakrätten regler om konkurrensen mellan två eller flera, som uppställer oförenliga konkurrerande krav beträffande samma egendom. Frågan blir: Hur ska konflikter mellan två eller flera pretendenter med oförenliga anspråk lösas? Vem får bäst rätt till egendomen? Varje rättighet har en obligationsrättslig och en sakrättslig aspekt, även om den sakrättsliga inte alltid påkallar uppmärksamhet. Den sakrättsliga aspekten gäller frågor som vem av två eller flera pretendenter som ska anses som rätt ägare till en sak eller rätt innehavare av en fordran (med andra ord rätt borgenär), eller huruvida den som förvärvat nyttjanderätt till en sak kan göra gällande denna mot ny ägare av saken eller skydda sig mot utmätning av saken för ägarens skulder. Hur ska, när en gäldenärs egendom

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

• äganderätt • panträtt • retentionsrätt.

inte räcker till för att betala alla hans skulder, dennes egendom fördelas mellan borgenärerna? Frågor om förmånsrätt i konkurs, företagsinteckning och dylikt kommer naturligt in i sammanhanget med den nya frågeställningen utan att det därför är fråga om fullt utbildade sakrätter. Köp har alltså en obligationsrättslig sida, som behandlas i köplagen, och en sakrättslig, som ofta (t.ex. i Undéns Svensk sakrätt I 1976 § 17) behandlats under rubriken äganderättens övergång. Hellner, som i sin Köprätt, sedermera Speciell avtalsrätt I Köprätt, behandlar båda aspekterna, undviker i det sakrättsliga avsnittet termen äganderättens övergång (se numera Hellner & Ramberg 1991 s. 354). I Hellner, Hager, & Persson Speciell avtalsrätt II Kontraktsrätt, 2019, behandlas också båda aspekterna. Den nya sakrätten lanserades ursprungligen av danskar (Fr. Vinding Kruse och Alf Ross). Det finns numera två stora monografier över svensk sakrätt, dels Allmän sakrätt (Hessler 1973), med underrubriken Om det förmögenhetsrättsliga tredjemansskyddets principer, dels Handbok i sak rätt (Rodhe 1985). Rodhe hade redan i sin Obligationsrätt (1956) antytt den nya sakrättsliga frågeställningen. Den exekutionsrättsliga aspekten är för Rodhe grundläggande. En för undervisningsändamål skriven framställning, som efter hand vuxit till närmast en handbok, är Håstads Sakrätt avseende lös egendom (1996, med supplement 2000). En introducerande lärobok är Sakrättens grunder (Millqvist 2018). I sakrätten brukar också vissa andra frågor behandlas som inte direkt hänför sig till den angivna frågeställningen men har nära samband och därmed delvis utgör ett nödvändigt underlag och komplement. Dit hör utredning om olika slag av förmögenhetsobjekt och förvärv. Sakrätten kan sägas vara en av grundvalarna för den rättsliga regleringen av egendomsordningen (förmögenhetsordningen). Dessa reglers funktion är – i huvudsak – att säkerställa och skydda rättsliga positioner. Avtalsrätten, som har anknytning till sakrätten såväl som till obligationsrätten, kan sägas representera det mer dynamiska elementet i förmögenhetsrätten, det vill säga det som avser förändringar i rättsläget genom transaktioner av olika slag, för vilket ändamål olika avtalstyper/rättighetstyper vuxit fram. Sakrätten handlar om under vilka förutsättningar tredjemansskydd föreligger för innehavaren av en rättighet eller för förvärvaren respektive

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

överlåtaren av en sådan rättighet. Den förra aspekten är den statiska, den senare den dynamiska, vilket behandlas längre fram (1.7). Den förra handlar till exempel om äganderättsskydd, den senare om skydd för till exempel förvärv av en sak eller en panträtt i en sak gentemot andra pretendenter, såsom motpartens borgenärer.

Sakrätt – krediträtt

Det framgår att sakrätten har stor betydelse för krediträtten, särskilt den del av krediträtten som kan kallas kreditsäkerhetsrätten, och det är den delen som är huvudföremålet för denna framställning. Det är i själva verket så att sakrättens innehåll till stor del är betingat av vad som bedömts vara kreditväsendets behov. Centralt för detta behov är främst frågor om hur en part kan skaffa sig säkerhet och, inte minst, få viss egendom hos motparten reserverad som säkerhet för att kunna erhålla motprestationen i ett avtalsförhållande. Det kan till exempel handla om en säljares (leverantörs) möjlighet att vid leverans på kredit få säkerhet i det levererade godset för att få ut köpe skillingen eller om kreditgivares möjlighet att få hela eller en viss del av gäldenärens egendom reserverad som kreditunderlag med företräde framför andra borgenärer. Från den kreditbehövandes (gäldenärens) synpunkt blir frågeställningen på vilket sätt han ska kunna utnyttja sin egendom som kreditunderlag. Möjligheten att erhålla realsäkerhet för en fordran är väl i och för sig inte alltid det viktigaste vid kreditgivningen. Som kreditgivare är bankerna dock underkastade vissa krav i detta hänseende, enligt 13 § bankrörelselagen (1987:617): ”Kredit får beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av borgen”. Men enligt nästa punkt får kredit i viss utsträckning lämnas utan säkerhet (så kallade blancokrediter), bland annat till näringsidkare i och för hans rörelse om krediten är kort varig. Efterlevnaden av dessa bestämmelser övervakas av Finansinspektionen (tidigare Bankinspektionen). De formella säkerheterna har kanske inte så stor betydelse för avgörandet huruvida en bank ska bevilja en kredit (eller en bankgaranti). Resultatet

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

1.2

av analyser av företagets framtidsutsikter och utvecklingsmöjligheter sätts därvid i främsta rummet, men när väl kredit beviljas måste banken tillförsäkra sig tillräcklig så kallad bankmässig säkerhet, främst realsäkerhet i fast och lös egendom (fastighetsinteckning, företagsinteckning, panträtt i lös egendom) och/eller säkerhet i form av borgensförbindelser. Det förekommer även att det i kreditavtalet intas en så kallad negativklausul som innebär att låntagaren förbinder sig att inte ställa realsäkerhet till förmån för någon kreditgivare. Ett företags ”slaktvärde” – vad som kan uppnås vid realisation av tillgångarna – är dock alltid osäkert. Det är som going concern, det vill säga att företaget i enlighet med den så kallade fortlevnadsprincipen (jfr 2 kap. 4 § ÅRL) förutsätts kunna fortsätta sin verksamhet under en period av minst 12 månader, som företaget har egentligt värde från kreditsäkerhetssynpunkt. En nu ganska gammal utredning om dessa frågor finns i Kreditmarkna dens struktur och funktionssätt (SOU 1968:3) av Tony Hagström, s. 204ff. Vid sidan av bankerna, som har hand om kreditgivning för såväl företag som konsumenter, har det sedan mitten av 1960-talet vuxit fram nya finansieringsföretag, i många fall i form av dotterbolag till bankerna. Dessa bolag bedriver finansieringsverksamhet i till stor del nya former. Lagen (1980:2) om finansbolag tillkom 1980. Numera gäller lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, en lag som reglerar möjligheten att få driva bank- och finansieringsrörelse under Finansinspektionens kontroll. En allt rikare flora av finansieringstjänster erbjuds numera såväl företag som konsumenter. Här ska i huvudsak behandlas två centrala finansieringsformer, leasing och factoring (kapitel 7 och 8), men även refinansiering av avbetalningskontrakt (3.3) och belåning av varor i lager (3.4) kommer att beröras. Dessa former täcks alla av begreppet finansieringsrörelse i nyssnämnda lag. I 4 § definieras begreppet på följande sätt: En rörelse i vilken det ingår näringsverksamhet som har till ändamål att 1. t a emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten, och 2. l ämna kredit, ställa garanti för kredit eller i finansieringssyfte förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande (leasing).

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

Oavsett finansieringsform har, vilket kommer att framgå och redan nu är värt att notera, sakrättsliga frågor stor betydelse. (Om finansieringsverksamhetens allmänna ramar, se vidare kapitel 9.) Bankerna har en gemensam organisation i Svenska Bankföreningen, som bland annat är en betydelsefull remissinstans såväl i lagstiftningsfrågor som när HD ställs inför att avgöra frågor som har mer allmän betydelse för kreditväsendet. Särskilt de stora finansbolagen är sammanslutna i Finansbolagens Förening.

Sakrätt – insolvensrätt

Sakrätten har nära samband med exekutionsrätten, så nära att viss kännedom om exekutionsrätten är nödvändig för förståelse av sak- och kredit rätten. Exekutionsrätten ger regler om de yttersta medlen (sanktionerna) för upprätthållande av kreditsystemet och över huvud taget de civilrättsliga reglerna. Hur kan olika slag av realsäkerhet göras gällande, när gäldenären inte fullgör sin betalningsförpliktelse? Här kan endast några huvudpunkter nämnas. I exekutionsrätten skiljer man mellan å ena sidan specialexekution eller utsökning, som inriktas på viss bestämd egendom hos den mot vilken anspråket riktas, å andra sidan generalexekution eller konkurs, som i princip tar sikte på all den betalningsskyldigas egendom. Utsökning behandlas i UB, konkurs i KL. Konkursen är det yttersta och mest ingripande förfarandet att lösa en obeståndssituation och innebär vanligen att ett företag måste läggas ner. I lagstiftningen eftersträvas alltmer lösningar av insolvensproblem utan att tillgripa konkurs, vilket gjort att företagsrekonstruktion (se lagen 1996:764 om företagsrekonstruktion) och skuldsanering (se skuldsaneringslagen 2016:675) blivit viktiga institut. Ett företag har i många fall förutsättningar att överleva, och ekonomisk förstörelse kan i sådana fall undvikas om obeståndssituationen klaras upp med tillämpning av mindre ingripande metoder och regler. Redan tidigt fanns i KL ackord som ett smidigare alternativ till konkurs. Ackordet är en avtalad uppgörelse, typiskt om nedsättning av skulden, mellan gäldenären och samtliga borgenärer med anspråk i konkursen. En sådan uppgörelse är i

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

1.3

princip byggd på frivillighet, men konkurslagstiftningen innehöll även regler om offentligt ackord (tvångsackord) under vissa förutsättningar genom domstols beslut. Offentligt ackord förekommer numera främst som ett förfarande inom ramen för företagsrekonstruktion, som också förutsätter beslut av domstol. Initiativ till sådant ackord kan tas av både gäldenär och borgenär. En skuldsanering innebär att en gäldenär helt eller delvis befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen, se 1 § skuldsaneringslagen (2016:675). Skuldsanering tar främst sikte på fysiska personer. Är gäldenären näringsidkare får skuldsanering endast beviljas om de ekonomiska förhållandena i näringsverksamheten är enkla att utreda (8 §). Ansökan görs hos Kronofogdemyndigheten som också fattar beslut om huruvida skuldsanering ska beviljas (27 §). Om gäldenären försätts i konkurs eller avlider, förfaller ansökan om skuldsanering.

Något om de förmögenhetsrättsliga rättigheterna 1.4

Med termen rättighet avses ett sammanfattande uttryck för en mängd olika rättsregler. Äganderätt är ett bekvämt uttryck för att sammanfatta antingen vissa rättsfakta eller vissa rättsföljder (t.ex. befogenheter) eller bådadera. Däremot har inte begreppet rättigheter en egen innebörd oberoende av rättsreglerna. Det går inte att ”överföra” en rättighet till en annan person såsom något substantiellt. En person kan endast vidta olika åtgärder, som enligt vissa rättsregler innebär att viss annan person intar samma ställning i förhållande till viss egendom, det vill säga får samma befogenheter som den tidigare rättighetsinnehavaren haft. Äganderätten intar en särställning såtillvida att den avser ett förhållande mellan en viss person (fysisk eller juridisk) och viss egendom, ett förhållande som inte nödvändigtvis förutsätter något bakomliggande avtal med en annan person. Visserligen härleds äganderätten vanligen från en annan person, från vilken objektet förvärvas (oftast genom köp), men när förvärvet väl fullbordats och förvärvaren inträtt i sin position som ägare blir relationen till den tidigare ägaren normalt mindre intressant. Vidare

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

förekommer även ursprungliga, så kallade originära förvärv som inte härleds från någon person (se avsnitt 1.6). Äganderätten innebär med andra ord att viss egendom på ett särskilt sätt är knuten till en person, ett aktiebolag och så vidare och ingår i dess förmögenhet. Det uttrycks ofta så att egendom tillhör en person, ett företag och så vidare. Detta har i krediträtten särskild betydelse vid konkurs och utmätning (4:17 UB). Enligt 3:3 KL räknas till ett konkursbo, med vissa undantag, ”all egendom som tillhörde gäldenären vid konkursbeslutet”. Andra rättighetstyper motsvaras däremot vanligen av avtalstyper,alltså en avtalad bestående relation till en annan person, till exempel avtal om nyttjanderätt mellan ägaren och nyttjanderättshavaren (hyresmannen, hyresgästen, arrendatorn osv.), eller avtal om panträtt mellan ägaren och panthavaren. Men det finns också fall då rättigheten har sin grundval direkt i lag, till exempel när det gäller legala panträtter och retentionsrätter. Äganderätten är ett i hög grad relativt begrepp. Dess innehåll varierar allt efter reglernas utformning. Det finns inte, såsom enligt naturrättsliga föreställningar, ett absolut innehåll i äganderätten. Enligt liberal ideologi skulle äganderätten i görligaste mån vara oinskränkt. Äganderättens betydelse som grundval och drivkraft i en marknadsekonomi har nog uppmärksammats mindre i Sverige än i många andra västeuropeiska länder. Vår tids omfattande lagstiftning ger äganderätten, särskilt till fast egendom, ett varierande innehåll med många begränsningar i den enskildes förfogande rätt, förestavade av olika skäl (sociala, ekonomiska, politirättsliga och miljörättsliga). Man måste därför nöja sig med att karakterisera äganderätten som den mest omfattande av de förmögenhetsrättsliga rättigheterna avseende viss egendom, eller som Undén uttryckte det: ”Det maximum av befogenheter över en sak, som en viss rättsordning medgiver”. Sådana befogenheter är rätten att överlåta objektet till annan person (dispositionsrätt), att använda objektet som särskild säkerhet för kredit (t.ex. upplåta panträtt i objektet) och att använda det materiellt (nyttjande rätten, bruksrätten). Å andra sidan innebär äganderätten att objektet som tillgång för ägaren får tas i anspråk som förpliktelseunderlag om ägaren inte fullgör sina rättsliga förpliktelser. Objektet kan utmätas för ägarens skulder och det kommer vid konkurs att ingå i dennes konkursbo. Objektet kan också under vissa förutsättningar tas i anspråk som särskilt säker-

hetsunderlag för fordringar (retentionsrätt eller säkerhetsrätt förenad med företagshypotek). Ägaren kan upplåta särskild rätt i objektet. Han kan ingå avtal om att annan får nyttja objektet, det vill säga får en begränsad rätt (nyttjande- eller bruksrätt), och han kan som sagt upplåta panträtt i objektet. Någon annan än ägaren kan alltså, på grund av avtal eller lag, få en mer begränsad rätt i objektet. Om denna rätt är förenad med sakrättsligt skydd, vilket inte alltid är fallet, kallas den ofta en begränsad sakrätt. Om särskild rätt, se vidare längre fram. Det anses typiskt för äganderätten att den är elastisk i det att den utfylls till full omfattning, så snart begränsningar på grund av avtal eller lag upphör att gälla. Såväl äganderättensom nyttjanderätten och panträtten, har anknytning till individualiserade objekt. Andra rättigheter, såsom fordran på betalning, har inget sådant individuellt bestämt objekt utan syftar till en motparts prestation av en viss mängd av generiskt bestämd egendom, det vill säga. egendom som kan vara annat än pengar (ibland fungibla varor, såsom spannmål av visst slag). Hessler (1973 s. 23) kallar dessa rättigheter fordringsrätter, men Håstad (2000 s. 24) har en annan terminologi: han betecknar som fordringsrätt anspråk ”på att med äganderätt få ut generiskt bestämd egendom”. Hesslers term avser en typ av tillgång, Håstads en typ av anspråk. Förr användes termen fordringsrätt ofta som beteckning för en rättighet utan sakrättsligt skydd, det vill säga som pendang till en ”sakrätt” i betydelsen sakrättsligt skyddad rättighet. Här ska termen i görligaste mån undvikas och ersättas med en beskrivande beteckning, såsom penningfordran (fordran på betalning) för en typ av tillgång, det vill säga krav/anspråk med eller utan sakrättsligt skydd för att antyda rättsskyddets art, rättsföljderna. För Rodhe (1985 s. 2) fyller termen fordringsrätt ingen funktion. I sin Handbok i sakrätt, gör han, utifrån ett exekutionsrättsligt perspektiv, en indelning i olika typer av anspråk: anspråk på äganderätt, anspråk på betalning respektive utgivande av annan fungibel egendom, anspråk på bruksrättigheter och så vidare. Hans huvudfrågeställning blir konkurrensen mellan anspråk av samma slag. I samband med det får i allmänhet också frågor om konkurrensen mellan olika slag av anspråk sin lösning (se kap. 7).

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

1.5

Olika slag av förmögenhetsobjekt

Tillgångar i form av reella ting, det vill säga fastigheter och lösa saker, samt fordringar utgör de två viktigaste kategorierna av förmögenhetsobjekt. Här ska nämnas något om olika kategorier av egendom. Särskilt upp-

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

Distinktionen mellan anspråk/rättigheter som avser individuellt bestämd egendom respektive generiskt bestämd egendom är viktig. Som ytterligare rättighetstyper kan nämnas andelsrätt, rätt till andel i viss egendom och särskild rätt. Särskild (begränsad) rätt indelas i säkerhetsrätter (panträtt, retentionsrätt) bruksrätter, främst nyttjanderätt (även servitut och avkomsträtt, vilka endast förekommer i samband med fast egendom). Såsom framhållits kan ägaren normalt upplåta sådan särskild rätt i sin egendom. Detta ingår i hans befogenheter som ägare. Det finns även andra rättighetstyper, som här inte ska tas upp. En viktig sådan är giftorätten, i familjerätten. Samtliga rättigheter som tillkommer en (fysisk eller juridisk) person utgör sammantagna personens förmögenhet, alltså dennes tillgångar. Dessa behandlas vidare i nästa avsnitt. En persons rättigheter utgör också i princip förpliktelseunderlag för dennes skulder. De kan dock tas i anspråk endast om de är överlåtbara, vilket ofta inte är fallet med till exempel nyttjanderätter. I sammanhanget kan nämnas att gåva (och testamente) kan förenas med villkor att objektet inte fritt får överlåtas och därmed inte får utmätas (se t.ex. NJA 1989 s. 696, 1993 s. 529). Egendom förvärvad mot vederlag får däremot inte med giltig verkan mot tredje man förenas med sådant villkor – det skulle kunna leda till att personer gör sin egendom oåtkomlig för borgenärer (se t.ex. NJA 2010 s. 390, jfr dock NJA 2008 s. 457). Å andra sidan ska det som tillkommer en person inte kunna tas i anspråk för betalning av andras skulder, om det inte finns särskild grund för det i form av ett åtagande av något slag, till exempel upplåtelse av pant rätt till säkerhet för annans skuld. Ägaren har separationsrätt i annan persons konkurs, och objekt som tillhör annan än gäldenären kan inte utmätas för dennas skulder. Vad som tillkommer annan än gäldenären ska alltså skyddas mot utmätning och avskiljas från konkursboet (se avsnitt 4.1).

märksammas i vilken mån egendom utgör klart avgränsade objekt beträffande vilka sakrättsligt skydd hävdas, främst när det gäller separationsrätt i annan persons konkurs eller skydd mot utmätning för annan persons gäld. Specialitetsprincipen, det vill säga att sakrättsligt skydd i princip kan hävdas endast beträffande individuellt bestämd egendom, är grundläggande i sakrätten, om än inte undantagslöst genomförd. Vad som är fast egendom definieras i 1 och 2 kap. JB.Utöver fastigheter i form av fastighetsenheter som fastställts genom myndighetsbeslut (1:1 JB, beträffande fastigheter se vidare avsnitt 5.2.1) ingår tillbehör till fast egen dom i den fasta egendomen. Tillbehören delas in i följande kategorier:

• Fastighetstillbehör (2:1 JB), det vill säga byggnad, ledning med mera som anbragts i eller ovan jord för stadigvarande bruk, vad som växer på fastigheter samt naturlig gödsel. • Byggnadstillbehör, enligt 2:2 JB tillbehör med vilket byggnaden blivit försedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av denna. Lagrummet innehåller dessutom ett antal väg ledande exempel. • Industritillbehör, det vill säga enligt 2:3 JB maskin och annan utrustning som tillförts en för industriell verksamhet inrättad fastighet ”för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna”, dock inte fordon, såsom lastbilar och truckar, kontorsutrustning och handverktyg. Gränsen har dock här gjorts rörlig såtillvida att fastighetsägaren enligt 2:3 JB genom en särskild förklaring kan göra industritillbehören till lös egendom. Se bilaga 7 för exempel på sådan förklaring enligt 2:3 JB och 24 kap. JB om inskrivning i fastighets registrets inskrivningsdel av sådan förklaring. Det avgörande kriteriet för tillbehörsegenskapen är, såsom framgår av lagtexten, inte det fysiska sambandet, intimring eller inmurning utan det funktionella och ekonomiska sambandet (förarbetena talar om ändamålsgemenskapen med fastigheten/byggnaden och den verksamhet, för vilken den är inrättad). Byggnaden behöver inte från början vara inrättad för industriella ändamål – det räcker att den inretts för ändamålet helt eller delvis, till exempel då ett garage inretts till bilreparationsverkstad.

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

• I NJA 1985 s. 365 bedömdes en siloanläggning vara fastighetstillbehör. • I NJA 1985 s. 232 ansågs en fliseldningsanläggning, såld med ägar förbehåll och installerad i ett växthus, utgöra fastighetstillbehör.

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

Ett kylskåp är alltså ett byggnadstillbehör, även om det är fristående och anslutet till väggen endast genom en elektrisk ledning med stickkontakt. Som byggnadstillbehör har också räknats en inbyggd diskmaskin, en delvis inbyggd centraldammsugare jämte tillhörande inte inbyggd motor och en parabolantenn (NJA 1996 s. 139, 1997 s. 699 e även NJA 2014 s. 35, 2015 s. 961). Men sådana föremål utgör inte undantagslöst byggnadstillbehör. Har föremålet tillförts fastigheten av någon annan än fastighetsägaren, till exempel av nyttjanderättshavare, utgör det inte tillbehör. En hyresgäst som köpt och satt in ett eget kylskåp i sin hyrda bostad kan alltså hävda äganderätt till detta – det utgör då inte byggnadstillbehör (JB 2:4). Men om fastighetsägaren hyrt föremål för utrustning av fastigheten och därmed själv tillfört fastigheten dessa, ingår föremålen i den fasta egendomen, om de stämmer med beskrivningen av byggnadstillbehör. Här hjälper det inte att en annan, det vill säga uthyraren, hävdar sin äganderätt. Därför är leasing av byggnadstillbehör omöjlig, om inte uthyraren ska riskera att mista sin separationsrätt i fastighetsägarens konkurs. Undantag gäller för föremål som motsvarar beskrivningen av industri tillbehör. Beträffande sådana kan en självständig sakrätt hävdas även om de enligt 2:3 JB utgör tillbehör till fastigheten. Leasing utan risk för uthyrarens separationsrätt är alltså möjlig beträffande maskiner, även om uthyrningen sker till fastighetsägaren (se 2:4 1 st. JB). Industritillbehör är i olika hän seenden rättsligt sett mindre integrerade med fastigheten än byggnadstillbehör. Därför är det viktigt att dra gränsen mellan dessa kategorier. Det bör observeras att byggnadstillbehör kan ingå även i fabrikslokaler (t.ex. hissar, kylsystem och fläktmaskineri, se 2:2 JB) och att det kan finnas vad man betecknar som ”skräddarsydda” industrilokaler, där utrustningen räknas som byggnadstillbehör. Det gäller fall då lokalen knappast kan användas för andra ändamål än det för vilket den är uppförd – i övrigt är den ett ganska värdelöst skal, till exempel byggnad kring en masugn.

• I NJA 2014 s. 35 ansågs en torkanläggning för spannmål som tillförts fastigheten av endast en av de två fastighetsägarna utgöra lös egendom.

Det finns undantag från principen att industritillbehör, definierade i 2:3 JB, följer reglerna för fast egendom, nämligen a) när annan än fastighetsägaren, till exempel nyttjanderättshavare, den som hyr eller arrenderar fastigheten eller del därav, tillför fastigheten sådana föremål b) när fastighetsägaren tillfört fastigheten föremålen utan att äga dem, till exempel när denne hyr (leasar) maskinutrustning c) när fastighetsägaren köpt sådan utrustning med ägarförbehåll (återtagandeförbehåll) försäljaren och detta förbehåll fortfarande gäller, det vill säga att utrustningen ännu inte är slutbetald (om denna fråga, se vidare kapitel 3 om ägarförbehåll) d) när fastighetsägaren avgett en förklaring införd i fastighetsregistret enligt 24 kap. JB om att industritillbehör utgör lös egendom. I fallen (b) och (c) skiljer sig alltså industritillbehör från de andra tillbehörs kategorierna, och fallet (d) saknar för dessa helt motsvarighet. Allt som inte är fast egendom utgör lös egendom. Detta begrepp innefattar även exempelvis fordringar och andelsrättigheter. Lösa (flyttbara) saker, även kallade lösören, är en särskild kategori av lös egendom. Byggnad på annans mark utgör lös egendom utan att räknas som lösöre eller lös sak. Tomträtt är lös egendom men behandlas i många avseenden som fast (se 13 kap. JB samt avsnitt 5.2.2 längre fram). Problemet tillbehör uppkommer även i fråga om byggnader på annans mark och lösa saker. Samma principer gäller här som i fråga om fast egendom. Är ett föremål att anse som tillbehör till en lös sak, såsom motorn till en motorbåt, kan ingen självständig sakrätt hävdas till tillbehöret. Det gäller även om borttagandet inte skulle medföra fysisk skada på huvud saken. Frågan har särskilt aktualiserats vid ägarförbehåll (se kapitel 3). I det uppmärksammade målet NJA 1960 s. 9 fastslog HD att däcken till en lastbil

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

1 De kan vara enkla fordringar enligt ömsesidigt förpliktande kontrakt eller ensidiga skuldförbindelser. Dessa följer reglerna för enkla skuldebrev i 3 kap. SkbrL. 2 De kan också vara förkroppsligade i löpande skuldebrev och andra värdepapper avsedda för allmän omsättning, såsom obligationer och växlar. Dessa handlingar följer i många avseenden reglerna för lösa saker, vilket framgår av reglerna om löpande skuldebrev i 2 kap. SkbrL. 3 En sista typ av fordringar är värdepapper eller aktiebrev som förkroppsligas av andelsrätter såsom aktier. För denna typ av fordringar gäller regler motsvarande dem för löpande skuldebrev (se 6:8 ABL). Flera av de under 2) och 3) nämnda handlingarna faller under det som i dag definieras som finansiella instrument.(se 1 kap. 4 § lag (2007:528) om värdepappersmarknaden) För handel med sådana handlingar gäller lagen

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

var att betrakta som tillbehör och alltså skulle följa huvudsaken åtminstone i sakrättsligt hänseende. Gränsen mellan fast och lös egendom har praktisk betydelse främst vid bedömning av vad som utgör underlag för fastighetskredit (inteckning) och vad som faller utanför och därmed exempelvis utgör underlag för företagsinteckning. Att industritillbehör fick en särbehandling var motiverat av att finansieringen av maskininvesteringar skulle underlättas. Kreditköp med ägarförbehåll är en smidig och praktisk finansieringsform. Viktigt var också att leasing möjliggjordes beträffande maskiner. Reglerna om särskild förklaring beträffande industritillbehör (JB 2:3) är en vidareutveckling härav. Även i andra avseenden kan denna gräns få betydelse, såsom vid tolkning av köpehandling rörande fast egendom i fråga om vad som ska anses ingå i köpet eller inte, men i det sammanhanget är gränsen inte tvingande. Det står parterna fritt att avtala om detta, så länge inte tredjemansintressen (panthavarna) är berörda. I korthet ska här nämnas olika kategorier av lös egendom. Lösa saker (lösöre), byggnad på annans mark (ofri grund), tomträtt, fordringar och andelsrätter har redan nämnts. Fordringar finns i tre olika slag:

(1991:980) om handel med finansiella instrument. Centrala finansiella instrument utgörs av fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. Med fondpapper i sin tur menas i huvudsak aktier, obligationer och andra delägarrätter eller fordringsrätter som utgivits för allmän omsättning. För finansiella instrument finns numera, vid sidan av systemet med fysisk hantering, ett parallellt system baserat på registrering och kontoföring med hjälp av automatisk databehandling enligt lag (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. På så sätt har systemet med aktiebrev avskaffats i de bolag som i ABL 1:10 betecknas som avstämningsbolag. Det nya systemet innebär att Euroclear Sweden (som tidigare gick under namnet Värdepapperscentralen, senare VPC) registrerar aktierna i ett avstämningsregister för bolaget i enlighet med reglerna i den ovan nämnda lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Motsvarande system gäller obligationer och andra finansiella instrument, som på begäran av den som utfärdat dem registreras hos Euroclear Sweden eller motsvarande. Finansiella instrument följer reglerna i SkbrL för löpande skuldebrev med den skillnaden att innehavet och tradition som sakrättsliga moment här ofta ersätts av registreringen, vilket ska framgå i det följande (se kapitel 2). Ytterligare räknas nyttjanderätt som lös egendom, även i den mån den gäller fast egendom (hyresrätt, arrenderätt eller leasing). Immateriella till gångar, såsom patenträtt och författarrätt, räknas också som lös egendom. Pengar, det vill säga kontanta betalningsmedel, är – till skillnad från banktillgodohavanden, växlar och dylikt som utgör fordringar – att jämställa med lösa saker.

1.6

Förvärvsarter

Förvärv (med en gammal lagterm: ”laga fång”) sker vanligen från en annan person, men det förekommer såsom antytts även så kallade originära förvärv, till exempel vid produktion av nya ting. Även bearbetning kan leda till förvärv under vissa förutsättningar (se Håstad 4.1 ang. specifikation, sammanfogande osv.).

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

1.7

Sakrättsligt skydd

Rättsskyddets art eller snarare omfattning är det som utmärker en sakrätt i betydelsen sakrättsligt skyddad rätt (rättighet). Det utmärkande är skyddet mot olika kategorier av tredje män, det vill säga att rätten kan hävdas gent-

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

Från juridisk synpunkt är förvärv från en annan person (derivativa fång) av störst intresse. Det finns två huvudarter av sådana förvärv. Det ena, som i lagspråket ofta betecknas som överlåtelse och i rättslitteraturen ibland som singularfång (singularsuccession), utgörs närmare bestämt av tre olika avtalstyper: köp, byte och gåva. Köpet, som är ett särfall av byte av reella ting mot vederlag i pengar, är den från praktisk-ekonomisk synpunkt helt dominerande förvärvsarten. Den andra huvudgruppen av förvärv från en annan person kallas i rättslitteraturen universalfång (universalsuccession). I huvudsak gäller det familjerättsliga förvärv, arv, testamente (även legat) och bodelning, men hit räknas även vissa andra förvärv, nämligen sådana som består i upplösning av egendomsgemenskap, såsom skifte av bolagsegendom eller samägd egendom. Denna indelning har betydelse på så sätt att förvärv genom singularfång (överlåtelse) kan medföra att förvärvaren får bättre rätt än överlåtaren hade. Här föreligger visst omsättningsskydd genom reglerna om så kallade exstinktiva godtrosförvärv (se nedan 2.6), medan detta aldrig kan vara fallet med universalsuccession. En arvtagare får aldrig göra gällande andra rättigheter än dem som arvlåtaren hade. Överlåtelse innebär att all den rätt överlåtaren hade överförs på förvärvaren. Utöver överlåtelse av äganderätt kan överlåtelsen även avse en begränsad rättighet såsom en nyttjanderätt till fast eller lös egendom, panträtt, en fordringsrätt eller en immaterialrätt. Om någon som har äganderätt till viss egendom vill överföra en särskild rätt i denna egendom till en annan person, kallas detta ofta upplåtelse, till exempel av panträtt eller nyttjanderätt (uthyrning, utarrendering osv.). Förvärv av panträtt följer till stor del samma regler som köp, se SkbrL 10 §, som helt jämställer överlåtelse av skuldebrev och pantsättning därav. Det betyder bland annat att godtrosförvärv av panträtt kan äga rum.

emot dessa, inte bara gentemot motparten i avtalet. Man skiljer i modern sakrätt mellan det statiska och det dynamiska rättsskyddet.

1.7.1

Det statiska rättsskyddet

Om det statiska rättsskyddet ska inte mycket sägas här. Främst brukar äganderättsskyddet uppmärksammas, men även andra rättigheter kan vara föremål för sådant skydd. Ändamålet med reglerna om det statiska rättsskyddet är att ge skydd mot kränkning av ett bestående äganderättsförhållande, det vill säga att säkra en viss real position för en bestämd person, den så kallade ägaren (Ross 1953 s. 237). Sådana regler, såsom regler om stöld och skadegörelse och om ersättningsskyldighet för olika egendomsbrott, är i allmänhet straff- och skadeståndsrättsliga. När äganderätten är kombinerad med besittning (se Håstad kap. 5) blir reglerna om besittningsskydd en viktig del av äganderättsskyddet. Genom handräckning enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning kan var och en få biträde av myndighet för upprätthållande av besittningsskyddet. Möjligheten att föra talan för att hävda äganderätt kallas vindikations rätt, som alltså är äganderättens processuella pendang. Talan får dock aldrig gå ut på fastställande av kärandens äganderätt utan gäller endast bättre rätt till ifrågavarande egendom än motparten i processen har. Domstolen skiljer alltså endast mellan två tvistande parter och uttalar sig aldrig i domen om fastställd äganderätt. Denna kan tänkas tillkomma någon annan än de tvistande parterna, varför endast frågan om vem av de två som har bättre rätt än den andra till egendomen avgörs. En viktig princip i sakrätten är att sakrättsligt gällande rättigheter inte preskriberas. Frågan får särskild aktualitet vid panträtt till säkerhet för en fordran, se preskriptionslagen (1981:130) 11 §, NJA 1996 s. 560. Till rättsskyddet hör som en viktig del reglerna i UB om skydd mot utmätning för annans skulder (4:17 och 4:20–22 UB) och separationsrätten i konkurs (indirekt behandlad i 3:3 KL om vad som hör till konkursbo). Här ska i korthet även 1904 års lag (1904:48) om samäganderätt beröras, en lag som är avsedd att lösa vissa frågor som kan uppkomma när två eller flera tillsammans äger viss egendom. Lagen gäller både fast och lös egendom inklusive fordringar (i väsentliga delar även analogt tillämplig

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

på bostadsrätt, NJA 1995 s. 478). Lagen gäller i princip inte egendoms gemenskap som uppkommer i äktenskap eller bolagsgemenskap eller andra samverkansavtal men kan ha tillämplighet även i sådana lägen. Det typiska är att egendomsgemenskapen inte uppkommit genom att samägarna ingått avtal om egendomen, utan i stället har egendomsgemenskapen uppstått mer slumpvis eller genom en utifrån en kommande rättshandling, till exempel en gåva till två eller flera personer utan särskilda villkor. Lagens syfte är att ge regler för hur tvister mellan samägarna ska lösas, om de inte kan komma överens. Ytterst kan en försäljning av den samägda egendomen framtvingas.

Det dynamiska rättsskyddet

Det dynamiska rättsskyddet handlar om vad som gäller vid transaktioner av olika slag, överlåtelse eller upplåtelse, där alltså en förändring i rätts läget beträffande viss egendom åsyftas, ofta i syfte att aktivera egendomens ekonomiska värde. Såsom antyddes i föregående avsnitt (1.6) är här endast singularfång av intresse. Frågan gäller alltså när, eller snarare under vilka förutsättningar, förvärvaren är sakrättsligt skyddad respektive när över låtarens säkerhet i egendomen upphör. Därvid har man särskilt skyddet mot vissa tredjemansgrupper i tankarna, nämligen borgenärerna och singularsuccessorerna till vardera parten i transaktionen. Det är frågorna om borgenärsskydd och omsättningsskydd som tilldrar sig uppmärksamheten när det är fråga om det dynamiska rättsskyddet. Som borgenärer räknas här de som aktualiserar sitt krav genom utmätning eller vid konkurs, det vill säga utmätnings- och konkursborgenärer. De till det dynamiska rättsskyddet anknutna frågeställningarna kan inordnas i olika kategorier. En kategori baseras på frågan om överlåtaren kan hävda bibehållen (ägande-)rätt till egendomen. Den centrala frågan blir då under vilka förutsättningar den med transaktionen avsedda egendomen kan skyddas mot utmätning för förvärvarens gäld eller mot indragning i dennas konkurs. En andra kategori baseras på frågan huruvida förvärvaren kan hävda förvärvad (ägande-)rätt till egendomen. Den avgörande frågan blir då under vilka förutsättningar förvärvaren är skyddad mot att egendomen tas i anspråk för överlåtarens gäld. Dessa båda kategorier omfattar det så kallade borgenärsskyddet inom sakrätten eftersom de båda berör frågor om när en

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt

1.7.2

person är skyddad mot en annan persons borgenärer. En tredje kategori baseras på det så kallade omsättningsskyddet eftersom det angår frågan om när en förvärvare kan känna sig säker på att få rätt till det förvärvade. Kategorin omfattar flera centrala underfrågor. En är den nyssnämnda om förvärvarens rätt till det förvärvade. Baksidan av denna fråga är emellertid om en innan han fått sin betalning kan skydda sig mot att den överlåtna egendomen föryttras vidare till en ny förvärvare. En annan fråga är om en förvärvare kan skydda sig mot att överlåtaren föryttrar samma egendom även till någon annan? Det är dessa frågor som närmare ska behandlas i kapitel 2.

Kapitel 1 Några huvudpunkter i sakrätt