9789144133096

ValMO-modellen Arbetsterapi fÜr hälsa genom gÜrande

Lena-Karin Erlandsson Dennis Persson

A N D R A U P P L AG A N

ValMO-modellen Arbetsterapi för hälsa genom görande

Lena-Karin Erlandsson Dennis Persson

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33691 ISBN 978-91-44-13309-6 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2014, 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Lukas Möllersten/Lyth & Co Ombrytning inlaga: Lukas Möllersten/Lyth & Co Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock.com Printed by Dimograf, Poland 2020

INNEHÅLL

FÖ RO RD TILL ANDR A UPPL AGAN 9 F Ö R FAT TA R P R E S E N TAT I O N 1 1 I NTRO D U K TI O N 13 15

Litteratur

DEL 1

Sammanhang, grundläggande begrepp och dimensioner 1. Arbetsterapi i dag – en utmaning

19

Arbetsterapeutens dilemma

22

Arbetsterapi – en självklarhet

23

Arbetsterapi för hälsa genom görande

25

Utmaningen för arbetsterapi

30

Litteratur

32

2. Varför behövs en modell som beskriver människors aktivitet?

33 Hur ValMO-modellen blev till

33

Aktivitetsanalys

34

Kategorisering av aktiviteter

35

Mening i görandet

36

ValMO-modellen

40

Litteratur

41

3. Aktivitets- och värdetriaden

43

Aktivitetstriaden

43

Aktivitet och värde

47

Litteratur

58

4. Perspektivtriaden

59

Tre tidsperspektiv

59

Makroperspektivet

62

Mesoperspektivet

72

Mikroperspektivet

74

Samspel mellan de tre tidsperspektiven

78

Litteratur

81

5. ValMO-modellen, hälsan och ohälsan 83 Balans i aktivitet och aktivitetsmönster

83

Aktiviteters värde, mening och hälsa

87

Litteratur

90

6. Att mäta aspekter av ValMO-modellen 91 Att kartlägga mönster

91

Att mäta aktivitetsvärde

98

Slutkommentar

100

Litteratur

101

7. Tillämpningar av ValMO-modellen

103

ValMO-modellen för arbetsterapeuten

103

ValMO-modellen för egenaktivitetsanalys

107

ReDO-metoden

107

ValMO-modellen i arbete för aktivitetsrättvisa och hälsa i samhället

110

Litteratur

111

DEL 2

Aktiviteter, välbefinnande och hållbar utveckling 8. ValMO-modellen i ett globalt hållbarhetsperspektiv med etiska och existentiella konsekvenser 115 Hållbar utveckling

117

Vardagens yta och livets djup

118

Mening och förändring i ett individuellt perspektiv

119

En ny vardag

124

Människors görande som etiskt uttrycksmedel

125

Litteratur

128

9. Ecopation – en ekoetisk aktivitetsmedvetenhet

131

Maskinetiska aktiviteter

131

Ekoetiska aktiviteter

134

Litteratur

138

10. Ecopation och begreppet glokalisering 139 Aktivitetsvärden i ekoaktivitet

141

Perspektivtriaden på den glokala nivån

147

Litteratur

153

11. Sammanfattning Arbetsterapi och aktivitetsperspektivet

SA K R EG I S TE R 159

155 157

9

FÖRORD TILL ANDR A UPPL AGAN

ValMO-modellen är inte statisk eller befäst utan den ska vara följsam och reagera på förändringar i omvärlden och arbetsterapins olika sammanhang. Dess grundidé är densamma men dialog och reflektion är en förutsättning för att dess bärighet ska kvarstå och utvecklas över tid. Den andra upplagan av ValMO-boken innebär därmed en uppdatering av ValMO-modellen med utgångspunkt i den aktiva dialogen kring modellen som pågår såväl inom som utom professionen i Sverige. Dessutom gör modellen sina första utflykter utomlands, vilket är en ytterligare utmaning för oss.

En central uppdatering syns redan i undertiteln. Sveriges Arbets­ terapeuter tillsatte 2017 en arbetsgrupp för att ta fram ett svenskt begrepp och ord för aktivitet som speglar den terminologi som används i engelskspråkig litteratur. Det svenska språket innehåller inte tillräckligt många synonymer och variationer för att särskilja de engelska orden activity och occupation. Denna ordbrist har länge varit en utmaning för arbetsterapeuter både i skriftliga översättningar men inte minst i daglig dialog kring aktivitet och hälsa. Arbets­gruppen föreslog i en skrift som gavs ut 2018 att ”görande” kan likställas med occupation.

I den andra upplagan av ValMO-boken förhåller vi oss därför till detta genom att görande specifikt åsyftar något som görs av någon, någonstans, vid ett specifikt tillfälle. Aktivitet är fortfarande ett centralt ord men det avser något som görs utan någon ”görare” definierad och inte heller i vilket sammanhang denna aktivitet förekommer.

Vi hoppas att du ska känna dig hemma i modellen och i dess görandebaserade arbetsterapeutiska resonemang.

Lena-Karin och Dennis

11

F Ö R FAT TA R P R E S E N TAT I O N

Lena-Karin Erlandsson är professor i arbetsterapi vid Högskolan i Halmstad och undervisar bland annat inom arbetsterapeutprogrammet på grundnivå, avancerad nivå och forskarutbildningsnivå vid Lunds universitet. Hennes forskning fokuserar på samband mellan struktur, tid och upplevelser i vardagen och det vi gör och hur detta påverkar människors hälsa. Komplexitet och upplevelser i vardagen kan leda till att ohälsa utvecklas samtidigt som samma vardag kan justeras för att främja hälsa. Lena-Karin har studerat hur vardagen påverkar hälsa och vice versa: hur hälsa påverkar vardagen bland exempelvis kvinnor och män i arbetsför ålder, mammor och pappor med barn i förskoleåldern i familjer där ett barn diagnostiserats med diabetes samt i gruppen långtidssjukskrivna kvinnor. Lena-Karin har utvecklat gruppbehandlingsprogrammet (ReDO) som riktas till människor som är i behov av att förändra sin vardag. Lena-Karin leder utbildningen för certifiering av ReDO-ledare, vilket löpande ger henne möjlighet till dialog med många arbetsterapeuter från olika verksamheter. Möten som bland annat är viktiga för utveckling och tillämpning av ValMO-modellen.

Dennis Persson är senior docent i arbetsterapi och har fortsatt undervisningsuppdrag på grundnivå och avancerad nivå inom arbetsterapeutprogrammet vid Lunds universitet samt vid Svenska lantbruksuniversitetet i Alnarp. Hans forskningsfokus är främst riktat mot utveckling av aktivitetsvetenskapliga redskap som ValMO­ modellen, för att fördjupa förståelsen för människors görande och de förutsättningar och faktorer i vardagen som främjar ett gott och meningsfullt liv såväl generellt som vid aktivitetsbegränsningar och trauman. Exempel på forskningsområden är utveckling av metodik

12

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

för mätning av aktivitetsvärden: flow-upplevelser och coping-strategier vid långvarig smärta, naturbaserade aktiviteter som intervention och daglig livsbalans hos personer med utmattningssymtom samt utveckling av ett aktivitetsbaserat koncept för ekoetisk medvetenhet och hållbarhet, så kallad ”ecopation”, ur ett dagligt personperspektiv, närmiljöperspektiv och globalt perspektiv.

F örfattarpresentation

13

INTRODUKTION

Den här boken presenterar en aktivitetsbaserad begreppsmodell, förenklat kallad ValMO-modellen. Namnet är inte bara likt det svenska namnet på en vildväxande sommarblomma, det är i första hand en förkortning av den engelska benämningen på modellen: The Value and Meaning in Occupations model (Persson, Erlandsson, Eklund & Iwarsson 2001). ValMO-modellen kan användas som ett redskap för att beskriva och förstå människors görande: deras aktiviteter, hur de upplevs och den komplexitet som dessa utgör.

Boken är indelad i två delar. Del 1 behandlar det sammanhang som modellen är utvecklad i samt presenterar dess grundläggande begrepp och dimensioner. Del 2 är en fördjupning av modellen om människors görande utifrån ett ekoetiskt hållbarhetsperspektiv.

Tanken är att den grundläggande modellen som presenteras i del 1 ska kunna användas oberoende av del 2. Det hållbarhetsperspektiv som introduceras i del 2 är samtidigt allt mer angeläget när männi­ skors görande kommer att behöva baseras på ekologiska och etiska överväganden till förmån för en hållbar värld och framtid.

Till vår hjälp för att beskriva modellen har vi en fiktiv person som vi kallar Johan. Han är sedan en tid arbetsterapeut inom den kommunala äldreomsorgen och har även erfarenhet från en rehabiliteringsklinik samt har arbetat en tid som arbetsterapeut på en vårdcentral. Johan har alltså lång arbetsterapeutisk erfarenhet, men han har alldeles nyligen fått höra talas om ValMO-modellen. Han är bitvis lite skeptisk till hur och om denna teoretiska modell verkligen kan användas i det han kallar ”verkligheten”, det vill säga i hans professionella vardag där han möter kollegor som är arbetsterapeuter men också andra professioner och så klart människor som har olika

14

.

Hej, det är jag som är Johan. Jag är arbetsterapeut i en kommun i södra Sverige men jag har flera års erfarenhet av att arbeta som arbetsterapeut inom olika verksamheter. Jag kommer att läsa den här boken tillsammans med dig och jag ska också försöka utmana författarna lite.

Genom att låta Johan följa oss igenom boken hoppas vi att det som i ett första skede kan verka komplicerat eller svårt att knyta till arbetsterapeutens vardagliga utmaningar ska förtydligas. Fördjupningen sker genom att vi försöker att besvara Johans frågor utifrån de bärande tankar och begrepp som ValMO-modellen är uppbyggd kring. Vi menar att den bäst förstås i det sammanhang där den är tänkt att kunna användas aktivt, det vill säga där arbetsterapeuter verkar, och som ett redskap för att förstå vardagen.

I ntroduktion

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Illustration: Ursula Wilby

svårigheter i sin vardag. Han ser också dagligen olika situationer där arbetsterapeuternas roll, ansvarsområde och uppgifter utmanas på olika sätt. Vi låter honom presentera sig själv.

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

15 Johans funderingar och erfarenheter, som kommer att dyka upp lite då och då i bokens olika kapitel, baseras på erfarenheter och frågor från verksamma arbetsterapeuter, forskare och studenter som vi mött i vårt arbete med att presentera modellen i olika sammanhang. Dessutom präglas Johans inlägg av vår egen yrkes- och forskarerfarenhet.

Denna strategi innebär därmed att perspektivet i boken ur en synvinkel i hög grad blir präglat av den nuvarande svenska hälso- och sjukvården och vårt organisationspolitiska system. Samtidigt är vår strävan att också kunna koppla resonemanget om ValMO-modellen till ett bredare, mer internationellt och framför allt i bokens andra del till ett globalt sammanhang.

Vi som skrivit boken är legitimerade arbetsterapeuter med erfarenhet från bland annat psykiatri, primärvård, äldreomsorg och arbetsrehabilitering och vi är också lärare och forskare. Vi har ett gemensamt intresse i teoriutveckling inom arbetsterapi och har också en gemensam forskningslinje i arbetet med utvecklingen av ValMO-modellen.

I den forskargrupp vi arbetat i har vi också flera medarbetare som på olika sätt forskar i aspekter som är relevanta för ValMO-modellen. Vi refererar genomgående till resultat också från deras forskningsarbete och därigenom är det betydligt fler än vi författare som bidragit till innehållet i boken. Framför allt vill vi nämna professor Mona Eklund som i hög grad bidrar till att beforska aspekter av ValMO-modellen.

VA L M O - M O D E L L E N S FA C E B O O K S I D A

Gå gärna in på Facebook för att utforska ValMOmodellen ytterligare. Där kan du också komma i kontakt med bokens författare och delta i den fortsatta utvecklingen av modellen och tillhör­ande redskap.

Adress: www.facebook.com/AktivitetsbaseradAT

I ntroduktion

Litteratur

Persson, D., Erlandsson, L-K., Eklund, M. & Iwarsson, S. (2001). Value dimensions, meaning, and complexity in human occupation – A tentative structure for analysis. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 8(1), s. 7–18.

43

3 Aktivitets- och värdetriaden

I det här kapitlet presenterar vi de två första av de tre triaderna: aktivitetstriaden och värdetriaden. De beskriver dels hur en aktivitet är uppbyggd och verkar, dels är de ett sätt att förklara upplevelser av att göra.

Aktivitetstriaden Vi inleder avsnittet med en uppdatering som baseras på ett arbete som gjordes under 2017 på uppdrag av Sveriges Arbetsterapeuter. En arbetsgrupp tillsattes för att ta fram ett svenskt begrepp och ord för aktivitet som avspeglade den vedertagna terminologi som används i engelskspråkig litteratur. Hittills har vi i svensk översättning brottats med exempelvis det faktum att det i litteratur skriven på engelska förekommer två olika ord för aktivitet. Activity används ofta för att beskriva en neutral aktivitet utan koppling till varken den som gör den eller var och när det sker. Occupation däremot används för att beskriva vad en specifik person gör, var och när. Svenskan möjliggör inte enkelt denna särskillnad. Som ett led i att också med svenska ord tydliggöra vad som avses publicerade Sveriges Arbetsterapeuter och arbetsgruppen en skrift där aktivitet/”occupation” benämndes ”görande” (2018). Därmed använder vi också i denna bok begreppet görande i det personliga sammanhanget där vi avser just något som

44 görs av någon, någonstans, vid ett tillfälle. Vi använder ordet aktivitet i det generella sammanhanget när vi avser benämning på något som görs utan någon ”görare” definierad och inte heller i vilket sammanhang denna aktivitet förekommer. Mer om detta nedan.

Inom aktivitetsvetenskap och arbetsterapiteori beskrivs aktivitet (eng. occupation) ofta med hjälp av dynamisk systemteori som inbegriper de tre fenomenen människa, omgivning och aktivitet. Varje människa lever och formar sitt liv genom ett komplext samspel av valt och påkallat görande. Om man använder ett systemteoretiskt resonemang innebär det att individens görande styrs i en dynamisk process av hennes unika förutsättningar, preferenser, erfarenheter och beteenden. Detta sker samtidigt som omgivningen där individen befinner sig ständigt erbjuder nya möjligheter, krav, begränsningar och utmaningar. Det ständigt pågående samspelet mellan individen och görandet innebär att varje gång någonting görs ger det individen en upplevelse och en erfarenhet samtidigt som omgivningen reagerar på görandet. Beroende på upplevelsen och reaktionerna präglas individens nästa val av aktivitet och också nästa görande. På så sätt menar man att systemet är själv­organiserande. Det sker hela tiden en utveckling och en förändring.

Med utgångspunkt i detta resonemang utgår vi i ValMO-modellen från att det ständigt i den miljö vi befinner oss finns en mängd neutrala aktiviteter som är kända för alla inom den givna kontexten.

Dessa aktiviteter kan precis som den övriga miljön tjäna som stimuli såväl som krav i vardagen. När personen väljer att göra en neutral aktivitet blir den till ett unikt personligt görande, både vad gäller motiv, utförande och upplevelse. Samspelet mellan delarna i aktivitetstriaden: personen, omgivningen och den valda aktiviteten utgör då det unika ”görandet”. Det vill säga att när en neutral aktivitet väljs och görs av en unik person tappar den sin opersonliga potentialitet och blir till en aktivitet som tillsammans med personen och omgivningen bildar ett görande just vid det tillfället. Enligt detta resonemang blir också upplevelsen i varje enskilt görande alltid unikt.

D E L 1. S ammanhang, grundl äggande begrepp och dimensioner

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Relationen aktivitet–görande

Vi tar ett enkelt exempel. Att kamma håret. För de f lesta människor och i de flesta kulturer är detta en känd aktivitet. Vi antar omedelbart vilka redskap som används: en kam eller borste och kanske en spegel. I vårt exempel kan vi sedan genom att titta på några olika personer illustrera hur omgivningen, genomförandet och förmodligen upplevelsen kan variera om det gäller en tonårstjej i badrummet på morgonen, en frisör, en man som fixar till håret före en anställningsintervju eller någon inom hemtjänsten som hjälper en äldre kvinna att göra sig fin. Den unga kvinnan i badrummet kan lägga mycket av både tid och omsorg med kammen och spegeln, en frisör kammar andras hår under huvuddelen av sin arbetstid och använder flera olika redskap. Mannen som fixar till håret innan han möter en framtida arbetsgivare kammar igenom det med fingrarna och ser till att det blir någorlunda snyggt genom att spegla sig i ett skyltfönster. Är det en manlig undersköterska som hjälper den äldre damen i hennes hem, kammar han kanske en för honom ovan frisyr i en lite besvärlig arbetsställning på en liten, trång toalett och känner sig möjligen både lite fumlig och otillräcklig.

Illustration: Ursula Wilby.

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

45

– Ja, jag tror att jag förstår. Klart det är skillnad på om man gör aktiviteten professionellt eller bara för sig själv. Men jag tänker också att det finns massor av aktiviteter som man inte kan veta så mycket om.

3. A ktivitets- och vä rdetriaden

Just det! Att modellen skiljer på aktivitet och görande har stor betydelse i arbetsterapeutens bedömningar och får konsekvenser för hur och vilka åtgärder som fokuseras i behandling. Vi kan nämna två olika konsekvenser här. Dels är det så att det inte går att utgå från att man vet hur en aktivitet utförs, var eller hur den upplevs, bara för att en person talar om ”namnet” på det som görs. En arbetsterapeut som använder resonemanget i ValMO-modellen utgår från att varje namngiven aktivitet inte innebär samma görande för olika personer.

Om klienten vill kunna duscha, måste arbetsterapeuten ta reda på hur denna aktivitet ter sig när den utförs i det unika fallet.

För det andra kan arbetsterapeuten råka ut för att klienten talar om en för henne angelägen aktivitet som är helt okänd för arbets­ terapeuten. Detta blir en allt vanligare situation till exempel genom att våra samhällen blir alltmer mångkulturella. För arbetsterapeuten finns då inte ens en kulturellt, kollektivt präglad uppfattning om vad aktiviteten skulle kunna innebära. Det blir en sådan situation som du kanske tänker på Johan, då det först är helt nödvändigt att ta reda på aktivitetens karaktär och i nästa steg undersöka klientens specifika sätt att göra detta på. För att en arbetsterapeut ska kunna bistå en person i att göra sådant som hen önskar, vill eller behöver kunna göra, måste de aktiviteter man talar om vara kända för båda.

Aktivitet och värde Tack vare att begreppen aktivitet och görande hålls isär kan en unik värdeupplevelse beskrivas och förstås. I bilden nedan har vi försökt beskriva det. I varje unikt görande uppstår en upplevelse som vi valt att beskriva i tre värdedimensioner.

Upplevelsen av mening i livet kan enligt Frankl (1968) uppstå på tre olika sätt: i utförande av handlingar, i upplevelsen av värde och genom smärta och lidande. På så sätt görs aldrig något endast för att uppnå någon form av produkt/resultat. Frankl var en av de författare som ursprungligen inspirerade oss till att i ValMO-modellens andra triad introducera begreppet aktivitetsvärde som en viktig förutsättning för att uppleva mening i livet. En grundläggande anledning till

D E L 1. S ammanhang, grundl äggande begrepp och dimensioner

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

46

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

47 att inom arbetsterapi använda klienternas eget görande i interventioner är, menar vi, just att människor tillskriver det som de tycker om att göra ett starkt personligt värde, som i sin tur bidrar till att ge deras liv en övergripande upplevelse av mening. För att tolka hur en individ värderar en specifik aktivitet är det därför viktigt att förstå motivet och de positiva eller negativa effekterna på välbefinnandet som valet av och engagemanget i görandet ger. Men också varför andra aktiviteter undviks eller väljs bort. Vi menar därför att arbetsterapeuter behöver verktyg för att kunna identifiera och belysa det spektrum av terapeutiska men också hälsobringande och hälsobevarande värden som en aktivitet kan ge.

I ValMO-modellen beskrivs ett sådant spektrum med hjälp av tre värdedimensioner: konkret, socio-symbolisk och självbelönande värdedimension. De tre dimensionerna är potentiellt närvarande i allt görande. Dess intensitet variera dock. När en neutral aktivitet väljs av en person så levandegörs de potentiella aktivitetsvärdena och bidrar till den unika upplevelsen av och i det personliga görandet.

Vissa göranden domineras av en värdedimension, vissa görs utan större uppmärksamhet och då är värdeupplevelsen låg i alla dimensionerna, i andra sammanhang har det vi gör starkt och varierat aktivitetsvärde där alla tre dimensionerna upplevs närvarande.

Vår utgångspunkt i modellen är att ”värde” per definition är något positivt, medan motsatsen betecknar något som är utan värde och därmed är ”värdelöst”. På detta följer att visst görande kan ge en mycket låg, i det närmaste obefintlig, värdeupplevelse i en eller flera av de tre dimensionerna. För en person som kan välja själv kan man anta att hen vanligen väljer bort aktiviteter som av erfarenhet ger lågt eller mycket lågt värde. Samtidigt finns det självklart sammanhang där människor av omständigheter tvingas till aktiviteter de inte själva skulle valt. Det kan handla om till exempel ideologiskt eller politiskt tvång där möjligheten inte finns att undvika eller välja bort vissa aktiviteter. Påtvingade aktiviteter i kontrollerande och repressiva sammanhang motiveras då troligen endast av individens självbevarelsedrift. Aktivitetsvärdet kommer rimligen då att inskränkas till låga nivåer av de värdedimensioner vi beskriver nedan, eller vara helt frånvarande. Påtvingade och oönskade aktivitetssituationer kan dock

3. A ktivitets- och vä rdetriaden

48

Aktivitetsvärde

Person

Görande

Omgivning

– närvarande i varje görande Konkret

Sociosymboliskt

Självbelönande

PÅTAG L I G H E T Produkter Kapaciteter Förmågor

INNEBÖRD – personlig – kulturell – universell Kommunikation Identifikation Katharsis

LU S T Transcendens Njutning

FIGUR 3.1 Aktivitetstriaden illustrerar de generella komponenter som det unika personliga görandet utgörs av. Den upplevelse som uppstår i varje unikt görande kan i sin tur beskrivas som en funktion av tre aktivitets­ värdedimensioner. Illustration: Ursula Wilby.

D E L 1. S ammanhang, grundl äggande begrepp och dimensioner

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

förändras genom att människan är anpassningsbar och efterhand kan hitta vägar i sitt görande som tillför aktivitetsvärden. Morris och Cox (2017) har ett alternativt perspektiv och argumenterar för att det kan finnas såväl positivt, neutralt som negativt värde kopplat till ett personligt aktivitetsengagemang (Occupational Engagement). De för även en fördjupad diskussion kring hur engagemang i aktiviteter kan innehålla olika positiva och negativa konsekvenser och hur värde kan uppfattas samverka med dessa konsekvenser.

I ValMO-modellen är utgångspunkten som sagt att värdeupplevelser oftast finns i görandet, men det är viktigt att reflektera kring att inte allt görande per automatik är förenat med starka värde­upplevelser.

49

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Konkret värde Denna dimension beskriver det konkreta, synliga utfallet eller resultatet av görandet och karakteriseras därmed av påtaglighet.

Det konkreta värdet av det man gör kan till exempel vara resultatet, att det blir en tillfredsställande produkt eller något som förbättrar eller utvecklar en förmåga. Att dammsuga är ett bra exempel på en rutinaktivitet som ofta ger ett starkt och tydligt konkret värde vilket är påtagligt genom att det blir synligt renare från dammråttor, sand och smulor på golven. Att dammsuga upprätthåller eller förbättrar möjligen även konditionen något då hela kroppen och många muskel­ grupper används.

En annan viktig aspekt av den konkreta värdedimensionen som är mera indirekt är när vi gör något ”istället för” något vi har erfarenhet av ger en negativ konsekvens som vill undvika. En person som inte mår bra i en tät folkmassa kan till exempel medvetet undvika att ta bussen. Genom att cykla eller gå hem undviker hen trängseln bland andra och just frånvaron av trängseln är då det konkreta värdet. Dessutom är ju motionen och den friska luften konkreta värden som är kopplade till promenaden eller cykelturen som saknas om man åker buss. I ett längre perspektiv kan dock undvikandet som vi diskuterar ovan kanske visa sig vara förrädiskt genom att valet av aktiviteter för att undvika människor och folksamlingar på lång sikt kan begränsa personens sociala liv. Det konkreta resultatet av att välja aktiviteter utifrån att undvika en i stunden obehaglig upplevelse, men med framtida negativa konsekvenser, skulle därför kunna betecknas som ett på lång sikt ”falskt värde”. Det är därför viktigt att betrakta aktivitetsvärden även i ett större perspektiv, vilket vi återkommer till. Jämför ovanstående med Morris & Cox (2017) begrepp ”negativt värde”.

Sociosymboliskt värde Att göra kan även ha ett mindre uppenbart eller mer indirekt värde vilket vi beskriver med en sociosymbolisk värdedimension. I tidiga publikationer benämndes denna dimension symbolisk värdedimen-

3. A ktivitets- och vä rdetriaden

sion men sedan några år har dock den sociala betydelsen av att göra lyfts fram allt mer i den vetenskapliga litteraturen generellt och i forskning specifikt om ValMO- modellen. Betydelsen av att kunna göra för att vara delaktig i olika sociala sammanhang är också framträdande i vår dialog med arbetsterapeuter som möter människor med olika problem och utmaningar i sin vardag. Genom att döpa om dimensionen till sociosymboliskt värde blir den sociala aspekten av en symbolisk värdedimension tydligare.

Den sociosymboliska värdedimensionen kan förstås som en kombination av tre samspelande nivåer: personlig, sociokulturell och universell nivå. Den symboliska upplevelsen på personlig nivå är unik för varje enskild person och baseras på hens unika erfarenhet och bakgrund. Den sociokulturella nivån beskriver aktivitetens betydelse i ett specifikt socialt sammanhang, i en kultur (till exempel västvärlden eller Asien) eller i en subkultur (till exempel hiphop-ungdomar, flyktinggrupper från samma kultursfär eller lärare på en skola).

Den tredje nivån kallas den universella nivån och relaterar till sådana sociosymboliska värden som anses ha samma innebörd för människor tvärs över olika kulturer och nationaliteter (jämför Jungs [1964] arketyper). Att dela ett bröd symboliserar till exempel vänskap och samhörighet i många olika kulturer. Universella aktiviteter som sång och dans är andra exempel som ger kraftfulla sociosymboliska värden av samhörighet och gemensam kreativitet i de flesta kulturer, till exempel i samband med ritualer och traditioner.

Den sociosymboliska värdedimensionen är även en kanal för ickeverbal kommunikation med omgivningen. Genom det specifika valet av att göra något och känslan i upplevelsen av detta kommunicerar människor någon form av budskap till sin omgivning utan ord.

Ett görande är därför en möjlighet att synliggöra, ge uttryck för den egna personen och hens relation till omvärlden. Genom att andra i omgivningen kan tolka görandet på såväl personlig som kulturell och universell nivå förmedlar den som gör ett budskap till omgivningen. På samma sätt kommunicerar den sociala omgivningen genom att reagera på det som görs, till exempel genom att uttrycka om den valda aktiviteten är accepterad eller inte i förhållande till de kulturella normer och ideologier som råder. Omgivningen kan alltså

D E L 1. S ammanhang, grundl äggande begrepp och dimensioner

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

50

51

Illustration: Ursula Wilby.

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

både stimulera och uppmuntra till fortsatt görande liksom den kan hindra eller dämpa görandet. Olika personer med olika val av aktiviteter länkas på så sätt till olika grupper eller subgrupperingar där vissa aktiviteter uppmuntras och andra nervärderas. I och med detta framstår ytterligare en aspekt av den sociosymboliska dimensio­nen nämligen upplevelsen av tillhörighet och identifikation med en subgrupp, kultur eller ideologi. Ett exempel kopplat till subkultur kan vara en person som tillhör en gatukonstgrupp som skapar gatukonst/ graffitti på lämpliga platser i den offentliga stadsmiljön. Aktiviteten ger möjlighet till sociosymboliska värden som kommunicerar något för personen viktigt till omgivningen och ger honom eller henne en förstärkt känsla av tillhörighet till sin subgrupp.

– Detta var svårt. Jag förstår att vi kan använda aktiviteter för att symbolisera vem vi är och vad vi vill. Vi går med i demonstrationer, deltar i protestmöten och ger pengar till Amnesty men är det verkligen sådant ni menar?

3. A ktivitets- och vä rdetriaden

Det är bra exempel som Johan ger, och man kan även hitta andra exempel i vardagen som är vanligare. Den sociosymboliska värde­ dimensionen finns ju som sagt i alla aktiviteter som görs av någon, även om den kan vara starkare i vissa än i andra. Ett lite mer vardagsnära exempel kan vara att äta middag tillsammans med familjen på fredagskvällen. Den sociosymboliska värdedimensionen på personnivå för många i dag är kanske att det är lite extra mysigt för att det är just fredag och slutet på arbetsveckan. Det kan vara något man ser fram emot och kanske just därför något man kommer att föra vidare till sina egna barn. På kulturell nivå finns i Sverige ett etablerat begrepp för just denna måltid nämligen ”fredagsmys”. För många barnfamiljer innebär fredagsmiddagen extra god mat och kanske till och med särskild ”barnlyxmat” som pizza eller tacos. Denna aktivitet görs av många familjer i vårt land, ungefär vid samma tid och på liknande sätt. Den sociosymboliska aktivitetsdimensionen på universell nivå i den aktiviteten är kanske inte förknippad precis med arbetsveckans slut på fredagen eller maträtten utan mer med betydelsen av att dela en måltid tillsammans med familjen.

Johan: Ha, här vill jag ge att annat exempel som en vän till mig berättat. Min vän växte upp i en katolsk familj i Italien och där var det ett påbud att på fredagarna skulle man äta fisk. Om det var så att familjen trots allt skulle vilja äta något annat, vilket då var en synd, kunde man gottgöra detta genom en bot. Varje vecka gick därför nunnor från klostret omkring i hushållen och samlade in pengar hos dem som önskade att inte äta fisk nästkommande fredag. Hos de familjerna måste väl det sociosymboliska värdet på kulturell nivå varit stort om man åt rätt, det vill säga fisk, och kanske minst lika stort om man betalat för att kunna äta något annat?

D E L 1. S ammanhang, grundl äggande begrepp och dimensioner

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

52

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

53 Som nämnts blir vårt samhälle alltmer mångkulturellt genom en ökande migration. Behovet av kunskap om människors vardagsliv i andra, kanske av krig, förtryck och fattigdom utsatta delar av vår värld, ökar också till följd av globalisering och en accelererande utveckling inom elektronisk informations- och kommunikationsteknik. Det är därför viktigt att öka kunskapen om vilka värden eller brist på värden som är förknippade med att göra olika aktiviteter i andra kulturer än den egna. Vi menar att ValMO-modellens perspektiv på värdedimensioner i görandet är formulerade så att de är känsliga för olika kulturers och subkulturers särskilda perspektiv, då varje kultur har olika exempel på aktiviteter med olika prägling av värdedimensioner.

I en allt mer digitaliserad tillvaro är det inte ovanligt att människor kommunicerar genom olika sociala medier, på tvärs i tid och rum och över hela världen, utan att fysiskt förflytta sig det minsta. Detta är en ny typ av aktiviteter med en social räckvidd som är nästan utan gränser. De aktiviteterna bidrar i hög grad till dagens människors sociala liv och identitetsskapande och sociosymboliskt präglade aktivitetsvärden, som alltmer blir kopplade inte bara till lokala utan även till globala, sociala gemenskaper. Den ökade digitala närvaron i samhället och vardagen påverkar vad vi gör, men också vem som värderar vad vi gör. Mer om detta i del 2.

I den sociosymboliska dimensionen av aktiviteters värde finns också något som i psykologilitteratur brukar kallas katarsis (Yalom 1975). Begreppet relaterar till den tillfälliga inre lättnad från krav eller press som kan upplevas när man till exempel ser en sorglig film och får en anledning att gråta eller när man får tillfälle att skrika högt tillsammans med andra i en stor publik som hejar på sitt favorit­ fotbollslag. Exemplen illustrerar hur att göra något med starkt socio­ symboliskt aktivitetsvärde kan vara kanaliserande, det vill säga det ger en möjlighet att uttrycka känslor som kan vara svåra att uttrycka i andra sammanhang. Ibland kan det vara viktigt att få den möjligheten i ett görande.

3. A ktivitets- och vä rdetriaden

54

Denna värdedimension fokuserar på den omedelbara belöning som görandet kan ge. Att göra något som ger självbelönande värde ger glädje och njutning. Att människor väljer att återkomma till att göra en given aktivitet kan motiveras starkt av att de vill återvända till det självbelönande värde som aktiviteten ger. Upplevelse av glädje i att göra och skapa är alltså det främsta kännetecknet för denna värdedimension. Dessutom kan man när man gör något som har starkt självbelönande värde i optimala fall uppleva att man glömmer sig själv, tid och rum, ofta kallat flow (Csikszentmihalyi 1975). Görandet och den som gör smälter samman till en enhet (Csikszentmihalyi & Csikszentmihalyi 1988; Persson Eklund & Isacsson 1999). Självbelöning i görandet framstår i studier ofta som det aktivitetsvärde som har tydligast genomslag (Erlandsson, Eklund & Persson 2011; Palsdottir, Grahn & Persson 2013). Sådana genomgripande positiva upplevelser har främst tillskrivits engagemanget och det i görandet uppslukande tillstånd som förstärker livskänslan i nuet och gör att vi upplever att vi överskrider (transcendens), till exempel diverse bekymmer i vardagen. Självbelönande aktivitetsvärde ska dock inte ensidigt likställas med flow-upplevelsen, då den förutsätter ett högt utnyttjande av sina förmågor i en aktivitet med motsvarande hög utmaning. Självbelöning kan precis lika mycket upplevas när man kopplar av i ett varmt bad eller tar en stilla promenad vid havet i solnedgången. Det vill säga i aktiviteter som varken är så utmanande eller kräver särskilt mycket användning av förmågor.

Vi får ofta frågan om man kan bli beroende av självbelönande värde. Ofta relateras då till personer som ”fastnar” i exempelvis olika former av datorspelsberoende. I dessa sammanhang är sannolikt upplevelsen av flow i görandet starkt. På så sätt kan en upplevelse ”missbrukas” och leda till obalans i aktivitetsrepertoaren och i en förlängning till och med orsaka sjukdom (Jonsson & Persson 2006).

Det är då samtidigt viktigt att uppmärksamma att en vardag som innebär få eller inga aktiviteter som ger självbelönande värde på motsvarande sätt utgör en risk för utvecklande av ohälsa och sjukdom.

Mer om samband mellan görande och hälsa läser du om i kapitel 5.

D E L 1. S ammanhang, grundl äggande begrepp och dimensioner

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Självbelönande värde

Illustration: Ursula Wilby.

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

55

– Jag kan tycka att det finns en tendens bland kollegorna att man lite automatiskt ser det man inom professionen kallar ”skapande aktiviteter”, och som traditionellt använts av arbetsterapeuter i behandling, som aktiviteter med starka självbelönande värden. Men här vill jag ta tillfället i akt och poängtera att det finns många personer som inte alls tycker att vävning, måla, trycka på tröjor eller arbeta i lera är speciellt uppslukande eller njutbart.

De upplever inget eller lågt självbelönande värde i sådana aktiviteter. De kan till och med känna sig kränkta över att bli föreslagna ”barnsligt pyssel”.

Andra personer kan samtidigt uppleva samma aktiviteter som väldigt värdefulla, roliga och engagerande. Det är väl inte så att arbetsterapeuten kan veta hur aktiviteten upplevs bara för att den innebär ett skapande eller är tillåter kreativitet?

3. A ktivitets- och vä rdetriaden

Precis som Johan påpekar kan självbelönande aktivitetsvärde upplevas i alla aktiviteter, beroende på till exempel personens fallenhet, inställning och förmåga. Inte desto mindre är det mycket som tyder på att aktiviteter med stort utrymme för självstyrt inflytande och kreativitet har stor självbelöningspotential. Men det är också så att aktiviteter som kanske kan förväntas vara roliga att göra eller som ska engagera den som ska göra inte alls behöver ge dessa upplevelser vid det givna tillfället när det görs. Att hoppa fallskärm upplevs av de sanna entusiasterna som underbart, fantastiskt och upplevelser som gör att de gör det igen och igen. Det är inte heller svårt att föreställa sig att självbelöningen är nästan obefintlig för en person som i stället under påtryckningar övertalas att hoppa. Det är inte alls ovanligt att vi hamnar i situationer där vi förväntas njuta eller glädjas i aktiviteter som får helt motsatt resultat. Samtidigt finns det, som nämnts, forskning som visar på betydelsen av att göra aktiviteter som ger högt självbelönande värde. Det är alltså oerhört motiverande att försöka hitta dessa aktiviteter i både klienternas och så klart även i sin egen vardag.

Det är inte lätt eller självklart vilka sysslor som kommer att ha ett starkt självbelönande värde för den enskilde individen. Forskningsresultat har visat att när en aktivitet upplevs som självbelönande innebär den ofta lite utöver det normala av utmaning, men matchar ändå personens förmåga. Det är därmed en viktig uppgift för arbetsterapeuter att tillsammans med klienten undersöka om det redan i hens vardagsrepertoar finns glömda eller förändrade aktiviteter som kan ge självbelönande värde. I en vardag med få eller inga aktiviteter som ger självbelönande värde går det att införa, eller kanske att i samverkan med personen anpassa, aktiviteter så att just den personen kan uppleva självbelönande värde.

D E L 1. S ammanhang, grundl äggande begrepp och dimensioner

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

56

Litteratur

Csikszentmihalyi, M. & Csikszentmihalyi, I.S. (red.) (1988). Optimal experience.

Psychological studies of flow in consciousness. New York: Cambridge University Press. s. 251–265.

Csikszentmihalyi, M. (1975). Beyond boredom and anxiety. San Francisco: Jossey-Bass.

Erlandsson, L-K., Eklund, M. & Persson, D. (2011). Occupational value and relationships to perceived meaning and subjective health – Elaborations of the ValMO-model. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 18, s. 72–80.

Frankl, V.E. (1968). Man’s Search for Meaning. New York: Washington Square Press.

Jonsson, H. & Persson, D. (2006). Towards an Experiential Model of Occupational Balance: an Alternative Perspective on Flow Theory Analysis. Journal of Occupational Science, 13(1), s. 62–73.

Jung, C.G. (1964). Man and His Symbols.

London: Aldus Books.

Morris, K. & Cox, D. (2017) Developing a descriptive framework for ”occupational engagement”. Journal of Occupational Science, 24 (2). pp. 152164.

Pálsdóttir, A-M., Grahn, P. & Persson, D. (2014). Changes in experienced value of everyday occupations after nature-based, vocational rehabilitation. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 21(1), s. 58–68.

Persson, D., Eklund, M. & Isacsson, Å.

(1999) The Experience of Everyday Occupations and its Relation to Sense of Coherence – A Methodological Study. Journal of Occupational Science, 6(1), s. 13–26.

Yalom, I.D. (1975). The theory and practice of group psychotherapy (2. uppl.). New York: Basic Books.

Lena-Karin Erlandsson är professor i arbetsterapi vid Högskolan i Halmstad och Dennis Persson är docent i arbetsterapi, och båda undervisar på grundnivå och avancerad nivå vid Lunds universitet.

ValMO-modellen ValMO-modellen beskriver komplexiteten och de meningsskapande värdena i det människor gör. Modellen kan användas som ett redskap för att beskriva och förstå vårt görande, dvs. det vi gör i vardagen, genom livet.

Boken innehåller en beskrivning av ValMO-modellens olika perspektiv samt avsnitt om hälsa, att mäta aktiviteters värde och aktuell forskning. Den innehåller även ett globalt hållbarhetsoch rättviseperspektiv som relaterar till de utmaningar som vi människor står inför i dag. I denna nya upplaga av boken har textavsnitt lagts till och begreppsanvändningen ytterligare anpassats till ett svenskt språkbruk.

ValMO-modellen riktar sig främst till arbetsterapistuderande och arbetsterapeuter inom olika verksamheter där rehabiliterande och hälsoförebyggande insatser bedrivs, men boken vänder sig också till alla med intresse för hälsofrågor som integrerar humanistiska och medicinska perspektiv.

Andra upplagan

Art.nr 33691

S akregister

studentlitteratur.se

© FÖ R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Arbetsterapi för hälsa genom görande