9789144135168 by Smakprov Media AB

Kvinnor, män och alla Andra

Kvinnor män och alla Andra

En svensk genushistoria

Jens Rydström David Tjeder

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 32954 ISBN 978-91-44-13516-8 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2009, 2021 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Sakgranskning: Sam Holmqvist Formgivning inlaga: Henrik Hast Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: © Anna Riwkin/Moderna Museet Författarfoto: Dodo Parikas Printed by GraphyCems, Spain 2021

Innehåll

Inledning 11 Ett genusperspektiv på historien 13 Teoretiska perspektiv 14 Våra perspektiv 20

1. Könens uppkomst, 1750–1830 25 Hustavlans värld 27 Upplysningen 30 Det manliga förnuftet 33 Feministiska röster 38 De biologiska uppfattningarna 41 Tårarnas och trons feminisering 45 Det utländskt omanliga 46 Medborgaren 47 Det ideala äktenskapet 51 Romantiken 54 Den disciplinerade vikingen 55 Sammanfattning 57

Fördjupning: Maskuliniteter 59 Det tidiga 1800-talet: en adlig hegemoni 61 Sekelskiftet 1900: en borgerlig hegemoni? 66 Nutid: en jämställdhetens hegemoni? 69

2. En könad offentlighet, 1830–1870 73 Kritiken av adeln 75 Liberalismens frammarsch 77 Manlighetens förvandlingar 78 Sexualiteten och äktenskapet 81 Prostitutionen 83 Onanins problem 86 Går det verkligen an? 88 Tvetydigt kön 92 Fredrika Bremers kristna feminism 94 Kvinnoreformerna kring seklets mitt 97 Filantropin och de separata sfärerna 101 Sammanfattning 104

3. Genus och politik, 1870–1921 107 Medelklassens organisering 108 Utbildning 110 Läkarvetenskapens framsteg 111 Konstruktionen av homosexualitet 114 1880-talets kulturradikaler 116 Den nya manligheten 120 Nationalism och främlingsfientlighet 122 Kön eller klass? 125 Det omhändertagande samhället 129 Etniska minoriteter 131 Äktenskap 133 Världskrig och rösträtt 135 Sammanfattning 138

Fördjupning: Funktionshinder 141 Anstaltsvårdens framväxt 142 Steriliseringar och experiment 144 Intresseföreningarna 146 Sexualiteten – en fråga om autonomi 149 Specialskolornas avveckling 151 Independent Living 153 Cripteori 157 Kampen för funktionsrätt 159

4. Moderna tider, 1921–1945 161 Efter rösträtten 161 Den moderna kvinnan och det tredje könet 165 Arbetslöshet och reformer 171 Folkrörelser 173 Rasbiologi 178 Steriliseringar 181 Sverige under andra världskriget 184 Sammanfattning 188

Fördjupning: Transhistoria 191 Före medikaliseringen 192 Medikalisering och kirurgi 196 Transdebatt och lagreformer 204

5. Välfärdsstat och husmorskontrakt, 1945–1971 213 Skördetid efter kriget 213 Kallt krig och homofobi 216 Ett svenskt atomvapen? 219 Den oblodiga revolutionen 221 Arbetskraftsinvandring 222 Miljonprogrammet 226 Sexliberalismen 228 Politisk revolt 234 Sammanfattning 236

Fördjupning: Förorts-Sverige 239 Ungdomskulturer 240 Segregerade förorter 244 Diasporan 246 Generationsmotsättningar och genus 250

6. Jämställdhetens politisering, 1971–1989 255 Hemmafruns svanesång 255 Sexliberalismens död 259 Gräsrotsrörelser 262 Mansrörelsen 268 Hiv och aids 270 Bakslag eller institutionalisering? 271 Sammanfattning 274

Fördjupning: Den nya kvinnan 277 Attackerna på Ellen Key 279 Mellankrigstidens Nya kvinnor 282 Genushistoriens kontinuitet 284

7. Digitalisering och globalisering, 1989–i dag 289 Feminismens breda genombrott 290 Tredje vågens feminism 293 Bromsmediciner och queeraktivism 296 Välfärdsstaten och nyliberalism 297 Independent Living och LSS 299 Postkolonial feminism och segregation 300 Diskrimineringslag och intersektionalitet 303 Den digitala revolutionen 305 HBTQ-rättigheter 308 Transdebatt och identitetspolitik 312 En fjärde vågs feminism? 316 #Metoo och Black Lives Matter 318 Vägen framåt 323 Sammanfattning 324

8. Några linjer 327 Citat 335 Referenser 347 Personregister 377 Sakregister 383

Inledning

Boken du håller i din hand är varken Den svenska genushistorien eller Sveriges genushistoria. Det finns flera anledningar till det. Den viktigaste är vår genusteoretiska position: vi betonar vikten av att ha flera perspektiv när vi skriver genushistoria. Om vi ska kunna arbeta med många perspektiv är det också mycket som måste hamna utanför vår historieskrivning. Dessutom är vi inte särskilt intresserade av att skriva ”total” historia, ett sammanfattande av Hela Sanningen om den svenska genushistorien. Nej, vi har i stället valt att skriva En svensk genushistoria. Vi har också velat skriva historien om alla Andra. Flera teori bildningar förklarar hur den dominerande gruppen, den som har formuleringsprivilegiet, definierar sig själv genom att utpeka de Andra. Medlemmarna i den överordnade gruppen är det för att de inte är kvinnor, inte funktionshindrade, inte homosexuella, inte transpersoner, inte utlänningar. De maktägande skapar de Andra. De beskriver och definierar de Andra som avvikande för att skapa den normalitet som omsluter dem själva och gör deras livsval självklara och naturliga. De Andra reduceras till sin annorlundahet, så att en kvinna eller transperson bara är kön, en homosexuell bara sexualitet, en invandrare bara etnicitet och en person med behov av personlig assistans bara en funktionsnedsättning. Normaliteten har sin historia, men de etniska Andra, de sexuella Andra och alla andra Andra som trängs om utrymmet i vår komplicerade värld har också sina historier. Vi menar 11

12 � Inledning

att historiska perspektiv blir verkligt meningsfulla främst i sin relation till nuet. Historia som vill ”berätta hur det var” kan vara underhållande och lärorik, men är inte vår historias syfte. I stället vill vi inbjuda till vidare diskussion kring makt och motstånd i nuet och det förflutna. Vår bok är anti-essentialistisk genom att vi konsekvent beskriver identiteter och grupptillhörigheter som historiskt föränderliga, som tillskrivna eller självupplevda kategoriseringar. Frågan om historisk determinism är svårare. Vi tar avstånd från den typ av historisk determinism som bygger på föreställningen om att historien följer en nödvändig, förutbestämd riktning och att samhället utvecklas mot högre och högre stadier av perfektion, som hos Hegels idealistiska historieteori eller Marx historiematerialism. Men frågan är mer komplicerad än så då vi ju trots allt tycker att ett samhälle där kvinnor har rösträtt och där man inte avrättar sodomiter är bättre än 1700-talets svenska samhälle. Men vi vill inte skriva en historia där vårt nuvarande samhälle, med pappamånader, könsneutralt äktenskap och transrättigheter, är den nödvändiga och logiska slutpunkten för en lång utveckling från mörker och förföljelse. Den typen av historieskrivning riskerar att ge en bild av att vi just här och just nu lever i den bästa av tänkbara världar och att våra kloka härskare eller demokratiska institutioner har lyft samhället ur gångna tiders tyranni och godtycke. Det är en historieskrivning som genom tiderna beställts av härskarna för att legitimera deras maktposition. Vi har medvetet försökt undvika den typen av förenklad historiedeterminism, samtidigt som vi inte vill förfalla till en relativisering av det förtryck som faktiskt har utövats mot kvinnor, män och alla Andra. Det som följer är en av många historier som kan berättas om Sverige. Det finns mycket som skett i Sverige under de senaste 270 åren som inte finns med i denna bok. Och det finns många perspektiv som inte fullföljs och många händelser och processer som kan tolkas utifrån fler perspektiv än dem som anläggs här.

Detta är en reviderad och uppdaterad version av bokens första upplaga. På de drygt tio år som gått har mycket ny forskning tillkommit, och många nya debatter har ruskat om i genusteori och feminism. Vi har skrivit ett nytt slutkapitel och dragit fram historien till när denna upplaga skrivs, våren 2021. Fördjupnings kapitlet om transhistoria är helt nyskrivet och fördjupningskapitlet om funktionshinder är kraftigt reviderat. I övrigt har vi gjort mindre genomgripande uppdateringar och arbetat in resultat av nyare forskning.

Ett genusperspektiv på historien Historieskrivningen har länge varit genusomedveten. Före 1960-talet handlade nästan all historia uteslutande om män, och undersökningar har visat på att det fortfarande är en anmärkningsvärt liten andel kvinnor i svenska läroböcker i historia. Det är fortfarande mäns handlingar, mäns tankar och mäns organisationer som fångar läroboksförfattarnas uppmärksamhet. I äldre historisk forskning får man ibland det märkliga intrycket av att Sverige förr var ett land uteslutande befolkat av män. En del kvinnor kunde komma med i den historieskrivningen – det är svårt att undvika figurer som drottning Kristina eller poeten Anna Maria Lenngren om man ska skriva om 1600-talet respektive 1800-talet – men på det stora hela var kvinnorna helt frånvarande annat än som hustrur eller älskarinnor till Stora Män. Under sent 1950-tal och under 1960-talet ifrågasattes mansdominansen. Kvinnohistoria blev ett begrepp. Pionjärer i svensk kvinnohistorisk forskning, som Asta Ekenvall, Gunnar Qvist, Karin Westman Berg och Greta Wieselgren, diskuterade kvinnors roller och positioner i Sveriges historia. De förklarade för en genusomedveten historikerkår att även kvinnors handlingar, tankar och organisationer var sådant som historiker borde intressera sig för. De ville skriva in kvinnorna i historien, genom att lägga till deras erfarenheter till banken av historisk kunskap. Inledning � 13

Teoretiska perspektiv Genusperspektiv på historien innebär inte minst att studera könsrelationer som maktrelationer. Genusperspektivet utgår från att dessa relationer, liksom andra relationer i samhället, inte har varit jämställda utan i högsta grad varit relationer där makt spelat en central roll. I och med genusperspektivet lyftes blicken från kvinnorna, till att omfatta relationerna mellan könen. Och makten sattes tydligare i fokus. Att påstå att detta var helt nytt är inte rättvist mot den första generationen kvinnohistoriker. Det finns betydligt mer av ”genusperspektiv” hos dem än vad man alltid velat erkänna. De studerade inte bara kvinnor i historien – de studerade också 14 � Inledning

Det stod dock snart klart att det adderande perspektivet inte räckte till. Det räckte inte att ta den gamla historien och bara lägga till kvinnor för att få fram en mer nyanserad och sann bild av vårt lands förflutna. Så utvecklades genushistoria som fält. Själva begreppet genus introducerades i Sverige som en direkt översättning av engelskans ”gender” i slutet av 1980-talet. Genus förklaras ofta med att det syftar på det socialt konstruerade könet. Om vi använder ordet kön för att beteckna det biologiska så kan vi genom att använda ordet genus lättare resonera kring de normsystem och värderingar som styr hur vi förväntar oss att kön ska uttryckas och regleras. Föga anade dessa akademiker att begreppet trettio år senare skulle vara en självklarhet i den offentliga debatten, med egna institutioner och en egen vetenskaplig disciplin – och att det skulle utses till huvudfiende av en växande högerpopulism. En av förklaringarna till både framgång och mothugg är att genusbegreppet starkare betonar interaktionen mellan könen. Om kvinnohistoria tenderade att ibland bli historia om kvinnor, är genushistoria historien om kön och om de strukturer som styr könsförhållandena.

mäns strukturella överordning och hur denna överordning kunde uttryckas på olika sätt. De nya genushistorikerna har heller inte alltid studerat både män och kvinnor. Tvärtom har en stor del av det som skrivs som genushistoria mycket gemensamt med den äldre kvinnohistorien. Det kan med fog hävdas att den typen av ”her-story” fortfarande behövs för att väga upp de hundratals år av ”his-story” som skapat bilden av Sverige. Ändå skedde något avgörande med historieskrivningen mellan 1970-talet och 1990talet. Blicken lyftes från det rent kvinnohistoriska till att ofta omfatta relationerna mellan könen. Och frågan om hur dessa relationer kan studeras som maktrelationer har stadigt blivit alltmer central. Dessutom pockar det nya fältet transhistoria på uppmärksamhet, som en påminnelse om att mäns och kvinnors historia också innebär ett ifrågasättande av de skarpa könsgränserna. Efter 1990 har mycket hänt som utmanat de genushistoriska perspektiv som då introducerades. Minst fyra historiska fält har sedan dess gjort frågan om genus och historia betydligt mer komplex. De har fått mycket stort genomslag i den svenska genusdebatten och på de genusvetenskapliga perspektiven. Samtliga fyra fält har utvecklats under 1990-talet och vunnit insteg inom svensk historisk forskning först under 2000-talet. Ett av dessa fält är det queerteoretiskt köns- och sexualitetshistoriska. Homosexuellas historia skrevs från början av aktivister som ville synliggöra homosexuella i historien och lyfta fram stora kvinnor och män från förr som de hävdade var homosexuella. Queerteorin ville i stället fokusera på heteronormativiteten. I stället för att skriva minoritetshistoria, om enbart den minoritet som föredragit sitt eget kön, ville queerhistorikerna skriva majoritetshistoria. De ville berätta om hur alla påverkas av samhällets sexuella normer, och de kritiserade genushistorien för att ha ett ensidigt heteronormativt perspektiv. Queerteorin radikaliserade också genusvetenskapen genom att ifrågasätta den könsbinära uppdelningen i kvinnligt och manligt och har på så sätt inspirerat en ny generation transhistoriker. Inledning � 15

16 � Inledning

Ett annat sådant fält är det postkolonialt vithets- och etnicitetshistoriska. Visst ska vi skriva om män och kvinnor och om sexualitet, hävdar man från detta håll – men varför tenderar historieskrivningen att så uteslutande ställa vita, etniskt svenska människor i fokus? Varför har så lite skrivits om maktrelationer som bygger på rasism och främlingsfientlighet? Och varför så lite om Sveriges plats i ett globalt kolonialt system? Det historiska fält som fokuserar på män och manligheter undersöker, tydligare än det genushistoriska, män och idéer om manligt och omanligt i historien. En del maskulinitetshistoriker fokuserar på omanlighetsbegreppet, det vill säga hur manligheten definieras genom vad den inte är, genom sina mottyper. Andra har studerat idealtyper för manlighet, och den australiska maskulinitetsforskaren Raewyn Connell har ofta blivit citerad för sitt begrepp hegemonisk maskulinitet, ett sätt att komma åt hur manlighetsnormen upplevs som så självklar och naturlig att den knappast går att ifrågasätta. Det cripteoretiska perspektivet har ännu inte resulterat i några renodlat historiska studier, men det finns ofta ett historiskt perspektiv i de cripteoretiska analyserna av maktrelationerna mellan de som anses funktionsfullkomliga och de som definieras av en funktionsnedsättning. Liksom queerteorin vill cripteorin ifrågasätta kategorierna och rikta blicken mot normerna i stället för mot de funktionshindrade Andra. Gemensamt för dessa fyra fält är att de representerar en ny typ av normkritisk historieskrivning, som vill beskriva hur normer och kategoriseringar styr hur människor tillåts leva och hur de delas in i olika grupper och skikt. Könsnormen studeras för att förstå kvinnors historiska underordning och transpersoners utsatthet. Heteronormen studeras för att se hur kvinnor och män tvingas leva heterosexuellt och straffas om de inte gör det. Vithets- och svenskhetsnormen är beroende av tydliga kategoriseringar i termer av ras och etnicitet: vit/icke-vit, svensk/ icke-svensk. Den manliga normen studeras för att synliggöra

och ifrågasätta mäns makt över kvinnor och andra män, och funktionsnormen studeras för att se hur normbrytande funktionsvariationer marginaliseras. Ett annat teoretiskt perspektiv som är centralt inom genushistorisk forskning är konstruktivism, vilket hävdar att de begrepp vi använder för att förstå världen är socialt konstruerade. Det innebär att begrepp som arbetare, funktionshindrad, homosexuell, invandrare, kvinna, man och muslim inte har någon inneboende oföränderlig kärna, någon essens. Oftast använder vi ju begreppen essentiellt i vår vardag, och utgår från att en kvinna är en kvinna. Även om vi inte tror att alla kvinnor är likadana generaliserar vi ofta och tänker oss att det finns något specifikt kvinnligt som definierar vad som är en kvinna. Som historiker måste man inse att alla begrepp är föränderliga och att vi inte menar samma saker med begreppen nu som vi gjorde förut. Enligt det postmoderna sättet att tänka, som inspirerat en stor del av den moderna genusforskningen, styrs vår användning av begreppen av vilken diskurs vi befinner oss inom. I den här boken kommer vi ibland att använda nutida begrepp för att beteckna människor och praktiker i historien, även om de begreppen inte användes av dem själva. Det gör vi för att vi menar att all historia är en tolkning från en utsiktspunkt. Den historia som skrivs i dag är en produkt av vår tid, med vårt sätt att förstå världen, men vi måste också vara medvetna om att begreppen är ständigt föränderliga. Begreppet diskurs kommer att återkomma ofta i denna bok. Ordet kommer från franskans discours som ordagrant betyder ’samtal’. I vetenskapliga sammanhang brukar man låta ordet beteckna allt som sägs, tycks och tänks om en viss sak. Diskursen om sexualitet, till exempel, förändras över tid och uttrycker den rådande meningen om sexualiteten vid en viss tid. På så sätt skiljer sig det sena 1800-talets svenska sexualitetsdiskurs på många avgörande punkter från hur sexualitetsdiskursen såg ut på 1930talet. Enligt den franske filosofen Michel Foucault (1926–1984) Inledning � 17

18 � Inledning

är diskursen maktskapande. Genom språket skapas ny kunskap om hur saker och ting är beskaffade, en kunskap som sedan kan användas för att kategorisera, förtrycka och privilegiera olika typer av beteenden eller människor. Begreppen heteronormativitet och könsmaktsordning är sedan länge välbekanta begrepp i den svenska debatten. Mindre känt är begreppet funktionsmaktsordning. Det betecknar den normerande maktordning som hänvisar personer med normbrytande funktionalitet till att bli beroende av ”de funktionsfullkomligas” nedlåtande välvilja eller öppna förakt. Diskussioner om likhet och särart går som en röd tråd genom genushistorien. Ända sedan de första texterna om kvinnors och mäns olika villkor formulerades ur ett feministiskt perspektiv i slutet av 1700-talet, har frågan om huruvida kvinnor och män är fundamentalt olika eller egentligen ganska lika varit central för hur man ska förhålla sig till frågor om jämställdhet mellan könen. Vi har valt att använda begreppen likhet och särart även när det gäller personer som själva inte använde de orden. På så sätt betecknar vi Ellen Key som en utpräglad särartsfeminist och Sophie Adlersparre som liberalfeminist, även om de själva inte skulle benämna sig så. Det gör vi för att vi menar att det är vår tids tolkning av deras åsikter och engagemang som är intressant för oss som lever nu och för att vi menar att det inte strider mot deras sätt att uppfatta världen. Kampen om makten över språket har ofta lett till att nya ord och begrepp uppstått när olika grupper velat benämna sig själva och det förtryck de kämpar mot. Ord och uttryck växlar, men i princip har vi valt att använda de begrepp som hör till vår tid, även om vi i våra resonemang ibland använder de historiska orden. Ett specialfall är orden för funktionshinder och funktionsnedsättning. Sedan 1970-talet har funktionsrättsaktivister gjort en uppdelning mellan kropp och samhälle, så att ”funktionsnedsättning” betecknar en individuell egenskap medan ”funktionshinder” syftar på alla hinder i samhället som gör det otillgäng-

ligt. Många yngre aktivister föredrar i dag ”funktionsvariation” eller ”normbrytande funktionalitet”, medan flera av de äldre tycker att det är viktigt att skilja på den individuella funktionsnedsättningen, som är en sak mellan dig och din läkare, och funktionshindret, som är föremål för den politiska kampen. Vi kommer omväxlande att använda den äldre och den nyare terminologin. Inspirerade av brittisk och amerikansk terminologi kommer vi också att växla mellan ”personer med funktionsnedsättning” och ”funktionshindrade”, när vi menar personer som hindras från full delaktighet på grund av ett otillgängligt samhälle. När det gäller intellektuella funktionsnedsättningar kommer vi att följa FUB:s rekommendationer och växla mellan ”personer med intellektuella funktionsnedsättningar” och ”personer med utvecklingsstörning”. Cisperson har kommit att bli en beteckning för de personer vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevda kön. Det har kritiserats för att det upprätthåller en binär könsuppfattning, men fyller en funktion genom att benämna normen. När det gäller transpersoner kommer vi att använda det könsneutrala pronomenet ”hen” utom när det är uppenbart att de själva skulle föredra ”han” eller ”hon”. För nu levande personer inhämtar vi deras samtycke. I övrigt strävar vi efter att förhålla oss respektfullt till det vi kan veta om historiska personers könsuttryck. Beteckningen för queera människor har förändrats snabbt under de senare åren. Termen ”HBT-personer” myntades på 1990-talet av journalisten Greger Eman (1952–2003). Under 2000-talet blev det vanligare att tillfoga ett Q, och beteckningen ”HBTQ-personer” har sedan dess kommit allmänt i bruk. År 2016 beslöt RFSL att inkludera även intersexpersoner i sin verksamhet och sedan 2021 ingår även personer med intersexvariationer i regeringens Handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Många personer med intersexvaria tioner är tveksamma till att klumpas ihop med resten av regnInledning � 19

Våra perspektiv Det är vår förhoppning att i denna bok i någon mån kunna integrera flera olika perspektiv på den svenska historien. Sålunda är det som följer inte kvinnohistoria, även om mycket kommer att sägas om kvinnor. Det är heller inte genushistoria i snävare mening. Redan under 1960-talet diskuterades hur den nya kvinnoforskningen förhöll sig till frågan om klass. Visst var det viktigt att studera kvinnor i historien, sades det, men var det inte viktigare att kartlägga och diskutera andra grupper i samhället som också varit maktmässigt underordnade, till exempel arbetarklassen? Och var inte underordningen i termer av klass viktigare än den som följde av kön? Många debatter handlade om vad som ”kom först”: klass eller kön. Vi menar i stället att samhället är uppbyggt kring ett nätverk av maktrelationer där grupper och individer skrivs in i olika hierarkier och exkluderas eller inklude20 � Inledning

bågsfamiljen och ser det snarare som ett individuellt medicinskt problem, men frågor om tvåkönsnormen och normer om hur mäns och kvinnors kroppar ska se ut är gemensamma för hela gruppen och uttrycket ”HBTQI-personer” kommer sannolikt att få större genomslag framöver. Vi kommer att växla mellan beteckningarna ”HBTQ-personer” och ”HBTQI-personer” beroende på sammanhanget. Debatten om att köpa och sälja sex har blivit så polariserad under de senaste tjugo åren att själva ordet som används fungerar som markör för om det som någon har att säga om det är värt att lyssna på. Vi berättar om företeelsen i ett historiskt perspektiv och använder omväxlande ”prostitution” och ”sexarbete” beroende på historisk kontext och perspektiv. De föreningar som har bildats av kvinnor och män som säljer sex kallar vi sexarbetarföreningar, men när vi talar om myndigheternas olika sätt att försöka komma tillrätta med sociala problem i samband med köp och försäljning av sex kallar vi det prostitution.

ras beroende på flera olika faktorer. Vad vi gör i denna bok är att integrera perspektiven på kvinnor, genus och klass, men också att diskutera de nyare fältens bidrag till hur vi förstår historien utifrån ett genusperspektiv. Detta rör alltså frågor om etnicitet, funktionshinder, maskulinitet och sexualitet. Men det finns ingen anledning att stanna där. Letandet efter möjliga hittills ostuderade grupper i historien och hittills oanalyserade parametrar som strukturerat gångna tiders samhällen har fått historiker att inse att antalet möjliga parametrar i princip är oändligt. Visst, sägs det i dag, bör vi studera genus, etnicitet, funktionshinder, klass, maskulinitet och sexualitet. Men hur blir det då med religiös tillhörighet? Har inte distinktionen mellan att vara statskyrklig protestant i kontrast till katoliker, frireligiösa, judar eller muslimer varit minst lika viktig? Har inte samhällen också organiserats utifrån biologisk ålder, så att ”generation” borde bli en aspekt av vår forskning? Och har inte människor kategoriserats utifrån vilken del av landet de kommit ifrån, så att ”region” eller ”regionalitet” är något som bör föras in i den historiska analysen – för att inte tala om svenskhet och ”nationalitet”? Forskare har länge påpekat vikten av dessa, och många andra, faktorer. De har då velat samla de olika perspektiven under begreppet intersektionalitet. Ordet kommer från engelskans intersection, som betyder ’skärningspunkt’, det vill säga skärningspunkterna mellan olika maktordningar. Intersektionalitetshistoria innebär att historiker vill studera hur de olika maktordningarna interagerat med varandra i olika tider och på olika platser. Det är inte meningsfullt att bara addera olika former av förtryck för att hitta den ”mest underordnade” kategorin. I stället studerar vi hur olika faktorer kan förstärka, men också undergräva, varandra. Ofta säger man till exempel att lesbiska kvinnor måste föra en dubbel kamp, mot både kvinnoförtryck och homofobi. På samma sätt kan en man vara överordnad i kraft av en patriarkalisk genusordning, samtidigt Inledning � 21

22 � Inledning

som han är utdefinierad i samhället på grund av sin sexuella läggning, sin klass eller sin etnicitet. Diskussionerna om hedersrelaterat våld mot kvinnor är ett typexempel på hur komplex analysen blir när både genus, etnicitet och sexualitet samverkar på ett strukturellt plan. Å ena sidan finns en feministisk kamp mot urgamla patriarkala ordningar – å andra sidan finns en kritik mot vita medelklasskvinnors oförmåga att se att gruppen kvinnor genomkorsas av klassgränser och etnicitetsgränser. En genomförd intersektionalitetsanalys bör aktivt ta ställning till vilka möjliga maktordningar som kan analyseras i förhållande till forskningsobjektet och sedan argumentera för vilka som väljs till och vilka som väljs bort. Även i denna lärobok har vi varit tvungna att göra ett val av perspektiv. Vi ägnar därför vårt huvudfokus åt genus: det vill säga relationerna mellan män och kvinnor. Vi kommer även att integrera frågor om sexualitet, klass, etnicitet och funktionshinder, och i viss mån även ålder, nationalitet och religiös tillhörighet. En skillnad mellan denna bok och många andra läroböcker i svensk historia är att vi ägnar minst lika mycket energi åt att skriva om diskurser, om vad människor tänkt, trott och sagt, som åt att berätta den svenska historien utifrån till exempel lagar, förordningar, politiska händelser och processer. Representationsreformen 1865/66 kan i denna bok framstå som en visserligen viktig händelse, men den hamnar i skuggan av till exempel Fredrika Bremer-förbundet, på samma sätt som unionsupplösningen hamnar i skuggan av åtalet mot den homosexuelle konstgjutaren Nils Santesson 1907. Det är bara när den svenska historien betraktas med genusglasögon som åtalet mot en konstgjutare kan ta upp kampen med unionsupplösningen om vad som är viktigast i den svenska historien. Över huvud taget är denna bok inte en socialhistorisk genushistoria. Det vill säga, vi behandlar bara fragmentariskt frågor om äktenskapsmönster, levnadsstandard och industrialise-

ringsprocessens sociala konsekvenser. Vårt perspektiv på den svenska historien är vidare starkt aktörsinriktat: vi vill berätta om människor och kollektiv som i det långa loppet haft stor påverkan på det svenska samhällets utveckling. Där mycket genushistoria har handlat om förtryckande strukturer, vill vi betona hur dessa strukturer under olika perioder kommit att omförhandlas, inte minst genom enskilda individers eller gruppers kamp för att förändra dem. Det innebär också att även om klassperspektivet är bärande i boken, handlar stora delar av den om en mycket liten minoritet, nämligen om den bildade eliten. Vi får veta saker om August Strindbergs kvinnosyn, om den lesbiska litteraturkritikern Klara Johansons kamp mot manssamhället och om Alva Myrdals tankar kring barnbegränsning, men mindre om de faktiska förhållanden som rådde för stora delar av den svenska befolkningen under de perioder då dessa personer levde. Carl Jonas Love Almqvists roman Det går an (1839) och den debatt romanen utlöste berörde en ytterst liten del av det svenska samhället. Men det var en debatt med konsekvenser för hur den svenska kvinnorörelsen kom att organisera sig, och en debatt förd av människor med makt, människor som närmast monopoliserade offentligheten. Vi som skriver denna bok gör det från våra specifika utsikts punkter. Vi har formats av våra tidigare erfarenheter och forskningsinriktningar och boken kommer givetvis att få en tyngdpunkt mot det vi behärskar bra och det vi är intresserade av. Vi är båda historiker, men en av oss är expert på queerhistoria och HBTQ-frågor och den andre är maskulinitetshistoriker. Den ene av oss har forskat om sexualitet och funktionshinder, och den andre om kristen manlighet och nationalism kring sekelskiftet 1900. Vi eftersträvar att boken ska ha en allmängiltighet och att den ska kunna användas som kursbok eller fördjupning i det breddade genushistoriska fält som vi skisserat ovan. Vi har ansträngt oss för att få en balans mellan de olika perspektiv som vi låter komma till tals, men det är oundvikligt att våra speciInledning � 23

fika erfarenheter färgar av sig på texten. Ändå tror vi att boken fyller ett behov av en mera mångfacetterad genushistoria och vi hoppas att den kan hjälpa till att se samband som inte alltid är helt uppenbara. vill passagenushistoria på att tacka alla dem som läst kortare eller längre EnVisvensk avsnitt av boken och kommit med värdefulla synpunkter: Peter Edelberg, Margareta Ekelund, Elisabeth Lund Engebretsen, Tova Svenska historieböcker är ofta genusomedvetna. Den genushistoria Maria Falk, Nicobortser Miscow Friborg, Bremer Gagnesjö, Dag som har skrivits dessutom oftaSigne från andra maktförhållanden som påverkat människors liv Liv och Obel, samhället i stort. Den här boken är Hartelius, Tone Hellesund, Margareta Persson, Andrés en genushistoria som handlar om kvinnor och män och om maktoch Brink Pinto, Rebecca Selberg, Irina Schmitt, Maria Sjöberg relationerna mellan dem – men också om alla Andra. Yvonne Svanström. Ett särskilt tack till vår faktagranskare Sam Holmqvist. DerasAndra, synpunkter har varit värdefulla men Det finns etniska sexuella Andra, kroppsliga Andra ochde kan mångainte andra Andra. Gemensamt de definierats förstås hållas ansvariga för har vaddevibara haratt skrivit. Vi har som sammindreom värda, och annorlunda. Kvinnor,7män arbetat allaproblematiska avsnitt. Inledningen och kapitel haroch vi alla skriAndra handlar om genus, etnicitet, sexualitet, funktionshinder och vit helt och hållet tillsammans. I övrigt har David Tjeder haft maskulinitet i svensk historia från 1700talets mitt till i dag. Genom huvudansvaret kapitel 1, 2 och samt fördjupningsavsnitten att studera olikaför maktordningar i ett 8 intersektionalitetsperspektiv ger författarnaoch en mer bild av den svenska historien och Maskuliniteter Denfullständig nya kvinnan, medan Jens Rydström har visar på de och utanförskap. ansvarat förmekanismer kapitel 3, som 4, 5skapar och 6underordning samt fördjupningsavsnitten Förorts-Sverige, Funktionshinder samt Transhistoria. Denna utökade upplaga följer genushistorien fram till 2021. Ett nytt slutkapitel diskuterar omstruktureringen av välfärdsstaten sedan 1990talet och effekterna av samhällets digitalisering, liksom #metookampanjen och Black Lives Matterrörelsen. Ett helt nytt kapitel om transhistoria har också tillkommit.

Boken riktar sig till alla som vill fördjupa sin kunskap om den svenska historien ur ett genus och mångfaldsperspektiv. Den är lämplig som kurslitteratur för universitets och högskolestuderande i historia och genusvetenskap.

Andra upplagan

Art.nr 32954

24 � Inledning

studentlitteratur.se

Kvinnor, män och alla Andra