9789144134345 by Smakprov Media AB

Att rusta barn för livet FÖRSKOLANS ARBETE FÖR BARNS POSITIVA UTVECKLING

M AY B R I T T D R U G L I R AT I B L E K H A L

Originalets titel: Livsmestring og psykisk helse © Cappelen Damm AS, Oslo 2018

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40533 ISBN 978-91-44-13434-5 Upplaga 1:1 © För den svenska upplagan Studentlitteratur 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Anna Hellberg Sakgranskning: Anna Hellberg Formgivning inlaga: Karl Stefan Andersson Ombrytning inlaga: Göran Alfred Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock Printed by Dimograf, Poland 2020

Innehåll

Förord till den svenska utgåvan 7 Inledning 9

i Främja positiv utveckling 1 Barns tidiga utveckling 13 Arv och miljö i samspel 13 Hjärnan är formbar 16 Stress och tidig utveckling 17 2 Positiva krafter i utvecklingsprocessen 21 Positiv psykologi 21 Det salutogena perspektivet 22 Motståndskraft (resiliens) 26 3 Psykisk hälsa 29 Vad är psykisk hälsa? 29 Hur främjas psykisk hälsa i befolkningen? 31 Psykisk hälsa hos yngre barn 33 4 Fysisk hälsa 35 Motorik 35 Kosthållning 37 Måltid 37 Lugn, återhämtning och vila 38

ii Vad främjar och hämmar yngre barns psykiska hälsa? 5 Lägga grunden för psykisk hälsa 47 Goda relationer och anknytning 47 Känslor 57 Social utveckling 68 Bemästringsförmåga och lärande 76 6 När psykisk hälsa hämmas 83 Psykiska besvär och psykisk ohälsa 83 Stabilitet 86 Varför utvecklar vissa barn psykisk ohälsa? 87

iii Att främja barnets resurser och psykiska hälsa i förskolans vardag 7 Tidiga positiva erfarenheter 97 8 God förskolekvalitet i praktiken 99 9 Bra start i förskolan 101 10 Trygghet genom goda rutiner 105 Måltider 106 Sömn 107 Lugn och närvaro 108 11 Relationen mellan vuxna och barn 111 Goda relationer 111 Trygg anknytning 111 Lyhördhet 112 Ömsesidigt samspel 113

12 Fokus på känslor 117 Att skapa gynnsamma förutsättningar för positiva känslor 117 Att känna igen känslor 118 Att sätta ord på och dela barnens känslor 118 Att förstå känslor 119 Att stödja regleringen av negativa känslor 120 13 Stödja lärande och förmåga att hantera livet 123 Lärande 123 Förmåga att hantera livet 124 14 Delaktighet 127 15 Samspel mellan barn 129 Stödja samspelet mellan barn 129 16 Att uppmärksamma barn i svårigheter 133 Att observera för att förstå 133 17 Tidiga insatser 137 Proaktiva strategier 137 Föräldrastöd 137 Att identifiera och förändra negativa relationer mellan barn och vuxna 138 Förändra negativa relationer barn emellan 141 När tidiga insatser i förskolan inte är tillräckliga 143 Avslutning 145 Referenser 149 Sakregister 161

1 Barns tidiga utveckling Nyare forskning, bland annat om hjärnan, visar hur viktig den tidiga utvecklingen är. Positiva erfarenheter tidigt i livet är avgörande för att ett barn ska ha det bra här och nu. Dessutom lägger dessa erfarenheter grunden för den kommande utvecklingen. Tidiga erfarenheter lagras i barnets hjärna, som är särskilt känslig för påverkan under de tre första levnadsåren (National Scientific Council on the Developing Child, 2010). Barnets hjärna genomgår en snabb utveckling de första åren, och det barnet upplever och hur barnet har det har stor inverkan på hjärnans ”uppbyggnadsprocess”. I detta kapitel skriver vi om samspelet mellan arv och miljö som det belyses i transaktionsmodellen, om yngre barns mottaglighet för intryck samt om stress.

Arv och miljö i samspel Det talas inte längre om antingen arv eller miljö, utan om hur dessa samverkar. Vi vet att gener påverkar hjärncellernas kopplingar till varandra, men numera vet vi också att generna inte dikterar denna process. Processen påverkas också i hög grad av miljöfaktorer (Hart, 2011). Epigenetik handlar om miljöfaktorers inverkan på hur gener kommer till uttryck. Gener kan ”skruvas av” och ”skruvas på” beroende på barnets erfarenheter (National Scien-

i FräMja positiv utveckling tific Council on the Developing Child, 2010). Intryck och påverkan under graviditeten och de första levnadsåren har stor betydelse. En positiv miljö kan till exempel hämma utvecklingen av ärftligt betingad psykisk ohälsa hos ett barn. Barnet har den genetiska dispositionen, men om modern har det bra under graviditeten och barnet efter födseln får tillgång till god omsorg och gott stöd, är det mindre troligt att dessa gener aktiveras. Transaktionsmodellen utgör en bra plattform för att förstå barns utveckling, och särskilt varför vissa barn utvecklar psykiska svårigheter. Den beskriver utvecklingsprocessen som ett komplext, ömsesidigt och dynamiskt samspel mellan barnets individuella karaktärsdrag och dess omgivning över tid (Sameroff, 2009). Utvecklingsprocessen förstås i denna modell i ett helhetsperspektiv där biologiska, psykologiska, sociala och kulturella faktorer samverkar. Om vi ska förstå barnet behöver vi också förstå barnets miljö. Detta är särskilt viktigt när vi börjar se tendenser till en avvikande utveckling hos barn. Detta skulle till exempel kunna vara ett uttryck för att föräldrarna är i svårigheter eller att barnet inte har det bra på förskolan. I transaktionsmodellen ses barnet som en aktör i sin egen utvecklingsprocess. Det är inte så att barnet passivt påverkas av faktorer i sin omgivning. Barn påverkar också sin miljö, och de organiserar själva sina erfarenheter (Shonkoff, 2010). Transaktionsmodellen tar sin utgångspunkt i Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, som beskriver hur barns utveckling sker i olika utvecklingsmiljöer som har direkt eller indirekt inverkan på dem (Bronfenbrenner, 2009). Till exempel har hemmiljön och förskolan en direkt påverkan på barnets utveckling eftersom barnet självt befinner sig i dessa sammanhang. Föräldrarnas arbetsplats kan däremot ha en indirekt påverkan på barnet, eftersom föräldrarnas arbetsförhållanden inverkar på hur väl de fungerar, något som i sin tur har inflytande över hur samspelet med barnet blir och därför också får betydelse för barnet. Bronfenbrenners modell beskriver vidare vikten av ett gott samarbete mellan till exempel hem och förskola. En god föräldrasamverkan

1 Barns tiDiga utveckling kan utifrån denna modell i sig ses ha en positiv betydelse för hur väl barnet fungerar och trivs i förskolan. Enligt transaktionsmodellen är barn och miljö i ständig förändring och anpassar sig kontinuerligt till varandra. Om ett barn till exempel utvecklar någon form av social eller psykisk svårighet vid ett visst tillfälle, finns det sällan någon enkel orsaksförklaring till detta. När ett barn utvecklar, eller hamnar i, svårigheter är det utifrån transaktionsmodellen naturligt att uppmärksamma om något i systemet runt barnet inte fungerar tillräckligt väl. Vanligtvis är det flera faktorer på olika nivåer som samverkat över tid. Kanske handlar det om ett barn som i grunden är lite mer ängsligt av sig och behöver mer anpassat stöd än andra barn. Om barnet inte får tillgång till detta stöd, kan det leda till att det drar sig undan mer och mer, upplever rädsla och undviker att delta i socialt samspel med andra barn. På så sätt hämmas utvecklingen av barnets sociala förmågor, och när detta nått en viss gräns kan det komma att beskrivas som att barnet har sociala svårigheter. Tvärtemot kan man tänka sig att ett barn som är ängsligt lagt, men som möts med förståelse och stöd och som får hjälp med att reglera sina känslor och sitt beteende i sociala situationer, gradvis blir bättre rustat att fungera i lek och samspel med andra barn.

Bushra var en ängslig liten tjej som behövde lång tid på sig för att finna sig tillrätta på förskolan. Hon började på förskolan när hon var 16 månader. Föräldrarna berättade att hon alltid hade varit försiktig och orolig av sig i mötet med något nytt. Hon grät mycket under den första månaden i förskolan och höll sig i närheten av de vuxna. Lyckligtvis mötte Bushra personal som såg att hon hade det kämpigt, och som tålmodigt stöttade henne i processen med att steg för steg släppa taget om de vuxna och istället närma sig något av de andra barnen och delta i lek. Personalen organiserade bland annat fasta smågrupper där Bushra fick ingå i

i FräMja positiv utveckling en grupp med de tre barn som hon upplevdes söka sig mest till och den pedagog som hon tydligt föredrog att vara tillsammans med. Detta blev efter hand till en trygg arena för Bushra, och hon upplevdes gradvis mindre ängslig och mer utforskande i gruppen. Personalen pratade också mycket med föräldrarna om hur de kunde stötta Bushra när de var tillsammans. Efter ett halvår uppvisade hon tydliga tecken på att också känna sig tryggare i den stora barngruppen, och vid slutet av hennes första år på förskolan upplevdes hon vara igång på samma sätt som de andra barnen. Föräldrarna uppfattade samma positiva utveckling hemma.

Hjärnan är formbar Hjärnan är mer mottaglig för påverkan under de första levnadsåren än senare i livet, eftersom det pågår en tillväxtspurt i hjärnan under denna period (Hart, 2011). Människohjärnan är relativt ofärdig vid födseln och därför spelar omsorgsmiljön stor roll för den grundläggande utvecklingen. Om barn med en tidig, icke-typisk utveckling får bra hjälp under de första levnadsåren, blir effekten av stödet mycket större än om insatser initieras först senare i livet. Tidiga erfarenheter påverkar hur hjärnans struktur formas och utvecklas. Hjärnan är mer plastisk tidigt i livet, vilket medför att de yngsta barnen påverkas särskilt mycket av sina erfarenheter under denna period (Center on the Developing Child at Harvard University, 2017). De hjärnceller som inte stimuleras och används kommer efter hand att sållas bort och ”dö”, medan kopplingarna mellan de hjärnceller som aktiveras när barnet ingår i ett ömsesidigt, utvecklande samspel både ökar och förstärks i förbindelserna sinsemellan. Ett samspel som anpassas till det lilla barnet leder till att det skapas komplexa neurala nätverk i barnets hjärna (Center on the Developing Child at Harvard University, 2017).

1 Barns tiDiga utveckling Ömsesidig påverkan mellan gener och miljö bidrar till hjärnans utveckling (National Scientific Council on the Developing Child, 2007). Under de första levnadsåren är det särskilt kvaliteten på samspelet mellan barnet och omsorgspersonerna, hemma och på förskolan, som utgör den centrala faktorn i omgivningen. Social kontakt mellan det lilla barnet och omsorgspersonerna skapar förbindelser mellan hjärncellerna och påverkar kvaliteten på dessa förbindelser (Hart, 2011). Det som sker tidigt i barnets liv skapar en grund, solid eller vacklande, som senare utveckling bygger vidare på (Weatherston & Browne, 2016). Eftersom de flesta barn numera börjar i förskolan runt ett års ålder bidrar förskolan i stor utsträckning till denna utvecklingsgrund. De som arbetar med de yngsta barnen i förskolan är därför viktigare än någonsin. Det är värt att nämna att för de flesta barn räcker det med en ”tillräckligt bra”1 omsorgsmiljö för att hjärnan ska utvecklas i positiv riktning. Omsorgsmiljön behöver inte vara felfri. Särskilt sårbara barn kan däremot behöva en mer optimal omsorgsmiljö.

Stress och tidig utveckling Det är väl dokumenterat att det som benämns negativ stress kan hämma hjärnans tidiga utveckling. Stress kan definieras som en biologisk och psykologisk respons på upplevd fara, utmaning eller omständighet som barnet inte upplever att det kan hantera (Dettling m.fl., 2000). För att skilja mellan olika typer av stress och deras betydelse för utvecklingen beskriver National Scientific Council on the Developing Child (2005/2014) tre olika typer av stress: • Positiv stress: Måttlig och kortvarig fysiologisk stressrespons som kan triggas igång när barnet möter nya 1 Från engelskans uttryck ”good enough” som myntades av psykoanalytikern Donald Winnicott (1896–1971) (övers. anm.).

i FräMja positiv utveckling människor, blir frustrerat, behöver hantera separationer från föräldrarna, upplever gränssättning eller liknande. Det centrala vid positiv stress är att stressresponsen inte varar länge utan snabbt återgår till en normal nivå. Om barnet får gott stöd från närstående vuxna när det upplever kortvarig stress, kan denna typ av erfarenheter vara positiva för barnet. Barnet upplever att det kan hantera och klara av något som i stunden känns svårt. Detta kan främja barnets motståndskraft och förmåga att hantera påfrestningar senare i livet. • Tolerabel stress: Detta är stress som har en potentiell negativ påverkan på hjärnans utveckling. Tolerabel stress används om situationer med stor, men tidsavgränsad, belastning där en eller flera vuxna finns till hands och hjälper barnet. Eftersom nära och stödjande vuxna fungerar som en buffert för barnet under och efter en situation, blir belastningen hanterbar. Den fysiologiska stressresponsen blir inte så stark som den kunde ha blivit om barnet inte hade fått hjälp och stöd. Exempel på situationer som kan utlösa tolerabel stress är skilsmässa, dödsfall, naturkatastrofer och terrorhandlingar. Stödet som barnet får från en eller flera vuxna i denna typ av situation blir avgörande för om stressen definieras som tolerabel eller inte. • Negativ stress (toxisk stress): Negativ stress uppstår när barnet utsätts för långvarig aktivering av sitt biologiska stressresponssystem samtidigt som stödet som barnet behöver från sina omsorgspersoner uteblir. Ännu värre är när omsorgspersonen är den som tillför barnet påfrestningar, som vid allvarlig omsorgssvikt. Traumatiska upplevelser såsom krig, våld, försummelse, övergrepp, misshandel och kränkningar är exempel på negativ stress. Negativ stress hämmar en positiv utveckling hos barns hjärnor. Barnen utvecklar en sårbarhet som kan påverka deras fortsatta liv.

1 Barns tiDiga utveckling

Sammanfattning • Barns utveckling sker genom ett ömsesidigt samspel mellan arv och miljö. Gener kan skruvas ”av” och ”på” beroende på de erfarenheter barnet gör. • Tidiga erfarenheter byggs in i hjärnans struktur, och denna är särskilt mottaglig för påverkan under de första levnadsåren. • Positiv stress kan främja motståndskraft hos barn, medan negativ stress verkar hämmande på barns utveckling. Barn behöver därför skyddas mot negativ stress. Exempel på negativ stress är omsorgssvikt och kränkningar.

May Britt Drugli är fil.dr i pedagogik och professor vid NTNU (Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet) samt professor vid Høgskolen Innlandet. Hon medverkar i flera forskningsprojekt om yngre barn i förskolan och har skrivit och föreläst brett i ämnet. Ratib Lekhal är fil.dr i pedagogik och lektor vid BI Norwegian Business School. Hans forskning är i stor utsträckning inriktad på vilka faktorer i förskolor och skolor som påverkar barns lärande och utveckling, med särskilt fokus på barn i riskzonen.

Att rusta barn för livet FÖRSKOLANS ARBETE FÖR BARNS POSITIVA UTVECKLING För att barn ska bli väl rustade att hantera livets upp- och nedgångar behöver de god omsorg i förskolan. Men vad innebär god omsorg och vad kan förskolans personal göra för att främja en positiv utveckling hos de yngsta barnen? Att rusta barn för livet – förskolans arbete för barns positiva utveckling består av tre delar. Bokens första del beskriver kortfattat teorier om tidig utveckling och positiva krafter i livet som en grund för psykisk hälsa. Därefter presenteras forskningsbaserad kunskap om positiv utveckling hos yngre barn, bland annat om anknytning, känslor, lek och kompetens. I del två betonas vikten av glädje och goda relationer för att främja barns välbefinnande och robusthet. Psykiska besvär och varför en del barn utvecklar denna typ av svårigheter tas också upp. I bokens tredje del ges förslag på hur psykisk hälsa och förmågan att hantera livet kan främjas i förskolans vardag. I den här delen finns det dessutom reflektionsfrågor till varje tema som kan användas som utgångspunkt för egen reflektion eller gemensamma diskussioner på förskolan. Bokens målgrupp är personal i förskolan och studenter på förskollärarutbildningen, liksom alla andra som är intresserade av god kvalitet i förskolan för de yngsta barnen. Art.nr 40533

studentlitteratur.se