religionshistoria en introduktion till teori och metod ✳ egil asprem olof sundqvist (red.)
KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 40487 ISBN 978-91-44-13422-2 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2021 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Karl Stefan Andersson Omslagsbild: Shutterstock och Karl Stefan Andersson Printed by Eurographic Group 2021
Innehåll
Författare 11 Förord 13
1 Introduktion: Vad är religionshistoria? 15 Susanne Olsson & Peter Jackson Rova
Konfessionellt vs. empiriskt perspektiv 18 Vad är religionshistoriska frågeställningar? 21 Kritiska analytiska perspektiv 24 Varför ska man läsa religionshistoria? 26 Vad är religion? 27 Vad är historia? 30
Del I
Perspektiv på religion Introduktion till del I 33 Egil Asprem & Olof Sundqvist
Religionshistoria och religionsvetenskap 33 Vad är ett perspektiv? 34 Vad är teori och metod, och hur relaterar de till varandra? 35
2 Jämförande perspektiv 37 Olof Sundqvist
Den historiska bakgrunden 38 De jämförande studiernas mål och funktion. Vilka problem löser de? 43 Religionsfenomenologi 50
Typologier, kategorier och begrepp: några exempel 53 Mircea Eliade: en inflytelserik och kritiserad religionsfenomenolog 55 Den nya komparativismen 59 Hur gör man då ett lyckat komparativt religionsarbete? 61 Avslutning 66
3 Historiska och filologiska perspektiv 67 Olof Sundqvist
Metoder och begrepp för historisk-filologisk religionsforskning 71 Filologisk och textkritisk metod 84 Hermeneutisk metod 89 Avslutning 94
4 Religionssociologiska perspektiv 95 Egil Asprem
Vad är beteendevetenskaplig religionsforskning? 96 Religionssociologi 104 Avslutning 118
5 Kognitionsvetenskapliga perspektiv 121 Egil Asprem
Blank tavla? Kognitionsvetenskap och socialkonstruktionism 123 Kognitionsvetenskapliga forskningsfrågor om religion 124 Religiösa föreställningar 125 Religion och prosocialt beteende 131 Religiösa upplevelser i laboratoriet 135 Avslutning 141
6 Etnografiska och antropologiska perspektiv 143 Niklas Foxeus
Vad är etnografisk metod? 145 Historik: framväxten av etnografisk metod 146 Positivism och kvalitativa metoder samt reflexivitet och forskningsetik 150
6 Innehåll
Vad bör undersökas i en religionsetnografisk studie? 153 Deltagande observation, tillgång till fältet och informanter 158 Etnografiska intervjuer 163 Avslutning 164
7 Genusvetenskapliga perspektiv 167 Marja-Liisa Keinänen
Forskningshistorisk överblick 168 Centrala forskningsteman: religion, genus och makt 179 Avslutning 192
8 Postkoloniala perspektiv 193 Willy Pfändtner
Postkolonialismens historiska utveckling 197 Religionsvetenskapen och postkolonialismen 201 Teorier och metoder 206 Några centrala begrepp 208 Ett exempel på en analys av ett kolonialt ”religionsskapande” 214 Avslutning 217
9 Politiska perspektiv 219 Susanne Olsson
Några teoretiska perspektiv 225 Centrala begrepp och teman 230 Typologi över religion och politik 234 Avslutning 238
10 Religionsdidaktiska perspektiv 241 Jenny Berglund
Från kristendomsundervisning till religionskunskap 241 Ett praxisnära forskningsfält 243 Verktyg för analys 244 Några centrala teoribildningar 248 Exempel på religionsdidaktisk forskning 251 Avslutning 258
Innehåll
7
Del II
Religionshistoriska begrepp Introduktion till del II 261 Egil Asprem & Olof Sundqvist
Om emic/etic-problematiken 262 Etymologi, begreppshistoria och genealogi 263
11 Gud, gudar och gudsföreställningar 265 Peter Jackson Rova
Gudar och övermänskliga väsen 265 Definitioner och kriterier 267 Gudarnas utmanare 270 Avslutning 272
12 Myter 273 Andreas Nordberg & Olof Sundqvist
Mytkategorier och mytiska begrepp 276 Vetenskapliga mytteorier 279 Hur ska vi förhålla oss till kategorin myt ? 290 Avslutning 291
13 Ritualer 293 Egil Asprem
Introduktion och bakgrund 293 Västerländskt begrepp eller universalkategori? 294 Riter i forntiden, i samhället och i individens mentala hälsa: Några tidiga ritualteorier 296 Övergångsriter: En särskild ritualkategori 299 Kulturalistiska och naturalistiska ritualteorier 300 Ritualisering och performativitet: Ritualer som strategiska handlingar 305 Avslutning 307
8 Innehåll
14 Symboler och symboliskt beteende 309 Peter Jackson Rova
Meningsskapande konventioner: Hur fungerar tecken och symboler? 309 Mysterier och hemliga symboler 312 Symboler utan mening 313 Symboler och beteendemässig modernitet 315 Politiska och nationella symboler 317 Avslutning 318
15 Magi 319 Egil Asprem
Etymologi och tidig begreppshistoria 320 Magibegreppet och religionsforskningen 322 Magibegreppet i nutida bruk: Några spaningar 328 Avslutning 334
16 Asketism 335 Henrik Rydell Johnsén
Begreppets etymologi 336 Asketism enligt Max Weber 338 Asketism enligt Michel Foucault 340 Asketism enligt Richard Valantasis 342 Asketism enligt Gavin Flood 344 Avslutning 346
Innehåll
9
17 Sekularisering 347 Egil Asprem
Några begreppsförklaringar 347 Vad kan räknas som sekularisering? 349 Hur förklarar man sekularisering? Några klassiska sekulariseringsteorier 352 Kritik av sekulariseringsteorier 355 Läget i dag 357 Avslutning 360 Referenser 361 Register 389
10 Innehåll
Författare
Egil Asprem, professor i religionshistoria vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet. Han forskar om esoterism, magi och nya religiösa rörelser. Jenny Berglund, professor i religionsvetenskap vid Institutionen för de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik, Stockholms universitet, och specialist på religionsdidaktik. Niklas Foxeus, docent i religionshistoria vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet. Han forskar om buddhism i Burma/Myanmar. Peter Jackson Rova, professor i religionshistoria vid Institutionen för etno logi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet, och specialist på indoeuropeiska religioner. Henrik Rydell Johnsén, docent i religionshistoria vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet. Han forskar om kristendomens historia. Marja-Liisa Keinänen, docent i religionshistoria vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet. Hon forskar om finska traditioner. Andreas Nordberg, docent i religionshistoria vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet, och specialist på fornnordisk religion.
11
Susanne Olsson, professor i religionshistoria vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet, och specialist på islam. Willy Pfändtner, universitetslektor i religionsvetenskap och religions filosofi vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet
© F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR
Olof Sundqvist, professor i religionshistoria vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet, och specialist på fornnordisk religion.
12 Författare
Förord
Under flera år har vi inom det religionshistoriska kollegiet vid Stockholms universitet (SU) saknat en lättillgänglig introduktionsbok till religions historisk metod och teori för studenter på grundnivå (GN). Syftet med föreliggande framställning är att täppa till den luckan. Bokens innehåll är således anpassat till de kursplaner och det upplägg vi har på våra introdu cerande metod- och teorikurser. Vi har också bemödat oss om att anpassa innehållet i boken till det behov som vi upplever finns för dessa studenter. Genom att utgå från våra egna undervisningserfarenheter, kursutvärde ringar samt diskussioner med kolleger vid SU och andra lärosäten har en lämplig nivåanpassning eftersträvats. Boken har således kommit till genom ett kollegialt samarbete, men också genom samtal med studenter. Boken inleds med en introduktion som bland annat tar upp frågor om ämnet religionshistorias innehåll, karaktär och gränser. Den första delen av boken omfattar nio kapitel där olika perspektiv på religion presenteras, till exempel jämförande, historiska, etnografiska och kognitionsvetenskapliga perspektiv. Med begreppet perspektiv syftar vi inte på en specifik metod eller teori, utan snarare på de sätt religion kan studeras på och synliggöras. Bokens andra del omfattar sju översiktskapitel som behandlar centrala reli gionshistoriska begrepp, till exempel magi, gudar, myter, riter och symboler. Boken avslutas med en omfattande referens- och litteraturlista, som kan vara vägledande för studenter vid uppsatsskrivning på GN. I arbetet med boken har vi strävat efter att skapa en så pass heltäckande bild av religionshistorisk metod och teori som möjligt. Men på grund av utrymmesskäl har vi varit tvungna att göra ett urval, särskilt i bokens andra del. Detta urval är relaterat till den kompetens som vi lärare i kollegiet besitter. Här finns en särskild koppling till de begrepp, teman och områden där vi själva varit aktiva och bedrivit forskning. För initierade
13
Stockholm och Uppsala 19 april, 2021 Egil Asprem & Olof Sundqvist
14 Förord
© F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR
forskare som har djupa kunskaper i det religionshistoriska forskningsfältet finns säkerligen invändningar mot att vissa perspektiv och begrepp saknas eller inte fått tillräckligt utrymme. Det finns dock andra internationella religionsvetenskapliga handböcker på engelska, tyska och franska, liksom handböcker på nordiska språk, som uppfyller det syftet. Även om boken speglar lärarkollegiet och undervisningen vid Stockholms universitets religionshistoriska avdelning hoppas vi att utbildningar vid andra lärosäten också kan ha nytta av den. Boken som helhet är resultatet av ett kollegialt samarbete, men varje kapitel har skrivits av enskilda författare. Susanne Olsson har skrivit Introduktion: Vad är religionshistoria? tillsammans med Peter Jackson Rova. Olsson är islamolog medan Jackson Rova är specialist på indo europeiska religioner. Olsson har också skrivit kapitlet Politiska perspektiv, medan Jackson Rova är författare till kapitlen Symboler och symboliskt beteende samt Gud, gudar och gudsföreställningar. Niklas Foxeus har gjort omfattande etnografisk forskning om buddhism i Burma/Myanmar, och har skrivit kapitlet Etnografiska och antropologiska perspektiv. Marja-Liisa Keinänen är specialist på finska traditioner och har bidragit med kapitlet Genusvetenskapliga perspektiv. Jenny Berglund arbetar bland annat med religionsdidaktik och har skrivit kapitlet Religionsdidaktiska perspektiv. Kapitlet Asketism är författat av Henrik Rydell Johnsén, som forskar om kristendomens historia. Williy Pfändtner är religionsfilosof och författare till Postkoloniala perspektiv. Andreas Nordberg och Olof Sundqvist, som båda forskar om fornnordisk religion, har skrivit kapitlet Myter. Sundqvist har också skrivit Jämförande perspektiv och Historiska och filologiska perspektiv. Egil Asprem forskar bland annat om esoterism, magi och nya reli giösa rörelser och är upphovsman till kapitlen Religionssociologiska perspektiv, Kognitionsvetenskapliga perspektiv, Magi, Ritualer och Sekularisering.
Kapitel 2
Jämförande perspektiv Ӽ OL OF S U N D QV I S T
Religionshistoriker i Sverige utgör ingen homogen grupp. I regel är de specialister på en eller högst ett par religiösa traditioner och kulturer. Några är experter på indiska religioner, medan andra studerar islam, judendom eller de gamla indoeuropeiska religionerna.1 Det finns också religionsforskare som är specialister på ett tema, till exempel esoterism, satanism, genus eller ritualteori. I regel har dessa forskare bedrivit mono grafiska studier inom ett religionsområde/-tema och därför är deras kompetenser olika.2 Men det finns en gemensam nämnare mellan dessa forskare, nämligen att de ofta tillämpar ett jämförande eller komparativt perspektiv på religion. I den komparativa religionsforskningen (comparative religion) jämförs religioner samt religiösa bruk och föreställningar över religionsgränserna systematiskt. Den svenske religionshistorikern
1 Begreppet indoeuropeiska religioner syftar på de religioner som fanns i de områden där man talar/talade indoeuropeiska språk, det vill säga indisk, iransk, grekisk, romersk, keltisk, slavisk, baltisk och germansk religion. 2 Den monografiska metoden innebär att ”en religion, eller ett delfält av en religion – en trosföreställning, en rit, en myt – studeras i sitt sammanhang inom den egna kulturens historiska förutsättningar.” Hultkrantz, 1973, s. 54.
37
Åke Hultkrantz (1920–2006) beskrev den ”jämförande metoden” på föl jande sätt:3
Genom jämförelser har religionshistoriker även skapat en begreppsapparat och typologi som inte bara är giltig för en religiös tradition utan kan även tillämpas i studiet av flera religioner.5 Forskarna använder till exempel komparativa kategorier (begrepp) som myt, rit, och kultplats tvärkulturellt. Man talar också om olika religionstyper, som exempelvis etniska religioner och universella religioner. Alla dessa kategorier är genom jämförelser mellan religioner konstruerade som ett slags generaliseringar. De kan sedan användas i analysen av en enskild religion. Men de kan även användas då man jämför två eller flera religiösa traditioner med varandra. Syftet med dessa jämförelser varierar i olika studier, allt från att illustrera och beskriva, till att förstå och förklara religion.
Den historiska bakgrunden På 1500- och 1600-talen började européer att resa till Amerika. Under dessa upptäcktsresor studerade och jämförde man de inhemska folkens seder och bruk med den egna religionen. I dessa tidiga jämförande betraktelser fanns ofta en nedsättande attityd till dessa gruppers trosföreställningar, då de 3 I den vetenskapliga litteraturen om religion möter man ofta uttrycket den ”jämförande eller komparativa metoden”. Den beskrivningen är inte helt korrekt eftersom det egentligen handlar om flera metoder. Se Stausberg, 2011, s. 34f. 4 Hultkrantz, 1973, s. 59. 5 Typologi är ”(läran om) systematisering på grundval av ett begränsat antal välbestämda egenskaper”, Svensk ordbok. För termens betydelse inom religionshistoria, Hultkrantz, 1973, s. 74–75. Se även nedan och kapitel 9.
38
Olof Sundqvist
© F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR
I det jämförande religionsstudiet koncentreras forskarens uppmärk samhet till likheter och olikheter mellan likartade eller närbesläktade religionsfenomen inom olika kulturer och religioner. Man så att säga isolerar de s egment som är av samma ordning, antingen det nu gäller hela r eligionssystem, till exempel jägarreligioner i olika delar av världen, eller avgränsade religionskomplex, till exempel shamanistiska ritual och föreställningar, eller elementära religionsdrag, till exempel tron på det onda ögat.4
© F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR
beskrevs som vidskepelser. Man hävdade till och med att religion saknades hos dem eftersom det religionsbegrepp som användes i jämförelserna mot svarade den egna religionen, det vill säga kristendomen.6 Under 1800-talet utvecklades en mer neutral religionsforskning på universiteten i Europa. Forskarna var då framför allt upptagna med frågor som rörde religionens ursprung och utveckling. För att komma åt detta arbetade man ofta med jämförelser, där man också studerade icke-kristna religioner. Genom dessa jämförelser ville religionsforskare skapa ett ”objektivt” och ”vetenskap ligt” studium av religion. Indologen Friedrich Max Müller (1823–1900) blev inledningsvis ledande inom den forskningen och betraktas ibland som den moderna religionsvetenskapens grundare. Han utgick ifrån den jämförande indoeuropeiska språkforskningen och menade att vägen till allt högre vetande gick genom jämförelser. Max Müller ansåg att Johann Wolfgang von Goethes ”dictum” om språk 7 också gällde för religion: ”He who knows one, knows none”,8 det vill säga den som endast känner till en religion vet inget om religion. Han påpekade att ingen religion har ett privilegium över någon annan i dessa studier. Han menade att religion ska betraktas som en kategori som helt är baserad på jämförelse. Kristen dom är där inte normen eller idealet utan endast ett exempel på kategorin ”religion”.9 Precis som den jämförande språkforskningen kategoriserade olika språk i språkfamiljer, kunde den jämförande religionsforskningen enligt Max Müller identifiera olika religionsfamiljer, till exempel den ariska (hinduism, buddhism, zoroastrism), den semitiska (judendom, kristendom, islam) och den turanska familjen (konfucianism, taoism).10
6 Smith, 2004, s. 179–182. Se även kapitel 8. 7 I det postumt utgivna verket Maximen und Reflexionen (1833) skrev Johann Wolfgang von Goethe (1749–1832) den berömda frasen: ”Wer fremde Sprachen nicht kennt, weiss nichts von seiner eigenen”. 8 Max Müller, 1882, s. 12. Se även Stausberg, 2006a, s. 30; 2011, s. 23–24 och Nordberg, 2013, s. 117–129. 9 Om kategorin ”religion” se även t.ex. Smith, 2004, s. 179–196 och kapitel 1. 10 Max Müller, 1882, s. 91ff. Om Max Müllers mytteori, se kapitel 12.
Kapitel 2 Jämförande perspektiv
39
Under 1800-talet blev evolutionism och utvecklingslära viktiga inslag i antropologisk forskning i Europa. Denna åskådning ska inte förväxlas med begreppet evolution, som handlar om utveckling av olika livsformer inom biologin. Inom den antropologiska evolutionismen hävdade man att alla kulturer och samhällen hade utvecklats i olika progressiva faser på ett linjärt sätt, från det enkla och homogena till det mer komplexa och heterogena.11 Då ett samhälles utvecklingsnivå steg kom också religionen att bli mer upplyst. Allt gick från det primitiva till det utvecklade på ett lagbundet sätt. De pri mitiva folkens religionsuppfattning liknades vid ett barns omogna tankar kring tro, medan monoteistiska religioner (främst kristendom) liknades vid den vuxna individens mer mogna reflekterande kring andliga frågor. Dessa idéer kombinerades ofta med en jämförande metod, där källorna hämtades från hela världen och olika historiska tidsperioder. Den brittiske antropo logen Edward Burnett Tylors (1832–1917) bok Primitive Culture (1871 I–II) omfattade sådana idéer och tillvägagångssätt. Den boken fick ett enormt inflytande, men kom också att väcka debatt eftersom den hävdade att kristen domen hade samma primitiva ursprung som till exempel afrikansk religion. Tylor skapade en minimalistisk religionsdefinition. För honom var religion kort och gott ”tron på andliga väsen” (the belief in Spiritual Beings).12 På det sättet gjorde han begreppet religion till en jämförande kategori som kan tillämpas i en rad olika kulturer. Tron på andliga väsen kallade han animism (lat. anima (f.), animus (m.), ”[den avlidnes] själ”, ”ande”).13 Enligt honom länkade animismen samman de mest primitiva formerna av religion med de högst utvecklade. Genom att jämföra kulturer som enligt honom stod på olika utvecklingsnivåer fick han fram följande tre stadier: vildhet, barbari och civilisation.14 Religionens progression följde den mentala, sociala och kulturella progressionen i de tre utvecklingsstadierna: I de mest arkaiska 11 Inspirationen kom från Comte och Spencer. Hultkrantz, 1973, s. 184; Sharpe, 1986 [1975], s. 47–71. 12 Tylor, 1871 I, s. 383. 13 Tylor 1871 I, s. 377–453. Se även Hultkrantz, 1973, s. 69. Jfr Sharpe, 1986 [1975], s. 53–58; Pals, 2006, s. 18–31; Nordberg, 2013, s. 67–73, 374–390. 14 Tylor, 1871 I, s. 23–62.
40
Olof Sundqvist
© F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR
Evolutionismen
© F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR
och primitiva samhällena omvandlas tron på naturandarna efter hand till dyrkan av antropomorfa (människoliknande) gudar som bildar ett panteon, det vill säga polyteism, ”tron på flera gudar”. Högre upp är de kulturer som har en enda gud (monoteism), det vill säga främst kristendom, judendom och islam. Då människan ingår i ett positivistiskt tänkande överges animismen helt.15 Magi och myter blir då inaktuella som tolkningsmodeller. I en modern civilisation är det vetenskapen som förklarar världen. Enligt detta perspektiv kan religion uppfattas som en ”kvarleva” (survival) från tidigare kulturstadier. Den brittiske antropologen och religionshistorikern James George Frazer (1854–1941) kom tidigt att ansluta sig till Tylors evolutionistiska idéer och komparativa metoder, men han skapade en egen modell för detta.16 Hans viktigaste verk The Golden Bough (tre upplagor 1890–1915, på svenska Den gyllene grenen 1987 [1925]), började som ett mysterium vid en lund som kallas Nemi. På den platsen fanns ett Dianatempel. Enligt tradition skulle det där ha utförts märkliga riter i anslutning till en helig ek, där en kung kallad Rex Nemorensis (”kungen som hör till Nemi(-lunden)”) skyddade templet och lunden, samtidigt som han firade ett heligt äktenskap med gudinnan Diana. Hela Frazers verk gick sedan ut på att förklara de lokala föreställningar och riter som förekom i Nemi. Frazer menade att vi inte kan finna svar på dessa frågor om vi bara tittar på den romerska religionen. Vi måste bege oss till andra kulturer utanför Rom och leta i myter, legender och folklore efter mönster som kan överensstämma med de som fanns i Nemi. Genom dessa globala jäm förelser hävdade han att det primitiva tänkandet utgick från två olika system av idéer, ett magiskt och ett religiöst, som utvecklingsmässigt följde på varandra.17 Frazers system utgick således från ett evolutionistiskt perspektiv: I den första fasen försöker den primitiva människan bemästra tillvaron med hjälp av magi, en strategi som egentligen är baserad på felaktiga idéassociationer. De dåliga erfarenheterna av magin leder till att hon efter hand överger den. I stället börjar hon tro att tillvaron styrs av osynliga makter och gudar, vilka hon ödmjukt 15 Begreppet positivism refererar till ”en filosofisk och vetenskapsteoretisk lära som hävdar att all forskning måste bygga på konkret observation och enbart sträva efter att fastslå objektivt säkra fakta”. Denna lära hade sina rötter hos Auguste Comte (1798–1857). Se Svensk ordbok och Filosofilexikonet, Lübcke, 1988, s. 94–95, 440. Se även kapitel 6. 16 Se Pals, 2006, s. 31–46; Nordberg, 2013, s. 74–86. 17 Frazer, 1987 [1925], s. 24–79. Se även kapitel 15.
Kapitel 2 Jämförande perspektiv
41
tillber och ärar med offer. På det sättet uppkommer religionens era. I den sista fasen har människan nått längre, och ersätter religionen med vetenskap. För att belägga detta schema hämtade Frazer komparativt material från hela världen. Hela schemat baserades på starkt värderande inslag, där de traditionella folkens religiösa uttryck ansågs stå på en outvecklad, primitiv nivå, medan den moderna västerlänningen stod högst upp i utvecklingen. I det moderna sam hället skulle man till och med befrias från religionen och låta vetenskapen styra.18
Inledningsvis vann Tylor och Frazer många anhängare, men efter hand växte det fram en kritik.19 Forskare ansåg att deras sätt att samla och jäm föra data från hela världen, där man varken tog hänsyn till plats, tid eller sociala kontexter var problematiskt. Religiösa fenomen från Rom ställdes utan djupare eftertanke samman med seder och bruk som förekommer i Mexiko eller i järnålderns Sverige. Rent ytligt kunde företeelserna likna varandra, men gick man på djupet kunde man se stora skillnader mellan fenomenen på respektive plats och de sammanhang de uppträdde i. Före ställningar om kulturers och religioners evolutionistiska, parallella och lagbundna utveckling kom också att ifrågasättas. Tylor ansåg till exempel att monoteism alltid kom efter polyteismen. En sådan utveckling kan inte beläggas empiriskt. Det går inte att knyta monoteism eller polyteism till vissa faser i kulturers utveckling.20 Frazer menade på ett liknande sätt att magin alltid kom före religion. Men i de flesta av hans exempel förekommer magi och religion i själva verket parallellt.21 Det finns inte heller några historiska belägg som visar att en kultur eller ett folk helt saknar religion. Frazers och Tylors jämförande religionsforskning, där ursprung och utveckling var de centrala frågorna, utmanades av nya perspektiv på religion under inledningen av 1900-talet. Sociologen Émile Durkheim (1858–1917) fördjupade sig i religionens funktion i det mänskliga samhället. Han stude rade religionens sociala betydelse framför allt i ”de primitiva naturfolkens” 18 Se kapitel 17. 19 Se Pals, 2006, s. 46–48; Nordberg, 2013, s. 83ff. 20 Jfr Hultkrantz, 1973, s. 191. 21 Se kapitel 15.
42
Olof Sundqvist
© F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR
Kritiken mot de evolutionistiska teorierna
© F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR
samhällen med stöd av jämförelser. Till skillnad från Frazers globala kom parativism var Durkheims jämförelser mer begränsade och inbäddade i det sociala sammanhang som studerades.22 Liksom sociologin ställde även psykologin nya frågor om religion genom att relatera den till det mänskliga medvetandet.23 Det kom även en häftig kritik mot evolutionismen från reli gionsfenomenologer, som hade en storhetstid mellan 1930- och 1980-talet. Dessa forskare byggde egentligen vidare på Tylors och Frazers komparativa perspektiv, men frigjorde det från den gamla evolutionismens värderingar.24 Genom religionsfenomenologin överlevde således den jämförande religions forskningen. Trots att även den kritiserats hårt på grund av normativa inslag och bristande teoretiskt fundament, har det jämförande perspektivet ändå levt kvar in i 2000-talet, genom ”den nya komparativismen” (new comparativism). Vi ska återkomma till den och religionsfenomenologin senare i kapitlet.
De jämförande studiernas mål och funktion. Vilka problem löser de? Att jämföra religioner är alltid ett arbete som inleds av den enskilda forskaren och dennes val av metod och målsättningar. I tidigare beskrivningar av de jämförande studierna framträder ofta två typer: (a) de studier som med meto den strävat efter att rekonstruera historiska förhållanden; och (b) de som systematiskt sökt skapa kategorier och typologier för de religiösa fenomenen, som sedan kan användas i studiet av en enskild religion eller flera religioner.25
Jämförelser genom vilka man söker utreda historiska förhållanden Religionsforskare kan använda en jämförande metod då de till exempel vill undersöka en religiös föreställnings utbredning (diffusion), och även fastställa dess relativa kronologi. Genom jämförelser kan de också undersöka om en 22 Stausberg, 2011, s. 25. Se kapitel 4. 23 Se kapitel 5. 24 Intresset för evolutionistiska religionsteorier är fortfarande levande. Se t.ex. Bellah, 2011. Se även kapitel 5. 25 Hultkrantz, 1970a, s. 84f.; 1973, s. 74ff.; Jensen, 1993, s. 122ff.; Schjødt, 2017, s. 4ff.
Kapitel 2 Jämförande perspektiv
43
26 Platvoet, 1982. 27 Dumézil, t.ex. 1973; 1986. 28 Se t.ex. Kaliff, 2018. 29 Taxonomi syftar på ”noggrann (vetenskaplig) systematik vanligen enligt principen om över- och underordning”. Svensk ordbok. 30 Se även t.ex. Dumézil, 1973; 1986.
44
Olof Sundqvist
© F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR
religion har stått under inflytande av en annan religiös tradition, eller påvisa en gemensam bakgrund mellan två eller flera religioner. I den typen av kom paration förutsätter forskarna att de instanser som jämförs har ett historiskt samband med varandra. Den nederländske religionshistorikern Jan Platvoet (1935–) kallar denna typ av jämförelser för begränsade komparationer (limited comparisons), det vill säga jämförelser mellan religioner i ett geografiskt avgrän sat område eller i en specifik historisk kontext. De skiljer sig från obegränsade komparationer (unlimited comparisons) där jämförelserna har en global räck vidd och inte bygger på historiska förbindelser (se t.ex. Frazer ovan).26 En typ av begränsade komparationer tillämpade den franske myt forskaren Georges Dumézil (1898–1986).27 Han hämtade inspiration från sociologin och antropologin, men också från den äldre komparativa språk- och mytforskningen hos till exempel Max Müller. Liksom hos den sistnämnde riktades Dumézils intresse särskilt mot de grupper som talade indoeuropeiska språk, det vill säga de folk som levde mellan Indusdalen i öst och Island i nordväst. Nyare DNA-forskning baserad på förhistoriska mänskliga kvarlevor från olika tider och geografiska områden har visat att det vidare indoeuropeiska sammanhang som åskådliggörs i språkens och religionernas släktskap faktiskt delvis tycks gå tillbaka till ett gemensamt historiskt ursprung. För ungefär 5 000 år sedan började människor från den så kallade kurgankulturen i dagens Ukraina och södra Ryssland sprida sig från de pontiska stäpperna till den indiska halvön i sydost, den euro peiska kontinenten i väster och Skandinavien och Baltikum i nordväst.28 Med stöd av jämförelser hävdade Dumézil att fornnordiska myter och speciellt den gudavärld som träder fram där var taxonomiskt strukturerad på samma sätt som de indoiranska myternas panteon.29 Samma struk turella mönster kom även fram i till exempel de grekiska, romerska och keltiska myttraditionerna.30 Genom att dechiffrera dessa strukturer kunde man enligt honom synliggöra en klassifikationsprincip som var gemensam
för de indoeuropeiska folkens religioner och hela samhällssystem, och som alltså måste gå tillbaka till en gemensam avlägsen historia. Den omfattade en hierarki med tre funktioner:
• ”Härskarfunktionen”, som var knuten till kungarnas och präster
© F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR
skapens sociala stratum, var tudelad och hade en juridisk och en magisk aspekt. Bland härskarfunktionens gudar identifierades gudomar som Mitra och Varuna, Zeus, Jupiter och Oden. • ”Krigarfunktionen” hörde samman med krigarna och deras sam hällsklass. De beskyddades av gudar som Indra, Mars och Tor. • ”Den närande funktionen” omfattade bönder och hantverkare. Detta stratum representerades av gudomligheter som de vediska a shvinerna och de fornnordiska gudomarna Frö (Frej) och Fröja (Freja). Samma tredelade system fanns enligt Dumézil också i de olika indoeuro peiska folkens riter, prästerliga organisation, färglära och mycket annat. Det rörde sig alltså inte bara om en social uppdelning. Den tredelade struktu rella klassifikationsprincipen låg på ett djupare plan. Dumézil betraktade den som en grundläggande ideologi som fungerade som en modell för att strukturera och sortera hela tillvaron, men som också genom myterna gav legitimitet för en samhällsordning. Hans jämförande och strukturalistiska metod indikerade att religionen hos dessa grupper utgick från ett gemen samt indoeuropeiskt arv som omfattade en gemensam ideologi. Det finns en omfattande diskussion om Dumézils teorier.31 Bland kriti ker har en invändning varit att Dumézils system stundtals har svagt stöd i källmaterialet.32 Ofta är det religionerna i det vediska Indien och i Rom som har fått sätta ramarna för den klassifikationsprincip som Dumézil hävdade var samindoeuropeisk. Faktiska historiska förhållanden underordnades alltså delvis den analytiska modellen. Emellertid har senare mytforskare i Dumézils fotspår arbetat med att lösa dessa problem. Den jämförande indoeuropeiska mytforskningen fyller härigenom fortfarande en viktig funktion, även om den inte alltid följer Dumézils modell.33 31 Se t.ex. Littleton, 1982, s. 186ff. 32 Se t.ex. Page, 1978–79. 33 Se t.ex. Watkins, 1995; West, 2007.
Kapitel 2 Jämförande perspektiv
45
Religionsforskare har även använt jämförelser för att klassificera och systematisera religiösa fenomen. De utgår då från fenomenens funktion, struktur eller process för att genom jämförelse fastställa dess allmänna regelbundenhet, men också dess variationsbredd. Genom jämförelser konstrueras analytiska kategorier som är nödvändiga för det jämförande arbetet.34 Dessa kategorier är således inte ”naturligt uppkomna” utan helt skapade av forskaren och omfattar även dennes ideologi och förutfattade meningar.35 De flesta kategorier är dock baserade på begrepp som har en bestämd historisk bakgrund och ofta finns det ”ett semantiskt bagage” som de bär vidare på. Kategorin präst, till exempel, är härlett ur latinets presbyter (församlingsföreståndare), vilket i sin tur härstammar från gre kiskans presbýteros (”(den) äldre”). Den termen tillämpades ursprungligen just med den betydelsen i den tidiga kristendomen. Detta begrepp måste därför renas, abstraheras, och även generaliseras av forskaren då denne transformerar det till en vetenskaplig kategori, det vill säga en idealtyp, eller prototyp, ”präst”. Samma process har den tungusiska termen schaman genomgått innan den blev en jämförande kategori. Genom generaliseringar och systematiseringar uppstår begreppsmässiga och typologiska distinktio ner. En kategori kan delas upp i underkategorier. Övergångsriter och kalen dariska riter, till exempel, utgör två skilda undergrupper till kategorin ritual i den jämförande religionsforskningen. Dessa underkategorier har skilda kännetecken och egenskaper.36 Med hjälp av dem kan religionsforskare sedan analysera ett enskilt empiriskt material i ett avgränsat eller lokalt religionsområde, men de kan också vara utgångspunkter för en bredare tvärkulturell jämförelse. Två eller flera kategorier kan också ställas mot varandra i en monografisk undersökning. I en studie av religionsskiftet i det vikingatida Norden hävdar religionshistorikern Gro Steinsland att den fornnordiska religionen och 34 Se Stausberg, 2011, s. 29ff. 35 Jensen, 1993, s. 116; Arvidsson, 2012, s. 96. 36 Se kapitel 13.
46
Olof Sundqvist
© F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR
Jämförelser genom vilka man söker skapa systematiska kategorier och typologier som sedan kan tillämpas i studiet av en eller flera religioner
© F ÖRFAT TARNA OCH S T UDEN TL IT TER AT UR
kristendomen kan klassificeras som två olika religionstyper.37 Den förra ska klassificeras som en ”etnisk, folkreligion”, med en bas i kulten och en variation av trosföreställningar och riter, medan den senare kan betraktas som en uni versell religion, med ett normativt trossystem, ett dogma och ett hierarkiskt och centraliserat prästerskap.38 Ett typiskt kännetecken för etniska religioner är enligt Steinsland att religionen är tätt förbunden med en folkgrupp och att den smälter samman med gruppens kultur. Om man tillhör gruppen så är man automatiskt också en del av den religiösa gemenskapen. Här finns en orientering mot det kollektiva. De universella religionerna har en religion som kan utövas av i princip alla folkgrupper och samhällen. Den har en mer individuell bas eftersom den inte är knuten till en specifik religiös gemenskap. I sin studie lyfter Steinsland även fram några regelbundet återkommande kännetecken för de två religionstyper som hon tillämpar i sin analys: Folkreligion/etnisk religion
Universalreligion/frälsningsreligion
egen folkgrupp
alla människor
icke-missionerande
missionerande
världstillvänd
transcendental
kultexklusiv
trosexklusiv
icke-dogmatisk
dogmatisk
tradition
lära
polyteistisk
monoteistisk
manlig/kvinnlig kultledare
manlig kultledare
i mindre grad egna kultbyggnader
kultbyggnader/kyrkor
ära-skam-moral
synd, nåd, frälsning, förtappelse
kollektiv orientering
individuell livsorientering
Olikheterna mellan dessa två religionstyper förklarar, enligt Steinsland, varför religionsskiftet i Norden uppfattades som svårt för de som upplevde 37 Steinsland, 2005, s. 31–34, 431–444; jfr Schjødt, 2013. Kritiska till denna typ av religionstypologier är t.ex. Smith, 2004, s. 179–196; Cox, 2013. 38 Det finns många sätt att klassificera religion, se t.ex. Bellah, 2011; Assmann, 2006.
Kapitel 2 Jämförande perspektiv
47
Egil Asprem och Olof Sundqvist är båda professorer i religionshistoria vid Stockholms universitet. Asprem forskar bland annat om esoterism, magi och nya religiösa rörelser. Sundqvist är specialiserad på fornnordisk religion och har gett ut flera monografier samt artiklar inom forskningsfältet.
religionshistoria
en introduktion till teori och metod I denna introduktion till religionshistoriens teori och metod beskrivs ämnets innehåll, karaktär och gränser: Vad är religionshistoria, vilka frågor ställer en religionshistoriker och hur skiljer ämnet sig från andra närliggande ämnen? I den första delen introduceras olika sätt att studera och synliggöra religion. Här presenteras jämförande, historiska, etnografiska, sociologiska, kognitionsvetenskapliga, genusvetenskapliga, postkoloniala och didaktiska perspektiv på religion. I bokens andra del behandlas centrala religionshistoriska begrepp och hur de kan användas i vetenskapliga sammanhang. Här ges pedagogiska beskrivningar av magi, gudar, myt, rit, symbol, asketism och sekularisering. Boken är avsedd för studenter på grundnivå i religionshistoria, men är även användbar i andra ämnen där studiet av religion utgör en viktig del. Den kan läsas av studenter och andra intresserade utan närmare förkunskaper, men också utgöra ett referensverk för de studenter som kommit längre i sina studier.
Art.nr 40487
studentlitteratur.se