9789144135922 by Smakprov Media AB

Grundvattenboken Charlotte Sparrenbom Hans Jeppsson (red.)

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40631 ISBN 978-91-44-13592-2 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Ombrytning inlaga: Göran Alfred Formgivning omslag: Jens Martin Omslagsbild: Shutterstock Printed by BALTO print, Lithuania 2022

INNEHÅLL

Förord 9 Författarpresentation 11 1. INTRODUK TION TILL HYDROGEOLOGI 13

K e n n et h M . Pe r s s on, H a n s J e pp s s on & C h a r l o t t e Spa r r e n b om 1.1 Bokens omfattning 15 1.2 Vad är hydrogeologi? 16 1.3 Tidiga exempel på utnyttjande av grundvatten 17 1.4 Hydrogeologin genom historien 19 1.5 Hydrogeologi i framtiden 22 Litteraturförteckning 24 2. VAT TNETS KRETSLOPP 25

H a ns J e pp s s on, B o Ol of s s on, F r i t jof Fage r lu n d, L a r s O. E r i k s s on & Ge r h a r d Ba r m e n 2.1 Vatten i magasin och flöden 27 2.2 Grundvattnets del i kretsloppet 29 2.3 Vattenbalansekvationen 31 2.4 Kvantifiering för vattenbalans 32 Litteraturförteckning 48 3. GRUNDLÄGGANDE HYDROGEOLOGI 49

H a ns J e pp s s on, F r i t jof Fage r lu n d, B o Ol ofs s on, L a r s Ro sé n, L a r s O. E r ic s s on, C h a r l o t t e Spa r r e n b om & J e n n y Nor r m a n 3.1 Vatten i marken 51 3.2 Porositet 54 3.3 Akviferer, akvitarder och akvikluder 59 3.4 Energinivå och trycknivå 65 3.5 Hydraulisk konduktivitet och Darcys lag 74 3.6 Transmissivitet, magasinskoefficient och läckagekoefficient 91 3.7 Isotropi, anisotropi, heterogeniteter och homogenitet 96 3.8 Hydrauliska egenskaper i sprickor 97

4 Innehåll

3.9 Ekvationer för grundvattenströmning 102 3.10 Ämnestransport i grundvatten 105 3.11 Flerfasflöde 120 3.12 Utbyte mellan grundvatten och ytvatten 124 3.13 Klimatförändringar och grundvattenresurser 134 Litteraturförteckning 136

Appendix 3.1 Härledning av allmänna strömningsekvationen 139 Appendix 3.2 Härledning av strömningsekvation för radiell strömning 143 4. SVERIGES GEOLOGISK A OCH HYDROGEOLOGISK A FÖRHÅLLANDEN 145

4.1 Sveriges geologi 147 4.2 Grundvatten i jordlagren 149 4.3 Akviferer i sedimentärt berg 154 4.4 Urbergsakviferer 159 4.5 Hydrogeologiskt underlag 169 Litteraturförteckning 176 5. GRUNDVAT TENKEMI OCH BIOGEOKEMISK A PROCESSER 177

C h a r l o t t e Spa r r e n b om, K e n n et h M . Pe r s s on, M a r k D op s on, L a r s O. E r ic s s on & H a n s J e pp s s on 5.1 Vattnets egenskaper 179 5.2 Kemisk jämvikt 183 5.3 Redox-processer 189 5.4 Naturligt förekommande mikroorganismer 196 5.5 Karbonatkemi 199 5.6 Absorption, adsorption, desorption och jonbyte 203 5.7 Hydrokemisk utveckling av grundvatten 206 5.8 Grundvattenkemi i typiska akviferer i Sverige 218 Litteraturförteckning 223 6. GRUNDVAT TENU NDERSÖKNINGAR 225

H a n s J e pp s s on, T or l e i f Da h l i n, C h a r l o t t e Spa r r e n b om, Joh a n Ba rt h, G ör a n Pe r s s on, B o Ol of s s on, Ja n-E r i k Ro sbe rg, J e n n y Nor r m a n, F r i t jof Fag e r lu n d & Ge r h a r d Ba r m e n 6.1 Geologiska modeller 227 6.2 Översiktliga grundvattenundersökningar 229 6.3 Mätning och analys av grundvattennivåer 237

M at t i a s Gu s ta f s s on, Pet e r Da h l qv i s t, B o Ol ofs s on, C h a r l o t t e Spa r r e n b om & Ja n-E r i k Ro sbe rg

Innehåll

6.4 Geofysiska metoder 250 6.5 Lokalisering av provtagningspunkter 285 6.6 Undersökningsborrning 290 6.7 Borrhålsloggning 299 6.8 Grundvattenprovtagning 302 Litteraturförteckning 319 7. HYDRAULISK A TESTER OCH MAGASINSANALYS 323

H a ns J e pp s s on, Ja n-E r i k Ro sbe rg & Ge r h a r d Ba r m e n 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5 7.6 7.7 7.8 7.9 7.10 7.11 7.12 7.13 7.14 7.15 7.16

Översikt av metodik 325 Provpumpning 326 Avsänkningsförlopp 328 Avsänkningsdiagram 330 Akvifermodeller 332 Theis lösning 335 Prognos av avsänkning med hjälp av Theis ekvationer 336 Superpositionsprincipen 337 Theis typkurvemetod för tid–avsänkningsanalys av slutna akviferer 339 Cooper−Jacobs metod för tid–avsänkningsanalys av slutna akviferer 341 Metoder för utvärdering av slutna akviferer med läckage 346 Tid–avsänkningsanalys av öppna akviferer 353 Avstånd–avsänkningsanalys under transienta förhållanden 365 Hydrauliska gränser 371 Utvärdering av återhämtningsdata 380 Utvärdering av akviferer karaktäriserade av endimensionell strömning med hjälp av kanalmodell 384 7.17 Utvärdering av akviferer av typen tvåporsystem 391 7.18 Nivåvariationer till följd av varierande lufttryck 397 7.19 Influensområde 399 7.20 Slugtest 401 7.21 Stegprovpumpning och kapacitetstester 410 7.22 Packertester 416 Litteraturförteckning 419

Appendix 7.1 Dränfunktionen med läckage 421 Appendix 7.2 Härledning av Cooper–Jacobs ekvationer 423

6 Innehåll

8. GRUNDVAT TNETS ÅLDER OCH URSPRUNG 425

C h a r l o t t e Spa r r e n b om, Ge r h a r d Ba r m e n, B o Ol ofs s on, F r i t jof Fage r lu n d & J e n n y Nor r m a n 8.1 Ursprung, uppehållstid och ålder i flödessystemet 427 8.2 Vattnets stabila isotoper 432 8.3 Tritium, He och 14C 435 8.4 Ädelgaser 438 8.5 Andra användbara ämnen för undersökning av ålder och ursprung 440 8.6 Andra stabila isotoper 444 Litteraturförteckning 448 9. GRUNDVAT TENK VALITET OCH FÖRORENINGAR 451

9.1 Vanliga naturliga vattenkvalitetsproblem och orsaker 453 9.2 Källor för grundvattenförorening 459 9.3 Salt grundvatten 463 9.4 Flerfasföroreningar 469 9.5 PFAS 478 9.6 Bekämpningsmedel och näringsämnen 483 9.7 Mikroorganismer och virus 488 9.8 Partiklar 491 Litteraturförteckning 494 10. GRUNDVAT TEN FÖR DRICKSVAT TENF ÖRSÖR JNING 497

K e n n et h M . Pe r s s on, B o Ol ofs s on, C h a r l o t t e Spa r r e n b oM & J e n n y Nor r m a n 10.1 Skillnader mellan yt- och grundvatten och deras egenskaper ur ett livsmedelsperspektiv 499 10.2 Vattenberedning 502 10.3 Konstgjord och förstärkt grundvattenbildning 508 Litteraturförteckning 515 11. GRUNDVAT TENA NALYS, MODELLERING OCH PLANERINGSVERK T YG 517

F r i t jof Fage r lu n d, T on y A ppe l o, F r e dr i k Mo s sm a r k, C h a r l o t t e Spa r r e n b om & Ja n-E r i k Ro sbe rg 11.1 Modellering av grundvattenströmning 519 11.2 Transportmodellering 529 11.3 Grundvattenkemisk modellering 532 Litteraturförteckning och lästips 545

C h a r l o t t e Spa r r e n b om, J e n n y Nor r m a n, F r i t jof Fage r lu n d, B o Ol ofs s on, K e n n et h M . Pe r s s on, L a r s O. E r ic s s on & L a r s Ro sé n

Innehåll

12. FÖRVALTNING OCH SK YDD AV GRUNDVAT TEN 547

L a r s Ro sé n, K e n n et h M . Pe r s s on, C h a r l o t t e Spa r r e n b om & M at t i a s Gus ta fs s on 12.1 Vattenförvaltningens lagar, regler och mål 549 12.2 Grundvatten som naturresurs – ekosystemtjänster och geosystemtjänster 557 12.3 Vattenskydd 562 12.4 Förvaltning och skydd av grundvattenresurser i andra länder 573 Litteraturförteckning 579 13. GRUNDVAT TEN I SAMHÄLLET 581

B o Ol of s s on, Joh a n Ba rt h, L a r s O. E r ic s s on, J e n n y Nor r m a n, Ja n-E r i k Ro sbe rg, Ge r h a r d Ba r m e n, H a n s J e pp s s on, C h a r l o t t e Spa r r e n b om, G ör a n Pe r s s on & F r i t jof Fage r lu n d 13.1 Produktionsborrning 583 13.2 Konstruktion av brunnar 590 13.3 Vattenbrist 597 13.4 Geoenergi 608 13.5 Grundvatten vid tunnlar och schakter 617 13.6 Grundvatten i och kring gruvor och materialtäkter 627 13.7 Grundvattenkvalitet och samhällsbyggande 631 13.8 Sanerings- och efterbehandlingsmetoder 640 13.9 Avfall och grundvatten 651 Litteraturförteckning 659

Sakregister 661

KAPITEL 1

Introduktion till hydrogeologi K E N N E T H M . PE R S S ON, H A N S J E PP S S ON & C H A R L O T T E SPA R R E N B OM

Kapitel 1 Introduktion till hydrogeologi

1.1 Bokens omfattning Under tiden som arbetet med denna bok pågått har frågan om de begränsade sötvattensresurserna i världen blivit alltmer uppenbar med vattenbrist i många områden på grund av allt extremare väderhändelser, överutnyttjande av befintliga vattenresurser samtidigt som tillgängliga vattenresurser av tillräckligt god kvalitet krymper till följd av människors aktiviteter med förorenande ämnen. Ännu mer har bristen på tillräckliga mängder vatten av tillräckligt god kvalitet synliggjorts av den rasande covid19-pandemi med 3 miljarder människor (UN, 2020) som saknar möjligheten att tvätta händerna ordentligt hemma och därmed utsätts för större risk för smitta. Globalt saknar år 2020 2,2 miljarder människor tillgång på rent vatten och 4,2 miljarder människor saknar tillgång på sanitetsfaciliteter (a.a.). Våld och konflikter har utlösts runt om i världen av brist på eller hot om brist på vattenresurser, såsom pågående spänningar runt om ett dammbygge i gränsområdet mellan Iran och Afghanistan, konflikter mellan olika grupper inom ett land såsom skett och/eller är pågående i Mali och Irak. Vattenresurserna, eller brist därav, kan även användas som vapen i pågående konflikter, såsom sker mellan Pakistan och Indien (DW, 2020). Grundvatten förväntas spela en viktig roll för att uppnå FN:s globala hållbarhetsmål Rent vatten och sanitet för alla (UN, 2020). Målen anger att alla senast 2030 ska ha tillgång till säkert och ekonomiskt överkomligt dricksvatten samt fullgod sanitet och hygien. Globalt använder 2,2 miljarder människor grundvatten (Murphy m.f l., 2017), vilket motsvarar 31,5 procent av jordens befolkning. Grundvatten är världens mest utvunna råvara: det globala uttaget låg 2010 på 982 km 3/år (Margat & Gun, 2013). I Sverige tas cirka 50 procent av vårt dricksvatten från grundvatten och 50 procent från ytvatten. Hälften av det nyttjade grundvattnet är naturligt, medan den andra halvan är artificiellt

infiltrerat ytvatten som fått rinna igenom markens jordlager och pumpas upp när markens filt rerande förmåga renat det. Utvinning av grundvatten sker både i större och mindre kommunala vattenverk, liksom från enskilda brunnar. Trots att vi både nationellt och globalt är beroende av grundvatten för vår vattenförsörjning är kunskapen om grundvatten ofta starkt begränsad. Det är en av anledningarna till att denna bok skrivs. Det finns ett stort behov av att förmedla kunskap om hur grundvatten bildas, vad som händer i jordlager och berggrund, vilka mängder som vi kan ta ut för att upprätthålla en hållbar användning, hur människans ingrepp i naturen påverkar grundvattenkvalitet och kvantitet och hur vår industriella utveckling och kemikalieanvändning försämrar grundvattenkvaliteten. Många böcker har skrivits i ämnet, men endast ett fåtal på svenska och ingen så heltäckande som den du just nu läser. I denna bok har du möjlighet att lära dig om vattnets kretslopp, när regn blir ytvatten och grundvatten som så småningom når havet, som i sin tur avdunstar till moln och ny nederbörd (kapitel 2). Vi ger dig grunderna om hur vatten rör sig genom jordens omättade zon för att så småningom bilda grundvatten och hur det vidare rör sig genom lösa jordlager och hårt berg (kapitel 3). Du har möjlighet att få inblick i vår typiskt svenska geologi som styr hur grundvattnet rör sig genom marklagren och var det uppträder (kapitel 4). Vi ger dig inblick i hur vattnet reagerar kemiskt och biokemiskt med jordlager och berggrund och hur vattenkvaliteten förändras på vattnets väg genom marken (kapitel 5). Hur man kan undersöka och skaffa sig kunskap om grundvatten resurserna på olika platser avhandlas i kapitel 6, där vi redogör för hur viktigt det är att bilda sig en förståelsemodell (konceptuell modell) över marken och grundvattenresurserna däri. På resan genom boken ger vi dig redskapen för att bland annat räkna på flöden, mängder och hastigheter genom att undersöka akviferer (geologiska enheter som innehåller betydande

Kapitel 1 Introduktion till hydrogeologi

mängder vatten, se kapitel 3) mer detaljerat i det som kallas för magasinsanalys (kapitel 7) och hur man bestämmer grundvattnets ålder från det att det bildades till dess att vi pumpar upp det i brunnar eller att det sipprar ut i käll språng (kapitel 8). Vi kommer att diskutera föroreningsproblematik (kapitel 9) och rening och skydd av grundvatten (kapitel 10) samt vad som styr och hur förvaltningen av vårt grundvatten sköts (kapitel 12). I kapitel 11 får du lära dig om hur du kan modellera och förutspå skeenden i grundvattnet. I kapitel 13 serverar vi dig kunskap och exempel på hur vi hanterar grundvatten i samhället i anslutning till avfallshantering, byggnation och anläggning, släntstabilitet och arbetsmiljöproblem i och med föroreningar med mera. Men först av allt vill vi här i kapitel 1 hjälpa dig att förstå vad hydrogeologi är och ta dig på en historisk resa för att berätta hur människan genom tiderna nyttjat grundvatten och skaffat sig kunskap därom. Välkommen på en spännande färd genom tid och rum!

1.2 Vad är hydrogeologi? 1.2.1 Definition av hydrogeologi Hydrogeologi är vetenskapen om den del av jordens vatten som befinner sig under markytan, dess förekomst, egenskaper, rörelse och inter aktion med den geologiska miljön och med ytvatten. Inom hydrogeologin studerar man särskilt grundvattnet, då detta dels är en resurs med stor betydelse för vattenförsörjningen inom stora delar av världen, dels i många andra avseenden har betydelse för vårt samhälle och miljön. Hydrogeologisk kunskap är av stort värde när det gäller att lösa många problem i samhället. Några exempel är uthålligt utnyttjande av grundvattentillgångar och skydd av dessa, kartering och prognostisering av föroreningsspridning i marken och val av saneringsåtgärder, utnyttjande av markens värmeenergi samt bedömning av lämplig teknik vid undermarksbyggande. Hydrogeologiska utredningar krävs också i många fall för att bedöma hur olika

verksamheter kan påverka omgivande vattenförhållanden och ekologiska förhållanden.

1.2.2 Organisationer som arbetar med hydrogeologi Det finns en rad olika organisationer som arbetar med hydrogeologi. Dessa kan grovt delas in i fem kategorier: 1 forskningsorganisationer, främst statliga universitet och högskolor, liksom branschfinansierade forskningsinstitut 2 kommunala bygg-, miljö- och VA-förvaltningar med bl.a. ansvar för planläggning, byggtekniska aspekter, yttre miljö och dricksvattenförsörjning 3 statliga myndigheter med ansvar för kartering och övervakning av landets grundvatten- och naturresurser 4 enskilda företag med verksamhet som berör hydrogeologiska förhållanden eller problemställningar 5 internationella och nationella föreningar och sammanslutningar. Forskning inom hydrogeologi bedrivs vid geologiska institutioner på flera universitet. Flera tekniska högskolor har också forskargrupper som arbetar inom hydrogeologi och tekniska tillämpningar inom hydrogeologi. Vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) bedrivs forskning med särskild inriktning mot samspelet mellan skogsbruk, lantbruk och ytligt vatten. Även vid Skogsforsk, som är ett forskningsinstitut finansierat av skogsnäringen, bedrivs viss forskning med anknytning till hydrogeologi. Sveriges geologiska undersökning (SGU) är den statliga myndighet som arbetar med geologi och som ansvarar för frågor om berg, jord och grundvatten i Sverige. SGU utför kartering och beskrivning av grundvattentillgångar och övervakning av grundvatten för att bland annat följa effekterna av försurning, övergödning och nedfall av luftburna metaller. SGU bedri-

Kapitel 1 Introduktion till hydrogeologi

ver också övervakning av grundvattennivåer och grundvattenkvalitet genom det så kallade grundvattennätet. I avsnitt 4.5 presenteras mer utförligt vilken information som kan erhållas från SGU:s databaser. Förutom SGU utför flera länsstyrelser regional miljöövervakning av grundvatten. Det finns en rad nationella och internationella sammanslutningar med verksamhet inom området hydrogeologi (se även avsnitt 11.10). Av dessa kan nämnas IWA (International Water Association), IAH (International Association of Hydrogeologists), UNESCO (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) och NGWA (National Ground Water Association). Verksamhet som berör hydrogeologi bedrivs även inom ett antal enskilda företag. Vid flera konsultföretag finns avdelningar som arbetar med hydrogeologiska frågeställningar, bland annat i samband med allmän och enskild vattenförsörjning, vattenskydd, materialtäkt och större infrastrukturprojekt. Företag inom byggoch anläggningsbranschen kan också beröras av hydrogeologiska problem, till exempel vid större anläggningsarbeten i mark. Ytterligare en bransch som är nära förknippad med hydrogeologi är brunnsborrningsbranschen.

bestod av en skoning i blockteknik med tre meter långa, kraftiga ekplank. Genom årsringsdatering framgår att träden fällts på vintern 5090−5089 f.Kr. Trettio år senare hade brunnen delvis fyllts igen och en ny skoning fogats in innanför den gamla. I brunnen påträffades också en behållare av bark med vilken fem liter vatten åt gången kunde dras upp. Brunnar har använts sedan människan blev bofast. Från Bibeln finns (i den svenska översättningen år 2000) omnämnt ordet brunn, eller böjningar av det, i 71 verser, varav 66 finns att läsa i Gamla testamentet och 5 i Nya testamentet. Bibelforskare brukar hävda att de äldsta texterna i Moseböckerna kan dateras till senare delen av 1000-talet f.Kr. En av de yngsta texterna bedöms vara Johannes uppenbarelsebok, som tros vara tillkommen strax före år 100 e.Kr. Verserna handlar förvånansvärt ofta om tomma brunnar som människor eller lik kastats ned i (Josef, i 1 Mos 37:24; Jeremia, i Jer 38:6; sjuttio män från Shekem, Shilo och Samaria i Jer 41:7; många överlöpare, kanske från hasiderna i 1 Mack 7:19) men också givetvis om brunnen som vattentäkt för människor och djur eller som metafor för kärlek, skydd, livgivare eller avgrund (den senare i Upp 9:1). I indiska Bhagadvadgita nämns inte brunnar, medan de omtalas i fyra suror i Koranen (12, 22, 28 och 54). Brunnarna grävdes till grundvattenytan och en bit till, så att det skulle gå att hämta vatten 1.3 Tidiga exempel på utnyttjande även när grundvattennivån var låg. Allt tyder av grundvatten på att grundvattnet användes av människorna Källor har sannolikt alltid använts som vatten för vattenförsörjning och till bevattning. Grundtäkter av människan. Ett källflöde är själv vatten kunde också överledas och avledas. Även gående och behöver inga tekniska anordningar de äldsta dagbrotten där sten och mineral bröts ledde till successivt djupare hål i marken. Dessa för att fungera, eftersom det räcker med en behövde dräneras för att säkra fortsatt utvinkupad hand för att hämta vattnet från källan. De äldsta exemplen på att människan använt ning. Så fort gruvan riktades inåt i berget eller i grundvatten kommer från arkeologiska fynd av marken blev behovet av avledning av grundvatten akut. Människan började använda metaller brunnar från yngre stenåldern, den så kallade redan under mellersta stenåldern, mesoliticum, neoliticum. Den äldsta brunn som påträffats och daterats i Europa framgrävdes vid Erkelenz- och först ut var koppar. Även guld, silver, bly, tenn och järn var metaller som användes i förKückhoven i Rhenlandet, grävd av de första historisk tid och som bröts från gruvor och dagbönderna i Centraleuropa (Weiner, 1998). Den brott. Koppar är äldst; det latinska namnet på var nedgrävd nästan femton meter i sanden och

Kapitel 1 Introduktion till hydrogeologi

koppar, cuperus, kommer från romarnas namn på Cypern, där koppargruvor är kända från 9000 f.Kr. Kanske baserat på erfarenheter från arbete i gruvor började folket i Persien att anlägga ofta kilometerlånga tunnlar som ledde vatten under mark från källsprång eller undervattenflöden till boplatser och jordbruksområden. Dessa underjordiska tunnlar kallas qanater (ibland kanater) och började konstrueras för 3 000−3 800 år sedan i Persien. Därifrån har qanater spridits runt Medelhavet och till Indien. De har i nyare tid också använts i Nya världen. Från nuvarande Iran är känt 22 000 qanater med en sammanlagd längd på 27 000 mil (Wulff, 1968). Något senare än de första grundvattenuttagen från gruvor är brunnar vid bosättningar i Kina. Den äldst kända är boplatsen Hemudu, cirka 2 mil utanför Ningbo i Zhejiang, söder om Shanghai. Området är en bondestenåldersboplats (neoliticum) från cirka 5000 f.Kr. som grävdes ut av arkeologer från 1973. I området hittades flera brunnar skodda med trä, någon eller några meter djupa. I Norden har brunnar påträffats från flera förhistoriska bosättningar. I slutet av 1990talet genomfördes omfattande utgrävningar av förhistoriska boplatser vid omläggningen av Västkustbanan (Carlie, 2005) liksom byggandet av Öresundsbroförbindelsen (Björhem & Magnusson Staaf, 2006). Inom båda projekten påträffades ett flertal brunnar, som dock inte blivit föremål för någon mera ingående analys. En brunn i Norden består typiskt av en naturlig källa som fördjupats, rensats och förstärkts vid kanten med stenar eller en flätning. Ibland har man också grävt en grop ned i närheten av en våtmark. Brunnar av det slag som omnämns ovan från Tyskland förekommer inte. I bästa fall kan det röra sig om en brunn på ett par meters djup, vars sidor förstärkts med trävirke som på detta sätt fått en sekundär funktion, en ihålig stam eller vidjeflätning. Brunnarna har främst tilldragit sig arkeologernas intresse då de ibland använts sekundärt som avfallsgropar där organiskt material bevarats (Ullén m.fl.,

1995). I några fall förekommer också att de använts som offerplatser med nedlagda föremål (Stjernquist, 1997). Ett område med sju, eller kanske än fler, brunnar grävdes ut 1977−80 i kvarter Tankbåten väster om Ystad (Strömberg, 1981). Området hade lämningar som kunde vara stenålders. På ett ställe av den drygt 200 kvadratmeter stora utgrävningen konstaterades en torvbildning ned till ett djup av 2,2 meter under markytan, vilket kunde vara en källa eller brunn, eventuellt en avrinningsfåra för det sanka området norr om utgrävningsplatsen. Huvuddelen av utgrävningen kunde dateras till 400-talet fram till vikingatid. På utgrävningsplatsen hittades en latringrop, en mängd djurben och sju stensatta källsprång. Mängden fynd tydde på att där funnits en permanent bosättning under lång tid. Rester av smidesarbete och snidade ben tydde på goda hantverkstraditioner och järnframställning. Källsprången är intressanta. Det bäst bevarade var 2,6 meter djupt med stenklädd botten och sida. Fortfarande 1 600 år efter att stenarbetet hade utförts sipprade vatten fram i källan. Vattentäkterna hade använts i sammanlagt åtminstone 400−500 år. Möjligtvis är området embryot till den medeltida staden Ystad.

1.3.1 Brunnar i städer Städernas vattenförsörjning var länge en fråga som löstes grannar emellan eller bara ad hoc utifrån de vattenresurser som fanns tillgängliga. Jankuhn (1981) framhåller hur mycket av städernas utveckling som beror av vilka infrastruktursatsningar för vatten som gjorts vid olika tidpunkter och hur spännande samband kan avslöjas vid de arkeologiska utgrävningarna. När invånarantalet nådde över en viss kritisk mängd, ökade behoven snabbt att åtgärda regn och snö, dricksvatten, avlopp och renhållning. Även hamnar och gatunätet samt inte minst topografiska förhållanden som till exempel Roms kullar eller Brunkebergsåsen i Stockholm pockade på lösningar. Många gånger

Kapitel 1 Introduktion till hydrogeologi

dämdes bäckar för att driva vattenkvarnar, och ibland för att åstadkomma säkrare vattenförsörjning. Så menar åtminstone Christensen (1998) att de två vattentäkterna Pibekilden och Springsbækken användes i staden Svendborg på Fyn under 1200-talet och 1300-talet. En stadsbrunn var dock inte ovanlig, och de allra flesta medeltida städer i Norden har haft en grävd brunn, som regel placerad centralt på Stortorget i stadens mitt. Var det brunnen som bestämde var torget skulle ligga, eller grävdes brunnen på torget när väl torget var etablerat? Mycket tyder på att torget etablerades först på lämplig plats, typiskt där vägar möttes, för att därefter bli en samlingsplats som kompletterades med en brunn. Utöver brunnen har kvarndammar kunnat fungera som vattentäkter eller åtminstone ställen där vatten kunnat hämtas. Så fanns i det medeltida Simrishamn (omnämnt som stad första gången 1361) en brunn på Stortorget och två dammar i kvarteren Jungfrun och Väderkvarnen öster om Stortorget. En liten bäck rann troligtvis genom staden, förbi dammarna och ut i hamnen cirka 70 meter öster om dammarna. Brunnen är inte i bruk, men har dokumenterats i omgångar och var i drift åtminstone till 1930-talet. Ronneby har anor från 1200-talet, som stad och i kvarteret Ernst grävdes en medeltida plankbrunn ur 1936. Vid en senare utgrävning 1978−79 grävdes en annan brunn utförd i skiftesverk fram bara några meter från den förra brunnen. Ronneby ödelades av Erik XIV vid Ronneby blodbad 1564. Därefter byggdes staden upp igen efter en ny stadsplan, varvid man lade ut rännstenar, vilka samlade regnvatten till en täckt vattenränna med rensningsgaller. Dagvattnet mynnade i en stenbrunn med pumpstock, så förmodligen användes vattnet på något sätt på torget. Ronneby ligger vid Ronnebyån, som har använts till råvatten och som avloppsdike för stadens invånare. Något yngre är Halmstad, som omtalas som stad 1322. Den medeltida staden hade flera brunnar, även om Nissan torde ha använts på

samma sätt som Ronnebyån. Sammanlagt har minst 14 brunnar utförts i staden, sannolikt med såväl privata som offentliga finansiärer inblandade. Stadsarkeologer har också grävt fram mängder med avloppsrännor som dränerat den tämligen vattensjuka marken och troligen också avlopp från hus ned till Nissan. I Falköping är ingen brunn från medel tiden belagd. Tomtnamnet Brundzgården från Broddessons karta av Falköping 1696 kan vara en rest från ett medeltida brunnsläge. Rimligtvis fanns åtminstone en offentlig brunn eller så nöjde sig borgarna med att använda vattnet från den lilla bäck som rann i nord–sydlig riktning genom staden knappt 200 meter väster om S:t Olofs kyrka. Från det medeltida Växjö är åtminstone fem medeltida brunnar kända, samt även Sankt Sigrids källa, känd sedan senmedeltiden. Vidare rann två numera uttorkade bäckar förbi den medeltida staden – i öster Guldsmedsbäcken (eller Pilabäcken) och i väster Snickarbäcken. Från Linköping lär vi att både domkyrkan och torgen hade brunnar från 1100-talet och framåt (Ljungstedt, 1975).

1.4 Hydrogeologin genom historien Ordet grundvatten nämns i svensk skrift första gången i slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet, beroende på hur petig man är. Urban Hiärne nämner grundvatten i en bok från 1702 (s. 52), och redan i skrifter och brevväxlingar från slutet av 1600-talet nämns ”grundt watn” särskrivet (Svensson, 2013; och pers. kom.). Ordet hydrogeologi definieras första gången i svenskan 1868 av Ekbohrn, med flera följande upplagor. I upplagan 1904 finns ordet definierat som läran om berg- och jordarterna i deras förhållande till vattenmassorna på jorden. I utgåvan 1936 är detta nedkortat till läran om jordytans bildning genom vatten. I vår senaste större ordlista på svenska, Nationalencyklopedins ordbok, definieras hydrogeologi som den gren av geologin som behandlar markvatten och grundvatten.

Kapitel 1 Introduktion till hydrogeologi

Inom hydrogeologin läggs tonvikten vid de geologiska förutsättningarna för vattnets förekomst i jord och berg samt vid hur grundvattnets kemi påverkas av dess geologiska omgivning. Ibland används termen synonymt med geohydrologi. Samma ordbok definierar geohydrologi som en gren av hydrologin som behandlar markvatten och grundvatten. Inom geohydrologin läggs tonvikten vid de fysikaliska processer som styr vattnets förekomst och strömning i jord och berggrund och hur dessa kan formuleras matematiskt vid strömningsberäkningar. Geohydrologin behandlar även kemiska processer mellan vattnet och dess omgivning. Ibland används termen synonymt med hydrogeologi, som dock lägger större tonvikt vid geologiska förhållanden. Ordet geohydrologi är inte listat i Svenska Akademiens ordbok, men begreppet hydrologi används i Vetenskapsakademins handlingar för månaderna juli, augusti och september 1750 av dess sekreterare Wargentin (1717−83) i en översiktsartikel om Vetenskapernas historia, om naturalhistorien i gemen. Wargentin skriver i sin sammanställning om naturvetenskaperna att hydrologi eller vattu-känning beskrivits i Wallerius (1709−85) bok Hydrologia, vilken utgavs 1748. Intresset för ”vattukänning” eller grundvattnets innehåll hade bland annat sin orsak i det ökade intresset för hälsokällor och deras förväntade välgörande effekt. Vid hälsokällorna idkades stärkande badliv och vid kurorterna började man succesivt även använda grundvattnet för invärtes bruk, man ”drack brunn”. I det dåtida perspektivet gjordes banbrytande grundvattenkemiska analyser av den svenske kemisten och läkaren Jacob Berzelius (1800). Det var upplysningstidens filosofer och forskare som började diskutera grundvattnets rörelser på allvar och framför allt började systematisera mätningar av vattenmängder och vattenkvalitet i olika brunnar och källor. Men givetvis hade tankar om hur grundvatten uppstår formulerats mycket tidigare. Från den tidiga antiken i Grekland förmodade Homeros

Figur 1.1 Vitruvius, en romersk arkitekt verksam under sista århundradet f.Kr., var en av de första som insåg att det fanns ett samband mellan regn, vatten i marken, och källor. Porträtt av okänt ursprung. Pierre Perraults skrift om källor från 1674 presenterade en vattenbalans för floden Seines avrinnings område och introducerade ett kvantitativt angreppssätt på vattnets kretslopp.

(omkring 700 f.Kr.), Thales (ca 625−545 f.Kr.) och Platon (428−348 f.Kr.) att grundvatten måste bildas av havsvatten som trängde in på land och avsaltades på vägen. Havsytan pressade sedan upp vattnet genom marken till källsprång och brunnar. Aristoteles (384–322 f.Kr.) skrev att fuktig luft trängde in i underjordiska grottor där vattnet kondenserade och bildade grundvatten. De grekiska tänkarna påverkade de romerska, som Seneca (4 f.Kr.−65 e.Kr.) och Plinius den äldre (23−79 e.Kr.), vilka återgav grekernas tankar i sina skrifter. Däremot förklarade den romerske arkitekten Vitruvius (ca 80–15 f.Kr.) att det var det regn som föll på bergen och kullarna som sedan infiltrerade till mark och bildade vattendrag och källor. Få vågade utmana Aristoteles och Platon, varför hela medeltidens tänkande utgick från att havsvattnets uppvällande genom marken var källan till grundvattnet. Bernard Palissy (1510−89) omtalade i en skrift i Paris 1580 Vitruvius idé om att regn bildade grundvatten men få tog till sig hans tankar. Johannes Kepler (1571−1630) beskrev jorden som ett stort djur vilket dricker havsvatten och metaboliserar det i sitt inre, för att utsöndra överskottet som färskvatten. Rene Descartes (1596−1650) återgav

Kapitel 1 Introduktion till hydrogeologi

Platons berättelse om hur havsvatten trycktes genom jorden och bildade grundvatten. Det som hindrade förståelsen om hur grundvatten bildades var föreställningen att regnvattnet inte kunde räcka till för att bilda grundvatten och källor. När dock Pierre Perrault (1608−80) började mäta hur mycket regn som föll inom floden Seines avrinningsområde under tre år och hur mycket som avdunstade under samma tid, kunde han ta fram en vattenbalans över Seine som visade att det regnade ungefär sex gånger mer vatten över avrinningsområdet än vad som faktiskt rann ut i Seine. Perrault var jurist och arbetade i statsadministrationen, men verkar ha blivit nyfiken på vattenbalanser då han pratade med den holländske fysikern och astronomen Christiaan Huygens (1629−95), som verkade i Paris från 1666. Perraults bok De l’Origine des Fontaines publicerades 1674 och är tillägnad Huygens. Den franske fysikern Edmé Mariotté (1620−84) kunde med sina mätningar bekräfta Perraults resultat. Mariottés rapport publicerades postumt 1686 och det torde kunna betraktas som ett hydrologiskt verk av liknande betydelse som Newtons Principia är för fysiken. I England mätte astronomen Edmond Halley (1656−1742) hur vatten avdunstade under olika årstider. Resultaten av sina mätningar lät han publicera 1693. Hans mätningar visade att avdunstningen från haven gott och väl räckte till för att förklara alla källflöden och vattendrags vattenmängd på land. Geologin som vetenskap växte kraftigt under början av 1800-talet. Alla makthavare ville hitta kolfyndigheter, sedan industrimännen i England och Skottland visat hur viktiga fossila bränslen kunde vara för utvecklingen. Borrningstekniken utvecklades också, och de många brunnar med artesiskt vatten som borrades i Frankrike, Flandern och Vallonien i början av 1800-talet demonstrerade att det fanns mycket vatten i marken även om vattnet inte syntes. Artesiska brunnar var emellertid kända sedan tidigare; begreppet artesisk kommer från namnet på den nordfranska

provinsen Artois nära gränsen till belgiska Flandern. Vid ett kloster där utfördes Europas första brunnsborrning redan år 1126. Nästa centrala steg i kunskapen om grundvatten togs ett tjugotal mil söder om Artois i Bourgognes residensstad Dijon. Den franske vatteningenjören Henry Darcy (1803−58) fick i uppdrag att bygga ut stadens vattenförsörjning och karterade vattentillgångar, beräknade vattenbehovet och dimensionerade och konstruerade vattenledningarna till staden under slutet av 1830-talet. I sin rapport (publicerad 1856) om hur projektet genomfördes skrev han i bilaga 4 om sina mätningar av hur vatten rann genom sandfyllda rör vid olika lutningar. Han tog fram ett samband mellan den hydrauliska konduktiviteten, vattenflödet och gradienten för vattenflödet som efter honom kallas Darcys lag. Sambandet mellan genomsläpplighet, vattentryck och grundvattenflöde blev efter hans beskrivning kunskap som kunde användas av alla som arbetade med grundvattenprospektering och markdränering. Industrialiseringen och urbaniseringen ställde allt högre krav på vattentekniker att försörja städer och industrier med tillräckliga mängder vatten av god kvalitet. Fast och flytande avfall från de växande städerna och deras industrier gjorde floderna allt mindre lämpade som vattentäkter. Därför ägnades stor möda åt att hitta tillräckliga mängder grundvatten för att täcka allt större behov. J. Boussinesq (1842−1929), G.A. Daubrée (1814−96), J. Dupuit (1804−66), P. Forchheimer (1852–1933) och A. Thiem (1836−1908) tog fram samband och matematiska modeller för grundvattenbildning, avsänkning av grundvattenytor, magasins koefficienter och tolkningar av kortvariga och långvariga provpumpningar, vilka fortfarande används vid grundvattenundersökningar världen över. Bland svenska namn bör nämnas J. Gabriel Richert (1828−95) som 1869 skrev boken Om vattenledningar och vattenaflopp och hans son J. Gust. Richert (1857−1934) som 1891 publicerade Om grundvattens förekomst

Kapitel 1 Introduktion till hydrogeologi

och användning. Sonen är också känd som grundare av Vattenbyggnadsbyrån, som blev en betydande konsulterande ingenjörsfirma inom bland annat hydrogeologi och vattenförsörjning. Under 1900-talet har än fler forskare och tekniker bidragit till kunskapsutveckling, där europeiska bidrag bland annat kommit från R. Dachler (1890−1957), E. Imbeaux (1861−1943), K. Keilhack (1858−1944) och J. Kozeny (1889−1967). I USA ledde bildandet av United States Geological Survey, USGS, till att grundvattenförekomster i de amerikanska delstaterna kartlades med allt större noggrannhet. O.E. Meinzer (1876−1948) ledde USGS:s grundvattenbyrå från 1911 och ansvarade för undersökningar och publiceringar av grundvattenrapporter fram till sin pension 1940. Andra namn att nämna i detta sammanhang är A. Hazen (1869−1930) och C.S. Slichter (1864−1946) som bland annat undersökte hydraulisk konduktivitet och dess koppling till kornstorlek, geometrisk variation och ekvationer för detta i akviferer och F.H. King (1848−1911) som arbetade i många år med jordbrukets vattenbehov, bevattning och grundvattenrörelser med utgångspunkt från Wisconsin. Under andra halvan av 1900-talet har kunskapsområdet fortsatt att utvecklas. Med hjälp av datorer har grundvattenmodeller tagits fram för att beräkna och bedöma till exempel utvinningsbara mängder vatten, påverkan på grundvattentryck och transporter av vatten och i vattnet lösta ämnen som salter, bekämpningsmedelsrester eller andra antropogena föroreningar. Metoder för att tillföra spårämnen i grundvattnet har utvecklats och kompletterar de vanliga provpumpningarna av grundvattentäkter genom att uppehållstider, transporttider och mäktighet av vatten i olika formationer kan följas i stor detalj. Kemisk och radiologisk analys kan i allt större omfattning användas till dateringar av vatten, bestämning av mineralsammansättning i mark och vatten och förståelse av grundvattenbildning. Geofysisk metodik har utvecklats med vars hjälp det bland annat går att mäta skiktningar i geologiska formatio-

ner, sprickbildning eller saltvattentinträngning. Borrtekniken utvecklas, vilket tillåter djupare borrprover och många fler provborrningar. Det av SGU inrättade brunnsarkivet tar sedan 1976 emot och lagrar information om brunnar enligt lagen (1975:424) om uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning (UgbL). Databasen innehåller uppgifter om enskilda brunnars läge och den lagerföljd som brunnsborraren identifierat vid brunnsborrningen. I arkivet finns även tekniska data om brunnen som djup, jorddjup, foderrörs längd, dimensioner, vattenkapacitet, vattennivåer och vad brunnen används till. Arkivet innehåller uppgifter om drygt 680 000 brunnar och växer med drygt 20 000 brunnsuppgifter varje år. Arkivet är sökbart via SGU:s webbplats.

1.5 Hydrogeologi i framtiden Hydrogeologi har en lång historia. Hydrogeologer har varit, och är, verksamma inom en rad olika områden där grundvatten hanteras, som till exempel vattenförsörjning, bevattning och länshållning av schakter och gruvor. Även i framtiden kommer hydrogeologer att vara verksamma inom dessa traditionella områden. Men en växande befolkning, ökad global efterfrågan på sanitär standard och krav på anpassning till ändrade klimatförutsättningar innebär att fokus kan komma att förskjutas och att nya verksamhetsområden tillkommer. Var sker framtidens kunskapsutveckling? SGU anger som sin första strategiska uppgift samverkan med viktiga aktörer. Därefter följer att använda digitala och innovativa lösningar, att fokusera på samhällsnytta i det geologiska arbetet, att integrera arbetet med hållbar utveckling, lagstiftning och innovation. Sveriges medlemskap i EU leder till en naturligt ökad internationalisering av kunskap och metod utveckling. Ramdirektivet för vatten har lett till att alla grundvattenförekomster i EU och därmed Sverige har dokumenterats och snart sagt alla klassats efter deras kemiska status

Kapitel 1 Introduktion till hydrogeologi

och deras kvantitet. Grundvatten behövs i allt större omfattning för att upprätthålla akvatiska ekosystem och bevara mångfalden i naturen, liksom till vattenförsörjning, jord- och skogsbruk, industri, samhällsbygge och rekreation. Grundvatten är med andra ord mycket viktigt för såväl naturen som samhället. Grundvattenmagasin som delas mellan länder kan leda till konkurrens och politiskt starka ställningstaganden, om länderna har begränsade vattenresurser. Kända exempel är kampen om relikt vatten i Sahara och den Arabiska halvön. Hydrogeologer kommer dock att kunna hjälpa till med att visa var vattnet finns och hur mycket vatten som kan utvinnas, vilket kan hjälpa till att lösa konflikter fredligt och i samförstånd. Med begränsade grundvattenresurser kommer folk, företag, kommuner och länder att samverka mera och kanske också aktivt förvalta grundvatten av olika kvalitet, så att den högsta kvaliteten kan reserveras för den viktigaste användningen. Hydrogeologin, rätt förstådd, betyder även att samhällets olika aktörer kan hämta vatten vid behov och jämna ut variationer i ytvattentillgångar i tiden. Grundvattnet är en bank med ”vattenpengar” som kan tas ut och sättas in efter behov. Nettot på vattenkontot måste alltid vara positivt, men får variera över säsongen. Grundvattnets ekosystemtjänster behövs för att garantera basflöden i vattendragen. I takt med klimatvariationer blir dessa basflöden allt viktigare för det akvatiska livet. Grundvatten kan lagra värme och kyla. En tekniskt möjlig utveckling är att använda djupgeotermi för att producera el och värme fossilfritt. Redan för närvarande används en hel del värme från grundvatten för att driva värmepumpar till uppvärmning av fastigheter. Aktiv infiltration under perioder med mycket ytvatten gör att grundvattenbildningen kan ökas i akviferen. Att ha en oljekälla var förr det bästa som fanns i Texas eller Oklahoma. En mark ägare kunde bli miljonär om han hade tur. Kan en vattenkälla i vattenbristens framtid komma att anses vara mera värdefull än en oljekälla?

Kommer man att kunna köpa och sälja vattenkällorna och kämpa om äganderätten och uttagsrätten? I USA och Australien används akviferer för att lagra återvunnet avloppsvatten och för att flytta vatten, åtminstone dess grundvattentryck i slutna akviferer, genom att renat avloppsvatten trycks ned i den slutna akviferen (begreppen akvifer, sluten akvifer och öppen akvifer diskuteras utförligt i avsnitt 3.3). När det renade avloppsvattnet passerar marken lämnar det ifrån sig den äckelkänsla som avloppsvatten ger upphov till hos många människor. Det slutar att vara avloppsvatten och blir grundvatten i stället. Aktiv skötsel av grundvattenmagasin kommer att bli allt viktigare i samhället. Någon måste ta hand om vattenbanken och se till att insättningar och uttag balanserar. Den molekylärbiologiska utvecklingen har gjort det möjligt att mäta förekomst av mikroorganismer på ett nytt sätt i mark och vatten. Mikrobiologerna kommer kanske att kunna visa att det finns en särskild ursprunglig mikroflora i vissa grundvattenmagasin, som har fått vara ostörda i långa tider. På samma sätt som en urskog innehåller en särskilt diversifierad ekologi, kan ett ostört grundvattenmagasin innehålla unika mikroorganismer som våra barnbarn kommer att inse är helt nödvändiga för jordens biodiversitet. Förekomst av antropogena ämnen som läkemedelsrester, bekämpningsmedelsrester, rester från industri och service (som kemtvättar, bensinmackar eller gruvor) och mycket annat kan komma att ses som fullständigt oacceptabelt att hitta i grundvatten i framtiden. Med hjälp av hydrogeologisk kunskap kan spridningsmönster och grundvattenrörelser förstås på ett helt annat sätt, vilket leder till att alla kan förstå problemen med föroreningstransport i marken. Det kommer att leda till att svårnedbrytbara föreningar inte får spridas från verksamheter längre. Alla föroreningar måste behandlas vid källan där de uppstår. Inga nya föroreningar tillåts förorena grundvattnet, medan gamla föroreningar renas med ny smart teknik. Det finns mycket arbete kvar för hydrogeologerna även i framtiden.

Kapitel 1 Introduktion till hydrogeologi

Berzelius J. J. (1800). Nova analysis aquarum Medeviensium. Avhandling. Upsaliae. Björhem, N. & Magnusson Staaf, B. (2006). Långhuslandskapet. En studie av bebyggelse och samhälle från stenålder till järnålder. Öresunds förbindelsen och arkeologin. Malmöfynd 8. Malmö. 318 s. Carlie, A. (red.). (2005). Järnålder vid Öresund. Band 1. Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. Lund. 500 s. Christensen, Jakob Tue (1998). Vand i stride strømme – Svendborgs ældste vandforsyning. I: Årbog for Svendborg & Omegns Museum 1997, s. 45−55. Darcy, H. (1856). Les Fontaines Publiques de la Ville de Dijon. Paris 647 s. Mariotté, Edmé Traites du mouvement des eaux et des autres corps fluides, Paris 1686, 390 s. DW (2020). Material hämtat från Deutsche Welle, World water conflicts: The global hotspots. www.dw.com/en/ world-water-conflicts-the-global-hotspots/g-52417245. Hämtat 2020-10-03. Ekbohrn, C.M. (1868). Förklaringar öfver 23000 främmande ord och namn m.m. i sv. språket. 1−2. Stockholm. Erixon, Sigurd (1930). Om brunnar, I: Fataburen, Kulturhistorisk tidskrift, Stockholm, Nordiska museets förlag, Årsbok 1930, s. 172–218. Förenta nationerna (2020). Material hämtat från Department of Economic and Social Affairs Sustainable Development. https://sdgs.un.org/goals/goal6. Hämtat 2020-10-03. Gottschalk Wallerius, J. (1748). Hydrologia, eller Wattu-riket, indelt och beskrivit, jämte anledning til vattuprofvers anställande, Stockholm. 134 s. Hiärne, Urban (1702). Den korta anledningen, til åthskillige malm och bergarters, mineraliers och jordeslags &c. efterspörjande och angifwande, beswarad och förklarad, jämte deras natur, födelse och i jorden tilwerckande, samt uplösning och anatomie, i giörligaste måtto beskrifwen. 2 vol. Stockholm. Jankuhn, Herbert (red.) (1981). Das Handwerk in Vor-und Frühgeschichtlicher Zeit: Bericht über die Kolloquien der Kommission für die Altertumskunde Mittel- und Nordeuropas in den Jahren 1977 bis 1980. Göttingen, 415 s. Ljungstedt, S. (1975). Linköpings medeltida bebyggelse och topografi, I: Kraft, S. (red.). Linköpings stads historia 1. Från äldsta tid till 1567. 2:a upplagan, Linköping 1975. 402 s.

Margat, Jean och Jac van der Gun: Groundwater around the World: A Geographic Synopsis, CRC Press/Balkema, London, UK, 2013, 376 s., DOI: 10.1201/b13977. Murphy, H.M., Prioleau, M.D., Borchardt, M.A. & Hynds, P.D. (2017). Review: Epidemiological evidence of groundwater contribution to global enteric disease, 1948–2015. Hydrogeol. Journal 25:981–1001. DOI 10.1007/s10040-017-1543-y. Palissy, Bernard (1580). Discours Admirables de la Nature Des Eaux Et Fontaines, Chez Martin le Icune, à l’enseigne du Serpent, devant le college de Cambray, Paris, 400 s. Perrault, Pierre (1674). De l´origine des fontaines. Paris: Chez Pierre le Petit, Imprimeur & Libraire ordinaire du Roy, 353 s. Richert J.Gabriel (1869). Om vattenledningar och vattenaflopp. Stockholm, 85 s. Richert J. Gust. (1891). Om grundvattens förekomst och användning. Föredrag hållet vid Tekniska samfundets sammankomst d. 20 okt. 1890, Tekniska samfundet i Göteborgs handlingar, 4, Gbg 1891. 21 s. Stjernquist, B. The Röekillorna spring. Spring-cults in Scandinavian Prehistory. Regiae Societatis Humaniorum Litterarum Lundensis LXXXII, Stockholm, 1997. 153 s. Strömberg, Märta (1981). Var kustbon fiskare eller bonde? Näringsfång och ekonomi på Tankbåten-boplatsen i västra Ystad, i Ystadiana 1980, Ystads fornminnesförenings årsskrift. 20 s. Svensson, C. (2013). Hydrogeology in Sweden. Separat ur History of Hydrogeology. Howden, N. & Mather, J. (red.), IAH International Contributions to Hydrogeology, London 26:317–345. Ullén, I., Ranheden, H. Eriksson, T. & Engelmark, R. (red.)(1995). Om brunnar. Diskussion kring brunnar på Håbolandet. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska under sökningar. Arkeologiska undersökningar, Skrifter nr 12. 82 s. Wargentin, P. (1750). Vetenskapernas historia, om Natural Historien i gemen, Vetenskapsakademiens handlingar, juli, augusti, september, 161–170. Weiner, J. (1998). Neolithische Brunnen. I: Koschik (red.), Brunnen der Jungsteinzeit. Internationales Symposium in Erkelenz, 27. bis 29. oktober 1997. Materialien zur Bodendenkmahlplege im Reinland 11. Bonn, 193–213. Wulff, H.E. (1968). The Qanats of Iran. Scientific American, 218(4) 94–105.

Litteraturförteckning

Grundvattenboken är författad av forskare och lärare vid svenska lärosäten, specialister vid SGU och företag inom grundvattenbranschen. Författarnas gemensamma kunskaper och erfarenheter har en stor spännvidd inom allt från geoteknik till mikrobiologi.

Grundvattenboken Grundvattenboken vänder sig framför allt till studenter inom geologi, miljövetenskap eller ingenjörsvetenskap. Även den yrkesverksamme inom vattenfrågor på företag, kommun, länsstyrelse eller annan myndighet har nytta av boken. Boken utgör en sammanställning av kunskapsläget inom grundvattenområdet och kan med fördel läsas av alla som är intresserade av vattnet i marken. Hydrogeologi, det vill säga grundvattenkunskap, är läran om vattnet under mark och dess interaktion med annat vatten, luft, jord, berg, levande organismer och växter. Grundvattnet finns inte direkt synligt, som till exempel ytvattnet i sjöar, vilket innebär att dess uppträdande och egenskaper kan vara svåra att greppa. Boken gör det osynliga grundvattnet synligt och ger en bättre förståelse för ämnet och dess komplexitet. I grundvattenboken ges en inblick i hydrogeologins historia, grundläggande processer och begrepp, grundvattenförekomster i Sverige, vattenkemi och mikroorganismer, undersökningsoch utvärderingsmetoder, geologiska och numeriska modeller, föroreningsproblem, vattenrening, lagstiftning och exempel på hydrogeologiska problemställningar i samhället. Utgångspunkten är svenska förhållanden men med globala utblickar.

Art.nr 40631

studentlitteratur.se