9789144130651 by Smakprov Media AB

Att utveckla relationskompetens Nycklar till förståelse och rum för lärande

Anne-Marie Aubert Inger Marie Bakke

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40261 ISBN 978-91-44-13065-1 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Solveig Halvorsen Kåven och Gustaf Berglund Sakgranskning: Margareta Westerbotn Formgivning inlaga: Helena Jansson Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Shutterstock Printed by Eurographic Group, Danmark 2020

INNEHÅLL

FÖRFAT TARPRESENTATIONER

FÖRORD

ÖVERSÄT TARNA S FÖRORD

Del I GRUNDEN 1 Inledning  Att utveckla relationskompetens  Teoretisk förankring  Bokens utgångspunkter och dess olika delar  Huset som metafor  Kommentarer till formen  Övningar  Användande av exempel

17  19  20  22  23  24  24  24

2 Relationskompetens i professionella hjälpande relationer  Relationskompetens i en yrkeskontext  Förståelse av självet och personligheten  Dialogens betydelse för utveckling  Yrkespersonens ansvar  Sökljuset på ”mig själv” i dialogen  Relationsförståelser  Emotionellt lärande och utbildning

25  27  29  32  32  34  36  41

Del II NYCKLAR TILL FÖRSTÅELSEN AV HUR RELATIONSKOMPETENS UTVECKLAS 3 Processen fram mot ny förståelse  Förståelse som grund för yrkesutövande  Utforskande av grunden för vår egen förståelse  Berördhet – en källa till förståelse  Förståelsehorisonten utvidgas i möte med den praktiska verkligheten  Processen fram mot ny förståelse  Slutord

53  54  56  57  59  63  68

4 Intersubjektivt delande – vägen till utveckling och förändring  Ett exempel  Dialogen – det dynamiska utrymmet  Förutsättningar för ömsesidighet  Intersubjektivitetens många ansikten  Det personliga mötet – infallsvinkel till ömsesidighet och acceptans  När ömsesidigheten blir en bristvara  Slutord

71  72  74  76  80  83  84  87

5 Den känslobaserade kunskapen  Från implicit till explicit kunskap  Berördhet – en infallsvinkel på kunskapen om mig själv  När berördheten tar överhand  Känslor – en ingång för kloka val  Slutord

89  90  93  96  100  102

6 Relationskompetens och självutveckling  Dialogens rytm  Turtagning – en professionell färdighet  Turtagning och intersubjektivitet  Språket – en ingång till utveckling  Slutord

103  104  108  110  116  121

Del III RUM FÖR LÄRANDE 7 Samspelsobservation  Observation, förnimmelser och subjektivitet  Observation, tolkning och mening  Den observerande blicken  Observation som kroppslig erfarenhet  Slutord  Övningar

129  132  133  134  134  136  137

8 Skriva för att lära  Tre slags texter  Slutord  Övningar

139  140  148  149

9 Handledning  Att underlätta lärandet genom handledning  Handledaren som förebild  Studiekamraterna är viktiga personer  Ramarna för handledningen  Slutord  Övning

153  154  162  163  166  172  174

10 Kollegial handledning och relationskompetens  Faser i handledning och relationellt arbete  Slutord  Övningar

175  177  190  190

11 Från novis till expert – en berättelse om lärande  Fem faser i lärandet – kort introduktion  Från novis till expert …  Slutord  Övningar

193  194  196  204  205

12 Specialisering – narrativ och biografiarbete som rum för lärande  Genom att berätta lär jag känna mig själv  Berättelser och det outtalade  Att lära känna sig själv – en livslång process  Att tåla den andres smärta  Anknytningshistoria och mentalisering  Utbildning och terapi  Övningar

207  209  212  216  218  220  221  223

Del IV BEFÄSTANDE OCH VIDMAKTHÅLLANDE 13 Livslång utveckling av relationskompetens  Relationskompetens som hälsofrämjande verksamhet  Professionella relationer och arbete med känslor  Relationskompetens som bildningsresa  Övningar

229  230  232  238  240

REFERENSER

243

253

FÖRFAT TARPRESENTATIONER

Anne-Marie Aubert är docent i tvärvetenskaplig handledning vid Høg skolen i Innlandet, fakulteten för hälso- och socialvetenskap, samt knuten till den akademiska miljön för handledningsstudier. Hon har lång erfarenhet som psykomotorisk fysioterapeut och handledare. Aubert har genomfört studier över handledning och undervisat på alla nivåer, alltifrån utbildningshandledning av studenter till forskningshandledning. Hennes forskningsområde är lärande/kompetensutveckling som handledare, relationskompetens och kroppsbaserade metoder i handledning. Inger Marie Bakke är förstaamanuensis i pedagogik vid Høgskolen i Innlandet, fakulteten för hälso- och socialvetenskap. Hon har flera års praktik som specialpedagog för barn och unga med kommunikations svårigheter, och har en bakgrund i Marte-Meo-metoden. Bakke har genomfört studier och utvecklat undervisningsprogram i kommunikation och interaktion på grundutbildnings- och magisternivå. Hon är också kopplad till den akademiska miljön för handledningsstudier. Hennes forskningsfält är, förutom relationskompetens, marginaliserade barns och ungas uppväxtvillkor samt karriärhandledning i ett livslångt perspektiv.

FÖRORD

I första utgåvan av den här boken (Aubert & Bakke 2008) inledde vi med att konstatera att yrkesroller är i förändring. ”Myndigförklarade” brukare förväntar sig att bli bemötta med respekt och erkännande för sina insatsers betydelse i det professionella samarbetet. Anledningen är att det pågår en demokratiseringsprocess i maktförhållandet mellan hjälpare och hjälpbehövande/hjälpsökande. Den här utvecklingen har fortsatt. Det är inte legitimt för yrkesutövare i människovårdande yrken att framstå som experter på andras liv. Relationskompetens innebär att yrkespersonen måste arbeta med sig själv och sina egna förutsättningar. Boken kom ut på norska första gången 2008 och vänder sig till studenter och lärare i utbildningar där relationskompetens är viktig för yrkesutövandet. Det kan handla om arbete i förskola och skola, eller om hälso- och socialvetenskapligt arbete med människor i alla åldrar och med olika problem. Vi vet också att yrkesutövare som ser utveckling av sin egen relationskompetens som en oavslutad bildningsresa kan ha nytta av boken, liksom ledare, administratörer och politiska beslutsfattare som deltar i hjälpande arbete. Vi har även fått återkopplingar från kollegor och forskare med intresse för erfarenhetsbaserat lärande och emotionellt lärande på djupet, att de låtit sig inspireras av vårt arbete. Den nya utgåvan är en fortsättning av det tidigare arbetet, både när det gäller yrkesrelaterad fördjupning och målgrupper. Det täta sambandet mellan relationskompetens och självutveckling får vi ständigt bekräftelse på när vi går in i djuplodande lärprocesser tillsammans med studenter på magisternivå och på grundutbildningar. I kapitel 2 har vi fördjupat oss i förståelse av självet och olika sätt att förstå relationer. Anknytningsteori och mentalisering har fått ta plats tillsammans med Daniel Stern och nyare utvecklingspsykologi. Även © S T U D E N T L I T T E R AT U R

Förord

biografiarbete och narrativt förhållningssätt för att utveckla den egna relationskompetensen har fått utrymme. Detta är en viktig fortsättning av det arbete som låg till grund för den första utgåvan, och som i boken presenteras som ett supplement till samspelsobservation, skrivna reflektionsprotokoll och handledning. Kapitel 12, som är nytt, har vi kallat Specialisering – narrativ och biografiarbete som rum för lärande. Det innehåller ny empiri och teori samt aktuella övningar. Vi har använt andra benämningar för den som söker eller remitterats att ta emot någon form av hjälp, eftersom ”brukare” som en gemensam beteckning inte känns bekväm enligt vårt synsätt. Samspel och samarbete är grundläggande för upplevelsen både av att ge och ta emot hjälp. Därför har vi valt ord som ”hjälpbehövande” och ”hjälpsökande”, vilket inte nödvändigtvis betyder samma sak. Vi anser att begreppen även täcker in relationen mellan elever och lärare, eller andra relationer där yrkesutövare besitter den kompetens som både barn och vuxna har behov av i förändrings- och lärprocesser. I linje med detta har vi använt den gemensamma beteckningen ”hjälpare” för personer som arbetar i hjälpande relationer i skola, vård eller omsorg. Boken består av fyra delar som alla diskuterats i samband med revisionen av boken. Kapitel 1 och 2 har reviderats grundligt av oss båda. Inger Marie har huvudansvaret för del II, Anne-Marie för del III – förutom det nya kapitel 12 som vi skrivit tillsammans. Anne-Marie har huvudansvaret för avslutningskapitlet. Det finns många personer vi skulle vilja tacka. I den här utgåvan väljer vi därför att ge ett gemensamt tack till alla som bidragit: studenter, kollegor, forskare inom samma intresseområde och det norska förlaget Gyldendals redaktör Marte Finess Tretvoll. Lillehammer 4 december 2018 Anne-Marie Aubert och Inger Marie Bakke

RELATIONS KOMPETENS I PROFESSIONELLA HJÄLPANDE RELATIONER

Den enskilde har aldrig med en annan människa att göra utan att han håller något av den andra människans liv i sin hand. Det kan vara mycket litet, en övergående stämning, ett gott humör som man får att försvinna eller som man väcker till liv, en leda som man fördjupar eller upphäver. Men det kan också vara förfärande mycket, så att det helt enkelt beror på den enskilde om den andres liv lyckas eller ej. Vi är varandras värld och varandras öde. Knud E. Løgstrup, (1956/1991)

Samspel är levande, krävande och flyktiga. I mänskliga möten står alltid något på spel. Arbetsdagen i exempelvis hemtjänsten är jäktig och sam varon med den hjälpbehövande är oftast förknippad med konkreta arbetsuppgifter som måste utföras. I omvårdnaden på morgonen har du kanske bara några minuter till förfogande med var och en innan du ska vidare till nästa. Du ska väcka, hjälpa till med tvättning och påklädning, kanske också ge mediciner. Eller så kan du vara en förskollärare med ansvar för många barn som kräver att du ska finnas där för var och en. Kompetens i relationen är knuten till: © S T U D E N T L I T T E R AT U R

2 R e l at i o n s k o m p e t e n s i p r o f e s s i o n e l l a h j ä l p a n d e r e l at i o n e r

• på vilket sätt du intar rummet • hur du ställer frågorna • att du visar att du lägger märke till hur den andre reagerar när du företar dig något

• att du finns där för var och en just i nuet innan du går vidare till nästa. Detta kräver av dig att du är medvetet närvarande i ögonblicket och inte tänker på det du ska göra efteråt. Tidspress och hänsyn till kollegor, andra barn eller överordnade kan försvåra det hela. Men samtidigt är ett bibehållet fokus och en medveten närvaro ”här och nu” ett sätt att ta hand om både sig själv och den andre. Yrkesutövaren behärskar en omfattande repertoar av färdigheter inom sitt yrkesområde. Samtidigt hör graden av professionalitet i yrken som innebär att man ska hjälpa andra samman med den kompetens som blir synlig i relationen. En kompetent yrkesutövare behärskar yrket samtidigt som hon/han har ”fingertoppskänsla” för hur det ska utföras så att det blir så bra som möjligt för den som tar emot hjälpen. Hon/han har många infallsvinklar till arbetet och använder flera sidor av sig själv när hon/han närmar sig den mångfald av utmaningar som hör till yrkesutövandet. Frågor, kopplade till yrkespersoners förmåga till förståelse och inlevelse, liksom hans/hennes förhållningssätt, tankar och sätt att vara, är centrala. Kompetens i den här typen av arbeten handlar mycket om hur bra den enskilde känner sig själv och sina egna förutsättningar som yrkesutövare. I den här boken avgränsas relationskompetens främst till det personliga mötet mellan människor som söker, är hänvisade till eller behöver den hjälp som yrkesutövaren i kraft av sin utbildning eller position bidrar till. Det kan handla om allt från barn i förskola till åldringar på särskilda boenden. Oavsett kontext är syftet att bidra till att den enskilda människan får bra hjälp att nå de mål man har enats om ska gälla inom det aktuella området. I arbetet med barn och familjer kan det till exempel handla om elevers lärande, omvårdnad på sjukhus, god anknytning och mentaliseringsutveckling (Fonagy et al. 2006). Yrkesetiska riktlinjer innebär ofta, oberoende av profession, att möta människors behov, främja människors lika värde och bemöta dem med respekt samt bidra till att andra får möjlighet att använda sina resurser på bästa möjliga sätt (Eide & Eide 2019). Som ett led i detta kommunicerar hjälpare med anhöriga, kollegor och

2 R e l at i o n s k o m p e t e n s i p r o f e s s i o n e l l a h j ä l p a n d e r e l at i o n e r

samarbetspartners. Kommunikationen hör till yrket, menar Eide och Eide. Relationskompetens handlar med andra ord om att kommunicera på ett sätt som gör det meningsfullt, samtidigt som det överordnade syftet med interagerandet tas till vara. Røkenes och Hanssen (2012) tillägger att det måste ske på ett sätt som inte kan upplevas som kränkande. Vi bjuder ofta in studenterna till reflektion över följande frågor:

• Hur ska jag veta vad den andre uppfattar som kränkande? • Vilken slags uppmärksamhet har jag för att kunna fånga upp signaler om detta?

• Finns en ömsesidig tillit i samarbetet mellan mig och den andre så att bådas gränser och värdighet tas till vara? I studiesammanhang bidrar sådana frågor till öppen undran och reflektion över de egna ståndpunkterna. Studenterna reagerar på hur lätt det är att tänka att ”jag” vet vad som är bäst för ”dig” och hur fel detta kan bli. Anna Luise Kirkeengen (2009) skriver att kränkningar handlar om att överskrida gränser och att gränsöverskridanden kan ske på flera olika nivåer, från det cellulära till det filosofiska. Den tyska socialfilosofen Axel Honneth (2005) förknippar kränkningar med olika livsarenor: den privata, den juridiska och den samhälleliga. Människan har utrustats med en förmåga att känna igen vad som befinner sig innanför respektive utanför de egna gränserna. Det här är livsnödvändigt, ett sätt att behålla sin hälsa och sin integritet. Kränkningar kan försvaga den förmågan och förorsaka sjukdom och lidande. Språkligt sett hänger ordet ”kränkning” ihop med det tyska ”krank” som betyder sjuk. I hjälpande relationer betyder detta att kränkningar eller gränsöverskridanden som begåtts av hjälpare kan få allvarliga konsekvenser för den som hjälparen har intentionen att hjälpa. Motsatsen till kränkning är erkännande. Vi återkommer till detta längre fram i boken.

RELATIONSKOMPETENS I EN YRKESKONTEXT Kompetensbegreppet kan fördjupas på åtskilliga sätt (Skau 2017; Røkenes & Hanssen 2012; Nygren 2004). Vi utgår från att den yrkesrelevanta kompetensen är personlig och förankrad i ett bestämt historiskt och kulturellt © S T U D E N T L I T T E R AT U R

2 R e l at i o n s k o m p e t e n s i p r o f e s s i o n e l l a h j ä l p a n d e r e l at i o n e r

sammanhang. Nygren (2004) kallar detta för ”handlingskompetens”. Den utvecklas genom att personen deltar i relevanta arbetsuppgifter och genom att hon eller han förhåller sig aktiv till sin lärprocess (Nygren 2004; Bruner 2003). Genom att fördjupa och visa nyanser i handlingskompetensen hoppas vi att i det följande ”spänna upp en målarduk” och skissa konturer, som relationskompetensen kan förstås i förhållande till. Handlingskompetens förknippas med kunskap och färdigheter som är nödvändiga för att kunna utöva yrket. Vi utgår från den yrkesrelaterade kunskapen och använder lärarjobbet som exempel. För att en lärare ska kunna göra ett bra jobb måste hon/han ha generellt goda kunskaper om barns uppväxtvillkor, hur de lär sig att läsa, hur de tillägnar sig matte kunskaper och så vidare. Dessutom måste hon/han ha färdigheter av mer instrumentell karaktär. Undervisar läraren nybörjare är till exempel kunskaper i specifika metoder för att lära ut läsning nödvändiga. Huruvida läraren är handlingskompetent blir också en fråga om vilken grad av kontroll hon/han har över de yttre förutsättningarna för sitt yrkes utövande. Om någon elev är i behov av speciella anpassningsåtgärder för att kunna lära sig läsa, har då läraren kompetens att förhandla fram de nödvändiga grundförutsättningarna så att det går att utföra arbetet på ett professionellt försvarbart sätt? Handlingskompetens handlar också om hur läraren förstår sig själv och sin yrkesposition. Är hon/han motiverad till att lösa de uppgifter man ställs inför? Identifierar man sig med en kollektiv förståelse av vad det innebär att vara lärare? Anser läraren att det är hennes/hans mandat att tillrättalägga för att så många barn som möjligt ska knäcka läskoden? Anser sig läraren på det personliga planet vara en som ska prioritera tid och resurser så att de elever hon/han har ansvar för lyckas lära sig läsa? Slutligen kommer lärarens handlingskompetens även att vara en fråga om vilken beredskap läraren har för att lösa yrkesrelevanta problemställningar i andra kontexter. Hur kommer läraren exempelvis att agera om en elev har svårt att fokusera på att lära sig läsa på grund av sina uppväxtförhållanden? Förmår läraren att se en större helhet och på barnets egna premisser? Eller förstår läraren utifrån sitt eget avgränsade skolperspektiv? Kommer den läraren att bli lyssnad till? Kommer den argumentation som hon/han framför till samarbetspartners på andra uppväxtarenor att ses som giltig? Relationskompetens är med andra ord inte en separat kvalifikation,

2 R e l at i o n s k o m p e t e n s i p r o f e s s i o n e l l a h j ä l p a n d e r e l at i o n e r

utan något som genomsyrar alla olika handlingar i arbetet. Tillsammans med kunskaper och färdigheter som läraren behöver för att utöva sitt yrke utgör den integrerade delar av den samlade yrkeskompetensen (Røkenes & Hanssen 2012). Det märks om läraren är relationskompetent genom hur hon/han tillrättalägger för att eleverna ska bli sedda och förstådda. Likaså märks det genom hur hon/han interagerar med dem och systemet omkring för att tillförsäkra sig utrymme och villkor så att alla får det utbyte av sin skolgång som de har rätt till. Relationskompetens innebär att läraren genom yrkeskunskap och mänsklig insikt interagerar på ett sätt som utlöser och förstärker elevernas resurser. Detta är avgörande för den enskilda elevens skolresultat och för den personliga utvecklingen. När vi lyfter fram och fokuserar speciellt på relationskompetens, motiveras det med den betydelse den har i hjälpande relationer. Hjälparens egna förutsättningar att interagera har utvecklats långt innan utbildningen i hjälpande yrken börjar (Stern 2003). Utbildningssituationer kan, som vi visar i del II och III i boken, bidra till att ta till vara, vidareutveckla och stödja studenter i deras arbete med att utveckla relationskompetens som kommer att ha betydelse för deras framtida yrkesutövning.

FÖRSTÅELSE AV SJÄLVET OCH PERSONLIGHETEN Vem är jag, och hur kan jag förstå mig själv? Finns det en kärna, eller är det bara lager på lager som i en lök, så som Peer Gynt i Henrik Ibsens norska nationalepos upptäcker i mötet med knappgjutaren (Ibsen 1867)? Det finns många perspektiv på självet och självutvecklingen, både filosofiska, psykologiska, andliga, pedagogiska och sociologiska. Filosofen Charles Taylor (Nyeng 2000) hävdar att vi som människor har förmågan att göra värderingsbaserade val. Han kallar dem ”starka beslut” som grundats på värderingar som står fast och är förankrade i individen. Detta kontrasterar mot Ricard Rorty (Nyeng 2000) och hans tankar om radikal självkonstruktion som en möjlighet i det postmoderna samhället. Det innebär att vi kan omskapa oss själva totalt och att det inte finns ett stabilt själv. Daniel Stern (Stern 2003) har med sina bidrag till utvecklingspsykologin skrivit om upplevelsen av ett kärnsjälv. Detta fördjupas längre fram i boken. Ett eget själv med tydliga gränser i förhållande till andra befästs och styrks i livslånga lärprocesser. © S T U D E N T L I T T E R AT U R

2 R e l at i o n s k o m p e t e n s i p r o f e s s i o n e l l a h j ä l p a n d e r e l at i o n e r

Nu ska vi knyta samman förståelsen av självet med kunskapen om personligheten. Sigmund Karterud (2017) skriver att personlighetens tre pelare – temperament, anknytningshistoria och mentaliseringsförmåga – sammantagna utgör grunden för vår självförståelse. Vidare skriver han att temperamentet uppfattas som stabilt och svårt att ändra på, medan vi till viss del har möjlighet att ändra på uppfattningen om vår anknytningshistoria och mönster. Detta kan ske genom att förändra berättelsen om den egna anknytningen eller reparera dysfunktionella anknytningsmönster i nya relationer. Mentaliseringsförmågan är den del av personligheten som kan förändras och utvecklas genom hela livet och som kan bidra till självutvecklingen. Förmågan till självreflexivitet, som stimuleras starkt i emotionella lärprocesser, visar hur detta kan ske under utbildningen. Med stöd av Taylor (1998), Stern (2003) och Karterud (2017) ser vi självet som något stabilt som samtidigt har förändringspotential i livslånga lärprocesser. Vi ska i det följande fördjupa begreppet personlighet så som Karterud definierar det: Personlighet är en individs variation över den mänskliga naturens generella evolutionära utformning, anknytningsmönster och självreflekterande förmåga. Det kommer till uttryck som utvecklande mönster av disponerande drag, karaktäristiska anpassningar, interpersonella relationer och integrativa livsberättelser som är komplexa och invävda i en kulturell matris. (Karterud 2017, s. 36)

Som vi förstår Karterud har vi som människor unika individuella drag samtidigt som vårt sätt att vara är präglat av mänsklighetens evolutionära utveckling. Trygg anknytning innebär en trygg bas varifrån man utforskar världen och dit man kan dra sig undan när världen blir för utmanande. Det gäller inte bara under barndomen utan också i vuxenlivet. Anknytningsmönster och anknytningsteori (Sørensen et al. 2006; Bowlby 1997) har fått stor betydelse för förståelsen av självutveckling och relationellt samspel. Otrygg eller dysfunktionell anknytning kan bidra till samspelsproblem hela livet. Som professionell hjälpare kan det ha betydelse för att man ska kunna bidra med god hjälp, att man uppmärksammar egna anknytningsmönster. Sådana mönster kan, som redan nämnts, förändras och utvecklas. Detta innebär en optimistisk grund för utforskande och

2 R e l at i o n s k o m p e t e n s i p r o f e s s i o n e l l a h j ä l p a n d e r e l at i o n e r

reparation av dysfunktionell anknytning. Vi relaterar till Stern (2003) som skriver om livsteman som man kan arbeta vidare med hela livet. Vår självreflekterande förmåga, som ofta kallas mentalisering, kan bidra till en utvidgad förståelse för de egna anknytningsmönstren. Den känslomässiga regleringen är central. Från och med femårsåldern har vi möjlighet att reflektera över oss själva både inifrån och utifrån, som en följd av relationellt samspel och upptäckten av intentionalitet, den egna så väl som andras. ”Jaget” utvecklas och förändras som person i relation till mig själv och till andra. Självreflexivitet genom uppmärksamhet och samspel i kollegial handledning kan vara en del i ökad relationskompetens i yrken och utbildning (Aubert 2009; Kvalsund & Meyer 2005) (se även kapitel 10). Karterud (2017) tar oss med till en narrativ dimension när det gäller hur vår personlighet kommer till uttryck i integrerade livshistorier. Våra liv kan berättas och återberättas genom en mångfald olika historier som vävs samman och speglar olika perspektiv och förståelsehorisonter (se kapitel 12). En kulturell matris omger det hela som en slags ”livmoder” och utgör gränserna för vår självförståelse och personlighet. Kontextens betydelse för utveckling gör att vi kan skilja mellan

• det unika • det speciella • och det allmänmänskliga. Det speciella kan återfinnas i folkslag och grupper som har gemensamma drag då det gäller levnadssätt och kulturell bakgrund. I en värld med stor rörlighet, både fysiskt och virtuellt, raderas gränserna ut och nya kulturer framträder. För yrkesutövare kan detta bli en del av att den egna kompetensen begränsas eller växer. Våra uttryck och handlingar är alltid knutna till en kontext. Gregory Bateson (1987) betonar betydelsen av kontext på följande sätt: ”Utan kontext har ord eller gärningar ingen mening alls.” Vi förstår alltid någonting i förhållande till något annat. Detta relationella perspektiv ligger till grund genom hela boken.

Anne-Marie Aubert är docent i tvärvetenskaplig handledning vid Högskolan i Innlandet, fakulteten för helse- og sosialvetenskap. Inger Marie Bakke är försteamanuens i pedagogik vid Högskolan i Innlandet, fakulteten för helse- og sosialvitenskap.

Att utveckla relationskompetens Nycklar till förståelse och rum för lärande Relationer präglade av värme, tillit, acceptans, respekt och kunskap har överordnad betydelse för personens upplevelse av god vård. Relationskompetens i vårdens relationer innebär att möta den andre med ett förhållningssätt som gör att personens värdighet bevaras. Att utveckla relationskompetens är en livslång process. Denna bok beskriver hur systematisk reflektion över egna erfarenheter och upplevelser kan öka insikten i de egna förutsättningarna för relationskompetens samtidigt som förmågan att se den andres perspektiv ökas. Att utveckla relationskompetens ger en introduktion till begreppet och förklarar och fördjupar hur kompetensen utvecklas. Boken belyser den professionella relationskompetensen ur olika perspektiv och beskriver viktiga nycklar som är kopplade till utbildningssammanhang. Läsaren får också konkreta exempel på de möjligheter till lärande som ligger i samspelsobservation, skriftlighet och handledning. Boken vänder sig till studenter i utbildning inom hälso- och sjukvårdsprogrammen. Även redan yrkesverksamma som önskar fördjupa sin relationskompetens har nytta av boken.

Art.nr 40261

studentlitteratur.se